Ett skånskt spridningscentrum för bysantinska kulturimpulser Holmberg, Rikard Fornvännen 120-135 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_120 Ingår i: samla.raa.se

Ett skånskt spridningscentrum för bysantinska kulturimpulser Holmberg, Rikard

Fornvännen 120-135

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_120

Ingår i: samla.raa.se

documents as true sources and of turning a deaf ear to incontestahle archaeologi- cal evidence.

Helgo was in existence during the first millenium of the Ghristian era. Its heyclay occurred in the middle of this period, i. e. 300 years before the nearby town of Birka. In contrast to Birka, Helgo it not mentioned in any literary source. Archaeological evidence, however, shows that Helgo was a higlily impor- tant place. So far there have been uncovered five or six groups of dwelling bouses.

each comprising 15-20 buildings. The finds show that 011 Helgi) metalworking of a remarkably comprehensive and advanced kind was carried on; the find con- centraction has no parallel in Europé. Moreover, more imported objects have been found on Helgo than at any other site in Sweden before A.D. 800. It is difficult to apply any of the customary definitions to a phenomenon such as Helgi), which is not a town in the accepted historical meaning but is nevertliclcss a community with a challenging protile all its own.

Ett skånskt spridningscentrum för bysantinska kulturimpulser?

Två stora översiktsarbeten, Armin Tuulses Romansk konst i Norden och Aron Anderssons Uart scandinave 2, har under den senaste tiden riktat uppmärksam- heten på den äldre medeltidens kulturutveckling i de nordiska länderna. Båda dessa arbeten ger en god bild av den överflödande rikedomen pä skulpturens om- råde. De tvä författarna har här haft en rik litteratur att tillgå, där ett stort antal forskare med hjälp av stilanalyser försökt urskilja kulturimpulser frän skilda häll.

I sin recension av Tuulses arbete i denna tidskrift har Erik Lundberg följdriktigt särskilt uppehållit sig vid dennes behandling av hithörande problem, och speciellt dem som rör påverkningarna från Väst- eller Östeuropa.

I en recension av samma arbete har Torkel Eriksson angripit Tuulses enligt hans mening schablonmässiga användning av termen »bysantinsk» i samband med stilbestämningar.

Eftersom den västeuropeiska kulturen till följd av kors- tågen under större delen av det berörda skedet överallt stod i direkt, och ofta mycket fruktbar, kontakt med den bysantinska, och innan dess redan lånat myc- ket frän samma häll, torde otvivelaktigt ett alltför flitigt ordande om »bysan- tinsk» stil ofta verka förvirrande pä läsaren. Det torde vara lämpligt att åtmin- stone inskränka användningen till sådana fall, där likhet med samtida bysantinsk konst föreligger, samt naturligtvis främst till de fall, diir direkt påverkan kan vara tänkbar.

1

T. Eriksson, Romansk konst i Skandinavien. Sydsvenska dagbladet Snällposten

10.2.1969.

Fig. 1. Tryde kyrka, dopfun- ten. Två reliefer på cuppans undersida. — Tryde Church, the font. Two reliefs 011 the underside of the bowl.

D o p f u n t e n i T r y d e kyrka i östra Skäne betraktas a l l m ä n t som ett h u v u d v e r k i n o m nordisk 1100-talsskulptur. Eriksson h a r nyligen i tvä a r t i k l a r b e h a n d l a t d e t t a a r b e t e ,

m e n därvid h u v u d s a k l i g e n u p p e h å l l i t sig vid dess ikonografi, som h a n finner ha S. Fridolins legend till h u v u d m o t i v , samt vid funtens betydelse som samhällshistoriskt d o k u m e n t . I d e n m ä n h a n ö v e r h u v u d t a g e t k o m m e r in pä icke ikonografiska jämförelser, n ä m n e r h a n endast västliga förebilder,-'

vilket tvivelsutan t o r d e vara riktigt, n ä r det gäller de därvid åsyftade detaljerna, dvs.

funtens h ö r n f i g u r e r . V a r k e n n ä r det gäller funten som h e l h e t eller d e t stora fler- talet av dess reliefer, t o r d e d e t finnas n å g o n a n l e d n i n g att tala o m »bysantinsk»

stil. Bysantinskt inflytande k a n e n d a s t spåras i tvä reliefer pä funtskälens under- sida, föreställande ett vildsvin, som a n g r i p e s av e n h u n d , och ett h j o r t d j u r , som attackeras av ett lejon (fig. 1). Dessa b å d a reliefer h a r tidigare ä n de flesta nor- diska m e d e l t i d s s k u l p t u r e r t i l l v u n n i t sig konstforskningeiis u p p s k a t t n i n g . H a n s H i l d e b r a n d , som eljest var ytterligt kritisk g e n t e m o t all nordisk medeltidskonst, u t t a l a r säledes 1882 följande: »Dessa d j u r b i l d e r är visst icke tadellösa, det finnes hos d e m nägot förstenat och dödt, m e n de ä r o så väl tecknade, att m a n tycker.

T . Eriksson, Fridolinslegendcn i Tryde. Trydefunten och Regnum. Ale 1968: 3, 1969: 1.

A. a. 1969, 1, s. 11, 14.

a t t det icke skulle behöfvas m e r a än en lifvande gnista lör att gifva d e m förmåga a t t röra sig.»

Övriga framställningar på f u n t e n anser h a n ha en avsevärt lägre k o n s t n ä r l i g kvalitet. H a n säger d e m visa, att k o n s t n ä r e n » ä n n u ej egde gäfvan att i sin bild framställa lifvet», även o m de dock i jämförelse med övrig nordisk s k u l p t u r frän d e n n a tid inger » h o p p o m b ä t t r e d a g a r » . Dessa citat anföres natur- ligtvis ej i d e t t a s a m m a n h a n g för att u t g ö r a nägot slags motvikt mot de m ä n g a superlativer, som k ä n n e t e c k n a r de beskrivningar, som samma konst e r h å l l i t i d e b å d a o v a n n ä m n d a , nyss u t k o m n a översikterna. Det intressanta ligger i Hilde- b r a n d s m o t i v e r i n g fiir sin försiktigt uttryckta, m e n dock jämförelsevis höga u p p - s k a t t n i n g . H a n anser relieferna vara naturalistiska. Det e g e n d o m l i g a i att en nor- disk k o n s t n ä r utfört e n naturalistisk a v b i l d n i n g av ett lejon förefaller i n t e h a slagit h o n o m , förrän h a n vid ett senare tillfälle ser sig föranlåten att framhålla, att endast den e n a reliefen gjorts efter n a t u r e n , m e d a n d e n m e d lejonet gjorts efter e n bild, som framställts av en person, som sett ett lejon g r i p a sitt offer.

I verkligheten t o r d e väl snarast h a n s g i l l a n d e h a b e r o t t p å d e n avglans av d e n klassiska a n t i k e n s och Orientens h ö g k u l t u r e r , som m ö t t h o n o m vid b e t r a k t a n d e t . Reliefernas klassiska eller e v e n t u e l l t orientaliska h å l l n i n g torde således b e r o på bysantinsk k u l t u r f ö r m e d l a n . D e t t a h a r fiir lejonreliefens v i d k o m m a n d e fram- hållits r e d a n 1897 av Friedrich Seesselberg, som påvisat dess n ä r a överensstäm- melse m e d ett bysantinskt textilmotiv.

Senast h a r O t t o N o r n tagit u p p d e n n a

jiimtörelse lill g r a n s k n i n g , på g r u n d av motivets likhet m e d e n t y m p a n o n r e l i e f i Skibets kyrka pä J y l l a n d , som h a n själv jämför m e d ett orientaliskt eller orienta- liskt präglat silverlock, vilket i n g å r i d e n s a n n o l i k t 1134 n e d l a g d a skatten från H a r a l d s b o r g vid Roskilde.

N o r n stöder helt Seesselbergs äsikt, och h a n anser, a t t de h ä d a relieferna i T r y d e och Skibet är a t t se som tecken pä d e n i m p o r t e r a d e bysantinska smäkonstens i n v e r k a n p å d e n i n h e m s k a k o n s t v e r k s a m h e t e n . För Skå- nes v i d k o m m a n d e framhäver h a n emellertid, vid sidan o m de gotländskt-östliga förbindelserna, betydelsen av de i L u n d v e r k s a m m a l o m b a r d e r n a s förtrogenhet m e d d e n n a smäkonst.

För att styrka d e n n a u p p f a t t n i n g , skulle N o r n ha b e h ö v t ett m o t s v a r a n d e belägg i L u n d a d ö m e n s lombardiska o r n a m e n t i k . N ä g o t sådant torde dock ej k u n n a framletas, i varje fall k n a p p a s t i säkert l o m b a r d i s k a skulp- turer, säsom i o m f a t t n i n g a r n a k r i n g nord- och s y d p o r t a l e r n a samt k r i n g d e t södra tvärskeppskapellet.

Betydelsen av d e n lombardiska v e r k s a m h e t e n i L u n d för N o r d e n s r o m a n s k a s k u l p t u r t o r d e f. n. vara föremål för ö v e r s k a t t n i n g i n o m konstforskningen. D e t t a framgår i n t e minst vid e n g e n o m l ä s n i n g av T u u l s e s arbete, som i d e t t a avseende k a n gälla som helt representativt, och T u u l s e s h e l h e t s o m d ö m e o m domkyrko- s k u l p t u r e n s betydelse för d e t övriga N o r d e n förtjänar av d e n n a a n l e d n i n g a t t citeras i sin h e l h e t : »Av d e n n a u t s m y c k n i n g (domkyrkans) framgår tydligt, h u r de

4

H. Hildebrand, Från äldre tider, 1882, s. 29.

5

H. Hildebrand, Kyrkliga konsten under Sveriges medeltid, 2. uppl., 1907, s. 60.

• F. Seesselberg, Die frilhmiltelalterliche Kunst der germanischen Völker, 1897, s. II.

7

O. Norn: Det grumme dyr fra Skibet. Aarbeger for nordisk oldkyndighed og historie 1954, s. 212 f.

8

A.a., s. 210, not 14.

i n t e r n a t i o n e l l a formerna omskapas, för att sedan b i l d a u n d e r l a g fiir e n ny rik ut- veckling, främst i Skäne och på G o t l a n d m e n dessutom m e r eller m i n d r e i hela N o r d e n . L u n d s byggnadshytta var u n d e r hela 1100-talet ett slags högskola för in- hemska mästare, vilka a n t i n g e n d e l t o g d i r e k t vid a r b e t e n a i k a t e d r a l e n , eller lick i n s p i r a t i o n därifrån.»

I det följande säges d e t bl. a., att d e g o t l ä n d s k a anonym- m ä s t a r n a Byzantios och Majestatis d i r e k t inspirerats av skilda d e l a r av domkyrko- o r n a m e n t i k e n , Byzantios av d e n lombardiska och Majestatis av o r n a m e n t i k e n i tvärskeppets n o r d ö s t r a ä d i k u l a .

T u u l s e s åsikter delas sä l å n g t helt av L u n d b e r g i d e n n e s recension,

m e n därefter gär deras åsikter isär. M e d a n T u u l s e m e n a r , att Byzantios' klassicism b e r o r p å att h a n haft direkt tillgäng till bysantinska eller b y s a n t i n i s e r a n d e förlagor, anser således L u n d b e r g , att h a n fått sin klassicis- tiska i n s p i r a t i o n frän l o m b a r d e r n a i L u n d . L u n d b e r g s u p p f a t t n i n g o m lombar- d e r n a s betydelse är således högre ä n N o r n s , och eftersom k n a p p a s t något av Byzantios' m ä n g a klassicistiska eller b y s a n t i n i s e r a n d e motiv t o r d e å t e r f i n n a s i L u n d , förblir h a n s äsikt i ä n högre grad obevisad. N ä r d e t gäller d o m k y r k a n s n o r d ö s t r a ädikula, refererar T u u l s e Erik C i n t h i o s u p p f a t t n i n g , enligt vilken dess o r n a m e n t i k t i l l h ö r e n b y s a n t i n i s e r a n d e stilriktning, som ä r väsensskild från d e n lombardiska. Även L u n d b e r g anser d e n n a o r n a m e n t i k vara icke-lombardisk, m e n enligt h a n s u p p f a t t n i n g är d e n i stället att u p p f a t t a som västeuropeisk, tyvärr u t a n n ä r m a r e a n g i v a n d e av jämförelsematerial. O r n a m e n t i k e n är u p p b y g g d k r i n g e n b a n d f l ä t n i n g , som bestar av i v a r a n d r a h o p k o p p l a d e t r i a n g l a r .

- Otvivelaktigt är d e n n a b a n d f l ä t n i n g ej karakteristisk för d e n samtida o r n a m e n t i k e n i Lom- bardiet, m e n m a n frågar sig i gengäld var i det övriga r o m a n s k a V ä s t e u r o p a L u n d b e r g k u n n a t påträffa d e n . I Ö s t e u r o p a är d e n t v ä r t o m synnerligen vanlig, och d e n d o m i n e r a r således bl. a. eftertryckligt d e n rika o r n a m e n t i k e n i Sofia- k a t e d r a l e n i Kiev.

I Skåne h a r d e n u t a n f ö r L u n d e n d a s t påträffats i Vä, m e n d ä r f ö r e k o m m e r d e n signifikativt n o g bl. a. i s a m b a n d m e d ett k o r s k r a n k av r e n t bysantinsk k a r a k t ä r .

Att L u n d s d o m k y r k a haft stor betydelse för s t e n k y r k o b y g g a n d e t p ä Skänes landsbygd ä r naturligtvis ofrånkomligt, och vissa detaljer i d o m k y r k a n s utsmyck- n i n g k a n otvivelaktigt i skilda v a r i a n t e r återfinnas flerstädes i l a n d s k a p e t . D e t t a gäller kanske framförallt d e n p o r t a l t y p i d o m k y r k a n , som C i n t h i o b e n ä m n e r d e n a n t i k i s e r a n d e ,

samt d e t p a l m e t t o r n a m e n t , som smyckar d e n södra k r y p t n e d g å n g -

8

A. Tuulse, Romansk konst i Norden, 1968, s. 79.

10

A . a . , s. 84 f.

u

E. Lundberg, Rec. av Tuulse, a.a., Fornvännen 1969, s. 127.

12

E. Wrangel, Lunds domkyrkas konsthistoria, 1923, fig. 272 a-f.

u

Ornamenty Sofii Kievskoj (red. I. A. Grabovskij, text J. S. Asejev), 1949, plattrcliefcr:

s. 23, 26 ff., fresker: s. 61 ff.

" H. Graebe, En kunglig kyrka. Ale 1966:1, s. 4 tf. Jfr G. Boskovic: La restauration récente de 1'iconostase ä 1'église de Nerezi. Seminarium Kondakovianum 6, 1933, s. 156 ff., fig. 1. Likartad bandflätning, pl. X: 1-3. Obs. att plattornas mot koret vända sidor har ett utseende, som erinrar om Kiev-skrankens, medan de motsatta sidorna mer erinrar 0111 de skånska exemplen.

15

E. Cinthio, Lunds domkyrka under romansk tid, 1957, s. 11g ff.. fig. 51, 52. Jfr

M. Rydbeck, Skänes stenmästare före 1200, 1936, t. ex. fig. 179, 180, 196, 219, 229, 270.

124 Smärre meddelanden

ens o m f a t t n i n g , och som k a n ses p ä ett stort a n t a l d o p f u n t a r .

" Därjämte h a r M o n i c a Rydbeck framdragit ett flertal exempel, elär p å v e r k a n frän d o m k y r k a n k a n spåras, u t a n att d e t t a därför synes i n n e b ä r a , a t t de skulptörer, som utfört a r b e t e n a p å landsbygden, även utfört s k u l p t u r i d o m k y r k a n .

D ä r e m o t k a n d e naturligtvis i b l a n d tänkas h a a r b e t a t m e d k v a d e r h u g g n i n g i d o m k y r k o h y t t a n , vilket dock k n a p p a s t b ö r h a befordrat deras k u n s k a p e r som o r n a m e n t b i l d l i u g g a r e . I e n del fall är d e t emellertid helt tydligt, att l a n d s b y g d e n skaffat sig tekniska k u n s k a p e r direkt från u t l a n d e t , u t a n d o m k y r k o h y t t a n s förmedlan, och d e t t a gäller bl. a. k y r k a n i T r y d e .

Beträffande s k u l p t u r e n frän T r y d e n u m e r a rivna, r o m a n s k a sockenkyrka, anför M. R y d b e c k som e x e m p e l p ä lundensisk p ä v e r k a n ett sandstenslejon, som pä ryggen b ä r e n k o l o n n b a s , och som enligt h e n n e s äsikt visar tydlig släktskap med de lejon, som b ä r u p p d o m k y r k o t v ä r s k e p p e t s n o r d v ä s t r a ä d i k u l a .

Lejonets b r i n g a är emellertid i likhet m e d d e t ä v e n b e v a r a d e v ä s t p o r t a l s t y m p a n e t r o m b - m ö n s t r a d p ä ett sätt, som enligt samma författarinna i Skåne h u v u d s a k l i g e n före- k o m m e r i n o m Carl stenmästares verkstaclskrets.

Som M. Rydbeck framhåller, är d e n n a form av y t b e h a n d l i n g gängse i n o m skilda d e l a r av k o n t i n e n t e n , m e d a n d e n d ä r e m o t ö v e r h u v u d t a g e t ej förekommer i L u n d s d o m k y r k a . I n t r e s s a n t nog n ä m n e r h o n i s a m b a n d m e d d e n n a , h u v u d s a k l i g e n i sydöstra Skåne, p å Österlen, a r b e t a n d e verkstadskrets ä n n u ett p a r utifrån i n s p i r e r a d e företeelser, som ej iir k ä n d a i L u n d , de massiva s t e n t a k e n i Ö. Ingelstad och Valleberga, samt landska- pets e n d a n u s t å e n d e r u n d k y r k a , d e n i Valleberga.-

Beträffande de förra a n s l u t e r h o n sig till V. Kochs u p p f a t t n i n g att de inspirerats frän I r l a n d eller O r k n e y ö a r n a , Eftersom de nordiska r u n d k y r k o r n a s förebilder k a n sökas pä tyskt och västslav iskt o m r ä d e , och en till typen r e n t västslavisk r u n d k y r k a är k ä n d från O r k n e y , -

synes h ä r föreligga e n ovanligt väl verifierad k u l t u r k o n t a k t över långa distanser. E n k o n t a k t m e d d e n n a räckvidd k a n k n a p p a s t h a e t a b l e r a t s av vilka sockenbor som helst. D e n t o r d e vara helt o t ä n k b a r u t a n m e d v e r k a n av v i t t b e f a r n a s t o r m ä n u r feodalsamhällets översta skikt. Som Eriksson i sin o v a n n ä m n d a b e h a n d l i n g av

10

L. Tynell, Skånes medellida dopfuntar, 1913-21, s. 162 f.

17

Rydbeck, a. a., s. 160 ff., säges att domkyrkohyttan direkt medverkat vid uppförandet av den äldsta S. Petri klosterkyrka i Lund samt av kyrkan i Vä. Dessutom anser R.

emellertid, s. 165, att ett flertal sedermera pä landsbygden verksamma stenmästare arbetat i hyttan, där emellertid deras egenart dolts, tack vare byggnadsledarcns kritiska gransk- ning. Detta kan naturligtvis vara riktigt, men därmed saknas också det för påståendet behövliga bevisunderlagct.

" A. a., s. 244, fig. 230.

" A.a., s. 201 ff. S. 227!., Valleberga, med trianglar i st. f. romber.

20

A. a., s. 221 ff., 225.

• H. Frölén, Nordens befästa rundkyrkor I, 1911, s. 12 f. Beträffande de nordiska kyr- korna anser F., s. 9, 21 ff., att de tyska förebilderna varit mest betydelsefulla. Att detta egentligen endast gäller anläggningar som Thorsager, Bjcrncde och Hornc, medan de bornholmska och svenska rundkyrkorna, i den mån deras arkitektur ej är resultatet av cn inhemsk utveckling, i huvudsak återgår på de västslaviska, har framhållits av E.

Wrangel, Skandinaviska förbindelser med de västslaviska folken under äldre medeltiden.

Tidskrift för konstvetenskap 1935, s. 117.

Smärre meddelanden 125

Tryde-funten fastslagit, är emellertid dennas ikonografi ett klart belägg pä tanke- gångar, som endast kan höra hemma i en kyrka, som byggts av kungen eller en kunglig länsherre.

De båda relieferna med djurmotiv hör således hemma i en stormannamiljö, som haft tillgäng till utländsk eller i utlandet skolad arbetskraft. Helt naturligt kan stormännens hantverkare ha efterbildat skulpturer i Lunds domkyrka, om vil- ket de kolonnbärande lejonen och funtens varandra parvis omfamnande hörnfi- gurer kan sägas vittna. Niir det gäller de bada djurrelieferna, som är av en annan karaktär, och som helt saknar förebilder i den bevarade domkyrkoskulpturen, torde det emellertid saknas anledning att tänka sig ett sammanhang av denna art. Överhuvudtaget torde det finnas starka skäl att helt ifrågasätta Norns och Lundbergs åsikter beträffande lombardernas kulturförmedlande roll. Det rör sig i detta fall av allt att döma om en grupp italienska hantverkare, som under någon tid, sannolikt endast nägra är, vistats i Lund och utfört en del skulptur- arbeten, elär de gett prov pä det ornamentförråd, som utmärker deras hemlands kyrkobyggnader, samt arbetat i den teknik, som de varit upplärda i. Otvivelaktigt kan man i Lombardiets kyrkor iakttaga mänga exempel pä påverkningar från den bysantinska smäkonsten, men sä har ocksä sannolikt dessa kyrkor vid denna lid innehaft ganska ansenliga kvantiteter av sådana föremål. Rimligen har hant- verkarna själva inte haft tillgång till sådana dyrbarheter. När därför deras arbeten i Lund ej synes uppvisa nägra prov pä imiterad bysantinsk smäkonst, torde detta enklast förklaras med att domkyrkan dä ej haft nägon sådan smäkonst i sin ägo.

Däremot kan Österlens stormän mycket väl ha kommit i besittning av dylika ob- jekt. Andreas Lindblom har uppmärksammat, att det i Österlens folkliga textil- konst finns ett påfallande starkt inslag av bysantinskt inspirerade motiv, vilket kan förklaras med au landsändan i äldre tid ägt ett större bestånd av frän Bysans importerade vävnader.

Djurbilderna kan alltså i enlighet med Seesselbergs upp- fattning vara direkt hämtade frän sädana vävnader. En närmare granskning av lejonreliefen (fig. 1) torde dock ge vid handen att detta är relativt osannolikt.

Det inte minst märkliga med denna relief är att den iir modellerad, bl. a. iir lejonets bröstkorg utarbetad med tydligt markerade revben. Eftersom denna m o dellering är naturalistiskt utförd, och den som utfört reliefen, som Hildebrand framhållit, rimligtvis ej själv sett något lejon, bör denne ha haft en relief som förlaga. I det bysantinska elfenhenssnideriet, vars produkter under 1000- och 1100- talen spreds över Europa, möter ofta helt likartade, för att inte säga identiska framställningar. På ett väskformat skrin frän Mainz kan man således iakttaga nära paralleller till bada relieferna (fig. 2). Längst ned på skrinet synes således ett vildsvin med en hund på ryggen och mitt på vardera sidan avbildas hjortar, som attackeras av lejon. Hjortarnas benställningar erinrar nära om Tryde-relie- fens, men eftersom deras bakre benpar ej avbildas, och lejonen f. ö. är halverade, är det uppenbarligen ej just denna relief, som utgjort förlaga. Kompletta och helt likartade lejonframställningar utan hjortar, liksom f. ö. även ett av hundar at-

22

Eriksson, a. a. 1969, s. 20.

21

A. Lindblom, Från Bysans' lejon till Skånes varulv. Nordiska museets och Skansens

årsbok 1932, s. 26.

Fig. 2. Elfenbciisskrin, Alter- tumsmuseum, Mainz, noo-tal.

F.lier Goldschmidt-Weitzmann.

— Ivory casket, 12U1 century.

lackerat vildsvin, förekommer pä d e n s.k. Ole W o r m s olifant, vilken troligen om- k r i n g är 1100 hemförts till N o r d e n .

På e n elfenbensrelief i B u d a p e s t å t e r f i n n e s en k o m p l e t t framställning av ett lejon, som a t t a c k e r a r ett h j o r t d j u r .

Det fram- hålles ö v e r h u v u d t a g e t som typiskt för dessa bysantinska sniderier, att samma fram- ställning å t e r k o m m e r från föremål till föremål, fiir att u t a n vidare skäras av, diir det ej finns plats för d e n i fullständigt skick.

T r y d e - f u n t e n t o r d e k n a p p a s t vara e n s a m o m att äga reliefer, som på d e t t a sätt k a n tolkas som i m i t e r a d bysantinsk smäkonst. Pä d e n besläktade funten i Sjon- h e m på G o t l a n d återfinnes således e n r a d l i k a r t a t placerade b i l d e r av s a m m a k a r a k t ä r .

Pä Österlen t o r d e dock inga fullt j ä m f ö r b a r a e x e m p e l k u n n a fram- letas, även o m L ö d e r u p l u n t e n h a r en del framställningar med påfallande klas- sisk h å l l n i n g .

D ä r e m o t finns det i Valleberga kyrka ett p a r arkitektoniska ele- m e n t av omisskännligt östlig prägel.

Vallebergas a r k i t e k t u r är som h e l h e t otvivelaktigt ett av d e mest svårtolkade m o n u m e n t e n i nordiskt n o o - t a l . H u g o Frölén h a r framhållit, att k y r k o b y g g n a d e n ej ens, n ä r d e n 1908 stod avskalad och befriad från alla eftermedeltida påbygg- nader, förrådde sin u r s p r u n g l i g a form.

Först sedan F r ö l é n gått på m u r v e r k e t

"' P. N0rhmd, Ole Worms olifant. Fra Nationalmuseets arbejdsmark 1950, s. 9 f.

25

A. Goldschmidt — K. Weitzmann, Die byzantinischen Elfenbein.skulpturen des X . - XIII. Jahrhunderts, I, 1930, s. 59, nr I I I , pl. LXIV. Denna relief jämföres f. ö. med 111 marmorplatta i Aten, som är daterbar till senast 1100-talet, och som även av Norn, a.a., s. 213, utnyttjas som jämförelsematerial.

M

Goldschmidt-Weitzmann, a. a., s. 12.

27

J. Roosval, Die Steinmeister Gottlands, 1918, fig. 117, med bl. a. två dansande gestalter, enl. R. möjligen personifikationer av natten och dagen. Jfr Goldschmidt-Weitzmann.

a.a., t. ex. nr 28, pl. XV; nr 31, pl. XVII; nr 48, pl. XXVIII, nr 58, pl. XXXVII.

28

R. Holmberg, Die Ikonographie des Taufsteins zu Löderup. Ein Deutungsversuch, Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1966-68, s. 240 f.

20

Frölén, a.a., II, 1911, s. 36 f. Obs. Fröléns planritning, fig. 144, företer cn rad i verk- ligheten ej existerande skevheter, bl. a. saknas scdilienischen i prothesis.

tmm

Fig. 3. Valleberga kyrka, kupoltambiir. Spår efter behuggning på den västra sidan.

— Valleberga Church. dome raised on a driim. Traces of hewing 011 the- West side.

m e d spett, ansåg h a n sig k u n n a fastslå, att b y g g n a d e n först varit en r u n d k y r k a av vad h a n kallar vendisk-själländsk typ, och att d e n sedan fält sin i n t e r i ö r om- byggd i korsform. Fröléns u n d e r s ö k n i n g s r e s u l t a t betvivlades emellertid r e d a n frän första s t u n d av r e s t a u r e r i n g e n s arkitekt, T h e o d o r W å h l i n , som ansåg, atl h a n s belägg för tvä skilda b y g g n a d s p e r i o d e r v a r otillräckliga. D e n n a u p p f a t t n i n g h a r a l l m ä n t accepterats,™ m e n som E. L u n d b e r g framhållit, k a n m a n dock i n t e k o m m a ifrän, att b y g g n a d e n s u p p f ö r a n d e mäste ha förlöpt i tvä faser, och att d e n arkitektoniska m å l s ä t t n i n g e n helt f ö r ä n d r a t s i d e n a n d r a fasen.

L u n d b e r g t ä n k t e sig, att m a n avsett u p p f ö r a e n r u n d k y r k a , ej av vendisk-själländsk, u t a n snarast av b o r n h o l m s k typ, m e n att m a n samtidigt inspirerats av en k ä n d tysk centralkyrka, Ulrichskapelle i Goslar, och därefter ä n d r a t p l a n e r n a så att rund- kyrkans ö v e r v å n i n g slopats. L u n d b e r g h a r emellertid därvid förbisett W å h l i n s viktigaste iakttagelse ifråga om kyrkans exteriör, h a n s u p p t ä c k t av en fragmen- tarisk k u p o l t a m b u r m e d fyrsidigt p o s t a m e n t över k o r s m i t t e n .

Dessa rester kan ä n n u iakttagas pä k y r k v i n d e n . Såsom m a n ä n n u kan skönja på dess västra sida (fig. 3), b ö r p o s t a m e n t e t ha bestätt av fyra trelobiga sköldar k r i n g k u p o l t a m - b u r e n s b a s p a r t i . D e n n a arkitektoniska form mäste rimligen från b ö r j a n ha varit avsedd att ses utifrån, vilket t o r d e varit helt o t ä n k b a r t , om d e n u r s p r u n g l i g e n

30

Rydbeck, a. a., s. 226.

31

E. Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden, jooo-ijoo, 1940, s. 260 ff.

32

T h . Wåhlin, Valleberga kyrka. Kult och konst 1907, s. 207. W. stöder sitt antagande-

om att centraltornet även ursprungligen varit nedtill fyrkantigt och upptill cirkelrunt

på att den runda taklcjden synts vara medeltida. Spåren efter övergångsparticts utform-

ning synes han ej ha iakttagit. Dessa spär inskränker sig f. ö. lill rester efter västsidans

mittlob.

tig. 4. Frälsarkatedralen i S. Eufrosynes klos- ter i Polotsk. 1128-56. Kupoltamburen täckes nu av elt yttertak. Efter Alpatov-Brunov.

— Cathc-dral in St. Euphrosyne's monastery at Polotsk. A.D. 1128-56. T h e dome is now- adays covered by an outer roof.

p r o j e k t e r a d e b y g g n a d e n varit av n i n d k y r k o t y p . Eftersom d e n b o r n h o l m s k a rund- kyrkans viktigaste k ä n n e t e c k e n är dess u t p r ä g l a t fortifikatoriska karaktär, t o r d e m a n k u n n a v ä n d a pä d e t av L u n d b e r g föreslagna byggnadsförloppet och se d e n första fasen som en a r k i t e k t o n i s k t rikt utsmyckad gärdskyrka, vilken u n d e r d e n a n d r a fasen givits fästningskaraktär. D ä r m e d skulle byggnadshistorien k u n n a parallelliseras m e d ett flertal e x e m p e l på ömse sidor o m K a l m a r s u n d ,

ett om- r ä d e d ä r m a n f. ö. m ö t e r säväl n ä r b e s l ä k t a d e r u n d k y r k o r ,

som prov pä triangel- m ö n s t r a d e k v a d r e r .

K u p o l p o s t a m e n t e t i Valleberga iir en högst e g e n a r t a d arkitektonisk företeelse, m e n det h a r i d e n n å g o n g ä n g i p e r i o d e n 1128-56 u p p f ö r d a F r ä l s a r k a t e d r a l e n i S.

Eufrosyneklostret i Polotsk en n ä r a motsvarighet (fig. 4). I rysk arkitekturhistorisk

" A. Tuulse, Hossmo kyrka, en försvarskyrku med östtorn, 1955. I. Andersson, Kyrkorna i Stenåsa och Halllorp. Antikvariskt arkiv 14, 1960. Sveriges kyrkor, Öland I: 2-4, Boda, Högby och Källa kyrkor (R. Boström), 1968-69.

:

" Frölén, a.a. II, s. 53 ff. Liksom i dessa kyrkor, samt i östcrlars på Bornholm, a.a., s. 44 ff., torde försvarsaiiorehiingarna i Valleberga ha koncentrerats till cn eller flera övre våningar med skyttegångar kring cn cirkelrund kammare, övervåningens sekundära karaktär i Valleberga framgår av det klumpigt inplacerade övre raka trapplopp, som fogats till den äldre spiraltrappa, som ursprungligen endasl lett till emporen, a.a., s. 39. Anläggandet av skyttegången ger f. ö. en acceptabel förklaring pä varför postamen- tets hörn avskalats. Överhuvudtaget skulle förekomsten av cn kupoltambur i Valle- berga kunna förklara uppkomsten av den egenartade plantypen i denna rundkyrko- grupps försvarsvåningar.

w

Sveriges kyrkor. Öland I: 4, Källa kyrkor, 1969, s. 312. fig. 215.

Fig. 5. Rekonstruktion av Vallebcrgas ur- sprungliga utseende. Bevarade partier skraf- ferade, rundkyrkans kontur angiven med streckad linje. Västportal i enlighet med ryska analogier. — Reconstruction of origi- nal appearance of Valleberga Church. Pre- served portions shaded. Contour of round church indicated by broken line. Corbcl frieze of apse still preserved. T h e colonnetts around the south-western dome and the rood screen drawn after preserved fragments.

West doorway drawn in accordance with Russian analogies.

l i t t e r a t u r ges d e n n a kyrkas k u p o l p o s t a m e n t e n central roll, av betydelse för hela d e n senare m e d e l t i d e n s utveckling pä ryskt o m r å d e .

Det föreligger en viss gradskillnad m e l l a n d e n p å v e r k a n , som spårats ifråga o m djurrelieferna, och d e n som rör k u p o l p o s t a m e n t e t . F ö r e k o m s t e n av e n bysantinsk elfenbensrelief på en viss plats m o t i v e r a r i och för sig inget tal o m d i r e k t k o n t a k t m e d d e n bysantinska kultursfären, vilket d ä r e m o t otvivelaktigt är indicerat, n ä r det gäller ö v e r t a g a n d e t av ett arkitekturmotiv-. I b å d a fallen rör d e t sig dock endast o m förmäla överensstämmelser, och därför att Valleberga haft e n eller flera kupoler, b e h ö v e r k y r k a n i n t e n ö d v ä n d i g t v i s ha gjort något speciellt by- santinskt helhetsintryck. Det finns k u p o l e r pä a n d r a häll i S k a n d i n a v i e n , t. ex. i T v e j e Merl0se pä Själland.

I d e t h ä r redovisade rekonstruktionsförslaget h a r

"• T. ex. M. Alpalov - N. Brunov, Geschichte der altrussischen Kunst, 1932, s. 52 ff.

" C. G. Schultz, Bidrag til de danske tvillingtaarnes udviklingshistorie. Fra K0benhaxms amt 1935, s. 126 f, fig. 12. S. hävdar, att dessa kupoler är byggda i normandisk teknik, vilket är fullt tänkbart i sammanhanget, jfr nedan. De här i analogi med Tveje Mcr- lose kring Vallebergs västra kupoler placerade kolonnetterna kan åsyftas i några av Frölc-n, a.a. II, s. 40, not 1, citerade uppgifter ang. reparationer av 4 »pelare» på taket.

Trapphusets kupol kan ha stått kvar intill den omfattande renoveringen av kyrkan år

•79

-

9 — 704493 Fornvännen H. 2, 1970

Vallebergas västparti utformats i viss analogi med d e n n a kyrkas d u b b e l t o r n (fig. 5). G r u n d p l a n e n h a r f. ö. e n y t t e r k o n t u r m e d långhus, k o r och absid, som a n s l u t e r till skånsk t r a d i t i o n .

E n a n n a n företeelse i Vallebergas a r k i t e k t u r v i t t n a r emellertid o m en östlig p å v e r k a n av betydligt m e r d j u p g å e n d e n a t u r . Kyrkan är n ä m l i g e n u t r u s t a d m e d tvä sakristior, e n i n o r r och e n i söder, dvs. m e d tvä u t r y m m e n av en speciell, kultisk f u n k t i o n . M o t s v a r a n d e a n o r d n i n g a r är visserligen k ä n d a frän säväl L u n d s d o m k y r k a som från en sedermera till fästningskyrka ombyggd gärdskyrka i det i s a m m a n h a n g e t intressanta K a l m a r o m r å d e t , H a l l t o r p , m e n i b å d a fallen h a r det, e h u r u m e d stor tveksamhet, framhållits, att d e t h ä r r ö r sig o m en ur- s p r u n g l i g e n syrisk r u m s b i l d n i n g .

I w a r A n d e r s s o n j ä m f ö r således H a l l t o r p m e d ett kapell i e n syrisk korsfararborg, och ä v e n Erik C i n t h i o u p p e h å l l e r sig e n del vid de bl. a. g e n o m m å l n i n g a r n a i Födelse-kyrkan i B e t l e h e m d o k u m e n t e r a d e d i r e k t a förbindelserna m e l l a n S k a n d i n a v i e n och Det Heliga L a n d e t u n d e r kors- tågstiden.

N ä r d e t gäller att finna en förebild till sakristiorna, eller pastofori- erna, i d o m k y r k a n , u t p e k a r h a n emellertid en belgisk kyrka, S. H e r m e s i Re- naix, trots a t t deras u r s p r u n g l i g h e t i d e t t a tall ä r av n å g o t d i s k u t a b e l n a t u r , eftersom d e n författare till vilken h a n hänvisar anser d e m vara o m b y g g d a t r a p p - t o r n .

Även o m C i n t h i o otvivelaktigt h a r speciella skäl för att söka d o m k y r k a n s förebilder i K a n a l o m r ä d e t , sä b ö r det framhållas, att h a n i d e t t a r e s o n e m a n g n ä r a a n s l u t e r till e n b e t ä n k l i g schablon i nordisk konstforskning, som i n n e b ä r att forskaren, sedan h a n pävisat e n östlig p å v e r k a n i sitt i n h e m s k a material, först letar r ä t t pä e n parallell i ett c e n t r a l t västeuropeiskt k u l t u r l a n d , för a t t därefter påstå, a u d e n östliga k u l t u r k o n t a k t e n förmedlats till N o r d e n via just d e t t a väst- europeiska l a n d . D e t t a sätt a t t resonera synes av n ä g o n a n l e d n i n g ofta anses vara ur vetenskaplig s y n p u n k t m e r vederhäftigt än att påstå, att k o n t a k t e n m e d Nor- d e n varit direkt, och a t t p a r a l l e l l e n i V ä s t e u r o p a endast varit e n parallell. Rim- ligen b ö r p r i o r i t e r i n g a r av d e t t a slag lätt k u n n a leda till helt missvisande resul- tat, n ä r det gäller a t t r e d a ut det n ä t v e r k av k u l t u r f ö r b i n d e l s e r , som känne- t e c k n a r h ö g m e d e l t i d e n . N ä r W i l l i a m Andersson i Valleberga ser l i k h e t e r m e d k u p o l k y r k o r n a i P é r i g o r d ,

k a n d e t t a naturligtvis vara riktigt, m e n sä länge inga a n d r a belägg p å k o n t a k t e r framdragits, ä n de som A n d e r s s o n relaterar, t o r d e s a n n o l i k h e t e n tala för a t t d e t h ä r endast rör sig o m en parallell p å v e r k a n österifrån. F. n. synes m a n pä Österlen h a a n l e d n i n g att r ä k n a m e d d i r e k t a kon- t a k t e r u n d e r 1100-talets l o p p m e d p å n ä r a häll B o r n h o l m , G o t l a n d och Kalmar- o m r å d e t , samt pä längre distans å t m i n s t o n e O r k n e y , P o l e n och Ryssland.

I alla h ä n d e l s e r t o r d e m a n k u n n a spåra ä t m i n s t o n e vissa detaljer i det his- toriska s a m m a n h a n g , d ä r Österlens östliga k u l t u r f ö r b i n d e l s e r h ö r h e m m a . T y v ä r r finns d e t endast ett i s a m m a n h a n g e t helt relevant årtal, n ä m l i g e n u p p g i f t e n o m T r y d e kyrkas i n v i g n i n g är 1160.

Pastoforierna i L u n d k a n visserligen dateras

M

Cinthio, a. a., s. 108, not 5. I. Andersson, a. a., s. 42, fig. 40.

c

° Cinthio, a. a., s. 199 f.

,0

A.a., s. 62 ff.

" W. Andersson, Ribe, Bari och Périgord. Tidskrift för konstvetenskap 1925-26, s. 88.

Däremot kan A:s hävdande av att konsolfrisen pä Vallebcrgas absid är ett västfranskt inslag vara riktigt, jfr nedan ang. västfranska inslag i rysk arkitektur.

42

Rydbeck, a. a., s. 267.

ar—

Smärre meddelanden 131

till senast år 1126, det är dä d e t första sidoaltaret i k r y p t a n invigdes,

varför e t t s a m b a n d m e d d o m k y r k a n k a n i n n e b ä r a e n tidigare d a t e r i n g , m e n eftersom inga detaijöverensstämmelser m e l l a n de b e r ö r d a u t r y m m e n a s u t f o r m n i n g i L u n d och Valleberga t o r d e k u n n a anses föreligga, b ö r m a n k n a p p a s t lägga alltför stor vikt vid d e t t a å r t a l . Av större betydelse för d a t e r i n g e n iir i så fall u p p g i f t e r n a o m a l t a r v i g n i n g a r n a i d o m k y r k a n s t v ä r s k e p p 1145 och 1146. A n o r d n i n g e n av pastoforierna i Valleberga u p p v i s a r n ä m l i g e n p å f a l l a n d e överensstämmelser med, d e t t a tvärskepp, framförallt ifråga o m d e n e g e n a r t a d e placeringen av sedilier m i t t e m o t a l t a r p l a t s e r n a . Det b ö r framhållas, att d o m k y r k o t v ä r s k e p p e t , i motsats;

till bl. a. d e t egentliga tvärskeppet i Valleberga, i n g å r i ett k o r p a r t i . Det är dä ej o t ä n k b a r t , att d o m k y r k a n s t v ä r s k e p p i s a m b a n d m e d i n v i g n i n g e n fått överta vissa av pastoforiernas f u n k t i o n e r . Sedilierna k a n i så fall f ö r k n i p p a s m e d d e n n a a n v ä n d n i n g . De h a r hittills ej k u n n a t tillfredsställande féirklaras.

Å r t a l e t 1145 u t g ö r således ett sannolikt post q u e m fiir d a t e r i n g e n av Valle- berga kyrka. Eftersom k y r k o r n a i Valleberga och T r y d e h a r sinsemellan mycket n ä r b e s l ä k t a d e d o p f u n t a r , b ö r m a n d å å t m i n s t o n e hypotetiskt k u n n a antaga, a t t dessa b å d a k y r k o r byggts ungefär samtidigt. Är 1160 regerades emellertid D a n m a r k av d e n n y b l i v n e k u n g V a l d e m a r d e n store, som var u p p k a l l a d efter sin mor- farsfar, storfurst V l a d i m i r M o n o m a c h av Kiev, och gilt m e d Sofia, d o t t e r till furst V a l e d a r av N o v g o r o d .

N ä r kungafamiljens släkt förbi lidelser österut varit sä livliga, t o r d e d e t vara m i n s t sagt sannolikt, a t t även s t o r m ä n n e n samtidigt u p p e h å l l i t intensiva k o n t a k t e r m e d de ryska f u r s t e n d ö m e n a .

De personliga och politiska förbindelserna m e d Ryssland t o r d e ge en helt till- fredsställande förklaring till den östliga p å v e r k a n , som sparas i djurrelieferna och k u p o l p o s t a m e n t e t , m e n e g e n d o m l i g a r e är d e t onekligen, o m m a n u n d e r d e n p å g å e n d e schismen m e l l a n R o m och Bysans skulle h a m o t t a g i t i m p u l s e r öster- ifrån, som b e r ö r t d e n kyrkliga k u l t e n . F ö r e k o m s t e n av pastoforier i L u n d , Valle- berga och H a l l t o r p mäste dock u p p f a t t a s som tydliga belägg pä att e n s ä d a n på- v e r k a n ägt r u m , även o m d e t k a n vara osäkert h u r u v i d a d e n u t g å t t d i r e k t från Syrien, vilket H a l l t o r p k a n synas v i t t n a om, eller o m d e n gått via K a n a l - o m r ä d e t i e n l i g h e t m e d C i n t h i o s u p p f a t t n i n g . S a n n i n g e n t o r d e mycket väl k u n n a tänkas vara d e n , att b å d a dessa i n t e r n a t i o n e l l a förbindelser spelat in, liksom även ryska k o n t a k t e r . Ryska kyrkor är helt regelmässigt u t r u s t a d e m e d d e b å d a pastofori- erna, prothesis och diaconicon, i skilda u t f o r m n i n g a r .

N . B r u n o v h a r ansett sig k u n n a påvisa, att just d e n v a r i a n t , som ä r f ö r e t r ä d d i k a t e d r a l e n i S. Eufro- syne-klostret (fig. 4), och även förekommer i Valleberga (fig. 5), och som k ä n n e - tecknas av e n d a s t i n å t synliga absidnischer, i u t f o r m n i n g e n p å v e r k a t s frän Kanal- o m r ä d e t , n ä r m a r e b e s t ä m t frän N o r m a n d i e .

D e n n a tes, som stödes av a n d r a kriterier, k a n u t g ö r a ett k o m p l e m e n t till d e n av C i n t h i o framlagda.

,:l

Cinthio, a. a., s. 49, 107.

" N. de Baumgartcn, Généalogics ct marriagcs occidcntaux des rurikidcs russes du X*

au Xllle siccle. Oriculalia christiana IX: 1, 1927, s. 23, tab. V. Valedar är enligt B.

Identisk med Vladimir, en son till Valdemars morbror, furst Vscvolod av Novgorod.

" N. Brounoff, Un nouvc-au type d'église dans la Russie du nord-ouest au XII*

siécle. Vetenskapssocieteten i Lund, årsbok 1925, s. 12 ff.

" A.a., s. 24!., fig. 12. Den kyrka, med vilken B. jämför, S. Georges de Boscherville,

byggd 1114-25, har liksom Valleberga konsolfriscr.

132 Smärre meddelanden

Fig. 6. Kvinnoniask från den 1158-61 uppförda Uspcnic (Koimcsis) katedralen i Vladimir, nu i Vladimir) museum. Efter Alpalov Hrunov. — Facial mask from lhe Uspe-nic (Koimcsis) Cathédral (erected in 1158-61) at Vladimir, now in the Vladi- mir museum.

H u r n u d e n n a p å v e r k a n iin i detalj må h a förmedlats, så u t g ö r emellertid före- komsten av pastoforier i första h a n d ett m ä t t pä h u r stora möjligheter stormän- nen k a n ha haft att dirigera gudstjänstlivets enskildheter. Valleberga kyrka, vars s i o r n i a n n a p r ä g e l ger sig t i l l k ä n n a bl. a. g e n o m Skånes rikaste bestånd av r o m a n s k gravstensskulptur, k a n u p p v i s a ytterligare e n kultiskt b e t i n g a d egenhet, n ä m l i g e n k o n s e k r a t i o n s k o r s pä d o p f u n t e n .

S å d a n a kors finns p å f u n t a r n a i flera a n d r a n o r d i s k a kyrkor, m e n är dock relativt ovanliga. 1 m i l väster o m Å r h u s påträffas d e t. ex. i k y r k o r n a i B o r u m , F r a m l e v och H a r l e v .

3 mil söderut h a r f. ö. rester efter pastoforier nyligen anträffats i sockenkyrkan i H a n s t e d ,

vilket k a n s k e k a n i n n e b ä r a , att även d e n n a trakt stått i b e r ö r i n g m e d de österlenska s t o r m ä n n e n . L l p p m ä r k s a m h e t e n h a r h ä r o v a n riktats p ä en r a d företeelser i Österlens kyrkor, som antyder, a t t d e t t a o m r ä d e u n d e r 1100-talet u p p r ä t t h å l l i t förbindelser m e d a n d r a , delvis tämligen avlägsna l ä n d e r . Intresset h a r k o n c e n t r e r a t s till de kon- takter, som synes k u n n a spåras österut, främst b e r o e n d e på d e n u r historisk syn- p u n k t något egendomliga bild, som m o d e r n nordisk konstforskning synes ge av de nordiska förbindelserna med Ryssland u n d e r d e t t a skede. Vid g e n o m l ä s n i n g e n av T u u l s e s och A. Anderssons inledningsvis o m n ä m n d a översiktsarbeten, fär m a n k n a p p a s t intryck av att dessa förbindelser haft n å g o n större betydelse, trots att ele b å d a författarna otvivelaktigt b å d a är m e d v e t n a o m att t. ex. G o t l a n d , N o r d e n s rikaste k o n s t p r o v i n s u n d e r m e d e l t i d e n , byggt sin r i k e d o m pä ryska handelskon- takter.

Ryssland var u n d e r n o o t a l e t i n g a l u n d a n ä g o n isolerad k u l t u r p r o v i n s . Enligt L a v r e n t i j - k r ö n i k a n förde G u d är 1160 m ä s t a r e frän alla l ä n d e r till storfurst A n d r e j Bogoljubskij, vilken bl. a. 1158—61 lät u p p f ö r a d e n första Uspenskij-kate-

47

Tyncll, a. a., s. 157.

'" M. Mackeprang, Danmarks middelalderlige d0befonte, 1941, s. 68.

" Kj. de Fine Licht, Om Hansted kirke. Kuml 1968, s. 18.

Fig. 7. Valleberga kyrka. Kristi ansikte, detalj av dopfuntens cuppa. — Valleberga Church.

Face of Christ, detail from bowl of font.

Fig. 8. Valleberga kyrka. Boris och Gleb(?) och ansiktsmask, på dopfuntens fot. — Vallc- he-iga Church. Boris and Gleb(?) and facial mask, on foot ot font.

d r a l e n i V l a d i m i r . Rysk k o n s t f o r s k n i n g

har, bl. a. m e d a n l e d n i n g av d e n n a notis, sett sig b e r ä t t i g a d a t t söka förebilderna till d e n rika s k u l p t u r a l a utsmyck- ning, som p r y d e r d e n n a och a n d r a samtidigt u p p f ö r d a b y g g n a d e r i storfursten- dömet, i alla t ä n k b a r a europeiska l ä n d e r och framförallt i väster, eftersom sam-

80

T . ex. AIpatov-Brunov, a. a., s. 262; Geschichte der russischen Kunst (Grabar, Lasarew,

Kamenov), I, 1957, s. 231 f., 253 ft. Naturligtvis skiftar författarnas uppfattning om be-

tydelsen av de utländska arbetsinsatserna.

tida östeuropeisk a r k i t e k t u r i regel iir o d e k o r e r a d . Det k a n cliirför h ä r vara av in- tresse alt j ä m f ö r a ett s k u l p t e r a t h u v u d från Uspenskij-katedralen m e d ett p a r s k u l p t u r e r p ä Vallebergafunten (fig. 6—8). L i k h e t e r n a k a n naturligtvis b e r o pä tillfälligheter, m e n de är inte desto m i n d r e p å f a l l a n d e . Samma r u n d a d e ansikts- former, stora ögon, smä m u n n a r och l i k a r t a d e frisyrer m ö t e r p å b å d a håll. Även i a r k i t e k t u r e n finns överensstämmelser. Uspenskij-katedralens p l a n d o m i n e r a s av ett tvärskepp, som i likhet m e d övriga, samtidigt i s t o r t u r s t e n d ö m e t u p p f ö r d a kyrkor, u r s p r u n g l i g e n t o r d e h a avgränsats av e n e m p o r i väster och ett k o r s k r a n k i öster,

liksom f ö r h ä l l a n d e t torde h a varit i Valleberga (fig. 5). Det b ö r fram- hållas, att d e n n a a r k i t e k t u r i Vladimir, även o m d e n u p p e n b a r l i g e n är influerad frän d e mest skilda håll, dock samtidigt i all sin r i k e d o m och p r a k t är p å f a l l a n d e

enhetligt nationellt präglad.

Avslutningsvis k a n d e t v a r a lämpligt, att ä n e n g ä n g b e t r a k t a d e n av forsk- n i n g e n oförtjänt r i n g a k t a d e V a l l e b e r g a f u n t e n / '

Som dess bästa p a r t i b r u k a r fo- tens v a r a n d r a o m f a m n a n d e r y t t a r e framhållas (fig. 8). I likhet m e d r a n k a n u n d e r d e m , k a n de jämföras m e d detaljer i L u n d s d o m k y r k a s n o r d ö s t r a ä d i k u l a ,

frän vilka de dock avviker g e n o m en m j u k a r e y t b e h a n d l i n g . F u n t e n s ikonografi h a r Petri och P a u l i m a r t y r l e g e n d till h u v u d m o t i v ,

och dessutom framställes pä foten S. L a u r e n t i i m a r t y r i u m . Pä foten finns vidare b i l d e r av två biskopar, som rim- ligen även de kan vara martyrer, samtidigt som de r e p r e s e n t e r a r d e n kyrkliga h i e r a r k i n . Vad b ö r dä, i en s t o r m a n n a k y r k a som Valleberga, k u n n a vara mer lämpligt, ä n att som p e n d a n t e r till dessa som r e p r e s e n t a n t e r fiir d e n världsliga m a k t e n låta a n b r i n g a framställningar av de två, v a n l i g e n till häst a v b i l d a d e ,

ryska f u r s t e m a r t y r e r n a Boris och Gleb?

R i k a r d H o l m b e r g

• AIpatov-Biunov, a.a., s. 35 t. I Valleberga bör man rimligen, sedan rundkyrkans kor uppförts, ha flyttat korskranket till detta kors triumfbåge. Det torde ej vara orimligt, att i tillkomsten av eletta kor se ett resultat av kyrkliga påtryckningar.

62

A. Andersson, V a r t scandinave 2, 1968, s. 129. A:s kritik mot vcckbchandling och reliefutförande är delvis missvisande. De dubbelstrcck, som säges markera veck, torde snarast vara försök att återge glansen hos t. ex. ett sidentyg. Den egentliga veckbehand- ling som förekommer är påfallande plastisk och i själva verket omsorgsfullare utförd än på nägon annan östcrlensk funt, inkl. Tryde. Reliefen kan sägas vara något degig, men djupet är större äu på traktens övriga funlar, 16-20 mm mot t. ex. 11-13

i Löderup och Tryde.

03

Wrangel, a.a., 1923, s. 263, fig. 315, jfr fig. 272, 313.

" Roosval, a. a., s. 162 f. R. omnämner i cn not, att en freskcykel med samma motiv påträffats i Sofia-katedralen i Kiev. Jfr V. Lazarev, Old russian murats & mosaics, 1966.

s. 48, ang. de fragmentariska målningarna i katedralens till Petrus och Paulus vigda prothesis. Att döma av ett bevarat altarskåp bör f. ö. även Valleberga kyrka ha varit vigd ät de båda apostlarna.

• L. Réau, Iconographie de Vart chrélien, III: 1, 1958, s. 239 f.

Smärre meddelanden 13;

Summary

Byzantinian stylistic features have been found in different places in Nordic Romanesque art. Art historians have, however, usually confined tbemselves to noting this fact without inquiring further into the origins of the influence. As a rule they assume that the influence has been mediated through "West European countries. The author considers three different kinds of possible direct influence from Eastern Europé. He deals first with a case of imitation of Byzantinian ivory reliefs, and secondly with a case of imitated Russo-Byzantinian architecture. Both instances are drawn from church art in south-eastern Skåne, and consist, respec- tively, of a baptismal font and a fragmentary cupola raised above a drum. In both cases the correspondences are described as purely formål, but since in the first- mentioned instance it is a question of a similarity with a portable luxury object, this is not such firm evidence of direct contact with the Byzantinian cultural sphere as is the second instance. T h e dome, however, is found in a church, Valleberga, the architecture of which contains another element, pastoforia, which indicates that also its eultie functions had received influences from Byzantium.

This, during the prevailing ecclesiastical schism between Rome and Byzantium, is noteworthy. T h e author considers the pastoforia as a sign of the influence of magnates on ecclesiastical life and draws parallels with another feature to be found at Valleberga, the consecration crosses of the font.

In the churches of the district there have previously been found features point-

ing to international contacts, inter alia with Orkney and Poland. The author con-

siders that such long-distance contacts could only have been established by

chieftains close to the king and therefore emphazises the importance of the family

connections of the Danish royal house with Russian princely families. It is

further pointed out that the Russian church to which Valleberga has been

compared, the cathédral in the monastery of St. Euphrosyne at Polotsk, is con-

sidered to show influences from Normandy; this, like the rich stone sculptures

at Vladimir during the second half of the 12th century, scarcely indicates that

Russia was wholly isolated from Western Europé at that time. In conclusion,

the author compares a sculptured head from the Uspenie Cathédral at Vladimir

with sculptures on the font at Valleberga.