Nya bidrag till kännedomen om Sigtunakyrkorna Floderus, Erik
Fornvännen 30, 206-218
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_206
Ingår i: samla.raa.se
NYA BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM SIGTUNAKYRKORNA
AV
E R I K F L O D E R U S I. S:T PER
I en uppsats, »Sigtuna ödekyrkor»,1 har Emil Eckhoff publicerat några rön och iakttagelser från de undersöknings- och restau- reringsarbeten, som han på 1890-talet företog framförallt i S:t Pers ruin. 1 uppsatsen betonas starkt S:t Pers fortifikatoriska karaktär, och förf. vill även se ett bevis för, att kyrkan verkligen ut- stått en belägring, i något som han anser vara en påbörjad mingång omedelbart intill muren. Eckhoff har sannolikt företagit en grävning väster om kyrkan, och i antikvarisk-topografiska arkivet förvaras även en osignerad teckning, som säkerligen utförts vid detta tillfälle.
Den visar dels den nyss omtalade »mingången» omedelbart intill S:t Pers västtorn samt omkring denna en fyrsidig anordning av något slag, något bredare än kyrkans långhus.
Ar 1934 hade förf. till dessa rader tillfälle att göra en undersök- ning på platsen för att närmare utröna, vad som avsågs med den på teckningen antydda anordningen, vilken ej alls omnämnes i Eckhoffs uppsats. Redan för åtskilliga år sedan stod det klart för mig, att här funnos byggnadsgrunder, i markytan kunde nämligen iakttagas två vinkelrätt mot varandra lagda stenrader samt rätt rikligt med mur- bruk.
Då torven nu avtogs, blottades en till synes ursprungligen kom- pakt, nu på några ställen skadad, i bruk lagd stenplan, som i väster och söder begränsades av tydliga liv, do förut i markytan synliga stenraderna. Några innerliv funnos ej, det hela utgjorde tydligen un- dergrunden till en av gråsten uppförd byggnad, vars dimensioner varit omkr. 14 m i N—S och 9 m i ö—V. I södra livet fanns det
1
SvFT X, 1900, sid. 131 ff.
B I D R A G T I L L K A N N E D O M E N O M S I G T U N A K Y Ii K O R N A 2 0 7
C D O
— A
Fig. 1.
Plan av de 1934 framgrävda byggnadslämningarna västor om S:t Pers ruin i Sigtuna. Uppraätn. av förf.
första skiftet ovan undergrunden delvis bevarat (fig. 1—2). Av un- dersökningen framgick tydligt, att denna undergrund sträckte sig in under S:t Pers västparti, som sålunda måste vara senare uppfört än densamma. För att vinna ytterligare bekräftelse härpå företog jag en grävning inne i västtornet, varvid en del av undergrundens östra liv blottades, ehuru stenarna här ej lågo i bruk.
Omedelbart intill västtornet och delvis sträckande sig in under det-
samma anträffades den av Eckhoff förmodade mingången, en av stora
klumpstenar omgiven grop, 1,5 m i diam. och med 1,2 m:s djup under
tornets ursprungliga marknivå. Att det ej kunde röra sig om en min-
gång stod redan från början klart. I kapten E. A. Björkmans sam-
208 F. R I K F I. O I) E R U S
S:t Per, Sigtuna. Fig. 2.
Den 1934 framgrävda grunden till det
västtornet. Foto förf. ildrig fullbordade lingar från 1860-talet (avskr. i antikvarisk-topografiska arkivet) om- nämnes en tradition, enligt vilken biskop Adalvard skulle ha falt sin grav omedelbart utanför västtornet. Att gropen skulle vara en grav- ar även uteslutet, och något stöd för denna tradition har jag ej heller funnit i äldre litteratur. Innan ett svar kan lämnas på denna fråga mäste törst byggnadens karaktär utredas.
Till att börja med låg det närmast till hands att antaga, att här legat en efter medeltida förhållanden ganska ansenlig profanbygg- nad, som rivits för att lämna plats för S:t Per, vilken ligger på den högsta punkten av den här belägna kullen. Häremot talade emellertid den fullständiga avsaknaden av kulturlager. I^gendomligt var även det symmetriska läget i förhållande till kyrkans längdaxel. Antikva- rien Erik Lundberg har emellertid haft vänligheten att för mig fram- lägga en annan och som det synes mig mera acceptabel förklaring:
d e f r a m g r ä v d a b y g g n a d s l ä m n i n g a r n a u t g ö r a r e s -
t e r n a a v e t t a l d r i g f u l l b o r d a t , b r e t t v ä s t t o r n , s a n -
n o l i k t e t t d u b b e l t o r n . Som brukligt var har kyrkan börjat
byggas från öster, men innan mittpartiet ännu fullbordats, har grun-
B I D R A G T I L L K Ä N N E D O M E N O M S l G T U N A K Y R K O R N A 2 0 9
den till det planerade s t o r a västtornet lagts. Av n å g o n anledning h a r denna plan ej fullföljts, u t a n ett m i n d r e västtorn uppfördes i stället.
Den stensatta gropen erhåller n u sin förklaring, den h a r helt sä- kert avsetts för uttömning av dopvattnet och ovanför densamma bör h a varit den för dopfunten avsedda platsen.
Otto v. F r i e s e n h a r antagit, att S:t P e r varit en gilleskyrka, och att den i likhet med vad som var förhållandet i Novgorod uppförts av t y s k a köpmän, vilka där h a d e en P e t r u s k y r k a .2 Även Ad. Schiick omfattar denna teori.3 Bengt T h o r d e m a n h a r däremot antagit, att S:t P e r äldst varit b i s k o p s k y r k a4 och nyligen h a r G e r d a Boéthius varit inne på s a m m a t a n k e g å n g5 samt påpekat likheten mellan denna k y r k a och de äldsta k u n g s g å r d s k y r k o r n a , vilka tjänat som missionsbiskops- k y r k o r , samt den tidiga r o m a n s k a tidens k a t e d r a l e r . Vid p l a n l ä g g a n - det av dessa k y r k o r h a t o r n b y g g n a d e r spelat en stor roll. Upptäckten av att S:t P e r p l a n e r a t s icke blott med centraltorn utan även med ett brett dubbeltorn i väster s y n e s mig y t t e r l i g a r e bekräfta teorien om en b i s k o p s k y r k a .
Anledningen till att detta s t o r a västtorn aldrig fullbordades, u t a n att man nöjde sig med en e n k l a r e a n o r d n i n g , måste ligga i f ö r ä n d r a d e k y r k l i g a eller ekonomiska förhållanden. De a r k e o l o g i s k a förhållan- dena i Sigtuna antyda, att utvecklingen redan i början av 1100-talet a v s t a n n a r , speciellt i v ä s t r a delen av s v a r t a jorden visa fynden, att endast en mycket obetydlig bebyggelse funnits efter denna tidpunkt.
Den viktigaste o r s a k e n till den f ö r ä n d r a d e planen synes mig emeller- tid vara, att biskopssätet på 1130-talet överflyttades från Sigtuna till Uppsala. N ä r S:t P e r ej l ä n g r e u p p b a r värdigheten som biskops- k y r k a , k u n d e man nöja sig med e n k l a r e a n o r d n i n g a r . H ä r a v följer, att S : t P e r s v ä s t p a r t i b ö r h a f u l l b o r d a t s e f t e r 1 1 3 0 - t a l e t .
E n omständighet, som ytterligare t a l a r för en dylik sen datering, vilken j u strider mot den av Roosval m. fl. a n t a g n a dateringen till
2 Ur Sigtunas äldsta historia, UFT XXVI, sid. 19.
3 Det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling, Sthlm 1920, sid. 127.
4 Sankt Per i Sigtuna, Fv. 1924, sid. 223. G u n n a r B o l i n har även biträtt denna åsikt och anför den omständigheten, att prostämbotet varit knutet till denna kyrka (Stockholms uppkomst, Ak. avb., Uppsala 1933, sid. 373).
6 Kirkebygninger og deres Udstyr. Sverige. Nordisk Kultur XXIII.
14 — Fornvännen 1935.
210
E R I K F L O D E R U SaJPicolcc T t **
Fig. 3.
Karta över Sigtuna från 1000-talets senare hälft. Original i K. Lantmäteri- slyrelsens arkiv.
1080-talet
6är den, att i södra långhusportalen en runsten ligger in- murad som tröskelsten. Den kan ej ha inlagts senare än när detta parti av kyrkan uppfördes. Runstenen tillhör senare hälften av 1000- talet, och dess kors visar att den rests över en kristen man. Man har svårt att tänka sig att den ej haft en viss »livstid», åtminstone en mansålder.
7Då det är att förvänta, att den segslitna frågan om S:t Pers och S:t Olovs konsthistoriska ställning kommer att på nytt behandlas från ett mera sakkunnigt håll än mitt, har jag här helt undvikit att gå in på dessa frågor. Med dessa rader avses endast att framlägga några fakta och synpunkter, som därvid kanske kunna vara av en viss betydelse.
II. S:T NICOLAI
S:t Nicolai tillhör dem av Sigtunakyrkorna, av vilka i våra dagar så gott som intet synes ovan jord. Endast en obetydlig murklack, förmodligen det nordöstra hörnet, kan ännu iakttagas i Klockbackens
• Den baltiska Nordens kyrkor, Sthlm 1920, sid. 36.
' G u n n a r B o l i n s datering av S:t Per till Olov Skötkonungs tid
faller ju på endast detta faktum (a. a., exkurs I).
B I I) It A G T I L L K Ä N N E D O M E N O M S I G T U N A K V II K O Ii N A 2 1 1
Fig. 4.
S:t Nicolai ruin. Teckning i Mandolgrenska samlingen, Lunds universitet.
sluttning nedanför klockstapeln. Ä n n u på 1860-talet stodo emellertid m u r a r n a , s ä r s k i l t n o r r a l å n g h u s m u r e n k v a r till manshöjd. De necl- brötos emellertid s n a r t och doldes så småningom av från Klockbac- ken n e d r a s a d j o r d och sten.8
Troligen inleddes förstöringsverket genom den s t o r a b r a n d e n 1658. A s c h a n e u s9 beskriver å r 1612 S:t Nicolai som »förfallen till m u r och tak, i n n a n och u t a n , rätt öde, d ö r r och d ö r r j ä r n bortstulne.
De h u g g n e grytestenar, som i d ö r r e n o m k r i n g och all h ö r n e n varit haver, ä r o utbrutne, till m u r n i n g i staden och mestadels av en hand- k v a r n s - och s e n a p s k v a r n s h u g g a r e , Påvell Rotta benämnd, uppödele, förr än d ä r o m vart r a n n s a k a t och förvägrat». A r 1616 uppfördes ett t r ä t o r n på k y r k a n och två å r s e n a r e uppsattes s t a d s u r e t i detla. båda s y n a s ha blivit förstörda i den ovan omtalade s t o r a branden.1 0
Den k o n s t h i s t o r i s k a diskussionen k r i n g g r å s t e n s k y r k o r n a i Sig- tuna h a r hittills endast r ö r t sig om S:t P e r och S:t Olov, u n d e r det S:t Nicolai s å gott som helt lämnats utanför.1 1 Emellertid k a n man
8 V i l h . L u n d s t r ö m , Sigtunas fornminnen, UFT XVI, sid. 88.
• G u n n a r G i h l , Sigtuna och Norrsunda, Ak. avh., Uppsala 1925, sid. 17.
10 O 1 o f P a 1 ra e, Sigtuna stads utveckling under nyare tid, Gamla svenska städer, h. 5, sid. XIX.
11 E r i k F l o d e r u s , Sigtuna. A Suminary of Recent Research Con- cerning Swedens Oldest Mediteval City, Acta Archaeologica, Vol. I: I;
pag. 104.
212 E R I K F L O D E R U S
•
Fig. 5.
S:t Nicolai ruin. Detalj ur förlagan till sticket över Sigtuna i Sueols antiqua. Original i K. Bibi.
av bevarade planer och avbildningar bilda sig en ganska god upp- fattning om kyrkans ursprungliga utseende, och vissa fynd av bygg- nadsfragment, som gjorts i staden och med ganska stor grad av san- nolikhet kunna ställas i samband med S:t Nicolai, göra det även möj- ligt att inpassa den i dess konsthistoriska och kronologiska sam- manhang.
Av en från slutet av 1600-talet härrörande stadsplan över Sigtuna
12(fig. 8) framgår, att den haft rektangulär grundplan med tre intill varandra placerade absider i öster, den mellersta något större än de övriga. Genom teckningar i Mandelgrenska samlingon i Lund (fig. 4) och den ovannämnda Björkmanska samlingen kan denna plan veri- fieras.
På Sigtunasticket i Erik Dahlbergs Suecia är S:t Nicolai försedd med en enda stor absid i öster och har i övrigt utseendet av en vanlig
" P a 1 ra e, a. a., fig. 1.
B I D R A G T I L L K Ä N N E D O M E N O M S I G T U N A K V li K O fi N A 2 1 3
Fig. 6.
S:t Nicolai ruin. Detalj ur Erik Dahlbergs (ockning över Sigtuna. Original i K. Bibi.
treskeppig långkyrka (fig. 5), så som även Thordeman
13uppfattat den. En närmare granskning av originalteckningen visar emellertid, att koppaislickaren missuppfattat denna (fig. 6). Här framträder nämligen tydligt dels de tre absiderna, dels även kleristoriemu- rarna, som sålunda tydligt visa, att kyrkan varit en basilika. Den norra omfattningsmuren har enligt Dahlbergs teckning varit försedd med två höga och smala rundbågiga fönster, möjligen kan ännu ett ha funnits väster om dessa två, där ett parti av muren synes vara nedrasat. Gavelröstena äro vart och ett försedda med ett rundbägigt fönster, bredare än de nyssnämnda. Däremot saknar kleristoriemu- rarna fönster.
Enligt on ännu på 1600-talet levande tradition skall S:t Nicolai ha anlagts av ryska köpmän. 1664 kallas den för ryska kyrkan »uppe vid berget» och kyrkogården samtidigt ryska kyrkogården.
14Planen
14
C. M. K j e l l b e r g , Upplands städer, Uppland, skildring av land och folk, I, Uppsala 1905, sid. 510.
13
Sigtuna, Svenska kulturorter 6, Sthlm 1926, sid. 45.
214 E R I K F L O D E R U S
Fig. 7—9.
Byggnadsfragment av sandsten, anträffade i Sigtuna.
med sina tre intill v a r a n d r a lagda absider, som såvitt j a g vet ej an- n o r s t ä d e s förekommer på n o r d i s k t område, ligger j u n ä r a till h a n d s att återföra på r y s k a eller b y s a n t i n s k a förebilder. U p p b y g g n a d e n u t a n torn eller tvärskepp torde emellertid ej k u n n a h ä r l e d a s från detta håll.
I stället synes det mig, att en g a n s k a stor likhet föreligger med Lunds d o m k y r k a och D a l b y k y r k a i dessas äldsta former1 5, e h u r u dessa som Anjou påvisar haft r a k s l u t e t kor.
Ett ytterligare s a m b a n d med L u n d a a r k i t e k t u r e n och S:t Nicolai torde k u n n a s p å r a s i de a r k i t c k t u r f r a g m e n t av röd sandsten, som an- träffats på olika ställen i staden och med stor sannolikhet kommit från S:t Nicolai. De u t g ö r a s av k v a d e r s t e n a r , sockelfragment samt två pelarbaser, av vilka den ena ligger i S:t L a r s r u i n (fig. 7) u n d e r det den a n d r a tillhör Sigtuna fornhem (fig. 10). Den s e n a r e består av fyra stycken, anträffade för n å g r a å r sedan i g r u n d e n till U p p l a n d s - b a n k e n s h u s vid Stora torget, d ä r de lågo som h ö r n s t e n a r . Huset ä r ett av de äldre i Sigtuna, och troligen h a r basen tagits direkt från ruinen, n ä r det byggdes. Såväl sockelfragmentens som p e l a r b a s e r n a s
15 S t e n A n j o u , Heliga korsela kyrka i I hilby samt de äldsta kyrkorna i Lund, Roskilde och Odense. Undersökningar till 1000-talets arkitektur- historia, Ak. avb., Gbg 1930.
B I D R A G T I L L K A N N E D O M E N O M S I G T U N A K Y R K O R S A 2 1 5
Fig. 10. Fig. 11.
Pelarbas, funnen i grunden till ett hus vid St. torget, Lampa av sandsten, in- Sigtuna. Nu i Sigtuna fornhem. Foto J. E. Änder- murad i Mariakyrkans
björk. västportal, Sigtuna.
profiler överensstämma med dem, som återfinnas i förhallen till D a l b y k y r k a , vilken av Anjou d a t e r a s till 1140.10
Såväl S:t P e r som S:t Olov s a k n a profilerade s o c k l a r eller pelar- baser av detta slag. I S:t P e r förekommer sandstenen mycket s p a r - samt, i S:t Olov h a r s a m m a r ö d a sandsten som i de n ä m n d a bygg- nadsfragmenten kommit till a n v ä n d n i n g framför allt i tornets b å g a r och hörnkedjor. Däremot förekommer ej h ä r någon r i k a r e profilbild- ning. S:t Olov är, så vitt vi k u n n a döma, den första S i g t u n a k y r k a , i vilken sandstenen kommit till a n v ä n d n i n g i n å g o n s t ö r r e u t s t r ä c k - ning. S:t L a r s h a r troligen varit enskeppig, varför n å g r a pelare ej k u n n a i n p a s s a s i dess byggnadsschema, detsamma h a r varit förhål- landet med den av P a l m e och J a n s e framgrävda k y r k a n i Sigtuna fornhems trädgård.1 7 Såvitt m a n vet ha utom M a r i a k y r k a n endast tre k y r k o r till funnits i Sigtuna. Av dessa k u n n a S:t G ö r a n samt den av frisergillet uppförda k y r k a n1 8 l ä m n a s u r r ä k n i n g e n , då de redan före 1600-talet gått sin u n d e r g å n g till mötes. Därefter å t e r s t å r endast S:t Nicolai, i v a r s basilikala schema p e l a r b a s e r n a mycket väl k u n n a in-
10 Jag stannar i tacksamhetsskuld till antikvarien Erik Lundberg, som påpekat detta förhällande för mig.
17 E r i k F l o d e r u s , En gilleskyrka i Sigtuna? Fv. 1927.
18 F l o d e r u s , a. a., Acta, pag. 104.
216 E R I K F LO D E R U S
passas. I detta sammanhang är Aschanei notis om senapskvarnshug- garen av intresse, denna liksom uppgiften om de huggna »gryteste- narna» tyder på sandsten.
Av vad som ovan sagts följer, a t t S : t N i c o l a i k y r k a u p p - f ö r t s a l l r a t i d i g a s t p å 1 1 4 0 - t a l e t , t r o l i g e n n å g r a å r t i o n d e n s e n a r e , a l l t s å e f t e r 1 1 0 0 - t a l e t s m i t t .
Som jag ovan framhållit har den röda sandstenen börjat användas som byggnadsmaterial i Sigtuna samtidigt med uppförandet av S:t Olovs torn. Denna tidpunkt bör ha infallit mellan fullbordandet av S:t Pers västparti, som saknar finhuggen sandsten, och vars tillkomst jag ovan försökt fixera till 1130-talet, och uppförandet av S:t Nicolai, d. v. s. omkring mitten av 1100-talet.
Det lättarbetade sandstensmaterialet har synbarligen inbjudit till en rikare behandling arkitektoniskt och skulpturalt. Till samma tid som S:t Nicolai hör nämligen även den av samma röda sandsten huggna dopfunt, av vilken ett fragment anträffades vid framgrävan- det av kyrkan i fornhemmets trädgård.
19Roosval daterar den till ti- den 1130—1160. Troligen hör även den korsmärkta sandstenhällen från kyrkogården omkring samma kyrka
20till samma tid. Ett annat sandstensarbete, som måhända bör nämnas i detta sammanhang, är den i Mariakyrkans portal inmurade lampan (fig. 11).
Vad slutligen frågan om S:t Nicolai karaktär av gilleskyrka be- träffar, bör det framhållas, att den aldrig namnes som församlings- kyrka. S:t Nicolaus var sjömännens, handlandenas och de resandes skyddshelgon, och särskilt i norra Tysklands och Skandinaviens sjö- städer restes präktiga tempel till hans ära. Då traditionen utpekar S:t Nicolai som uppförd av ryska köpmän, ligger det nära till hands att sätta den i förbindelse med ett gille av på Ryssland handlande köpmän av samma slag som det frisiska gillet.
21Ännu under 1000-talet voro förbindelserna mellan Sverige och Ryssland livliga, varom även åtskilliga fynd i Sigtunas svarta jord bära vittne. Olov Skötkonungs dotter var gift med den ryske storfursten Jaroslav, efter vars död 1054 förbindelserna med vårt land dock började avtaga. Svenska köpmän torde emellertid alltjämt ha förekommit på de ryska mark-
18
F l o d e r u s , a. a., Fv. 1927, fig. 129; jfr även Fv. 1928, sid. 48.
20
Fv. 1927, fig. 133.
21
v. F r i e s e n , Ur Sigtunas äldsta historia. Ett frisiskt bandelsgille i
Sigtuna på 1000-talet, UFT XXVI.
B I D R A G T I L L K Ä S S E 1) O M B S OM S I G T U N A K Y fi K O R S A 'J17
n a d e r n a . Att det r y s k a gillet i Sigtuna liksom frisergillet bestått av svenska m ä n s y n e s mig högst sannolikt. 1 a n n a t fall borde väl k y r - k a n h a erhållit en mera b y s a n t i n s k prägel.
Fig. 12.
S:t Pers ruin, Sigtuna.
Z U S A M M E N F A S S U N G .
E R I K FLODERUS: Neue Beiträge zur Kenntnis der Kirchen zu Sigtuna.
I. St. Per.
Verf. unternahm 1984 eino Ausgrabung unmittelbar westlich v ler Ruine St. Per und entblösstc dabei das Fundament cincs nio vollcndetcn Westturms von grösseren Dimensionen als der gegenwärtige, oines wahrscheinlich als Doppelturm beabsiohtigten Baues (Abb. 1—2). Dies bestätigt eine von B. Thordeman u. a. vertrotene Hypothese, dass St. Per urspriinglich als Biscbofskirche gcplant geweson sei. Dor Anlass, wesbalb dieser grosse Westturm nicht vollondet wurde, ist ganz sicher der Um- stand, dass dor Bischofssitz in don 1130-er Jahren nach (Gamla) Uppsala
2 1 8 E R I K F L O D E R U S
verlegt wurde. Hieraus folgt, dass die Wostpartie von St. Per nach diesem Zeitpunkt vollendet worden sein muss, was eine weitere Bestä- tigung dadurch orbält, dass ein Runenstein, der in der zweiten Hälfto des 11. Jahrhunderts tiber einen christlichen Mann errichtet wurde, in die Westpartie der Kirche cingomauert worden ist.
I I . St. Nicolai.
Die Kirche St. Nicolai ist nunmehr obcrirdisch vollständig verschwun- den. Ihr Plan känn indessen auf Grund eines aus dem 17. Jahrhundert her- riilirenden Stadtplans von Sigtuna (Abb. 3) sowie oiner Zeichnung aus dem 19. Jahrhundert (Abb. 4) als eine dreischiffigc Langkirche mit drei nebeneinander gelegenen Apsidon rekonstruiert werden. Eine von Erik Dahlberg ira 17. Jalirbundert fiir Suecia antiqua ct bodierna ausgofiibrto Zeichnung (Abb. 6) zeigt, dass die Kirche eine Basilika ohne Turm ge- wesen ist. Vorf. versucht den Nachweis clafiir zu crbringen, dass mehrere in der Stadt angetroffene Baufragmente aus Sandstoin (Abb. 7—10) von dieser Kirche herriihren. Ihre Profilierung stimmt mit der Vorhalle der Kirche zu Dalby in Schonen iiberein, dio in die 1140-er Jahre datiert wird.
St. Nicolai muss somit nach diesem Zeitpunkt aufgefiihrt worden sein, wahrscheinlich nach der Mitte des 12. Jahrhunderts.
An St. Per kommt Sandstein sehr spärlich vor und ohne Profilierung.
Am Turm der St. Olovskirche ist Sandstein in den Bogen und dem Eck- inauerwcrk des Turmes zur Verwendung gekommen, jedoch ohne reicbere Profilierung. St. Olov muss daher nach St. Per vollendet worden sein, aber vor St. Nicolai, also um die Mitle des 12. Jahrhunderts.
St. Nicolai ist walirscheinlicli als Kircho fiir eine Kaufmannsgilde erbaut worden, deren Mitglieder Handel nach Russland betrieben, wovon eino Tradition noch im 17. Jalirbundert zu erzählen wusste.
Aus derselben Zeit wie St. Nicolai, der Mitte order zweiten Hälfte des 12.
Jahrhunderts, riihren vermutlich noch andere in Sigtuna angetroffene Sand- steinarbeiten her, so ein Taufbecken (Fornv. 1927, Abb. 129), ein Grabstein
(ebd. 1927, Abb. 133) sowie eine Lampe (Abb. 11).
