Uppsala universitet
Institutionen för informatik och media
C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap Framlagd VT 2021
“Jättetragiskt och sorgligt men det blev en bra historia”
________________________________________________________________
En medieetisk analys av genren verkliga brott bland svenska podcasts
Författare: Linn Seipel & Hanna Fyrenius
Handledare: Cecilia Strand
Abstract
This thesis examines media ethics in Swedish podcasts within the true crime genre using the consequentialist theory. Over the last couple of years, several true crime podcasts have been criticised for using the personal stories of crime victims to produce entertaining content, without consent from the sufferer or its relatives. At the same time many of the producers claim that their storytelling provides the listener with important insights and necessary information about crimes and judiciary topics.
The purpose of the thesis is to identify how true crime podcasts deviate from the rules
regarding media ethics for press, TV and radio in Sweden, and examine if there is any truth to the claims made about providing important societal information. This is done by a qualitative content analysis which examines seven of the most popular Swedish true crime podcasts.
Later, a consequentialist analysis is done to determine if the positive consequences of true crime podcasts can outweigh the negative ones. The study found that three out of seven examined podcasts contained important societal information, but as many as six showed obvious flaws in relations to media ethics. Only one podcast was found sharing valuable information about judiciary topics whilst not defying any laws or ethical guidelines for media producers. This result confirms previous criticism about the genre, but also enlightens us with the positive insight that it is possible to produce exciting true crime podcasts without
violating the integrity of those that have been exposed to crime and traumatic experiences.
Keywords: True crime, podcast, media ethics, consequentialism.
Förord
Vi vill främst och endast tacka vår handledare Cecilia Strand som varit hård men rättvis. Tack för ditt tålamod och givande feedback genom hela uppsatsprocessen, ditt engagemang har minst sagt smittat av sig. Men vi vill även passa på att påminna om att unna dig kaffepaus mellan möten ibland, det är du värd.
Hanna Fyrenius och Linn Seipel - 25-05-21
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1 Problemformulering 5
1.2 Syfte och frågeställningar 6
1.3 Avgränsningar 7
1.4 Centrala begrepp 7
1.5 Disposition 8
2. Bakgrund 9
2.1 Medieformatet podcast 9
2.2 Podcasten och medierätt 10
2.3 True crime-genren framväxt 11
2.4 True crime-genre idag 12
2.5 True crime-sodden idag 12
3. Tidigare forskning 13
3.1 Mediernas etiska ansvar 13
3.2 Känsliga ämnen och allmänintresse 14
3.3 Narrativ inom true crime 15
3.4 Podd-producenternas intentioner 15
3.4 Sammanfattning 16
4. Teori 17
4.1 Statens medieråds etiska riktlinjer 17
4.2 Etiska positioner 18
4.3 Konsekventialismen 19
4.4 Bedömning av samhällsnyttigt bidrag 20
4.5 Sammanfattning teoretiskt och analytiskt ramverk 21
5. Metod och material 23
5.1 Forskningsdesign 23
5.2 Ontologisk och epistemologisk positionering 23
5.3 Urval och material 24
5.4 Bearbetning 25
5.4.1 Hur bedöms brott mot medieetiska regler? 25 5.4.2 Hur bedöms förutsättningar för samhällskunskap? 26
5.5 Tillvägagångssätt 27
5.6 Etiska överväganden och metodologiska reflektioner 28
6. Resultat och analys
30
6.1 Medieetiskt förhållningssätt 30
6.1.1 Ge korrekta nyheter 31
6.1.2 Vara generös med bemötanden 33
6.1.3 Respektera den personliga integriteten 33
6.1.4 Var varsam med bilder 35
6.1.5 Hör båda sidor 35
6.1.6 Var försiktig med namnpublicering 38
6.2 Den viktiga samhällskunskapen 39
6.2.1 Värsta morden 39 6.2.2 Vad blir det för mord? 39
6.2.3 Mord mot mord 41
6.2.4 En mörk historia 41
6.2.5 Rättegångspodden 42
6.2.6 Spöktimmen 42
6.2.7 Mordpodden 43
6.2.8 Sammanfattning 44
6.3 Konsekvensetisk analys 44
6.3.1 En mörk historia 45 6.3.2 Rättegångspodden 46 6.3.3 Mordpodden 47 6.3.4 Reflektion av resultat 49
7. Diskussion, Slutsats & Framtida forskning 50 7.1 Reflektion av true crime-poddarnas rättsliga förhållningssätt 50 7.2 Diskussion och slutsats 51
7.3 Slutgiltig reflektion - metodval och framtida forskning 54
Referenslista 56
Podcastavsnitt 60 Bilagor 61 Pressrelease 63
1. Inledning
Genren true crime, eller på svenska verkliga brott, har på senare år vuxit sig mycket populär och flertalet skribenter vittnar om det ökade intresset för genren (Chan, 2020; Greco, 2020;
Cooper, 2019; Thorp, 2019). Brutala berättelser om verkliga mord, våldtäkter och andra våldsbrott utgör handlingen i dokumentärer, filmer, TV-serier, böcker och podcasts världen över. Inom mediet podcast är true crime-genren enormt populär och under 2020 nådde flera true crime-poddar topplistan över årets mest lyssnade i Sverige (Svenska Poddar, 2020).
Podcast är ett relativt nytt fenomen och det ljud-medie som ökade mest i användning mellan 2019 och 2020 enligt Internetstiftelsens (2020) årliga undersökning ‘Svenskarna och
Internet’. Den ökade populariteten är dock inte helt problemfri. Podcasts omfattas nämligen inte av det medieetiska systemet likt andra medieproducenter, om de inte frivilligt ansluter till det (Statens medieråd, 2020). Något som gör att podd-producenter idag kan skapa och
publicera innehåll utan att i någon större utsträckning behöva reflektera kring hur historierna inkräktar på den personliga integriteten.
Efter att ett flertal medier uppmärksammat hur publicering av anhörigas berättelser lett till skada, genomförde SVT under år 2019 en omfattande granskning av svenska true crime- poddar. I denna avslöjades tre områden som särskilt problematiska. Först och främst hur brottsoffers och anhörigas trauman exploateras i syfte att underhålla poddlyssnare.
Granskningen visar hur flertalet anhöriga till brottsoffer fått sina vittnesmål från rättegångar uppspelade i podcasts utan att ha blivit tillfrågade eller informerade. Podd-producenter har även delat personuppgifter och annan känslig information om människor trots att det funnits hotbilder mot dessa. Granskningen avslöjar vidare att flera av Sveriges största true crime- podcasts vid upprepade tillfällen gjort sig skyldiga till upphovsrättsintrång. Exempelvis genom att ha ägnat sig åt högläsning av innehåll från nyhetsartiklar, bloggar och böcker utan att redogöra för källor. Slutligen avslöjades även att ingen av poddarna i granskningen haft en ansvarig utgivare eller funnits registrerade i det pressetiska systemet. (Andersson, 2020).
1.1 Problemformulering
Denna studie fokuserar främst på problematiken med offer och anhöriga som exploateras i true crime-podcasts. Då det till stor del inte finns några regler eller lagar som reglerar innehållet går det inte att styra vad som diskuteras i en podcast. Samtidigt finns det medieetiska riktlinjer som ska vägleda medieproducenter att ta etiska beslut. Enligt flera anhöriga till brottsoffer är poddarna oetiska och även kulturminister Amanda Lind har uttalat sig om problematiken med true crime-fenomenet. Särskilt betonar Lind den medieetiska utmaningen med att podcasts inte omfattas av samma regler som traditionella medier men ofta når ut till en lika stor publik. (Norgren & Sundell, 2019).
Många av skaparna bakom true crime-podcasts i Sverige är däremot överens om att poddarna fyller ett högre syfte. Bland annat att “ge hela bilden” av uppmärksammade rättsfall och bidra med viktig samhällskunskap för lyssnaren. (Rönnqvist Fors, 2020; Sundell & Erlandsson, 2019). Exakt vad dessa podd-producenter menar med “viktig samhällskunskap” är dock inget som utvecklas vidare. Ester Pollack, forskare i brott och medier vid Stockholms universitet menar dock att genren till viss del kan anses samhällsnyttig. Detta då den bidrar med kunskap om mordutredningar och rättssystemet, samt att det kan ha en terapeutiskt effekt att höra dessa berättelser då det ger en känsla av kontroll (Svanström, 2020).
Problematiken kring true crime-podcasts grundar sig således i de tudelade åsikterna. Där anhöriga till brottsoffer vill se större respekt för den personliga integriteten medan podd- producenterna menar att poddarna fyller ett viktigt allmänbildande syfte. Frågan som kvarstår är dock huruvida den potentiella nyttan true crime-podcasts medför verkligen rättfärdigar den integritetskränkning de i många fall innebär.
1.2 Syfte och frågeställningar
Studien syftar till att undersöka hur svenska true crime-podcasts förhåller sig till medieetiska riktlinjer, samt att med grund i konsekvensetikens ramverk diskutera om innehållet har
förutsättningar att bidra med så pass samhällsviktig kunskap att det rättfärdigar exponering av brottsoffer och dess anhöriga.
Frågeställningarna som ska besvaras lyder enligt följande:
- Hur förhåller sig svenska true crime-podcasts till Statens medieråds etiska riktlinjer?
- Går det att hitta förutsättningar för viktig samhällskunskap i svenska true crime- poddar?
- Med grund i konsekvensetiken, kan true crime-poddar anses etiskt försvarbara även om de bryter mot medieetiska riktlinjer?
1.3 Avgränsningar
True crime-genren, särskilt i medieformatet podcast, är ett förhållandevis outforskat område och det finns därför många vinklar ämnet kan studeras utifrån. Ämnet har knappt forskats kring alls i Sverige och det råder fortfarande osäkerheter kring hur man ska definiera genren.
Det är heller inget denna studie djupdyker i, utan utgår vid urval från den kategorisering och programbeskrivning podd-producenterna själva angett. Studien genomförs inte med några metoder där andra människor tillfrågats, såsom en receptionsanalys eller intervjuer. Detta gör att studien inte har någon egen empiri från vare sig lyssnare eller skapare av poddarna.
Studien ämnar således inte heller att utvärdera fascinationen eller lockelsen till true crime på ett psykologiskt plan, som vilka människor som attraheras av genren eller varför. Fokus för arbetet är medieetik, eller snarare utvalda poddars brist på medieetik. Denna exponeras och ställs sedan i kontrast till den potentiella nytta poddarna medför, för att slutligen bedöma huruvida poddarnas innehåll kan anses etiskt försvarbart eller inte. Empirin består av
transkriberingar av avsnitt från sju av nio podcasts inom genren verkliga brott som ligger på listan för de 100 svenska poddar med flest lyssnare. De två utelämnade ‘P3 Krim’ och
‘Älskade Psykopat’ uteblev då de inte passade studien. Detta då ‘P3 Krim’ är en podd om aktuella nyheter kring brott och ‘Älskade Psykopat’ visade sig inte beröra brottsfall utan innehöll personliga intervjuer med anonyma personer som berättar om erfarenheter från att ha levt nära en psykopat eller narcissist. Den uppenbara anonymiseringen ihop med att
programmet inte berör mord eller någon annan typ av brott gjorde att den inte var aktuell att utvärdera ur ett medieetiskt perspektiv.
1.4 Centrala begrepp
Studien undersöker medieformatet podcast inom genren true crime - på svenska verkliga brott. Podcast innebär en inspelad ljudfil som laddas ned eller streamas när konsumenten
själv vill. Begreppet podcast är amerikanskt, men används likväl i Sverige parallellt med det svenska ordet podd, vilket är en förkortning på poddradio. De som pratar eller programleder benämns som poddare och personen som skapar innehållet i podden benämns här som podd- producent eller podd-skapare. Denna person är inte sällan samma som programledaren, men det finns exempel på producenter som enbart skriver manus vilket sedan presenteras av någon annan. Vidare är begreppet etik viktigt för studien. Vad som är etiskt kan skilja sig mellan vetenskapliga traditioner men de flesta inriktningar härstammar ur en filosofisk och religiös grund, vilka formats utifrån samhälleliga krav och professionella ambitioner (Von Krogh &
Svensson, 2015, s 115). Med medieetik menas i denna rapport den institutionaliserade etiken för medier. Det vill säga de frivilliga upprättade etiska riktlinjer som medieorganisationer kommit överens om att följa för att skydda enskilda individer och behålla medborgarnas trovärdighet. (Statens medieråd, 2020).
1.5 Disposition
Rapporten är disponerad enligt följande: Bakgrund inleds med att beskriva mediet podcast samt dess förhållande till medierätt. Sedan presenteras framväxten av genren true crime och hur fenomenet true crime ser ut idag, i allmänhet och för just medieformatet podcast. Vidare ges inblick i tidigare forskning gällande medier och etiskt ansvar, hur narrativet inom genren ser ut samt vilka intentioner producenterna bakom poddarna tycks ha med sitt innehåll. I teori presenteras studiens teoretiska och analytiska ramverk, vilka består av Charles Ess definition av konsekventialismen vilken utvecklas med stöd i Torbjörn Tännsjös beskrivning av
utilitarismen. Nina Persaks legitimitetsteorier och Statens medieråds etiska riktlinjer används också som teoretiskt och analytiskt ramverk. Samtliga har använts under bearbetning av empirin för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Exakt hur, det vill säga frågor om tillvägagångssätt, urval och metodval berörs i avsnittet metod och material. Efter det
presenteras studiens analys följt av resultat, för att underlätta för läsaren följer kapitlet samma struktur som använts i teorikapitlet. Avslutningsvis presenteras en diskussion som väver samman tidigare forskning, teori, resultat och analys för att slutsligen nå en slutsats och uppmaningar till framtida forskning.
2. Bakgrund
___________________________________________________________________________
Avsnittet behandlar podcastens ökande popularitet, formatets förhållande till medierätt samt hur true crime genren kom att växa fram inom det specifika ljud-mediet. En historisk
tillbakablick förklarar också hur berättandet om verkliga brott kommit att bli så stort som det är idag.
___________________________________________________________________________
2.1 Medieformatet podcast
Medieformatet podcast uppkom i samband med lanseringen av Apples Ipod år 2001. Däremot är det inte förrän 2005 då Apple släpper en version av Itunes som stödjer den typen av
innehåll som en utbredd användning börjar ta fart. (Boling & Hull, 2018, ss 93–94). Sedan dess har antalet människor som känner till mediet, samt aktivt nyttjar det, stadigt ökat. 2018 visade en undersökning att 64 procent av den amerikanska befolkningen kände till begreppet
“podcasting”, jämfört med uppmätta 22 procent under 2006. Av de som lyssnat på en podcast var siffrorna för samma år 44 respektive 11 procent. 2014 lanserades true crime-podden
‘Serial’ vars enorma succé anses ligga bakom en stor tillströmning av nya poddlyssnare överlag. Boling (2019, s 163) har också sammanställt hur flertalet skrifter hävdar att ‘Serial’
fann ett nytt sätt att berätta på vilket passade medieformatet väl. True crime-poddens popularitet ledde också till att konsumenter i större utsträckning blev aktiva lyssnare och diskuterade innehållet på sociala medier och i olika webbforum. (Boling, 2019, s 163).
Sveriges första poddradio kom år 2005 när Sveriges Radio lanserade programmet ‘P3
Dokumentär’. Enligt Internetsstiftelsens (2020, s 81) undersökning ”Svenskarna och internet”
från 2020 uppgav 68 procent att de lyssnar på poddradio, vilket är en ökning på 13
procentenheter sedan 2019 och ett av de medieformat som ökat i användning mest. Statistik för stor andel svenskar som konsumerar true crime-poddar just finns inte tillgänglig, däremot finns antalet lyssnare för respektive podd på poddindex.se. Av poddarna som ingår i denna studie har podcasten med flest lyssningar i skrivande stund drygt 277 000 lyssningar per vecka och podden med minst antal lyssningar drygt 39 000 i veckan. (Poddindex, 2021).
2.2 Podcasten och medierätt
Hur en podcast enligt lag definieras skiljer sig del från andra medieslag, något som gör det svårt att få innehåll presenterat i formatet rättsligt prövat. Poddradio innebär att konsumenten själv bestämmer vad hen vill lyssna på och när, i jämförelse med webbradio där makten istället ligger i avsändarens händer. (Myndigheten för press, radio och TV, u.å). Denna definition gör att poddar till skillnad från webbradio inte omfattas eller kan prövas av Radio- och TV-lagen, vilket i sin tur innebär att de inte behöver ha ett tillstånd eller en ansvarig utgivare för att få sändas. Att inte vara reglerade av lagen gör också att podcasts till skillnad från sedvanliga TV- och radioprogram inte behöver varna eller skydda barn från att ta del våldsamt eller på annat sätt olämpligt innehåll (Riksdagen, u.å). I övrigt finns framförallt två relevanta lagstiftningar för medieproducenter: grundlagarna Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Även dessa har svårt att omfatta podcasts, då TF mer eller mindre enbart tillämpas på tryckta skrifter och YGL, likt Radio- och TV-lagen,
begränsas av hur man rättsligt definierar medieformen. Podcasts kan däremot frivilligt ansöka om att bli grundlagsskyddade av YGL, varpå man vid beviljande får ett så kallat
utgivningsbevis. (Gustafsdotter, 2019, ss 15–21). För att få detta måste dock producenten ange en ansvarig utgivare, vilket de flesta svenska true crime-poddar idag inte har.
Tabell 1: Kartläggning av poddarnas yrkesmässiga och juridiska bakgrund.
*Vad blir det för mord? **En mörk historia.
Som tabell 1 visar är det av totalt sju undersökta true crime-poddar endast
‘Rättegångspodden’ som har en ansvarig utgivare. Det betyder att upphovsmakaren Nils Bergman frivilligt valt att ansöka om ett utgivningsbevis vilket skyddar honom personligen vid en eventuell rättslig tvist. Till skillnad från övriga podcasts kan innehållet i
‘Rättegångspodden’ i samband med det också anmälas till Medieombudsmannen, om man PODDARNAS
BAKGRUND
Värsta morde n
VBD FM?*
Mord mot mord
EMH
**
Rättegångs podden
Spöktim men
Mordp odden
ANSVARIG
UTGIVARE NEJ NEJ NEJ NEJ JA NEJ NEJ
LEDS AV
JOURNALIST JA NEJ NEJ JA NEJ JA JA
som lyssnare anser att något i podden strider mot medieetiska riktlinjer. Övriga podcasts kan inte anmälas till någon annan instans än polisen.
2.3 True crime-genrens framväxt
Bakgrunden till genren true crime, dess ursprung och orsakerna bakom den ökande
populariteten är inte helt enkelspårig. Genren som den ser ut idag är till mångt och mycket inspirerad av amerikansk populärkultur, där tidningar om hur poliser och detektiver löser mordgåtor exploderade i popularitet under tidigt 1930-tal (Punnett, 2017, ss 12–14).
Mordhistorier kan dock spåras långt tillbaka i mänsklighetens historia. Punnett (2017, s 9) argumenterar att den första berättelsen går att hitta redan i bibeln, där Kain dödar sin bror Abel. Historien består av segment som Punnett (2017, s 9, egen översättning) menar i grunden liknar strukturen för berättande om verkliga brott än idag: där ett ”motiv etableras, mordet begås, ett försök att dölja mordet sker, brottet löses och den skyldiga tvingas sona för sitt brott – med Gud som den första kriminaldetektiven.”
Intresset för berättelser om sociala avvikelser och brottslighet har således alltid funnits
naturligt hos människan (Pollack, 2001, s 27; Punnett, 2017, s 222). Det som förändrats under historiens gång är framförallt vem som berättar historien och i vilket sammanhang. Tidigt i historien var dödsstraff en social tillställning där invånarna samlades för att se på när dömda brottslingar mötte rättvisan. Det var ett religiöst förankrat sätt att skapa ordning i samhället för att färre brott skulle begås. Efter industrialiseringen ersattes religiösa auktoriteter som präster av journalister och dess nyhetsrapportering. (Punnett, 2017, ss 9–10; Frost, 2015, ss 6–11). Frost (2015, s 5) berättar hur Londons stora nyhetsorganisationer sålde oerhörda mängder tidningsexemplar utifrån löpsedlar om den ökände och mystiska seriemördaren Jack the Ripper, som härjade i slutet på 1800-talet. En man vars mord på tre till nio prostituerade kvinnor kommit att bli innehåll till över hundra böcker. Frost (2015, ss 7, 21) menar att true crime idag fyller samma funktion som tidigare former av berättelser om brott och
brottslingar. Det bygger dels på en fascination för ondska och för människor som väljer att begå brott. Samtidigt används berättandet för att lugna samhällets invånare, då mord och brott alltid setts som ett utomstående hot mot det kollektiva samhället. Något som vidare lett till en önskan att auktoriteter som ”en präst, en domare, en reporter, en författare” ska adressera
problemet och rådslå kring vad det inträffade bör leda till för straff eller konsekvenser (Frost 2017, s 7–8).
2.4 True crimen-genren idag
True crime-genren som den ser ut idag, där verkliga fall på olika sätt görs om till
underhållning i tv-serier, filmer, dokumentärer och podcasts, har ökat i omfång framförallt under 2000-tal och 2010-tal. TV-serien som kan anses vara genrens flaggskepp ‘The Staircase’ släpptes för första gången 2004 i USA. I denna följer man rättegången av författaren Michael Peterson, som anhölls och slutligen dömdes för mordet på sin fru.
(Bruzzi, 2016, ss 249–250). Sveriges listor har framförallt toppats av amerikanska serier, som
‘Making a murderer’ från Netflix och ‘The Jinx’ från HBO (Arnell, 2016), men det börjar produceras liknande serier om svenska fall. Den 11 april 2021 släppte exempelvis SVT dokumentären ‘Jakten på Lasermannen’ som handlar om en av Sveriges mest omfattande polisutredningar i modern tid (Åberg, 2021).
2.5 True crime-poddens framväxt
True crime-podcast är ett förhållandevis nytt fenomen och enligt Boling & Hull (2018, ss 92–
93) anser flera medieforskare att programmet ‘Serial’ från 2014 var startskottet på den
explosionsartade ökningen av podcasts om verkliga brott som följde. Podcasten spreds snabbt världen över och enligt Apple var ‘Serial’ den första podcasten någonsin att nå 5 miljoner nedladdningar. Ett år efter att första avsnittet släpptes hade podcasten över 80 miljoner nedladdningar, och över 150 andra true crime-podcasts hade skapats. (Boling & Hull, 2018, ss 92–93). I Sverige lyssnas det främst på svenska podcasts, där förstaplatsen inom true crime-genren i skrivande stund erhålls av ‘Spöktimmen’, som har runt 277 000 lyssningar per vecka (Poddindex, 2021). Tidigare har podcasten ‘Svenska mordhistorier’ konkurrerat om denna plats, men efter upprepade anklagelser om plagiat tog upphovsmakarna under 2020 beslutet att lägga ner podden (Rönnqvist Fors, 2020).
3. Tidigare forskning
___________________________________________________________________________
Podd-genren true crime är förhållandevis outforskad utifrån ett vetenskapligt perspektiv.
Däremot finns relevanta studier som berör journalisters och mediernas etiska ansvar samt hur narrativet inom true crime till viss del skiljer sig från vanlig brottsjournalistik, vilka presenteras i detta kapitel. Det ges också exempel på några av podd-producenternas intentioner med sin medieprodukt.
___________________________________________________________________________
3.1 Mediernas etiska ansvar
Vikten av samhällsansvar för medier och journalister formulerades och sattes på pränt av medieforskare i USA under åren kring 1950. Medieetisk reflektion kom snart att få stort inflytande även i Europa, framförallt vid uppbyggnaden av public service-medier. Dessa berör de ansvar medier bör tillskrivas, eller själva ta på sig, för att förmedla viktig
information till allmänheten på bästa sätt. Definitionen för de ansvarspunkter som kan anses mest eftersträvansvärda har dock ändrats genom historien och varierar även en del mellan länder, likväl mellan olika medieorganisationer samt redaktioner. (Von Krogh & Svensson, 2015, ss 116–119). Von Krogh (2016, ss 181–185) berör hur organisationskulturen ofta är det som styr hur väl etiskt uppförande upprätthålls i praktiken. Han menar att en redaktion vars fokus framförallt berör vinst och effektivitet, i kombination med hög konkurrens, kan utveckla ett klimat som sänker de arbetandes empati. Något som förlängningen leder till att främja oetiska beslut. (Von Krogh, 2016, ss 181–185).
Två forskare som på olika sätt bidragit med olika teorier om medier och ansvar är Denis McQuail och Claude-Jean Bertrand. McQuail menar att ansvar ska ses som en process i vilken medierna kan garantera en etisk kvalité i samband med sina publiceringar. Denna process består av minst tre steg – 1. problemet uppenbaras, 2. den ansvarige pekas ut, vilket följs av att 3. resa anspråk mot denne. Bertrand upprättade under sin verksamma tid över 100 system av etiska regler, opinionsnämnder och läsarombudsmän. Samtliga med utomstående kritik som grundläggande drivkraft för att få medier att upprätthålla god etik och moral i sin beslutsfattning. (Von Krogh & Svensson, 2015, ss 116-119). Den typen av
självsaneringssystem finns även i Sverige, något Von Krogh (2016, s 209) menar fungerar allt sämre i takt med att medieslag konvergerar. Med det menas att en och samma avsändare oftare publicerar innehåll i flera format, exempelvis tidningsformat, webb, radio, TV och flertalet sociala medier. Detta har vidare försvårat för medieanvändare som vill veta vart de ska vända sig med klagomål. Ett försök att åtgärda det har varit att omvandla
Pressombudsmannen till Medieombudsmannen. Denna tar även över delar av
Granskningsnämndens uppgifter med ambitionen att omfatta fler medieformat (Dagens media, 2019). Däremot saknas konkreta riktlinjer för nyare medier som podcasts (Von Krogh, 2016, ss 209-211).
3.2 Känsliga ämnen och allmänintresse
Von Krogh menar att en essentiell del av mediernas ansvar ligger i att hantera känsliga ämnen, där han använder terrorattacken den 11 september 2001 som exempel. Steve Kelman, professor och Sverige-kännare, skrev då i Aftonbladet att det var Sveriges ansvar att inte på något sätt försöka förklara terroristernas agerande då “att tänka eller skriva på detta sätt bara uppmuntrar ondskan”. (Kelman, 2001 se Von Krogh, 2016, s 227). Von Krogh hävdar
tvärtemot att det är mediernas ansvar att försöka förstå, utan att för den del visa förståelse för dådet i sig. Han menar att mediernas roll inte är att ta ställning till det inträffade, utan att ansvaret ligger i att söka förklaringar samt se till att människor får tillräcklig information om händelser som berör deras privatliv som medborgare av ett samhälle. (Von Krogh, 2016, s 227). Samtidigt finns situationer då Von Krogh menar att en restriktiv publicering, alternativt uteblivande av publicering är att ta ansvar. Detta förtydligar han med sitt resonemang kring begreppet allmänintresse – vilket han menar att många tidskrifter idag tolkar vara detsamma som “allmän nyfikenhet” (Von Krogh, 2016, 189-192). Han presenterar hur andra EU-länder presenterar begreppet tydligare i sina respektive publicitetsregler, genom att tillägga att det måste handla om att exempelvis “förhindra brott, skydda allmänhetens hälsa och säkerhet, förhindra att allmänheten vilseleds, avslöja oskyldigt dömda”. I vissa länder konkretiserar man alltså att begreppet omfattar större frågor, något han menar bör tydliggöras även i Sveriges medieetiska riktlinjer. (Von Krogh, 2016, 189-192).
3.3 Narrativ inom true crime
I Ian Punnetts (2017) avhandling ‘Toward a Theory of True Crime’ genomförs för första gången en vetenskaplig kategorisering av genren true crime. Några av huvudfynden i studien pekar på hur genren och journalistik delar egenskapen att ha ett faktabaserat fokus i sitt berättarskap. Även om narrativet tycks sträva mot en objektiv sanning är det inte ett möjligt kriterium att uppfylla, då det alltid finns fler versioner av en berättelse. Den utmärkande skillnaden mellan true crime och nyhetsjournalistik är snarare hur en händelse återges. I true crime förflyttas ofta berättelsen fram och tillbaka i tid för att dramatisera, medan
journalistiken i större utsträckning följer händelseförloppet kronologiskt. (Punnett, 2017, ss 211–222). Joy Wiltenburg (2004) är inne på samma spår då hon diskuterar begreppet
sensationalism. Ett begrepp som beskriver hur författare och journalister förhöjer, ofta redan hemska historier, genom berättarteknik eller med effekter som exempelvis dramatisk musik.
(Wiltenburg, 2004, ss 1378–1379). Vidare hävdar Ester Pollack i sin avhandling ‘En studie i medier och brott’ att brott till sin natur uppfyller kraven på mediedramaturgi, där också vissa fall berör och upprör mer än andra. Medialisering av sådana fall, inom exempelvis
barnpornografi, har genom historien skapat så pass starka reaktioner hos allmänheten att politiker tvingats agera. Detta har i vissa fall lett till att lagstiftning som förhindrar liknande brott snabbt har etablerats. (Pollack, 2001, ss 23–24).
3.4 Podd-producenternas intentioner
Kelli S. Bolings studie ‘True crime podcasting: Journalism, justice or entertainment?’
undersöker produktionen bakom ett antal podcasts och hur mediet kan påverka uppfattningen av fallen de berättar om. Studien fokuserar på hur true crime-poddar kan belysa fall som har lett till felaktiga domar, oskyldigt anklagade och hur folk i maktpositioner har begått misstag.
Bolings studie består av intervjuer med skaparna bakom fyra olika true crime-podcasts.
(Boling, 2019, s 167). Samtliga intervjuobjekt har olika bakgrund och utbildningar men Boling menar att hon fann tydliga mönster i de svar hon fick. Först och främst tycktes alla producenter ha en stark vilja att utbilda lyssnare genom sina podcasts. De var inte heller oroade över att presentera felaktig information eller manipulera lyssnaren utan menar att deras innehåll är trovärdigt, då de spenderar flera månader på att sätta sig in i fallen innan de presenteras i respektive podcast. (Boling, 2019, s 168) De tycks också dela uppfattningen att
poddarna har eller kan ha en inverkan på rättsväsendet vilket även Boling menar stämmer.
Efter den omåttligt populära podcasten ‘Serial’, som anses vara startskottet på dagens true crime-våg, överklagades nämligen domen i fallet och ‘Serial’ citerades vid flera tillfällen under den nya rättegången. (Boling, 2019, s 168). Studien visar att det bland undersökta amerikanska true crime-poddar tycks finnas en ambition att bidra med kunskap och nya perspektiv med innehållet, och att de i vissa fall till och med kan att påverka verkliga rättsfall.
I Sverige finns ännu inga studier likt Bolings, men flera av producenterna bakom svenska true crime-podcasts anser att det finns ett syfte med poddarna förutom att underhålla eller skvallra om spännande mord. Sebastian Krantz, skaparen bakom Svenska Mordhistorier som lade ner efter upprepade anklagelser om plagiat har sagt till SVT att han är sorgsen över att sluta med podden då han menar att den har “spridit viktig samhällskunskap”. (Rönnqvist Fors, 2020). Nils Berggren, skapare av Rättegångspodden är inne på samma spår.
Rättegångspodden fick stark kritik från anhöriga efter att ha gjort ett avsnitt om en flicka som mördats 2017. (Sundell & Erlandsson, 2019). Som svar på kritiken sa Bergman att:
“Givetvis känner jag ett ansvar, om jag har spätt på trauman i efterhand är det
beklagligt och synd. Men jag känner också att jag har bidragit till en djupare förståelse av vad som har hänt, och det vet jag också har hjälpt många.” (Sundell & Erlandsson, 2019).
3.5 Sammanfattning
Vad gäller etiskt gott uppförande skiljer sig uppfattningen om rätt och fel inte bara mellan länder utan även mellan olika medieorganisationer. Idag använder många svenska medier flera olika plattformar vilket har gjort det svårare för allmänheten att anmäla etiska
felaktigheter. Vad gäller känslig information i medier är åsikterna tudelade. Von Krogh menar att det är mediernas ansvar att hjälpa allmänheten att förstå varför hemska saker händer, utan att för den delen visa förståelse för handlingarna. Samtidigt menar han att man bör göra skillnad på allmänintresse och allmän nyfikenhet. Tidigare forskning har även undersökt hur narrativet i true crime skiljer sig från brottsjournalistik samt vad podd-producenterna själva anser att true crime fyller för syfte.
4. Teori
___________________________________________________________________________
Undersökningen har genomförts med stöd i konsekventialismens teoretiska ramverk, Statens medieråds medieetiska regelverk och med hjälp av Nina Peršaks forskning om hur
samhälleliga funktioner delges legitimitet. Bakgrunden till dessa behandlas djupare i detta avsnitt.
___________________________________________________________________________
4.1 Statens medieråds etiska riktlinjer
Utöver lagregleringar finns branschöverenskommelser flera svenska medieorganisationer enats om att följa. Dessa omfattar idag inte medieformatet podcast, om inte podd-
producenten självmant valt att ansluta till det medieetiska systemet. Idag omfattar riktlinjerna press, radio och TV, och syftar till att behålla allmänhetens förtroende samt skydda enskilda individer från lidande i samband med publicering. De etiska riktlinjerna är inte tvingande, likt lagar, utan har uppstått från frivilliga beslut från medierna själva. Men enskilda individer som anser att en publicering eller sändning av public service-medier, eller medieplattformar som frivilligt anslutit sig till det pressetiska systemet har brutit mot dessa, kan anmäla inslaget till Medieombudsmannen och få det prövat (Statens medieråd, 2020).
Dessa lyder som följande:
1. Ge korrekta nyheter.
Denna punkt berör kravet på saklighet i innehållet som publiceras. Det är viktigt att den fakta som presenteras är noggrant kontrollerad och inte redogörs för på ett missvisande sätt. Detta innebär också att källor behöver vara kritiskt granskade och korrekt hänvisade till, samt att det tydligt ska framgå vad i innehållet som är faktaredovisning och vad som är egna åsikter eller kommentarer. (Medieombudsmannen, u.å;Gustafsdotter, 2019, s 205).
2. Vara generös med bemötanden.
Om ett fel påkallas, är det viktigt att det rättas samt ges utrymme för genmäle. Om ett
publicerat inslag anmälts till Medieombudsmannen (MO) eller Mediernas Etiknämnd (MEN),
och ärendet godkänns, ska denna information återges i inträffat medie snarast.
(Medieombudsmannen, u.å;Gustafsdotter, 2019, s 205).
3. Respektera den personliga integriteten.
Avser vikten att noga överväga publicering av innehåll som kan kränka individers privatliv.
Försiktighet ska uppvisas vid hantering av känsliga ämnen såsom självmord, brott eller olyckor, både i hänsyn till offren och dess anhöriga. Uppgifter om etnicitet, kön, yrke, sexuell läggning, politiska åsikter eller religiös åskådning bör enbart inkluderas om detta är av vikt för sammanhanget. (Medieombudsmannen, u.å;Gustafsdotter, 2019, ss 205-206).
4. Var varsam med bilder
Samtliga regler ovan är viktiga att ta hänsyn till även vid bildpublicering. Utöver detta är det viktigt att dessa inte på något sätt vilseleder mottagaren. Det är därför viktigt att meddela mottagaren om en bild på något sätt bearbetats. (Medieombudsmannen, u.å;Gustafsdotter, 2019, s 206).
5. Hör båda sidor
Sträva efter att återge alla sidor samt ge personen som kritiseras i samband med publicerat innehåll möjligheten att bemöta uppgifterna. En person misstänkt för brott är alltid betraktad som oskyldig tills det att hen fått en fällande dom. Om en rättssak skildrats, bör också den slutgiltiga domen presenteras. (Medieombudsmannen, u.å;Gustafsdotter, 2019, s 206).
6. Var försiktig med namnpublicering
Avstå från publicering av namn om det inte finns ett uppenbart allmänintresse i att det anges.
Detta innebär också försiktighet kring publicering av information som hade kunnat göra en identifiering av personen möjlig. Vid tvist, faller hela ansvaret för publicering av namn och bild på den som återger materialet. (Medieombudsmannen, u.å;Gustafsdotter, 2019, s 206).
4.2 Etiska positioner
För att resonera kring medieetik finns ett antal meta-teoretiska ramverk som verktyg för att använda ett teoretiskt ramverk (Ess, 2011, s 167). Etisk analys handlar dock inte endast om
att applicera fasta ramverk på etiska dilemman utan även att resonera kring vilket eller vilka ramverk som är bäst lämpade för att undersöka en aktuell fråga. (Ess, 2011, s 168).
Charles Ess (2011) beskriver tre meta-teoretiska ramverk. Etisk relativism hävdar att det inte finns objektiva rätt och fel utan att kultur, grupptillhörighet och sammanhang spelar in. Etisk relativism belyser att det finns skillnader i riter och vad som uppfattas vara rätt och fel i exempelvis olika länder eller andra gruppsammansättningar. Den hävdar att det inte finns universella normer eller praxis, vilket gör att människor måste vara toleranta mot varandra och acceptera olikheter. Samtidigt blir denna tolerans paradoxalt nog en sed som alla måste utöva. (Ess, 2011, s 184). Tvärtemot etiskt relativism menar etisk absolutism att det finns rätt och fel vilka gäller alla aktörer (Ess, 2011, s 188). Detta tankesätt möjliggör konkret
värdering av konsekvenser på ett sätt som etisk relativism inte gör. Samtidigt medför absolutismen en tvingad intolerans mot andra åsikter och tankesätt.
Både relativism och absolutism medför begränsningar. Absolutismen då det i dagsläget inte finns några bestämda regler för vad som etiskt rätt och fel inom true crime. Relativismen å andra sidan medför svårigheter då den hävdar att det beslut som är etiskt rätt i ett
sammanhang inte nödvändigtvis gäller i ett annat. Om Sveriges medieetiska system ska fungera behövs en gemensam grund för etik. Här kommer den tredje positionen in, etisk pluralism. Denna stämplar inte saker som rätt eller fel likt absolutismen men håller inte med relativismen om att allt kan vara etiskt försvarbart. Pluralismen menar istället att det finns ett antal universella normer för rätt och fel men att dessa kan variera i uttryck mellan kulturer (Ess, 2011, s 193), det är alltså upp till varje kultur att avgöra hur dessa ska implementeras.
4.3 Konsekventialismen
Konsekventialism är ett välbeprövat angreppssätt på etik som går ut på finna den eller de handlingar som maximerar nytta och minimera skada. Det finns två grenar inom
konsekvensialismen, utilitarism och egoism. Utilitarism söker efter de bästa konsekvenserna för universum medan egoismen söker maximal nytta för den egna personen. (Tännsjö, 2013, s 42) Denna studie har en utilitaristisk utgångspunkt, vilket innebär att den söker det
tillvägagångssätt som ger mest gynnsam påföljd åt störst antal människor (Von Krogh, 2016,
s 86). Enligt utilitarismen är den handling som man bör göra det man ska göra. Det vill säga att om en aktör i en situation hade kunnat agera annorlunda för att generera mer nytta är handlingen inte etiskt försvarbar. (Tännsjö, 2013, ss 17–18). Det handlar alltså om att beräkna vilket av två eller flera handlingar som förväntas ge störst sammantagen nytta. Om en
handling med stor sannolikhet förväntas ge någorlunda positiva konsekvenser kan detta vara mer etiskt försvarbar än en handling som har möjlighet att ge bättre konsekvenser men kan även ge katastrofala följder. (Tännsjö, 2013, s 26).
En konsekvensanalys kan genomföras med en tabell där man antecknar för och nackdelar med de alternativ som presenteras för att utifrån det avgöra vilket alternativ som genererar störst nytta. Enligt Ess uppfyller konsekventialism på många sätt det som etisk teori bör, den underlättar valet mellan två eller fler alternativ. (Ess, 2011, ss 171–173) Dock krävs viss avgränsning. Det första dilemmat som konsekventialismen möter är hur olika konsekvenser bör värderas. Somliga aspekter går inte att jämföra direkt mot varandra och skapar därav svårigheter i genomförandet. Det andra avgränsningen är tidsaspekt, olika alternativ kan ge positiva effekter kortsiktigt men vara negativa på lång sikt. Det tredje problemet är vem eller vilka som berörs. (Ess, 2011, ss 173–176). Det vill säga är det endast personen eller
personerna som är direkt inblandade som påverkas eller kan det finnas andra aktörer som tar skada eller vinning. Von Krogh (2016) menar likt Ess att konsekvensetiken brister aningen när det gäller att kunna förutse en handlings konsekvenser på lång sikt. Denna kritik bemöts dock med att ett konsekventialistiskt tankesätt snarare handlar om en strävan att ta ett så bra beslut som möjligt utifrån “den förväntade nyttan”, då man förväg inte kan veta säkert vilken handling som genererar störst nytta. (Von Krogh, 2016, s 88).
4.4 Bedömning av samhällsnyttigt bidrag
För att genomföra studiens konsekvensanalys behövs ett sätt att fastställa vad som är samhällsnyttig kunskap. Det finns teorier om att insyn i rättsfall, rättegångar och
rättsväsendets arbete både kan öka förtroendet för rättsväsendet samtidigt som det kan lyfta viktiga frågor. Detta menar Nina Peršak (2016) i boken ‘Legitimacy and Trust in Criminal Law, Policy and Justice: Norms, Procedures, Outcomes’, i vilken hon lyfter fram ett antal faktorer som påverkar legitimitet och pålitlighet hos rättsväsendet. Bland annat tillgång till
rättvisa, vilket handlar om rätten till en rättvis rättegång inom en rimlig tidsram från det att brottet har begåtts. Med detta tillkommer också ett krav på att att domar ska göras offentliga, förutom vid vissa undantag då man anser det viktigare att skydda inblandades privatliv.
(Peršak, 2016, s 93). Samtidigt belyser Peršak att kommunikation mellan rättsväsende och allmänheten spelar en stor roll för legitimiteten. Kommunikationen kan fungera som ett sätt att kontextualisera information och att skapa offentlig opinion om olika frågor. Peršak hävdar även att denna inblick kan bidra till ökad förståelse, och därmed ett större förtroende för rättssystemet. (Peršak, 2016, s 96). Detta kan till viss del stödja podd-producenternas
uttalanden om att true crime-podcasts eventuellt kan ha en samhällsnyttig funktion. Kriteriet om kommunikation från - och insyn i - rättsväsendet kommer därför ligga till grund för undersökningen. I brist på ett konkret ramverk att utgå ifrån, eller någon vidare tidigare forskning eller tillgänglig teori på ämnet, har ett antal frågor utifrån Peršaks resonemang sammanställts som underlag för analysen. Dessa lyder:
- Finns information om hur en brottsundersökning går till?
- Finns information om hur en rättegång går till?
- Finns information om stöd för brottsoffer?
- Finns det förutsättningar för läsaren att lära sig om olika typer av brott?
- Ger podden information om rättsliga påföljder för olika typer av brott?
Detta är punkter som kan anses ge ökad förståelse för rättsväsendet, och diskuteras ingående under punkt 5.4.2. Att allmänheten har ett förtroende för rättsväsendet kan anses vara en viktig förutsättning för ett demokratiskt samhälle, därför kan dessa punkter anses som lämpliga kategorier att använda vid analys av studiens empiri, i syfte att bedöma dess eventuella samhällsnyttiga bidrag.
4.5 Sammanfattning teoretiskt och analytiskt ramverk
De flesta medieproducenter omfattas idag av reglerande lagar och etiska riktlinjer. För podd- producenter är det däremot frivilligt. Som komplement till vetenskapliga teorier tar därför delar av uppsatsens analys och resultatdel avstamp i etiska branschöverenskommelser.
Genom att använda varje regel som ramverk vid genomgång och bearbetning av empirin, kan en djupare kunskap om hur podcasten förhåller sig till dessa nås. Teorikapitlet behandlar även
hur Nina Peršaks teori om inblick i rättsväsendet kommer ligga till grund för att bedöma poddarnas förutsättningar att bidra med samhällsnyttig information. Vidare presenteras vilken etisk positionering som kommer utgås från vid bedömning av empirin, samt hur den
utilitariska konsekvensialismen ska användas som ramverk för att slutgiltigt bedöma huruvida poddarna kan anses etiskt försvarbara eller inte.
5. Metod och material
___________________________________________________________________________
Med interpretivistiska och konstruktionistiska glasögon har materialet behandlats abduktivt genom en kvalitativ innehållsanalys. Avsnittet behandlar hur urvalet till studien gått till, hur analysen genomförts samt vilka metodologiska och forskningsetiska reflektioner som
uppmärksammats under arbetets gång.
___________________________________________________________________________
5.1 Forskningsdesign
Denna undersökning har en fallstudiedesign vilket innebär en ingående undersökning av en specifik företeelse (Bryman, 2018, ss 96–97), i detta fall poddavsnitt inom genren true crime.
En kvalitativ innehållsanalys genomförs för att hitta mönster och övergripande teman för hur respektive podcast förhåller sig till medieetik samt hur väl de kan anses innehålla
samhällsnyttig information. Undersökningen har en abduktiv ansats och ämnar få en bredare förståelse av detta förhållandevis nya mediefenomen. Detta då studien dels genomförs med stöd i befintliga teoretiska och analytiska ramverk, men samtidigt är öppen för nya insikter i takt med att materialet bearbetas. Målet med denna studie är således främst en djupare förståelse om genrens förhållande till medieetik, vilken kan lägga vidare grund för framtida forskning.
5.2 Ontologisk och epistemologisk positionering
Studiens epistemologiska utgångspunkt är interpretativism. Denna utgångspunkt är anpassad till studier där forskaren söker förståelse för subjektiv innebörd. (Bryman, 2018, s 52). Då etik och moral i högsta grad är en social konstruktion och kunskap om dessa bör därför hämtas utifrån förståelse och tolkning. Med det sagt lämpar sig konstruktionism som ontologisk ståndpunkt. Detta innebär att se på sociala företeelser som något som skapas av interaktion och socialt handlande och som ständigt förändras. Konstruktionismen har på senare tid även kommit att innefatta beskrivningen av verkligheten som en konstruktion av social interaktion vilket kan förstås genom språk eller hur berörda parter uppfattar ett
fenomen (Bryman, 2018, s 58). Ett perspektiv som således blir högst relevant vid granskandet
av språklig interaktion i podcasts, i syfte att utvärdera dem utifrån av människor konstruerade etiska ramverk.
5.3Urval och material
Urvalet utgår ifrån topplistan över Sveriges 100 mest lyssnade podcasts i samtliga kategorier från 2020, av dessa 100 ingår nio i kategorin verkliga brott. Som presenterat under avsnittet avgränsning föll två podcasts bort under transkriberings-processen vilket gör att empirin utgörs av sju poddar. Två av resterande sju podcasts har själva kategoriserat sig under både
“humor” och “verkliga brott”, vilket innebär att de berättar om verkliga brott på vad de själva beskriver som ett lättsamt och humoristiskt sätt. Urvalet av avsnitt skedde sen i två steg, inledningsvis valdes avsnitten slumpmässigt. Detta genom en slumpgenerator som gav siffran sex, vilket gjorde att det sjätte senaste avsnittet från varje podcast valdes. Däremot upptäcktes efter en ytlig analys att urvalet var mer homogent än önskvärt för studien. Fallen i avsnitten skilde sig inte nämnvärt geografiskt, tidsmässigt eller i händelseförlopp. Därav skedde ett strategiskt urval på tre avsnitt för att säkerställa undersökningens heterogenitet och bredd.
Urvalet består av följande avsnitt:
Värsta Morden: ‘10-åringen som dog under terapin’.
Vad blir det för mord?: ‘Mordet på Marilyn McIntyre’.
Mord mot Mord: ‘Gasmorden (?) i Stockholm & mordet på Dorothy Scott’.
En Mörk Historia: ‘Stringtrosehoten 1/3 - “Vita nejlikan”’, ‘Stringtrosehoten 2/3 - “Kniven på mattan”’, Stringtrosehoten 3/3 - “Honungsfällan”’
Rättegångspodden: ‘Skotten i Vallåkra, del 1 & del 2’.
Spöktimmen: ‘EXTRA: Kvinnliga seriemördare’.
Mordpodden: ‘S14E02 Fadime’.
Tabell 2: Information om utvalda podcasts/transkriberade avsnitt.
*Vad blir det för mord? **En mörk historia.
5.4 Bearbetning
Bearbetningen kan delas upp i två processer. Detta då ett ramverk använts för att fastställa brott mot medieetiska regler och ett annat för att bedöma förutsättningar för viktig
samhällskunskap.
5.4.1 Hur bedöms brott mot medieetiska regler?
För att bedöma hur innehållet i poddarna förhåller sig till Statens Medieråds etiska riktlinjer, skapas ett antal relevanta frågor sett till varje kriterium som ställs till texten i samband med kodning. Dessa sammanställs i följande tabell:
OM
RESPEKTIVE FALL/PODD
Värsta morde n
VBD FM?
*
Mord mot
mord EMH**
Rättegån gspodde n
Spökti mmen
Mordpod den
ÅRTAL
INTRÄFFAT FALL 2000 1980
1951,
1980 2016 2015
1939, 2013,
1992 2002
LAND
INTRÄFFAT FALL USA USA
Sverig e &
USA Sverige Sverige
Italien, England
&
England Sverige
Ge korrekta nyheter
- Innehåller berättelsen missvisande information?
- Kontrollerad fakta - källhänvisas den fakta som presenteras?
Vara generös med bemötanden
- Finns det felaktigheter som erkänns?
- Märks någon respons på till kritiken som genren har fått?
Plagiat? Hänsyn till anhöriga?
Respektera den personliga integriteten
- Är innehållet presenterat på ett smakfullt sätt? Hur detaljrika och grova är beskrivningarna av traumatiska upplevelser?
- Finns det uppgifter om etnicitet, kön, yrke, sexuell läggning, politiska åsikter eller religiös åskådning?
- Om de finns är de relevanta för sammanhanget?
Tabell 3: Ramverk använt vid kodning.
5.4.2 Hur bedöms den viktiga samhällskunskapen?
Samtidigt sammanställs ett antal frågor som ligger till grund för bedömningen av poddarnas potentiella samhällsnyttiga bidrag. Då podd-skaparna själva hävdar att poddarna bidrar med viktig samhällskunskap men inte förklarar vad de syftar på används Nina Peršaks faktorer för ökat förtroende för rättsväsendet för att möjliggöra studien. Frågorna ämnar fungera som ett ramverk för att exponera relevant information i empirin vid kodning, och lyder enligt följande:
- Finns information om hur en brottsundersökning går till?
- Finns information om hur en rättegång går till?
- Finns information om stöd för brottsoffer?
- Finns det förutsättningar för läsaren att lära sig om olika typer av brott?
- Ger podden information om rättsliga påföljder för olika typer av brott?
Analysen undersöker om poddarna överhuvudtaget nämner fallets brottsundersökning och rättsprocess samt hur ingående dessa förklaras. Har man konkreta uttalanden från rättegången eller gissar man mer eller mindre hur rätten har resonerat? Analysen söker också efter
Var varsam med bilder
- Finns det bilder? Eller snarare uppmanas lyssnaren att googla efter bilder?
Hör båda sidor - Utifrån vems perspektiv berättas händelsen?
- Finns det intervjuer med inblandade? Vilka i så fall?
- Får båda sidor komma till tals?
- Finns det något uppenbart ställningstagande för någon parts sida?
Var försiktig med namnpublicering
- Är offer/förövare/andra namngivna?
- Om namnen är ändrade, går det att lista ut vem eller vilka som berörs ändå?
- Om riktiga namn används, finns det ett uppenbart allmänintresse?
Annat - Finns några tveksamheter kring huruvida podden följer relevanta lagar?
information om var man kan få hjälp om man själv blivit utsatt eller haft en närstående som drabbats av ett liknande brott som de som presenteras. Samt om det beskrivs hur anhöriga till offren i berättelserna handskats med förlusten eller huruvida de fick någon hjälp från
rättsväsendet. Slutligen undersöker denna del av analysen vilken typ av brott som figurerar i poddarna. Är det endast mordhistorier eller finns det andra brottsrubriceringar som
exempelvis misshandel eller rån? Det som är intressant att bedöma är om innehållet ger förutsättningar för lyssnaren att efter konsumtion ha en större förståelse för vad dessa
innebär, vilka rättsliga påföljder som de leder till samt vilka potentiella effekter de kan ha på samhället i stort.
5.5 Tillvägagångssätt
När urvalet var fastställt genomfördes en fullständig transkribering av samtliga avsnitt. Två av poddarna har delat upp en och samma historia i flera avsnitt vilket gjorde att tre avsnitt av En mörk historia transkriberades och två avsnitt av Rättegångspodden transkriberades för att få med de fullständiga berättelserna. När transkriberingen var genomförd påbörjades arbetet med att koda empirin för att sedan sammanställa teman. Ett tema som framkom var
exempelvis “avslöjande av identitet utan allmänintresse”. De poddar som gjort sig skyldiga till detta bedöms således också som att de inte följer medieetiska regeln “var försiktig med namnpublicering”. Har man tvärtom visat upp en sådan försiktighet anses man följa den helt.
Vissa situationer har dock kunnat ses som förmildrande eller svåra att bedöma, varför också ett tredje (följer delvis) och fjärde alternativ (går inte att bedöma) upprättades. Denna sammanställning presenteras först i en tabell för att sedan analyseras kvalitativt i syfte att besvara studiens första forskningsfråga. För att besvara den andra forskningsfrågan bedöms poddarnas samhällsnyttiga bidrag utifrån de frågor som presenteras i 5.4.2 ovan. Dessa undersöker empirins bidrar med förutsättningarna att få bättre inblick i rättsväsendet. Detta görs genom att under kodningen söka efter information om rättsväsendet och brottsutredning.
Det undersöks även hur ingående rättsprocessen beskrivs samt hur väl poddarna refererar till källor. För att vidare kunna väga framkomna medieetiska brister mot poddarnas
samhällsnyttiga bidrag används sedan konsekventialismen som teoretiskt ramverk. Detta kan ses som ett verktyg för att på ett tydligt sätt kunna stapla upp innehållet, vilket vidare lägger grund för att genomföra analys samt diskutera potentiell nytta och skada. Då analysen
grundar sig i utilitaristisk konsekventialism syftar denna del av analysen till att avgöra huruvida poddarna genererar störst nytta eller skada för störst andel människor.
För att till viss del ta avstånd från egna värderingar och åsikter vid bearbetning av materialet, utgår analysen från etisk pluralism. Pluralismen innebär att det finns ett övergripande
regelverk för rätt och fel som gäller samtliga individer vid alla tillfällen men att dessa kan te sig olika i olika kulturer. Detta förhållningssätt ger en tillåtande inställning vid granskning av framkomna resultat, där inget tillvägagångssätt nödvändigtvis är rätt eller fel, utan att det snarare kan tolkas på olika sätt mellan individer och kontext så länge det uppfyller de allmänna etiska kraven. Studiens frågeställningar besvaras slutligen genom att resultat och analys diskuteras ihop med teori och tidigare forskning.
5.6 Etiska överväganden och metodologiska reflektioner
Då empirin består av innehåll producerat och offentliggjort för allmänheten, är informerat samtycke från podd-producenterna inte ett krav för genomföra undersökningen (Bryman, 2018, ss 187–188). Däremot är innehållet som analyseras av känslig natur vilket kan och bör problematiseras. Trots att uppsatsen inte bidrar till exponering av nya uppgifter, är det av hög vikt att analysen sker respektfullt med hänsyn till brottsoffer och dess anhöriga. För att inte riskera att dessa tar ytterligare skada har namn och personuppgifter på offer, förövare och deras anhöriga anonymiserats i studien. Denna information är inte nödvändig för läsarens förståelse av analysen, och på detta vis minimeras risken att forskningsprocessen resulterar i att någon tar vidare skada. Då ingen känslig information presenteras behövs ingen större reflektion kring hur materialet ska förvaras för att upprätthålla kravet på konfidentialitet (Bryman, 2018, ss 172-179; Hansen & Machin, 2019, ss 25-26).
För att studiens resultat ska anses trovärdigt har framförallt giltighet och tillförlitlighet varit väsentliga begrepp att förhålla sig till under forskningsprocessen. Det förstnämnda avser huruvida metodval ihop med argumenten som presenteras verkligen analyserar och svarar på det studien ämnar undersöka (Ekström & Johansson, 2019, ss 12–13). Något som kan
garanteras här genom att det transkriberade materialet har bearbetats med koder inspirerade från ramverk som passar studiens medieetiska frågeställningar. Tillförlitligheten berör
kvaliteten på genomförandet, vilken uppnås då en genomgående transparens av hela analysprocessen presenteras (Ekström & Johansson, 2019, ss 12–13). Bilagor finns tillgängliga att få ut för granskning vid behov. Läsaren kan således vid önskemål själv gå igenom empirin likväl som dess kategorisering och tematisering. Detta är centralt för tillförlitligheten då studien till stor del bygger på tolkningar. För att undvika att egna åsikter påverkar studien negativt har teoretiska ramverk och regelverk därför agerat stöd i såväl kodning som analys. En annan särskilt uppmärksammad risk var att empirin ofta innehöll inslag av ironi och sarkasm vilket är svårt att tyda i text. Detta kan i värsta fall påverka studiens trovärdighet om författarna misstolkat kontexten (Öberg, 2015, ss 66–67). För att i så stor utsträckning som möjligt minimera detta, markeras exempelvis skratt och skifte i tonläge under transkriberingen. Detta framförallt för möjliggöra kontroll av utomstående part utan att avsnitten ska behöva lyssnas på audiellt.
6. Resultat och analys
___________________________________________________________________________
Studiens resultat presenteras i tre huvuddelar. Inledningsvis berörs hur true crime-poddarna förhåller sig till de medieetiska regler som finns för medieproducenter. I nästa steg bedöms huruvida poddarna innehåller förutsättningar för samhällsviktig kunskap. De två resultaten jämförs slutligen i en konsekvensanalys i syfte att ge svar på huruvida de kan anses etiskt försvarbara eller inte.
___________________________________________________________________________
6.1 Medieetiskt förhållningssätt
Tabell 4: Bedömning av analyserad empiri utifrån medieetiska riktlinjer.
2 = Följer helt, 1 = Följer delvis, 0 = Följer ej, - = Går ej att bedöma.
*Vad blir det för mord? **En mörk historia.
Tabell 4 presenterar hur väl respektive podcast kan anses förhålla sig till de medieetiska reglerna enligt matrisen följer helt, följer delvis, följer ej eller går ej att bedöma. Hur dessa resultat har nåtts presenteras vidare i kommande avsnitt.
MEDIEETISK A REGLER/
PODD
Värsta morde n
VBD FM?*
Mord mot mord
EMH
**
Rättegån gspodde n
Spöktimm en
Mordpodd en
Ge korrekta
nyheter 0 0 0 2 1 0 1
Vara generös med
bemötanden - 1 - - - - -
Respektera den personliga
integriteten 0 0 0 2 0 0 1
Var varsam med
bilder - - - - 1 - -
Hör båda sidor 0 0 0 2 1 0 0
Var försiktig med
namnpublicering 0 0 0 2 0 0 1
6.1.1 Ge korrekta nyheter
Vad gäller saklighet och korrekt källhänvisning är det få podcasts som vid närmare
granskning anses följa detta på önskvärt sätt. Främst finns stora brister i källhänvisningar och i vissa fall uppmärksammas regelrätta faktafel. Poddarna ‘Vad blir det för mord?’, ‘Mord mot mord’, ‘Värsta morden’ samt ‘Spöktimmen’ utmärker sig särskilt på denna punkt, dock på olika sätt. ‘Vad blir det för mord?’ och ‘Mord mot mord’ nämner de källor som använts till avsnitten, men de består främst av andra true crime-forum, poddar, dokumentärer och/eller Wikipedia. Det vill säga källor vars innehåll enkelt kan ha manipulerats på ett okritiskt sätt för att uppnå en narratologisk spänning. Det är även svårt att förstå vilken del av berättelsen som är hämtad från vilket forum, då samtliga källor presenteras samtidigt. Elinor Svensson, programledare för ‘Vad blir det för mord?’ redogör exempelvis för avsnittets källor på detta sätt:
- "Ehh, källa; lite San Diego Union-Tribune, en artikel på The Cinemaholic som är baserad på en ID dokumentär som jag inte har sett som heter Ice Cold Killers - Ice Cold Hearts" - Avsnitt: Mordet på Marilyn McIntyre.
Dessutom resonerar programledarna i ‘Vad blir det för mord?’ och ‘Mord mot mord’ mycket själva kring fallet, vilket gör det svårt för lyssnaren att separera fakta från programledarnas egna åsikter. Man presenterar även teorier som verkar ha vuxit fram genom allmänhetens spekulation och hörsägen. Exempelvis på detta sätt:
- “[…] eftersom hennes kvarlevor hittades begravda tillsammans med hundben, så figurerade då en teori om att det var ett ritualmord som hade begåtts [...].
Det finns dock ingenting annat som tyder på att så skulle vara fallet.” - Anna Sandell i Mord mot mord, avsnitt: Gasmorden (?) i Stockholm & mordet på Dorothy Scott.
Även om Anna Sandell här förtydligar att informationen inte går att bekräfta, väljer de ändå att upprepa eventuellt felaktiga uppgifter i syfte att ge historien extra udd. Det är tydligt att korrekthet i återberättandet inte är prioriterat. Samma mönster återfinns i ‘Vad blir det för
mord?’ då de två programledarna tillsammans med gästen i avsnittet, resonerar kring relationen mellan offrets make och mannen som senare visar sig vara förövaren.
Ellinor: Nja det var X, X och Y var bästisar.
Johanna: Jaha, X och han var bästisar, jag missförstod.
Julia: Jag trodde också det.
Ellinor: Ja X var bästis.
Julia: Vi lyssnar inte.
Ellinor: Jag kanske sa fel, vem bryr sig.
Johanna: Lalalala!
- Avsnitt: Mordet på Marilyn McIntyre.
Dialogen följs av skratt från alla tre. Att man som lyssnare får rätt bild av fallet framstår inte som det viktigaste utan podcastens huvudsakliga syfte är att underhålla. Något
upphovsmakarna visserligen inte hymlar med då de själva kallar podcasten för en humorpodd om mord. Samma podd anger vid ett tillfälle ett uppenbart felaktigt årtal, något som tyder på att faktagranskning inte är särskilt noga genomfört.
‘Mordpodden’ anger likt ‘Vad blir det för mord?’ ett felaktigt årtal i sin fallbeskrivning. I berättelsen nämns först att offrets bror skottskadade sin sambo 2011, för att senare säga att samma bror sköts ihjäl av polis 2009. I övrigt lyckas podden, likt ‘Rättegångspodden’, delvis följa kriteriet om att ge korrekta nyheter. Båda har gemensamt att innehållet presenteras ordentligt och utgår ifrån domslut, vittnesmål och övriga offentliga uppgifter. Däremot redogör man inte tydligt för vilken information som är hämtad var, något som kan bli problematiskt. Då podd-producenterna genom klippning manipulerar berättelsen, påverkar dem i allra högsta grad hur mottagaren uppfattar händelsen i sin helhet. Det försvårar således granskningen av materialet i sin helhet, samt för kontrollen kring vilka detaljer i berättelsen som valts ut och valts bort. I ‘Värsta morden’ påstår man sig ha med transkriberingar från en videoinspelningen av mordet som återberättas. Men delar heller inte med sig till lyssnarna varifrån man har fått tag på dessa, vilket gör det omöjligt att avgöra huruvida innehållet är korrekt angivet.
6.1.2 Vara generös med bemötanden
Denna punkt är svår att bedöma huruvida poddarna följer då det skulle innebära inblick i om poddarna fått in information som krävt genmäle. Detta sker enbart en gång i ‘Vad blir det för mord?’ som då rättar tidigare uppgifter som presenterats i ett annat fall. Det är positivt att detta görs då podden som tidigare nämnt innehöll uppenbara faktafel och spekulationer.
Förhoppningsvis finns då en rutin att man rättar sig om felaktigheter i efterhand skulle uppmärksammas av lyssnare eller dem själva.
6.1.3 Respektera den personliga integriteten
På denna punkt finns genomgående stora brister i nästan samtliga program, framförallt vad gäller hänsyn gentemot de individer berättelserna som återges berör. Kriteriet är särskilt tydligt när det kommer till vikten att visa stor försiktighet när det rör känsliga händelser vad det gäller brott- och olycksfall. Detta kan tyckas svårt för en genre vars hela existens bygger på detaljerade beskrivningar av ofta fruktansvärda incidenter, men det kan konstateras att det finns mer eller mindre respektfulla sätt att hantera det hela på. Två av sju undersökta podcasts kan anses helt eller delvis följa detta kriterium. Övriga fem podcasts har gemensamt att de kan anses bryta mot den personliga integriteten på framförallt två plan: 1. de innehåller detaljerade återgivelser av tragedier och 2. de visar ingen direkt hänsyn för de individer fallet berör eller dess anhöriga. Dock sker detta på väldigt olika vis. ‘Rättegångspodden’ kan i sin berättarform anses skildra incidenten smakfullt och med respekt för alla parter. Man uttalar sig inte värderande om varken förövare, brottsoffer eller anhöriga utan leder lyssnare fram genom berättelsen på ett till synes objektivt sätt. Jämför det med ‘Spöktimmen’ där
programledarna i studerat avsnitt okommenterat delger vulgära återberättelser om föräldrar som begått grova sexuella övergrepp samt mördat ett antal kvinnor och två av sina egna barn.
Detta trots att det i slutet av berättelsen framgår att syskon till de mördade barnen lever än idag. Det kan låta som följande:
Jenny: Dom är supersadistiska och torterar verkligen de här kvinnorna jättemycket.
Förutom det så styckar de ofta de här kropparna efteråt och i vissa fall har de skurit av fingrar och tår och knäskålar och andra smådelar och det här har man aldrig lyckats hitta sen så man har ingen aning om vad de har gjort med de här delarna.
