Akademin för hälsa, vård och välfärd
Anestesisjuksköterskors upplevelser av
teamarbete vid oväntad svår luftväg
AFRORA MAKSUTI
CAROLINE SÖLLVANDER
Huvudområde: Vårdvetenskap Nivå: Avancerad nivå
Högskolepoäng: 15hp
Program: Specialistsjuksköterska anestesi Kursnamn: vårdvetenskap inom
anestesiologisk vård
Kurskod: VAE225 & VAE908
Handledare: Bosse Jonsson Examinator: Inger K. Holmström Seminariedatum: 2021-04-29 Betygsdatum: 2021-05-06
SAMMANFATTNING
Bakgrund: En oväntad svår luftväg är en akut och stressfylld situation för många anestesisjuksköterskor. Hanteringen av en svår luftväg kräver gott teamarbete och god kommunikation i ett multidisciplinärt team. I anestesisjuksköterskans profession är
samarbete en central del i det vardagliga arbetet. Detta ställer krav på anestesisjuksköterskan i att förtydliga sin egen roll i teamet. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av teamarbete vid en oväntad svår luftväg. Metod: Studien har genomförts genom en kvalitativ intervjustudie med anestesisjuksköterskor på två sjukhus i Mellansverige. Insamlade data har analyserats i enlighet med Graneheim och Lundmans analysmetod för innehållsanalys av obearbetat material. Resultat: Resultatet visade att teamarbete är avgörande för hanteringen av en oväntad svår luftväg. Kommunikationen i teamet, gemensam beredskap samt kompetens är tre kategorier som sammanställdes från
anestesisjuksköterskors upplevelser och berättelser. Slutsats: Att hantera en oväntad svår luftväg ställer stora krav på erfarenhet och kompetens och förmåga att samarbeta i ett multidisciplinärt team. Att samarbeta i ett sådant komplext team kan medföra både positiva och negativa upplevelser.
Nyckelord: kvalitativ, multidisciplinärt team, kommunikation, kompetens, oväntad svår luftväg
ABSTRACT
Background: An unexpected difficult airway is a stressful and acute situation for many anesthesia nurses. The management of a difficult airway requires good teamwork and good communication in a multidisciplinary team. In the anesthesia nurse's profession,
collaboration is a central part of everyday work. This places demands on the anesthesia nurse to clarify her own role in the team. Aim: To describe anesthesia nurses' experiences of teamwork at an unexpectedly difficult airway. Method: the study was conducted through a qualitative interview study with anesthesia nurses at two hospitals in Central Sweden. Collected data have been analyzed in accordance with Granheim and Lundman's analysis method for content analysis of unprocessed material. Results: The results showed that teamwork is crucial for the management of an unexpected difficult airway. The
communication in the team, joint preparedness and competence are three categories that were compiled from anesthesia nurses' experiences and stories. Conclusion: Managing an unexpected difficult airway places great demands on experience and competence as well as collaborating in a multidisciplinary team. Collaborating in such a complex team can lead to both positive and negative experiences.
Keywords: qualitative, multidisciplinary team, communication, competence, unexpectedly difficult airway
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
2 BAKGRUND ...1
Centrala begrepp ... 1
2.1.1 Svår luftväg ... 1
2.1.2 Möjliga orsaker till svår luftväg ... 2
Tidigare forskning ... 3
2.2.1 Anestesisjuksköterskans roll i operationssal ... 3
2.2.2 Vikten av att vara förberedd för det oväntade ... 4
2.2.3 Interprofessionella relationer ... 4
2.2.4 Kommunikationens betydelse i teamet ... 5
2.2.5 Teamträningar och efterföljande reflektion ... 6
Anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning ... 7 Teoretisk referensram ... 7 Problemformulering ... 9 3 SYFTE ...9 4 METOD ... 10 Design ...10
Urval och datainsamling ...10
Analys ...11
5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 13
6 RESULTAT ... 13
Kommunikation ...14
6.1.1 Samarbetets betydelse vid en oväntad svår luftväg ...14
6.1.2 Empatiskt ledarskap ...15
Kompetens ...16
6.2.2 Teamträningens betydelse ...17 6.2.3 Reflektionens betydelse ...18 Gemensam beredskap ...18 6.3.1 Vikten av förberedelser ...18 7 DISKUSSION... 19 Resultatdiskussion ...19
7.1.1 Resultatets betydelse ur samhällsperspektivet och anestesisjuksköterskans yrke ...23
Metoddiskussion ...24
Etikdiskussion ...27
8 SLUTSATS ... 28
9 KLINISKA IMPLIKATIONER OCH FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 28
REFERENSLISTA ... 30
BILAGA A– MISSIVBREV TILL VERKSAMHETSCHEF BILAGA B- MISSIVBREV TILL INFORMANTER
BILAGA C- SAMTYCKESBREV
1
1
INLEDNING
Syftet med denna magisteruppsats aktualiserades under första praktikperioden. Bägge författarna erfor situationer där det oväntat uppstod en svår luftväg. I dessa situationer präglades upplevelser av stress, särskilt som student. Att arbeta som ett team i dessa situationer var av största vikt. När det oväntade händer var anestesisjuksköterskan i behov av hjälp och gott samarbete med sina kollegor för att främja patientsäkerheten. Utöver att arbeta patientsäkert, har anestesisjuksköterskan även många andra viktiga
kompetensområden och en av de främsta är att kunna hålla fri luftväg. Likaså att snabbt kunna prioritera och agera i akuta situationer. Anestesisjuksköterskan har ett tätt samarbete med ansvarig anestesiolog och andra yrkeskategorier. Det finns väldigt begränsad forskning kring hur anestesisjuksköterskor upplever teamarbete vid oväntad svår luftväg. Därför anses det intressant att fylla en sådan kunskapslucka och studera ämnesområdet.
2
BAKGRUND
I bakgrunden presenteras; centrala begrepp, tidigare forskning, anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning, problemformuleringen och teoretisk referensram.
Centrala begrepp
Nedan följer en beskrivning av svår luftväg och möjliga orsaker till det.
2.1.1 Svår luftväg
Det finns förväntade svåra luftvägar men det kan även uppstå oväntad svår luftväg. Vid en oväntad svår luftväg är det viktigt att snabbt agera och tillkalla hjälp. Det finns olika flödesdiagram som är validerade vid svår luftväg som bör finnas nära till hands i
operationssalen. Även nödvändiga hjälpmedel ska finnas lättillgängliga. Det är viktigt att funktionskontroll har gjorts innan en anestesi och att känna till hur och var dessa hjälpmedel finns att tillgå. Att träna i att använda dessa hjälpmedel ökar kompetensen och ger en större trygghet i en akut situation. Att ha en medvetenhet om att oväntad svår luftväg kan inträffa, kan göra det lättare att hantera situationen (Espe & Hovind, 2018). Idag finns inget enskilt kliniskt test för att med säkerhet fastställa att det kommer att bli en svår laryngoskopi. En
2
noggrann preoperativ bedömning görs inför varje anestesi. Genom att detta görs kan en situation med oväntad svår intubation eller larynx- och maskventilation reduceras men inte elimineras. Om det inträffar en oväntad svår luftväg är det av största vikt att särskilja vad problemet är och att ha en genomtänkt strategi och handlingsplan (Svensk förening för anestesi och intensivvård, 2018). Trots utmaningar i att hantera en oväntad svår luftväg hos en vuxen kan dessa utmaningar vara av annan karaktär hos barn. Det konstateras att
intubering vid svår luftväg hos barn inte så ofta är en utmaning. Utmaningen som kan vara vanligt förekommande hos barn är istället maskventilation. Detta kan bero på att barns luftvägsanatomi skiljer sig från en vuxen (Weatherall m.fl., 2019).
Figur 1: Svensk Förening för Anestesi och intensivvård
https://www.regionvasterbotten.se/VLL/Filer/SFAI%20rekommendationer%20sv%C3%A5r%20luftv %C3%A4g%202018%20(2).pdf
Luftvägsalgoritmen som presenteras i Figur 1 är en rekommenderad handlingsplan för tillvägagångssätt vid en oväntad svår luftväg. Den är viktig för att teamet ska kunna
uppmärksamma var i processen patienten befinner sig och vilka åtgärder som återstår att ta till (Svensk förening för anestesi och intensivvård, 2018).
2.1.2 Möjliga orsaker till svår luftväg
Något som kan bidra till oväntad svår luftväg är manligt kön och obstruktivt
3
rheumatoid artrit kan göra att patienten får stelare vävnader och nedsatt rörlighet i leder vilket kan försvåra luftvägen (Svensk förening för anestesi och intensivvård, 2018).
En livshotande komplikation som kan uppstå i samband med generell anestesi är aspiration. Vanligtvis skyddas aspiration av reflexer i luftvägen men då patienten är sövd eller
medvetslös försvinner dessa reflexer och patienten kan inte längre skydda sin luftväg. Aspiration kan orsakas på grund av kräkning. Orsaken till kräkning är att det uppstår kontraktioner i bukväggens muskulatur som gör att diafragma framkallar tryckökning i esofagus och magsäcken. Hur allvarlig utgången blir beror på mängden, storleken på de fasta partiklarna och surhetsgraden. Stora mängder kräkning kan förhindra gastransporten och patienten drabbas då av hypoxi som följd. Mindre mängder kan orsaka bronkospasm (Berg & Hagen, 2018).
Bronkospasm är en reflex som framkallas genom stimuli i centrala nervsystemet. Det innebär att muskulaturen i bronkioler och bronker dras samman och luftens passage genom luftrören blir trånga. Vanligast är att bronkospasm inträder vid induktion eller vid avslutning av anestesin men kan även förekomma under anestesin. Tänkbara orsaker till bronkospasm kan vara nervstimuli, aspiration eller allergisk reaktion (Berg & Hagen, 2018). En annan tänkbar orsak till oväntad svår luftväg är Laryngospasm. Det beror på muskelsammandragningar i struphuvudet och då stänger glottis av luftpassagen och patienten får ingen eller väldigt lite luft. Patienten drabbas då av hypoxi. Orsaker till att patienten kan drabbas av laryngospasm är att anestesin är för ytlig eller att manipulation utförs vid områden där det finns god vagal nerförsörjning, tex halsen. Andra möjliga orsaker är att stämbanden utsätts för slem och saliv och som då orsakar laryngospasm (Berg & Hagen, 2018).
Tidigare forskning
I tidigare forskning kommer anestesisjuksköterskan vardagliga arbete i operationssalen att presenteras för att syftet med detta examensarbete utgår från anestesisjuksköterskans upplevelser av teamarbete vid oväntad svår luftväg inne på en operationssal. I tidigare forskning presenteras även forskning på teamarbete.
2.2.1 Anestesisjuksköterskans roll i operationssal
Bland viktigaste uppgifter för anestesisjuksköterskan i operationssalen är omvårdnaden av patienten samt främja patientsäkerhet. Ibland kan det förekomma att omvårdnaden blir åsidosatt på grund av ett stressigt operationsprogram. Anestesisjuksköterskan har ett nära samarbete med anestesiolog och kan arbeta på delegering. Att säkra patientens luftväg i samband med anestesi är en viktig och central uppgift. Ibland kan anestesisjuksköterskan få delegering av anestesiolog att säkra patientens luftväg i form av intubering utan att
anestesiologen är närvarande fysiskt. Vid en sövning fråntas patienten sina vitala funktioner och det är viktigt att anestesisjuksköterskan är väl förberedd och uppmärksam. Innan
4
sövning är det viktigt för anestesisjuksköterskan att etablera en förtroendefull relation med patienten (Agaard m.fl., 2017). Dessutom, är en operationssal en högteknologisk miljö. För att upprätthålla patientsäkerheten behöver anestesisjuksköterskan vara lyhörd och
uppmärksam på små förändringar av patientens fysiologiska tillstånd med hjälp av teknisk utrustning. Det är av betydelse att se hela människan bakom all medicinteknisk utrustning (Schreiber & MacDonald, 2012). Anestesisjuksköterskan ansvarar i detta fall för att
tillsammans med patienten skapa förutsättningar för gott vårdförlopp samt se patienten som en unik individ med resurser, mål och behov (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012).
2.2.2 Vikten av att vara förberedd för det oväntade
Vid en svår luftväg är hanteringen av situationen betydelsefull. Att ha en plan för en eventuell uppkomst av oväntad svår luftväg kan underlätta att hantera detta. En strukturerad
kommunikation mellan anestesisjuksköterska och anestesiolog är av största betydelse (Frerk m.fl., 2015; Brindley m.fl., 2016). Vid en oväntad svår luftväg ställs anestesisjuksköterskan inför en mycket stor och krävande uppgift. Det ställs stora krav på praktiska och teoretiska kunskaper, snabba beslut och en medvetenhet om situationen. Det är av betydelse att
anestesisjuksköterskan känner sig trygg i sin roll och har den rätta utrustningen för att kunna skapa en fri luftväg (Schmidt & Eikermann, 2011). För att kunna erbjuda god och säker vård är det viktigt att vara mentalt förberedd. Att ha en strukturerad plan och tänka igenom eventuella problem som kan uppstå, både individuellt och i teamet, ansågs vara fördelaktigt. Att vara mentalt och praktisk förberedd kräver god klinisk erfarenhet. Om oväntade problem uppstod bedömdes risker mot fördelar och hela teamet anpassade sig till den nya situationen. Då krävdes att alla i teamet samarbetade för att uppnå bästa möjliga resultat (Göras m.fl., 2020). Även Nordström och Wihlborg (2019) styrker i sin studie att det var viktigt att vara mentalt förberedd för att kunna hantera en oväntad situation.
2.2.3 Interprofessionella relationer
Interprofessionella relationer mellan ledare och övriga medlemmar i det multidisciplinära teamet kan vara påverkande faktorer vid akuta händelser. En bra ledare är den ledaren som är trygg och erfaren för att få med sig hela teamet i det som sker. Ledaren skall bli personen som besitter högst kompetens i teamet. Vid akuta situationer kan kommunikationen i teamet vara avgörande för behandlingens kvalité och kvantitet. God kommunikation i teamet
innefattar aktivt lyssnande, ställa frågor, dela med sig av åsikter och kontinuerliga
utvärderingar (Murphy m.fl., 2019). En interprofessionell relation kan innefatta samarbete mellan anestesisjuksköterska och anestesiolog eller anestesisjuksköterska och övriga medlemmar i operationssalen, såsom kirurg och operationssjuksköterska. Som regel är samarbetet med anestesiolog mest centralt vid akuta händelser men även samarbetet med övriga teamet är av betydelse. Samarbetet i sådant komplext team kan leda till stress i
5
välfungerande team innebär stora stresspåslag för anestesisjuksköterskan, vilket i sin tur utgör en fara för hälsan (Perry, 2005).
2.2.4 Kommunikationens betydelse i teamet
I ett välfungerande team fördelas arbetsuppgifterna utifrån medlemmarnas kompetens (Weller m.fl., 2008). Det kan även förekomma kommunikationsbrister inom det operativa teamet och för att främja patientsäkerheten var det viktigt med snabb och effektiv
kommunikation (Sundler m.fl., 2018). Vid situationer där teamledaren inte frågar utan endast delegerar uppgifter, kan patientsäkerheten hotas. Å andra sidan, förekommer även situationer där teamledaren inte frågat medlemmarna och försökt utföra dessa uppgifter själv. Det har skapat känslor av frustration och kränkning (Weller m.fl., 2008). Hierarki hindrar personer i teamet från att prata ut, vilket kan leda till att viktig information uteblir. Motsatsen till hierarki är en effektiv ledare som skapar en familjär atmosfär mellan teamets medlemmar och uppmuntrar hela teamet att tala ut (Courtney m.fl., 2013).
Utmaningar i kommunikationen i ett team kunde vara att sjuksköterskor och läkare är lärda att kommunicera på olika sätt. Sjuksköterskor lär sig att kommunicera genom att rapportera helhetsbilden om patienten medan läkare är mer koncisa och rapporterar övergripande (Lindgard m.fl., 2002). Ibland finns det hierarki i teamet vilket kan ge negativa påföljder såsom frustration hos teammedlemmarna (Weller m.fl., 2008). Komponenter av betydelse i ett välfungerande team kan även vara anpassningsförmåga, arbetsmiljö och rätt kompetens. Erfarenhet och god kännedom om teknisk apparatur underlättar samarbetet i det
interprofessionella teamet. Användande av makt och auktoritet kunde uppfattas som negativt och försvåra teamets prestationer (Courtney m.fl., 2013).
God kvalité inom teamet uppnås när anestesisjuksköterskan vågar säga ifrån om någonting inte känns bra. Att ha kunskap om andra yrkeskategorier är till fördel för att förstå vad som förväntas av varje enskild person. Anestesisjuksköterskor bör vara trygga i sin roll för att kunna samarbeta med nya personer i teamet (Nordström & Wihlborg, 2019). Vid arbete på operationssal kan det ibland förekomma aggressiva beteenden från teamets medlemmar. Oftast påvisar kirurgen eller anestesiologen dessa beteenden. Liknande beteende anses ha en sammankoppling med hierarki, vilket innebär att personen som utövar hierarki inte
värdesätter andra medlemmars åsikter och kompetenser. Personen som utövar aggressiva beteenden präglas av känslor av att vara bäst och kunna bäst och alla andra ska utföra det arbetet som personen kräver. Aggressiva beteenden kan vara verbala beteenden såsom att kommunicera med teamet med dålig ton, ifrågasätta personens kompetens, men även indirekt aggressiva. Mest utsatta för dessa beteenden anses vara yngre kvinnliga anestesisjuksköterskor. Vid vissa situationer har även teamet upplevt beteenden som mobbing. Dessa beteenden kan leda till bristande respekt mellan teamets medlemmar och även känslor av att vara otillräcklig. Med aggressiva beteenden avses destruktiva beteenden (disruptive behavior) mellan kirurg/ anestesiolog och övriga medlemmar i teamet. Negativa påföljder kan vara att hälsan på arbetsplatsen hotas samtidigt som teamarbetet och
6
2.2.5 Teamträningar och efterföljande reflektion
För att främja patientsäkerheten krävs ett effektivt team där kommunikationen mellan varandra är tydlig samtidigt som medlemmarna har kunskap och förståelse för olika yrkeskompetenser. En strategi för att förbättra kommunikationen i teamarbetet är
simulatorträningar. Via dessa träningar får teamet möjlighet att träna i olika scenarion, lära känna varandra och även få överblick och kunskap om varandras kompetenser.
Scenarioträningar avslutas med en reflektion där teamet samtalar om vad som har gått bra och vad som kan förbättras, för att på detta sätt utveckla kommunikationen i teamarbetet (Haddleton, 2020).
Interprofessionella simuleringsutbildningar är ett bra verktyg för att öka medvetenheten om andra teammedlemmars kunskaper. Det förbättrar förståelsen för varandra och utvecklar kunskaper som krävs för att kunna arbeta i team. Simuleringsträning och efterföljande reflektion anses vara den bäst lämpade metoden för utvecklingen i teamet (Andersen m.fl., 2018; Murphy m.fl., 2015). Det kan förekomma en rad olika utmaningar vid
luftvägshanteringen hos vuxna. Likaså kan det även uppstå utmaningar hos barn. Det förekommer ett större behov av vägledning vid hanteringen av svår luftväg hos barn. För att utveckla problemlösningsstrategier uppskattades olika simuleringsövningar för
luftvägshantering hos barn. Dessa övningar kan ge en inblick i vilka möjligheter som finns och vilken teknisk apparatur som kan användas för att lösa problemet (Weatherall m.fl., 2019). Closed-loop kan vara ett hjälpmedel för tydlig kommunikation, särskilt vid akuta och oväntade händelser. Genom Closed-loop bekräftas det som är sagt och genomfört så att alla i teamet blir uppmärksammande på utfört åtgärd eller på begärd ordination (Murphy m.fl., 2019; Frerk m.fl., 2015). Checklistor har utvecklats senaste åren för att främja
kommunikationen i teamarbete. Dessa checklistor är anpassade för att arbeta patientsäkert men även som ett sätt att samtala med olika yrkeskategorier. En annan strategi som har utvecklats är överrapportering enligt SBAR (situation, bakgrund, aktuell bedömning och rekommendation). SBAR används för att främja tydlig kommunikation i ett team men även vid överrapportering av patienten till exempelvis annat team (Haddleton, 2020).
Höga ljud och mycket folk i operationssalen kan göra att kommunikationen brister vilket leder till att viktiga uppgifter inte följs av handlingar (Härgestam m.fl., 2013). En stressig situation kan ibland leda till att information inte når fram till alla medlemmar i teamet eller att någon medlem inte hör det som frågas eller sägs. Simulatorträningar uppskattas eftersom teamet som oftast består av anestesiolog, kirurg, anestesisjuksköterska och
operationssjuksköterska, tränar på att höra det som behöver höras och stänga av ljud som exempelvis musik i bakgrunden eller annan störning. Efterföljande reflektion kan skapa förutsättningar till förbättringsarbeten. Reflektion efter teamträningar förbättrar
kommunikation, delegeringsförmåga, prioriteringsförmåga, ledarrollen samt förmågan att uttrycka sig. Med det menas att reflektion bidrar till att se det som går bra och det som behöver förbättras. Som ledare kan det vara av betydelse att få feedback om det som har fungerat och det som behöver förbättras (Boet m.fl., 2016). Tidsbrist och dålig kontinuitet kan ge sämre förutsättningar i att skapa ett bra klimat och professionell utveckling, särskilt hos nya anestesisjuksköterskor (Averlid & Höglund, 2020). Nya anestesisjuksköterskor behöver stöd och uppmuntran för att kunna utveckla sin kompetens, trots utmaningar som
7
kan förekomma (Nordström & Wilhborg, 2019). Nya anestesisjuksköterskor ställs inför en större utmaning vid en svår luftväg på grund av oerfarenhet inför sådana situationer. Otillräcklig lokalkännedom om var akuta hjälpmedel finns kan vara ett hinder vid en svår luftväg (Schnittker m.fl., 2018).
Anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning
Sjuksköterskans sex kärnkompetenser är personcentrerad vård, evidensbaserad vård, säker vård, förbättringskunskap, informatik och teamarbete. Anestesisjuksköterskan ska
tillsammans med anestesiolog vara ansvarig för bland annat bedömning, planering,
genomföring och övervakning av svårt sjuka patienter. Även här är kommunikationen med teamets medlemmar av betydelse för patientsäkerheten. För anestesisjuksköterskan ligger ansvaret på att samarbeta med multidisciplinära medlemmar i teamet för att skapa så god och trygg vård för patienten. I sjuksköterskans teamarbete ingår även ledarskap där hen leder teamet och delegerar. Sist men inte minst ansvarar anestesisjuksköterskan även för att utveckla sin profession. Anestesisjuksköterskan ska vara tydlig i sin kommunikation med andra medlemmar i teamet. Ett gott teamarbete kan leda till god patientsäkerhet och för att uppnå detta behöver anestesisjuksköterskan bemöta patienten med respekt för integritet och värdighet. Med hjälp av olika kommunikations och pedagogiska strategier kan
anestesisjuksköterskan visa att hen är öppen och mottaglig för patienten (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012).
Anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter är många, bland annat att kunna hålla fria luftvägar, att kunna prioritera och fatta snabba beslut i akuta situationer. En erfaren
anestesisjuksköterska har en bred kunskapsbank med mycket teoretisk kunskap och praktiska färdigheter och det är viktigt att kunskapen överförs till nyutexaminerade
anestesisjuksköterskor (Gran Bruun, 2018). En av anestesisjuksköterskans främsta uppgifter är att övervaka patientens vitala parametrar. Det är viktigt att vara lyhörd och flexibel för att anestesisjuksköterskor snabbt ska kunna ställa om sig vid förändringar (Göras m.fl., 2020). Enligt patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) ska hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete utifrån beprövad erfarenhet och vetenskap. Patienten ska ges omsorgsfull hälso- och sjukvård. Patienten ska bemötas med respekt och omtanke. Hur vården genomförs ansvarar hälso- och sjukvårdspersonal för. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) ansvarar vårdpersonal för att patienten ska erhålla god vård med lika villkor för alla.
Teoretisk referensram
Syftet med detta examensarbete var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av teamarbete vid en oväntad svår luftväg. Inom teamarbete är centrala delar kommunikation och ledarskap, vilket även utgör examensarbetets teoretiska referensram. Inom ett
teamarbete är dessa aspekter mest centrala för att teamet ska kunna uppnå sitt gemensamma mål. Som tillägg används även Benners teori som beskriver sjuksköterskans
8
För att främja patientsäkerheten är det viktigt att ha en snabb och effektiv kommunikation. För att erbjuda patienten vård av god kvalité krävs ett gott samarbete i teamet. Gott
teamarbete uppnås genom att upprätthålla god kommunikation mellan varandra, respekt för varandras kompetenser samt ha patienten i fokus. Likaså är även roller i teamet av betydelse Arvelid & Axelsson, 2012). Tydlig kommunikation kan vara avgörande för teamets arbete och kvalitén på arbetet som utförs. Genom att vara tydlig i sin kommunikation minimeras risken för missförstånd i teamet. Det vill säga att tydlig och kort kommunikation vid en akut
händelse kan leda till att ordinationen fullföljs och misstag på grund av missförstånd minimeras (Weller m.fl., 2008). God kommunikation i ett team beskrivs som god ton mot varandra och patienten, att ha en öppen dialog, hjälpa varandra genom att dela med sig av idéer och erfarenheter och även bekräfta varandra (Gillespie m.fl., 2013).
En god ton från teamets medlemmar kan skapa en god atmosfär i operationssalen där alla samarbetar med varandra och trivs på arbetet. En god kommunikation innebär att skoja, fråga och påstå. Att beordra en medlem kan påverka kommunikationen i teamet negativt. För att få en teammedlem att agera behöver ledaren fråga och hålla god ton. Kommunikation i ett interprofessionellt team kan vara utmanande för ledaren som är novice och ska leda teamet (Lingard m.fl., 2002). Detta beskriver även Averlid och Axelsson (2012) som påpekar att även god kommunikation och respekt, kan skapa en trygg miljö för omhändertagandet av patienten, vilket i sin tur kan leda till välbefinnande för teamet. Genom att befinna sig i ett välfungerande arbetsmiljö med respekten för varandra och andras kompetenser skapar man känslor av trygghet. Genom det ökar engagemanget för omhändertagandet av patienten eftersom fokus ligger på patienten och inte på negativa känslor mot varandra. Tydlig
kommunikation är viktigt för att undvika missförstånd inom teamet som kan leda till sämre patientsäkerhet. Göras m,fl. (2020) beskriver att tydlig kommunikation är ännu viktigare inom ett team som är mindre välintegrerat. Det gäller att alla i teamet pratar högt till varandra och kommer överens om vem som gör vad.
I ett gott teamarbete har ledaren förståelse för medlemmarnas kompetens och följarna hjälper ledaren att leda. På detta sätt uppnår teamet ett gemensamt mål. Vid många tillfällen är det anestesisjuksköterskan som är ledare i teamet och vid svåra beslut övertar
anestesiologen den rollen (Gillespie m.fl., 2013). En bra ledare är en person som tar tillvara på teamets individuella kompetenser. Teamledarens ansvar i detta fall är att delegera uppgifter till personer som är kapabla och kompetenta att utföra uppgiften. Teamledaren som frågar teamet om kompetensen för att utföra uppgifter, är en bra teamledare (Weller m.fl., 2008). Ledarrollen för anestesisjuksköterskan kan ha sammankoppling med
yrkeserfarenhet. Anestesisjuksköterskan med lång arbetserfarenhet har anestesiologens tillit och förtroende och därför kan anestesiologen lämna över ledarrollen. Detta kan leda till att anestesisjuksköterskan erhåller möjlighet att utveckla sitt ledarskap och upplever att hens kompetens tas tillvara. Anestesisjuksköterskan med mindre än fem års yrkeserfarenhet kan behöva stöd och hjälp för att utvecklas i ledarrollen eftersom tilliten inför att vara ledare ännu inte finns (Göras m.fl., 2020).
I Benners teori beskrivs sjuksköterskans väg från nybörjare till expert. Som nybörjare är sjuksköterskan fokuserad på inlärning av praktiska moment för att senare kunna skapa ett större sammanhang. Nästa nivå, som är avancerad nybörjare fokuserar sjuksköterskan att
9
breda ut sin inlärning genom att känna igen situationer hen har varit med om. Härmed tar sjuksköterskan med sig erfarenhet av dessa situationer och skapar en rutin för hur hen hanterar liknande situationer i framtiden med hjälp av en handledare. I den tredje nivån innebär att sjuksköterskan har blivit självständig och kompetent. Sjuksköterskan i denna nivå har skapat förståelse för olika sammanhang och hittar samband i olika situationer. Sjuksköterskan har således skapat erfarenhet av att hantera olika händelser självständigt och med hjälp av andra kollegor. I sista nivån, eller expertnivån har sjuksköterskan brett ut sin kompetens och kan självständigt skapa långsiktiga planer för patientomhändertagande samtidigt som ledarrollen har utvecklats. Med det menas att sjuksköterskan har utvecklat sig till en ledare i ett professionellt team och kan arbeta riskförebyggande tillsammans med andra yrkeskategorier (Benner, 1982; 1993).
Problemformulering
En oväntad svår luftväg kan vara svår att förutse och kan inträffa vid en vanlig rutinanestesi. När detta inträffar, ställs anestesisjuksköterskan inför en mycket stor och krävande
utmaning, både vad det gäller praktiska och teoretiska kunskaper. Här behöver anestesisjuksköterskan tillkalla hjälp och med hjälp av teamet försöka lösa problemet. Tidigare forskning visar att stress, dåligt ledarskap, brister i kommunikation samt bristande samarbete i teamet kan vara faktorer som påverkar ett gott teamarbete. I
anestesisjuksköterskans kärnkompetenser ingår att genom teamarbete främja
patientsäkerheten. Benner`s teori beskriver att sjuksköterskan som expert har utvecklat kompetens och kunskap i att självständigt och i team planera patientomhändertagande för att senare kunna arbeta riskförebyggande med andra yrkeskategorier.
Anestesisjuksköterskan har en betydande roll i det multidisciplinära teamet eftersom det under en oväntad svår luftväg kan bli aktuellt att leda teamet. Det finns en kunskapslucka i hur anestesisjuksköterskor upplever teamarbete vid oväntad svår luftväg. Vi vill med detta examensarbete få en större insyn av vilka aspekter som kan påverka ett välfungerande teamarbete vid en oväntad svår luftväg.
3
SYFTE
Syftet är att belysa hur anestesisjuksköterskor upplever teamarbete vid en oväntad svår luftväg.
10
4
METOD
I metoden presenteras design, urval och datainsamling samt analys.
Design
Examensarbetet är en magisteruppsats som består av en intervjustudie med kvalitativ ansats. En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor lämpar sig väl när syftet är att förstå upplevelser (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017). Semistrukturerad intervju med öppna frågor betyder att frågorna är strukturerade till viss del och att intervjuaren ska anpassa sig till vad svaren blir. Det är möjligt att ställa följdfrågor. Genom att använda sig av intervjuer kan ökad kunskap om erfarenheter i det här fallet leda till att vårdandet utvecklas. Frågorna till intervjuerna bör inte överskrida mer än en A4 sida och intervjuerna bör ske i en ostörd miljö. Det skapar förutsättning för att intervjuerna ska bli djupa och innehållsrika (Danielsson, 2017).
Urval och datainsamling
Med hänsyn till examensarbetets syfte som var att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av teamarbete vid en oväntad svår luftväg, var det naturligt att deltagarna var verksamma anestesisjuksköterskor. Inklusionskriterierna var anestesisjuksköterskor som arbetat på Operationskliniken och som haft patientansvaret vid en oväntad svår luftväg.
Exklusionskriterierna var anestesisjuksköterskor som arbetat kortare än ett år, som var under upplärning och som inte självständigt hanterat en oväntad svår luftväg. Missivbrev skickades via mejl till verksamhetschefer på tre sjukhus i Mellansverige i december 2020 (Bilaga A). Enligt Polit och Beck (2017) kan forskaren använda sig av gatekeepers vilket innebär att be om tillåtelse för både plats och personal. När godkännande bekräftats av verksamhetschef om att genomföra studien på respektive arbetsplats, erhölls mejladresser till alla anestesisjuksköterskor på kliniken. Med hänsyn till etiska aspekter gällande anonymitet och konfidentialiteten exkluderades ett sjukhus eftersom verksamhetschef valde deltagare. Informationsbrev och samtyckesbrev skickades som gruppmejl vilket innebär att alla anställa anestesisjuksköterskor på respektive klinik fick detta mejl (Bilaga B & C). Enskild deltagare kunde inte se vilka som fått mejlet. I informationsbrevet upplystes deltagaren att intervjun kunde ske fysiskt eller via digital plattform med hänsyn till den rådande pandemin som pågår i samhället. Deltagandet bekräftades genom att mejlet besvarades med ett JA där deltagaren även angav på vilket sätt intervjun önskades ske. Deltagare som inte önskade delta svarade med ett NEJ eller inte svarade alls. När deltagaren besvarade mejlet med ett JA
kontrollerades att deltagaren uppfattat inklusions- och exklusionskriterier och uppfyllde de krav som ställts på deltagaren.
Samtyckesbreven inhämtades vid intervjutillfället eller efter överenskommelse med
11
plattform som oftast var Zoom. Deltagare intervjuades i slutet av december 2020 och i början av januari 2021. Vid fysiskt möte bestämde deltagaren plats. Intervjun genomfördes ostört från ljud och människor. Intervju via digital plattform genomfördes också ostört i ett enskilt rum. Första intervjun var en pilotintervju. Enligt Dalen (2008) kan pilotintervju vara till hjälp för att säkerställa att intervjuguiden är relevant samt att intervjuaren får möjlighet att testa sig själv som intervjuare och kontrollera all teknisk utrustning. Efter pilotintervjun uppdaterades intervjuguiden genom tillägg av några följdfrågor (Bilaga D). På grund av rådande omständigheter med Covid- 19 och tidspressen på arbetsplatsen i dagliga arbetet som försvårade datainsamling från minst 10 deltagare, inkluderades även pilotstudien i datainsamlingen. Detta var möjligt eftersom intervjuernas genomförande inte skilde sig på något avgörande sätt.
Vid intervjustarten informerades deltagarna återigen om att anonymitet bevaras och att ingen härledning till deras deltagande kommer att vara möjligt. Även namn, plats, kön, etnicitet och ålder avidentifierades i det transkriberade data och resultatet. Detta
genomfördes genom att generalisera data som exempelvis kvinna i medelåldern. Etnicitet, kön och ålder nämns inte i transkriberat data utan ersätts med exempelvis XX, likaså i det slutgiltiga resultatet. Detta med anledning av att syftet var att beskriva upplevelser. Därav anses det inte ha relevans att ange kön, etnicitet, ålder och plats. Erfarenhet angavs i det transkriberade data då det visade sig ha betydelse för deltagarna. Intervjuerna kodades och anonymiserades. Kodningen genomfördes genom att kombinera siffror för år, månad och dag samt månad och dag igen med tillägg av en siffra i slutet när flera deltagare intervjuades samma datum, till exempel 2101050105–1 eller 2101050105–2. Insamlade data spelades in genom mobiltelefoner och kompletterades även med anteckningar. Intervjuer som
genomfördes via digital plattform spelades in via record funktionen på Zoom. Data
överfördes till USB-sticka, transkriberades och sedan raderades sedan från mobiltelefonerna. USB-stickan, samtyckesbreven samt transkriberat material förvarades i ett skåp med
hänglås. Varje författare till detta examensarbete erhöll varsin nyckel till skåpet. Endast författarna och handledare erhöll tillgång till materialet. Materialet kommer att bevaras tills examensarbetet är godkänt, vilket beräknas vara i maj 2021 och kommer sedan raderas och rivas i dokumentförstörare.
Analys
Analys av intervjudata genomfördes i enlighet med Graneheims och Lundmans (2004) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Graneheim och Lundman (2017) beskriver att innehållsanalys är till fördel att använda för att kunna beskriva upplevelser av ett fenomen. I enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys, bestod första steget i analysen att läsa intervjudata flera gånger. Andra steget är att urskilja upplevelser i texten för att senare kunna skapa meningsbärande enheter. Tredje steget är att successivt kondensera meningsbärande enheterna och sedan koda dessa. Fjärde steget är att finna likheter och skillnader för att sedan skapa kategorier och subkategorier.
12
Transkriberade data lästes flera gånger av bägge författarna för att få en helhetsbild. Därefter markerades meningar och citat som var relevanta för examensarbetets syfte med färgpennor. Dessa meningar och citat jämfördes och sammanställdes till ett gemensamt dokument. Citat och meningar som svarade på examensarbetets syfte kondenserades successivt till mindre meningar. Genom att utforma mindre meningar kunde olika koder skapas som sedan utformade olika kategorier av upplevelser av teamarbete vid oväntad svår luftväg. Utifrån dessa olika kategorier markerades likheter med rödfärg och skillnader med blå färg. Utifrån dessa färger skapades sedan subkategorier och kategorier. Exempel på detta ges i Tabell 1.
Tabell 1. Exempel på analysmetod.
Meningsbärande enhet
Kondenserad enhet
Koder Subkategorier Kategorier
Det är jätteviktigt att ha koll på var man har sina grejer och hur dom fungerar så att man kan hämta dom fort. Eller tala om för någon annan fort vart grejerna finns
Att veta var all utrustning finns eller kunna berätta om det sparar tid God lokalkännedom. Mindre stress Vikten av förberedelser Gemensam beredskap
Desto mer erfarenhet man har desto mer lyssnar man och man bli lyssnad på. Erfarenhet skapar ödmjukhet. Inte alltid det finns individer som motsätter sig regeln. Men överlag blir man mer ödmjuk, desto mer förstår du att du inte vet Erfarenhet gör att kollegor lyssnar mer och du lyssnar mer på kollegor. Erfarenhet = prestigelös. Man blir mer uppmärksam på det man inte kan
Erfarenhet skapar ödmjukhet. Erfarenhet skapar mer försiktighet Erfarenhetens betydelse Kompetens
13
5
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
För att skydda informanterna kommer studien i enlighet med etiska grundregler och riktlinjer följa informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav samt nyttjandekrav (CODEX, 2019). Etik ansökan skickades till Akademin för hälsa, vård och välfärd på Mälardalens högskola. Denna ansökan skickades innan studiens start och godkändes av handledare på Mälardalens högskola.
Informationskravet erhålls genom muntlig och skriftlig information till berörd
verksamhetschef (Vetenskapsrådet u.å). I informationsbrev till anestesisjuksköterskor framgick tydlig information om studiens syfte, metod och genomförande. Informationsbrev skickades till berörd verksamhetschef via mejl. Även i informationsbrevet till
anestesisjuksköterskor framgick studiens syfte, metod och genomförande att beskrivas. Deltagarna informerades via brevet att deltagandet är frivilligt och att personuppgifter behandlades enligt föreskrifter för informationskrav. När det muntliga och skriftliga samtycket är inhämtat kan samtyckeskravet tillgodoses. Deltagarna ska upplysas om att de när som helst under studiens gång kan avbryta utan att ange orsak och utan negativa påföljder (Vetenskapsrådet u.å). Samtyckesbrevet skickades skriftligt till berörda deltagare via e-post. Vid fysisk intervju med deltagaren samlades samtyckesbreven in, medan
intervjudeltagarna vid digitalt möte kunde skriva under och skanna in samtyckesbrevet på mejlet. Deltagarna informerades även muntligt av examensarbetets författare vid intervjuns start.
All insamlade data ska avidentifieras för att bevara konfidentialiteten. Insamlade data ska ske på gruppnivå och kommer att göra det omöjligt att identifiera deltagarna (Vetenskapsrådet u.å). Insamlade data förvarades på lösenordskyddad USB som enbart författare och
handledare hade tillgång till. Detta USB förvarades i ett skåp som var låst och enbart författarna hade nyckel för att öppna det. USB: et förvarades inlåst tills examensarbetet var godkänt och sedan raderades all data. Det som framkom under intervjuerna användes endast i studien. Deltagarna ska upplysas om var de kan inhämta studiens resultat (Vetenskapsrådet u.å). Deltagarna till studien erhöll skriftlig och muntlig information om studiens syfte och nytta, studiens genomförande och publicering. Deltagarna meddelades även att intervjuerna kommer att användas endast till detta examensarbete och raderas när examensarbetet är godkänt.
6
RESULTAT
I resultatet kommer tre kategorier och sex subkategorier att beskrivas. I tabell 2 presenteras dessa.
14
Tabell 2. Kategorier och subkategorier
Kategorier Subkategorier
Kommunikation • Samarbetets betydelse vid en oväntad svår luftväg
• Empatiskt ledarskap
Kompetens • Erfarenhetens betydelse • Teamträningens betydelse
• Reflektionens betydelse
Gemenskap beredskap • Vikten av förberedelser
Kommunikation
Anestesisjuksköterskorna upplevde att kommunikationen var en viktig och central del i teamarbetet. En god kommunikation skapade förutsättningar för effektivt teamarbete. Anestesisjuksköterskor upplevde att bra kommunikation ger en förutsägbarhet som skapade trygghet i teamet. Att tillsammans ha utarbetat en plan för arbetet kunde skapa en känsla av bra teamarbete. Dock kunde kommunikationen i teamet ibland upplevas som utmanande. Några anestesisjuksköterskor beskrev utmaningarna i form av otydlig kommunikation. Detta kunde skapa missförstånd vid oförutsedda händelser som en oväntad svår luftväg.
6.1.1 Samarbetets betydelse vid en oväntad svår luftväg
Anestesisjuksköterskorna upplevde att det var nödvändigt att samarbeta med teamets medlemmar för att kunna uppnå målet. Målet var att arbetet utfördes så patientsäkert som möjligt. För att främja patientsäkerheten krävdes ett team som samarbetade och hade förståelse för varandras kompetenser. Samtliga anestesisjuksköterskor beskrev gott
samarbete i ett team när medlemmarna lyssnade på varandra och tillsammans kom fram till lösningar. Vissa anestesisjuksköterskor beskrev ett gott samarbete i ett team som när
medlemmarna kunde prata fritt och ge förslag samt hade kännedom om vad som var nästa steg i planen:
”alltså man kände hur det kröp i kroppen, vi kommer att förlora henne. Men vi gjorde inte det utan vi kämpade ihop och stöttade varandra och fick klara ordinationer. Så det var det som var räddningen” (Deltagare 6).
15
Det framkom även att det ibland förekom mindre gott samarbete i ett team. Detta kunde medföra känslor av osäkerhet och otrygghet i teamet, särskilt vid en oväntad svår luftväg när alla yrkeskategorier behövde samarbeta för att lösa ett oväntat problem.
Anestesisjuksköterskorna beskrev ett mindre bra samarbete som det samarbetet där en eller flera medlemmar inte lyssnade på andras åsikter och förslag. Även stress, att vilja arbeta ensam och prestige kunde vara faktorer som påverkade samarbetet i ett team negativt:
¨Det kanske är för många inne på salen. Och sen ramlar det ut ordinationer och det är ingen som säger jag gör det… och jag gör det. Det blir för många ordinationer som man inte hinner med. Och sen blir dom inte utförda. För många personer och för många ordinationer då blir det inte bra” (Deltagare 10).
Flertalet anestesisjuksköterskor påtalade att de kunde känna sig stressade om
anestesiläkaren var oerfaren vid en oväntad svår luftväg. Om situationen var så pass illa att patienten var i fara så var det viktigt att försöka stötta och lugna ner situationen. Om
stämningen i salen blir hetsig och stressig så försämras arbetet. Vissa anestesisjuksköterskor upplevde en större trygghet vid liknande situationer om anestesiläkaren var erfaren än när hen var ny. Detta kunde bero på att det fanns tvivel och funderingar om den nya
anestesiläkaren besitter tillräcklig kompetens.
6.1.2 Empatiskt ledarskap
Anestesisjuksköterskorna beskrev att ledarskap i ett team är av stor betydelse vid akuta händelser som exempelvis en oväntad svår luftväg. Om det händer att det förekommer utmaningar med att skapa fri luftväg eller annat som avviker det normala tillståndet, krävs det bra ledare för att snabbt lösa problemet. Anestesisjuksköterskorna beskrev en bra ledare som den ledaren som har god kunskap, kompetens och erfarenhet inom svåra luftvägar. Den ledaren kunde oftast vara en anestesiläkare men även en anestesisjuksköterska kunde vara ledare. Det som krävdes för att ¨ definieras¨ som bra ledare var besitta förmågan att lyssna och bli lyssnad på, lyfta fram kunskaper och kompetenser hos var och en i teamet samt vara stresstålig. En bra ledare kunde vara tydliga i sin kommunikation och sina ordinationer. Nedan kommer en beskrivning av en anestesisjuksköterska som upplevde sig vara trygg med en anestesiläkare som ledare:
”Jag var så glad att det var XX som kom in, man behöver inte förklara något för honom utan han är en doer. Det var inget ifrågasättande. Det var nämligen en annan narkosläkare i korridoren och där kände jag att jag inte ens vill ha in honom på salen därför att han kommer att ifrågasätta och hitta på en massa skit kändes det som” (Deltagare 2).
Anestesisjuksköterskor beskrev även egenskaper hos en mindre bra eller dålig ledare. En mindre bra ledare beskrevs som den ledare som oftast inte tog hänsyn till
anestesisjuksköterskors kompetenser och erfarenhet, var otrevlig i bemötandet och
16
osäkerhet hos anestesisjuksköterskor. Även hierarki inom yrket påpekades av många
anestesisjuksköterskor. Hierarki upplevdes vara ett hinder för teamets utveckling som kunde medföra stress hos de iblandade parterna vilket kunde hota patientsäkerheten. Vissa
anestesisjuksköterskor upplevde att som en följd av hierarkin kunde hela teamet eller gruppen känna sig mindre värda. Ett exempel på detta beskrevs nedan:
”Hierarki är extremt tydlig inom all sjukvård. Jag vill ju ändå tro någonstans att det för något gott med sig men det kan ju också gå till sin spets. Doktorn har alltid rätt, säger han att Helsingfors är Sveriges huvudstad så är ju det sant till någon annan går in och bryter det” (Deltagare 1).
Vissa anestesisjuksköterskor beskrev även att hur man upplevde utövandet av hierarki hade vanligen att göra med personlighet. Vissa anestesisjuksköterskor tillät inte att hierarkin skulle styra det dagliga arbetet.
Kompetens
Anestesisjuksköterskor beskrev kompetens som en central faktor i ett team. Detta innebar att teammedlemmar med stor kunskap och erfarenhet var medvetna om risker och
komplikationer som kunde uppstå med anestesi. Därmed var teammedlemmar mer
förberedda inför det. Anestesisjuksköterskorna påpekade även att stress vid en oväntad svår luftväg kan ha sina rötter i teamets kompetens eftersom okunskap och lite erfarenhet kunde skapa osäkerhet och otrygghet. Kunskap och erfarenhet kunde påverka kompetensen men även skicklighet kunde ingå i kompetens.
6.2.1 Erfarenhetens betydelse
Anestesisjuksköterskorna beskrev att erfarenhet kunde avgöra hur en anestesisjuksköterska hanterar en oväntad svår luftväg. Som ny inom yrket kunde stressupplevelsen och
osäkerheten minska känslan av att vara trygg med att hantera en oväntad svår luftväg. Därav var det vanligt att lämna över en svår luftväg till anestesiläkaren. Vissa
anestesisjuksköterskor betonade starkt att erfarenheten i att hantera en svår luftväg var av betydelse. Det vill säga att anestesisjuksköterskorna som kunde hantera en oväntad svår luftväg hade erfarenhet inom svåra luftväg och därmed även kunskapen och kompetens inom det. Detta kunde ibland vara en utmaning eftersom anestesiläkaren besitter högre kompetens gällande medicinsk kunskap trots att anestesisjuksköterskorna kunde ha längre erfarenhet:
”…mina 17 års erfarenhet kanske ändå betyder mer än dina 6 år till läkare. Det blir alltid narkosläkaren som ska stå där men när hen får problem så kanske det är jag som kan ta över. Dom nya som har kommit nu har kanske blivit lite mer ödmjuka för erfarenheten eftersom dom går med oss några månader inne på sal... för att se helheten. Det är inte bara att kunna intubera och gå ut” (Deltagare 10).
17
Vissa anestesisjuksköterskor upplevde att erfarenhet kunde vara ett resultat av många verksamma år inom yrket. Detta kunde leda till ökad respekt från kollegor, vara mentor för nya inom yrket och skapa förtroende hos anestesiläkare. Ju mer erfarenhet desto mer trygghet, menade några anestesisjuksköterskor. Erfarenhet kunde även sammanfattas som kompetens som erhölls genom att ha sett det mesta och vart med om det mesta. Detta kunde förstärka självförtroende och känslan av att vara trygg i sin roll som anestesisjuksköterska.
”Det jag säger har fått mer pondus…läkarna lyssnar på en och dom nya tycker att det är skönt att det är just jag som jobbar inatt. Man har mer självförtroende och törs säga saker och ting. I början tordes jag inte säga någonting när man var helt ny” (Deltagare 9).
Utifrån resonemanget att erfarenhet kunde vara kompetensen som erhölls genom många år inom yrket, förekom en annan beskrivning av erfarenhetens betydelse vid en oväntad svår luftväg. En anestesisjuksköterska beskrev erfarenhet på det sättet att åren inom yrket inte hade någon större betydelse utan det som anestesisjuksköterskan hade upplevde och varit med om spelade roll.
6.2.2 Teamträningens betydelse
Samtliga anestesisjuksköterskor beskrev att de hade teamträningar på sin arbetsplats. Oftast utfördes dessa en gång om året men på grund av Covid-19 pandemin så har dessa
teamträningar senaste året pausats. Teamträningarna var utformade på olika sätt och upplägget kunde se lite olika ut. Anestesisjuksköterskor upplevde att teamträningar stärkte deras kompetens men det krävdes tid och resurser, därför fanns det inte möjlighet att ha dessa oftare.
Teamträningarna innebar att träna teamets färdigheter i akuta situationer, bland annat oväntad svår luftväg. Samtliga yrkeskategorier deltog i dessa teamträningar. Dessa
teamträningar gav ökad trygghet i att hantera oväntat svåra luftvägar. Det stärkte samarbetet och kommunikationen. Alla hade kännedom om var utrustningen fanns.
”Dom är bra. När vi är på operationssalen tränar vi teamarbete men då är det akutläge. Men det är jättebra att träna. Det kommer alltid upp någonting som kan bli bättre. Det är ju därför man gör dom. Alla yrkeskategorier är med. Teamträning är bra” (Deltagare 6).
I varje operationssal sitter det en luftvägsalgoritm på väggen som belyser tillvägagångssättet vid en svår luftväg. Alla anestesisjuksköterskor tyckte att det var bra att den satt där men upplevde inte att det finns tid att titta på den vid en akut situation. Denna luftvägsalgoritm uppmärksammades av anestesisjuksköterskorna när det inte var stressigt på salen.
Anestesisjuksköterskorna påtalade att luftvägsalgoritmen redan bör vara inarbetad och att samtliga medlemmar i teamet ska kunna denna.
”Algoritmen tittar man inte på vid en oväntad svår luftväg, man kan allting i huvudet redan. Den tittar jag på när det är lugnt på salen” (Deltagare 7).
18
6.2.3 Reflektionens betydelse
Anestesisjuksköterskorna påtalade att efter en teamträning samlades hela teamet för att reflektera över samarbetet och prestationerna. Detta upplevdes värdefullt för teamet. Reflektion inom teamet efter en verklig händelse upplevdes bristfällig. En del
anestesisjuksköterskor ansåg att reflektion enbart utfördes vid dödlig utgång eller vid en extraordinär händelse:
¨ Det har att göra med kunskapsluckor ledningsmässigt att man inte har prioriterat det nog. Reflektion bör inte vara valbart utan det ska göras bara. /…/ Jag har vart med på vissa
reflektioner där det sägs att läkaren inte är här, han har inte tid. Vad sätter det för budskap till övriga i laget?! Är min tid mindre värd än din? Är min upplevelse mindre eller mer värt än din? ¨ (Deltagare 4).
Anestesisjuksköterskorna påtalade att det borde finnas mer utrymme för reflektion och trodde att bristfällig reflektion berodde på brist på tid. Bristen på reflektionstid kunde även vara av organisatorisk karaktär där det inte skapades utrymme för det. Samtliga
anestesisjuksköterskor beskrev att reflektionstillfällen bör vara obligatoriska efter en oväntad svår luftväg eller annan händelse som teamet upplevde som utmanande att hantera.
Anestesisjuksköterskorna betraktade reflektion som ett lärotillfälle men även som stöd från kollegor i teamet. Ibland kunde det underlätta att veta att även andra kunde uppleva
liknande känslor. Reflektion bidrog till förbättringsmöjligheter inom teamets samarbete och kommunikation. Anestesisjuksköterskorna underströk även att via reflektion
uppmärksammas brister i teamarbetet.
Gemensam beredskap
Samtliga anestesisjuksköterskor upplevde att en tydlig handlingsplan för tillvägagångssätt vid en oväntad svår luftväg kunde minimera stressen när det inträffade. Genom att ha plan A, B och C underlättades arbetet när det oväntade inträffade och teamet kunde arbeta inom ramen för en bättre struktur. Vid vissa tillfällen när det inte fanns tydliga planer, upplevde de osäkerhet kring vilka åtgärder som skulle vidtas näst. Samtliga anestesisjuksköterskor
beskrev även att denna osäkerhet upplevdes ofta under de första åren i specialiseringen. Det betydde att ju mer erfarenhet och kunskaper anestesisjuksköterskor erhöll desto mindre osäkerhet upplevde dem.
6.3.1 Vikten av förberedelser
Alla anestesisjuksköterskor uttryckte att det var viktigt att alltid vara förberedd inför det oväntade. Flertalet anestesisjuksköterskor uttryckte att det var viktigt att alltid vara på tårna och att aldrig slappna av. Inför en sövning var det viktigt att kontrollera sin utrustning och ha koll på instrument och läkemedel som kunde tänkas behövas vid en oväntad svår luftväg. Anestesisjuksköterskor ansåg att det skulle finnas en tydlig och utarbetad plan. Man måste alltid ligga steget före. Alla i teamet ska veta sin arbetsuppgift innan induktionen påbörjas.
19
Några anestesisjuksköterskor upplevde att vid sövning av barn var de mer fokuserade och det var av ännu större vikt att då ha utarbetat en plan tillsammans med ansvarig anestesiolog.
”Man ska ha pratat igenom det innan. Och tex när det är jourtid, vem ska vi ringa efter om vi behöver hjälp, det ska också vara klart. Så det är liksom inte bara att ställa sig och söva utan man ska ha en plan. Plan A, plan B och gärna Plan C. För det ska ju vara så patientsäkert som möjligt” (Deltagare 6).
Anestesisjuksköterskor upplevde att det var viktigt att ha god lokalkännedom:
”Det är jätteviktigt att ha koll på var man har sina grejer och hur dom fungerar så att man kan hämta dom fort. Eller tala om för någon annan fort vart grejerna finns” (Deltagare 2).
Anestesisjuksköterskorna beskrev att om det oväntade uppstår och det snabbt behövs andra hjälpmedel ska det inte finnas några oklarheter om var instrumenten finns. Otillräcklig lokalkännedom ansågs kunna bidra till sämre patientsäkerhet i en akut situation. Den tiden som det tar att leta efter hjälpmedel har man inte.
7
DISKUSSION
Syftet med detta examensarbete var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av teamarbete vid oväntad svår luftväg. Nedan presenteras resultatdiskussion, metoddiskussion och etiskdiskussion.
Resultatdiskussion
I detta avsnitt kommer dessa centrala upplevelser att diskuteras med tidigare forskning och teoretisk referensram; kommunikation, hierarki, ledarskap, erfarenhet och teamträningar. Dessa upplevelser valdes att diskuteras med anledning till att dessa vara centrala i alla intervjuer.
I resultatet framkom det att kommunikation var en viktig del i teamarbetet och kunde upplevas som utmanande vid en akut händelse såsom en oväntad svår luftväg. God ton mot varandra och tydlig kommunikation kunde främja god atmosfär i teamet. Detta
överensstämmer med Sakellaropoulos m.fl. (2011) som beskriver att god ton i
kommunikationen skapar en god atmosfär i operationssalen där alla samarbetar och trivs på arbetet. Enligt Riksföreningen för anestesi och intensivvård och Svensk
sjuksköterskeförening (2012) ansvarar anestesisjuksköterskan för en tydlig och strukturerad kommunikation med det multidisciplinär teamet för att främja patientsäkerheten. Detta överensstämmer med teoretisk referensram där Gillespie m.fl. (2013) beskriver att god
20
kommunikation innefattar god ton till varandra och till patienten, öppen dialog samt att hjälpa och bekräfta varandra. Gillespie m.fl. (2013) och Lingard m.fl. (2002) beskriver även att vid en oväntad situation ställs teamet, bland annat anestesisjuksköterskan inför utmaning i att göra sig förstådd och förstå informationen som förmedlas. Egna reflektioner drar
parallell till att kommunikation är avgörande för ett välfungerande team.
Resultatet visade även att kommunikation i ett team kunde vara utmanande och påverka teamets trygghet i arbetet. I samma linje beskriver Sakellaropoulos m.fl. (2011) att det kan förekomma utmaningar i kommunikationen i teamet såsom hierarki, ifrågasättande av teammedlemmars kompetens och mobbing (aggressiva beteenden). I samma linje visade resultatet att brister i kommunikationen kunde leda till hotad patientsäkerhet. Detta överensstämmer även med patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) som beskriver att all vårdpersonal ansvarar för att patienten ska erbjudas omsorgsfull hälso- och sjukvård utifrån sjukvårdspersonalens beprövade erfarenhet och vetenskap. Egna reflektioner dras att vid en akutsituation kan brister i kommunikation leda till sämre patientsäkerhet och stressig arbetsmiljö. Detta styrker även Riksföreningen för anestesi och intensivvård och Svensk sjuksköterskeförening (2012) som beskriver att anestesisjuksköterskan ska besitta förmågan att kommunicera tydligt i teamet genom standardiserad kommunikation.
Resultatet visade att hierarki kunde hindra ett gott teamarbete och god stämning på operationssalen. Hierarki kunde även bidra till känslor av osäkerhet hos
anestesisjuksköterskor. Detta överensstämmer med Sakellaropoulos m.fl. (2011) som beskriver att hierarki kan negativt påverka samarbetet i teamet. Sakellaropoulos m.fl.
påpekar även aggressiva beteenden från oftast kirurg eller anestesiolog i form av verbala men även destruktiva beteenden som kan ha en sammankoppling till hierarki. Egna reflektion dras att hierarki kan hindra teamet från att utvecklas, vilket i sin tur kan leda till dålig stämning på operationssalen. Detta styrker även Courtney m.fl. (2013) som beskriver att hierarki kan skapa oro hos personer i teamet och bidra till en stressig arbetsmiljö. Användande av makt och auktoritet kan försvåra teamets prestationer. I samma linje
beskrivs inom den teoretiska referensramen att ett välfungerande team bör präglas av öppen dialog och hjälpa varandra genom att kontinuerligt dela med sig av erfarenheter, för att teamet ska uppnå sitt gemensamma mål (Gillespie m.fl., 2013). Utifrån detta resonemang i huruvida ett välfungerande team bör vara kan slutsats dras att hierarki anses motsatsen av en öppen dialog och möjligheten att dela med sig av erfarenheter eller åsikter. Detta styrker Courtney m.fl. (2013), vars beskrivning utgår ifrån att hierarki hindrar personer i teamet från att prata ut vilket kan resultera i att viktig information uteblir.
Oförväntat visade resultatet även att hierarki kunde upplevas som positivt. Resultatet visade att hierarki kunde ha sammankoppling med personligheten hos en själv. Fördelen med hierarki kunde vara att den som satt med högst kompetens kunde styra arbetet åt rätt håll. Vissa anestesisjuksköterskor ansåg att hierarki inte borde avgöra stämningen på
arbetsplatsen. Med det menades att anestesisjuksköterskan inte borde vara känslig för yttre påverkan. Å andra sidan visar tidigare forskning att hierarki är vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården och anses mestadels ha negativ påverkan för teamarbete och för arbetsmiljön. I likhet med resultatet visar tidigare forskning att hierarki negativt kunde påverka gott samarbete i ett team. Skillnaden var att resultatet visade att hierarki inte alltid
21
kunde förknippas som negativt utan har med personlighet att göra. Egna slutsatser dras utifrån aktuell forskning som är examensarbetets resultat, att hierarki inte nödvändigtvis behöver förekomma inom teamet. Detta kan dock leda till känslor av att vara kränkt och mindre viktig, särskilt när en själv kan vara mer mottaglig för det. En möjlig förklaring till dessa skillnader mellan tidigare forskning och aktuellt resultat kan vara att tidigare forskning i detta examensarbete består av ett antal artiklar från olika delar av världen och olika
organisationer. Det kan möjligtvis även skilja sig från olika sjukhus inom landet eller olika verksamheter. Anledningen kan betraktas vara att verksamheterna arbetar olika med dessa aspekter.
Resultatet visade att målet inom ett team är att arbeta patientsäkert och för att nå detta krävdes gott samarbete i teamet. Gott samarbete präglades av att lyssna på varandra och tillsammans komma fram till lösning och kunna få sin röst hörd. Detta överensstämmer med teoretisk referensram att gott samarbete kan tillämpas genom god kommunikation, respekt för varandras kompetenser och att ha patienten i fokus (Arvelid & Axelsson, 2012). I samma linje beskriver Perry (2005) att komplexa team kan bestå av anestesisjuksköterska,
anestesiolog, operationssjuksköterska och kirurg som behöver samarbeta med varandra för att uppnå en helhet. Detta styrker även Courtney m.fl. (2013) som även tillägger att
samarbetet med anestesiolog kan anses mest centralt vid akuta händelser. Courtney m.fl. Beskriver även att i ett välfungerande samarbete är anpassningsförmåga, arbetsmiljö och kompetens av betydelse. Egna tankar väcks att det kan förekomma svårigheter att behålla en god ton inom teamet om anestesisjuksköterskan själv är stressad. Anestesisjuksköterskan ska med andra ord tillsammans med teamet, utforma vården patientsäkert vilket all vårdpersonal ansvarar för enligt patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) men samtidigt få samarbetet i teamet att fungera.
Resultatet visade även att vid mindre gott samarbete i teamet uppmärksammades känslor av osäkerhet och otrygghet, vilket utifrån teoretisk referensram kan innebära att avvika ramen för gott samarbete. Detta överensstämmer med Perry (2005) som även tillägger att ett mindre välfungerande samarbete kan leda till stora stresspåslag för anestesisjuksköterskan vilket kan hota arbetsmiljön. Enligt Riksföreningen för anestesi och intensivvård och Svensk sjuksköterskeförening (2012) ansvarar anestesisjuksköterskan för samarbetet med
medlemmar i ett team vilket kan innebära att behandla kollegor och medarbetare rättvist, trovärdigt och uppriktig. Egna reflektion summeras genom att beakta att
anestesisjuksköterskan ställs inför utmaningar i att samarbeta i ett team vid en stressig och akut situation för att skapa god och trygg vård för patienten. Därmed kan själva kravet orsaka stress vilket i sin tur kan påverka ett gott samarbete. Vid en akut händelse finns det oftast inte tid att tänka och där behöver anestesisjuksköterskan agera snabbt, vilket ibland kanske kan resultera i en otrevlig ton eller att någon inte behandlas rättvist för stunden.
Resultatet visade att en bra ledare kunde vara en person som besitter förmågan att lyssna och bli lyssnad på. Ledaren ska kunna lyfta fram kunskaper och kompetenser hos
teammedlemmarna samt vara stresstålig. Detta överensstämmer med Weller m.fl. (2008) som beskriver att teamledarens ansvar är att delegera uppgifter till kompetent teammedlem. Ledaren bör fråga teamet om medlemmarna kan utföra delegerande uppgift. Gran Bruun (2018) beskriver anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter som att bland annat hålla fri
22
luftväg men även att prioritera och fatta snabba beslut. I samma linje beskriver
Riksföreningen för anestesi och intensivvård och Svensk sjuksköterskeförening (2012) att anestesisjuksköterskan ska leda, prioritera, fördela och samordna vårdarbetet till ett effektivt resursutnyttjande. Anestesisjuksköterskan som ledare ska medverka till gott arbetsklimat där tillit och respekt för varandra är centralt samt identifiera konflikter och utforma strategier för problemlösning. En parallell dras till Göras m.fl. (2020) beskrivning om att
anestesisjuksköterskan ska vara lyhörd och flexibel och snabbt kunna ställa om sig vid snabba förändringar. Detta överensstämmer med teoretisk referensram, där Benner (1982) beskriver att sjuksköterskan har nått den översta sista nivån i kunskapsstegen som expert, vilket innebär att sjuksköterskan har utvecklat sig till en ledare i ett professionellt team. Med det menas att sjuksköterskan har utvecklat sin kompetens och självständighet och kan arbeta riskförebyggande tillsammans med andra yrkeskategorier. Utifrån dessa resonemang
sammanfattas egna reflektioner att centralt för empatiskt ledarskap är att kommunikationen är tydlig och ledaren når fram till hela teamet. Via empatiskt ledarskap kan ledaren påverka och förändra teamarbetet.
Resultatet visade att erfarenhet hade en betydande roll över hur en akut händelse hanterades. Anestesisjuksköterskorna beskrev erfarenhet i det sammanhanget att ha sett och upplevt mycket. Resultatet visade även att som ny anestesisjuksköterska inom yrket kunde stress och osäkerhet påverka känslan av att vara trygg. I samma linje visar teoretisk referensram att anestesisjuksköterskan med lång yrkeserfarenhet har anestesiologens tillit och förtroende och kan härmed ta över ledarrollen, till skillnad från en anestesisjuksköterska som inte har mycket erfarenhet (Göras m.fl., 2020). Detta överensstämmer med Schnittker m.fl. (2018) som beskriver att nya anestesisjuksköterskor ställs inför större utmaningar vid oväntade svåra luftvägar därför att erfarenhet saknas. Detta styrker även Nordström och Wilhborg (2019), som även tillägger att nya anestesisjuksköterskor behöver stöttning för att utveckla sin kompetens i akuta händelser. I samma linje beskriver Benner (1982) att sjuksköterskan går igenom olika nivåer i sin kompetensutveckling. Första nivån som även kallas novis är den nivå där sjuksköterskan är ny inom yrket och behöver stöd och hjälp av en mentor. Här är sjuksköterskan fokuserad på att lära sig rutiner och att hantera mer praktiska åtgärder vilket kan innebära att mentorn kan behöva undervisa kring hur allt fungerar. Enligt
Riksföreningen för anestesi och intensivvård och Svensk sjuksköterskeförening (2012) ska anestesisjuksköterskan ansvara för att utveckla sin kompetens, yrkeskunnande och
förhållningssätt genom kontinuerlig utveckling av teoretiska samt praktiska kunskaper. Egna reflektioner dras att ju mer erfaren anestesisjuksköterska desto högre kvalité på vården som patienten erhåller. Som ny anestesisjuksköterska ligger fokus på att lära sig arbeta i ett multidisciplinärt team, lära sig ny medicinsk utrustning och ny medicinsk kunskap samtidigt som att vårda hela patienten. Detta kan leda till känslor av osäkerhet som påverkar det dagliga arbetet. Genom erfarenhet kan även trygghet i anestesisjuksköterskerollen skapas, för att anestesisjuksköterskan senare ska skapa trygghet och vård av god kvalité för patienten. Detta i enlighet med Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) som belyser att vårdpersonal ansvarar för att patienten skall erhålla vård av god kvalité på lika villkor.
Resultatet visade att anestesisjuksköterskorna upplevde att teamträningar stärkte teamets färdigheter i akuta situationer såsom en oväntad svår luftväg. Dessa teamträningar ökade
