Hovrätt, 2000-T 8132
Gemensam vårdnad om en 6-årig pojke ansågs p g a djupgående konflikt och allvarliga
samarbetssvårigheter vara uteslutet. Kvinnans rädsla för mannen ansågs befogad med hänsyn till dennes tidigare psykiska ohälsa. Däremot medgavs ett successivt utökat umgänge mellan pojken och fadern.
Infosoc Rättsdata AB har valt att kommentera nedanstående avgörande genom följande referat.
En man och en kvinna hade en son född 1995. De var sammanboende fram till dess att pojken hade fyllt ett år.
Pojken hade därefter bott uteslutande med sin mor. Mannen väckte talan mot kvinnan i augusti 1999 och yrkade att tingsrätten skulle besluta om gemensam vårdnad om sonen. Vidare yrkade mannen umgänge med pojken en helg i månaden och därefter i samband med storhelger och pojkens skollov. Kvinnan bestred yrkandet om gemensam vårdnad. Hon medgav ett begränsat umgänge i närvaro av kontaktperson.
Visby kommun och Eslövs kommun utförde en vårdnads- och umgängesutredning. Utredarna i Visby ansåg att förutsättningar för gemensam vårdnad saknades och att kvinnan borde vara fortsatt ensam vårdnadshavare.
Vad gällde umgänget föreslogs att umgänget borde ske tillsammans med en kontaktperson till dess relationen mellan far och son stabiliserats. Eslövs kommun gjorde den bedömningen att det inte framkommit något som tydde på att mannen inte skulle kunna klara av ett normalt umgänge med sin son men att ett sådant förutsatte en inskolningsperiod med successivt utökad umgängestid.
Mannen yrkade att tingsrätten skulle förordna att vårdnaden om pojken skulle vara gemensam. Vidare yrkade han umgänge med sonen enligt följande. Tre helger under november 2000 till januari 2001 utan kontaktperson och därefter umgänge fram till dess pojken började skolan från och med onsdag till och med söndag den första veckan varje månad samt för tiden efter det att pojken börjat skolan med en förlängd helg per termin samt vartannat sportlov, påsklov, höstlov och julhelg samt fyra veckor, varav två sammanhängande, med skyldighet att meddela tidpunkten för periodernas placering senast den 1 maj varje år.
Kvinnan bestred yrkandet om gemensam vårdnad. Hon medgav umgänge med en helg i månaden under förutsättning att umgänget ägde rum på Gotland och att det under de första månaderna skedde i närvaro av kontaktperson. Grundinställningen var att inget umgänge i Hörby medgavs.
Mannen anförde bl a följande. Pojken hade ett behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. För pojkens utveckling och välbefinnande var det bäst att föräldrarna hade gemensam vårdnad om honom och att sonens relation med fadern var god. Om kvinnan även fortsättningsvis skulle få utöva vårdnaden ensam, skulle
Källa: Hovrätt
Målnr/Dnr: 2000-T 8132
Beslutsdatum: 2001-10-10
Organisationer: Gotlands kommun Hallstahammars kommun Eslövs
kommun
han komma avskäras möjligheterna att utveckla och underhålla denna goda relation. Kvinnan hade inte förmått visa den mognad som krävdes för att hon skulle kunna tillgodose hans behov av en nära kontakt med pojken.
Omfattningen av yrkat umgänge stod i överensstämmelse med pojkens bästa.
Kvinnan anförde bl a följande. Gemensam vårdnad var uteslutet eftersom hon och pojkens far hade mycket stora samarbetssvårigheter. De hade aldrig kunnat och skulle inte heller i framtiden kunna fatta beslut i för pojken viktiga frågor. Hon var fortfarande rädd för mannen. Vad gällde omfattningen av umgänget kunde konstateras att mannen inte hade bott tillsammans med pojken sedan han var 15 månader gammal. Umgänget hade hittills på grund av mannens psykiska sjukdom utövats uteslutande i närvaro av kontaktperson. Pojken var ännu inte så trygg att han kunde vistas tillsammans med mannen helt ensam och än mindre åka till honom i Skåne. Mannen brast i sina möjligheter att ta det dagliga och sociala ansvaret för pojken och hade inte tillräckliga kunskaper om pojkens behov. Han måste därför successivt bygga upp dessa. Omfattningen av umgänget måste bestämmas genom en avvägning mellan vad pojken klarade av och vad mannen förmådde.
Gotlands tingsrätt (2000-10-27, mål nr T 648-99, Ernstsson, ordförande) lämnade mannens yrkande om gemensam vårdnad utan bifall. I fråga om umgänge förordnade tingsrätten att pojken, till dess att han började skolan i augusti 2002, skulle äga rätt till umgänge med fadern enligt följande: a) den 3-5 november 2000 under dagtid i närvaro av en kontaktperson antingen i vårdförvaltningens utredningslägenhet i Slite eller i hennes hem, b) den 1-3 december 2000 under dagtid i vårdförvaltningens lägenhet i Slite och i närvaro av kontaktperson den 1 december 2000 men inte de övriga två dagarna, c) den 29-30 december 2000 under dagtid på samma ställe som under punkten b), d) den 3-4 februari 2001 under dagtid på ställe som angetts i punkten b), e) den 3-4 mars 2001 inklusive övernattning på ställe som angetts i punkten b), f) för tiden därefter två hela dagar inklusive övernattning i anslutning till en helg en gång i månaden på det ställe som angetts i punkten b). I domskälen gjordes följande bedömning.
"Utgångspunkten vid bedömningen av frågor om vårdnad och umgänge är vad som är bäst för barnet. Normalt anses det vara bäst för barnet att upprätthålla en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. En sådan kontakt främjas ofta bäst genom att vårdnaden om barnet är gemensam. Om föräldrarna har en djupgående konflikt kan dock det bästa för barnet vara att endast en av dem anförtros vårdnaden. Tingsrätten redovisar först sin bedömning av frågan om vårdnaden om [pojken] bör bli gemensam eller om [kvinnan] skall fortsätta att vara ensam vårdnadshavare.
I vårdnads- och umgängesutredningen från Familjerättsenheten i Visby görs den bedömningen att det bästa för [pojken] är att [kvinnan] även fortsättningsvis har ensam vårdnad om honom. Skälet för denna slutsats anges på det sättet att föräldrarna har en djup konflikt och art de sedan augusti 1999 inte har någon kontakt med varandra utöver förmedling av telefonsamtalen mellan [pojken] och [mannen]. Utredarna har också tagit fasta på att det vid tiden för utredningens avslutande fanns ett gällande besöksförbud för [mannen]. Motsvarande utredning från Eslövs kommun anser att det inte finns något som tyder på att [mannen] inte skulle klara av ett normalumgänge med sin son men att ett sådant förutsätter en inskolningsperiod med successivt utökad umgängestid, innan [pojken] följer med fadern till hans hem. Tingsrätten konstaterar att den senast nämnda utredningen är bristfällig så till vida att utredaren inte haft möjlighet att träffa [pojken] tillsammans med [mannen]. Förhållandena för [mannen] har därefter kraftigt förändrats genom att han brutit upp från sin sammanboende i Eslöv och flyttat till Hörby.
[Kvinnan] har hävdat att hon fortfarande, trots att hon inte ansökt om något förlängt besöksförbud för [mannen],
är rädd för honom och att detta bl a beror på det hon upplevt vid mordbranden år 1996 och tumultet utanför hennes lägenhet i augusti 1999. Tingsrätten kan inte finna att [kvinnans] rädsla är ogrundad. [Mannen] har uppgett att han i dag medicinerar med Fontex och att han till följd av det mår bra. Hans långa sjukdomshistoria är dock sådan att hans nuvarande situation framstår som skör. Om han t ex skulle sluta att medicinera eller dricka alkohol i kombination med den nuvarande medicinen finns en risk för att han skulle insjukna i allvarlig psykiatrisk sjukdom och i detta tillstånd även begå våldsamma handlingar. [Mannen] tycks mot bakgrund av att han tvångsvårdades inom psykiatrin mellan åren 1996-1997 sakna insikt i sitt behov av kvalificerad hjälp. Han framstår vidare på sätt som [kvinnan] beskrivit som rastlös. Detta tar sig uttryck i att han hoppar mellan korta anställningar för att plötsligt kasta sig in i studier, att han byter bostadsort och sammanboenden samt
flickvänner med korta intervall utan att berätta detta för [kvinnan]. Kringflackandet anser tingsrätten vara ägnat att inge oro beträffande hans möjligheter att ge [pojken] stabilitet och trygghet.
Den avgörande frågan är om [mannen] och [kvinnan] har förmåga att kommunicera på det sätt som behövs för att de gemensamt skulle kunna utöva vårdnaden om [pojken]. [Kvinnan] har påstått att [mannen] blir aggressiv, sur och besviken om de inte kan enas i frågor om sonen. Vidare har hon uppgett att han tar till andra metoder och kör över henne, om han inte får som han vill. Det finns vidare enligt [kvinnan] en risk för att [mannen] mot hennes vilja skulle kunna ta med sig [pojken] till USA och bosätta sig där. [Mannen] har å sin sida hävdat att om [kvinnan] får fortsätta att ensam utöva vårdnaden så kommer han att beskäras möjligheterna att utveckla en god och nära relation till [pojken].
Vad som ovan har redovisats illustrerar på ett tydligt sätt parternas djupgående konflikt där även våld och hot från [mannens] sida förekommit. Tingsrätten anser att parterna ar oförmögna att kommunicera på ett sätt som är nödvändigt vad gäller de övergripande, stora, viktiga beslut som skall fattas för ett barn. Den anklagelse som [mannen] riktat mot [kvinnan] om att hon inte skulle medverka till att han kan upprätthålla en nära relation till [pojken] finner tingsrätten sakna bärkraft. Det kan därför inte anses vara för [pojkens] bästa att parterna har gemensam vårdnad om honom. Tingsrätten lämnar därför [mannens] yrkande härom utan bifall, vilket innebär att [kvinnan] även fortsättningsvis ensam skall handha vårdnaden om [pojken].
Vad sedan gäller umgänget gör tingsrätten följande överväganden. [Kvinnan] har förklarat att hon strävar efter att [pojken] skall få ett bra och tryggt umgänge med sin pappa samt att hon mot den bakgrunden inte anser att det är för sonens bästa att han skall behöva åka till [mannen] i Skåne. [Pojken] är i dag drygt fem år gammal.
Han har trots sin låga ålder upplevt flera omskakande händelser, vilka alla bottnat främst i [mannens] psykiska ohälsa. Det umgänge som hittills utövats har varit starkt begränsat både till tid och rum fram för allt på grund av detta och på grund av att [pojken] ännu inte uppnått den ålder då han kan resa själv till fastlandet. Parterna är överens om att [pojken] har en stark anknytning till sin pappa och att deras kontakt är mycket god. Påståendena från [kvinnan] om att [pojken] tillsammans med [mannen] äter för mycket godis, att han inte får ordentligt lagad mat utan i stället alltid går till McDonald´s med sin far, att [mannen] skulle leka för våldsamma lekar med [pojken] anser tingsrätten vara sådana omständigheter som saknar betydelse för att bedöma omfattningen av umgänget. Inte heller känner tingsrätten någon oro över att [mannen] inte skulle kunna ge [pojken] adekvat medicinsk vård om denne exempelvis skulle få ett astmaanfall.
Fråga är dock var umgänget skall utövas efter de två inledande helgerna på Gotland, i vilken omfattning det skall ske samt om en kontaktperson skall närvara helt eller delvis. Med beaktande av [pojkens] låga ålder anser tingsrätten inte att det är förenligt med hans bästa om han skulle tvingas att resa ned till sin pappa i Skåne.
Umgänget bör därför uteslutande ske på Gotland. Den olägenhet som det innebär för [mannen] att resa hit,
anser tingsrätten väger lätt i förhållande till vad som är bäst för pojken. [Pojken] har hittills uteslutande träffat [mannen] i närvaro av kontaktpersoner eller i vart fall släktingar. Tingsrätten anser att det är för [pojkens] bästa att det fortsatta umgänget ytterligare några gånger bör ske med medverkan av en kontaktperson. [Kvinnan] har visserligen riktat viss kritik mot [vittne 1:s] sätt att utöva sitt kontaktmannaskap. Bland annat har hon menat att det framstår som underligt att [mannen] och [pojken] flera gånger övernattat i hennes lägenhet om ett rum och kök samt att hon under pågående kontaktmannaskap ställt upp och vittnat på [mannens] begäran. Denna kritik anser tingsrätten inte det vara nödvändigt att pröva på grund av att det endast kvarstår en helg nu i november och en dag i december för en kontaktperson att närvara vid. Att nu förordna en ny kontaktperson finner tingsrätten vara uteslutet. Vårdförvaltningen i Slite har enligt uppgift till [kvinnans] ombud ställt i utsikt att den utredningslägenhet i Slite som [mannen] kan få tillgång till för att utöva umgänget med [pojken] skall rustas upp.
Tingsrätten finner därför att umgänget skall utövas där. Lägenheten ligger mycket nära [kvinnans] bostad, vilket innebär en trygghet för [pojken]. På grund av de särskilda villkor som ställts upp för umgänget anser tingsrätten inte det vara möjligt att besluta om umgänget för tiden efter det att [pojken] börjat skolan i augusti år 2002."
Mannen, som under processens gång flyttat från Skåne till Hallstahammar, överklagade tingsrättens dom.
Svea Hovrätt (Rosenberg, referent, Komujärvi och Möller samt nämndemännen Lindström och Artsman) fastställde tingsrättens dom i vårdnadsdelen. I fråga om umgänge ändrades tingsrättens domslut. Pojken förklarades ha rätt till umgängen med sin far enligt följande.
- två hela dagar i Hallstahammar i anslutning till en helg, en gång i månaden och vid tre tillfällen, varvid umgänget vid det första tillfället skall ske i närvaro av en kontaktperson utsedd av Socialnämnden i Hallstahammars kommun,
- när det nyssnämnda umgänget har kommit till stånd, två hela dagar med övernattning i Hallstahammar i anslutning till en helg, en gång i månaden och vid tre tillfällen,
- när det nyssnämnda umgänget har kommit till stånd, torsdag - söndag med övernattningar, en gång i månaden och innan [pojken] börjar skolan i augusti 2002.
- efter [pojkens] skolstart i augusti 2002, fredag - söndag med övernattningar, en gång i månaden,
- varannan julhelg, från den 22 december till den 29 december, med början år 2003.
- varannan nyårshelg, från den 30 december till den 6 januari, med början år 2002,
- två veckor under sommaren 2002, uppdelat på två ej sammanhängande perioder om vardera en vecka, med skyldighet för [mannen] att senast den 15 maj 2002 lämna besked till [kvinnan] om tiden för sommarumgänget,
- fyra veckor varje sommar, varav två veckor sammanhängande, med början år 2003, med skyldighet för [mannen] att senast den 15 maj resp. år lämna besked till [kvinnan] om tiden för sommarumgänge.
I domskälen gjordes följande bedömning.
"Vårdnadsfrågan
Lagstiftningen om vårdnad om barn innebär att vårdnaden som huvudregel skall vara gemensam för föräldrarna. När det framkommer särskilda omständigheter som talar mot en gemensam vårdnad skall vårdnaden emellertid anförtros åt en av föräldrarna. En sådan omständighet kan vara att konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet
I förevarande fall visar utredningen att det fortfarande råder en djupgående konflikt mellan [mannen] och [kvinnan]. Det är tydligt att det från [kvinnans] sida finns rädsla och bristande förtroende för [mannen]. Enligt hovrättens mening är denna inställning förståelig mot bakgrund av vad som tidigare har förekommit mellan dem, särskilt händelsen med lägenhetsbranden år 1996. Vidare har [mannen] här visserligen uppgett att han numera mår psykiskt väl och att han inte längre intar någon medicin. Enligt hovrättens mening finns det emellertid, mot bakgrund av [mannens] tidigare psykiska ohälsa, anledning att bedöma hans nuvarande hälsotillstånd i detta avseende med viss försiktighet.
Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att det för närvarande inte finns sådana förutsättningar för samarbete mellan [mannen] och [kvinnan] i frågor som rör [pojken] att det skulle vara till dennes bästa att parterna har gemensam vårdnad om honom. [Kvinnan] bör alltså även i fortsättningen ha ensam vårdnad om [pojken], och tingsrättens dom i vårdnadsdelen skall därför stå fast.
Frågan om umgänge och om fördelningen av resekostnader
[Pojken] är i dag sex år gammal. Det står klart att han har en stark anknytning till sin pappa och att de genom hittillsvarande umgänge kommit att etablera en mycket god kontakt.
[Kvinnan] har riktat kritik mot [mannen] när det gäller dennes förmåga att i samband med umgänge ta hand om [pojken]. Efter tingsrättens dom har i detta hänseende tillkommit de incidenter i samband med
umgängestillfällen våren 2001 som [kvinnan] har påtalat. Vad som har kommit fram om dessa incidenter visar visserligen att [mannen] i viss mån har brustit i det praktiska föräldraansvaret. Hovrätten anser emellertid att dessa brister inte bör ges någon avgörande betydelse vid bedömningen av [pojkens] rätt till umgänge med [mannen] i fortsättningen. Inte heller vad som har kommit fram om [mannens] hälsa i psykiskt hänseende bör ges någon sådan betydelse. Det finns sålunda enligt hovrättens mening inte med hänsyn till [pojkens] säkerhet grund för några bestående inskränkningar i umgängesrätten.
Enligt hovrättens mening är det mot bakgrund av det anförda angeläget att ett regelbundet umgänge mellan [pojken] och [mannen] kan komma till stånd så snart som möjligt. Det umgänge som hittills ägt rum har visserligen haft begränsningar i olika avseenden, bl.a. med villkor om kontaktperson. Genom att det också under den senaste tiden har förekommit umgänge finns det emellertid förutsättningar att omgående börja bygga upp en normal relation mellan [pojken] och [mannen] genom umgänge.
Vad som komplicerar frågan om umgängesrätt är emellertid att [kvinnan] och [pojken] numera är bosatta i Hallstahammar medan [mannen] bor på Gotland. Hovrätten anser att hänsyn till det geografiska avståndet bör tas vid utformningen av umgängesrätten.
Det anförda innebär att hovrätten anser att det inte finns anledning att mer än vid ytterligare något
umgängestillfälle förena en umgängesrätt med villkor om kontaktperson. Vidare bör umgänge med övernattning
hos [mannen] kunna ske efter några umgängestillfällen med enbart dagumgänge. Ett villkor om att umgänget skall äga rum i Hallstahammar bör gälla enbart i inledningsskedet då ett mera normalt umgänge mellan [pojken]
och [mannen] utvecklas. Tingsrättens dom i frågan om umgängesrätt bör ändras i enlighet härmed."
