Anna Henningsson-Yousif Lärarutbildningen
Malmö Högskola 2006-02-27
NFPF- Session: Democratic knowledge processes
Rosa projektet – rapport från ett analysexperiment med rektorer
Summary
The pink project – so far
A report from a coanalytic experiment with school leaders.
On the basis of the ongoing project The school leader, school change and the teacher
students (The pink project), I want to discuss the methodological approach to involve
school leaders in an analysis of an interview material they have contributed to. The question here is: What happens when you ask school leaders to make a contribution in a reasearch
analysis of this kind? I also want to discuss the content of this analysis. The question here i What dimensions do the school leaders apply in their analyses of the material? In this Pink
project seven school leaders connected to the teacher education of Malmö, were interviewed concerning their own efforts in relation to school change and teacher students. The project started in the autumn of 2004 partly as an extension of the The young cuckoo project (see a separate text, Henningsson-Yousif & Viggósson). The school leaders were asked to read and react on two “analysis booklets”. Analysis booklet 1, contains reasonings about the relation between the teacher education and the school (accompanied by a booklet with sketches on the issue made by the school leaders). The Analysis booklet 2, contains the reasonings about strategies of change, leadership, their own background etc. In december 2005 the school leaders have given their reactions on booklet 1. A meeting with three of the school leaders, who also have made an attempt to analyse booklet 2, is planned to take place in march 2006. Introduktion
I detta papper presenterar jag det inte helt avslutade Rosa projektet. Projektet syftar dels till att ta vara på en grupp partnerskolerektorers resonemang om lärarutbildningen,
skolutvecklingen och den egna insatsen. Sex rektorer på Malmö lärarutbildnings partnerskolor deltar i studien, genom att de intervjuas och även bidrar med analyser av det material deras intervjuer utgör. Projektet syftar dels till att pröva själva metoden att ta vara på rektorernas egna analyser av ett så autentiskt intervjuunderlag som möjligt.
Idén att studera en grupp rektorers resonemang kring lärarutbildningen, skolutvecklingen och den egna insatsen och att i det arbetet försöka ta tillvara de studerade rektorernas egna
analyser av materialet, har flera ursprung. Projektet utgår från det förhållningssätt som också presenteras i systerprojektet Gökungen, nämligen ett utforskande och tillvaratagande synsätt (Henningsson-Yousif & Viggósson, 2005). Vi poängterar där vikten av att skolutveckling (definierad som fördjupning och perspektivisering av arbetet i skolan) om möjligt bör utgå från pedagogernas analyserade erfarenheter och bedömningar med hänsyn till nationella och lokala överenskommelser. Hur lärarutbildningen kan medverka till detta och hur
partnerskolelärarna förhåller sig till lärarutbildningen i förhållande till skolans egna bidrag och möjligheter när det gäller att utveckla en angelägen verksamhet är en bärande fråga i projekt Gökungen. Rektorer på partnerskolorna har ett övergripande ansvar för skolornas utveckling, de skapar förutsättningarna för lärarnas insatser utifrån de ramar och mål och de egna bedömningarna av dessa ramar och mål som de har. Härmed har partnerskolornas
rektorer ett inflytande över hur samarbetet mellan skolan och lärarutbildningen kan komma att utformas.
I projekt Gökungen intresserar vi oss särskilt för varifrån de frågeställningar som behandlas inom lärarutbildningen hämtas. I det partnerskolesystem som är speciellt för Malmö är det klart uttalat att studenterna inte ska få med sig uppgifter från campus då de är ute på sin verksamhetsförlagda tid. Istället är tanken att man ska ta med sig frågor från skolan in till campus. Våra erfarenheter och vår syn på lärande och skolutveckling pekar i samma riktning. I försök med några grundskolor har vi prövat och prövar hur studenter ska kunna arbeta med sina partnerskolor i ett ömsesidigt utbyte för att gagna skolornas utveckling. Vi vill bidra till att utveckla och markera vikten av en utforskande kompetens hos den som ska bli lärare. Vi kan här också anknyta till fenomenet med kvalitetsredovisningar som blivit ett alltmer centralt styrmedel i svensk skola. Därmed förstärks också vikten av att lärare är väl insatta i och rustade när det gäller synliggörandet och analyserandet av den egna skolans insatser. Hur blivande lärare kan förberedas för att känna tillit till den egna förmågan att analysera och utveckla är något som jag studerat och även prövat i flera studier vid lärarutbildningen i Kalmar; (1988, 1997; 1998):
Mitt intresse i detta projekt är att studera hur rektorer resonerar kring den egna
skolutvecklingsstrategin och lärarutbildningen. Det som tonar fram från denna studie borde således kunna vara till nytta för de frågeställningar som diskuteras i projekt Gökungen. Rektorerna kan ses som en del av lärarnas förutsättningar. Rektorerna är också de som har makt över kommunikationen med campusutbildningen. De kan välja att vara aktiva själva eller att delegera. Rektorerna arbetar i ett brett sammanhang med många inslag och relationer att ta hänsyn till och utveckla. De brottas med att manövrera i och hantera den kanaliserande position de finns i mellan styrning och pedagogik. (Egen erfarenhetsbas: kommunalt
utvecklingsarbete samt arbete inom den statliga rektorsutbildningen.) En ständig
frågeställning för rektorer är hur man kan arbeta med pedagogerna för att ”få dom med på tåget” eller komma till insikt eller anlägga ett bredare skolperspektiv på sitt arbete? Hur man nu väljer att uttrycka sig. (jfr även Blossing m fl 1998, Henningsson-Yousif, 1995.) En framträdande frågeställning när det gäller skolutveckling kan uttryckas som problematiken kring initiativ och tidsinfasning, dvs Vem som aktualiserar vilken utvecklingsfråga när, utifrån vilken bedömning och med vilket språk? (Henningsson-Yousif, 2003).
På vilket sätt utbildningen av lärare och frågan om vad som driver skolans utveckling finns centralt i deras vardagsvärld och behöver studeras.
Jag vill här diskutera tankarna kring uppläggningen och hur jag bäst kan ta vara på det material som jag fått fram.
Vad har jag hittills gjort?
Det rosa projektet syftar till att ta vara på en grupp partnerskolerektorers resonemang om lärarutbildningen, skolutvecklingen och den egna insatsen. Projektet syftar också till att ta vara på rektorernas egna analyser av ett så autentiskt intervjuunderlag som möjligt. Detta arbete har bedrivits i flera steg:
1. Intervjuande 2. Utskrifter
3. Utskick av intervjuutskrifterna för godkännande
4. Sammanställning av materialet i två analyshäften och i ett skisshäfte
5. Rektorerna får analyshäfte 1 samt skisshäftet. Tid bokas in för samtal kring häftena. 6. Sex samtal genomförs kring analyshäfte 1 och skisshäftet. Samtalen bandas.
Analyshäfte 2 delas ut i samband med samtalen.
7. Tre av rektorerna intervjuas om analyshäfte 2, samtalen bandas. 8. Materialet lyssnas igenom och de viktiga inslagen antecknas. 9. Analysarbetet påbörjas…
10. De tre rektorerna är inbokade för en gemensam träff i mars. 11. Fortsättning följer…
En rapport som ska kunna användas som samtalsunderlag både inom lärarutbildning och rektorsutbildning är planerad inom serien Rapporter om utbildning, Lärarutbildningen,
Malmö högskola. Delar av detta papper kommer att finns med där.
Tidsberättelse:
Hösten 2004 genomfördes intervjuer med sex grundskolerektorer och med en gymnasie-
rektor. Fyra kvinnor och tre män. Kriterierna för urvalet av rektorer var att de inte skulle vara inne i rektorsutbildning, att de skulle vara rektorer på lärarutbildningens partnerskolor samt att de var intresserade av att eventuellt bidra i en analys av intervjumaterialet. Två av rektorerna valdes helt slumpvis. Fyra hade rekommenderats utifrån deras omvittnade intresse för
skolutveckling. En rektor valdes ut utifrån sin skolas popularitet bland lärarstudenterna. Sex av rektorerna arbetade på grundskolan och en på gymnasieskolan. En av rektorerna fick avbryta sin medverkan efter första året, eftersom han hade fått en helt ny anställning. Materialet från hans intervju finns dock med i analyshäftena, se nedan!
De inledande intervjuerna kretsade kring hur rektorerna såg på sin uppgift, hur de arbetade med skolutveckling och hur de såg på lärarutbildningens bidrag i förhållande till den egna skolans. Rektorerna ombads också att illustrera sin syn på relationen skola – lärarutbildning med en skiss under samtalet. Intervjuerna genomfördes på rektorernas skolor under lugna förhållanden och samtalen bandades.
Våren 2005 skickas de utskrivna intervjutexterna på ca 25 sidor till respektive rektor för
godkännande av spridning inom den intervjuade gruppen. Intervjumaterialet sänds ut i så gott som oredigerat skick, en del omskrivningar av namn har gjorts, liksom intervjupersonerna själva fått nya namn. Allt för att skydda anonymiteten. De avsnitt i intervjuerna som är av ganska närgången karaktär har markerats och rektorerna har ställts frågan om man ville att dessa passusar skulle finnas kvar. Samtliga rektorer ger sina reaktioner på utskrifterna. Någon känner sig rejält störd av att läsa talspråk på detta sätt. En annan rektor vill i fortsättningen inte läsa material av den här omfattande karaktären. Övriga hade fåkommentarer över hur de uttrycker sig, men menade att det var ok att läsa och att det mesta av det mycket personliga kunde finnas kvar.
Hela intervjuunderlaget sammanställs till tre häften, två analyshäften och ett skisshäfte. Tanken med det här tillvägagångssättet var att försätta rektorerna i en liknande situation som som forskaren. Dvs att rektorerna skulle få del av ett material som inte är tillrättalagt och förminskat. Avsikten med detta var att ge rektorerna förutsättningar att utifrån egna
infallsvinklar kunna analysera de tre häftena och därmed bidra till att analysen blir rikare än om bara jag som ensam forskare gav mig på den. Detta var också nödvändigt för att skapa en rimlig situation för de hårt ansträngda rektorerna att orka läsa och reagera på texterna. Därför
ordnades materialet något och delades upp i häften. I analyshäfte 1 samlades allt som respektive rektor sagt om relationen skola och lärarutbildning. I analyshäfte 2 samlades allt som rektorerna sagt om sina bakgrunder, skolutvecklingsstrategier, relationen till och arbetet med den egna personalen, sitt engagemang mm. De sju skisserna som illustrerar
resonemangen i analyshäfte1 samlades i ett särskilt skisshäfte. Iordningställandet av dessa häften medförde givetvis en rad problem. T ex var det ogörligt att dra strikta gränser mellan vad som skulle höra till det ena eller andra häftet. Genom att sortera och ordna materialet på detta sätt påbörjades också någon form av analys och tillrättaläggande. Det tillvägagångssättet bedömde jag som det enda realistiska för att rektorerna skulle ta sig an en analyserande läsning. Mina egna ibland ganska svamlande frågor finns kvar i texten, allt för att vidarebefordra ett så autentiskt underlag som möjligt. De få styrkningar som gjorts är av sådant slag att de inte kunde bedömas påverka innehållet nämnvärt, t ex flera upprepningar och extra ord. Avsikten med dessa nedstrykningar var att inte fresta rektorernas tålamod mer än nödvändigt.
Sommaren 2005 tar jag kontakt med rektorerna igen. Vi kommer överens om att analyshäfte 1
och skisshäftet skickas till dem för genomläsning. I det medföljande brevet framhålls: ”jag
hoppas att du kan bilda dig en egen uppfattning av vad vi fått fram om er grupps resonemang kring relationen partnerskolan – lärarutbildningen, Vad ser Du? Vad får du ut av materialet? Finns det tydliga perspektiv, mönster? Saker som förvånar, sticker ut? Är skisserna till någon hjälp? Illustrerar de något begripligt? ”Samtalstider bokades in för diskussion om de båda
häftena (analyshäfte 1 och skisshäftet).
Samtal genomförs individuellt med de sex rektorerna med utgångspunkt i frågorna ovan. Även dessa samtal bandas. Fyra av de sex har läst och har tankar kring materialet. De har sett olika saker, jämfört sig och varandra och fått olika associationer. De två andra rektorerna har inte tagit till sig uppgiften. Tre av rektorerna åtar sig att läsa analyshäfte 2 och jag genomför intervjuer med dem om dessa häftens innehåll. Samtalen bandas.
Tabell 1: Material utifrån intervjuer om analyshäftenas innehåll:
Samtal kring analyshäfte 1 analyshäfte 2
Eva x x Lena x (utförligt) Robert x x Nils x (ngt) Sara x x Susanne x
I översikten ser man att tre av rektorerna gått vidare i analysarbetet. Dessa tre personer
kommer också att delta i en träff i mars 2006. De kommer att få detta papper som ett underlag för mötet. Avsikten med träffen är dels att tillmötesgå rektorernas intresse av att träffas och diskutera och dels att kanske fortsätta att utveckla något gemensamt.
Lena hade gjort en mycket grundlig analys av analyshäfte 1 och hade med stor sannolikhet gått vidare om hon inte fått i uppgift att starta en ny skola. Nils hade knappt läst analyshäfte 1 och hans bidrag blev därför mycket knapphändigt. Susanne hade inte något större intresse av att läsa analyshäfte 2, men var intresserad av att träffa gruppen.
Analys av rektorsintervjuerna
Arbetet med att analysera rektorernas analyser har nyligen inletts. Jag funderar just nu över vad jag ska fokusera och hur jag ska väga forskarintresset att studera på vilket sätt rektorerna
bidrar i analysen och hur de reagerar på uppgiften att analysera (metoden) mot det som sägs i själva intervjuerna (innehållet). Hur ska metod vägas mot innehåll? Ur ett perspektiv kan man se den här problematiken som konstruerad. Innehåll och angreppssätt är nära förbundna storheter. I detta skede väljer jag att föra läsaren direkt in i de analyser1 som kommit fram i de uppföljande intervjuerna med rektorerna. Den analys av samtalen kring häftena som skissas här, bygger på genomlyssningar och anteckningar från bandinspelningarna från de
uppföljande intervjuerna kring analyshäfte 1 (inklusive skisshäftet) respektive analyshäfte 2.
Rektorernas reaktioner och analyser på analyshäfte 1
Analyshäfte 1 utgörs av 63 sidor text med utsnitt från var och en av intervjuerna med
rektorerna. Innehållet kretsar helt kring relationen lärarutbildning och skola. Skolans bidrag i förhållande till campus bidrag när det gäller utbildning av lärare diskuteras, en del egna handledarerfarenheter tas upp.
Tabell 2: Rektorernas angreppssätt och vad de tar upp i samtal kring analyshäfte 1: relationen mellan lärarutbildningen och den egna skolan.
Rektor angreppssätt innehåll
Eva såg häftet som en kan se jämförelse,
redovisning, svårt hur olika man går in det tycka till om
Lena systematiskt enligt analys av skolornas
”instruktion”, rejäl förändringsarbete, genomarbetning av ansvar leva upp till
punkter målen för att bli
partnerskola
Robert Missat idén denna gång tar upp det aktuella skolutvecklingsläget
Nils Inte läst berättar om andra
skolutvecklings- projekt
Sara läst med intresse jämförelser, hur hon
själv framstår
Susanne ”gjort sin läxa” nivå för samarbete med LUT
om studiens inverkan
Reflektioner kring skisserna
Nedan följer exempel på tre av skisserna samt kortare utsnitt av samtalen kring dem i syfte att åskådliggöra hur det material ser ut som jag och rektorerna diskuterar kring.
Innehållet i analyshäfte 1 och skisshäftet kretsar helt kring relationen lärarutbildning och skola. Skolans bidrag i förhållande till campus bidrag när det gäller utbildning av lärare diskuteras, en del egna handledarerfarenheter tas upp. (Detta är en frågeställning som ligger nära det vi arbetar med i projekt Gökungen, dvs hur partnerskollärare och
campuslärarutbildare ser på sina funktioner i lärarutbildningen.) Genom att be de intervjuade
rektorerna att även åskådliggöra sin syn på relationen mellan den egna skolan och lärarutbildningen har olika infallsvinklar på problematiken kartlagts.
Hur har rektorerna uttalat sig om skisserna allmänt? Skisserna är svåra, menar Sara. Hon är van att tolka barnteckningar. Men hon är nöjd med den egna skissen. Susanne menar att hon inte hade klarat av att läsa ut skisserna om hon inte själv hade gjort en. ”De hjälpte inte mig när jag läste.” De kan ju dock säga nåt om personligheten. Till exempel menar Susanne att Lennarts skiss speglar en personlighet, fyrkantigt och Evas den andra ytterligheten. Robert skissar ett visst samarbete, menar Susanne medan Saras skiss är svår att fatta. ”I min skiss är vi en bit ifrån varandra, men inte nåt problem. Jag vet var högskolan finns.”
Lena å sin sida, menar att skisserna är kul. Nils’ skiss är rolig. Sara och Susanne ser studenten som kollega. Lennarts praktik är kopplad till ämnena och han verkar ha dåligt samvete, menar Lena. Den egna skissen är kaotisk, tycker Lena.
Evas skiss:
A: Jag tänkte be dig rita nu. Om du kan på något sätt…eller skissa. Det är inte något dramatiskt med detta men
jag frågar alla om detta. Kan du på något sätt skissa hur du ser på den här skolan i förhållande till lärarutbildningen där i Malmö? Vad ni ska göra, hur det hänger ihop. Går det att illustrera på något sätt, utifrån vad du säger nu?
Jaaa…det är ju inte två världar för mig.
A: Nej? Alltså prova och skissa lite.
Sara om Evas skiss: ”Skolan (LUT) är en fyrkantig sak. Skolsamhället studenterna mitt i, här är de i centrum, inte mycket connection till LUT. Som finns långt ute på vischan. Alla andra har på nåt sätt försökt få ihop skola och LUT. Lena om Evas skiss, LUT låg utanför skolan, men det kändes inte så i pratet.”
Eva själv är förvånad; ”antingen måste du ha drivit oss in i nåt likvärdigt. Mycket går in i varandra, kände igen min egen direkt.”
Svårt.
För det första så är det ju så att, kan jag ju göra det här…jag vet ju detta med fyrkanter och rektanglar och sådant. Men på något sätt är vi ju alla inne här, det är vi oavsett. Alltså det är ju hela samhället överhuvudtaget.
A: Samhället är inne i det där molnet där?
Ja, jag menar att vi är där allihopa och vi har då lite olika roller och vissa har kommit långt på vägen, om man säger nu lärare. Vi har lärare som har jobbat i 20 år och vi har vissa som är där inne redan. Och sedan har vi då vissa som är på väg inåt som har då jobbat kanske två, tre år och är alldeles nyutbildade som kommer med sitt. Och sedan har vi lärarkandidater, men de är ju ändå inne. Så vi är på olika…så att vi säger att kärnan är här…
A: Men det är skolsamhället du pratar om egentligen? Skolsamhället?
Ja det kan man väl säga, men för mig är ju också sedan… jag tycker att vi kan ju inte ta på oss att vara skola. Det är ju inte bara vi som lär, utan hela samhället, hela alltet lär vi ju av. Det har jag ju också förstått lite mer idag, att man går ut och lär och man går inte in och lär.
A: Det skulle man kunna tänka sig att det här är en kontur i det stora samhället och så finns liksom en del av det här är skolan på något sätt i det här och där är de här studenterna på väg in i den speciella skolkulturen där?
Så vi är ju olika långt in i det här. Och då behöver vi lite olika hjälp s a s på vägen. Men ibland kan det ju också vara att den här personen som har all kunskap och som behöver…man blir på något sätt inte färdig. Och där tror jag att det här med lärarkandidater är jätteviktigt för att om jag har en som har jobbat i 25 år här, hon tycker det är jätteroligt med lärarkandidater och de tycker det är skoj för att, då prövas ju deras sätt att leda barnen igen. Alla har vi lite olika roller tycker jag. Jag skulle nog vilja att vi hade fler lärarkandidater om vi bara hade haft möjlighet att organisera det så, eftersom jag tycker att det är en inspirationskälla och det tycker lärarna också. Här är ingen som har sagt nej till det, det är ingen lärare här som har sagt nej. Där är någon här, men då var hon alltså så slutkörd att hon inte mäktade med och det var en tuff grupp hon har och då såg hon inte det som en förmån att ha in en lärarkandidat också, utan hon kände att det blev för bra. Så att det är väl lite så jag ser det, men för mig är ju inte skolan bara den fysiska lokalen, utan jag önskar ju att vi hade vidgat oss mycket mer ut i… Men det jag saknar, eller det jag själv inte har tagit tag i på andra hållet, att jag söker inte upp lärarhögskolan så mycket för jag vet ju att de har ju mycket inspirationer också, mycket föreläsningar och mycket den här delen. Men där är jag inte riktigt, har jag inte kommit ännu.
A: Men lärarutbildningen, alltså finns den inne i det här molnet?
Ja det finns den absolut. Och det är ju genom lärarkandidaterna.
A: Kan du ytterligare…
Själva skolan kan jag kanske ändå se lite längre bort ifrån det. Om du tänker Lärarhögskolan… Men det ligger kanske inte på skolan, utan det ligger kanske på mig, på mitt sätt att se det, att jag inte har varit tillräckligt observant och lyhörd för det, utan jag har ju sett det genom lärarkandidaterna och…
A: Men jag menar att nu för dig så ligger lärarutbildningen mera som en enhet i Malmö s a s? Så kommer studenterna därifrån hit och på tröskeln till skolsamhället och så kommer de långsamt in s a s till de här som har…ju längre in man kommer desto längre man har varit här, eller tvärtom. Det är mera någon sorts sätt att prata om det.
Ja det kan man väl säga.
A: Jag ska inte hårdra det för jag ber ju dig att illustrera en väldigt svår grej. Men alltså samtidigt så säger du att det kanske hänger på dig att du ser att lärarutbildningen ligger där. Hur du tänker du om… för du pratade om det här med att vi har olika funktioner och roller då, men menar du att någon av de här funktionerna kan finnas inne i skolsamhället?
Det är kanske fortfarande lite för långt ifrån s a s, det här med utbildningarna och så, men jag vet inte om det ligger på mig heller, det kanske är så att det har kommit så pass långt. Om jag lyssnar på de lärarkandidater vi har haft här. Det händer ju väldigt mycket i den utbildningen också. Det förändras hela tiden, det gör det ju. Alltså utbildningssättet har ju förändrats och gått från den ena till den andra och nu de senaste vi hade, det är ju
mycket det här att man väljer så många olika block. Det är kanske jag som inte har riktigt grepp om det. Men som jag sa till de lärarkandidaterna som hade valt de här bitarna att: - Det är klart att det är viktigt att man har någon grundbit som man vet är skolans uppdrag, men sedan det vi saknar det är just alla de här kreativa bitarna som vi vill ha in i skolan. Man kan se lärandet på ett helt annat sätt, inte bara genom det här med matte och svenska utan har ni genom bilden… Det är ju många kring det här med media och så.
Jag tycker det, som jag sa till dem, jag tycker det är jätteroligt för det är det vi saknar här, …många uttryckssätt att lära och den inspirationen vill jag ju ha från skolan. Och då menade de på att det tyckte de var positivt, för det var ju det de hade valt att gå. Men de hade inte riktigt klart för sig hur de skulle få in det sedan. Vad pratar man om på skolan ? Och vad pratar man om här? Alltså den kopplingen tror jag måste bli lite starkare. Faktiskt. Utifrån mitt sätt att se det, men om jag hade frågat en lärare, så kanske de tycker att de har jättefin kontakt med Lärarhögskolan, men….nej, jag har inte det i alla fall. Det ligger mer på mig själv att jag inte har tagit den kontakten, om jag nu skulle ha gjort det. Men jag försöker att lyssna av lärarkandidaterna.
Nils skiss
A: Men ser du den här skolan som en del av lärarutbildningen eller ser du den som en, någonting som är knutet till lärarutbildningen, eller…? Kan du rita lite?
” Nils var färdig direkt
med sin, medan jag och fler med mig höll på att kludda.” (kommenterar Sara) Det är en sak om vad som är och en sak vad jag tycker.
A: Men vad ser du, kan du rita det här? Kan man liksom rita upp hur det hänger ihop eller går inte det?
Nej det är väl egentligen inte speciellt komplicerat utan om man s a s tar den teoretiska bilden för hur jag tycker att det är och vad jag tycker att det borde. Så tycker jag att vi snuddar varandra, jag ritar det som delmängder på något sätt så tycker jag att vi snuddar varandra, tränger in lite grand i varandra på något sätt. Det tycker jag är någon slags nulägesbeskrivning utav situationen. Och den här ytan är, det är ungefär mentorn, det är något möte på lärarutbildningen o s v, när mentorn kommer hit upp på skolan. Men så mycket mera är det ju inte. Utan jag tycker att det stannar vid det.
Roberts skiss
A: Kan du direkt, jag tänkte be dig sedan, men kan du illustrera, det är inte lätt men det är intressant bara, alltså om du tänker dig skolan och dig själv här och lärarna och så tänker du studenterna, kan du på något sätt rita förhållandet, bara skissa. Kan du skissa det du säger nu?
Nej egentligen inte. Jag har inte tänkt det i…
Nej det har jag inte gjort. Jag är väldigt fyrkantig i mitt… i sådant här men när man säger att man ska göra sådana här tankekartor och sådant så lägger jag det åt sidan.
A: Men det behöver inte vara några tankekartor utan rita två fyrkanter. Det är bara spännande att se hur du skulle göra. Alltså du får ju hjälpa till att prata om det för att förstå…
Ja det är bara det att… om man tänker sig skolan som såhär och sedan så ska ju studenterna, var ju en del både utav skolan men också utav…
A: Lärarutbildningen?
B: Ja.
A: Ja. Så det är studenterna som är de där?
Alltså skolan är aldrig i kontakt med, alltså detta räknar jag som fronten, framkant på det som händer och sker och dit når aldrig skolan.
A: Nehej.
Dit når kanske inte alltid studenterna heller, men de som jobbar på lärarhögskolan är ju de som ofta dribblas med det här, alltså vad är det som händer, vad är det nya i… vilka nya tankar finns det, hur kommer den nya
lärarutbildningen att se ut, vilka tankar ligger bakom den nya lärarutbildningen? Så lärarhögskolan finns ju här i framkanten, men om skolan då genom då egentligen studenterna kan få den här kontakten dels med
lärarhögskolan, men det blir ju egentligen studentgruppen som blir förmedlaren utav den här frontlinjen ligger ju de nära och sedan blir det deras förmedling in till verksamheten s a s. Sedan kan det ju komma via
lärarhögskolan direkt också, men vi har pratat t ex om de här projekten, alltså arbetena som ska göras,
studenterna och att det kan ju bli då en skolutvecklingsuppgift för Lövskolan. Då kan ju studenterna samla på sig information från er i bygget. Det behöver bygga på de tankarna som finns hos verksamheten. Men de kan alltså dra den här frontlinjen lite närmare skolan eller dra skolan lite närmare frontlinjen, vilket man vill. Det blev inte ett dugg tydligare.
A: Jo jag tycker det är jätteintressant för det här är någonting som jag tänker på ganska mycket. Jag tycker att det här var en skitbra bild. Den är helt unik, det är ingen som har gjort en sådan förut.
Nej, inte jag heller.
A: Du uppfattar att lärarutbildningen ligger i frontlinjen och att skolan…?
Lärarutbildningen ligger i frontlinjen vad det gäller de politiska tankarna kring vad utbildning ska vara för någonting. Sedan hänger ju inte skolan med, skolan vill inte alls hänga med på det här av olika skäl. Här vill inte skolan hänga med därför att man har sett och man tycker att det konceptet man har haft i många herrans år är mycket bättre än det konceptet som finns nu. Alltså medinflytande vill man bara ha som vuxen gentemot skolledningen, man är inte så himla intresserad…
Ja, men alltså när vi pratar om elevens inflytande. Vi utvärderade efter ett läsår elevernas inflytande, så är det en personal som reser sig upp och säger att: ”Jag, eller våran grupp tycker att eftersom att eleverna gör så dumma val när de väljer representanter till skolrådet, till klassrådet, elevrådet, så är det bättre att vi vuxna väljer klassens representanter.” Och sedan är det någon annan som säger: ”Ja, det håller vi med om.”. Alltså jag måste bara ställe en fråga för att förtydliga mer: ”För att öka elevinflytandet så ska ni vuxna välja deras representanter?” För jag var helt övertygad om att jag hade missförstått det. Ja. Alltså eftersom människor gör dumma val så är det bättre att någon annan gör valen åt dem. Det blir ju en oerhört intressant diskussion om vi ska fostra i demokrati och demokratiskt synsätt på saker och ting, om vi har den grundinställningen ute i… gentemot eleverna samtidigt som man i nästa steg gentemot oss kräver att få individinflytande.
Om alltså… skolan hänger inte med riktigt i de tankarna och man omfattas inte utav de tankarna alltid. Alltså skolan har ju många gånger varit motståndare till de nya tankar som kommer, men jag tror att det här är ett bra sätt att förmedla det genom de personer som kommer ut och som förhoppningsvis omfattas av de tankar som de utbildas i s a s. När de då skulle skapa, eller starta upp ett projekt kanske kring skolutvecklingsfrågor som vi har på Lövskolan, så får de uppgiften, de kan inte hantera den själv, men de söker ju stöd i denna gruppen. Och de vet s a s vad den här linjen går.
…
A: Men alltså, det är lite dubbelt. Din kritik av lärarutbildningen är ju inte helt ovanlig. Inte alls. Men trots det så tänker du att det finns en framkant där alltså? Därför att man jobbar på uppdrag, alltså styrningsuppdrag… är det det du tänker?
Ja alltså, de nya tankarna kring en ny lärarutbildning hänger ihop med någonting och det är där som vi så småningom måste börja anpassa oss. Alltså vi har ju en skola generellt sett som aldrig har anpassat sig till 1 – 7- och 4 – 9-lärare utan vi har fortfarande samma gamla organisation och det hänger säkert ihop med många olika saker, men jag menar att det har blivit en pålaga som det inte har varit eller funnits någon koppling till riktigt ute i verkligheten. Får man in det här i ett kontinuerligt arbete med personal och studenter som håller på och jobbar i det nya, så är det ju saker och ting som man får in på ett annat sätt tror jag, i verksamheten.
A: Du ser alltså läroplanen och skolan och så ser du liksom lärarutbildningen som en väg då?
Ja lite grand som en helig treenighet. …..
Några reflektioner kring rektorernas syn på relationen mellan campus bidrag och den egna skolans när det gäller utbildning av blivande lärare.
I projekt Gökungen diskuterar vi och planerar att närmare studera hur lärarutbildare på
partnerskolor och campus ser på sina funktioner och bidrag i lärarutbildningen. Rosa projektet har alltmer kommit att fokusera på problematiken kring vem som kan bidra till utvecklingen av skolan och till utbildningen av lärare. Flera av rektorerna är kritiska till den egna
lärarutbildningen, särskilt männen, men de hyser ändå viss tilltro till eller förhoppning att lärarutbildningen ska vara den som går i täten i utvecklingen av skolan och utbildningen av lärare. Det kan uppfattas som en delvis rationell syn på arbetsfördelning. ”Visst har vi mycket i skolan att komma med, men deras uppgift på lärarutbildningen är att vara i framkanten”, kan man tänka sig att rektorerna resonerar.
Fenomenet kan också ses utifrån perspektivet ansvar och synen på vad man räknar in i sin egen insats i skolan (jfr händelseum och samtidarum, Henningsson-Yousif, 2003). Hur långt kan en rektors engagemang och ansvar sträcka sig? Sträcker det sig in i lärarutbildningen? Ser man lärarutbildningen som ett styrmedel? Ser man den egna skolan som ett indirekt
styrmedel? Det är inte svårt att se paralleller i resonemangen till kommunala skolpolitikers
förhoppningar (önsketänkande) om att deras skolplan har en betydelse (Henningsson-Yousif,
2003).
Rektorerna har en förhoppning, skulle önska, att lärarutbildningen ger studenterna det de behöver. Skolorna tillhandahåller ”verkligheten” för studenterna att vistas i och handskas med. Här varierar det personliga engagemanget hos rektorerna. De förlitar sig i stort på de egna lärarnas förmåga att ta emot studenterna på bästa sätt. Emellertid finns en viss medvetenhet i flera fall när det gäller i vilka arbetslag de placerar studenterna, där de tar hänsyn till studenternas ämnesinriktningar och till arbetsbelastningen i laget. Bara en av rektorerna var uttalat kritisk till att studenter får komma ut i vilken verklighet som helst. Hon menade att en skola är skyldig att drivas utifrån läroplanen innan studenter tas emot.
Vad säger rektorerna om sin syn på den egna skolans bidrag till utvecklingen av skolan? Vilka uttryck tar sig tilltron till de egna lärarnas och lärarstudenterna? I delegering av ansvar? Hyser rektorerna en tilltro till att kunna ta emot studenterna och att ha något att ge dem, men inte att bidra till utveckling i paritet med lärarutbildningen? Institutionaliserad utbildning har växt fram i ett alltmer arbetsdelat samhälle, där överföring av kunskaper har skiljts från det omedelbara sammanhanget (Lundgren….) Är svartsynen så stark att rektorerna inte anser att de egna lärarna har mycket att komma med i utvecklingen av skolan? Är det mest rationellt att tänka att det som genomförs i lärarutbildningen är ganska skiljt från det som försiggår på skolan, så att kontakten mellan skola och lärarutbildning utgörs av föreläsningar från och verkställande av uppdrag från lärarutbildningen? Är uppdelningen mellan teoretiska inslag och den vardagliga skolverkligheten så uttalad att rektorerna inte riktigt orkar tänka ihop de båda världarna? Även om de retoriskt menar att de hänger ihop.
Tabell 3: De tre rektorernas angreppssätt och dimensioner i samtal kring analyshäfte 2:
Rektor Angreppssätt Innehåll
Eva Roligt och bekräftande att olika personligheter,
läsa olika fokus, relation
till föräldrarna, vilka blir rektorer
Robert Noggrann systematisk att vara öppen för
genomgång. Noterat allt av människor, konflikt- intresse (allmängiltigt, känner lösning. Koppling egen igen sig i, reagerar på). personlighet - strategi
Vad kan hända när rektorer ombeds att bidra i en forskningsanalys?
Rektorer är upptagna personer. De har operativa arbetsuppgifter och kan ha svårt att skapa ro och utrymme för ett mer eftertänksamt och långsiktigt arbete. Detta omvittnas inte minst av de rektorer som genomför sin rektorsutbildning. Därför krävdes det att rektorerna i det Rosa projektet verkligen var rejält intresserade och motiverade för att de skulle vara beredda att avsätta tid att läsa det sammanställda intervjumaterialet. Här hade jag inga illusioner. Emellertid är det en sak är att bli intervjuad och därigenom få prata igenom närliggande yrkesfrågor vilka också kopplas nära den egna personen. Ett annat problem är att ta sig igenom utskriften av intervjuerna med alla dess talspråkskarakteristika; påbörjade och avbrutna meningar; utfyllnadsord och pauser mm. Här finns ändå en grundtanke att se till att texten kan visas för andra, att rektorn inte utlämnar sig själv eller andra på ett otillbörligt sätt. Det är troligen också intressant för den intervjuade att se i skrift vad hon/han själv uttryckt i ett samtal. Inledningsvis hade jag en känsla av ”Don’t push your luck”. Dvs att ha lyckats få rektorer att ta sig tid att läsa materialet överhuvudtaget har varit utmanande nog, att diskutera hur de upplevde att intervjuas och hela idén med deras analysbidrag kändes som något man inte skulle ta upp. Känslan av att ”var det bara detta” fanns med i samtalen kring analyshäfte 1, både från mig som intervjuare och från den intervjuades. I den allra första intervjun kretsade samtalet mycket kring andra områden än det som fanns med i materialet i häfte 1, nämligen relationen lärarutbildning – skola. Allt det andra fanns i analyshäfte 2, vilket rektorerna inte hade läst. Trots detta, märks ändå engagemang från rektorernas sida och många intressanta resonemang förs.
Översikten ovan i tabell 2 och 3 avser att ge en glimt av vad som kom ut av samtalen kring analyshäftena. Rektorerna angrep uppgiften på lite olika sätt, eller inte alls. Detta kan
eventuellt sägas belysa metodens framgång, dvs om och på vilket sätt man som forskare kan ha glädje av detta sätt att försöka ta vara på flera personers analyser. Rektorerna och jag som forskare har haft ojämlika utgångspunkter i samtalen. Jag har initierat dem, valt ut frågorna och ordnat intervjumaterialet i analyshäften. Däremot kan man säga att rektorerna sinsemellan har haft en likartad situation då de analyserat samma analyshäften. Allteftersom vi träffats återkommande, och särskilt de tre rektorer som jag återbesökt flera gånger, har vi kunnat fördjupa oss i betydelsen av deras deltagande i denna process för deras egen del, men också kunnat diskutera synsättet som sådant.
Nu när vi pratar så fattar jag ännu mer. Man hör sin egen röst när man analyserar. Man väljer ut, har en massa fördomar. Vilken trägubbe. Så var det bra det han sa, jag fick ändra mig.” … ”Det behövs att man möts ständigt. Bara att få läsa sånt här. Att det finns mening med det och det. Det är ju urspännande. (Sara)
Som forskare har jag upplevt att vi kommit en bra bit på väg här. Rektorerna har känt min envishet och jag har fått möjlighet att lära känna dem lite närmare. Samtalen med de här rektorerna stärker mig ytterligare i övertygelsen att det är klar poäng att försöka mer systematiskt ta vara på de intervjuades resonemang och analyser. Jag har här kortfattat redovisat ett pågående projekt och visat på olika ansatser att analysera och arbeta vidare med mitt material. Som framgår av redovisningen av erfarenhetsbaser och frågeställningarna ovan bär jag med mig en mängd förförståelse och en hel del egna övertygelser in i det Rosa
projektet. Detta innebär dels att jag inledningsvis haft svårt att skilja ut och fokusera en problemställning. Jag har gått in med ett allmänt intresse för rektorernas olika syn på skolutveckling och hur de eventuellt förbinds med utbildningen av lärare. Men min
övertygelse om vikten av utforskning och tillvaratagande, innebär i sig att jag är helt inställd på att vara öppen och försöka lyssna med stor respekt på hur rektorerna resonerar. Jag är varken fri eller neutral som undersökare (självklart har jag haft en inverkan på vad rektorerna säger, genom mina frågor, min närvaro och att jag presenterat analysmaterialet på ett visst
sätt.), men jag är djupt intresserad av vad rektorerna har att komma med och jag är rätt villig att lära mig.
Avrundning
Mina sinsemellan hopkopplade ingångsfrågor i detta papper var:
- Vad händer när man som forskare ber en grupp rektorer att bidra i en analys av detta slag? Här har jag kunnat börja ge svar på denna fråga utifrån samtalen kring de båda analyshäftena. Hur detta arbete kan fortskrida med de tre rektorerna är ännu oklart.
och
- Vilka dimensioner anlägger rektorerna i sina analyser av materialet? Här är analysen bara påbörjad. Man kan dock se att rektorerna fokuserar varierade aspekter i sin läsning av häftena. Inför det fortsatta arbetet är jag i nuläget intresserad av att få synpunkter på mitt angreppssätt, på mina frågor och mitt försök att analysera.
