Anpassningen av engelska lånord i svenskspråkiga diskussionsforum
Marcin Mikołaj Kapusta
Student Vt 2021
Examensarbete för masterexamen i Skandinavistik, 15 hp
Abstract
The aim of this study is to present how English borrowings (loanwords and phrases) are integrated into Swedish grammar and spelling rules. The hypothesis is that borrowings appearing in the unchanged form in Swedish occur much more frequently in internet forums than in press. The study is based on the analysis of a material consisting of around 70 English borrowings found in different entries from one of the largest Swedish online discussion forums, flashback.org. The whole corpus comprises of 661 randomly selected entries. Each of the 70 borrowings appears in every possible spelling variant and grammatical form. The statistics presenting the number of occurrences of a given borrowing come from 38 corpora available at Språkbanken. The material collected from online forums and from the newspapers and magazines, make it possible to compare the quantity of borrowings in these two types of media.
The study consists of a theoretical and a practical part. The former introduces the topic of borrowings while the latter is devoted to the analysis of the specific examples contained in the material.
The theoretical part begins with the presentation of the most popular classifications of borrowings appear- ing in the linguistic literature. Subsequently, there is a description of the three processes that each borrowed word must undergo before it appears in the recipient's language: the introduction, distribution, and estab- lishment. At last is presented the way in which the grammatical type and the meaning of borrowings change when they enter the recipient's language.
The practical part focuses on the analysis of the examples. The borrowings are divided in nouns, adjectives, verbs and borrowed phrases. The study consists in a thorough investigation of all of the spelling variants and grammatical forms of individual words as well as in an observation of the number/frequency of their occurrence in both media. The study confirmed the hypothesis set out in the beginning, namely, that English borrowings that appear in Swedish in an unchanged form more frequently occur in the online discussion forums than in the press. It is also observed that nouns are the most numerous English borrowings encoun- tered in Swedish, internet forums contain borrowings with a greater number of grammatical forms and spelling variants than the press and the phenomenon of borrowing complete English phrases occurs more often on the online forums than in the press.
KEYWORDS:
Swedish, English loanwords, loaned phrases, integration of loanwords, borrowing, internet forum
Innehållsförteckning
1. Inledning...7
1.1 Syfte och frågeställningar ... 8
2. Material ... 8
3. Teori ... 10
3.1 Klassificeringar av lånord ... 10
3.2 Lånord - Introduktion ... 21
3.2.1 Lånord – Vilka mellanspråkliga strategier väljer man? ... 31
3.2.2 Spridning och etablering ... 32
3.3 Lånords grammatiska genus ... 33
3.4 Förändringar av lånords betydelse ... 39
4. Metod och undersökning ... 46
4.1 Lånord - Ordklasser ... 46
4.2 Anpassning av substantiv ... 49
4.3 Anpassning av adjektiv ... 71
4.4 Anpassning av verb ... 81
4.5 Anpassning av fraser ... 91
5. Tidigare forskning ... 99
5.1 Ett nytt fokus på inlånade adjektiv ... 99
5.2 Importpraxis ... 103
6. Resultatredovisning ... 105
6.1 Skillnader mellan användningen av lånord på diskussionsforum samt i tidningar och tidskrifter……….…………105
6.2 Frekvens av lånade fraser på diskussionsforum samt i tidningar och tidskrifter……….109
6.3 Frekvens av oförändrade stavningsformer och anpassade stavningsformer på diskussionsforum samt i tidningar och tidskrifter………..…111
7. Diskussion med Leheckas undersökning………...114
8. Slutsatser ... 117
9. Sammanfattning……….………120
10. Källor och litteratur ... 122
11. Förteckning över tabeller och diagram ... 127 12. Språkbanken - databas ... 129
1. Inledning
Språket utvecklas och förändras ständigt. Denna utveckling är ett ämne som intresserar och inspirerar olika språkvetenskapliga forskare i hela världen. Det gäller också svenskan som har haft betydande förändringar under det senaste århundradet. Det finns olika faktorer som har en kraftig påverkan på denna process. Som de mest väsentliga kan man nämna den tekniska utvecklingen, förändringar i samhällsstrukturen och kontakt med främmande språk. Det är just denna senare kontakt som intresserar mig mest. Under årens lopp har haft olika språk påverkan på svenskan. Från kristnandet och framåt var det latin och grekiska. Under hela medeltiden påverkade tyskan svenskan mest. På 1700-talet hade dock franska blivit den största långivaren. Engelska har blivit det huvudsakliga långivarspråket efter det andra världskriget och har behållit sin status. Engelska lånord fyller tomrum i den svenska vokabulären men inspirerar också till svenska nyskapelser.
Även om såväl svenska som engelska tillhör den germanska språkfamiljen, finns det fonetiska, grammatiska och ortografiska regler som skiljer dessa språk. Det orsakar att engelska lånord (efter introduktion) är tvungna att anpassa sig till svenska regler. Det öppnar alltså dörren till olika språkvetenskapliga undersökningar. I denna uppsats vill jag undersöka hur lånord från engelskan inordnar sig i det svenska språksystemet och vilka faktorer som påverkar anpassningen av de engelska lånorden i svenskan.
Denna masteruppsats handlar om engelska lånord som förekommer på svenskspråkiga diskussionsforum och ordens anpassning till det svenska språksystemet. Jag har valt att undersöka språket som används på internet av flera skäl. Först och främst betraktar internetanvändare engelskan som ett viktigt andraspråk. Detta är uppenbart på varje diskussionsforum. Därför är internet präglat av mängder av engelska lånord som dyker upp i vokabulären varje dag. Man kan alltså säga att internet är en av de första platserna där man kan hitta och observera nya fenomen inom lånordsområdet. För övrigt har internetspråk några andra egenskaper som gör det till en intressant plats på vilken man kan genomföra språkvetenskapliga undersökningar. Språket som används på internet liknar talspråket. Det är mycket personligt och känslomässigt. Internetspråk är fyllt av emotionella fraser som är gynnsamma för sådana språkliga företeelser som kodväxling eller användning av oetablerade lånord. Språket som används på internetfora är alltså ett slags lackmustest på hur praxisen av lånord ser ut. Språk som används på internet liknar
också det vardagliga språk (Labocha 2012: 140) som ger oss möjligheten att följa alla nya trender och fenomen. Det är alltid en språkbrukare som introducerar nya begrepp från andra språk och tack vare internet har man en direkt tillgång till introduktören.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet är att beskriva hur olika engelska lånord anpassas till svenska, baserat på inlägg från diskussionsfora. Denna undersökning fokuserar på stavningsanpassning och gram- matisk anpassning av lånord. För att få en mer sammanhängande bild av lånordsföre- komst har jag lagt till statistik som gäller lånordsanvändning i tryckt press. Med hjälp av denna blir det möjligt att jämföra de lånord som används på diskussionsfora med dem som används i tryckt press. Ett annat syfte med denna uppsats är att jämföra förekomsten av lånord samt till vilken grad lånord anpassas på internet och i pressen. Jag vill också studera frekvensen av engelska lånord både i tryckt press och på diskussionsfora för att få en översikt av mer och mindre populära engelska lånord i svenska.
Sammanfattningsvis kan syftet brytas ner i följande frågeställningar:
1. Vilka olika former av stavningar förekommer?
2. Vilka skillnader finns det på förekomsten av lånord i press respektive diskussions- fora?
3. Vilka ordklasser importeras oftast?
4. Vilka faktorer påverkar ordens anpassningsgrad?
5. Hur anpassas stavningen och hur anpassas de grammatiskt?
2. Material
Materialet består av cirka 70 engelska lånord och lånade fraser. Dessa lånord samlades genom att undersöka inlägg från svenskspråkiga diskussionsforum. De kommer huvudsakligen från diskussionsforumet flashback.org. Ett par enstaka exempelmeningar kommer också från Familjeliv.se (https://www.familjeliv.se). Flashback är ett stort svenskt diskussionsforum med 1 079 545 aktiva medlemmar. På hela sidan finns det mer än 56 miljoner inlägg. Korpusen består av 661 slumpmässigt valda inlägg. Det är ett litet panorama över enstaka intressanta exempelinlägg med olika lånord från engelska. För övrigt förekommer varje lånord i alla möjliga stavnings- och böjningsvarianter.
Familjeliv är ett diskussionsforum som fokuserar på sådana teman som graviditet, barn och föräldraliv. Det har mer än en miljon besökare och består av såväl redaktionellt material som ett diskussionsforum. Min korpus består bara av exempel från det icke- redaktionellt material.
Statistiken som beskriver frekvensen och användningen av dessa lånord baserar på Språkbanken. Språkbanken är en forskningsenhet och en del av Nationella språkbanken, en nationell e-infrastruktur till stöd för forskning baserad på språkliga data. Språkbankens bas består av tillgängliggöra moderna och historiska svenska texter i digitala format avsedda för forskning. Språkbanken inrättades redan 1975, som gör den till en av världens äldsta enheter inom språkteknologi (https://www.spraakbanken.gu.se).
För att jämföra anpassningsgrad av lånord i pressen och internet valde jag från Språkbanken 38 korpusar som innehåller texter från tidningar och tidskrifter samt 38 korpusar med texter från diskussionsforum. Historisk information angående lånords förekomst i Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) kommer från hemsidan https://spraakbanken.gu.se/saolhist/ . Inlägg som befinner sig i mitt material presenteras utan någon korrektion dvs. de är oförändrade inlägg som skrevs av internetanvändare.
3. Teori
För att analysera anpassningsgrad av lånord bör man först presentera en teoretisk bakgrund. Denna bakgrund består av att utreda fenomenet lånord, presentera definitioner av lånord och föreställa lånens klassificeringar. Sedan kommer redogörelse av steg som alla lånord passerar. Dessa steg är introduktion, spridning och etablering. Till slut av den teoretiska delen förklaras hur lånord anpassas till svenskan när det gäller deras genus och betydelse.
3.1 Klassificeringar av lånord
Vilka krav bör ett ord uppfylla för att kunna behandlas som lånord? Svaret på den här frågan är inte så lätt som man skulle kunna tänka sig. Ett av de mest väsentliga ämnena i detta fall är undersökningsperspektivet. Ur vissa synvinklar kan ett ord betraktas som ett lånord, ur andra inte. Som exempel kan man presentera tre lånord: betala (lågty.), deja vu (fr.) och täcka upp (eng. cover up) (Edlund & Hene 1992: 27). Om man fokuserar på ordformens ursprung är det bara betala och deja vu som kan behandlas som lånord. Om man däremot tar hänsyn på om något annat språk inblandats överhuvudtaget måste också täcka upp medräknas. För en vanlig språkanvändare är det dock kanske bara deja vu som räknas som lån på grund av dess främmande stavning och främmande uttal (Edlund &
Hene 1992: 27).
De ovannämnda olika perspektiven speglas tillika i den terminologi som används i studier av lexikala lån. Här kan man dock nämna att det i några fall finns skillnader i terminologin även om forskare har samma utgångspunkt.
Man kan börja med klassifikationen som baserar på ordformens ursprung dvs. etymologi. Edlund och Hene (1992: 28) använder en indelning av ordförrådet med arvord, lånord och nybildade ord. Arvord är sådana ord som förekommer i språket sedan urminnes tider . När det gäller det svenska språket kan de orden kommer från särnordiska, särgermanska eller har en indoeuropeisk räckvidd. Edlund och Hene nämner sådana arvord som fader, måne och äta. Alla ord som inlånats oavsett om de är mycket gamla (som vin och kyrka) eller sentida (som toalett, jazz) (Edlund & Hene 1992:27) kan betraktas som lånord. Författarna tillägger här att blandlån också hör till den kategorin.
Den sista kategorin består av alla inhemska bildningar oavsett om de är kombinationer av
ärvda eller inlånade morfem, till exempel nya sammansättningar eller avledningar som skapas med hjälp av de byggstenar i språket som står till förfogande (https://www.sprakbruk.fi/).
Termen nybildade ord använder också av Kotsinas och Helgander (1994:32). De hävdar att de flesta nybildade ord i det svenska språket är sammansättningar och består av två leder som är svenska, allmänt nordiska eller inlånade från ett annat språk. De framhäver även att nuförtiden är det engelska språket som dominerar bland främmande leder i sådana sammansättningar. Kotsinas och Helgander hävdar (liksom Edlund och Hene 1992:28) att det först och främst är översättningslån och betydelselån som tillhör den kategorin (Kotsinas & Helgander 1994:32).
Gränsen mellan arvord, lånord och nybildade ord har dragits utifrån ett etymologiskt perspektiv. Man kan möta några form- eller betydelseförändringar av de termerna inom facklitteraturen men forskarna gör inte någon skillnad vad gäller ordens ställning som arvord, lånord och nybildade ord (Edlund & Hene 1992:28). Även om det är möjligt att göra en avgränsning mellan arvord och lånord i det svenska språket kan man lägga märke till att en hel del av den svenska vokabulären består av ursprungligen inlånade ord som har kommit in i svenskan vid olika tidpunkter från olika språk t.ex. från franskan på 1700-talet och från tyskan på 1800-talet (Edlund & Hene 1992: 42, Mickwitz 2010: 40).
När det gäller ordförråds indelning med utgångspunkt som etymologi bör man också nämna termen återlån. Som exempel på återlån kan man nämna ordet juice/jos som har lånats från engelskan men egentligen motsvarar franska jus ’saft’, ’spad’. Det här franska ordet har emellertid redan tidigare kommit in i svenskan, nämligen som sky.
Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) kom detta ord med betydelsen ’saft ur kött som steks’ in i svenskan redan 1755 (https://www.saob.se/artikel/?seek=jus&pz=1).
En annan term som förekommer i litteraturen angående den grundläggande indelningen är importord. Det begreppet användes för första gången av Hansen & Lund (1994) och senare också av Sandøy (2000) och Mickwitz (2010). Nyström Höög hävdar dock att termen importord är "främmande för den svenska språkdiskussionen" (2005: 12).
Till skillnad från lånord är importord ett sammanfattande begreppet för alla typer av inlånade ord (Nyström Höög 2005: 12). Enligt Mickwitz (2010: 41) kan termen importord
användas som ett allmänt och övergripande uttryck för alla typer av främmande inflytande. Hon tillägger dock att begreppet lånord är mer använt och etablerat än begreppet importord i den svenska språkforskningen. Därför fattade hon beslut att genomgående i sin studie använda termen lånord som innebär: "all utländsk lexikal influens från engelskan, både etablerade och icke etablerade lånord" (Mickwitz 2010: 42).
En annan term som bör nämnas här är termen främmande ord som ofta förekommer i den svenska språkvetenskapliga litteraturen. Termen används bland annat av Dahlstedt (1962) och Edlund & Hene (1992). Främmande ord utgår från ett samtidsperspektiv och gäller ord som betraktas som främmande i fråga om form eller betydelse och det spelar inte någon roll om de är regelrätta lån eller inte (Edlund & Hene 1992: 40). Olika språkanvändare kan ha olika uppfattningar angående vilket ord som är främmande. Mickwitz (2010: 41) och Chrystal (1988: 13) hävdar att man traditionellt har att göra med en skillnad mellan främmande ord och lånord, där lånorden präglas av en hög grad av integrering, medan de främmande orden är direkta lån som är ointegrerade i samma omfattning.
Lånord kan också klassificeras på många andra sätt. Deras indelning är tillika beroende av vilken perspektiv man använder. Man kan säga att nästan varje vetenskapsidkare som arbetar med lånord har sin egen klassifikation av lånordstyper.
Dock kan man särskilja några grundläggande indelningar som finns i några välkända vetenskapliga studier.
Som den första generella indelningen kan betraktas Einar Haugens klassificering. I ett av hans viktigaste verk: The Scandinavian Languages. An Introduktion to their History (1976) indelade han lånord i två huvudgrupper:
• loanword (ordlån)
• loanshift (begreppslån) och en ytterligare grupp, nämligen:
• loanblend (blandlån)
Man måste dock nämna här att loanblends inte betraktas som en enhetlig grupp av Haugen eftersom han ibland ser den kategorin som en typ av ordlån (1953: 402), ibland som en typ av loanshifts (1956: 762).
En annan grundläggande lånordsklassificering kommer från den tyskspråkiga litteraturen som följer Werner Betz (1949) indelning. Han nämner tre huvudkategorier av lånord:
• Lehnwort
• Lehnprägung
• Teillehnwort (som av Betz förs både till Lehnwort och Lehnprägung) De ovannämnda kategorierna liknar mycket Haugens klassifikation med undantag av några nyanser. Edlund och Hene förklarar de små skillnaderna på det här sättet:
Lehnprägung ges av Betz en vidare definition än loanshift och innefattar även ordbildningar som saknar formellt samband med den tänkta ordmodellen, t.ex. Kraftwagen av Automobil (Lehnschöpfungen) (Edlund & Hene 1992:158)
De nordiska källorna är också fyllda av många olika lånordsklassificeringar. Vissa av dem är mer elementära medan andra är mycket utvecklade och specificerade. Som en grundläggande indelning kan betraktas den klassificering som skapades av Lars-Erik Edlund och Birgitta Hene. Dessa forskare baserade på såväl Haugen som Betz klassifikationer. Termerna som användes av Edlund & Henes bok Lånord i svenskan om språkförändringar i tid och rum motsvarar huvudsakligen i stor utsträckning Einar Haugens indelning (1950 och senare). Edlund & Hene (1992: 3338) indelade lån i tre huvudgrupper:
• Ordlån
• Begreppslån
• Blandlån
De bestämmer sig att uppfatta blandlån som en egen kategori. Författarna motiverar sin ställningsutgång med att både Haugen och Betz inte är konsekventa angående tillhörigheten av blandlån.
Denna indelning står i en nära relation med lånförekomst i språket. Haugen (1950, 1976) nämner två huvudetapper av den förekomsten. De är processen och
produkten. Processen kan man tolkas som själva lånandet dvs. ett speciellt sätt som lånord introduceras i språket (Edlund & Hene 1992: 32). Det är först och främst språkbrukare som har en hög status på den här etappen. Man kan föreställa sig en språkbrukare som försöker att reproducera ett lexikalt mönster som hämtats från ett annat språk. Man kan indela processen i två underprocesser. Det är import av ordmodellens morfem, dvs.
reproduktion av både uttryck och innehåll och substitution av ordmodellens morfem mot morfem i kommunikationsspråket dvs. att man endast reproducerar innehållet (Edlund &
Hene 1992: 3233). För att visualisera hur de två etapperna av introduktionen fungerar presenterar Edlund och Hene (1992: 33) det engelska ordet lovable som skulle kunna dyka upp i det svenska språket på ett par olika sätt. Detta ord består av två morfem:
rotmorfem love och avledningsmorfem -able. Den första möjligheten är att importera både två morfem med resultatet lovable som är ordlån. Den andra potentialen är att genom substitution av både två morfemen bilda begreppslånet: älskbar. Man kan för övrigt importera det ena morfemet och substituera det andra med resultaten lovebar eller älskable som både är blandlånen. Ordlån, begreppslån och blandlån betraktas alltså i detta fall som produkter av de ovannämnda processer (Edlund & Hene 1992: 33).
Som nämnt ovan är ordlån resultat av import av ordmodellens morfem. Det är exempelvis sådana ord som remake eller groupie (från engelska). Edlund och Hene tillägger sådana exempel som apartheid (från afrikaans), flambera (från franska) och initialförkortningen ufo (från engelska) (Edlund & Hene 1992: 33). Edlund och Hene förklarar tillkomsten av ordlån på det sättet:
Ett eller flera nya morfem och ett nytt ord introduceras därigenom i kommunikationsspråket och kan sedan användas i inhemska nybildningar som har skett med plejs och cool (av eng. place resp. cool), vilka bland annat förekommer i bildningarna dansplejs och döcool (Edlund & Hene 1992: 33).
Man kan observera att graden av formell anpassning i detta fall inte har någon påverkan på låntypen. Det spelar ingen roll hur ett givet ordlån skrivs. Lånet cool förblir ett ordlån även om det skulle skrivas på ett något annat sätt, exempelvis kool. Det är ändå lättare att identifiera ett formellt ointegrerat ordlån än ett som anpassats till svenskans språkregler.
Tidigare brukade ordlån markeras med citationstecken, kursivering och benämndes då
vanligen citatlån (Dahlstedt 1962: 13) Ordlån skrivs oftast i närvarande tid på ett vanligt sätt som de alla andra inhemska begrepp och uttryck. Edlund och Hene (1992: 34) tillägger att även om ordmodellen i det låntagande språket har en hel del olika betydelser är det ofta bara en del av dessa betydelser eller någon enskild aspekt av betydelsen som överförs vid införandet. Som exempel på detta fenomen nämner de ordet dress (av. eng dress) som på engelska betyder: ’klädsel’, ’klänning’ medan på svenska: ’dräkt’, ’kostym’
(enligt SAOL) (Edlund & Hene 1992: 34).
Ordlån är termen som förekommer i några språkvetenskapliga böcker (Haugen 1950, Betz 1949, Edlund & Hene 1992). Man måste dock nämna här att vissa författare föredrar en annan indelning. De delar lånord in direktlån och indirektlån (Mickwitz 2010, Jarvad 1995, Graedler 1998). Den indelningen baserar på distinktionen mellan direkt påverkan och indirekt påverkan från ett språk till ett annat. Man kan också urskilja några undergrupper av de ovannämnda företeelserna. Om ett språk direkt påverkar på ett annat språk resulterar det med rent främmande lexikala enheter som används som sådana också i långivarspråket. Då har man att göra med direktlån.
Direktlånen kan vara såväl ortografiskt och morfologiskt anpassade (t.ex. mejl) som icke anpassade (t.ex. e-mail) till det låntagande språket (Mickwitz 2010: 42-43). Man kan alltså säga att det inte finns en stor skillnad mellan direktlån samt ordlån och de två begreppen i stor utsträckning är utbytbara.
Indirekta lån kan i detta fall betraktas som ett bredare uttryck som omfattar begreppslån, översättningslån och betydelselån samt även blandlån (hybrider).
Begreppslån skapades genom att substituera ordmodellens morfem. Det är exempelvis sådana lånord som bamburidån (efter eng. bamboo curtain), tredje världen (efter fr. le tiers monde) eller ett på sistone mycket populärt lånet förnybar (efter eng.
renewable). Begreppslån kan också introduceras i svenskan gemensamt med en metaforisk betydelse av vissa lån. Som exempel kan man nämna begreppet huvudvärk som skapades efter engelska ordet headache i betydelsen ’problem’ (Edlund & Hene 1992: 34). Man kan säga att i detta fall ges ett redan existerande ord en ny betydelse.
Edlund och Hene gör en distinktion i den här kategorin dvs. de särskiljer två lån typer som tillhör kategorin begreppslån. Det är översättningslån och betydelselån (Edlund &
Hene 1992: 3435). Mickwitz (2010: 42) betraktar däremot översättningslån och betydelselån som indirekta lån. Dessa indirekta lån är enligt henne sådana lån som har
svenska ordelement som grund, men deras form är beroende av inflytandet från ett främmande språk (Mickwitz 2010: 42-43).
Översättningslån skapas om nybildningar är "morfem-för morfem" över- sättningar av en ordmodell i ett annat språk. Edlund och Hene påstår att de översätt- ningarna kan vara exakta som i hatkärlek (ty. Hassliebe) och du är välkommen i betydelsen ’ingen orsak’ (efter eng. you are welcome) eller mer ungefärliga som i brevvän (efter en. penfriend) och skärpa sig (efter en. sharpen up) (Edlund & Hene 1992: 34-35).
Mickwitz nämner här lånordet motorväg som är ett översättningslån efter engelska ordet motorway (Mickwitz 2010: 42). Översättningslån anses dessutom som mer hotande i svenskan eftersom de inte är så tydliga och synliga i språket som ordlån (direktlån) (Ljung 1988: 60, Mickwitz 2010: 43). När det gäller förekomsten av översättningslån är den låntypen mest frekvent i sådana kategorier som allmänord, exotismer samt växt och djurnamn med dryga dussinet i vardera. Översättningslån förekommer däremot sällan bland handelstermerna där direktlån (ordlån) dominerar (Stålhammar 2002: 36).
Man har att göra med betydelselån om ett ord som redan existerar i språket får en utvidgad betydelse som baserar på en ordmodell i ett annat språk. Förutom lånet huvudvärk ger Edlund och Hene ett annat exempel på betydelselån vilket är den juridiska termen alibi. Detta ord tillförs betydelsen ’förevändning’ (efter eng. alibi), alltså i detta fall är såväl ordmodellen som det existerande ordet lika varandra. Författarna tillägger dock att den här typen av formell likhet inte är nödvändig för att denna variant av begreppslån skall kunna förekomma. Ett exempel på detta nämns av Ljung (1982: 1). Han konstaterar att användningen av du i betydelsen man efter engelska användningen av you också kan behandlas som betydelselån (Ljung 1982: 1). Mickwitz nämner den semantiska utvidgningen inom betydelselån. Hon talar om det engelska ordet net i betydelsen Internet. För detta ord använder man på svenska ordet nät, som på det sättet får en betydelse utöver fisknät (Mickwitz 2010: 42). Med avseende på detta fenomen kan man nämna Judith Chrystals undersökning (1988) som fokuserar på inlåningsstrategin dvs. om man lånar från ett annat språk både uttrycksform och innehåll med resultatet ordlån (direktlån), eller om man lånar endast innehållssidan som resulterar i översättningslån eller betydelselån (Chrystal 1988: 13). Möjligheten i svenskan att ta in betydelselån förklarar Mickwitz med att svenskan och engelskan mycket liknar varandra. Hon hävdar vidare att en stor del av engelskans och svenskans ordförråd rent lexikalt överensstämmer
med varandra. Mickwitz tillägger dock att ibland finns det några semantiska skillnader mellan orden. Hon exemplifierar den företeelsen på det sättet:
[E]n av betydelserna av det engelska ordet charter översätts med rollfigur (NEO) i svenskan. Det svenska ordet karaktär har traditionellt haft betydelsen ’personlighet, läggning’ (NEO) i svenskan, men numera har karaktär också bibetydelsen rollfigur, tack vare inflytande från engelskan (Mickwitz 2010: 43).
Stålhammar (2002) hävdar att betydelselån är i de flesta fall slumpmässiga och man använder dem oftast i ett annat sammanhang än i det långivande språket. Hon tillägger att en sådan situation ofta utesluter missförstånd (Stålhammar 2002: 37).
Blandlån är den tredje lånordskategorin som nämns av Edlund och Hene (1992: 35). Sådana lån skapas genom att importera och substituera ordmodellens morfem.
Som exempel kan man presentera begreppet drive-in-bio som kommer från engelska drive-in-cinema. Man kan observera här att det bara är det tredje morfemet som substituerades. Medan introducerades de två återstående morfemen i det svenska språket genom import (Edlund & Hene 1992: 35). Begreppet blandlån förekommer emellertid inte hos Mickwitz (2010), Stålhammar (2002) eller Graedler (1998). För att beskriva den här kategorin använder Mickwitz uttrycket hybrid eller hybridsammansättning. Hon definierar de två termerna som sammansättningar vars det ena ledet är främmande och det andra inhemskt (Mickwitz 2010: 43). Vidare nämner hon några exempel på sådana blandningar som består av främmande förled och inhemska efterled. Det är exempelvis:
peelingkräm, discomusik och franchiseverksamhet. Graedler (1998: 199) hävdar att både i svenskan och norskan är hybrider med främmande förled och inhemsk efterled mest vanliga. Haugen (1950) följer däremot en bredare definition av hybrider. Enligt honom är det sådana lånord som på något sätt är blandningar av de båda två språken dvs. att lånordet kan bildas med ett inhemskt affix, men i enligheten med en främmande regel. Mickwitz presenterar ett exempel på en sådan hybrid. Det är lånet seedning där den engelskan -ing ersätts av den motsvarande inhemska formen -ning (Mickwitz 2010: 43). Sådana blandningar benämndes dock av Graedler (1998: 171) inte som hybrider utan som ersättningar eller ersättande ord och Mickwitz (2010: 43–44) håller i sin doktorsavhandling med om den uppfattningen. Stålhammar (2002: 35) presenterar
däremot ytterligare en uppfattning. Hon särskiljer inte blandlån eftersom sådana blandade former tillhör enligt henne kategorin partiella översättningslån. Hon nämner också bland annat sådana exempel på de partiella översättningarna som buffingsfjäril (efter eng.
buffings butterfly), shedtak (efter eng. shed roof) samt grizzlybjörn (efter eng. grizzly bear). Hon tillägger också att sådana lån har inlånats genom muntliga snarare än skriftliga kontakter (Stålhammar 2002: 35-36).
När man diskuterar lånords klassificering bör man också nämna en annan term: pseudolån. Det begreppet används bland annat av Edlund och Hene (1992). De framhåller att den typen av lånord är mycket kontroversiell och problematisk och därför det inte placerats i deras huvudindelningen. De definierar pseudolån (skenlån) som:
Ord som introducerats som nybildningar med hjälp av ett eller flera morfem från ett annat språk men utan någon direkt ordmodell i ett annat språk. Ordmodellen kan tvärtom vara hämtad från det egna språket som sannolikt varit fallet med braindead – 'dum i huvudet', troligen till hjärndöd – dum i huvudet. (Edlund & Hene 1992: 36).
Edlund och Hene (1992: 36) nämner också ett annat lån som möjligen kan betraktas som pseudolån. Det är uttrycket die dumme(n) Schweden som är ett svenskt uttryck på tyska som inte är känt i tyskspråkiga länder. De tillägger att pseudolån även kan bildas av t.ex.
två morfem varav det ena är främmande och det andra är inhemsk. Som exempel presenteras krasnijröd som kan användas för att definiera en speciell nyans av röd färg (Edlund & Hene 1992: 36). Man kan göra ett tillägg att begreppet pseudolån inte förekommer ofta i den nordiska facklitteraturen (bl.a hos Jarvad 1994 och Edlund & Hene 1992).
Klassificeringar och termerna som beskrivits ovan kan betraktas som de grundläggande indelningar av lånord. Dessutom finns det också en hel del olika mer detaljerade klassifikationer som består av fler än 34 låntyper. Det är nästan omöjligt att nämna de alla som förekommer i den nordiskspråkiga litteraturen. En av de mest populära detaljerade indelningarna är klassifikationen som skapades av Knud Sørensen i sin bok Engelske lån i dansk från 1973. Sørensens lånords systematik presenteras av Pia Jarvad i boken Nye ord hvorfor og hvordan från 1994:
1. Direkte lån 2. Oversættelseslån 3. Betydningslån
4. Formelle omdannelse 5. Hybridlån
6. Pseudolån
7. Indirekte anglicisme
Formelle omdannelse skapas enligt Jarvad
nå r er engelsk og et dansk ord betydningsmæssigt svarer till hinanden led for led, men hvor der er formel uoverensstemmelse mellem leddene i et af de to sprog) (Jarvad 1994: 63).
Indirekte anglicismer är däremot så dana nya ord som ”er dannet på dansk grund efter mønster af et tidligere indlånt engelskt ord” (Jarvad 1994: 63).
Jag har härmed gjort ett försök att presentera de viktigaste termerna och klassificeringarna inom den nordiska lånordsforskningen. Det är klar och tydlig att det finns en hel del olika begrepp och att det endast är nyanser som skiljer några av begreppen åt. Som framhålls ovan beror alla indelningar på perspektivet, omfattningen och på författarnas egna synpunkter. I den här uppsatsen fokuserar jag på lånords anpassningsgrad i det svenska språket. Indelningen som här behövs baserar sig på graden av anpassning. Jag fattade beslut att basera i den här uppsatsen på klassificeringen som är baserar på den polska litteraturen och bara liknar klassifikationen som gjorts av Judith- Ann Chrystal i hennes bok Engelskan i svensk dagspress (1988). Hon delade lånord in:
1. Etablerade lån 2. Icke-etablerade lån:
a) Interima lån
b) Ointegrerade lån
Chrystal (1988) har valt tre olika källor som hon har baserat sin avgränsning mellan de ovannämnda lånordskategorierna på. Tack vare detta har hon uppnått en mycket stor objektivitet vid sin bedömning. Alla dessa tre källor har allmänspråket som utgångspunkt.
Hon indelade lånord med hjälp av tre källor som var Bonniers Svenska ordbok (1981), Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal (1986) och Prismas Främmande ord (1984).
Om lånordet förekommer i en av de ordböckerna, betraktar författaren det lånet som etablerat (Chrystal 1988: 50). I hennes studie var det 72% av alla etablerade lån belagda i minst två av de tre källorna. Hon lägger märke till att det inte är nödvändigt att etablerade lån avstannat i integrering. Integreringen kan i de lånorden fortfarande pågå.
Flera av lånorden i den här gruppen uppvisar t.ex. stavningsvariation och plural variation (Chrystal 1988: 51). Under sitt arbete har Chrystal stött på några svårigheter vid bedömningen om några lånord verkligen är etablerade. Hon nämner exempelvis:
Ett femtontalsammansättningar bestående av engelska leder som belagts var för sig i andra sammansättningar eller fristående, t.ex.
Marketing Manager (Chrystal 1988: 51).
Sådana lånord betraktar Chrystal som inlånade snarare än som inhemska nybildningar och därför behandlas i hennes studie de som icke-etablerade. Ett annat problematiskt exempel är ett sådant lånord som har ursprunglig engelsk form trots att en försvenskad form ofta används i språket (cassette recorder jfr kassettbandspelare). Chrystal har valt att även betrakta sådana lån som icke-etablerade (Chrystal 1988: 51).
Icke-etablerade lån är sådana lån som kan ha påbörjat anpassningen till det svenska språket (jfr Hope 1963: 41). Det är uttryck som är resultatet av språkbrukarens egen kontakt med engelskan (Chrystal 1988: 52). Det innebär att icke-etablerade lånord är en kategori vars innehåll beror på åsikter hos individuella språkanvändare.
Bland icke-etablerade lån särskiljer Chrystal (1988) två undergrupper av lån. Det är interima lån som enligt henne är sådana engelska ord som visar tecken på att de används i enlighet med det svenska språksystemet (Chrystal 1988: 53). De är alltså interima i den meningen att det är synligt att de assimilerats till det svenska språksystemet
men de är inte helt etablerade än (åtminstone när det gäller allmänspråket). Författaren gör ett tillägg att interima lån uppvisar tecken på formell eller social integrering i svenskan. Den andra undergruppen är ointegrerade lån som inte visar några tecken på dess tillhörighet till det svenska språksystemet (Chrystal 1988: 54). Denna låntyp består inte endast av ord utan också av större konstruktioner såsom fraser, meningar och stycken.
Chrystal lägger även märke till att dessa ointegrerade lån kan visa sig inom ett begränsat användningsområde eller i ett visst fackspråk (Chrystal 1988: 56). Sammanfattningsvis konstaterar hon att den indelningen skapades bara för hennes undersökning som handlar om engelska lånord som förekommer i svensk dagspress (Chrystal 1988: 56).
Chrystal genomförde sin undersökning1988. Hon indelade alltså lånord utifrån tre källor: Bonniers Svenska ordbok (1981), Nyord i svenskan från 40-tal till 80- tal (1986) och Prismas Främmande ord (1984). Sedan mitten av 1980-talet har svenskan utvecklats mycket inom lånordsområdet. Många nya ord har dykt upp i det svenska språket och dessa källor är inte längre användbara till sådana undersökningar.
3.2 Lånord: introduktionsfasen
Varje lånord måste genomgå en inlåningsprocess. Denna process består av olika etapper varav de två viktigaste är introduktion och spridning (Edlund & Hene 1992: 67). För att bli en integrerad del av det nya språket behöver varje lånord genomgå de två ovannämnda faserna. Det är inte tillräckligt för lånord att bara introduceras för att uppnå den andra fasen. Ordet kan möjligen användas bara en enda gång eller endast av själva introduktören. För att ett lånord kan spridas är det nödvändigt att det börjar användas av fler än bara den som introducerar det. Sedan kan man kontrollera hur många som använder ett nytt ord eller hur många varianter som förekommer. Edlund och Hene (1992:
67) hävdar dock att spridningen inte är någon garanti för lånord att få fotfäste i språket eftersom det finns ett tredje steg: etablering. Det förklarar man med att det finns en hel del olika modeord som bara tillfälligt förekommer i det nya språket. För att ett ord kan spridas eller etableras måste det uppfylla kraven på varaktighet (Edlund & Hene 1992:
67). Frågor som man bör hitta svaren på i detta sammanhang är varför en del lånord sprids vidare och etableras, medan en del inte gör det samt varför den enskilde introduktören inför ett lexikalt lån. De enkla frågorna hänger enligt Edlund och Hene (1992: 68) samman med allmänna frågor om introduktion och spridning av lexikala novationer.
Vidare presenterar författarna tre novationsstrategier som språkbrukare kan välja på (Edlund & Hene 1992: 68):
1. Användning av ett ord (form + betydelse) som redan existerar i ett annat språk än kommunikationsspråket.
2. Nybildningar av ett ord med element som finns i något annat språk och/eller i kommunikationsspråket.
3. Förändringar av ordbetydelse i kommunikationsspråket.
De strategier som består av några lånade element benämns mellanspråkliga (också pseudolån inkluderas) medan de som inte förutsätter någon språkkontakt kallas för inomspråkliga (Edlund & Hene 1992: 68). Ett betydelsefullt element av den första kategorin är introduktören som har kontakt med något annat språk än sitt eget kommunikationsspråk. Författarna tillägger att de inomspråkliga strategierna innefattar alla varieteter av svenska, även om de flesta exempel kommer från standardspråket. Det innebär att exempelvis introduktion av nordsvenska dialektord i standardspråket inte kan betraktas som novationsstrategi – om ordet inte används i en ny betydelse – utan bara som en spridning till en annan varietet (Edlund & Hene 1992: 69). Genom de lexikala strategierna utformas olika nya begrepp i språket, dvs. de nya begreppen kan betraktas som produkter av de strategierna. När det gäller lånord kan man konstatera att produkten av den första strategin är ordlån. Resultatet av den andra strategin är däremot pseudolån, blandlån samt översättningslån. Genom den tredje strategin produceras emellertid bara betydelselån (Edlund & Hene 1992: 69).
Tack vare de ovannämnda lexikala novationsstrategier får man veta på vilket sätt de nya orden introduceras till det nya språket. Nu fokuserar jag på orsakerna till introduktion och spridning av dessa ord. Edlund och Hene (1992: 70) nämner tre huvudorsaker till processen. Dessa är:
1. Luckor i språket
2. Luckor hos sändare eller mottagare 3. Förlaga på annat språk
Den första orsaken är alltså luckor i språket. Detta innebär att kommunikationsspråket
inte är tillräckligt rikt och språkbrukaren behöver ytterligare ord för att uttrycka sig.
Edlund och Hene hävdar att det är den vanligaste orsaken till att introducera nya begrepp (Edlund & Hene 1992: 69). Mickwitz håller med i denna uppfattning och förklarar denna företeelse på ett sådant sätt att "låntagarspråket saknar en beteckning för ett visst fenomen – det nya ordet fyller en lucka i ordförrådet" (Mickwitz 2010: 49). Mickwitz citerar Myers-Scotton som hävdar att sådana lånord som fyller en lucka i vokabulären kallas kulturella lånord (cultural borrowings) (Myers-Scotton 2002: 41). Mickwitz presenterar två kulturella lån som förekommer i det svenska språket: fantasy (litterär genre) och jazz (musikgenre) (Mickwitz 2010: 50). Luckorna i språket kan vara av olika slag.
Beteckningar kan helt saknas eller existerande ord kan anses olämpliga med anledning till sitt betydelseomfång eller betydelsedjup. Inhemska ord kan anses opassande med hänsyn till sin emotiva betydelse, sina konnotationer, sin uttrycksida eller därför att de av olika skäl inte kan fungera som gruppmarkörer (Edlund & Hene 1992: 71).
Alla dessa orsaker till att införa de lexikala novationerna har grupperats och kategoriserats av Edlund och Hene. De särskiljer 9 huvudorsaker i kategorin "Luckor i språket":
1. Beteckna en ny företeelse 2. Generalisera/differentiera 3. Utrycka sig neutralt 4. Uttrycka en värdering 5. Skapa vissa associationer 6. Ge komisk effekt
7. Variera
8. Få ett formellt lätthanterligt ordbetydelse 9. Markera identitet och grupptillhörighet
Bristen på beteckningar för nya företeelser är en grundläggande orsak till att importera nya ord. För Edlund och Hene (1992: 72) är det vanligast i sådana samhällen som har många kontakter utomlands, starka regionala eller sociala rörelser eller som är kulturellt varierade bland annat på grund av invandringen. Mickwitz (2010: 50) tillägger att inom domäner med internationella kontakter har man att göra med en större brist på att beteckna
nya fenomen på låntagarspråket, än inom domäner där svenskan har övertaget.
De nya fenomenen som behöver betecknas kan vara olika varelser, myntslag, vanor eller seder som är karakteristiska för en annan kultur eller en annan geografisk region. Edlund och Hene presenterar sådana exempel på de ovannämnda främmande företeelserna som: jojk (samiska), rubel (ryska), geisha (japanska), djungel (engelska) (Edlund & Hene 1992: 72). Det kan också vara utländska varor eller aktiviteter som har kommit till ett nytt språk och behöver en benämning. Edlund och Hene betonar att några svenska företeelser också har passerat gränsen och dykt upp i de andra europeiska språken. Som exempel nämner Edlund och Hene orden: ombudsman och slöjd (Edlund
& Hene 1992: 72). Genom mellanspråkliga strategier introduceras även sådana idéer och föreställningar som komfort eller chillout (eng.). Förutom ordlån kan också blandlån och begreppslån delta i processen av beteckna nya företeelser. Edlund och Hene citerar Korléns (1982) exempel på detta fenomen: livskvalitet (efter eng. quality of life) (Edlund
& Hene 1992: 72). Författarna tillägger dock att även om man har att göra med en inhemsk företeelse kan också mellanspråkliga strategier bli aktuella. Som exempel på detta kan man nämna undersökning som genomförts av Ann-Judith Crystal (1988). Denna undersökning visade att 72 % av de icke-etablerade och ointegrerade ordlånen beskriver inhemska företeelser (Crystal 1988: 113). Vidare kan man också nämna behovet av termer för nya begrepp och kategoriseringar som ofta förekommer inom olika vetenskapsgrenar (Edlund & Hene 1992: 73). I detta fall importeras ord från sådana språk som är traditionellt knutna till vissa vetenskapliga discipliner (t.ex. latin inom medicin eller engelska inom tekniska vetenskaper) (Edlund & Hene 1992: 73).
Andra orsaker till lexikala novationer som Edlund och Hene behandlar är generalisering och differentiering. I alla språk finns det en hel del olika ord vars betydelseomfång är mycket snäva. Det tyder på att det finns behov av att låna eller utforma en ny beteckning med bredare betydelseomfånget. Enligt Edlund och Hene (1992: 73-74) är det en vanlig novationsorsak. Dock finns det inte många exempel på detta fenomen i den språkvetenskapliga litteraturen. Som exempel presenterar de orden lära (lågty.) och placera (fr.). Dessa har lånats för att berika det svenska språket med mer generella uttryck än gamla inhemska ord som inte används i svenska: kænna (lära ut) och nima (lära sig) respektive sätta, ställa, lägga. Författarna påpekar att de två orden endast kan ha introducerats som generella beteckningar, men det är inte säkert belagt (Edlund &
Hene 1992: 74).
Facklitteraturen har dock större uppmärksamhet på betydelse- differentiering. Edlund och Hene nämner Weinreich (1966: 59) som hävdar att behovet av att differentiera är synlig bland flerspråkiga personer, eftersom de har en ständig möjlighet att utnyttja olika differentieringar inom ett betydelseområde (Edlund & Hene 1992: 74). Som exempel på denna företeelse kan man presentera ordet smart som importerats till svenskan för att ge uttryck för en betydelsenyans som saknas hos semantiskt närliggande ord (Edlund & Hene 1992: 74). Man kan lägga märke till att det oftast är adjektiv som introducerats med syfte att differentiera. Edlund och Hene ger en hel del exempel som bekräftar den uppfattningen. Det är t.ex. orden: öppenhjärtig (ty.) och charmant (fr.). Detta fenomen kan dock också gälla verb t.ex. konversera (fr.) eller flanera (fr.) Till sist presenteras substantiv commitment (eng.) som betyder något annat än de närliggande substantiven hängivenhet och överlämnande (Edlund & Hene 1992:
75).
De två ovannämnda orsakerna till att införa lexikala novationer kan förknippas med verbaliseringsfunktion. Edlund och Hene klargör denna funktion på ett följande sätt:
Novationerna fyller i sådana fall framförallt funktionen att namnge, kategorisera eller identifiera en företeelse. Man kan ibland också se det som att man genom ett nytt ord skapar en ny företeelse (Edlund & Hene 1992: 71).
De sex andra orsaker som skall nämnas fyller kommunikativa funktioner. Sådana novationer har en mer persuasiv och estetisk funktion, dvs. här har man att göra med mer subjektiva grunder till att uppfylla luckor i språket (Edlund & Hene 1992: 76).
Den första anledningen är viljan att uttrycka sig neutralt. Detta fenomen är vanligast inom olika fackområde där det finns ett stort behov på väl definierade termer som inte bör präglas av något slags värdering. Edlund och Hene (1992: 76) hävdar att de facktermerna ofta utsprids till andra språkvarieteter och förändrar sin speciella och begränsade innebörd. Som exempel presenteras ordet alienation som skapats på grundval av tyskans Entfremdung. I sådant fall dyker upp behov av nya facktermer (Edlund & Hene 1992: 76). Författarna tillägger att det också finns några exempel på fackuttryck som inte
har förlorats sin innebörd så är det är exempelvis med ordet kräfta som förut var benämningen på det som numera benämns cancer. De två orden har möjligen det engelska ordet cancer som ordmodellen. Edlund och Hene förklarar att ordet kräfta har slutat användas eftersom det blir avneutraliserat genom sin spridning i allmänspråket (Edlund
& Hene 1992: 76). De lägger också märke till att detta ord också kan betraktas som olämpligt för sjukdomen på samma sätt som ordparet: barnförlamning – polio (Edlund &
Hene 1992: 76). Lagtexter är ett annat område där neutrala uttryck behövs. Edlund och Hene exemplifierar detta behov med hjälp av ordet häleri. Detta ordlån har kommit från danska ordet hæleri eller norska heleri och har börjat förekomma i straffrätten som ersättning för tjuvgömmeri (Edlund & Hene 1992: 76).
Vidare kan man också ha att göra med behovet att uttrycka värdering. Enligt Edlund och Hene (1992: 78) finns den orsaken även oftare än viljan att uttrycka sig neutralt. En av de mest väsentliga grunderna för att introducera ett nytt uttryck med detta syfte är expressivitet av det värderande ordet. Många värderande ord förlorar sin expressivitet och därför uppstår behovet på att berika ordförrådet med ord vars betydelseomfång är mer känslomässigt. Edlund och Hene (1992: 78) presenterar ordet flicka som kan ersättas av ordlå net tjej (romani) som inte var neutralt och enligt SAOL fortfarande är ett vardagligt begrepp. Författarna nämner också inlå ningen av hälsningsord och svärord som exemplen på viljan att ha en bredare värdering i låntagarspråket. Edlund och Hene nämner en undersökning som genomförts av Raimo Raag (1982). Undersökningen visar att så dana svenska interjektioner som hej, jo, jaså, hoppsan är mycket frekventa i sverigeestniskan (Edlund & Hene 1992: 78). Med hänsyn till deras stora förekomst i talspråket uppfattas de interjektionerna som representativa för respektive språkgrupp. Ett annat exempel på interjektioner som ofta lånades med syfte till att uttrycka värdering är svordomar. Man kan nämna här det svenska språket där det förekommer en hel del olika främmande svärord, t.ex. perkele (finska), merde (franska) eller shit (engelska) (Edlund & Hene 1992: 78–79). Författarna lägger märke till att introduktionen och spridningen av interjektioner är mindre komplicerade eftersom de ensamma utgör ett yttrande och inte behöver anpassas till låntagarsspråksystemet (Edlund
& Hene 1992: 79).
Ett annat syfte av lexikala novationer är att skapa vissa associationer. Enligt Edlund och Hene är detta syfte vanligast i texter som handlar om främmande miljöerna
särskilt i försäljningssammanhang. Man kan förklara den kategorin på ett följande sätt.
Marknadsföring har sina egna regler och varor man gör reklam för att vara attraktiva för kunder. Därför använder man t.ex. i reklam sådana uttryck som förknippas med positiva aspekter på livet. Det är exempelvis orden beach eller la playa som används av resebyråer i stället för ordet strand för att väcka trevliga associationer hos eventuella kunder (Edlund
& Hene 1992: 79–80). Ett annat exempel som nämns av Edlund och Hene (1992: 80) är det franska ordlånet boutique som ser mycket franskt ut och tack vare detta förknippas med den bästa modetraditionen som Frankrike alltid har varit känt för. Säljarna föredrar att använda detta lån med den ursprungliga franska stavningen eftersom den försvenskade stavningen butik inte väcker lika positiva associationer. Författarna tillägger att det svenska språket också har exporterat några uttryck som används i andra språk för att skapa associationer med Sverige. Som exempel presenterar de ordet smörgåsbord som har dykt upp i engelskan med betydelsen ’rikt varierat utbud av mat’. Edlund och Hene (1992: 80) betonar dock att detta ord har utvidgats sin betydelse i engelskan. Det syns i rubriken från boken Metods that work: Smorgasbord of ideas for language teacher (Edlund & Hene 1992: 80). Till sist nämner författarna att det först och främst är ordlån och eventuellt pseudolån som används för att skapa vissa associationer.
Genom att använda nya ord kan man också uppnå sarkasm eller ironi. Det gäller såväl inomspråkliga som mellanspråkliga novationer. Edlund och Hene (1992: 82) påstår att den typen av lexikala novationer inte introduceras i stor utsträckning och dess spridning inte heller är bred. Den grundläggande anledningen till detta är att skämtsamheten baserar på ett kort överraskningsmoment och sammanhang och på samma sätt som en humoristisk historia är i hög grad mindre rolig den tionde gången man hör den (Edlund & Hene 1992: 82). Författarna tillägger att för att uppnå en humoristisk effekt använder man främst inhemska nybildningar, pseudolån och begreppslån.
Det sista syftet som fyller den kommunikativa funktionen är en språklig variation. Gunnar Tingbjörn (2003) som citeras hos Edlund och Hene betonar i sin studie av engelska ordlån i svenskt sportspråk att variationsbehovet är särskilt vanligt i sådana texter som sportreferat (Edlund & Hene 1992: 82). Några av sådana variationer är beroende av författarens egen fantasi och kreativitet. Tingbjörn (2003) presenterar i sitt verk följande exempel på en språklig variation:
De bägge yttrarna kunna däremot konsten att fabricera mål. Verstyp scorade mot Tjeckoslovakiet och få äro de matcher i vilka Bastin icke står för ett eller annat mål (Tingbjörn (1968); citerad efter Edlund och Hene)
En annan exempelmening som nämndes av Tingbjörn (1968) var meningen:
Hibbs, Birminghams utomordentlige målvakt, är ”säsongens keeper” i England och åtskilliga penningstarka klubbar fiska efter den säkre nätväktaren. (Tingbjörn (1968); citerad efter Edlund och Hene)
De lexikala lånen som markeras med fetstilen användes för att variera sporttexterna.
Edlund och Hene (1992) hävdar att användningen av synonyma uttryck i samma mening (som i det andra exemplet) också kan vara författarens önskan att intensifiera textens innehåll. De exemplifierar den uppfattningen med några andra ordpar som förekommer i det svenska språket för att möjliggöra språkliga variationer. Det är t.ex. ruin och undergång eller fortsätta och continuera (Edlund & Hene 1992: 84).
En annan orsak till att importera nya ord till ett språk är viljan att få ett formellt lätthanterligt ord. Edlund och Hene (1992) hävdar att det är ett mycket vanligt skäl till lexikala novationer. Först och främst dyker det upp i annonser och tidnings- rubriker där så mycket som möjligt skall skrivas på ett litet utrymme (Edlund & Hene 1992: 84). Som det första exemplet nämner författarna ordet dator som lanserades i Dagens Nyheter på 1960-talet som ett kortare alternativ för datormaskin. Edlund och Hene tillägger att behovet av att få kortare versioner av redan existerade ord också kan uppnås med hjälp av inhemska nybildningar i form av ellipser (Edlund & Hene 1992:
85).
Förutom kommunikativ- och verbaliseringsfunktion kan man också ha att göra med psyko-social funktion, dvs. anledningen till lexikala novationer kan också vara icke-språ kligå. Syftet med att introducera en novation kan till exempel vara att markera identitet och grupptillhörighet och att utesluta andra grupper (Edlund & Hene 1992: 87).
Genom att tala kan varje språkbrukare signalera vilken social eller regional grupp han/hon tillhör, eller kanske snarare vilken grupp han/hon skulle vilja tillhöra
(Edlund & Hene 1992: 87). Man kan säga att genom sitt språkbruk visar man hur man vill bli uppfattad. Därför kan markering av identitet och grupptillhörighet vara en viktig faktor vid introduktionen och spridningen av lånord (Edlund & Hene 1992: 87). Edlund och Hene (1992) hävdar även att ett bra sätt för att uppfylla behovet av identitets- markeringar eller grupptillhörighet är att använda ordlån från sådana språk som präglas av hög prestige. Ett språks prestige varierar dock beroende på tid eller region (Edlund &
Hene 1992: 87). Författarna tillägger att språkbrukaren har en ytterligare möjlighet.
Han/hon kan undvika att använda några ord med främmande prägel för att inte låta snobbigt eller språkpuristiskt. Förutom ordlån kan man också använda betydelselån med inhemsk betydelseförändring för att markera grupptillhörigheten (Edlund & Hene 1992:
87–88). En annan företeelse som förknippas med markeringen av grupptillhörighet är betydelseförändring, t. ex genom en metaforisk användning av ett fackuttryck som bara förstås i fackkretsar. Edlund och Hene (1992) nämner i detta sammanhang uttrycket bad sector i betydelse ’dum i huvudet’ vars användning visar vilken grupp sändaren tillhör eftersom denna fras används bara i IT-branschen (Edlund & Hene 1992: 87–88).
Lexikala luckor kan inte bara förekomma i språket utan också hos sändaren eller mottagaren. Syftet att kompensera de ovannämnda luckorna förknippas här först och främst med den kommunikativa funktionen. Detta syfte kan indela i två grupper. Det är kompensation av egna lexikala luckor och kompensation av förmodade lexikala luckor hos mottagaren.
När det gäller luckorna i sändarens ordförråd är de vanligare om kommunikationsspråket inte är sändarens förstaspråk (Edlund & Hene 1992: 89). I ett sådant fall kan luckorna kompenseras med hjälp av olika typer av lån (som ofta kommer från sändarens förstaspråk). Edlund och Hene (1992: 90) citerar Nauclér (1984) vars exempel är en replikväxling mellan ett tvåspråkigt förskolebarn (spanska och svenska) och en enbart svensktalande vuxen:
Barn: Kan – jag – få – eh - mantequilla?
Vuxen: Smöret? Är det smöret du vill ha?
Barn: Ja - (tvekar) – smöret.
Genom detta exempel kan man observera att det oftast är ordlå n som kompletterar luckor hos sändaren. Naturligtvis kan det också vara andra lå ntyper t.ex. begreppslå n. Det är
dock svå rare att fastställa ett begreppslå n använt just för detta syfte. Edlund och Hene (1992) presenterar i detta sammanhang ordet sätta i finlandssvenska. Detta ord används som ett generellt placera-verb för de svenska sätta, ställa och lägga. Denna användning av sätta kan dock tillika betraktas som en inhemsk betydelseförändring som kan orsakas av lexikala luckor hos användare av finlandssvenska (Edlund & Hene 1992: 90).
En annan typ av kompensation som nämns av Edlund och Hene (1992) är kompensationen av förmodade lexikala luckor hos mottagaren. Exempelvis förekommer det när två personer med olika språkkunskaper kommunicerar med varandra. Sändaren försöker då att förenkla sitt ordval för att bli förstådd av mottagaren. För att uppnå sitt syfte kan sändaren i detta fall använda lånord som möjligtvis kommer från mottagarens förstaspråk (Edlund & Hene 1992: 91–92). Nuförtiden är sådana situationer mycket vanliga på grund av en stor invandring till Sverige. Man kan också ha att göra med en mycket likadan situation under språkliga kontakter inom Skandinavien. Edlund och Hene (1992) förklarar detta fenomen på ett följande sätt:
En dansk med kunskap om vilka ord som brukar vålla svårighet för svenskar kan byta ut dessa mot tillfälliga ordlån från svenskan, t.
ex ”Går du nogen sinde på rea?” i stället för ”Går du nogen sinde på udsalg?’’(Edlund & Hene 1992: 92).
Man kan dock observera att det inte finns många etablerade inomskandinaviska lånord i motsats till exempelvis engelska lån. Det visar att de lånen som används under relationer mellan skandinaver bara är tillfälliga och de inte spridas vidare.
Den sista orsaken till lexikala novationer är baserad på förlagan från ett annat språk. Det handlar om översättning eller tolkning. Under de två processerna kan lexikala lå n också dyka upp i språ ket. Edlund och Hene citerar i sin bok Haugen (1976:
69) som hävdar att:
Translation is one of the channels through which new words and constructions are introduced into a language. This has been true ever since the first translations of the Bible, and it is true today (Haugen 1976: 69).
Edlund och Hene skapar en mycket noggrann och detaljerad indelning av orsaker, syften samt funktioner av lexikala novationer. Det finns inte många sådana indelningar i den svenskspråkiga litteraturen. Det var bara Pia Jarvad (1995) som också nämner några grundläggande orsaker till att introducera lånord. Enligt henne gör man det för:
1. at verbalisere
2. at generalisere og specialisere
3. at udtrykke holdninger, følelser og værdier
4. at skabe associationer, at vurdere og manipulere med ord 5. at skabe neutrale ord for tidligere ”belastede” ord
6. at udtrykke politisk korrekte ord 7. at være sproglig kreativ
8. at signalere gruppetillhørsforhold
Man observerar att Jarvads klassifikation mycket liknar Edlunds och Henes indelning och därför behöver den inte kommenteras vidare (se Edlund & Hene 1992: 71).
3.2.1 Lånord – Vilka mellanspråkliga strategier väljer man?
Ovan beskrivs detaljerat faktorer som bidrar till introduktion av lexikala novationer. I detta avsnitt redogörs för vad som påverkar sändaren att välja någon av novationerna.
Edlund och Hene (1992) nämner några språkliga egenskaper som avgör valet av mellanspråkliga strategier. För det första är det ordmodellens morfologiska struktur.
Om ordmodellen är till exempel en sammansättning kan detta favorisera sådana strategier som översättningslån och blandlån (Edlund & Hene 1992: 98). För det andra är det också den typologiska distansen mellan språken som kan ha påverkan på valet av de mellanspråkliga strategierna. Edlund och Hene (1992) betonar att den typologiska närheten kan gynna begreppslån av typen betydelselån (Edlund & Hene 1992: 98).
Likheterna och olikheterna mellan olika språk kan också ha inverkan på valet av modellspråk. Författarna tillägger att i detta fall kan även ordets ordklass och
grammatiska funktion spela en roll. Om ordet måste böjas kan det vara enklast med begreppslån eller blandlån (Edlund & Hene 1992: 98). En annan viktig faktor är sändarens uppfattning om sina egna och mottagarens språkkunskaper som inverkar på såväl valet av modellspråk som strategi. Om sändaren är mycket duktig på ett visst språk kan det favorisera introduktion av ordlån eller pseudolån från det språk som han/hon har goda färdigheter i. Å andra sidan, om mottagarens kunskaper inte är tillräckligt bra kan det gynna begreppslån av typen översättningslån (Edlund & Hene 1992: 98). Författarna lägger dock märke till att:
Översättningslån kan dock fordra större språkkunskaper av introduktören än vad som ordlån gör, eftersom strategin förutsätter en morfemanalys (Edlund & Hene 1992: 98).
Vidare nämner Edlund och Hene (1992) olika språks prestige och språklojalitet som andra väsentliga faktorer. Enligt författarna är hög prestige hos ett annat språk än kommunikationsspråket mer gynnsamt för ordlån och pseudolån från detta språk (Edlund
& Hene 1992: 98). Till sist nämns också några psykologiska faktorer som sändaren kan präglas av. Det är bekvämlighet samt kreativitet. Det förklarar man med att det är enklare att använda de beteckningar som redan är färdiga, än att själv skapa nya, vilket gynnar ordlån och betydelselån (Edlund & Hene 1992: 99). Kreativiteten är däremot enligt författarna gynnsam för nybildningar som pseudolån och översättningslån (Edlund
& Hene 1992: 99)
3.2.2 Spridning och etablering
Efter introduktion måste varje lånord genomgå två andra processer för att bli en etablerad del av låntagarspråket. De processerna är spridning och etablering. För spridningen har den största betydelsen vilken typ av lån som introducerats och framför allt vilken funktion ordet kan fylla för den andra i språkgemenskapen, men också att ordet faktiskt sprids, dvs. når ut i t.ex. medier. (Edlund & Hene 1992: 99). Det gynnar särskilt sådana ord som avser nya företeelser, värderar och markerar grupptillhörighet. Edlund och Hene (1992) noterar att spridningen påverkas av nästan samma faktorer som det ovannämnda valet av mellanspråkiga strategier. Det är alltså först och främst typologisk distans till modellspråket, ordklass, språklojalitet och prestige (Edlund & Hene 1992: 98–100).
Författarna tillägger dock att det även finns några andra faktorer som spelar en väsentlig roll i detta sammanhang. Det är exempelvis introduktörens status (Edlund & Hene 1992:
100). Edlund och Hene lägger märke till att lexikala lån används och introduceras av personer som anses betydande i samhället. Det är sådana personer som har goda tillfällen att få en stor spridning eftersom de ofta refereras eller citeras i massmedierna. (Edlund &
Hene 1992: 100). Det kan även vara personer med hög status inom några subkulturer, yrkesgrupper eller intressegrupper. Till de andra viktiga faktorerna kan man också räkna introduktionssituationen och mediet. Nuförtiden har massmedierna en mycket stor påverkan på förändringar i språket. Genom dessa medier sprids den största delen av lexikala novationer (Edlund & Hene 1992: 100). Dock måste man här nämna att deras bok skrevs 1992 och att det vid den tiden inte fanns sociala medier av det slag som finns idag. Sociala medier har blivit en helt ny plattform för spridning av lexikala novationer.
I förhållande till traditionella medier är denna spridning i sociala medier friare.
Edlund och Hene (1992) noterar dock att ordets spridning inte är en tillräck- lig förutsättning för att det också skall etableras. För att uppfylla etableringskrav bör varje ord fylla vissa behov och funktioner och användas relativt ofta i olika sammanhang (Ed- lund & Hene 1992: 100–101). Både spridningen och etableringen underlättas om ett ord kan ansluta sig till mönster som redan finns. Edlund och Hene (1992) nämner två sådana mönster: fonotaktiska och grafotaktiska. Det är ett fenomen som favoriserar sådana lexi- kala novationer som lyder eller ser liknande ut till de redan existerade uttrycken. Den analogin är viktig både för introduktionen och spridningen samt olika typer av lån. Till sist nämner författarna konformismen och antikonformismen som två psykologiska egenskaper som är mycket gynnsamma för spridning samt etablering. Konformistiska ståndpunkter främjar introduktionen, spridningen och etableringen av lexikala novat- ioner. Antikonformismen är däremot en psykologisk motsvarighet till nya anomalier i språket (Edlund & Hene 1992: 101).
3.3 Lånords grammatiska genus
Substantiv (bortsett från några pronomen) är den enda ordklass som har kön. Det finns två huvudtyper av kön. Först och främst det naturliga könet som kallas för sexus på latin som kan vara hankön eller honkön, samt det grammatiska könet – genus.
