Enspråkigheten i musikämnets kursplaner:

Enspråkigheten i musikämnets kursplaner:

Musikens position i Lgr 62-Lgr 11 – en diskursiv och dekonstruktivistisk analys

Författare: Karin M Nilsson Handledare: Linus Johansson Examinator: Mischa van Kan Termin: HT20

Kandidatuppsats

Abstract Titel: Enspråkigheten i musikämnets kursplaner: Musikens position i Lgr 62 - Lgr 11 – en diskursiv och dekonstruktivistisk analys.

Nyckelord: Läroplaner, kursplaner, styrdokument, musik och samhälle, musik och

fostran, diskursanalys, dekonstruktion, enspråkighet.

Title: The monolingualism of the music subject's syllabi: The position of music in

the 1962-2011 curricula – a discursive and deconstructive analysis.

Keywords: Curricula, syllabi, regulatory documents, music and society, music and

education, discursive analysis, deconstruction, monolingualism.

This paper critically goes through the sources, the Swedish curricula in music published between 1962 and 2011.Through tools as discourse analysis and

deconstruction it derives key expressions, checks for values and possible hierarchies between keywords relating to genre and other emphasized concepts related to the music curricula. The study pays special attention to the position of musical craft and esthetical values in the various documents. A starting point for problematization is Jacques Derrida's expression "monolingualism" where the owner, recipient and purpose of the narrative are made visible. The theoretical perspective consists of political ideology as the origin of the curricula within the education system. The analysis is based on theory and method from Michel Foucault, Jacques Derrida, Giovanna Borradori and Zygmunt Bauman. Theory and method are used in the search and evaluation of wordings that reveal impact from political ambitions in the Swedish music curricula. A comparative analysis of the result concludes the study and withdraws conclusions and suggestions for future studies.

Tack till min handledare Linus Johansson och alla mina medstudenter i kursen Musikvetenskap III hösten 2020. Tack Maria Odlöw för det viktiga

branschperspektivet. Ett särskilt omnämnande till Covid-19 som skapade den nödvändiga tidsluckan för detta uppsatsprojekt.

Innehåll

1 Inledning ... 1

Ordlista ... 1

Källor ... 3

Bakgrund ... 4

Syfte och frågeställning ... 5

Avgränsning ... 5

Om läroplanen och skolans organisation. ... 6

2 Forskningsläge ... 7

3 Teori och metod ... 11

Diskursen och den ideologiska förankringen ... 11

Dekonstruktion som verktyg ... 13

Dekonstruktionen och läroplanens diskurs ... 14

Källor ... 14

Tillvägagångssätt... 15

4 Resultat ... 16

Kursplanen för Grundskolan 1962 i ämnet musik ... 16

Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet ... 17

Analys Lgr 62 ... 17

Sammanfattande reflektion om Lgr 62 och musikämnet. ... 20

Kursplanen för Grundskolan 1969 i ämnet musik ... 21

Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet ... 22

Analys Lgr 69 ... 22

Sammanfattande reflektion om Lgr 69 och musikämnet. ... 25

Kursplanen för Grundskolan 1980 i ämnet musik ... 27

Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet ... 27

Analys Lgr 80 ... 28

Sammanfattande reflektion om Lgr 80 och musikämnet. ... 30

Kursplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 ... 31

Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet ... 32

Analys Lpo 94 ... 32

Sammanfattande reflektion om Lpo 94 och musikämnet. ... 34

Kursplanen för Grundskolan 2011 i ämnet musik ... 35

Timplan för ämnet musik i Lgr 11 ... 36

Titlar i kursplanen för musikämnet i Lgr 11 ... 36

Analys Lgr 11 ... 36

Sammanfattande reflektion om Lgr 11 och musikämnet. ... 38

5 Sammanfattning och analys ... 39

Strukturerna ... 39

Musiken position i strukturen... 42

Innehållet ... 43

6 Slutdiskussion ... 46

Den ”andre” i musikens kursplaner ... 46

Vem är diskursägare och vad är agendan ... 47

Inbördes relationer mellan musikaliska begrepp ... 50

Det musikaliska hantverket och det estetiska uttrycket. ... 51

Förslag på vidare studier ... 52

Referenser ... 54

1 Inledning

Perspektivet i studien är musikämnets kursplaner som diskurs och uttryck för en samhällelig och politisk ambition. I sitt mikroformat speglar musikämnets styrdokument den samtida tidsandan som en reaktion på det som varit.

Derrida formulerar reaktionen som en kritik och en dekonstruktion i det att styrande direktiv ersätts av ett nytt. Genom att synliggöra hur musiken som hantverk och konstnärligt uttryck hanteras, rangordnas och prioriteras i kursplanernas diskurser undersöker studien läget och förändringar i

förhållningssätten för musikens position i de olika publikationerna. Med en diskursiv och dekonstruktivistisk ansats ställer studien frågan, med Derridas formulering, om definitionen av ”den andre” i musikämnets kursplaner. ”Den andre” blir produkten av maktförhållanden i diskursens konstruktion av både begrepp och aktörer där musiken definieras som det sistnämnda.

Ordlista

Folkskola: Den grundläggande obligatoriska skola som infördes i Sverige 1842 (Folkskola/NE).

Hissmusik: se ”Muzak”

Lgy 11: Läroplan för gymnasieskolan 2011.

Lgr: Läroplan för grundskolan.

Lpo: Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (gäller 1994).

Meritokrati: Samhällsordning i vilken individer rangordnas och sociala belöningar (inkomst, status) fördelas efter förmåga och förtjänster, oftast värderade efter utbildningsmässiga meriter. Termen myntades av sociologen Michael Young med boken” The Rise of the Meritocracy 1870–2033, utgiven 1958 (Meritokrati/NE).

Musiklärarutbildningen sedan 2011: Musiklärarutbildningen för högstadiet har gått från att vara en flerårig utbildning på Musikhögskolan till att vara en lärarutbildning jämställd andra ämnen med fyra terminer på Musikhögskolan i ämnet musik (KMH, 2016) och där övrig del av lärarprogrammet hanteras av Lärarhögskolan med verksamhetsförlagda perioder.

Musikaliskt hantverk: här ett samlingsuttryck för byggstenarna i det egna musicerandet och musikskapandet.

Muzak: Var ursprungligen ett varumärkesnamn för distribution av musik skapad för att ge en omedveten och positiv inverkan på till exempel.

uthållighet i arbete, köpvillighet, tandläkarbesök och allmän trivselkänsla (Muzak/NE).

SIA-utredningen: En statlig utredning 1970–74 om skolans inre arbete.

Utredningens förslag ledde till en ny läroplan för grundskolan, Lgr 80 (SIA/NE).

Skolpeng: Inofficiell benämning på bidrag av kommunala medel till fristående skolor. Ordet används även om ett belopp per elev som av vissa skolstyrelser tilldelas kommunens egna skolor (Skolpeng/NE).

Stamsånger: En samling unisona sånger som 1943, genom beslut av Kungl.

Maj:t, infördes ”till allmänt inlärande vid sångundervisningen” för att skapa en viss gemensam sångrepertoar, det som också benämns som ”kanon”.

Samlingen innehöll psalmer, visor, nationalsångerna från samtliga nordiska länder och Kungssången. Stamsångerna var en del av Lgr 62 men utgick ur skrivningen i Lgr 1969 (Stamsånger, 2020, 3 augusti).

Svenska Mässboken: Bok innehållande texterna för mässan i Svenska Kyrkan. Även bok innehållande musiken till den offentliga gudstjänstens sångpartier, också kallad Kyrkohandboken (Mässbok/NE).

Källor

Studien avser det av riksdag och regering fastställda textmaterialet innehållande kunskapsmål och ramar för skolans uppdrag i musikämnet enligt skollagen. De samlade nationella riktlinjerna, styrdokumenten, formuleras i kursplaner, kommentarer till kursplaner, ämnesbeskrivningar, kunskapsmål och timplaner. I nästa steg formuleras styrdokumenten på de olika nivåerna via kommuner och sedan 1992 även icke offentliga

skolaktörer (Richardson, 2004) samt lokal skolorganisation för att slutligen tillämpas praktiskt av läraren i klassrummet.

Studien utgår från musikämnets kursplan i läroplanen, Grundskolans

styrdokument, som ett ideologiskt narrativ och en spegling och ett resultat av en politisk process, ett metadokument för den svenska skolan med det

utvalda mikroformatet utgjort av lilla beståndsdelen som gäller musikundervisningen.

Teorier och resonemang kring detta beskrivs i avsnittet ”Teori och metod:

ideologisk förankring”.

Begreppet ”enspråkighet” kommer från Jacques Derridas teorier om att språket är en konstruktion som representerar den som innehar

tolkningsföreträdet och formar ”den andre” (Derrida, 1998). Det används här som en modell att påvisa den som utesluts eller marginaliseras i diskursen, avsiktligt eller som uttryck för en allmänt rådande ordning.

I avsnittet ”Dekonstruktionen som verktyg” beskrivs mer fördjupat hur studien tillämpar Derridas teoretiska ansats.

Studien omfattar kursplanernas textinnehåll i musikämnet från” Lgr 62” till

”Lgr 11” för årskurserna 7 – 9 (se Ordlista). Uppsatsen visar på diskurserna i de olika kursplanerna i musik, dekonstruerar centrala begrepp och synliggör diskursens ägare, mottagare och outtalade/uttalade mål. Dekonstruktionen

lyfter texternas motsättningar inom varje kursplan men också på jämförande nivå.

Studien redogör för var i hierarkin i de olika styrdokumenten musikens egna begrepp står, om de förhåller sig rangordnat till varandra och på vilket sätt andra begrepp och förhållningssätt får relevans i musikämnets

prioriteringsordning. Särskild uppmärksamhet ges åt utrymmet för musikaliskt hantverk (se Ordlista) och estetiskt uttryck.

Bakgrund

Baumans teorier visar (Bauman, 1999) hur samhällets behov speglar synen på utbildning. Genom att visa på musikens positioner i styrdokumenten synliggörs hur musikämnet förändrats av politiska skiften, vem som är diskursägare och med vilken agenda det formuleras.

Att se på musiken som estetiskt uttryck och hantverk är inte ett självklart förhållningssätt och kursplanerna genom tiderna har tydligt åtskiljbara diskursiva perspektiv.

Materialiteten i kursplan och utgåvor av utvärderingar bär på delar av diskursen i en mer jordnära form. De tidigare publikationerna kan vara skrivna på maskin med mycket enkel häftning. Språket är avskalat och påminner om talet i gamla filmer. Senare publicerade dokument har

beskrivande bilder som ska väcka uppmärksamhet. Ju senare dokumentet är publicerat desto mer resurser verkar ha lagts på omslagets bildmaterial och layout. Sannolikt är det tillgänglighet av modern redigeringsteknik som är anledningen. Den äldsta utvärderingen kommer från Skolöverstyrelsen (1967) och är maskinskriven med ett enkelt grått omslag. Den luktar gammalt bibliotek och har samlat damm mellan bladen. Uppsatsens

analysmetod ger inte bara bild av kursplanernas samtid med det skrivna ordet men även tekniken för skrift, den maskinskrivna texten, lukten och de icke tillhörande element som damm placerar läsaren i en samtidsstämning.

Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att synliggöra diskursiva konstruktioner i musikämnets kursplaner med huvudfrågan var musiken står i diskursen. Detta spåras med följande tre frågeställningar:

• Vem äger diskursen och hur ser agendan ut?

• Vilka musikaliska- och musikaliskt relaterade benämningar synliggörs och hur ser deras inbördes relationer ut?

• Hur och från vilken position presenteras och definieras det musikaliska hantverket och det estetiska uttrycket?

Vidare tillämpas ett helhetsgrepp i enlighet med ovan nämnda

frågeställningar utifrån Derridas teorier om skapandet av ”den andre” i slutdiskussionens inledande avsnitt.

Avgränsning

Föremålet för analyser är textmaterialet i Lgr 61, Lgr 69, Lgr 80, Lpo 94 samt Lgr 11 som styrande dokument i form av högstadiets kursplan i musik, kommentarsbilagor samt kunskapsmål/bedömningskriterier, i den mån de sistnämnda är formulerade för musikämnet inom kursplanens ram. Genom en analys av texterna i dokumenten undersöker studien hur musiken som

estetiskt uttryck och konstnärligt hantverk positionerar sig och framställs i relation till övrigt ämnesinnehåll. Inledningsvis redogör studien för fem självständiga analyser av de olika utgåvornas diskurs. I ett avslutande avsnitt sammanfattas resultaten i en jämförande analys som utvecklas vidare i slutdiskussionen. Uppsatsen handlar inte om den praktiska tillämpningen men det berörs i slutdiskussionens frågeställningar. Elevernas position blir en del av analysen utifrån textmaterialen, inte från verkliga situationer.

Uppsatsen handlar inte heller om musiklärarutbildningens utformning men förklarades övergripande i avsnittet ”Ordlista”.

Timplaner anges i anslutning till varje enskild analys och förekommer i redogörelsen och slutdiskussionen.

Urvalet består i skrivningarna i den första upplagan i varje årgång för att få en likvärdig bedömningsgrund. Lgr 69 kan ses som en utveckling av Lgr 62 men eftersom det tillkommer omfattande förändringar i textmaterialets omfång för musikämnet utgör Lgr 69 en självständig läroplan.

Om läroplanen och skolans organisation.

Så här står det skrivet om ansvarsfördelning på Skolverkets hemsida (Skolverket, 2020):

Riksdag och regering bestämmer kunskapsmålen, alltså vad eleverna ska lära sig i skolan. Huvudmannen och rektorn utformar utbildningen och ansvarar för att eleverna når kunskapsmålen.

1962 infördes 9-årig obligatorisk skola, enhetsskolan som senare kallas

”Grundskolan” som var fullt etablerad 1971 (Richardson, 2004). 1962 skapades det första dokumentet med benämningen läroplan. (Ibid) Skolan drevs huvudsakligen i statlig regi men ett fåtal privata skolor fanns som finansierades framför allt med elevavgifter (Romàn & Ringarp, 2016, juni).

Huvudman är sedan 1991 kommuner och 1992 infördes friskolereformen (Richardsson, 2004) med möjlighet för privata aktörer att agera huvudmän med offentlig finansiering likvärdig de kommunala skolorna. Systemet regleras med den så kallade ”skolpengen” (se Ordlista).

Kontrollerande organ är sedan 2008 Skolinspektionen, tidigare en enhet under Skolverket, med ansvar för tillsynen och skollagens efterlevnad. Från 1918 till 1991 var Skolöverstyrelsen det centrala ämbetsverket för skolfrågor.

Det innebar en sekularisering av den administrativa hanteringen och centralisering av skolans ledning vilket anses ha varit en förutsättning för utvecklingen till grundskolans genomförande (Thelin/ NE). Uppdraget var

både att utforma styrdokument och utvärdera praxis och innehåll, i praktiken att granska sig själv, vilket uppfattades som problematiskt (Lundgren, Svingby &Wallin, s.16 f.).

Innehållet i musikämnets kursplan är en försvinnande liten del av skollagens styrande funktioner som visar likväl på de politiska intentionerna ur ett mikroperspektiv. I studien skiljer jag på musikämnet och musiken.

2 Forskningsläge

Musikämnets kursplan är en del av de styrdokumenten som Sveriges styrande organ fastställt genom den demokratiska processen. Hur synen på läroplanen som styrande dokument sett ut och vad som ska uppnås har beforskats inom ramen för läroplansteorin (Linde, 2012). Linde (Ibid) redogör för läroplanernas olika koder och stoffindelningar. Varje ny läroplan föds ur ett paradigmskifte, i regel efter en ny regeringsbildning eller större politisk förändring (Lundgren, Svingby & Wallin, 1981). Hugart (1996) säger att läroplanens förnyelse alltid står i relation till sin föregångare och historiska kontext.

Urvalet består av rapporter från Skolverket och utbildningsinstitutioner inom musik och pedagogik, artiklar från skolrelaterade tidskrifter, kritiska

utredningar, offentliga utvärderingar av styrdokumenten samt historiska översikter. Jag har även valt att referera till enstaka debattinlägg med

vetenskaplig profil eftersom nya riktlinjer inte sällan föregås av en betydande offentlig debatt.

Studien redovisar forskning som bedrivits med relevans till samtiden kring respektive läroplan.

Englund (2005) urskiljer tre perspektiv i skolutvecklingens historia där den inledande patriarkala organisationen ersattes med efterkrigstidens

vetenskapligt rationella ordning. Från sjuttiotalet utmanas den av det

demokratiska skolparadigmet. I sin forskning problematiserar Englund förhållandet mellan skolkunskapen och de politiska ambitionerna. I egenskap av debattör förekommer Englund frekvent i samtida skoldebatt och förhåller sig kritiskt till Lgr 11:s profil med mätbara kunskapskrav (Englund, 2013, 20 november) samt problematiserar det fria skolvalet och konsekvenser som sämre skolresultat och skolsegregation (Englund, 2011, 3 mars)

Strävan växer mot en fostrande jämlik skola som lämnar urvalsprincipen inför Lgr 62 och Lgr 69 (Orring, 1970). Urvalsskolan ersätts med nya

grundskolans tillämpning av tillvalsprincipen (Lundgren, Svingby & Wallin, 1981). Eleverna ska erbjudas en likvärdig skola med möjligheter till

profilerande tillval (Richardsson, 2004).

Under utvärderingen av Lgr 62 och framtagandet av Lgr 69 (SÖ, 1967) var öppenhet i processen ett ledord efter kritiken i övergången till enhetsskolan (Ibid). Lgr 69 innehöll för musikämnet ett supplement som inleddes med en tydlig uppmaning till dialog för förbättring av materialet vilket kan ha varit ett resultat av kritiken.

De två första kursplanerna i musik beskrevs i jämförelse med Lgr 80 och Lgr 94 som regel- och detaljstyrande. De sistnämnda kursplanerna genererar en viss oro för ett traditionstapp genom de friare formuleringarna som öppnar upp för tolkning (Hugart, 1996). Det spekulerades i en motsättning mellan

”fin musik” och populärmusik och det problematiska i att fastställa kriterier för hög musikalisk kvalitet (Marcus, 1996). I Lgr 80 utvecklas en friare diskurs (Orring, 1970) som växt fram som en reaktion på tidigare läroplan som ett ”socialdemokratiskt dokument” (Lundgren, Svingby &Wallin, 1981).

Lpo 94 ser till målen mer än processen och fick benämningen ”målstyrd”

(Fontin, 1996). 2011 ersätts målstyrningen av ambitionen att vara kunskapsskola där bedömningskriterierna tar jämställt utrymme med innehållet och presenteras som ett instrument att åstadkomma en nationellt likvärdig utbildning. (rapp 223:424 s.22 ff.). Detta föregås av en debatt där

skolpolitikern Jan Björklund (Fp) myntar uttrycket ”flumskolan” om den svenska skolan (Björklund, 1996, 12 april)

Ljungberg (1990) ser kritiskt på musikämnets utrymme i skolan och problematiserar synen på det kulturella medvetandet i Sverige. Rapporten summeras med ett önskemål om en bättre förankrad kulturell plattform i skolan.

I en utvärdering av musikämnet åk 6 och åk. 9 (rapport 223:424) redovisas den forskningshistorik om musikämnets legitimitetskonstruktion som får beskrivningen filosofisk och övergripande. Det mest förekommande är dock studier av mer tillämpad karaktär som riktats mot lärare, skolledare och elever (Ibid, s.173 ff.). Frågeställningen har inte formulerats på liknande sätt i övriga av uppsatsens namngivna rapporter. En fördjupad undersökning i anslutning till rapporten urskilde följande ämneskonceptioner utifrån en större grupp lärares resonemang.

Musikämnet som:

• Upplevelseämne

• Ett ämne med fokus på personlighetsutveckling och socialisering

• Ett kompensatoriskt ämne (teorin om att båda hjärnhalvorna måste stimuleras)

• Ett ämne för utveckling av förmågor

• Ett orienteringsämne

• Ett ämne för estetiskt uttryck.

I studien från 2015 lyfter den undervisande personalen upplevelse och uttryck medan de musikaliska förmågorna generellt inte ansågs ha något egenvärde. Musikaliskt lärande formulerades uteslutande som medel och inte mål, med andra ord att lära genom musik (Ibid).

Musikämnet utgick som obligatorium i gymnasieskolan med införandet av

”Lgy 11” (se Ordlista), något som utreddes på nytt 2017 för att trots det fortsatt utebli som en del de nationella programmen (SVT, 2017). Frågan är om ämnet sitter säkert i den framtida grundskolan. En rapport från

Skolinspektionen (2011:5) pekade på hög ambitionsnivå i läroplanen och stor uppskattning bland eleverna men alltför skiftande kvalitet i undervisningen.

Rapporten visade att eleverna inte alltid får den undervisningen de har rätt till. Skolinspektionen som är fristående från Skolverket såg bland annat utmaningar i innehåll relaterat till timplaner och möjliga brister i skolledningarnas kompetens och ansvarstagande för musikämnet.

Forskningen är tydligt präglad av sin samtid, vilket studien illustrerar med ögonblicksbilder och kommentarer hämtade från refererad dokumentation.

Ingen kunde förutspå Lgr 11 när Lgr 69 planerades.

Ett urval av artiklar och studier inom det musikvetenskapliga fältet med anknytning till musikpedagogik och med en diskursiv dekonstruktivistisk teoretisk ansats har också bidragit med relevans i studien, främst för det teoretiska perspektivet. Lonnert (2016) problematiserar i ”Creating the other”

nygamla strömningar i Lgr 11 som kan ge associationer till ”stamsångerna”

(se Ordlista) som utgick ur Lgr 1969. Lonnert (2016) pekar på formuleringar om nationalsången och psalmsångerna i kursplanen för mellanstadiet som ligger utanför den här studiens valda källmaterial.

Lonnert (2013) lyfter det ideologiska perspektivet med Baumans teorier (Bauman, 1999) och använder sig av en dekonstruktivistisk ansats i närmandet av Lgr 11 och normen som formulerar den andre. Lonnert relaterar till effekter på individnivå medan denna studie har som syfte att undersöka musikens egen position enligt frågeställningarna. Artiklarna är valda för det åskådliggörande dekonstruktivistiska teoretiska perspektivet med näraliggande tematik.

Karin Johansson (2007) använder dekonstruktionen som verktyg i en jämförande rapport om två olika metoder för orgelimprovisation. Rapporten är en tydlig modell för hur musikaliska begrepp och relaterade benämningar kan ingå i hierarkiska ordningar som synliggörs och problematiseras med diskursiva och dekonstruktivistiska interventioner.

3 Teori och metod

Uppsatsens syfte är att granska läroplanernas diskursiva konstruktion med Derridas resonemang kring ”enspråkigheten” dekonstruera centrala företeelser. I slutdiskussionen jämförs analysernas innehåll och

problematiseras i relation till samtida skoldiskussion och organisatoriska händelser. Studien gör en uppskattad normplacering av gällande

läroplansparadigm i relation till tidigare läroplaner. Nya frågeställningar formuleras för vidare studier gällande möjliga samband i förhållande till politiska ambitioner, skolpolitiska mål men också praktisk tillämpning och lärarperspektiv. Särskilt utrymme får diskussionen om det musikaliska hantverket och estetiskt uttryck.

Diskursen och den ideologiska förankringen

Med definitionen av kursplanerna som ideologiskt präglade dokument med styrande funktion för att uppnå mål i förhållande till gällande ideal

(Baumann, 1999) är det relevant att analysera innehållet som flera olika diskurser. Med det perspektivet är läroplanen ett konkret verktyg för makten att styra kunskapen via språket, diskursen. Den styrande diskursen, här styrdokumenten, formar en vedertagen och gemensam samtida

verklighetsbild av skolan uppdrag. Denna slutsats delar många forskare vilket bekräftades inom läroplansteorin (Se avsnittet ”Forskningsläge”).

Foucault (1969), som tillskrivs ursprunget till diskursteorin, ser till normen som resultatet av en maktstrukturell kontext med olika grader av transparens

och visar på vilken definition både subjekt och objekt får i relation till makten. Föremålet för den här studien är tydligt, befäst och tillgängligt allmängods med innehåll bestående av normer präglade av en samtida ambition och strävan. Den diskursiva inledande processen härleder

narrativets ägare, det vill säga vem som representerar ”makten” och vad som är syftet.

Winther-Jørgensen & Philips (1999, s.19 ff.) redogör för Foucaults teorier om olika kunskapsregimers strukturer och de många möjligheter som finns att skapa utsagor därur. Diskurser sätter gränser för vad som ger mening och sanning skapas diskursivt. Foucault, enligt W-J & G, förhöll sig

monologistiskt, d.v.s. att han identifierar en kunskapsregim i varje historisk epok. Det kan vara begränsande i många fall men tillämpbart i den här studien där en kursplan hanteras som en enskild historieskrivning i ett mikro- format.

Börjesson och Palmblad (2007, s.10) drar ur Foucaults idéer slutsatsen att

”Så snart språk används så har verklighet konstruerats” och ”Språk behandlas inte som ett färdigt system utan som en handling”. Vidare nämns Foucaults resonemang om sanningseffekter formulerat som ”Vem får tala och varför”

(Ibid, s.12). En läroplan som diskurs i det resonemanget sätter ramarna för handlandet och subjekten/objekten för handling i verklighetens klassrum och ursprungsfrågan i vilken position musiken befinner sig är föremålet för analysen. Är musiken ett verktyg, en upplevelse med egenvärde, en källa till personlig utveckling och hur varierar legitimitetskonstruktionerna (Rapport 424, 2015) i de olika diskurserna?

Med de nämnda perspektiven kan en läroplan ses som ett uttryck för en politisk ambition i också i det ett litet perspektiv som musikämnets kursplan.

Dekonstruktion som verktyg

I sin bok på temat enspråkighetutvecklar Jacques Derrida bland annat teorin om maktens språk, det enda språket, som skapar ”den andre”. Diskursen utesluter, exkluderar och utövar makt med innehållets komponenter som redskap. Boken är en demonstration av tillvägagångssättet för en

dekonstruktion.

Derridas tankar har ofta publicerats som resultat av samtal med andra

filosofer. Längre ner redovisas Borradoris (2003) konkreta sammanställning i ett sådant samtal.

I ett samtal med Caputo (1997, s 16) uttrycker sig Derrida påfallande snarlikt de läroplansteoretiska forskare som refereras i uppsatsen. Derrida går steget längre och ser skiftet i rättsligt system inte bara som en förbättring av lagen utan en dekonstruktivistisk handling, en kritik och en nödvändig

dekonstruktion.

The law as such can be constructed and has to be constructed (Ibid, s 16).

Studien förhåller sig till Derridas verktyg som dynamiska och tänkta att utvecklas med varje ny tillämpning då en handbok i dekonstruktion inte är möjlig. Metoden bygger på teorin om att diskursen innehåller osynliga maktrelationer och ideologiska avtryck som inte är uttalade men som genom dekonstruktionen blir synliga från nya infallsvinklar vilket citatet ovan exemplifierar. Varje dekonstruktion är unik och Derrida valde uttrycket

”intervention” för att beskriva ett enskilt fall (Borradori, s.137 f.) Filosofen Giovanna Borradori definierar Derridas teorier i samtal med Derrida och Habermas (Borradori, s.138 ff.).

Enligt Borradori inleds processen med att identifiera begreppskonstruktionen i en diskursanalytisk process för att kategorisera centrala ”konstruktioner”.

Dessa begrepp hålls samman av redan befästa strukturer, dikotomier och icke

reducerbara dualismer. När konstruktionen genomlysts och granskats ska nya begrepp formas för att se innehållet från nya vinklar. Detta för att lyfta inbyggda hierarkier och speglingar av ideologiska val som konstruktionen burit.

Dekonstruktionen och läroplanens diskurs

Med tankegodset att läroplanen är ett politiskt dokument med syften som ska tjäna ett samhällelig gemensamt mål är det relevant att i diskursen spåra det normstyrande tilltalet som definierar ”den andre”. Analyserna ska visa vem som äger diskursen om musikämnet i skolan och vilken agenda som ligger bakom.

J. Andreasson och T. Johansson sammanfattar Borradoris tolkning av Derridas metod och teori (s.137) i följande punkter.

• Identifiera begreppskonstruktioner inom ett givet forskningsfält och lyft fram dem.

• Analysera huruvida dessa begrepp är ordnade i hierarkiska kedjor och kategorier.

• Granska dessa hierarkier kritiskt och dekonstruera dem

• Uppfinn nya begrepp som överskrider dikotomier och dualismer för att ge nya infallsvinklar på den sociala verkligheten.

Källor

Analyserna innefattar ursprungsutgåvorna av läroplanerna. 1969 års läroplan beskrivs som en reviderad variant av 1962 men innehåller en hel publikation kallad ”Supplement” för musikämnet och får därmed relevans att bedömas som en ursprunglig läroplan.

Primära källor är således ursprungsutgåvorna av Läroplan för Grundskolan från 1962, 1969,1980, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,

förskoleklassen och fritidshemmet 1994 och Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. I dokumenten från 1962, 1980 och 1994 förhåller sig studien till kursplaner i första hand, medan publikationen från 1969 har ett mer omfattande supplement som också omfattas i analysen.

2011 års kursplan har för musikämnet detaljerade kunskapskrav och

betygskriterier i anslutning kursplanen vilket kommer att behandlas som en enhet i analysen.

Inför de första granskningarna och utvärderingarna saknades tillämpbara metoder för musikämnet. Sandberg & Ljung (1990) fick uppdraget från Skolöverstyrelsen att ta fram en utvärderingsmodell. Därmed betraktas

rapporten som en källa i uppsatsen.

Statistik underbyggs med data från statistiska centralbyråns och enskilda begrepp förklaras med hjälp av källornas definitioner i avsnittet ”Ordlista”.

Studien citerar ett antal debattartiklar både från facktidskrifter och dagstidningar.Skolpolitiken engagerar och har rönt ett stort intresse på senare tid. ”Marknadsskolan” (Mannerheim, 2020, 18 november) och

”Flumskolan” (Björklund, 1996, 12 april; Olsson, 2016) är begrepp som myntats i debatten.

Tillvägagångssätt

Skolverket har inte något arkiv för äldre läroplaner vilket ledde till en omfattande och tidsödande sökprocess.

Med hjälp av ovan nämnda metod och teoretiska perspektiv analyserar jag textmaterialet och jämför det. Tidigare forskning, rapporter och artiklar ger god orientering i processen och bidrar med olika perspektiv.

För att ge en översiktlig förståelse för de olika utgåvornas skolpolitiska klimat och organisatoriska förutsättningar i direkt anslutning till analyserna citeras inlägg från relevant skolpolitisk debatt samt historiska årtal för huvudsakliga paradigmskiften och omorganisationer anges. Detta analyseras

jämte varje enskild läroplans analys i slutdiskussionen. I det avsnittet jämförs också resultatet av de olika analyserna. Den avslutande diskussionen tar upp frågeställningar för fortsatta studier kring tillämpning, rekrytering och synen på musiken i skolan.

4 Resultat

Här följer analysernas resultat i kronologisk ordning med inledande kommentarer.

Kursplanen för Grundskolan 1962 i ämnet musik Ögonblicksbild av läget inför 1962:

• 1958-01-01 införs totalförbjud mot aga i den svenska ”Folkskolan”

(se Ordlista)

• 1962 införs enhetlig nioårig grundskola och den nya skolan presenteras som en tillvalsskola, inte en urvalsskola

(Skolöverstyrelsen, 1967; Romàn & Ringarp, 2016, juni). Lgr 62 blir enhetsskolans första läroplan.

• Sverige har haft obrutet socialdemokratisk regering sedan 1936 (NE:

Regeringen)

• Ur skoldebatten: ”Skolan måste utformas så att elever från hem utan studietradition och studiemedvetande får reella chanser till en mot deras anlag och förutsättningar svarande utbildning” (TFSL 30/ 1961)

Timplan för ämnet musik i Lgr 62

• Årskurs 7: 2 veckotimmar

• Årskurs 8: 4 veckotimmar

• Årskurs 9: 4 veckotimmar alt. 2.

Ämnet är inte obligatoriskt på högstadiet. Som extraval är upp till 4 veckotimmar möjligt.

Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet

• Mål

• Huvudmoment: sång, spel, lyssnande (endast åk. 9)

• Anvisningar och kommentarer: allmänna synpunkter, samverkan med andra ämnen, undervisningsformer och arbetssätt.

• Undervisning på högstadiet: sång, spel, lyssnande samt sång, spel och lyssnande i åk. 8 och 9, samverkan med andra ämnen

• Musik som tillvalsämne: Efter elevens intresse, anlag och förmåga avpassad kurs inom ramen för högstadiets huvudmoment i ämnet.

Analys Lgr 62

Musikundervisningen skall berika elevens liv i och utanför skolan samt skapa förutsättningar för en personlig musikupplevelse dels genom aktivt musicerande, dels genom lyssnande till musik.

En musikupplevelse som innefattar musicerande och lyssnande, i skolan och på fritiden, är syftet med musikämnet. Målet är inte elevernas utan skolans.

Skolan har lyckats om den mäktat berika elevernas liv och

musikundervisningen har ansvaret. Musiken och eleverna agerar under skolans ledning och arenan är inte bara elevernas tid i skolan utan också deras fritid. Platsen för musikämnet innefattar skola, hem och det lokala musiklivet.

Tonen nyanseras när det gäller skolans inre arbete där musiken ska spegla sin

”omistliga” roll i kultursamhället och genomsyra och berika skolarbetet i vad som torde beskrivas som ”ämnesövergripande”. Musiken ses både som mål och som medel. Musiken hamnar i skolans tjänst enligt Lgr 62 långt från att vara ”den andre”. Musiken är oumbärlig och har ett egenvärde.

Sången ligger överst i hierarkin, likt upplägget i styrdokumenten före enhetsskolans införande, då musikämnet ämnet hette ”kyrkosång” fram till 1955 (Skolverket, 1992). Instrumentalspel kan fungera som en aktivitet för den som inte kan sjunga, den som är i målbrottet eller den som inte visar entusiasm. Flickornas sånginsats på högstadiet förhåller sig mot pojkarnas målbrott och deras stämmor bestäms utifrån pojkarnas förmåga, vad som passar till pojkarnas enkla stämmor, inte tvärtom. Ett förslag om uppdelning i grupper efter kön nämns också som en lösning.

Finns inget intresse för sång eller spel ska läraren låta dem ägna sig åt musik på ett annat plan, mer medvetet, genomtänkt och intellektuellt.

I Lgr 62 marginaliseras på så vis det intellektuella förhållningsättet till musiken och blir en nödlösning när eleven inte greppar hantverket, eller när denne är i målbrottet. Hantverket kommer först.

Även lyssnandet formuleras som en alternativ pedagogisk lösning när sångintresset eller de instrumentala ambitionerna inte finns hos eleverna.

Instruktionerna för lyssnande nämns ”viktigare musikhistoriska epoker”. För Åk 8 - 9 anvisas lyssnande till musik från barocken wienklassicismen, romantiken, 1900-talets musik. Det nutida begreppet ”konstmusik”

förekommer inte i högstadiets kursplan men nämns på lägre stadier som en utveckling av folkmusiken.

Skolan ska förväntas ha etablerade kontakter med musiklivet utanför.

Musiken sätts in i ett konkret och lokalt sammanhang där skolan har en samordnande uppgift. Enheten skola och samhälle gäller inte bara skolan som institution utan också musiken och musikämnets innehåll. Med 2000- talsvokabulär ska hela samhället inkluderas i den praktisk-musikaliska enhetstanken.

I skolans inre arbete ska musiken vara del av övriga ämnen som fysik, geografi, svenska, främmande språk med flera. Inte som hjälp eller assistans,

utan tillföra dimensioner i egenskap av musik i alla ämnen.

Perspektivet Sverige och övriga världen är tydligt i kursplanen. Den svenska visrepertoaren listas med namngivna diktare. Repertoar under benämning jazz och ”negro spirituals”¹ får inga upphovspersoner och fältet presenteras som ett alternativ för att skapa motivation när entusiasmen tryter.

När det gäller konkreta anvisningar upptar målbrottets problematik en stor del av instruktionerna med problemlösande instruktioner (se ovan).

Repertoaren för praktiskt utövande består av stamsångerna (se Ordlista) och visor med angivna svenska textförfattare och diktare.I åk 8 - 9 kompletteras sångrepertoaren med musik ur ”Svenska Mässboken” (se Ordlista), psalmer är representerade i förteckningen av stamsånger (endast för åk 8), samt flerstämmig sång i anslutning till läsande av svensk lyrik av namngivna diktare. Jazz och ”negro spirituals” (se not 3) nämns åter utan upphovsperson och presenteras som exempel på enkla strukturer som med fördel kan

användas för improvisation och samspel. Återigen syns perspektivet på Sverige som måttstock och rättesnöre följt av en mindre representation med övriga världens repertoar, egentligen bara den afro-amerikanska.

Som motiverande uppgift nämns vikten av att ta fasta på musiken som förekommer på elevernas fritid.Kopplat till tanken att läroplanen även vill påverka elevernas fritid och leda eleverna i lyssnandet hemma tar kursplanen upp tekniken som hjälpmedel att särskilja ”viktiga” stildrag och musikformer Läraren bör påverka valet av musik och hur eleven ser på olika stilar/genrer.

Här finns en underförstådd uppdelning mellan musik som är ”viktig” och

”betydande” och den lägre värderade musiken som eleverna lyssnar på hemma.

Kursplanen har en sammanställning kallad ”kursförslag” med upplägg som presenteras i ”vi”-form. ”Vi gör ett Taube-program”, ” Vi väljer musik av

1 Genrebenämning som den benämns i Lgr 62 och Lgr 69

Bach” eller ”Vi dramatiserar en medeltida folkvisa” är förslag på upplägg efter så kallade ”intresseområden”.

Sammanfattande reflektion om Lgr 62 och musikämnet.

Musiken är central i Lgr 62 och det musikaliska hantverket är en viktig del.

”Hellre än bra” är inget som förespråkas av Lgr 62. Estetiskt eller konstnärligt uttryck nämns inte alls men flera förslag på konkreta uppförandesituationer förekommer. Betygskriterier och

bedömningsanvisningar finns endast i allmänna delen som råd för alla ämnen. Sången är central och målbrottets problematik tar stort utrymme. Ett långtgående förslag är att dela upp klassen efter kön.

Musikundervisningen kan ses som ett genomgripande fenomen som ska genomsyra eleven, dygnet runt i och utanför skolan med syftet att berika elevens liv. Skolan sedd som budbärare av statligt uppställda mål ska via musiken göra elevernas liv mer värdefullt.

Mer sansat kan man säga att glädjeyran över enhetsskolan och den demokratiska rättigheten till en likvärdig skola för alla manifesteras i en vägledning av eleverna i musikaliska handlingar, det musikaliska hantverket, musiklyssnandet och den viktiga repertoarkännedomen som börjat öppna sina dörrar mot resten av världen. Musiken har ett egenvärde i Lgr 62 och musikämnets legitimitet handlar inte om att bistå lärande i allmänhet med musiken som redskap utan att lära ut musik (jfr. Skolverket 2015, s. 178 f.) Det framställs konkret som ett teamwork vilket uttrycken i ”vi”- form från kursuppläggen visar.

Med båda synsätten äger och formulerar kursplanen den diskursiva konstruktionen där musikundervisningen helt handlar om musikaliska hantverket, därtill relaterade problem och musikens konkreta funktioner.

Musikundervisningen, inte eleven, är ansvarig för att målen och

instruktionen är ”vi gör det tillsammans”. Sett ur metaperspektivet är de

demokratiskt valda statliga styrande organen ansvariga för att via skolan och genom musikämnet berika elevernas hela liv.

Kursplanen för Grundskolan 1969 i ämnet musik Ögonblicksbild av läget inför Lgr 69:

• 60-tal: Du-reformen genomförs. Tidigare hade elever och lärare inte duat varandra - tilltalsorden var ”Ni, Herr, Fru och Fröken” även lärare emellan.

• 1968: Femdagarsveckan införs i skolan (Richardsson, 2004)

• Ur Svensk Skoltidning 21 september 1965:

För ungdomar i pubertetsåldern är det av speciell vikt att undervisningen innehåller ganska stort inslag av manuella och praktiska sysselsättningar. Detta är nödvändigt för att de ska kunna känna trivsel i skolarbetet och utvecklas till harmoniska människor. Också ur denna synpunkt är det väsentligt att teoretiska ämnen inte ställs som alternativ till praktiskt-estetiska.

• Tillvalsprincipen får kritik. Tillvalsmöjligheterna blir färre och ska gynna ”samhörighetsideologin” men även uppfylla andra

samhälleliga behov efter revision av Lgr 62 (Lundgren/Svingby /Wallin, s.63 ff.).

• Musikämnet blir obligatoriskt på högstadiet.

Timplan för ämnet musik i Lgr 69

• Årskurs 7 klasstyp A: 2 veckotimmar

• Årskurs 8 klasstyp A: 0 veckotimmar (tillval möjligt)

• Årskurs 9 klasstyp A: 1 veckotimme

• Årskurs 7 - 9 klass typ B (blandade klasser) samma som ovan.²

• Om elevantalet överstiger 17 per grupp kan klass komma att delas Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet

• Mål

• Huvudmoment

• Anvisningar och kommentarer

• Allmänna synpunkter: sång och spel, röstvård, gehörsutveckling, skapande, lyssnande.

• Planering

• Arbetssätt Analys Lgr 69

”Musikundervisningen skall berika elevens liv i och utanför skolan samt skapa förutsättningar för en personlig musikupplevelse dels genom aktivt musicerande, dels genom lyssnande till musik.”

Målet för musikundervisningen är detsamma som i Lgr 62 och många formuleringar är synonyma. Genom att göra musikämnet till ett obligatoriskt ämne inkluderas alla elever.

Hierarkin i uttrycksmedel toppas alltjämt av sång med det väl utvecklade resonemanget kring målbrottets hindrande karaktär. Det som benämndes som viktiga epoker i Lgr 62 har blivit skilda epoker, olika genrer och formtyper.

Mässbokens delar och stamsångerna (se Ordlista) är strukna ur

repertoarlistan och formuleringarna ”valda tonsättare” och ”utomeuropeisk musik” tillkommer. Utsiktsposten har vidgats till att vara Europa med vy över övriga världen.

2 Någon tydlig definition för klasstyp B finns inte i Lgr 69 men sammantagen information tyder på att det rör sig om sammanslagna klasser, idag så kallade åldersintegrerade grupper.

Behovet torde ha uppstått på mindre skolor på landsbygden.

Ett antal svenska visförfattare nämns vid namn samtidigt som politisk visa, protestvisa och visa i folklig stil tillkommer som nya indelningar utan nämnda upphovspersoner. Här anas en rangordning och visa med angiven (svensk) upphovsperson får tydligare definition som ett ordinarium i undervisningen medan de övriga tillkommer utan vidare kommentar.

Något har dock förändrats i relationen till instrumentalspel. Behovet av särskilt anvisade musiksalar förtydligas i anslutning till alltmer omfattande instrumentpark. Instrument som listas är piano, stavspel, blockflöjt och gitarr. Pianot är grundinstrument men gitarrens kvaliteter uppmärksammas då bruket av den gett ”förvånansvärt goda resultat”. Gitarren ger

associationer till populärmusiksom och instrumentets användning behandlas som ett motiverande inslag för att nå elevernas intresse. Gitarren blir det andra instrumentet i relation till pianot.

Tekniska hjälpmedel för ljudåtergivningen finns med behovsbeskrivningen för klassrummet. Musiklyssnandet presenteras som en väg att ge eleverna tillgång till traditionella värderingar av vissa särskilt betydelsefulla kompositioner som kan engagera elevernas intresse och stimulera dem till aktivt lyssnande. Aktivt lyssnande förutsätter att det existerar ett passivt sådant och tankarna leds till ungdomarnas lyssnande på fritiden som

musikundervisningen ska kunna ge mer innehåll. Ungdomarnas egen musik definieras inte utan kursplanen utgår från att alla lyssnar på samma musik, en generalisering som inte kommenteras.

Hierarkin mellan instrumenten är påfallande men tyder även på god tillgång till lokaler och god budget då betoning ligger på teknik med ”god kvalitet”

och högtalare med ”bästa möjliga ljudåtergivning”.

Nytillkomna moment är röstlära, gehörsutveckling och skapande. Med gehörsutveckling kommer rytmiken med rörelse och dans som inslag.

Röstvård får ett eget avsnitt. God förebildning av toner är av största vikt.

Elever åläggs ansvar där läraren inte räcker till och kan läraren inte sjunga ett visst parti så får en duktig elev förebilda. De som kan sjunga ska sjunga mycket och elever med goda förutsättningar ska sjunga ännu mer. Elever med sämre förutsättningar ska hellre göra något annat. De verkliga

röstbesvären ska hanteras av röstspecialist vilket återigen väcker tanken på hur viktig sången ansågs vara med en föreskriven musikbudget för

logopedhjälp. Övning som färdighetsträning och lösning för elever med röstbesvär nämns inte utan det ses som ett medicinskt problem.

Musikteater, som listats under skapande, tillkommer som en lösning att aktivera även andra elever än de primärt sång- och spelbegåvade. Nu är alla elever inkluderade i musikundervisningen och för första gången nämns begåvning. En elev som inte är begåvad för sång och spel ska ägna sig åt musikteater (jfr. Lgr 62) och ett intellektuellt förhållningssätt till musiken som reservplan Även improvisation med pentatoniskt material

rekommenderas de icke begåvade. Dur- och molltonarterna har en särställning och rankas tydligt över både kyrkton och pentatonik.

Pentatoniken ger betydelse i utomeuropiska musikgenre och presenteras liksom i Lgr 62 som ett material med enklare struktur. Praktiken och utövandet rankas högt också i Lgr 69 men hantverket riktas främst till begåvade elever.

Kunskapen om musikens roll i samhällsmiljön förbehålls studier i popmusik, artister och topplistornas musik i åk 9. Ingen annan musikinriktning ska studeras med det perspektivet. Musikämnet handlar om musiken i vårt eget land och när det gäller andra länder är musiklivets utformning, inte musiken, det som framhålls.

Musikämnets orientering mot andra länder låter eleven studera förhållandet mellan musikliv och den allmänna sociala och kulturella utvecklingen av ett land eller världsdel. Enda nämnda geografiska placering är Afrika och

eleverna ska få kunskap i hur musiken påverkats av impulser utifrån kolonisering, mission, moderna kommunikationer. Afrika representerar övriga delen av världen och den afrikanska musikens innehåll är inget Lgr 69 tar fasta på utan snarare musiken ur ett socialt- och samhälleligt perspektiv, ett perspektiv som utelämnas helt när det gäller svenska förhållanden. Den normativa geografiska plattformen har utvecklats till Europa, till skillnad från i Lgr 62 som handlade om Sverige med undantag för antydningar av genrer och icke-europeiskt tonmaterial.

Elevens mogenhet för lyssning till en viss repertoar är inte given. Lärarens ansvar är att avgöra elevens mogenhet i lyssnandet. Musik från vår egen tid, sannolikt inte ungdomarnas egen musik, beaktas. Vad som är ungdomarnas egen musik definieras inte i Lgr 69.

Att visa på musikalisk form, instrument, ensembletyp och utförande är viktigt men läraren bör undvika musikhistoriska kommentarer. Här verkar man plötsligt rädd för att sätta musiken i ett historiskt sammanhang. Frågan är om det är en del av uppgiften att skapa en personlig upplevelse.

Musikglädje värderas högt. Musiken i Lgr 69 ska skapa glada elever, och eleverna ska genom eget musicerande sprida glädje. Både Lgr 62 och Lgr 69 betonar vikten av elevernas eget sång och spel samt att musikprogram ska genomföras av eleverna vid skolans större högtider.

Supplementdelen som tillkommit Lgr 69 innehåller konkreta planeringar, övningar och fördjupade resonemang om vad som gäller. Det senare i

relation till högstadiets undervisningsmoment där de praktiska övningarna är mer sparsamma än för låg- och mellanstadiet.

Sammanfattande reflektion om Lgr 69 och musikämnet.

Mycket i analyserna från Lgr 62 gäller för Lgr 69. Glädjeyran över skolan för alla är om möjligt mer omfattande när det gäller musikämnet i Lgr 69

eftersom det nu har blivit ett obligatoriskt ämne för högstadiet.

Sett till tidens anda är världsuppfattningen i Lgr 69 sannolikt

överensstämmande med övriga samhället. En liten uppluckring i den

etnocentriska världsbilden är synbar med uttryck som ”utomeuropisk musik”

och Afrika som nämnd världsdel. Normen har utvidgats till hela Europa men svenska visor är fortfarande högt rankade. ”Vår egen” musik är norm och väsensskild från afrikanska kontinentens musiktradition som beskrivs ha påverkats av yttre faktorer. Dessa faktorer bör eleverna fördjupa sig i menar Lgr 69.

Ungdomarnas egen musik beskrivs som enhetlig och undervisningen ska intressera sig för den i motiverande syfte. Frågan är om alla 109 000 femtonåringar som levde i Sverige lyssnade på samma musik (SCB, 1969).

Lgr 69 säger:

Tonårsmusiken som har starkt grepp om stora skaror av ungdom.

Ungdomskulturen hade bevisligen fått fäste och hade hunnit

kommersialiseras. Det är något som Lgr 69 försöker förhålla sig till.

Diskursen uttrycker att högstadiets elever har likartade musikpreferenser och att det alltid är den ”andra ” musiken. Den elev som uppskattar skolans föreslagna kanon blir på så vis marginaliserad i ungdomskollektivet.

Möjligen är det inte Lgr 69:s avsikt att skapa ett sådant utanförskap.

Musikämnet behåller positionerna och det musikaliska hantverket hålls högt.

En fungerande röst anses viktigt samtidigt som röstproblem ses ur medicinsk synvinkel, med hjälp att få. Styrdokumenten påbjuder både specialisthjälp vid röstbesvär samt bästa möjliga kvalitet på teknisk utrustning. Därmed kan man dra slutsatsen att budgeten för musikämnet var prioriterad. Intressant är Skolöverstyrelsens efterlysning av modernt kallat feedback i försättsbladet till Lgr 69:s supplement del. Diskursens ägare visar intresse och önskar återkoppling av erfarenheter från undervisande lärare och annan berörd personal.

SÖ är därför angelägen om att sådana erfarenheter på lämpligt sätt och efter hand förmedlas till SÖ.

En sådan uppmaning av en statlig myndighet i ett redan publicerat

styrdokument torde beskrivas som unikt. Skolöverstyrelsen hade funktionen att granska sig själv vilket kan ha skapat ett större behov av den här typen av information men insamlandet hade sannolikt gjort mer nytta vid utformandet av supplementen än efter publicering.

Kursplanen för Grundskolan 1980 i ämnet musik Ögonblicksbild av läget inför Lgr 80:

• Mellan 1976 - 1982 bröts 40 år av socialdemokratiskt styre och Sverige fick inledningsvis en samlingsregering bestående av Center- partiet, Folkpartiet och Moderata samlingspartiet. Fler skiften skulle följa.

• SIA-utredningen, Skolans inre arbete, påbörjas (se Ordlista).

• 99% av alla barn i Sverige går i skolan 1980 (SCB, 2020).

• Den nya svenska regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1975. Kungens roll blir symbolisk.

Timplan för ämnet musik i Lgr 80

• 2 timmar i veckan.

Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet

• Mål

• Att musicera tillsammans

• Att skapa musik

• Musiken i samhället och världen

Analys Lgr 80

Det råder ingen tvekan om att ny regering lett till ett paradigmskifte i skolans styrdokument. Första observationen är att kursplanen i musik innehåller färre sidor.

Undervisningen är ansvarig för att ta vara på elevernas förutsättningar och möta deras behov, inte skapa behov eller styra en utveckling som i Lgr 62 och Lgr 69. Undervisningen ska låta eleverna uppleva glädje och gemenskap men inte skapa det sistnämnda, bara tillåta. Genom aktivt deltagande ska elevernas personliga utveckling stimuleras. Lgr 62 och Lgr 69 syftade till att ge en personlig upplevelse av musiken men den formuleringen saknas i Lgr 80.

Ett nytt förhållningssätt introduceras, det kritiska tänkandet. Eleverna ska inte längre motiveras till att musicera utan istället kritiskt granska musikens roll och krafterna som styr utbudet. Musiken är i de första raderna definierad som en produkt som innebär yttre påverkan när det gäller livsstil,

konsumtionsvanor, attityder och värderingar.

Eleven skall oavsett det stimuleras att komma i kontakt med musik efter avslutad skolgång. Här utelämnas tidigare kursplaners betoning på det egna utövandet.

Skolans musikliv ska vara en källa till gemenskap och eleverna ska få kunskap om musik i olika miljöer, kulturer och tider. Särskilt nämns

kunskapen om invandrarnas musik. Däremot framkommer inte vilken musik

”invandrarna” ska få kunskap om, och vilka de är.

Sången har tappat sin ledning i momenten ”musicera tillsammans”. Nu ligger arbetet med musik från olika världsdelar och kulturer i topp. Arbetet med jazz- och poprytmer kommer på andra plats inlett med ett ”även”. Arbetet kan utföras med rörelse eller spel. De estetiska uttrycken är förpassade till

medel och inte mål. Därefter kommer ackordsspel till sång, dikt, dans/rörelse på gehör eller noter. Någon listning av repertoar ingår inte.

Sång, nu på tredje plats, ska utövas via repertoar från skilda tider och genrer med skiftande innehåll. Dagsaktuella sånger, underförstått den exponerade populärmusiken, infogas med ett ”även”. Eleverna ska utföra

ljudkompositioner med instrument, röster och andra ljudkällor.

Under titeln ”skapa musik” ska eleverna få möjlighet att improvisera, göra ljudkompositioner, improvisera ackompanjemang, dramatisera på olika teman samt komponera melodier och skriva texter för att förmedla känslor, tankar och åsikter i till exempel kamratkretsen. Eleverna sätts i en

vänskapsrelation till varandra och inte som i Lgr 62 och Lgr 69 till en undervisande situation. Eleven ska få möjligheter i Lgr 80. Det är inte musikundervisningens ansvar i Lgr 80 att eleven ska ta del av ett visst innehåll utan ett erbjudande.

Under sista rubriken ”Musiken i samhället och världen” får eleverna fler möjligheter. Om Lgr 62 och Lgr 69 såg den teoretiska undervisningen som en reservplan för de som inte hade förmågan eller intresset för sång och spel så presenterar Lgr 80 utan rankning möjligheten att studera musikens olika funktioner såsom sociala, ekonomiska eller religiösa i olika världsdelar, kulturer och genrer. Eleverna måste uppmärksammas på den passiviserande och stereotypa musiken i ungdomsmiljöerna. Kursplanen ger sig själv ett tolkningsföreträde för god smak utan omskrivning. Om tidigare läroplaner ville fostra eleven i den goda smaken genom kunskap och förmågor så vill Lgr 80 varna för dåliga val.

Vidare nämns studier i instrumentalkännedom när det gäller elektroniska instrument som ett tillfälle att samarbeta med NO- ämnena för större förståelse.

Eleven ska lära sig att vårda fonogram och ljudteknisk utrustning samt konsumentfrågor i samband med inköp.

Lgr 80 nämner inte uttalat eget musicerande på fritiden, men eleven ska lära sig om yrken där kunskap om musik är värdefull

Sammanfattande reflektion om Lgr 80 och musikämnet.

I Lgr 80 är det inte musikundervisningens ansvar att målen uppnås gällande elevernas utveckling. Eleven ska ges möjligheter att ta del av de olika erbjudandena i kursplanen. Kursplanen är ett löfte om möjligheter och ett erbjudande men trots det äger inte eleven diskursen.

Benämningar relaterade till musikaliskt hantverk (se Ordlista) nämns

sparsamt och någon omsorg om elevens förmåga är inte synlig. Det finns ett mål, eller snarare en möjlighet som definieras i kursbeskrivningen. En möjlighet förutsätter ett val men alternativen går inte att finna. I tidigare läroplaner beskrevs processerna ingående och det musikaliska hantverket i form av sången som toppade hierarkin. I både Lgr 62 och Lgr 69 fanns alternativ och motiverande reservplaner. Skrivningarna i Lgr 80 är så generella att de lösningarna inte behöver uttalas.

Musiken har blivit en produkt i Lgr 80 och eleverna ska akta sig för yttre påverkan och konsumtion av stereotyp musik riktad mot den egna

målgruppen. Med yttre påverkan avses möjligen så kallad ”muzak ” eller

”hissmusik”, det vill säga musik som komponerats med andra syften än en rent musikalisk upplevelse (se Ordlista). Samtidigt som eleverna ska

stimuleras till kontakt med musik kan den vara farlig. Viktigt är ändå att alla stimuleras till att vara aktiva. Viktigt är också att lära sig köpa rätt utrustning.

Musiken som materiell-kommersiell utmaning är ett nytt perspektiv i skolan.

Musiken har blivit ett redskap för olika icke musikrelaterade mål i Lgr 80.

Musiken ska bidra till personlig och social utveckling och får alltmer rollen som medel och inte mål (jfr. Skolverket, 2015, s. 178 f.). Det musikaliska hantverket listas som nämnts och elevens roll i sammanhanget nämns som en sak mellan musiken och eleven.

Anmärkningsvärt är formuleringen om ”invandrarnas” musik vilket ger gruppen en karaktär av något som ska studeras utifrån.

Det finns inga instruktioner om klassrum eller utrustning. Kanske var mycket uppnått med Lgr 69:s direktiv som redan tillgodosett musikämnets materiella behov och skapat goda förutsättningar. En kompletterande förklaring är att tidigare öronmärkta pengar samlades i en så kallad förstärkningsresurs i budgeten som tillät kommunen och den lokala skolenheten att göra friare prioriteringar (Ibid, 1992, s.21).

Lgr 80 med sina generella formuleringar kan också ses om ett dokument med stort utrymme åt skolan och läraren att påverka innehållet, något som

uppfattats som en brist i tidigare läroplaner (Ibid, 1992, s.20.). Med tanke på att 87% av högstadiets musiklärare var behöriga 1980 är det en begriplig utveckling (Ibid, 1992, s. 64). Skolväsendet kunde lita personalens kompetens (Ibid, 1992, s.64 ff.).

Kursplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94

Ögonblicksbild av läget inför Lpo 94:

• 1989 Kommunalt huvudmannaskap för lärare. Den så kallade kommunaliseringen påbörjades (Richardson, 2004, 164 f.).

• 1992 Friskolereformen genomfördes i Sverige av en högerkoalition med moderaten Carl Bildt som statsminister.

• Staten i Lpo 94 reglerar mål- och resultatstyrningen utan riktlinjer för arbetsmetoder eller val av stoff som överlåts på de olika

huvudmännen (Ibid, s.156 ff.).

• Värdegrund och kristen etik är nya begrepp (Ibid, s.188.).

• Ur skoldebatten: Lojalitetsfrågan gentemot huvudman togs upp i tidningen Skolvärlden (1/94) där konkurrenssituationen mellan skolor presenterades som ett hot mot yttrandefriheten för skolpersonal.

• Internet gjorde entré hos svenska familjer (Aftonbladet, 2016).

• Berlinmuren föll 9 november 1989.

Timplan för ämnet musik i Lpo 94

• Eleverna har rätt till 246 timmar lärarledd musikundervisning under sin grundskoletid. (kom att sänkas till 230 och kan sänkas med 20%

av huvudman).

Titlar i kursplanen för musikämnet, högstadiet

• Mål att sträva mot

• Ämnets uppbyggnad och karaktär

• Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret Analys Lpo 94

Kursplanen i musik krymper ytterligare och ryms i Lpo 94 på två sidor.

Musikämnet i skolan ska spegla det nutida musiklivet i samhället såväl som det historiska musikarvet. Musikundervisningen syftar till att tillvarata musikintresset hos eleverna och skapa en god allmänbildning i musik.

Inledningen avslutas med att:

Varje elev som lämnar grundskolan bör ha nått sådana kunskaper i musik som ger förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällets musik- och kulturliv.

Lpo 94 lånar i sina mål tankegods från Lgr 62 och Lgr 69 och återgår till skolan som kunskapsförmedlare och musikundervisningens strävan att eleven ska utveckla kunskaper i sång, spel, dans och rörelse som en grund i allmänbildningen. Eleven ska också bli förtrogen men musiken från svensk tradition samt andra kulturer och genrer. Lpo 94 väljer uttrycket ”andra”

vilket är en problematisk formulering i det mångkulturella land som Sverige

börjar bli 1994 med 10,5 utrikes födda (källa SCB via Mynewsdesk). Ingen definition erbjuds för ”andra kulturer och genrer”.

Undervisningen i musik ska också sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga till aktivt musiklyssnande genom analys och kritiskt lyssnande. De estetiska uttrycken nämns i Lpo 94 för första gången. Eleverna ska öka förtrogenhet med olika konstnärliga och estetiska uttryck. Eleven ska lära sig förstå och använda musikaliska begrepp och dess funktioner i musikens struktur. Inga begrepp nämns utan lämnas med förtroende till läraren.

Eleven ska också med undervisningen i musik och dess försorg utveckla musikaliska förmågor och kreativitet för att kunna skapa och uttrycka egna musikaliska tankar i samverkan med andra estetiska ämnen.

Under ”Ämnets uppbyggnad och karaktär” ges musikämnets metabeskrivning. De fyra centrala begreppen listas: musicerande, musiklyssning, musikkunnande och musikskapande. Musikämnets

mångfacetterade och dynamiska kunskapsstruktur skapar ett brett underlag för elevens musikaliska utveckling. Avsnittet visar på hur de olika delarna hänger ihop och allt sammantaget är en viktig byggsten i

informationssamhällets konstruktion. Musikens ska ses i ett större perspektiv där de kreativa och estetiska dimensionerna i musiken ses som verktyg att förstå omvärlden.

I Lpo 94 finns inte Lgr 62 eller Lgr 69:s motsättning mellan det praktiska musikaliska hantverket och det intellektuella perspektivet på musiken.

Istället menar Lpo 94: Att musicera, sjunga och spela ett instrument kan ses som intellektuella och konstnärliga redskap att uttrycka sina kunskaper.

Mål som bör ha uppnåtts i slutet av årskurs 9 är förmågan att aktivt kunna delta i sång, spel, dans och rörelse. Lyssna aktivt på musik, reflektera och diskutera musikaliska upplevelser och ta ställning till olika slags musik.

Eleven ska känna till sitt kulturarv och traditioner i skilda kulturer, miljöer och tider. Eleven ska kunna omsätta sina kunskaper i kreativa former av enkelt skapande och improvisation.

Sammanfattande reflektion om Lpo 94 och musikämnet.

Undervisningen i musik i Lpo 94 återtar delvis ansvaret för att eleven utvecklar kunskaper och förmågor. Skolans undervisning i musik ska sträva efter dessa mål. Målen är har tydlig hantverksmässig relevans utan

detaljbeskrivning men den stora nyheten är att konstnärligt och estetiskt uttryck finns både i skolans och elevens mål. Målformuleringen är tvådelad, en för skolan gällande innehåll och för första gången en målformulering för eleven som denne är helt ansvarig för själv. Lpo 94 lägger ansvaret för att nå målen på eleven samtidigt som undervisningen är ansvarig för processen.

Uttrycket ”andra kulturer och genrer” är också unikt för Lpo 94 och uppfattas som mindre exkluderande än formuleringarna om ”invandrarna” i Lgr 80.

Samtidigt rangordnar inte kursplanen färdigheterna eller talar om förmåga som Lgr 69 och till viss del Lgr 62. Motivation, målbrott och andra hinder ryms inte i diskursen. De fyra målens allmänna innehåll: musicerande, musiklyssning, musikkunnande och musikskapande skulle kunna vara hämtade från de två första läroplanerna. Detaljerna lämnas åt de lokala aktörerna och läraren som ska sträva efter de nationellt uppsatta målen.

Lpo 94 har inslag där musiken har funktionen som medel och inte mål, ett tankegods från Lgr 80. I det framväxande information-och

kunskapssamhället bör musikkunskaper betraktas i ”vidare perspektiv” för att bättre förstå omvärlden och som ett medel att uttrycka sig. Musikaliska färdigheter presenteras som intellektuella- och konstnärliga redskap för att uttrycka kunskaper. Intellektet och konstnärligheten, som nästan hölls för motsatser i Lgr 62 och Lgr 69, får i Lpo 94 ett gemensamt uppdrag och framställs som komplement.

Lpo 94 innehåller inte mycket text men lyckas få med både musikaliskt hantverk (se Ordlista) och estetiska uttryck och några vägledande

musikaliska benämningar utan inbördes rangordning. Vem äger då diskursen i Lpo 94 och vad är syftet? De demokratiskt valda styrande statliga organen utformar läroplanen men den ska tillämpas i den kommunala skolan och från 1992 i skolor drivna av fria aktörer. Är nya riktlinjer i skolpolitiken till för relationen mellan statens mål och de lokala aktörernas handlingsutrymme?

Ligger maktförhållandet på ett strukturellt plan som inte syns i kursplanerna, men som bland annat ger möjligheten att laborera med lärarledd

undervisningstid som ett påvisbart symtom? Att söka ”den andre” i musikämnets kursplan kräver en mer omfattande strukturanalys än en sökning i formuleringarna för undervisningen. Tolkningsmöjligheter kan ses som ett förtroende men kan också få konsekvenser som riskerar

likvärdigheten. Enhetsskolan var för S-styret en stolt manifestation av demokratiska värden genom en likvärdig skola för alla.

Kursplanen för Grundskolan 2011 i ämnet musik Ögonblicksbild av läget inför 2011:

• Ny skollag antas 2010. Syftet formuleras i 4 §

Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.

Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

• Ur debatten: "Dags att skrota flumskolan". Jan Björlund, Fp, (Björklund, 1996, 12 april) startade den alltjämt pågående

”Flumskoledebatten (Olsson, 2016).

• Sverige styrs av en borgerlig regering 2006 – 2014.

• 2011 införs en ny samlad lärarutbildning samt legitimation för lärare (Skolverket, 2010:1549).

• 1 januari 2000 skiljs Svenska Kyrkan från staten.

Timplan för ämnet musik i Lgr 11

• Eleverna är garanterade minst 80 timmar undervisningstid fördelat på hela högstadiet (Skolverket, uppgift från 2020)

• Nytt är betygsgrundande kunskapskrav i anslutning till kursplanen.

Titlar i kursplanen för musikämnet i Lgr 11

• Syfte

• Centralt innehåll - Musicerande och musikskapande, Musikens verktyg, Musikens sammanhang och funktioner

• Kunskapskrav - för betyget E, D, C, B, A i slutet av årskurs 9 (en rubrik per betygsnivå)

Analys Lgr 11

Lgr 11 är den första kursplanen som har kunskapskrav med betygsorientering inom kursplanens ramar. Kriterierna för lägsta godkända betyg, E, använder formuleringar som ”viss tajming”, ”visst flyt”, anpassa sin stämma i ”viss mån” till helheten, uppmärksamma vad som sker i musicerandet” till viss del” samt ”delvis fungerande teknik” i sång och spel i någon genre. Att kunna ”bidra till musikaliskt uttryck” ska vara syftet med det senare. För betyget C och A används versioner av uttrycken ”relativt hög grad”, ”god tajming” samt ”personligt uttryck”.

I Lgr 11 bedöms eleverna men inga lösningar eller alternativa pedagogiska förslag går att utläsa. Klarar man inget av det ovan nämnda får man inte godkänt. Ingen annan väg finns att gå. Lgr 11 har inget terapeutiskt över sig