Kulturhistorisk utredning väg 44 Lidköping - Källby

(1)

Kulturhistorisk utredning väg 44 Lidköping - Källby

Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping - Källby 2012 Skeby och Sävare socknar

Götene och Lidköpings kommuner Kulturmiljö, Västergötlands museum Arkeologisk rapport 2012:34

Bebyggelsehistorisk rapport 2012:19

(2)

(3)

Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping - Källby 2012

Arkeologisk rapport 2012:34

Bebyggelsehistorisk rapport 2012:19

(4)

Västergötlands museum / Västarvet Box 253

532 23 Skara

tel 010-441 42 70, fax 0511-163 02 www.vastergotlandsmuseum.se

(5)

Innehåll

1. Inledning...5

2. Resultat - antikvarisk synpunkter, kulturmiljövärden i sammanfattning...8

. Alebäck...10

. Filsbäck-Helde ...13

. Dalvik...21

. Dälden-Tyskagården ...23

. Skeby ...27

3. Utredningen...32

. Bebyggelse- och landskapshistorisk översikt ...32

. Beskrivning 2012 ...37

. Alebäck...37

. Filsbäck-Helde ...40

. Dalvik...47

. Dälden-Tyskagården ...49

. Skeby ...52

4. Källor...58 Bilaga

1. Fornlämningsöversikt, karta

(6)

(7)

Kulturhistorisk utredning, väg 44

1. Inledning

Bakgrund

På uppdrag av Trafikverket har Västergötlands museum utfört en kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping-Källby. Syftet med utredningen är att ta fram viktiga kulturvärden i området, som kan påverkas av den planerade utbyggnaden. Denna beställning är ett frivilligt åta- gande av Trafikverket på rekommendation av Länsstyrelsen. Materialet skall ingå i kommande MKB. Parallellt med denna utredning görs en arkeologisk utredning efter beslut av länsstyrelsen enligt Kulturmin- neslagen. Denna utredning tar alltså fram övriga kulturvärden och har karaktären av en kulturmiljöutredning.

Undersökningsområde

Undersökningsområdet är större än vägkorridoren. Det är således även större än för den arkeologiska utredningen som avgränsats till korridoren. Behovet av ett större undersökningsområde för denna utredning är beroende på dels för att få ett större perspektiv på de kulturvärden som berörs av vägkorridoren, dels för att de övriga kulturvärdena kan utsät- tas för en mer vidsträckt visuell påverkan av den nya vägen.

Undersökningsområdet följer planerad dragning av rv 44 från väg 184 nära Lidköping i SV upp till nya södra infarten mot Källby tätort i NO. Det följer sedan den planerade anslutnings- vägen från nya Källbyrondellen ner mot Skeby kyrkby i SO.

(8)

Uppdragets genomförande

År 1993 gjordes en första kulturmiljöutredning för rv 44, då omfattande ett större segment som nådde även SV och V om Lidköping. Om- rådet som nu är aktuellt är koncentrerat till Ö om Lidköping och väg 184. Nu aktuell dragning är något förändrad sedan 1993 framför allt att korridoren modifierats och att Skeby by och medeltida kyrkomiljö berörs av en ny anslutningsväg med korsning. Redan 1993 upplevdes det byggnads- och landskapshistoriska underlaget för delar av området som mycket begränsat. Länsstyrelsen har även framhållit att befintligt planeringsunderlag är antingen knapphändigt eller föråldrat samt att även det moderna kulturarvet måste beskrivas och bedömas.

Utredningen syftar till att genom arkiv- och kartstudier samt fältinven- tering identifiera och beskriva kulturmiljöns olika värden i undersöknings- området. Arbetet eftersträvar att klarlägga bebyggelse- och landskapshistoriska värden. Eftersom en separat arkeologisk utredning utförs noteras här befintliga fasta fornlämningar endast som vilka kulturvärden som helst som tillsammans med bebyggelse och odlingsspår reflekterar historiska skeen- den och återberättar mänsklig aktivitet i landskapet genom tiderna.

Arkiv- och kartstudier har utförts som ett översiktligt studium av äldre lantmäteriakter. En mer övergripande kulturmiljöanalys har gjorts för det större undersökningsområdet, medan en översiktlig inventering har utförts av den del som ligger i eller i omedelbar anslutning till befintlig korridor. Bebyggelse och kulturlandskap beskrivs översiktligt. Kultur- miljön karaktäriseras med avseende på kulturvärden.

Vår utgångspunkt för att utföra uppdraget är således att:

- definiera och identifiera kulturvärden i stora drag

- översiktligt karaktärisera hur kulturvärdena förhåller sig inbördes i kulturmiljön och hur de upplevs i landskapet

Utredningen har omfattat fältarbete under augusti-september och sam- manställning under oktober 2012. Fältarbetet är utfört av antikvarierna Erik Holmström och Lisa Molander med medverkan av antikvarie Elisa- bet Orebäck Krantz. Antikvarie Maria Norrman medverkar i kartfram- ställning och landskapsanalys. Utredningen inklusive kulturmiljö- och landskapsanalys är sammanställd av Erik Holmström.

Källmaterialet - en kortfattad kommentar

Det viktigaste kunskapsunderlaget ur källhänseende har här varit Lant- mäteristyrelsens arkiv med äldre kartmaterial såsom geometrisk bykarta, storskifteskartor och enskifteskartor.

Något yngre kartor av stor betydelse är ekonomisk häradskarta över Skaraborgs län från 1877-82, ekonomisk karta från 1955-59 samt nutida digitala fastighetskartor. Observeras bör att det kan förekomma fel-

(9)

Kulturhistorisk utredning, väg 44

aktiga fastighetsbeteckningar i rapporten eftersom sådana kan ha änd- rats över tiden.

Fornminnesregistret är en viktig källa.

Här har även använts äldre regiongeografiska beskrivningar typ P.E.

Lindskogs En korrt beskrifning om Skara stift 1812-16 samt Skaraborgs- bygdens sockenbeskrivningar från 1920-talet. I. Lundahls Ortnamnen i Skaraborgs län, Kinnefjärdings härad, har också varit betydelsefull. Vi- dare har använts kommunikationshistoriskt material som Kultur på väg i Skaraborg 1997. I någon mån har använts underlag och inventeringar från kommunal översiktsplanering som t.ex. Tidernas Lidköping - Kul- turmiljöer i Lidköpingsbygden 1991. Västergötlands museums samlingar är också en betydande kunskapskälla. Tidigare gjorda vägutredningar har uppmärksammats.

Viktig muntlig information om Filsbäcks bebyggelsehistoria har er- hållits av Christian Poucette, Filsbäck.

Rapportens upplägg

Efter den inledande delen redovisas resultatet med antikvariska synpunkter på vägförslaget och områdets kulturvärden i sammanfattning.

Därefter följer själva utredningsdelen med landskapshistorisk bakgrunds- översikt och beskrivning/karaktärisering av området. Avslutningsvis följer källförteckning och som bilaga följer fornlämningsöversikt (kartor).

Undersökningsområdet har för att underlätta och förtydliga redovisningen delats in i fem delområden:

1. Alebäck

2. Filsbäck - Helde 3. Dalvik

4. Dälden - Tyskagården 5. Skeby

(10)

2. Resultat - antikvariska synpunkter, kulturmiljövärden i sammanfattning

Först följer en översikt av hela området i ett svep. Därefter följer sammanfattning/synpunkter för varje delområde.

Översikt av berörda kulturmiljövärden

Markeringar med blekrött visar kulturmiljövärden. Motsvarande fornlämningssynpunkter, se separat Arkeologisk utredning 2012.

Undersökningsområde markerat med grönt, vägkorridor är streckmarkerad.

1A. Kulturmiljö med tre av de f.d. Alebäckstorpen. Hänger även samman med kulturmiljö Filsbäck-Helde (2).

1B. Torpet Ängen, kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt.

Synpunkter 1A, AB: Förslaget kan medföra en stor kulturmiljö- påverkan. Mot den bakgrunden rekommenderas en sydligare vägdragning.

2. Filsbäck-Helde, större kulturmiljö med mycket stora kultur- värden.

Synpunkter 2: Förslaget medför en mycket stor kulturmiljöpå- verkan i flera avseenden. Mot den bakgrunden rekommenderas en sydligare vägdragning.

3. Dalvik, större kulturmiljö som ligger strax utanför korridoren.

Synpunkter 3: Nu befintlig föreslagen dragning påverkar inte kul- turmiljöns stora värden.

4A och 4B. Backgården och Tyskagården, kulturhistoriskt värde- fulla byggnadsobjekt.

4C. Kommunikationshistoriskt intressant liten kulturmiljö bl.a.

med gammal broplats.

Synpunkter 4A-C: 4A och 4B ligger i korridoren, påverkan bör undvikas. Stor påverkan på 4C. Bevarande hävdas inte, bl.a.

p.g.a. att stenbron är delvis raserad. (Bron är fast fornlämning KML 2 kap.).

5A. Skeby by, större kulturmiljö.

Synpunkter 5A: Planerad anslutningsväg med en utbyggd kors- ning nära värdefull kyrko- och bymiljö. Stor varsamhet bör visas närheten till kyrkomiljö och bebyggelsemönster.

5B. Skeby ås.

Synpunkter 5B: Vägdragningen berör en mängd fornlämningar enligt KML 2 kap. Se särskild utredning VGM 2004:24.

5C. Skeby 1:14 kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt.

Synpunkter 5C: Ligger i korridoren, är en f.d. backstuga som bör bevaras.

(11)

Kulturhistorisk utredning, väg 44 9

Helde byväg med vy västerut mot Helde byplats och Filsbäckens dalgång.

Filsbäck 3:4, Filsbäcks välbevarade smedja i herrgårdsallén. I bakgrunden bäckdalgångens hagmark.

(12)

Delområdesvis genomgång av berörda kulturmiljövärden

1. ALEBÄCK

Sammanfattning

Alebäcks gård utanför Lidköping kännetecknas av läget i skogskant ut mot öppen flack slättbygd. Inga kända förhistoriska fornlämningar förutom lösfynd finns. Även om Alebäck har medeltida anor och bakgrund som officersboställe på 1700-1800-talet finns idag inte mycket kvar av den karaktären, mer än gårdsläget och enstaka gårdsbyggnader samt bebyggelsemönstret med huvudgården och dess fyra f.d. torp- ställen. Kulturlandskapet vid gården är i huvudsak starkt nutidspräg- lat, omskapat av 1800- och 1900-talets storskaliga uppodling samt nuti- dens stuteriverksamhet som även kännetecknar den i huvudsak sentida gårdsbebyggelsen.

Kulturmiljövärden

- De främsta kulturvärdena är knutna till de fyra f.d. gårdstorpen, va- rav tre har typiskt gårdsnära läge i skogskant, bebyggelsemönstret har anor från 1600-talet. Hagmark och småvägnät knyter samman den Kulturvärden i delområdet Alebäck. (Marke-

ringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). De tre f.d. tor- pen utgör en sammanhängande kulturmiljö som knyter an till Filsbäcks torp i NO. De båda Kusketorpen är även kulturhistoriskt värdefulla sedda som enstaka objekt. Alebäck 1:2 o 1:9 har enstaka gårdsbyggnader av kulturhistoriskt in- tresse.

(13)

småskaliga faluröda 1800-talsbebyggelsen på de f.d. torpen Stora och Lilla Kusketorpet. De är idag bland de mest välbevarade slättbygds- torpen kring Lidköping.

Det historiska och funktionella typiska sambandet mellan huvudgård och torpställen är fortfarande möjligt att uppfatta i överblickarna av det öppna landskapet. Kulturmiljömässigt har dock det f.d. torpom- rådet idag mer opåverkade och välbevarade sammanhang med de f.d.

torpen och herrgårdsmiljön på Filsbäcks säteri närmast i nordost - Kulturhistoriskt värdefull är den välbevarade småbruksmiljön från

1800-1900-tal på det f.d. torpet Ängen, Alebäck 1:10, avgränsat från de övriga Alebäckstorpen av skog och väg 184. Ängen har karaktäris- tisk faluröd bebyggelse i skogskant, ut mot öppen odlingsmark.

- Alebäck 1:2 Alebäcks gård har enstaka gårdsbyggnader av kulturhistoriskt värde, framför allt ett spannmålsmagasin från 1800-talet och en personalbostad från ca 1930-40-tal.

- Av kommunikationshistoriskt intresse är dragningen av Lidköping-Skara- Stentorps järnväg (1874-1961) som finns kvar som körväg vid Alebäck, intilliggande f.d. banvaktsstuga är dock ombyggd och förändrad.

Antikvariska synpunkter och den planerade vägens påverkan på kulturmiljön

Vägförslaget passerar i nuläget mellan Alebäck och de två norra torpen.

Lilla Kusketorpet ligger däremot helt inom vägkorridoren. Korridoren

Ett mer småskaligt beteslandskap följer körvägen i skogskanten kring Vadsbotorp och Kusketorpen.

Vy från Alebäck över slätten bort mot Kusketor- pen i skogskanten.

Ängen, Alebäck 1:10,vid väg 184 är ett 1800- talstorp med välbevarad småbruksprägel.

(14)

går vidare västerut och angör väg 184 med en tänkt korsning in mot torpet Ängen.

Vägen påverkar direkt det kulturhistoriskt värdefulla torpområdet, eftersom Lilla Kusketorpet ligger i korridoren. En korsning vid Ängen kanske inte påverkar bebyggelsen där direkt i denna vägbyggnadsfas.

Skulle man däremot vilja förlänga nya 44:an rakt västerut, i linje med tidigare tankegångar, ligger dock det kulturhistoriskt intressanta Ängen i färdriktningen för en framtida dragning.

Vägdragningen skär även över gamla järnvägen. Denna skulle dock finnas kvar på ömse sidor om nya vägen.

Som tidigare nämnts är Kusketorpen och Ängen bland de mest väl- bevarade f.d. torpställena i Lidköpingsområdet av idag, vilket förstärker betydelsen av torpen ur kulturhistorisk synpunkt. Mot den bakgrunden rekommenderas istället en sydligare dragning av vägen, nedanför Alebäck i söder. Detta är en antikvarisk bedömning som även är kopplad till syn- punkterna på dragningen i angränsande delområde Filsbäck-Helde.

Båda Kusketorpen är kulturhistoriskt värdeful- la som slättbygdstorp med sen 1800-talsprägel.

Stora Kusketorpet, Alebäck 1:2.

(15)

2. FILSBÄCK-HELDE

Kulturvärden i delområdet Filsbäck-Helde. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad).

Den sammanhållna kulturmiljön Filsbäck-Helde har mycket stora kulturvärden. Här innefattas Filsbäcks välbevarade herrgårds- miljö, inklusive bäckdalgången och allén, som utgjort byns norra del. Här finns även Helde bytomt i söder med två kvarliggande gårdar och tre medeltida ödetomter samt Helde gårdsallé. Vidare ingår herrgårdstorpet Smedstorp, 1800-talstorpet Helde 8:1 och skifteslandskapets vägnät, bebyggelsemönster och solitärträd. Fasta fornlämningar är Sävare 20, 22, 23 och 71. Kulturmiljön har beröringspunkter med Alebäckstorpen i delområde 1. Ett kulturhistoriskt intressant byggnadsobjekt utanför kulturmiljön är Helde 1:19 i NO.

(16)

Sammanfattning

Slättbygden kring Filsbäcken söder om Filsbäcks tätort kännetecknas av Helde by och Filsbäcks herrgård med omgivande marker. Gamla Skara- Lidköpingsvägen längs bäckdalgången bör ha medeltida bakgrund som viktig kommunikationsled.

Bebyggelsemönstret med herrgårdsmiljöns byggnadsgrupper i norr och bondgårdarna i söder har ursprung från den medeltida tvåsädesby som tycks ha omfattat både Heldegårdarna och Filsbäck. 1720-talets bykarta belägger detta bebyggelsemönster. Enstaka kvarliggande järn- åldersgravar och en boplatslämning minner om bygdens förhistoriska bakgrund. Åtskilliga lösfynd indikerar stenåldersaktivitet.

Byvägen som löper genom Helde, vy mot V, i bakgrunden Filsbäckens dalgång.

Vy från Helde byväg norrut mot Filsbäck över det öppna odlingslandskapet.

(17)

Dagens fullåkersbygd tog form efter enskiftet i Helde 1809. Några gårdar flyttades ut och skiftades upp i mindre enheter. I sent 1800-tal var så gott som hela byns gamla inägor uppodlade till åker och vall ända fram till den gamla utmarken med skogen i öster. En grupp torp och backstugor tillkom i öster på gammal utmark under 1800-talet efter enskiftet, endast två återstår idag.

Sammanfattning av kulturlandskapsanalys base- rad på studier av äldre kartmaterial kontra da- gens bevarade landskapsstrukturer. För att mar- kera skillnader i tidsdjup har bevarade strukturer från före enskiftet 1809 markerats med kursiverat typsnitt. 1800-talets och det tidiga 1900-talets strukturer markeras med arial-typsnitt. Analysen ligger till grund för kulturmiljöbedömningen.

(18)

Heldegårdarna är samlade enheter med 1800- och 1900-talsbebyg- gelse, mer eller mindre präglade av det senare 1900-talets modernisering och jordbruksutveckling. Filsbäcks säteri är en aktiv jordbruksfastighet men den välbevarade herrgårdsmiljön karaktäriseras fortfarande av tiden 1700-tal-tidigt 1900-tal.

I skogen öster om Helde finns en liten husgrupp från 1900-talets mitt och senare del främst med f.d. fritidshus som om- och tillbyggts.

En byggnadsgrupp med något enstaka f.d. torp, små f.d. fritidshus och nybyggda villor följer en körväg i nordost längs golfbanan i Truve.

Byvägen vid 1800-talstorpet Helde 8:1 öster om byn.

Filsbäcks stora allé är en mycket viktig del både av herrgårdsmiljön och det öppna odlingsland- skapet. Vy fr S där en planerad korsning är tänkt från nya 44:ans angöring från Heldevägen.

Korsningen skulle gå upp mot alléns infart.

(19)

Kulturmiljövärden

Filsbäck-Helde är en mycket intressant stor kulturmiljö med ett upp- levelsemässigt tidsdjup som idag är ovanligt i utpräglad fullåkersbygd.

Kulturmiljön har mycket stora kulturvärden som karaktäriseras av att - den har en spännvidd i tid och karaktär mellan bymönster från medel-

tid, det tidiga 1800-talets enskifte och den välbevarade herrgårdsmil- jön från 1700-1800-tal. Detta sätter stark prägel på kulturmiljön.

- där finns strukturer som med sporadiska nedslag återgår på förhis- torisk tid, men framför allt har förankring i medeltid-1600-tal med bytomt, gårdstomter, ödetomter, vägnät (fägator), bäckravinens hagmark, den mycket välbevarade herrgårdsmiljön från 1700- 1800-tal inklusive torpställen och alléer.

- den omgivande enskiftesstrukturen är väl bibehållen i utskiftat be- byggelsemönster, typiskt linjärt vägnät med inslag av stora solitärträd

Infarten till Filsbäcks ståtliga allé från Gamla Skara-Lidköpingsvägen med den välbevarade gårdssmedjan till vänster.

(20)

(oxlar), allékantad gårdsväg, 1800-talstorpet Helde 8:1 och det öppna odlingslandskapet.

- det är ett väl sammansatt kulturlandskap där strukturerna blir tydliga och lätta att uppfatta när man väl har observerat dem. Kulturmiljön är ett pedagogiskt gott exempel på att en nutida fullåkersbygd kan vila på äldre landskapsstrukturer med tydlig kontinuitet i tid och rum som är lätta att avläsa och åskådliggöra. De olika delarna har ett väl avvägt och upplevelsemässigt samspel i det öppna landskapet.

- Filsbäcks säteri, Filsbäck 3:4 är i sig en kulturmiljö av mycket stort kulturhistoriskt värde. Den är representativ för västgötaherrgården med lätt klassicistisk huvudbyggnad, faluröda flyglar och tidig stenladugård. Går- den är en aktiv jordbruksfastighet som ovanligt nog bevarar den typiska mångfald av små och stora uthus och ekonomibyggnader som återspeglar liv och verksamhet i en mindre herrgårdsmiljö från 1700-tal till 1900-talets början. Detta är en mycket välbevarad och välvårdad herrgårdsmiljö med typisk indelning/gruppering av bebyggelsen jämte arrondering av omgivande ägor, torp, ståtliga gamla alléer och småvägnät.

- bäckdalgången är uppmärksammad som objekt i ängs- och hagmarks- inventering och i betesmarksinventering

- Kända fasta fornlämningar är en milsten från 1700-talets början vid Helde (Sävare 23), eventuell boplatslämning vid Helde (Sävare 71) och en domarring och en trolig hög i skogskanten öster om Filsbäck (Sävare 20 och 22).

Hagmarkerna kring bron vid Filsbäcks allé har stark förankring i den gamla byns och herrgår- dens ängs- och betesmarker.

Den grusade ekonomigården med karaktäristiskt vagnslider och den stora ladan som tillbyggdes ladugården på 1930-talet.

Vy från Filsbäck över det öppna odlingslandska- pet mot Helde i S.

I dagens hästhage på bäckens östra sida låg till 1809 Bengt-Carlsgården, en av de tre medeltida

gårdstomterna.

(21)

- Utanför den större kulturmiljön finns ett byggnadsobjekt av intresse, ett f.d. torp, Helde 1:19, nära Truve med bostadshus från ca sent 1800-tal.

Planerad vägkorridor innefattar eller berör gamla södra bytomten med tre f.d. gårdstomter och befintlig tomt på Helde gård, samt byvägens dragning, broplatsen, det f.d. torpet Helde 8:1, samt de utflyttade går- darna Jon-Rasvillsgården och Skattegården.

Den planerade vägdragningen kan komma att medföra en stor påver- kan på den befintliga kulturmiljön. Dragningen går emellan Filsbäcks herrgård och Heldegårdarna och delar således av helhetsupplevelsen av de två bydelarna i det öppna landskapet. Den gamla södra bytomten påverkas eftersom dragningen i nuläget berör fyra troligen medeltida gårdstomter, det vill säga dels den kvarliggande Helde gård, dels de tre ödetomterna. Den befintliga gamla byvägen som idag binder ihop mycket av kulturmiljön skulle i stor utsträckning komma att försvinna.

Vidare påverkas upplevelsen av 1800-talets skiftesstruktur starkt om det kvarvarande 1800-talstorpet Helde 8:1 skulle försvinna. Samma gäller även de två berörda utskiftade gårdarna inklusive linjärt vägnät och inslag av solitärträd.

Planerad vägkorsning med nya 44an/gamla Skaravägen berör i hög grad Filsbäcks herrgårdsmiljö genom att vägkorsningen går upp i till- fartsvägens början med den stora allén, den välbevarade gårdssmedjan vid broplatsen och bäckdalgångens hagmarker. Filsbäcks herrgård är idag

Filsbäcks herrgårdsmiljö har flera karaktäristiska ekonomibyggnader från tidsperioden sent 1700- tal - tidigt 1900-tal. Äldst är förmodligen den välbevarade magasinsflygeln.

Karaktärsfull vy från parken med herrgårdsbygg- naden och det typiska herrgårdsdasset.

Den skadade stora domarringen (Sävare 20) på utmarken O om Filsbäck är en av två bevarade förhistoriska gravar i området.

Gårdens ekonomigård med den stora tegeltäckta stenladugården från 1811 och den ståtliga stall- flygeln med välvda träfönster av 1850-talstyp.

(22)

en av Skaraborgs bäst bevarade mindre herrgårdsmiljöer Herrgårdsmil- jön är ovanligt komplett för att vara på 2000-talet och har mycket stora kulturvärden. Mot den bakgrunden är det av största vikt att bevara den intakt och helt undvika påverkan på alléer, bäckdalens hagmark och byggnader. Även gårdsallén mot Helde gård berörs av korsningen. Al- léerna är mycket viktiga både vad gäller den helgjutna herrgårdsmiljön och som inramning av angränsande öppna odlingslandskap.

Mot bakgrund av ovanstående aspekter på kulturmiljöpåverkan vore om möjligt en sydligare dragning av 44:an, söder om Helde bytomt, att föredra ur kulturhistoriskt perspektiv. Detta anknyter till motsvarande synpunkter på delområde 1. Alebäck.

(23)

3. DALVIK

Sammanfattning och kulturmiljövärden

Delområdet i lövskogskanten längs Öredalsån med Dalvik och Tores- torpsvägen (väg 702) är i sin helhet en kulturmiljö med mycket stora kulturvärden.

Dessa kulturvärden karaktäriseras

- dels av Dalviks herrgård från 1800-talet (gården känd sedan 1600- tal) med välbevarad mangårdsbebyggelse och park samt odlingslandskap med hagmark och åravin. Dalviks huvudbyggnad från 1860 har mycket stort kulturhistoriskt värde, eftersom den är ett av Vänerkus- tens främsta exempel på Charles Emil Löfvenskiölds mönsterinspire- rade lantmannabyggnader.

- dels av en stenåldersboplats som ger odlingslandskapet ett större tidsdjup.

- dels av Torestorpsvägen med genuin gammal landsvägsdragning och en högvuxen lövträdsallé. Väg 702/701 är klassad som av mycket stort kulturhistoriskt värde i Kultur på väg i Skaraborg 1997.

- Till kulturvärdena hör även att bebyggelse och landskapsbild fortfarande är representativa för det småskaliga herrgårdslandskap som länge satt prägel på området mellan Lidköping/Kinnekulle.

Dalviksområdet ingår i sin helhet i en samman- hängande kulturmiljö som följer väg 702 ner t.o.m. Torestorp. (Markeringar i blekrött. Un- dersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). Dalviks gård har kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Vägmiljön med gammal dragning och allé har också mycket stora kultur- värden. Stenåldersboplatsen Sävare 52 ingår i större fornlämningsmiljöer ner mot Torestorp.

Väg 702 Dalvik-Torestorp med den ståtliga allén.

Dalvik 1:3. Dalviks huvudbyggnad från 1860 är ett av västra Skaraborgs främsta exempel på manbyggnader inspirerade av C.E. Löfvenskiölds mönsterritningar för lantmannabyggnader.

(24)

Det välbevarade upplevelsemässiga samspelet mellan dessa värden bi- drar till att kulturmiljön ger ett homogent intryck med stark tonvikt av 1800- och tidigt 1900-tal.

Dalviksområdet är en del av en större kulturmiljö, som sträcker sig utanför undersökningsområdet med fornlämningar, den äldre vägmil- jön, kulturlandskap och bebyggelse ner t.o.m. Torestorps by.

Den planerade vägkorridoren passerar strax norr om Dalvik vid broplatsen över Öredalsbäcken. Med nu aktuell vägdragning tycks inte Dal- vik-Torestorpsvägens kulturvärden påverkas i någon större utsträckning.

Skulle korridoren justeras ytterligare är det dock ur kulturmiljösynpunkt mycket angeläget att undvika en sydligare dragning som skulle kunna påverka delområdets kulturmiljövärden.

(25)

4. DÄLDEN-TYSKAGÅRDEN Sammanfattning

Delområdet sträcker sig från Truve golfbana och Öredalsåns lövskogs- klädda ravin i SV upp längs 44:ans gamla dragning genom fullåkersbyg- den i Skeby i NO. Vägen återspeglar en gammal huvudled längs Vänerns sydöstra sida. Fornlämningar finns. I äldre tid var området inägor och betesmark till Skeby by, men präglas nu helt av 1800- och 1900-talets fullåkersbygd. Nuvarande bebyggelsemönster tillkom efter enskiftet i Skeby 1821, med en grupp utskiftade gårdar i NO vid Tyskagården. I SV vid Dälden och Skogslund framväxte på 1800-talet en grupp f.d. torp och backstugor, senare omvandlade till egnahem/småbruk och numera starkt påverkade av det senare 1900-talet.

Kulturmiljövärden

- En kommunikationshistoriskt intressant miljö vid det gamla färdstrå- ket omger den djupa åravinen med en gammal broplats med en förfal- len stenvalvsbro (fast fornlämning Sävare 70), nuvarande broplats från 1900-talets mitt med en liten betongbro, samt ett f.d. vägskäl mot Lid- köping/Skara /Kinnekulle samt en vägvisarsten i kalksten (fast fornläm- ning Skeby 5:1). I anslutning finns en stenåldersboplats (Skeby 19:1).

Kulturvärden i delområdet Dälden-Tyskagår- den. (Markeringar i blekrött. Undersöknings- områdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad).

Här framträder de fyra kända fasta fornläm- ningarna Skeby 5:1, 11:1 och 19:1 samt Säva- re 70:1 den gamla stenbron som är kärnan i en liten miljö av kommunikationshistoriskt intresse.

Skeby 7:2 Backgården och 8:1 Tyskagården har kulturhistoriskt värdefulla byggnadsobjekt.

(26)

- Fast fornlämning uppe i odlingsbygden är en järnåldersgrav (en hög, Skeby 11:1) SO om Backgården.

- Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har två gårdar. Den ena är Skeby 7:2 Backgården som är en samlad gårdsmiljö med rötter i enskiftet på 1820-talet. Som enskild byggnad är en välbevarad mangårdsflygel av kulturhistoriskt intresse. Den andra är Skeby 8:1 Tyskagården som är

Vy över fullåkersbygden upp mot Backgården och Tyskagården i NO.

Nere i den djupa åravinen finns den gamla bro- platsen med stenvalvsbron. Idag är den delvis nedfallen. Fast fornlämning Sävare 70.

(27)

en fin helhet. Som enskild intressant byggnad framträder främst en tegeltäckt mönsterritad ladugård från ca 1930-40-tal.

- Mer allmänt hållna kulturmiljövärden finns i stora drag i det öppna odlingslandskapet med bl.a. 1800-talets typiska linjära vägnät och gårdarnas byggnadsgruppering och höga lövträd.

Skeby 7:2 Backgården flyttades ut vid enskiftet 1821 och har, oavsett senare tiders modernise-

ringar, kvar sina 1800-talsbyggnader som en fin helhetsmiljö.

Gamla 44:an söderut mot åravinen där stenål- dersboplatsen, fast fornlämning Skeby 19:1, lig- ger i skogskanten till vänster.

(28)

44:ans gamla vägdragning kommer till stor del att utgöra en grund för den nya dragningen. I delområdets SV del omfattar vägkorridoren i nu- läget stenåldersboplatsen (fast fornlämning Skeby 19:1, se separat Arkeo- logisk utredning 2012) och den gamla broplatsen med stenvalvbron (fast fornlämning Sävare 70). Även den nya broplatsen berörs. Det är en kommunikationshistoriskt intressant liten kulturmiljö som har en säregen och upplevelsemässigt lite spännande karaktär i och med den delvis raserade valvbrons läge nere i åravinen. Broplatsen har en nu ”ruinromantisk” ka- raktär inbäddad i grönskan bland sluttningens tvära brinkar. Brons långt gångna förfall medför att bevarandeaspekterna inte är påtagliga,

De två f.d. torpställena Dälden och Alvhem som ligger invid gamla 44:an är mer eller mindre förändrade i sen tid. Av dessa ligger Dälden

i korridoren.

Av gårdarna i NO ligger samtliga fyra gårdar helt eller delvis inom vägkorridoren. Här bör uppmärksammas att Skeby 8:1 Tyskagården och Skeby 7:2 Backgården är kulturhistoriskt värdefulla byggnadsobjekt.

I närheten av korridoren står även vägvisarstenen (fast fornlämning Skeby 5:1) nära Alvhem. I händelse av justering av planerad vägdragning är det mycket viktigt att vägvisarstenen uppmärksammas.

Vägvisarstenen, fast fornlämning Skeby 5:1, står på sin plats vid det gamla vägskälet nära Alvhem/

Dälden och visar mot Lidköping och Lindärva.

(29)

5. SKEBY

Kulturvärden i delområdet Skeby. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). I öster har inringats kulturmiljön kring Skeby by med välbevarat bebyggelsemönster, medeltida kyrkomiljö, värdefulla gårdsmiljöer, bytå längs bäcken, byvägnät och alléer. I övrigt framträder de många förhistoriska boplatserna från byn upp mot Skebyås, Skeby 30-46, 49, 51. Fasta fornlämningar är även Skeby 9, 12 och 24. Ett kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt är Skeby 1:14.

(30)

Sammanfattning

Detta omfattar undersökningsområdets nordöstra del kring Skeby by och omgivande marker ut mot väg 44 samt Skebyås upp mot den nybyggda Källbyrondellen i NV. Dagens utpräglade fullåkerslandskap har ursprung som förhistorisk bygd nära Vänern, belagd bl.a. genom kon- centration av sten/bronsåldersboplatser på Skebyås och vid Skeby by, ortnamnet Skeby och enstaka kvarliggande järnåldersgravar.

Skeby by har medeltida anor som stor tvåsädesby, vars inägor låg när- mast byn i torrlänta lägen, samt vad gäller ängen även vid både bäcken och ute vid Vänern. Efter enskifte 1821 vidtog en intensiv uppodling under 1800- och 1900-talet som skapat dagens fullåkersbygd. En ganska stor bykärna fick ligga kvar vid medeltidskyrkan vid skiftet och dagens bymiljö har en mångfald av äldre strukturer bevarade, inte minst välbevarad bondgårdsbebyggelse, byvägnät och en betad f.d. bytå. Dä- remot är det omgivande kulturlandskapet till stor del präglat av det nutida storskaliga odlingslandskapet. Några kvarliggande f.d. backstugor minner om 1800-talets utkantsbebyggelse på byns gamla marker.

Vägdragningen från 44:an in mot Skeby och vidare mot Mariedal/

Lundsbrunn är av gammalt datum (vägvisarsten och milsten vid 44ans vägskäl).

Skebyås NV om byn är delvis mer kuperad, delvis flackare. På 1770- talet ingick den i en stor byallmänning, då främst använd till oxbete och åker, men med troligt ursprung som äng. Stora delar uppodlades under 1800-talet, inslag finns av mer sentida små odlingsrösen. Idag präglas den av blandskog och sly, delvis av täktverksamhet och sentida ridanläggning och är i N och SO uppodlad. Inslag av enar knyter an till den äldre hävden som fodermark. Mot 44:an ligger Skeby 10:11 som är sentida villabebyggelse.

Kulturmiljövärden

- Skeby by har mycket stora kulturmiljövärden som samverkar i upplevelsen av den genuina bymiljön. Även om flera gårdar flyttade ut efter enskiftet 1821 ligger fortfarande flera gårdar kvar och ger stark förank- ring från den medeltida bystrukturen. Detta är idag en av Skaraborgs mer väl bibehållna bymiljöer och karaktäriseras av byns välbevarade bebyggelsemönster, den medeltida kyrkomiljön, den öppna f.d. bytån, gammal stenbro, bevarat byvägnät och alléer och av den samlade be- byggelsens förhållande till omgivande öppna odlingslandskap.

Många gårdar har fortfarande en väl bibehållen agrar bebyggelse från 1800- och 1900-tal som ur kulturmiljösynpunkt ger en stark Vy från bäcken över den betade gamla bytån

bort mot medeltidskyrkan.

Längs den välbevarade kyrkomiljön går gamla Hangelösavägen, numera som byväg.

Skeby är en väl sammanhållen bymiljö i det öppna odlingslandskapet. Vy fr SO mot Sörgår- den, Skeby 11:2.

(31)

karaktär och är av stort kulturhistoriskt värde, t.ex. Skeby 1:2 Skatte- gården, 10:3 Nolgården, 11:2 Sörgården, 11:6/10:3 Storegården och 13:7 Bäckgården (se Utredningsdelen). En f.d. mejeribyggnad, Skeby 8:2, från 1900-talet är av industrihistoriskt intresse.

Vad gäller äldre kulturlandskap är dock det framför allt i bebyggel- semönstret och vägnätet samt den betade gamla bytån, bäckdalgång- ens hagmarker och i någon mån på Skeby ås som fler än enstaka äld- re markanvändningsstrukturer idag kan skönjas i fullåkerslandskapet närmast byn.

- Skeby mycket värdefulla kyrkomiljö med medeltidskyrkan (1100- tal) på den stenmursinramade kyrkplatsen. En karaktäristisk gammal sockenkyrkogård som idag är en av Skaraborgs mycket få kvarvarande gruskyrkogårdar. Skeby kyrkplats ingår i Skeby bymiljö.

- Två f.d. backstugor finns kvar av den stora mängd obesutten bebyggelse som uppstod i trakten efter 1800-talets enskifte. Skeby 1:14 med bostadshus av enkelstugutyp från 1800-talet är idag den som har ett större kulturhistoriskt värde. Trädgårdstorp är däremot delvis föränd- rad.

- Vägvisare i kalksten samt en milstolpe från Karl XII:s tid, båda fasta fornlämningar (Skeby 24 och Skeby 12).

- Fasta fornlämningar med järnåldersförankring är dels en grav i form av en hög väster om byn (fast fornlämning Skeby 9:1), dels flatmarksgravar troligen från tiden kring Kristi födelse nära Skeby ås närmare byn i norr (Skeby 14). Därutöver finns uppgift om bortodlad forn- lämning, stensättning, nära högen.

- Vad gäller Skebyås är dess främsta betydelse ur kulturhistorisk synpunkt den stora mängd av boplatser från sten/bronsålder som påträf- fats nästan längs hela linjen fr.o.m. kring vägkorset nere vid Skeby by i SO vidare över åsen och upp runt väg 44 och nya Källbyinfarten i NV. (I närheten finns även flatmarksgravar, se ovan). Boplatserna utgör tillsammans ett stort kluster av ca 18 fasta fornlämningar som uppmärksammades i en arkeologisk utredning över området 2004.

Detta kluster är större än den del som direkt berörs av den planerade vägdragningen (fasta fornlämningar Skeby 30-46 samt 51). Se Sär- skild utredning VGM 2004, Axelsson&Wattman.

Ett välbevarat byvägnät med flera gårdsalléer kännetecknar Skeby by

Skeby 13:7 Bäckgården är en av byns välbevara- de gårdsmiljöer från 1800-talets mitt..

Skeby 1:2 Skattegården med stor allé är en av byns välbevarade gårdsmiljöer från 1800- 1900- tal.

(32)

Delområdet berörs av två vägförslag. Den ena dragningen avser 44ans vägkorridor väster om byn och som innefattar Skeby 1:14 och Skeby 10:7 Trädgårdstorp samt villan Skeby 10:11 nära Källbyrondellen samt vägvisarstenen och milstolpen (fasta fornlämningarna Skeby 24 och Skeby 12).

Ur kulturhistorisk synpunkt skulle det vara angeläget att bevara den f.d. backstugan Skeby 1:14. Kulturvärdena är förknippade med att detta tycks vara den mest välbevarade av de f.d. torp och backstugor som växte upp kring Skebyås och angränsande del av 44an efter 1800-talets enskifte. Skeby 1:14 ligger dessutom i ett karaktäristiskt utkantsläge i landskapet och har i huvudsak kvar en välbevarad utformning.

Beträffande synpunkter på vägvisarstenen och milstolpen (fasta forn- lämningarna Skeby 24 och Skeby 12) hänvisas till separat Arkeologisk utredning VGM 2012.

Det andra vägförslaget avser den planerade anslutningsväg som skall gå från nya Källbyrondellen i NV ner till Skeby kyrkby i SO. Denna berör flera av de boplatser (fasta fornlämningar) som ligger längs Skeby ås samt kommer i och med planerad korsning i SO nära Skeby medeltida kyrkplats i kanten av Skeby by.

Vad gäller Skeby ås berör planerad angöringsväg från Källbyrondellen ner mot Skeby flera av de ca 18 fasta fornlämningar som uppmärksam- mades 2004. Se Särskild utredning VGM 2004, Axelsson&Wattman.

De kulturvärden som är förknippade med Skeby by påverkas troligen inte mycket av den planerade vägdragningen, dock med ett mycket viktigt undantag för kyrkomiljön i byns västra utkant. Den medeltida Vy från 44:an österut bort mot korsvägen Källby/

Lundsbrunn/Hangelösa vid Skebys västra utkant.

Endast öppen gräsmark och en träddunge skiljer korsningen från den medeltida kyrkomiljön.

(33)

kyrkomiljön har mycket stora värden och dess småskalighet och expo- nerade läge medför att extra varsamhet måste visas vid ingrepp/åtgärder i närområdet. Mot den bakgrunden är det mycket angeläget att den planerade korsningen/rondellen hålls mer uppåt, åt NNV, och inte förskjuts neråt SSO och kyrkplatsen. Det är också mycket väsentligt för både kyr- komiljö och välbevarad bykaraktär att angöringen till by- och landsväg utförs med stor hänsyn till befintligt äldre bebyggelsemönster.

Vy från Källbyrondellen åt SV längs 44:an vid Skeby 10:11 och gamla ladugården vid Träd- gårdstorp. Flera förhistoriska boplatser ligger i odlingslandskapet kring 44:an.

Vy från Skeby ås, mellersta delen.

Vägvisarstenen nära 44:an, fast fornlämning Skeby 24.

Skeby 1:14 är av kulturhistoriskt värde såsom den mest välbevarade av de f.d. backstugorna från 1800-talet på byns gamla marker.

(34)

3. Utredningen

Bebyggelse- och landskapshistorisk översikt

Det aktuella området ligger på sydsidan av Vänern, mellan Lidans dal- gång i väster och Kinnekulle i nordost. Frånsett flacka sandstränder och skogsmark närmast Kinneviken domineras området av öppen fullåkers- bygd med inslag av träddungar. Terrängen präglas av en ganska flack slättbygd som mot NO genomskärs av åsryggen Skeby ås. Karaktäristiska för fullåkersbygden är de små ringlande å- och bäckraviner som skurit djupt ner i slättens lerlager. Större skogsområden sluter landskapsbilden främst på Brakelundsåsen, den israndbildning som avgränsar området längst i sydväst. Skogspartier avdelar odlingsbygden även öster om Fils- bäcken, kring Öredalsån och längs Vänern.

Här finns ett kulturlandskap i en utpräglad jordbruksbygd som for- mats under årtusenden. Väg 44 på sträckan Lidköping-Källby skär idag på tvärs över landskapets äldre strukturer.

De äldre vägarna ingår i tidigt utvecklad kommunikationsleder längs Vänern mellan Svealand och Västkusten. Detta gäller det viktiga färd- stråket Skara-Lidköping som länge följde Filsbäckens dalgång upp mot vägskälet Klåvet och där mötte stråket längs sydostsidan av Vänern på sträckan Lidköping- Kinnekulle.

Områdets innehåll av förhistoriska fornlämningar ger uttryck för en tidig mänsklig aktivitet. Vid Skeby by och upp mot Skebyås i NO finns ett helt kluster av förhistoriska boplatser som vittnar om boplatser med röt- Öredalsåns djupa åravin norr om Dalvik.

(35)

ter i sten- och bronsålder. Dessa finns redovisade av Axelsson&Wattman, VGM 2004. Två stenåldersboplatser finns också norr och söder om Dal- viks gård vid Öredalsån. Fynd av slagg kring Filsbäcken vid Helde kan indikera tidig boplats. Åtskilliga lösfynd av främst yxor indikerar sten- åldersaktivitet även vid Alebäck-Helde.

Senare tiders intensiva odling har med all sannolikhet reducerat de förhistoriska gravarna i området. Närmare Skeby by finns järnåldersläm- ningar i form av flatmarksgravar kanske från tiden efter Kristi födelse samt två högar. En hällkista troligen från övergången sten- och brons- ålder har förr funnits nära Skeby. På Helde gamla utmark finns järnål- dersgravar i form av en domarring och en trolig hög och uppgift finns om att ytterligare en grav har funnits.

I fullåkersbygden sydväst om Skeby ligger ensta- ka järnåldersgravar kvar som åkerholmar. Hög, Raä Skeby 9.

Skeby 5:1 Vägvisarsten. Fast fornlämning Skeby 9:1 Hög. Fast fornlämning

Skeby 10:1 Hög. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 11:1 Hög. Fast fornlämning

Skeby 11:2 Stensättning, bortodlad. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 12:1 Vägmärke. Fast fornlämning

Skeby 14:1 Flatmarksgrav. Fast fornlämning Skeby 17:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 19:1 Stenåldersboplats. Fast fornlämning Skeby 24:1 Vägmärke. Fast fornlämning

Skeby 25:1 Stenkammargrav. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 30 Boplatsområde. Fast fornlämning

Skeby 31 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 32 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 33 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 34 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 35 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 36 Boplatsområde. Fast fornlämning

Skeby 37 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 38 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 39 Boplatsområde. Fast fornlämning

Skeby 40 Boplatsområde. Fast fornlämning

Skeby 41 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 42 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning

Skeby 43 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 44 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 45 Boplatsområde. Fast fornlämning

Skeby 46 Boplats. Fast fornlämning

Skeby 49 Boplatslämning övrig. Fast fornlämning Skeby 51 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 20:1 Stenkrets. Domarring. Fast fornlämning Sävare 21:1 Uppgift om grav. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 22:1 Hög?, rund. Skadad. Fast fornlämning Sävare 23:1 Vägmärke. Fast fornlämning

Sävare 27:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 29:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 41:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 48:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 52:1 Stenåldersboplats. Fast fornlämning Sävare 60:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 61:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 67:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 70:1 Stenvalvbro. Skadad. Fast fornlämning

Sävare 71:1 Fyndplats för slagg. Eventuell boplatslämning. Fast forn- lämning

Sävare 72:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning

Sävare 77:1 Försvunnen gränssten för Kinneskogens kronopark 1688.

Övrig kulturhistorisk lämning

Fornlämningsöversikt (enligt Fmis)

(36)

Medeltid - ca 1800 – Byarnas bygd

Området ingår i de medeltida socknarna Sävare och Skeby. Bebyggelsen har under perioden medeltid-1800-talets början främst varit samlad i byarna Helde och Skeby. Några medeltida större gårdar såsom Alebäck och Filsbäck har också funnits. Filsbäcks säteri har troligen under år- hundraden räknats som en del av Helde by.

Bylägena har medeltida eller förhistorisk bakgrund och ligger i typiska terränglägen på ryggar eller mindre förhöjningar i slättlandskapet. Un- der sen medeltid-1600-tal spelade animalieproduktion fortfarande viktig roll. Det innebar att betesdriften var betydande och att ängen hade en central roll som fodermark med slåtter. Redan på 1600-talet påbörjades dock en uppodling som sedan tilltog under 1700- och 1800-tal.

Byarna i området tillämpade framför allt tvåsäde, d.v.s. att halva åke- rarealen bar säd årligen och halva åkern låg i träda. I Helde fanns även visst inslag av ensäde, d.v.s. att man inte tillämpade träda utan sådde åkern varje år. Inägorna med åker och äng sträckte sig framför allt längs impediment och torrpartier. Ängsmarken omfattade även mer våta och sidlänta lägen t.ex. längs bäckarna och på mader längs Vänern.

Utmarken var de samfällt ägda markerna, med betesmark och skog som resurs för bränsle, byggnads- och hägnadsvirke. Den har framför allt varit knuten till de skogspartier som funnits samt till de magrare mar- Storskifteskartan över Helde/Filsbäck 1771 vi-

sar hur gårdsbebyggelsen då ligger anslutning till inägorna som omger Filsbäckens dalgång. Helde- gårdarna utgör klungan i söder och Filsbäcks sä- teri ligger i norr. Utmarken motsvarar skogspar- tierna i O. Lantmäteristyrelsens arkiv.

(37)

kerna längs Vänern. Via fägatan fördes byns boskap från byplatsen ut till betet på utmarken. Ofta har by- och landsvägar haft dubbla funktioner som väg och fägata. Dragoxarna har åtminstone på 1700-talet haft eget bete i särhägnade oxbeteshagar i inägorna (se nedan).

Bykartan från Helde 1724 är den äldsta kartan i området. Storskif- teskartor från 1700-talets senare del visar på hur åkergärdena då fortfarande karaktäriserades av både oregelbundna ägofigurer av äldre typ och en parcellering med mängder av långsmala tegar i gärdena. Små fodervallar för ängsslåtter låg i åkermarken men planerades bli uppodlade. Det tycks som om de delar av ängen som betraktats som sämre blivit frånhägnade till oxbete. En del av bäckravinerna hade hägnats in som små beteshagar. Särskilda havreåkrar med odling av havre till fo- der förekom också. Förhållandena tycks ha varit likartade i både Helde och Skeby på 1700-talets senare del. I Skeby hade man delat in byns marker i två hägnade gärden som vardera inrymde både inägo- och utmark. Helde hade fortfarande en mer traditionellt avgränsad uppdel- ning i inägor och utmark.

Kvarndriften i området tycks ha varit helt knuten till väderkvarnar.

1800-talets samhällsomvandling

Vad som bl.a. karaktäriserar utvecklingen i bygden i det sena 1800-talet är dels gårdsutflyttningen från byarna vid enskiftet, dels den ökande uppodlingen, dels framväxten av en obesutten bebyggelse med torpstäl- len och backstugor. Järnvägens tillkomst lade i många avseenden grun- den för framväxten av 1900-talets moderna samhälle.

Området hör till Skaraborgs enskiftesbygder (Enskiftesstadga för Ska- raborg redan 1805), vilket innebär ett tidigt skifte och att laga skifte fick mindre genomslag. I Helde flyttades tre av fem gårdsenheter ut från byn efter 1809. I Skeby 1821 flyttades vissa av de 14 gårdarna ut från byn, men flera fick också ligga kvar med påföljd av att bebyggelsemönstret förblev samlat. Nästan allt av byarnas gamla ängar lades ut till odlingsmark efter storskifte och enskifte. Nyodlingar gjordes också på gammal utmark kring utskiftade gårdar. Flera grupper av torpställen och backstugor tillkom på gammal utmark, t.ex. kring 44:ans gamla dragning.

1874 drog järnvägen Lidköping-Skara fram med bl.a. en hållplats vid Alebäcks gård. 1898 invigdes Kinnekulle-Lidköpings järnväg som drogs fram längs Vänern bl.a. med Filsbäcks hållplats norr om Filsbäcks herr- gård.

1900-tal - agrarsamhälle i industrialism och globalisering

1900-talet har avsatt stora spår i och med det gamla agrarsamhällets fortsatta omvandling till det moderna svenska samhället; med först in-

(38)

dustrialism, motorisering och folkhem och sedan postindustrialism och globalisering.

I takt med jordbrukets teknikutveckling ersattes mycket av äldre ekonomibyggnader med större och mer moderna anläggningar. 1900-talets senare del innebar rationaliseringar och specialiseringar av jordbruks- driften. En stor mängd små och halvstora familjejordbruk har lagts ned.

Kulturlandskapet har blivit mer och mer utslätat av det industriella jordbrukets bortröjning och hårdodling av äldre tiders lämningar.

Under 1900-talets tidiga del avfolkades och raserades många f.d. torp och backstugor. Andra sådana småställen friköptes och ersattes ofta med egnahem och andra småbruk. Kring Filsbäcks hållplats och väg 44 har Filsbäcks tätort tagit form under 1900-talets senare del. Under samma tid har Källby tätort som är större än Filsbäck utvecklats som järnvägs- och industrisamhälle. På Skebys gamla utmarker längs Vänern har en omfattande fritidsbebyggelse vuxit upp efter 1900-talets mitt. Vid Tru- veholms herrgård på gränsen mellan Sävare och Skeby socknar har en större golfbana anlagts under senare delen av 1900-talet.

1900-talets snabbt framväxande motorisering och privatbilism innebar för området att den gamla huvudvägen Skara-Lidköping byggdes om med ny dragning genom skogsområdet längre väster om Vinninga/

Filsbäck i mitten av 1900-talet (väg 184). Även en partiell ny dragning av väg 44 O om Lidköping gjordes närmare Vänern SV om Skeby under 1900-talet.

Vy från sydost över de utskiftade gårdarna Back- gården och Tyskagården i fullåkersbygden kring 44:ans gamla dragning mellan Öredalsån och Skeby.

(39)

Beskrivning 2012

Utredningsområdet har delats in i fem delområden för att underlätta redovisningen: Alebäck, Filsbäck-Helde, Dalvik, Dälden-Tyskagården och Skeby

1. ALEBÄCK

Alebäcks gård ligger i flack slättbygd ett par kilometer SO om Lidköping, där Kartåsens skogsområde öppnar sig ut mot slätten i öster och sydost. Kartåsen med barr- och blandskog var till stor del gammal utmark och skogsresurs åt Lidköpings stad. Delområdet präglas bl.a. av skogskant, vidöppna flacka odlings- och betesmarker, stora nutida hästhagar, spikraka körvägar samt höga lövträd kring bostadshusen. Ett stort inslag av energigröda präglar landskapsbilden kring vägen närmast öster om Alebäck.

Några kartor äldre än sent 1800-tal har inte påträffats i Lantmäteriets arkiv. Alebäck har medeltida bakgrund, omnämnt 1361. Namnet anses vara trädnamnet ”al” sammansatt med ”bäck”. Gården var ett helt kyr- kohemman enligt 1546 års jordebok och var således redan då en större gård. Den blev sedermera officersboställe, bl.a. kaptenslöjtnants- och ryttmästarboställe, på 1700- och 1800-talet.

Gårdsbebyggelsen ligger på en svag förhöjning ovanför bäcken som bör gett namn åt gården. I skogskanten ett stycke norrut ligger tre torp- ställen med anknytning till gården. Det bebyggelsemönstret har troligen rötter i 1600-talet, vilket kan skönjas på Helde bykarta från tidigt 1700-tal. Ett 1800-talstorp ligger längre åt väster. Torpen har förr varit fler än idag, vilket framgår av Häradskartan från 1877-82.

Gårdsbebyggelsen är samlad kring körvägen mot Helde. Alebäck av idag domineras av att gården är ett framstående stuteri och även omgiv- ningen präglas av hästverksamheten. Även om gårdsläget bör ha gamla anor bär dagens bebyggelse en mycket nutida karaktär, med villapräglad manbyggnad och stora moderna stallar och förrådsbyggnader. Av äldre datum är främst ett falurött magasin från 1800-talet. Väster om gården finns en tidstypisk f.d. personalbostad från ca 1930-40-tal. Närmast ös- ter om gården ligger en om- och tillbyggd f.d. banvaktsstuga vid den f.d.

banvallen av järnvägen Lidköping-Skara (i drift 1867-1961)

På Häradskartan från 1877-82 är dagens fullåkersbygd redan ett fak- tum. Kulturlandskapet av idag är i huvudsak starkt nutidspräglat, omskapat av 1800- och 1900-talets storskaliga uppodling. Idag dominerar stuteriets hästhagar men även odlade partier. En lite äldre prägel finns dock kring de f.d. torpen i skogskanten. Det är en värdefull karaktär med betesmark i det flacka öppna slättlandskapet med små körvägar som binder samman den småskaliga 1800-talsbebyggelsen på de f.d.

torpen Lilla och Stora Kusketorpet samt det senare avsöndrade Vads-

(40)

botorp. Av torpbebyggelsen återstår idag främst de faluröda bostadshusen som framför allt på Kusketorpen har fått behålla mycket av en sen 1800-talskaraktär.

I skogskanten runt Lidköping finns många f.d. torpställen, men näs- tan alla av dessa är idag mer eller mindre starkt förändrade. Kusketor- pen hör numera till de mest välbevarade och är mot den bakgrunden av stort kulturhistoriskt värde som bevarade slättbygdstorp. Sambanden mellan huvudgård och torp är fortfarande överblickbara i landskapet.

Kulturmiljömässigt hänger torpområdet även väl samman med de f.d.

torpen och herrgårdsmiljön på Filsbäcks säteri i nordost.

På häradskartan från 1877-82 framträder ett starkt uppodlat kulturlandskap kring Alebäck i kontrast mot skogen i V och N. Torpen som låg i V är numera borta. Ängen ligger längre åt NV utanför kartbilden.

Av ekonomiska kartan från sent 1950-tal fram- går den väl etablerade fullåkersbygden kring Ale- bäck i skogskanten.

(41)

Det f.d. torpet Ängen, Alebäck 1:10, avslutar delområdet i väster, av- skilt från de övriga Alebäckstorpen av skog och väg 184. Ängen omfattar faluröd bebyggelse med bostadshus, uthus, ladugård och liten träd- gårdstomt. Det är en tidstypisk samlad torp/småbruksmiljö med stark förankring i 1800- och tidig 1900-tal.

Vägkorridoren och Alebäck

Vägförslaget går i nuläget norr om Alebäck, mellan gården och Stora Kusketorpet. Lilla Kusketorpet ligger helt inom korridoren. Den planerade dragningen går vidare västerut genom skogen och angör väg 184 med en tänkt korsning in mot torpet Ängen.

Båda Kusketorpen är kulturhistoriskt värdeful- la som slättbygdstorp med sen 1800-talsprägel.

Lilla Kusketorpet, Alebäck 1:2.

Vy från den f.d. banvaktsstugan västerut längs vägen bort mot Alebäck.

Vy mot Alebäcks gård längs vägen österut.

Små körvägar länkar samman de f.d. torpen i skogskanten. Vy mot Stora Kusketorpet.