Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Margareta Biörnstad
Title HSFR och bebyggelseforskningen
Issue 8
Year of Publication 1984
Pages 27–29
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
HSFR och bebyggelseforskningen
av MargaretaBiörnstad
NärBebyggelsehistorisk tidskrift vändesigtill BFR
och HSFRmedförfråganområdensinställning till forskningsområdena teknikhistoria, byggnads¬
vård och estetisk miljöforskning hadeen särskild arbetsgrupp tillsatts inom HSFR förattgeunder¬
lag förrådetshandlingsprogramför detprioritera¬
deforskningsområdet Kulturyttringar ochkultur¬
frågor. Eftersom gruppenbl a behandlade forsk¬
ning inom de områden frågan gällde lät rådet frågan gå vidaretillarbetsgruppen.Svaretbygger
ocksåtillstordelpå denrapport som arbetsgrup¬
penlämnade till rådet våren 1984.
Föratträttbedöma HSFR:s inställning till och insatser inomforskningsområdenateknikhistoria, byggnadsvård och estetisk miljöforskning — och jag skulle viljatilläggabebyggelsehistoria i allmän¬
het—ärdetviktigtattkännatill despeciella förut¬
sättningar under vilka rådet har arbetat sedan 1977,närdehumanistiska ochsamhällsvetenskap¬
liga råden slogs samman. Eftersom syftet med sammanslagningen rimligen måstevaraattfrämja
samverkan och ett tvärvetenskapligt arbete över den ibland konstlade gränsen mellan humaniora
ochsamhällsvetenskap harrådet påolikasätt för¬
sökt att stimulera till ökad kontakt mellan olika forskargrupper och till gemensamma programar¬
betenför olikadiscipliner.
HSFR:sansvargälleri första handgrundforsk¬
ningen ochrådet hardärför heltnaturligten annan profilänBFRsomskallsvaraförbyggandets sek¬
torsforskning. Detmycketojämna stödet till sek¬
torsforskninginomverksamhetsområdensomstår
HSFRnäraharemellertid inneburit kravpåinsat¬
serfrån rådetocksåutanför denrenagrundforsk¬
ningen. Dettagäller inte minst inom deforsknings¬
områden somBebyggelsehistorisktidskrifts fråga gäller. Rådethardärför också på olikasättförsökt
att mötaönskemål från myndigheter och sektor¬
sorgan framförallt genom att stödja forskning
inomspecialiteteravstorbetydelset exför kultur¬
minnesvårdensarbete.
Forskning med anknytning till de efterfrågade forskningsfälten förekomer idag inom fleraolika
universitetsämnen. Det gäller framförallt bebyg¬
gelsehistorisk forskning i vidbemärkelse somini¬
tieratsbådeinom de historiskavetenskaperna, et¬
nologi, arkeologi, konstvetenskap och kulturgeo¬
grafi. Ansökningarnatill rådet har därförenstor ämnesmässig spridning ochbehandlas i fleraolika beredningsgrupper eftersom arbetet inom rådet
också ärorganiserat efterämnenellerämnesgrup¬
per. Decentralaberedningsgruppernainom rådet
ärdock de två förarkeologi ochbebyggelseforsk¬
ning resp för estetiska vetenskaper. Det är också
från dessasominitiativ hartagits förattutveckla
vissa forskningsområden med anknytning till be¬
byggelseforskningen.
Ettviktigt instrumentsom rådetdisponerar för
att stärka forskningen och bygga upp kompetens inomspecialområden eller forskningsfält av tvär¬
vetenskaplig karaktärärdesärskildaforskartjäns¬
terna.Deliggerpådocentnivåoch tillsätts påtreår
medmöjlighet till ytterligareentreårsperiod.Öns¬
kemålen attfåtillgång tillforskartjänster översti¬
gervidatillgången.Det bördärförses somenmed¬
veten prioriteringnärrådet sedan 1977 hartillsatt
tre forskartjänster meddirekt anknytning till be¬
byggelsehistoria och byggnadsvård. Tvåav dessa
är direkt inriktade mot byggnadsvårdsområdet nämligen tjänsterna i industriminnesforskning (Marie Nisser) och den byggda miljöns planering
ochgestaltning (ThomasHall). Dentredjemedsin
vidare ämnesbeskrivning, bebyggelsehistoria och kulturlandskapsforskning (Åke Hyenstrand) har
enmerallmänbebyggelsehistorisk profil.
Denyadoktorandtjänsternasomtillkom för två
årsedan harpåmotsvarandesättgivit möjligheter
tillkompetensuppbyggnad. Förattöka effektenav dessatjänster har rådeti vissutsträckning försökt
att inrikta dem mot sådana forskningsområden
somredan fått stödgenom inrättadeforskartjäns¬
ter. På så sätthar satsningen på industriminnes-
27
forskning under detta år kunnat förstärkas med tvådoktorandtjänster.
HSFRhar ocksågenomsärskilda programkom¬
mittéer försökt analysera olika angelägna forsk¬
ningsområden, deras utvecklingsmöjligheter och behovavaktivt stöd. En sådanprogramkommitté tillsattes 1978 förmiljö- och bebyggelseforskning.
Kommitténs förslag 1979 behandlade dels forsk¬
ning om värdering och upplevelse avbebyggelse¬
miljön, delsden bebyggelsehistoriskaforskningen.
Kommittén konstateradeattenangelägen upp¬
giftvarattutveckla metoderför studieravvärde¬
ringar och upplevelser. Eftersom synpunkterna bland berörda forskare hade varit relativt motstri¬
diga och resultaten av dittillsvarande forskning
svårbedömdaansåg kommitténattdet skullevara värdefullt för fortsattforskninginom områdetom mankunde ordnaettsymposium för information ochför kritisk metod- och resultatdiskussion.
Ett sådant symposium,som ägde rum iLund i
mars 1982, stöddes bådeavHSFR och BFR. Det behandladeantikvariska, arkitektoniska ochupp¬
levelsemässiga aspekter på miljöplaneringen och symposierapporteninnehåller delsutgångspunkter
för framtidaforskningsinsatser,dels konkretaför¬
slag tillförbättring av dennuvarande planerings¬
processenför byggande ochmarkanvändning.
Programkommitténs skrivningbeträffandeden bebyggelsehistoriskaforskningenutmynnade i för¬
slagomettplaneringsanslag.Mankonstateradeatt mängder av delstudierfanns, iallmänhet som re¬
sultat av enskilda forskares arbete, medan mer sammanfattande studier var mer sällsynta och i denmån deförelåg föråldrade. Samtidigt bedöm¬
desförutsättningarnaförenbredbebyggelsehisto¬
riskforskningbättreäntidigare,i hög grad beroen¬
de på de resultat somnåtts under senareår inom ämnensomhistoriskdemografi,socialhistoriaoch etnologi. Det borde därförvaraangelägetmed en störresamladforskningsinsats. Eftersomensådan fordradeettlagarbete måste den förberedasgenom
en omsorgsfull programskrivning.
Ocksådettaförslag behandlades välvilligtavrå¬
det som förklarade sig berett att stödja ett pro¬
gramarbete. Något sådant kom emellertid inte till stånd. Enbidragandeorsak till dettavarsannolikt den starka satsningen på kulturlandskapsforsk- ning som följde i anslutning till Vitterhetsakade¬
mienssymposium ”Människan, kulturlandskapet
ochframtiden” ochsomjustdå drog mångafors¬
kare till sig. HSFR:s insatser för denbebyggelse¬
historiskaforskningen kring 1980 kom därför vid sidanavsatsningenpå forskartjänsterattgällaan¬
slag till enskildaprojekt. Förändringen avforsk¬
ningsansökningarnasomungefär samtidigt skedde
ochrådets stöd tillstörreflerårigaochofta mång-
ellertvärvetenskapliga projekt innebar emellertid
attrådet ändå kunde medverka tillenförstärkning
avdenbebyggelsehistoriskaforskningen.
Det intresse som rådet under flera år visat för
bebyggelse- och byggnadsvårdsforskning gjorde detnaturligtattuppmärksamma dettaforsknings¬
fältnärrådet 1982 fickuppdragetattredovisa hur forskningeninom det prioriterade området ”Kul¬
turyttringarochkulturfrågor”kan förstärkas.Vid sidan avdestudier,sområdet själv initierat, före¬
lågdå ocksånyaförsök till samladebedömningar
avforskningslägeochforskningsbehov,bladeut¬
värderingar som rådets beredningsgrupper hade gjort ianslutningtill den förstaforskningsproposi¬
tionen liksom riksantikvarieämbetets yttrande till regeringen 1983 om kulturminnesvårdens forsk¬
ningsbehov.
IrapportenForskningomkultursomden inled¬
ningsvis nämndasärskildaarbetsgruppen överläm¬
nade till rådet våren 1984 ochsomnu föreligger i tryck i HSFR:s serie Brytpunkt tas ”Kulturland¬
skapetochbebyggelsen”uppsomettviktigtforsk¬
ningsfält som behöver särskilt stöd. Arbetsgrup¬
penpekar här på behovetavettmerutvecklatsam¬
arbete mellan olikadisciplinerkringgemensamma
frågeställningarochav enämnesövergripandeteo¬
ridiskussion kring kolonisationsförlopp, markut¬
nyttjande och bebyggelseförändringar liksom på
behovetavmoderna synteserkringkulturlandska¬
petochbebyggelsen. Mandiskuterarocksåforsk¬
ningenstäckningsgradoch konstaterarattdettrots desenasteårens storasatsningar på störrebebyg¬
gelsehistoriska forskningsprojekt saknas studier medlångatidsperspektivoch medmångvetenskap- ligtangreppssätti flera regioneravcentral betydel¬
se förtolkningen avbebyggelseutvecklingen. Det ärsamtidigt påfallandeattdesenasteårensinsatser har varitmersystematiskanärdetgäller äldre tids¬
skeden medan forskningen kring de senaste år¬
hundradernas bebyggelseutveckling är mer splitt¬
rad.
Irapportenuppmärksammas de svårighetersom 28
finnsattpå bred fronttillgodosebehovetavlång¬
siktig kunskapsuppbyggnad och riskerna för all¬
varliga forskningsluckor och kompetensbrist på ämnesnivå. Arbetsgruppen framhåller att det kommerattbehövas särskilda insatser förattman
skall kunnaupprätthålla forskningen inom deen¬
skildaämnenavid sidanavstörresatsningar inom det ämnesövergripande forskningsområdet. Man pekar också på behovet avteknikhistorisk forsk¬
ningoch dess betydelse för förståelsen och värde¬
ringenav kulturarvet inte minst från industrialis¬
mens genombrottstid. Slutligen diskuteras den
nästantotala avsaknadenavforskningsomanaly¬
seraroch värderar resultatenavsamhällets insatser föratt tatillvarakulturvärdena ikulturlandskapet ochbebyggelsen.
Rapporteninnehåller dessutomi sinamer gene¬
rella avsnitt utgångspunkter, synpunkter och för¬
slag som berör forskningsområdena teknikhisto¬
ria, byggnadsvård och estetisk miljöforskning.
Härdiskuteras blakulturellavärderingar och be¬
tydelsenavbättre kunskapergenomforskningom de sambandsomfinns mellan människors kulturel¬
latillhörighet och deras värderingaravolika bygg¬
daomgivningar.
Arbetsgruppens rapport, som kan ses som en
sammanfattning av de senasteårens diskussioner inområdet, behandlades vidrådets sammanträdei
mars. Rapportentogs emotpositivt ochäven om rådetinte togställningtill alla enskildheter börrap¬
portenses som enriktlinje för rådets fortsatta arbe¬
teinomkulturforskningen. Därmed föreliggernu
en formav program för rådets ställningstagande
framöver till forskningen inom de av tidskriften aktualiseradeområdena.
Vid marssammanträdet behandlades också de
förslagtill omedelbara åtgärder i formavanslag till symposier och seminarier, planeringsanslag och tjänstersomingick irapporten.Avsärskilt intresse
i det härsammanhanget ärbeslutet att stödjaett symposiumomlandskaps- och bebyggelseföränd¬
ringar med tonvikt på 1800-taletochattutlysa pla¬
neringsbidrag bl atill forskning kring värderingar, intentioneroch resultatinom kulturminnesvården.
Påtjänstesidan blev utfalletsämreeftersom rådet inte för tillfälletansågsig kunnataställning till för¬
slagetattinrättaenforskartjänst i teknikhistoria.
Tillslutnågra ordomsamarbete. För HSFR har
behovet av samarbete med sektorsorganen inom
kulturområdet blivit allttydligare. Fråganbehand¬
lasrelativtutförligt irapportenForskningomkul¬
tur,därmankonstaterar delsattsektorsforskning¬
en på det allmänkulturella området generellt är försummad, dels att det behövs ett ökat stöd i grundforskningen för metod- ochteoriutveckling.
Med anledningavförslag som framförsi rappor¬
tenhar HSFR uttalatattmanvill verka förenökad samverkan medsektorsorganenvilket dåbörgälla
bl ariksantikvarieämbetet ochstatens kulturråd.
På samma sätthar man diskuterat ansvarsför¬
delning och samarbete med BFRnärdet gäller tek¬
nikhistorisk forskning och forskning om bygg¬
nadsvård i vid bemärkelse.Ioch försigärdetgans¬
kanaturligtattgränsenmellan rådensansvarsom¬
råden ärnågot flytande eftersom grundforskning ochtillämpning ofta med olika tyngdingår isam¬
ma projekt. Det viktigaste ur såväl rådens som forskarnassynpuktär kanskeinte hellerattgrän¬
senärknivskarputani ställetattrådentillsammans
ger forskningen ett bra stöd. De uttalanden som hargjortsom behovetavökad samverkan mellan
rådensinsemellanochmellan rådenochsektorsor¬
ganenbör därförgeanledningtill viss optimism.
FrånHSFR:s sida finns således idag både mer samlade programmässiga uttalanden och en vilja till samarbete kring forskningsområdena bebyg¬
gelsehistoria, byggnads- och teknikhistoria och
kulturellavärderingar.Ändåkanmanhysaenviss
tvekan om det är tillräckligt för att garantera en
långsiktig förstärkning för dessa forskningsområ¬
den. När man som här försöker summera rådets verksamhet under de senaste sjuårenser manatt det inte har fattatsinitiativ.Meninitiativenharinte alltidfullföljts. Man kan därför fråga sig—detta
ärenpersonlig reflexion från min sida—omdet in¬
tesålängebebyggelseforskningen saknaren sam¬
lad basvid universitetenbehövsen merkontinuer¬
ligbevakningavdetta forskningsområde inom rå¬
det.
Margareta Biörnstad, f 1928, fil lic i arkeologi, överantikvarie vid riksantikvarieämbetet. Leda¬
mot av HSFR:sarbetsgrupp för kulturfrågor och kulturyttringar.
29
