Construction Supply Chain Management
- Kan SCM koncept och metoder från tillverkningsindustrin användas i CSCM?
Construction Supply Chain Management
- Can SCM concepts and methods from the manufacturing industry be used in CSCM?
Dennis Sosnowski Henrik Ternemo
Företagsekonomi med inriktning Transport Management Kandidatuppsats
15 hp VT 2021
Handledare: Helgi-Valur Fridriksson
Abstract
This study aims to investigate CSCM and whether established SCM concepts and methods from the manufacturing industry can be used in CSCM. To answer the purpose, we asked the research questions "how do the conditions for SCM and CSCM differ?", "are SCM concepts and methods transferable from the manufacturing industry to the construction industry?",
"which SCM concepts and methods do not seem suitable for CSCM?" and "which concepts and methods from traditional SCM appear to be useful for CSCM?". The theoretical
framework consists of a selection of well-known SCM concepts and methods originating from the manufacturing industry and CSCM theory. The theories have been used to analyze the empirical data, which is qualitative in nature, in order to comprehensively present six interviewees' real picture of CSCM and the use of SCM concepts and methods.
The study concludes that SCM concepts and methods from the manufacturing industry can be used in the construction industry, but that modifications are required to better suit the unique nature of the construction industry. One concept that is not directly suitable for CSCM is JIT, because construction sites are not adapted to receive large numbers of deliveries as JIT often implies. However, adapting JIT to CSCM through the use of co-loading terminals to reduce the number of transports proves to be a popular approach by the interviewees. The analysis also shows that there is a transition in CSCM where the use of IT is becoming more common but is still not fully established. Based on the analysis, there seems to be a need for more developed collaborations in CSCM where direct supplier development was not common according to the interviewees. This seems to be due to the time-limited and decentralized project nature of the construction industry, which does not allow collaborations to lead to anything major. The interviewees perceive a high supply risk in CSCM. Terminals, among other things, are used to reduce the supply risk. Outsourcing of logistics to a third party is a concept used in CSCM to increase efficiency by enabling a focus on core competencies.
Key words: Construction Supply Chain Management, Supply Chain Management, outsourcing, supplier development, risk management, digitalization
Sammanfattning
Denna studie syftar till att undersöka CSCM och om etablerade SCM koncept och metoder från tillverkningsindustrin kan användas inom CSCM. För att besvara syftet har
frågeställningarna “hur skiljer sig förutsättningarna för SCM och CSCM?”, “är SCM koncept och metoder överförbara från tillverkningsindustrin till byggnadsindustrin?”, “vilka SCM koncept och metoder verkar inte lämpliga för CSCM?” och “vilka koncept och metoder från traditionell SCM framstår som användbara för CSCM?”. Den teoretiska referensramen består av ett urval vedertagna SCM koncept och metoder som har sitt ursprung i tillverkande industri och teori om CSCM. Teorierna har använts för att analysera empirin som är av kvalitativ karaktär för att uttömmande presentera sex respondenters verkliga bild av CSCM och användning av SCM koncept och metoder.
Studien kommer fram till slutsatsen att SCM koncept och metoder från tillverkande industri kan användas inom byggnadsindustrin, men att det krävs modifikationer för att bättre passa byggindustrins unika karaktär. Ett koncept och som inte rakt av lämpar sig för CSCM är JIT eftersom byggarbetsplatser inte är anpassade för att ta emot stora antal leveranser som ofta är konsekvensen av JIT. Men om JIT anpassas till CSCM genom användning av
samlastningsterminaler för att minska antalet transporter visar det sig vara en omtyckt metod av respondenterna. Analysen visar även att det sker en omställning inom CSCM där
användning av IT blir allt vanligare, men är fortfarande inte helt etablerad. Utifrån analyser verkar det finnas ett behov av mer utvecklade samarbeten inom CSCM där direkt
leverantörsutveckling inte var vanligt enligt respondenterna. Detta tycks bero på
byggindustrins tidsbegränsade och decentraliserade projektkaraktär som inte låter samarbeten utmynna i något större. Respondenterna upplever en hög supply risk inom sin CSCM och använder bland annat terminaler för att minska denna. Outsourcing av logistik till en tredje part är ett koncept som används inom CSCM för att öka effektivitet genom möjliggörande av fokus på kärnkompetenser.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund... 1
1.2 Problematisering ... 2
1.3 Syfte ... 3
1.4 Frågeställningar ... 3
1.5 Disposition ... 4
2. Metod ... 5
2.1 Forskningsdesign ... 5
2.2 Empirisk datainsamling och genomförande av intervjuer ... 5
2.3 Trovärdighet ... 6
2.3.1 Tillförlitlighet ... 6
2.3.2 Överförbarhet ... 7
2.3.3 Pålitlighet ... 7
2.3.4 Konfirmering ... 7
2.5 Etiska frågor ... 8
3. Teoretisk referensram ... 9
3.1 CSCM ... 9
3.2 Centraliserad och decentraliserad styrning av SCM ... 9
3.3 Digitalisering av SCM och CSCM ... 10
3.4 Leverantörsutveckling och samarbeten ... 12
3.5 Supply Chain Risk management (SCRM) ... 14
3.6 Outsourcing av logistik ... 15
3.7 Just in time leveranser (JIT) ... 16
3.8 Sammanfattning av teoretisk referensram ... 17
4. Empiri ... 19
4.1 Skillnader mellan SCM i tillverkande industri och CSCM ... 19
4.2 Centraliserad eller decentraliserad styrning av CSCM ... 19
4.3 Digitalisering av CSCM ... 21
4.4 Samarbeten med leverantörer och leverantörsutveckling inom CSCM ... 23
4.5 Supply risk management inom CSCM... 25
4.6 Outsourcing av logistik och JIT ... 26
4.7 Sammanfattning av empiri ... 28
5. ANALYS ... 30
5.1 Centralisering och decentralisering av CSCM ... 30
5.2 Digitalisering av CSCM: ... 31
5.3 Samarbeten och leverantörsutveckling inom CSCM ... 32
5.4 JIT och outsourcing inom CSCM ... 34
5. 5 Supply Chain Risk Management ... 36
5.6 Sammanfattning av analys ... 37
6. Slutsats ... 39
7. Referenslista ... 41
8. Bilagor ... 45
8.1 Bilaga 1. Intervjuguide ... 45
1
1. Inledning
I studiens första kapitel introduceras CSCM, följt av en problematiserande del. Kapitlet avslutas med att redovisa studiens syfte, frågeställningar och en disposition där studiens struktur beskrivs.
1.1 Bakgrund
Försörjningskedja är en kedja av företag uppdelade i en hierarki där kopplingen mellan företagen omvandlar en sekvens av nödvändiga tjänster, produkter och material till en färdig produkt genom samarbete (Sezer & Fredriksson, 2021). Inom byggindustirn samarbetar byggentreprenörer, materialleverantörer, servicepersonal och andra involverade parter i en kedja som är utformad för att främja ett effektivt genomförande av byggprojekt (Ciglionie et al., 2020). Construction supply chain management (CSCM) berör hantering och spårbarhet av allt som har med material, utrustning, resurser, information och i vissa fall människor att göra (Luong Le et al., 2018). Till skillnad från tillverkande industri är byggindustrin naturligt dominerad av projektbaserad (ofta one off) pull-produktion. Ofta är projekten unika och består av flera oberoende entreprenörer (Behera et al., 2015). Bortsett från arkitekterna och
ingenjörerna är lägsta pris/bud-modellen genomgående i CSCM kedjans länkar (Behera et al., 2015). Denna komplexa försörjningskedja kännetecknas av kortsiktiga relationer som drivs av den konkurrensutsatta anbudsprocessen, låg grad av informationsutbyte och liten motivation för organisatoriskt lärande (Kim & Nguyen, 2020). Byggföretagen har börjat applicera SCM koncept och metoder för effektivitetsutveckling från annan tillverkande industri och försöker applicera denna i byggindustrin (Kim & Nguyen, 2020).
Byggnations-processen delas generellt upp i tre övergripande delar, planerings-, och design-, upphandlingsfas och själva byggandet. I den första delen bestäms den övergripande strukturen av försörjningskedjan. I den andra delen tas beslut om leverantörer och inköp. I tredje delen tas de operativa besluten. Byggfasen kännetecknas av decentralisering. Huvudentreprenören utför oftast endast delar av projektet. Resterande delar utförs av olika underentreprenörer som ansluter till projektet och utför begränsade delar, ofta med liten eller obefintlig hänsyn till helheten (Behera et al., 2015). Samordningen och samarbetet är generellt lågt mellan arkitekterna/ingenjörerna, huvudentreprenörer, underleverantörer och leverantörer som är
2
involverade under projektets livscykel. Information som de olika aktörerna besitter delas otillfredsställande vilket bidrar till fragmenteringen och leder till negativ prestandapåverkan inom byggindustrin (Ciglioni et al., 2020).
Vi har undersökt CSCM genom djupgående intervjuer med sex respondenter som verkar inom CSCM och hur dessa använder ett urval SCM koncept och metoder som har sitt ursprung i tillverkande industri. Koncepten och metoderna som behandlas i studien är ett urval som gjorts på grund av dessas vedertagna förekomst i SCM litteraturen:
• Just in Time leveranser
• Outsourcing av logistik/tredjepartslogistik
• Digitalisering av SCM och CSCM
• Samarbeten mellan entreprenörer och leverantörer
• Leverantörsutveckling
• Centraliserad och decentraliserad SCM
• Supply chain risk management
1.2 Problematisering
CSCM fokuset ligger idag framför allt på platslogistiken med materialförflyttning och resursutnyttjande högst på agendan (Luong Le et al., 2018). Strategiskt byggande av partnerskap, implementation och integration av IT-system och långsiktig planering av logistiken lyser med sin frånvaro inom CSCM (Luong Le et al., 2018).
Byggnadsindustrin ligger efter annan tillverkande industri i logistisk utveckling och prestanda (Sundquist et al., 2017). Detta då byggnadsindustrin beskrivs som mer komplex än den tillverkande industrin, vilket syftar till byggarbetsplatsen. Byggarbetsplatsens storlek kan variera mellan att vara minimal till gigantisk, men gemensamt för arbetsplatserna är att de inte är anpassade för att ta emot stora volymer material som krävs på en byggarbetsplats
(Sundquist et al., 2017). Lagring som ändå förekommer på de oanpassade arbetsplatserna är ofta utomhus, med en presenning över i bästa fall (Sundquist et al., 2017). Denna typ av lagring resulterar därmed i trängsel, förseningar, skador och inkurans. För att komma från ovan problematik föreslår Ying et al. (2014) att anamma just-in-time istället för just-in-case.
3
De senaste årtiondena har forskare försökt applicera SCM koncept och metoder från annan tillverkande industri inom byggindustrin med otillfredställande resultat (Kim & Nguyen, 2020). Fragmenteringen i form av många oberoende självstyrande enheter med dålig kommunikation inom byggprojekten är en utmaning för CSCM (Behera et al., 2015).
Kortsiktighet till följd av byggindustrins projektbaserade natur som försvårar samarbeten och partnerskap mellan aktörerna. Låg grad av digitalisering som försvårar såväl
kommunikationen som insamlingen av data som är nödvändig för SCM och riskminimering inom försörjningskedjan är några SCM relaterade problem som minskar effektiviteten och flexibiliteten av försörjningskedjan inom byggnadsindustrin (Behera et al 2015). Därmed behövs vidare forskning inom ämnet av CSCM eftersom vi tror att det finns
utvecklingspotential. Vårt bidrag till forskningen inom ämnet är att intervjua sex personer som verkar inom CSCM och ta del av deras erfarenheter av CSCM och användning av koncepten och metoderna. Vidare utifrån respondenternas erfarenheter i kombination med tidigare forskning bilda oss en uppfattning om vilka SCM koncept och metoder som kan användas inom CSCM, varför och hur koncepten och metoderna kan modifieras för att fungera i CSCM.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka CSCM och hur traditionella SCM koncept och metoder kan användas inom CSCM.
1.4 Frågeställningar
• Hur skiljer sig förutsättningarna för SCM och CSCM?
• Är SCM koncept och metoder överförbara från tillverkande industri till byggnadsindustrin?
• Vilka SCM koncept och metoder från traditionell SCM verkar inte lämpliga för CSCM?
• Vilka SCM koncept och metoder från traditionell SCM framstår som användbara för CSCM?
4 1.5 Disposition
Studien består av åtta huvudkapitel och inleds med en introducerande del bestående av bakgrund, problematisering, syfte, frågeställningar och denna disposition. Vidare beskrivs kapitlet metod, där det redogörs för studiens tillvägagångssätt som är empirisk intervjustudie.
Efter metodkapitlet presenteras den teoretiska referensramen som är tidigare forskning gällande CSCM och SCM koncept och metoder. Vidare redovisas det empiriska kapitlet bestående sammanfattade och tolkade intervjuer med respondenterna, uppdelade efter SCM koncepten och metoderna. Efter det empiriska kapitlet så redovisar vi vår analys av den insamlade empiriska datan och den teoretiska referensramen. Vidare presenterar vi de slutsatser som vi kunnat dra utifrån analysen i kapitlet slutsatser. Som avslutande delar av studien redovisas studiens referenslista följd av en bilaga bestående av studiens intervjufrågor som syftar till att ge läsaren en inblick i vår empiriska studie.
5
2. Metod
I nedan metodkapitel redovisas studiens forskningsdesign följt av studiens genomförande där datainsamling och intervjuer diskuteras. Vidare diskuteras studiens trovärdighet utifrån fyra kvalitetskriterier och kapitlet avslutas med studiens etiska ståndpunkter.
2.1 Forskningsdesign
Studien undersöker CSCM och hur traditionella SCM koncept och metoder kan användas inom byggnadsindustrin. För att kunna bilda oss en uppfattning om CSCM och användningen av SCM koncept och metoder inom CSCM har vi valt att intervjua sex olika respondenter som arbetar inom CSCM för att ta del av verkligheten genom insamling av primärdata (Priebe &
Landström, 2012). Primärdatan är deras erfarenheter av CSCM och användning av SCM koncepten och metoderna inom CSCM (Bryman & Bell, 2017).
Vi har genomfört en empirisk studie med kvalitativ ansats (Bryman & Bell, 2017).
Information har samlats in från verkligheten genom intervjuer (Priebe & Landström, 2012).
Kvalitativ intervjustudie används då forskaren tolkar och analyserar de intervjuade
respondenternas berättelser för att bilda sig en uppfattning om deras erfarenheter av det som undersöks (Bryman & Bell, 2017). Vi anser att kvalitativ ansats bättre lämpar sig till studiens syfte snarare än kvantitativ metod. Eftersom vi vill undersöka CSCM, och användningen av koncepten och metoderna djupare. Vi har analyserat den insamlade empiriska datan genom att jämföra respondenternas svar med den teoretiska referensramen och försökt hitta likheter och olikheter mellan teorin och verkligheten.
2.2 Empirisk datainsamling och genomförande av intervjuer
Intervjuerna är av semistrukturerad (Bryman & Bell, 2017) karaktär, vilket innebär att frågorna var bestämda i förväg i en intervjuguide och ställdes i samma ordning till de olika respondenterna, samt att motfrågor ställdes. Intervjuguide återfinns i Bilaga 1. Bryman & Bell (2017) menar att semistrukturerade intervjuer har fördelen; flexibilitet, där intervjun har möjlighet att bli mer uttömmande än vad den hade blivit som strukturerad, på grund av spontana utvecklingsfrågor. Genom följdfrågor har mer information erhållits än vad som annars varit fallet vid en strukturerad intervju. Denna extra data har gett arbetet en större
6
bredd och erfarenheter från verkligheten som haft inverkan på studiens resultat i form av nya infallsvinklar.
Bryman & Bell (2017) beskriver att fysiska intervjuer är att föredra framför intervjuer via telefon. Vidare menar Bryman & Bell (2017) att datorstödda intervjuer blivit allt vanligare och fungerar som ett bra komplement till fysiska, då det finns möjlighet till kamera samt eventuella hjälpmedel. Vi valde därmed att utföra samtliga intervjuer via webben med
kamera, för att främja ett personligt och tryggt samtal. Det fungerade bra med webbintervjuer och kvalitén på den empiriska datan har troligtvis inte försämrats nämnvärt jämfört med fysiska intervjuer. Detta då intervjurespondenterna kände sig trygga i att genomföra
intervjuerna via webben. Vidare spelades samtliga intervjuer in i syfte att transkriberas och analyseras i efterhand.
2.3 Trovärdighet
Bryman & Bell (2017) redovisar kvalitetskriterier för kvalitativ forskning, snarare än
kriterierna reliabilitet och validitet som främst är riktade mot kvantitativ forskning. Bryman &
Bell (2017) benämner det som trovärdighet vilket innehåller fyra kvalitetskriterier;
tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering.
2.3.1 Tillförlitlighet
Bryman & Bell (2017) definierar tillförlitlighet som sannolikheten att den insamlade datan tolkats på rätt sätt. Den empiriska datan från respondenterna anses som tillförlitlig då vi gett löfte om total anonymitet, ur såväl privat- som företagsperspektiv. Vi har även i den mån det varit möjligt, intervjuat flera respondenter från samma organisation för att främja
tillförlitligheten (Bryman & Bell, 2017). Strategin att intervjua flera respondenter från samma organisation (Bryman & Bell, 2017) grundar sig i att identifiera och eliminera data som är manipulerad, där respondenterna delar lojala data jämte företaget framför sanningsenliga data.
Under intervjuerna har vi som intervjuledare tolkat svaren från respondenterna löpande för att sedan fråga respondenterna om vi tolkat svaren korrekt. Vidare har den insamlade datan tolkats ytterligare och sammanfattats i text för att sedan granskas av intervjurespondenterna.
Denna granskning bottnar i att vi hade som avsikt att kontrollera att vi tolkat svaren på rätt sätt. Vi valde att inte visa respondenterna resterande delar av studien då deras granskning kunnat resultera i missvisande respons.
7 2.3.2 Överförbarhet
Överförbarhet definieras som graden av studiens resultat som kan överföras till annan kontext (Bryman & Bell, 2017). Vi tolkar överförbarheten av resultaten till en annan kontext som låg.
Detta eftersom vi undersökt CSCM utifrån sex respondenters erfarenheter kring CSCM, och därmed är det olämpligt om resultaten av studien användas till forskning rörande annan kontext än CSCM.
2.3.3 Pålitlighet
Pålitligheten associeras med granskning (Bryman & Bell, 2017). Vi har vid fyra tillfällen fått studien granskad av såväl studiekollegor som studiehandledare. Detta anser vi ökat
pålitligheten då bland annat urval av respondenter samt intervjufrågor diskuterats och
justerats. Detta har berikat studien med nya infallsvinklar som visat sig vara mer relevanta för studiens syfte än vad som diskuterats i planeringsstadiet av studien.
Respondenterna har valts efter dess yrkestitel. Kriterier för yrkesroll har varit tjänstemän på operativ eller strategisk nivå med erfarenhet inom CSCM. Respondenterna har identifierats genom såväl Linkedin-sökningar som genom ett samarbete med ett företag som bistått med kontaktuppgifter till relevanta respondenter, där ovanstående kriterier kontrollerats.
Kandidaterna som uppfyllt kraven har sedan kontaktats genom telefon eller e-mail och fått information kring studien samt förfrågan om att ställa upp på en intervju.
2.3.4 Konfirmering
Konfirmering (Bryman & Bell, 2017) är om det finns ett samspel mellan författarnas
personliga värderingar, teoretisk ansats och studiens resultat. Vi har i studien försökt att få en objektiv bild av CSCM, där vi bland annat gett respondenterna öppna frågor där vi inte
vinklat frågorna för att erhålla svar som passar ett narrativ. På ett mänskligt sätt har vi tidigare uppfattningar om CSCM, såsom att CSCM är mindre utvecklat än traditionell SCM. Trots det så har vi tolkat den insamlade datan så objektivt som möjligt, för att beskriva verkligheten utifrån intervjurespondenternas svar och inte annan data. Vidare har respondenterna inte haft tillgång till resterande delar av studien, eller andra respondenternas svar, för att på så vis inte påverka intervjurespondenternas svar.
8 2.5 Etiska frågor
Etik är en viktig del gällande insamling och redovisning av kvalitativa data där
respondenternas samt organisationernas integritet ska hanteras respektfullt (Stafström, 2017).
Vi har formulerat studies etiska ramverk genom inspiration från Vetenskapsrådet där god forskningssed har varit i fokus (Stafström, 2017). Intervjurespondenterna har i förhand godkänt att bli inspelade i löfte om att inspelningen tas bort då intervjun är transkriberad, vidare har respondenterna fått i löfte att avidentifieras och samtliga uppgifter som kan avslöja dess identitet skall hållas dolda. Vi informerade respondenterna att de när som helst under intervjun fick lov att avbryta, och att de fick lov att avstå från att svara på specifika frågor.
Respondenterna har även blivit lovade att företagsnamnet inte kommer att publiceras. Vi som intervjuledare har värnat om respondenternas integritet och har därmed formulerat frågorna respektfullt då de inte skall inkräkta på respondenternas privatliv.
Tabell 1. Intervjuöversikt
Benämning Yrkestitel Organisation Varaktighet Datum
Respondent 1 Logistikchef 1 2h 45 min 7/5- 21 & 1/9 -21 Respondent 2 Logistikansvarig 2 2h 10/5-21 & 11/10 -21 Respondent 3 Inköpschef 3 2h 11/5-21 & 7/9 - 21 Respondent 4 Informationschef 4 2h 12/5-21 & 3/9 - 21 Respondent 5 Logistikansvarig 3 1h 30 min 12/5-21 & 24/9 - 21
Respondent 6 Strategisk inköpare
4 1h 45 min 14/5-21 & 8/9 - 21
9
3. Teoretisk referensram
I nedan kapitel redovisas den teoretiska referensramen i strukturen av en tratt där vi börjar med att redovisa mer övergripande teori om CSCM och SCM och vidare presenterar mer koncisa SCM koncept och metoder från traditionell tillverkande industri. Denna tidigare forskning kommer att användas i analysen för att analysera intervjurespondenternas svar och jämföra koncepten och metodernas användbarhet för CSCM.
3.1 CSCM
Försörjningskedjan inom byggnadsindustrin består av fem huvudsakliga flöden, material, utrustning/maskiner, information, kapital och arbetskraft (Sezer & Fredriksson, 2021). Dessa flöden kommer från olika typer av leverantörer: materialleverantörer,
utrustning/maskinleverantörer, underentreprenörer och andra specialister involverade i bygget. Även returlogistiken är ett flöde som står för en stor del av transporterna inom bygg.
Ansvaret att planera och koordinera dessa flöden ligger normalt på huvudentreprenören (Sezer
& Fredrikson, 2021). Att planera och koordinera flödena på ett fungerande sätt är kritiskt för att byggprojekten ska bli klara inom tid och budget. Byggbranschen är generellt fragmenterad med låg koordination och samarbete mellan försörjningskedjans aktörer. Därmed har SCM koncept och metoder från annan tillverkande industri under de senaste två decennierna försökts överföras till Construction Supply Chain Management (Sezer & Fredriksson, 2021;
Kim & Nguyen, 2020).
3.2 Centraliserad och decentraliserad styrning av SCM
Designen av försörjningskedjan och vald inköpsstrategi har betydelse för företagens SCM (Laby et al., 2016). Inköp av material står ofta för majoriteten av ett tillverkande företags kostnader, därmed är valet av försörjningsstrategi betydelsefullt för totalkostnaden (Laby et al., 2016).
Centraliserat beslutsfattande innebär ökad standardisering av processer som kan resultera i mindre variation mellan enheter menar Laby et al., (2016). Fördelarna som beskrivs med centraliserad sourcing är skalfördelar som erhålls både för köparen och säljaren genom att orderkvantiteter ökar (Laby et al., 2016). Större order bidrar till ökat samarbete och längre relationer mellan PSS och föredragen kund (Salam & Khan, 2018). Större orderkvantiteter
10
innebär även förberedelse för lagring som kan vara gynnsamt vid volatila priser på material, då större kvantiteter kan anskaffas när prisnivån är lägre (Laby et al., 2016).
Minskat köp av dubbletter och tydligare ansvarsfördelning är ytterligare argument från förespråkarna av centralisering av SCM. Centraliserade inköp innebär även att inköpet sköts av specialister och kontrollen ökar vid centraliserad försörjning då all information samlas på en plats, istället för att vara utspridd mellan olika autonoma enheter (Sysoiev, 2013). När all data kring respektive leverantör samlas på en plats möjliggörs att utvärdera leverantörer på ett sätt som är svårt vid decentraliserad materialförsörjning (Sysoiev, 2013). Helhetsbilden och den samlade informationen kan användas för att minska supply risken (Matook et al., 2009).
Decentraliserad SCM anses vara mer flexibel och smidig för lokala utmaningar (Sysoiev, 2013). Med decentraliserad SCM finns risk att information om inköp missas om inköpen inte görs i system som samlar in informationen till en central plattform (Bagul & Mukherjee, 2019). Inom byggindustrin kännetecknas byggfasen av hög grad av decentralisering (Behera et al., 2015)
Bagul & Mukherjee (2019) menar att centraliserat inköp, i form av integration och kontroll över fler länkar i försörjningskedjan ger kostnadsfördelar och ökad säkerhet till skillnad från att begränsa sin SCM till att endast beakta närmaste länken i sin försörjningskedja. Vilket har visat sig minska risken och ge kostnadsfördelar (Bagul & Mukherjee, 2019).
3.3 Digitalisering av SCM och CSCM
Inom SCM har aspekten av informationsinsamling blivit viktig med takt av att
försörjningskedjorna idag blivit mer komplexa än någonsin, men samtidigt har vi fått större möjligheter än någonsin att styra försörjningskedjorna (Kang et al., 2013). För att kunna styra globala försörjningskedjor krävs en förenad plattform dit data kan samlas in från olika källor till en central plats, vilket globalt tillverkande företag använder sig av (Sysoiev, 2013).
Byggindustrins SCM utmaning är att få den fragmenterade försörjningskedjans aktörer att samarbeta för att uppnå gemensamma mål i stället för egna mål (Kim & Nguyen, 2020). Shi et al. (2016) föreslår informationsdelning/kommunikation genom molnbaserade system som lösning på den otillfredsställande prestandan av försörjningskedjor inom byggindustrin.
Koordinering och integration av flödena är viktigt för en effektiv försörjningskedja. Att dela information är en nyckelkomponent för att optimera prestandan i hela försörjningskedjan
11
(Duhadway et al., 2018). Bättre informationsdelning ska enligt Shi et al. (2016) minska förseningar som är en av byggindustrins huvudsakliga problem och utmaningar.
Men det går inte att rakt av anamma ett arbetssätt och system från annan tillverkande industri till byggindustrin på grund av dess unika karaktär (Kang et al., 2013). Det är generellt sett låg koordination och samarbete mellan de inblandade aktörerna på en byggarbetsplats vilket speglas i fragmentering och lägre produktivitet (Behera et al., 2015). Där varje projekt är unikt, och aktörerna möts och samarbetar under en begränsad tid vilket försvårar etableringen och användningen av standardiserade SCM metoder. Men som även gör användningen av informationsdelning ännu viktigare eftersom aktörerna inom försörjningskedjan ofta inte samarbetat tidigare med varandra (Behera et al., 2015). Det leder till förslaget att i större utsträckning etablera långsiktiga projektöverskridande relationer som att minska antalet leverantörer och i stället samarbeta med ett begränsat antal beprövade leverantörer och integrera de olika aktörernas systemen mellan varandra (Shi et al., 2016). Detta kan göras genom EDI-integration (Cheng et al., 2010), vilket möjliggör smidigt utbyte av information mellan system. Integration av system kräver investeringar av tid och resurser vilket innebär att lönsamheten av en systemintegration ökar med tiden (Cheng et al., 2010). Information är inte enbart viktig för inköpsfunktionens upphandling, utan även för leverantörerna och andra inblandade i projektets försörjningskedja. Cheng et al. (2010) menar att integrerade system är ett måste för framgångsrik tillverkning och att byggnadsindustrin är en av de minst utvecklade bland tillverkande industrier.
Kang et al. (2013) menar att byggindustrin skulle kunna lära sig från andra industrier och implementera SCM koncept och metoder såsom digitalisering med IT användningen. Cheng et al. (2010) menar att bristen på informationsdelning inom byggindustrin beror på höga kostnader som utveckling av IT innebär, brist på standarder samt ovilja, vilket grundas i byggindustrins tidsbegränsade natur. Generellt tar det tid att bygga upp och implementera ett SCM system på grund av komplexiteten att integrera en försörjningskedjas olika aktörer (Shi et al. 2016). Det har lönat sig i tillverkande industri där försörjningskedjorna är mer konstanta (Shi et al., 2016). Inom byggindustrin där försörjningkedjorna är tidsbegränsade och ofta ändras, har färre aktörer vågat investera i uppbyggnaden och implementering av SCM system och kanaler för informationsdelning (Shi et al. 2016). Därmed behöver informationssystemen för CSCM vara flexibla för att enkelt anpassa sig till förändrade strukturer i
försörjningskedjan och kunnas föras över och enkelt modifieras mellan de unika projekten och försörjningkedjorna (Cheng et al. (2010). Även standardisering är något som skulle
12
förenkla användandet av SCM system eftersom överförbarheten av systemen skulle öka mellan de unika projekten samt systemintegrationer skulle förenklas (Shi et al. 2016).
3.4 Leverantörsutveckling och samarbeten
Ett byggprojekts värde skapas i snitt till 75 % av underentreprenörer och leverantörer vilket innebär att deras roll i försörjningskedjan är av stor betydelse (Segerstedt & Olofsson, 2010).
Zeng et al. (2019) menar att leverantörsutveckling har blivit en alltmer använd SCM-metod inom företagens inköp- och leverantörsstrategier för att vinna konkurrensfördelar. Olika typer av incitament kan användas för att leverantörer ska utvecklas och bättre tillfredsställa
köparens behov (Zeng et al., 2019).
Leverantörsutveckling är generellt klassificerad som direkt eller indirekt (Zeng et al., 2019).
Direkta aktiviteter karaktäriseras av att köparen förser leverantören med humankapital och investeringar, medan indirekt leverantörsutveckling är investering av humankapital och skapande av incitament till förbättring genom löfte om framtida affärer om leverantörer uppfyller krav och mål i det befintliga uppdraget. Metodernas syfte är att öka leverantörers och försörjningskedjans prestanda (Zeng et al., 2019).
Proch et al. (2017) menar att inom indirekt leverantörsutveckling bidrar köparen med inga eller få resurser till leverantören (Proch et al., 2017). I stället utvärderas verksamheten, mål och krav definieras samt att köparen kommunicerar huruvida krav och mål uppfylls och rangordnar leverantörer utifrån dess prestation. Studier har visat att incitament i indirekta leverantörsutvecklings-aktiviteter även kan öka nivån av tillfredsställelse hos leverantörer (Zeng et al., 2019).
Organisationer fokuserar allt mer på dess kärnkompetenser, och därmed har nätverk av kapabla och pålitliga leverantörers värde ökat för att generera konkurrensfördelar (Proch et al., 2017). Dock är leverantörer ofta inte kompetenta nog för att leverera på adekvat nivå (Zeng et al., 2019). Detta har resulterat i att köpare inom flera branscher har kommit närmare leverantörer och i flera fall utvecklat leverantörsutvecklingsprogram (Zeng et al., 2019).
Argument att inte delta i ett leverantörsutveckling program enligt leverantörer är att
investerade resurser i programmet ofta är relationsspecifika, och därmed svåra eller omöjliga att återanvända utanför det specifika förhållandet (Proch et al., 2017).
13
I direkt leverantörsutveckling har köparen en aktiv roll, utöver rena finansiella investeringar kan köpare göra betydande förbättringar genom att utbilda leverantörer, vidare kan köparen kommunicera de verkliga kundbehoven (Proch et al., 2017). Direkt leverantörsutveckling kan leda till nära samarbete, med frekvent kontakt och informationsdelning mellan köpare och leverantör (Proch et al., 2017).
Det finns ett starkt samband mellan investeringarnas storlek och resultat (Proch et al., 2017).
Engagemang från köparen har resulterat i en mer engagerad leverantör och resultaten blir mer tillfredsställande (Proch et al., 2017). Avgörande skillnad är enligt Proch et al. (2017) att leverantörer vill ha påtagliga bevis från köparen att de kommer bli belönade för sitt
engagemang och investeringar. Proch et al. (2017) hävdar att direkt leverantörsutveckling har signifikant större effekter än indirekt leverantörsutveckling som bevisats i studien (Proch et al., 2017) där direkt leverantörsutveckling resulterade i signifikant ökad lönsamhet i
försörjningskedjan. Studien visar att en konstant subvention inte är den mest effektiva leverantörsutveckling metoden. Utan utvecklingen bör ske gradvis och över en längre tidsperiod (Proch et al., 2017).
I situationer då en leverantör inte uppfyller kraven kan köparen i princip endast göra två saker. Ta beslutet att investera i utveckling av en befintlig leverantör eller byta leverantör (Friedl & Wagner, 2012).
När befintliga leverantör minskar dess kostnader, oavsett om det är på grund av köparens leverantörsutvecklingsprogram, eller som ett resultat av interna åtgärder för
kostnadsreducering, kommer köparen att kunna dra nytta av den befintliga leverantörens lägre kostnader (Friedl & Wagner, 2017).
Preferred supplier status (PSS) är en status det tillverkande företaget ger till ett antal
leverantörer som förväntas tillgodose företagets långsiktiga försörjning (Kumar et al., 2018).
Det är en SCM metod som syftar till att skapa incitament för leverantörer att prestera bättre.
Leverantörer konkurrerar om PS status mellan varandra (Salam & Khan, 2018).
Det finns ett starkt samband mellan antal leverantörer ett företag använder sig av och hur många leveranser som blir delivery-in-full-on-time (DIFOT) där färre leverantörer innebär att fler leveranser blir DIFOT (Kumar et al., 2018). Ledtider minskar i hela försörjningskedjan vid minskning av antal leverantörer eftersom leverantörers prestanda ökar när de har PS status (Salam & Khan, 2018). Även minskad administrationstid, ökat samarbete och bättre
14
informationsdelning är positivt korrelerade med minskning av antal leverantörer (Kumar et al., 2018).
3.5 Supply Chain Risk management (SCRM)
SCRM är hantering av risker i en försörjningskedja (Schoder et al., 2020).
Sammanlänkningen i moderna försörjninskedjor gör att en störning någonstans i kedjan kan skapa en kedjereaktion som påverkar andra parter inom försörjningskedjan. Risk management bör därmed sträcka sig utanför ens egen organisation (Schoder et al., 2020). Risk management har blivit viktigare för företagen då längre och internationella leveranskedjor blivit vanligare till följd av internationell prispress (Tummala & Schoenherr, 2011). Komplexiteten i dessa leveranskedjor gör att risken för störningar i materialflödet ökat (Tummala & Shoenherr, 2011). Organisationer har börjat arbeta med riskhantering och Zheng et al. (2015) beskriver att pålitliga materialflöden har blivit essentiellt för organisationer som vill nå framgång.
Organisationer bör skapa långsiktiga relationer med låg-risk leverantörer (Zheng et al.. 2015)
Matook et al. (2009) definierar risk som; sannolikheten att en skada uppkommer samt förlusten som skadan medför. Utvärdering av risker i försörjningskedjan är viktigt i två fall:
med nya leverantörer samt leverantörer av affärskritiskt material. Målet för risk management (Matook et al., 2009) är därmed att minska eller eliminera oförutsägbara händelser som kan skada organisationen, samt att mildra effekter vid eventuella störningar. Matook et al. (2009) har tagit fram en risk management-process som sammanfattas nedan och syftar till att
identifiera högrisk leverantörer och sedan vända dem till låg-risk leverantörer.
Steg 1: Supplier risk identification
I detta steg identifieras olika typer av risker samt riskdrivare. Denna identifiering visar organisationens exponering för osäkerhet. För att kunna formulera relevanta åtgärder för minskad osäkerhet krävs kunskap om eventuella störningar. (Matook et al., 2009) Steg 2: Asessment of supplier risk
Här görs bedömning av leverantörer där risk värderas och kalkyleras. I detta steg mäts riskkategorier och drivare som identifierades i tidigare steg. (Matook et al., 2009) Steg 3: Reporting and decision of supplier risks
15
Detta steg hänvisar till klassificering och rapportering av disk-datan. Denna data rapporteras och diskuteras sedan med leverantören. (Matook et al., 2009)
Steg 4: Supplier risk management responses
Detta steg syftar till att minska leverantörers risk. I steget kan det innebära
informationsdelning, sätta upp mål, partnerskapsprogram och utbildning av leverantör. Vidare kan detta möjliggöra leverantörsutveckling och minskad leverantörsbas (Matook et al., 2009).
Steg 5: Supplier risk performance outcomes
Här presenteras det nya resultatet från leverantörsbedömningar, där målet är att minska risken som är förknippad med en specifik leverantör samt att säkerställa tillgänglighet för
organisationens långsiktiga behov. (Matook et al., 2009)
Utöver arbetssätt finns det olika former av IT som används för SCRM där spårning via RFID och streckkodsavläsning ökar kontrollen inom försörjningskedjan (Schoder et al., 2020).
Systemintegration mellan försörjningskedjans aktörer samt molnbaserad kommunikation där information snabbt kan sändas och därmed förhindra störningar i kedjan, genom att problem upptäcks åtgärdas fortare samt planering för att öka förutsebarheten (Schoder et al., 2020).
Även inköp genom inköpssystem i stället för via telefon där information sparas är metoder som organisationer inom tillverkande industri använder och som minskar risken i
försörjningskedjan (Schoder et al., 2020).
3.6 Outsourcing av logistik
Tredjepartslogistik (TPL) började bli en del av försörjningskedjorna i slutet av 80-talet och har sedan dess ökat i betydelse för SCM (Jamali & Barzoki, 2019). Globalt är det
uppskattningsvis över 85 % av de större företagen som använder externa logistiktjänster, och det sker en ökning med 18 - 24% per år för logistiktjänst sektorn (Macias & Hernandez, 2020).
Ekeskär & Rudberg (2016) definierar tredjepartslogistik som en extern aktör som hanterar hela eller delar av en organisations materialflöde. Skillnad mellan TPL och traditionella transportföretag är att TPL-aktörer erbjuder sig att ta över fler värdeskapande aktiviteter än endast transport. Outsourcing ger företag möjligheten att i högre grad fokusera på sin kärnaktivitet (Jamali & Barzoki, 2019). TPL ökar även flexibiliteten, samt
16
fyllnadsgraden genom samlastning som ger såväl ekonomiska besparingar i form av färre transporter och möjlighet till skalfördelar i form av större ordrar till lager. Även miljöfördelar då samlastning av lastmile leveransen minskar antalet körningar exempelvis i stadskärnan (Jamali & Barzoki, 2019). Ytterligare aktiviteter som TPL kan avlasta företaget med är att utföra lagring, ompaketering, märkning, inbärning eller montage. Införande av TPL kan leda till lägre kostnader, ökad kundnöjdhet och ökad servicenivå och kan slutligen resultera i konkurrensfördelar (Ekeskär & Rudberg, 2016).
Bygglogistik beskrivs som avancerad då arbetsplatsen är tillfälliga samt begränsad gällande såväl lossningsytor som lagringsutrymme (Ekeskär & Rudberg 2016). TPL kan samordna leveranser på ett sådant sätt att trycket på arbetsplatsen minskas avsevärt (Fredriksson et al., 2021). Genom fallstudier på byggnadsprojekt menar Ekeskär & Rudberg (2016) att effektiv logistik med hjälp av TPL kan minska totala byggnationskostnader upp till 5 %. Trots materialhantering inom annan tillverkande industri är utvecklad och använder outsourcing i hög grad (Macias & Hernandez, 2020) menar Ekeskär & Rudberg (2016) att
materialhantering på projekten inom byggindustrin fortfarande till större del utförs internt av byggnadsarbetarna. Dessa spenderar cirka 20 % av sin arbetsdag på materialförflyttning och 30 % i väntan på material (Ekeskär & Rudberg, 2016). Linden & Josephson (2013) redovisar att TPL hanterar material på ett effektivare sätt än entreprenörerna själva och är därmed att föredra. Detta eftersom de är specialiserade på materialhantering (Fredriksson et al., 2021).
3.7 Just in time leveranser (JIT)
Just in time konceptet härstammar från Toyota och går ut på att arbetskraft och material ska anlända JIT till när de behövs för produktionen. Mål med JIT-konceptet är att förbättra kvalité, flexibilitet och öka servicenivå genom att utveckla en långsiktigt köpare-
leverantörkoordinering med ömsesidig tillit vilket syftar till att minska supply chain kostnader genom bland annat minskning av lagringskostnader och kassationer av material som förstörs under lagring (Kim & Ha, 2003). Just in time konceptet har idag anammats av flera ledande tillverkande företag (Modig & Åhlström, 2012).
Logistik inom byggnation karaktäriseras av att förena produktion av komponenter, transporter och montering mellan entreprenörer på byggprojekten som består av olika entreprenörer som generellt har liten eller obefintlig kommunikation mellan varandra vilket försvårar SCM och metoder som JIT leveranser till byggprojekten (Kong et al., 2018).
17
JIT med mindre partier ökar produktivitet och minskar kostnader genom minskad lagring och kassation (Kim & Ha, 2003) Med JIT-leveranser kan även resurseffektiviteten öka då dyra resurser så som exempelvis mobilkranar och liknande resurser utnyttjas i högre grad och väntetid reduceras (Kong et al., 2018). Trots högre leveranskostnader och att köparen kan gå miste om mängdrabatter (Kim & Ha, 2003). Ofta resulterar övergång till JIT-leveranser i minskat antal leverantörer då ökat samarbete krävs (Salam & Khan, 2018). Samarbete kan leda till övergång i partnerskap där köparen ser leverantören som en teammedlem som förser företaget med högkvalitativt material till ett rättvist pris. I stället för en motståndare som försöker maximera sin vinst (Kim & Ha, 2003).
I samarbete mellan köpare och leverantör synkroniseras försörjning för att motsvara den verkliga efterfrågan i stället för att trycka ut så mycket material och produkter som möjligt (Proch et al., 2018). Vinsterna från JIT är bevisade i flera studier (Kim & Ha, 2003) och kan i ett partnerskaps-samarbete fördelas mellan slutkunden, producenten och leverantören (Kim &
Ha, 2003). En nackdel som redovisas med JIT -leveranser av mindre partier är ökat antal transporter (Kong et al., 2018). Även komplexiteten i koordineringen av försörjningskedjan ökar och kräver bättre planering och koordination (Kong et al., 2018). Leveranssäkerheten blir mer kritisk och därmed läggs mer ansvar ut på leverantörer (Kong et al., 2018).
3.8 Sammanfattning av teoretisk referensram
SCM koncept och metoder har de senaste två decennierna försökts överföras till CSCM.
Exempelvis ökad användning av IT handlar om informationsinsamling, informationsdelning och kommunikation med försörjningskedjans inblandade aktörer, för att minska risk för avvikelser genom bättre information och förutsebarhet. Det kan även öka effektivitet genom möjlighet till snabbare beslutsfattande då information delas bättre. Samarbete med
försörjningskedjans aktörer syftar till att minska risken genom ett PSS- och föredragen kund förhållande där fler leveranser blir DIFOT. Leverantörsutveckling handlar om att utveckla leverantörers prestanda och minska risken i försörjningskedjan genom direkt- eller indirekt leverantörsutveckling genom olika metoder. TPL syftar till att fokusera på kärnkompetensen och outsourca logistiken till specialister som ökar flexibiliteten genom att exempelvis kunna lagra material från större ordrar, minskat antal leveranser genom samlastning och resulterar därmed i minskning av risk och ökad prestanda i försörjningskedjan. JIT syftar till att minska lagringskostnader och kassationer av material som förstörs under lagring men har nackdelen att antalet transporter kan bli högre. Centraliserad materialförsörjning syftar till att samla
18
informationen centralt och inte gå miste om någon information. Erhålla skalfördelar genom större ordrar och även utveckla samarbeten med leverantörer och dra fördelar av att vara föredragen kund. Slutligen syftar centralisering av SCM till ökad standardisering och mindre variation mellan enheter.
19
4. Empiri
I nedan kapitel sammanställs de sex intervjurespondenternas svar i liknande ordning som den teoretiska referensramen, respondenterna har svarat på frågor gällande CSCM och hur SCM koncept och metoder används inom CSCM
4.1 CSCM
Det finns skillnader mellan SCM i tillverkande industri och CSCM enligt respondenterna.
Tillverkande industri har stabilare försörjningskedjor med långa förhållanden med
leverantörerna (R5). Försörjningskedjorna inom bygg är temporära, unika och kortvariga, det innebär att det finns en tveksamhet att investera tid och pengar i uppbyggnaden av SCM system i byggprojektens försörjningskedjor (R6). Det är enligt R5 enklare att arbeta med SCM inom tillverkande industri som bedriver sin verksamhet på samma plats i många år med samma medarbetare och leverantörer. Varje byggprojekt beskrivs som unikt av samtliga respondenter. En skillnad som nämns är gällande kapacitet, där byggarbetsplatsen inte har samma kapacitet med utrymme och lastkajar som en traditionell fabrik. Det är därmed svårare att standardisera inom byggnadsindustrin (R3). R5 menar att byggindustrin karaktäriseras av att det inte går att föra över samma koncept från tidigare projekt till nya projekt utan att logistikansvariga måste lära sig på nytt utifrån förutsättningarna för varje byggprojekt. Det sker låg eller ingen kontakt mellan logistiker, inköpare och arkitekterna i designfasen, vilket innebär att logistikansvariga och inköpare “får lösa det som hamnar på bordet” (R4).
Designteamets val av material och komponenter är ofta inte förenade med det som innebär smidig anskaffning och projektets försörjningskedja, exempelvis material från Kina, Polen, Baltikum med flera gäller stora kvantiteter som ska ankomma och matcha med
produktionsplanen (R5). Ofta sker anskaffningen av material till nya projektet från
leverantörer som tidigare inte brukats, det blir därmed ett lotteri om kvaliteten på materialet, när och om materialet kommer fram menar R3 vilket är en avgörande skillnad mellan att arbeta med SCM i annan industri och bygg enligt R3.
4.2 Centraliserad eller decentraliserad styrning av CSCM
Respondent 1,3, 4 och 5 var förespråkare för centraliserad materialförsörjning till
byggprojekten. Centraliserad materialförsörjning innebär enligt R1 att huvudentreprenören
20
har övergripande ansvar för materialförsörjningen och att underentreprenörerna sedan avropar material från huvudentreprenören i stället för att genomföra inköpen själva.
R3 menade att centraliserad materialförsörjning resulterar i högre kontroll och möjlighet att fånga mer information, vilket R3 menar är avgörande för en fungerande leveransplanering. R3 var förespråkare för att minska antalet transaktioner. Ur ett supply chain perspektiv är
centraliserad materialförsörjning att föredra eftersom man kan samla volymer och få bättre priser på helheten (R1). Utöver det menar R1 att huvudentreprenören beställer allt materialen och levererar det till byggarbetsplatsen efter behov. Huvudentreprenören äger ramavtalen med samtliga leverantörer (R1) medan underentreprenörer sedan avropar material som är godkänt och köpt av huvudentreprenören. Huvudentreprenören äger och har kontroll över hela
materielprocessen och kan därmed tryggt sätta sitt namn som en kvalitétsstämpel.
Ytterligare var R1, R3, R4 och R5 eniga om att centralisering kan minska underentreprenörers egenintresse genom att försvåra byte av tjänster som inte gynnar helheten och minimering av stöld. R1 menade även att centralisering försvårar manipulering av prisspecifikationer.
Å andra sidan är en mer decentraliserad materialförsörjning den använda metoden på R2 och R6 projekt. De argumenterade för att decentralisering leder till mindre administration och att underentreprenörer vet bäst vilket material de behöver, och vilken leverantör som
tillfredsställer materialbehovet på bäst sätt. Ett motargument är:
“problemet med decentraliserad materialförsörjning är att trots om teoretiskt sett de flesta underentreprenörer skulle sköta sig och beställa in rätt material till rätt tid, så räcker det att ett fåtal skulle göra fel på något sätt, så hade hela projektet fallerat ur ett supply chain
perspektiv”-R3
R4 menar att byggindustrin generellt är decentraliserad av bekvämlighetsskäl. Eftersom få personer vill ta ansvar vilket leder till att helhetsbilden blir lidande, som är viktig för
fungerande SCM. Detta eftersom underentreprenörer främst är intresserade av deras specifika uppdrag och mindre av hela projektets framgång (R4). Därmed ser R4 decentraliserad
materialförsörjning som negativt, men understryker att det ändå är det vanligaste i byggindustrin. R4 vill se att huvudentreprenörer tar ansvar för helheten och att valet av material och leveransstrategier ska vara enhetligt, vilket inte är fallet idag inom CSCM av R4
21
erfarenhet. R4 vill gå från projekt-tänk till organisatoriskt inköp och logistik för att erhålla skalfördelar genom att köpa större kvantiteter.
R4 beskriver byggprojekt som “vilda västern där underentreprenörer ringer samtal till bekanta leverantörer som kommer med något material där huvudentreprenör inte har en aning om vad som kommer till projektet”-R4. Kortsiktighet är något som karaktäriserar materialförsörjning till byggprojekt enligt R4. Hen argumenterar vidare att den som kommer lyckas att
centralisera materialförsörjningen är den som kommer bli marknadsdominerande.
R5 nämnde att anledningen till att byggindustrin generellt är decentraliserad beror på bekvämlighet, och att det fungerar så kallat “good enough”-R5. R5 menar att de få nytänkande inte klarar av att bryta genom byggindustrins traditioner och det äldre gardet.
Därmed försvinner tankar om supply chain management ur ett helhetsperspektiv och därför är decentraliserad materialförsörjningen det vanligaste enligt R5.
Av de sex respondenterna var det endast R1 som beskrev sin CSCM som centraliserad. R3, R4 och R5 ville se en högre grad av centralisering i deras organisations CSCM men menade att det fortfarande var väldigt decentraliserat på projekten. R2 och R6 tyckte också deras organisationers CSCM var decentraliserat men var inte lika kritiska till decentralisering som resterande respondenter.
4.3 Digitalisering av CSCM
Det sker en omställning inom byggindustrin, saker som några år sedan var otänkbara är idag verklighet menar R1. Vidare beskriver R1 att samtliga inköp sedan en tid tillbaka sker via ett inköpssystem, alla underentreprenörer på projektet arbetar i ett molnbaserat logistiksystem där inköp och materialleveranser registreras, planeras och koordineras. Logistiksystemet
integrerar huvudentreprenören, underentreprenörerna, leverantörerna och logistikpartners vilket R1 menar ger dem möjlighet att koordinera på ett sätt som inte var möjligt innan investeringarna i IT. Även nyckelleverantörerna som R1 ser som partners har integrerats genom EDI för smidigare informationsutbyte.
Idag kan alla inblandade se inkommande leveranser till projektet och planera sina leveranser för att inte krocka med andra entreprenörers leveranser och skapa flaskhalsar i form av trafikstockningar vid portarna och på lossningszonerna. Logistiksystemet möjliggör att registrera vilket
22
material som inkommit och rapportera om något material blir försenat och det möjliggör att kommunicera och agera utifrån informationen. Så IT har gett många positiva effekter. Systemet vi använder är enkelt att implementera då det bara är att bjuda in varenda ny underentreprenör eller leverantör, sen kan de interagera med resten av projektet - R1
Genom integration av moderna IT-system mellan affärspartners kan flertalet fördelar uppnås, men R3 menar att de främsta är effektivitet och riskminimering. Riskminimeringen beskriver R3 förbättras genom att i tidigt stadium identifiera, åtgärda eller eliminera avvikelser i materialflödet genom att få tillgång till information.
R5 fortsätter att beskriva effekterna av investeringar i IT genom att framhäva vikten av bra information för CSCM, samtliga inblandade aktörer i försörjningskedjan borde dela
information för att projektets försörjningskedja ska gå att koordinera.
Innan gjordes alla affärer upp genom telefon och e-mail mellan två personer och informationen stannade mellan dem. Idag kan man se allt som händer rörande logistiken i systemet och det har lett till att fler leveranser kommer som de ska, alltså i rätt tid och med rätt saker. Det är fortfarande en utmaning för många att börja använda teknologi men jag skulle idag inte kunna tänka mig ett byggprojekt utan vårt
logistiksystem. Att koordinera ett 30 tal underentreprenörer och deras materialbehov och leveranser genom telefon och mail vill jag aldrig gå tillbaka till. -R5
R6 ser potentialen med digitalisering likt de resterande respondenterna, men påstår att det saknas moderna system i sitt företag och mycket görs fortfarande manuellt med papper och penna. Detta på grund av de stora investeringar och förändring av arbetssätt som ett modernt SCM-system kräver. R6 menar att ledningen anser att logistiken fungerar tillräckligt bra för tillfället och att SCM inte ses som en affärskritisk funktion och CSCM system är
lågprioriterade i organisationen. Vidare menar R6 att digitalisering över lag i byggnadsindustrin är låg, att så kallad papper och penna är dominerande i små och
mellanstora projekt som utgör majoriteten av projekten. Vidare menar R6 att endast de största företagen och projekten använder dedikerade CSCM system. R2 hävdar att digitaliseringen av
23
CSCM är i ett tidigt skede, och att det är resurskrävande att lära sig logistiksystemen som dyker upp. R2 ser att digitaliseringen inom CSCM ökar men tror att det kommer ta lång tid innan CSCM kommer anses vara fullt digitaliserat. R4 menar att bristen på standarder och tidsbegränsningen av projekten försvårar implementeringen av IT och digitaliseringen inom byggindustrin, på ena projektet används IT med goda resultat men till nästa projekt inom samma företag handlas systemen inte upp och återgår till papper och penna, då besluten tas av olika team med olika uppfattningar om digitalisering och CSCM. Centralstyrningen är låg och varje projekt är som en autonom enhet menar R4.
4.4 Samarbeten med leverantörer och leverantörsutveckling inom CSCM
R4 menar att inköpare i byggindustrin endast letar lägsta pris på material, och att de har ”noll förståelse för SCM”-R4. R4 menar att leverantörer lockar kunder med rabatterat pris och de
“skiter i logistiken “- R4. R4 menar att logistik kan kallas osynliga kostnader då organisationer inte vet vad materialavvikelser faktiskt kostar. Samtliga respondenter
instämmer i ovan påstående, att letandet på lägsta pris står över optimerad logistik generellt inom byggindustrin.
Samarbete mellan entreprenörer och leverantörer är vanliga inom byggindustrin och samtliga respondenter hade mer eller mindre erfarenheter av samarbete med leverantörer. R6 menar att de flesta samarbeten är enkla och grundar sig i framför allt rabatterat pris. Vidare menar R6 att sådana samarbeten är en självklarhet inom branschen, med pris som drivkraft, då prispress är något som karaktäriserar byggindustrin. R6 påstår att samarbeten är kortsiktiga och
primitiva inom byggindustrin och avgörande för vem man samarbetar med och är den som ger högst rabatt.
R3 hade positiva erfarenheter av leverantörssamarbeten, men samarbeten hann inte pågå länge eftersom ledningen fokuserade på kortsiktig vinstmaximering, och det som stod på fakturan.
Det resulterade i byten av leverantör innan samarbete hann utvecklas till något större och mer givande.
R3 hade även negativa erfarenheter från samarbete inom byggbranschen då hen menade att samarbeten ibland ledde till viss bekvämlighet i relationen där leverantören omotiverat höjde priserna. Samarbete är endast vettiga när det leder till fördelar för båda parter, samt utveckling av hela försörjningskedjan som inte blev fallet i samtliga samarbeten (R3). R3 hade dock
24
erfarenhet från att ha arbetat hos en mindre entreprenör där man lyckades etablera samarbete med likasinnade leverantörer som hade lean-tänk, där lösningar skapade mervärde för slutkund och hela försörjningskedjan. När den mindre entreprenören blev uppköpt gick samarbetet i spillo då koncernledningen valde att avluta samarbetena. Där gör R3 skillnad mellan byggindustrin och annan industri där hen menar att annan industri har kommit längre och tar del av nyttor från partnerskap och samarbete. Traditionella fabriker verkar på samma plats och arbetar mer standardiserat medan byggprojekt är temporära fabriker, där såväl arbetskraft som förutsättningar skiljer sig mellan projekt. Enligt R3 krävs tid att etablera fungerande samarbeten, men inom byggindustrin hinner inköp inte etablera fungerande samarbeten innan leverantör byts till en annan innan de stora supply chain nyttorna hinner träda i kraft.
R1 hade nästan uteslutande positiv erfarenhet av samarbete och partnerskap. R1 organisation är förespråkare av att bygga relationer då mer än 60% av inköpen görs från samarbetspartners med ramavtal. R1 sammanfattade fördelarna med partnerskap som ökad öppenhet och
kommunikation, vilket gör verksamheten snabbare och mer flexibel än de traditionella metoderna. Öppenheten betyder att parterna är ärliga mot varandra och utbyter erfarenheter, vilket leder till lösningar på problem som inte skulle lösas i ett traditionellt armlängds-
förhållande inom försörjningskedjan. R1 vill se leverantörer som partners och inte endast som en aktör som ska leverera rätt material, och om de misslyckas “ge dem pryl”-R1, och i stället
“vi vill ta bort den gamla bilden, and get together”- R1.
R1 menar att hen inte arbetar traditionellt, trots att hens företag är en traditionell organisation där alla ska följa riktlinjer och utvärdera varje beslut i interna möten som tar mycket tid. R1 har som logistikchef brutit mot de traditionella metoderna i organisationen och testat nya metoder, såsom att ingå flera partnerskap, inte minst med leverantörer. Vilket visat bra resultat i form av att saker faktiskt händer och förändras till det bättre.
Enligt R5 talade bättre helhetsvillkor och leverantörers anpassningsbarhet till fördel för samarbeten. Sådana fördelar erhålls inte vid köp från slumpmässiga leverantörer menar R5.
R3 och R4 ansåg det problematiskt att samarbeten inte var på organisatorisk nivå utan snarare på projekt- eller personlig nivå. Det är en återkommande problematik inom
byggnadsindustrin, att projekt är tidsbegränsade temporära fabriker bestående av olika personer på olika platser, med olika förutsättningar som ofta splittras efter projektet menar
25
R3. Fungerande samarbeten hinner inte uppnås innan det beslutas att byta leverantör och SCM strategi av ledning då det erhållits större rabatt hos andra. Eller att inköparen blir förflyttad till ett projekt som kräver andra typer av material och leverantörer, därför är det svårt att bygga relationer inom byggnadsindustrin menar R4.
Samtliga respondenter använder PSS konceptet inom sin CSCM. R1, R2 och R3 använde PSS som förhandlingsmetod och kommuniceras tydligt till leverantörerna att de klassificeras som PSS. Detta gjorde då de i gengäld ville ha prioritet hos leverantören, gällande såväl
tillgänglighet av material och förväntade sig undantag av olika slag. R3 hade erfarenhet av att använda PSS på olika företag och ansåg att det fungerade som bäst, resulterade det i minskad administration och ökad pålitlighet. R3 la även märke till att tydligt kommunicerad PSS till leverantör ofta ledde till utvecklande av samarbeten. R4, R5 och R6 hade leverantörer med PSS men saknade rutiner på hur PSS ska användas till att generera markanta nyttor.
4.5 Supply risk management inom CSCM
R1 belyste försörjningsrisken där hen såg problem i att materialet ska vara tillgängligt vid montagetillfället. R1 exemplifierade den höga försörjningsrisken inom CSCM genom att berätta om hur entreprenörer beställer mer material än vad som behövs “just in case” - R1.
Vilket får såväl logistiska problem i form av större mängder material på byggarbetsplatsen än vad som behövs, och sedan kassation av överblivet material. Detta görs eftersom den inte finns tillit till att material kan anskaffas inom skälig tid om det skulle behövts mer material på grund av oväntad händelse. Det resulterar i höga kostnader för kassation inom CSCM menar R1. Även R5 beskriver en hög risk i CSCM försörjningskedjan, då hen har erfarenhet av flertalet stillaståendes byggprojekt, till följd av brist på material. R2 beskrev att risken i CSCM försörjningskedjorna ökat på grund av att mer material köps in från utlandet vilket resulterat i mindre flexibilitet och sämre pålitlighet om när materialet ankommer.
Det arbetas alldeles för lite med att minimera risker i vår supply chain, vilket har kostat företaget mycket pengar och förseningar av projekt.
Ledningen beslutade efter allt som länge att vi skulle börja lagerhålla material via en extern aktör för att skydda oss mot störningar för såväl material som kommer för tidigt som för sent. - R5
Metoden för att minska risken och beställningar av för mycket material var att
materialförsörjningen till byggprojekten säkrades i form av att materialet beställs tidigare och
26
levereras till ett lager i anslutning till projektet. Materialet står där tryggt och är redo att avropas och levereras JIT, och att risken då är avsevärt lägre än att förlita sig på leverantörers möjlighet att leverera en perfekt order när det är dags för montage (R1). Ytterligare lösning på problemet är avtal med leverantörer om att hålla säkerhetslager på material som ofta skadas vid montage, och att leverantören tillhandahåller sådant material med expressleveranser (R1).
Samtliga respondenter såg terminaler som en bra metod för att minska dess försörjningsrisk genom framförhållning på materialbeställningarna. Dessa blir möjliga med terminaler då materialet kan ankomma i god tid, och materialet blir mer flexibelt genom minskad känslighet för byggets produktionstakt (R2). Men R4 såg däremot terminaler som en frikoppling mot dåligt fungerande logistik i byggindustrin. R4 menar att med en väl fungerande logistik skulle samma kvalité och pålitlighet uppnås utan terminal. Terminalen ses idag ändå som ett måste av R4, men eftersom det är en stor kostnadsbärare är det något som borde arbetas emot då terminalen inte är ekonomiskt försvarbar (R4). Det krävs dock samarbeten med pålitliga leverantörer, bättre koordinering och digitalisering av försörjningskedjan för att kunna ha en lägre supply risk utan terminaler menar R4.
En viktig del av R5 arbete är att se till så att allt material som entreprenörerna behöver kommer fram. “Det behövs beställningar av material med framförhållning i synk med produktionsplanen, och leverantörer som håller sitt ord” -R5. ”Underentreprenörer kan inte beställa material från dag till dag såsom traditionellt varit fallet inom bygg”-R5. En
leveransplan för flera veckor fram behövs för att säkerställa produktionen fortsätter R5. “Vi har börjat ställa krav på entreprenörer att planera leveranser i god tid och använda
logistiksystemet för att visa när leveranser av vilket material kommer” - R5.
Samtliga respondenter samlade data och på olika sätt och försökte registrera avvikelser i materialflödet på vardera projekt, men för R2, R3, R4, R5 och R6 saknades tydliga rutiner för vidare användning av datan. Endast R1 använde informationen aktivt då all data från samtliga projekt samlades i ett centralt Bi-system där datan sammanställdes och sedan används som beslutsunderlag för leverantörshantering och minskning av supply risken för organisationen som helhet.
4.6 Outsourcing av logistik och JIT
Samtliga respondenter var bekanta med JIT-filosofin och de strävar efter att implementera denna på olika sätt. Men JIT är inte möjlig på samma sätt inom byggindustrin som för
27
traditionella industrier menar R1, eftersom andra industrier har anläggningar anpassade till att ta emot höga antal leveranser med flera lastkajer och liknande. Medan byggprojekten däremot ofta verkar på trånga platser och lossning sker med resurser som har höga timkostnader i
“lerpölar”- R1. Därmed bör JIT-konceptet inom byggindustrin tillämpas på ett annorlunda sätt än exempelvis bilindustrin menar R1. Leveranserna till byggprojektet ska utöver betong, stomme, fasad, glas inte ankomma i partier med flera leveranser som måste tas emot (R1).
Utan de olika underentreprenörernas dagsbehov av material bör ankomma i en samlastad leverans menar R1. R3 menar vidare att varje byggprojekt består av olika faser och att olika leveransstrategi är mest optimal i vardera fas. JIT-leveranser direkt från leverantör är att föredra i byggprojektets tidiga skede där betongelement, stomme, fasadelement och fönster kommer JIT och monteras segment för segment och sekvensering är kritisk (R3).
I tidig fas är ännu inte många entreprenörer inblandade och logistiken fungerar generellt bra med leveranser som kommer enligt plan och monteras utan hinder (R6). R1 beskriver leveranser av betongelement som mycket punktliga med väl utvecklade strategier för att gynna JIT. Samtidigt beskriver samtliga respondenter att leverantörer ofta tar en extra avgift för att kunna erbjuda leverans inom ett tidsfönster. Logistiken blir mer utmanande och sviktar generellt när fler entreprenörer blir inblandade i mittenfasen av byggprojektet (R6). När montage av dylikt kräver flertalet leveranser från flera leverantörer blir en
samlastningsterminal ett vinnande koncept för CSCM enligt samtliga respondenter.
R2 argumenterade för JIT-leveranser från terminalen för att minska trängsel på arbetsplatsen och skador på material. Men uppmärksammade även lagringskostnaderna på terminalen och försökte därmed ha så korta genomloppstider som möjligt vid bibehållen leveranssäkerhet.
Vidare beskrev R2 ett projekt där leveranserna av material även ankom till byggprojektet efter ordinarie arbetstid som normalt är ca. 07–16. Trycket på arbetsplatsen är generellt stort på byggprojekt mellan 07–16 men resterande tid står det ofta helt stilla vilket sänker den totala produktiviteten. Leveranser i kombination med inbärning utförd av logistikaktören till montageplats efter ordinarie arbetstid var något som var gynnsamt för logistiken. Då
byggnadsarbetare sparade arbetstid genom att ha nödvändigt produktionsmaterial på plats när de ankom till arbetsplatsen kommande morgon (R2). R6 tyckte att kombinationen av JIT med inbärningstjänst, av emballering och avfallshantering utfört av tredjepartslogistiker var gynnande för byggprojekten och byggnadsarbetare, som sparade tid på att inte utföra indirekt värdeadderande arbete. R5 såg liknande fördelar av konceptet JIT och outsourcing av logistik som resterande respondenterna. Vidare menade R5 att snickerikompetensen blir alltmer
