FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM Mål nr I GÖTEBORG 2011-04-12 17339-10 Avdelning 1 Göteborg Enhet 1:3
KLAGANDE
Falkenbergsortens Djurskyddsförening c/o [CK]
MOTPART
Länsstyrelsen i Hallands län Rättsenheten
301 86 Halmstad
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsen i Hallands läns beslut den 6 september 2010, diarienr 282-508-2010 SAKEN
Tillstånd för katthem enligt djurskyddslagen (1988:534) m.m.
DOMSLUT
Förvaltningsrätten bifaller Falkenbergsortens Djurskyddsförenings talan avseende den delen att hållning av katter i grupp på katthem inte utgör hinder mot att bevilja tillstånd för katthem på fastigheten Långås 2:144 i Falkenbergs kommun.
Det ankommer på Länsstyrelsen att utfärda sökt tillstånd och att därvid utreda om övriga av Länsstyrelsen påtalade brister i Falkenbergsortens Djurskyddsförenings ansökan om tillstånd är åtgärdade.
BAKGRUND
Falkenbergsortens Djurskyddsförenings (nedan Föreningen) ansökte den 24 mars 2010 om tillstånd för katthem på fastigheten Långås 2:144 i Falkenbergs kommun. Länsstyrelsen gjorde med anledning av ansökan den 6 september 2010 en kontroll av djurhållningen på aktuell fastighet. Vid kontrollen fastställdes vissa brister, varav en del åtgärdats då kontrollrapporten skrevs. Brister som kvarstod var att katternas utrymmen inte var fullt inredda, att det fanns vissa skaderisker i inredningen samt att katterna skulle hållas samma utrymme och inte i separata boxar. Föreningen uppgav sig ha för avsikt att åtgärda bristerna avseende inredningen om tillstånd fås. Föreningen uppgav att bristen i form av separata boxar inte kommer att åtgärdas.
Länsstyrelsen avslog den 6 september 2010 Föreningens ansökan om tillstånd för katthem. Beslutet har motiverats med huvudsakligen följande. Föreningen är lämplig att bedriva katthemsverksamhet. Ansvarig
person bedöms ha tillräckliga kunskaper om katter och de rutiner som redovisats kring verksamheten är väl utformade och lämpliga. Lokalernas utformning vad gäller ventilation, buller, klimat, mått och storleken på utrymmena bedöms uppfylla kraven i djurskyddslagstiftningen. Det är dock inte lämpligt att hålla katter i grupp i en kattverksamhet. Katter bör hållas i enskilda boxar eller i par för katter som känner varandra sedan tidigare.
Syftet med katthemmet är att förvara katter i kortare perioder på max tre månader tills de får nya hem. Varje gång en katt introduceras till gruppen påverkar det relationerna i hela kattgruppen, vilket kan orsaka stress hos katterna. För vissa katter innebär det en stor stress att inte kunna öka avståndet till andra katter vid behov.
Stressen påverkar kattens immunförsvar på ett negativt sätt, vilket kan göra att smittor kan bryta ut.
Karantänhållning, vaccinering eller noggranna rengöringsrutiner förhindrar inte smittoutbrott i en katthållning om katterna lever i grupp. Katterna kan inte skyddas tillräckligt mot lidande och sjukdom då risken för stress och sjukdomsutbrott är större i en grupphållning än vid enskild boxhållning.
I Länsstyrelsens beslut deltog en chefsjurist (beslutsfattare), länsveterinär, biträdande länsveterinär samt två djurskyddshandläggare. Djurskyddshandläggarna anmälde i bilaga till beslutet avvikande mening, där bl.a.
följande anfördes. Det finns inget stöd i Jordbruksverkets föreskrifter, SVJFS 2008:5, för att katter inte får hållas i grupp på ett katthem. Det finns inte något särskilt skäl eller någon smittoproblematik i den aktuella
verksamheten som skulle föranleda krav på enkattboxar. De smittskyddsförebyggande åtgärder som föreningen redovisat bedöms vara en rimlig nivå för smittskyddet i ett katthem och det finns dessutom goda förutsättningar att lösa frågan om stress hos katter i grupp. Föreningen bedöms uppfylla kraven för tillstånd, efter att
kvarvarande brister åtgärdats.
YRKANDEN
Föreningen överklagar och yrkar att tillstånd för katthem ska beviljas. Huvudsakligen anförs följande.
Smittskydd regleras inte i aktuella föreskrifter om katthem. Det framgår att man får hålla max 15 vuxna eller 20 växande katter tillsammans. Deras ansökan avser max 12 katter. Länsstyrelsen har skickat en förfrågan till samtliga länsstyrelser i Sverige och av de svar som inkommit framgår att det inte är ovanligt att hålla katter i grupp i katthem. Att katter ska sitta i burar som är en och en halv kvadratmeter stora utan att träffa andra katter är djurplågeri. Det finns inte stöd i lagen för att hålla katterna instängda. Naturligtvis ska utrymmena vara utformade enligt anvisningar om liggplatser, gömställen m.m.
Länsstyrelsen anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. Det sätt föreningen avser att hålla katterna står i strid med djurskyddslagstiftningen. Det finns särskilda skäl till varför katter på ett katthem inte ska hållas i gruppboxar. Katthemsverksamhet är inte särskilt reglerad i djurskyddsföreskrifter. Bestämmelsen om antal katter som får hållas tillsammans i 3 kap. 4 § i (SJVFS 2008:5) är inte tillämplig i detta ärende eftersom den för den här speciella formen av katthållning inte är förenlig med djurskyddslagens grundläggande
bestämmelser, framför allt 2-4 §§. Jordbruksverkets föreskrifter avser permanent hållning av katter där in- och utflödet av individer är relativt lågt, där det är en sammansvetsad, stabil grupp och smittstatus är känt.
Katthållning på katthem, där verksamhetens huvudsakliga syfte är att ge herrelösa katter ett nytt hem, är en mycket särskild form av katthållning i jämförelse med vanligt förekommande katthållning. Där sker ett ständigt in- och utflöde av individer och det finns ingen möjlighet att skapa en socialt stabil grupp i enlighet med lagstiftningen. De herrelösa katter som är föremål för verksamheten kan vara förvildade och varken vana vid hantering eller att leva i grupp på begränsade utrymmen. Tamkatten är i sig inte ett flockdjur. Katter kan bli rädda av att hållas i fångenskap och en ytterligare stressfaktor är att de ska hållas tillsammans med främmande katter på en mycket liten yta. Forskning har visat att katter som sammanförs med främmande katter på en begränsad yta kan bli helt passiva och apatiska. Djur ska hållas i en god djurmiljö så att deras hälsa befrämjas och de ska ha tillräckliga utrymmen för att kunna bete sig naturligt. En rädd och trängd katt kan bita sin
motståndare. Slagsmål med blodvite är utifrån statistik från ett djurförsäkringsbolag vanligt vid konflikter mellan
katter. Hittekatternas smittstatus är okänd och trots genomgången karantänstid kan katterna vara bärare av sjukdomsframkallande agens. Djur ska skyddas från sjukdom och de ska ha rena utrymmen. Ingrid Redbo, doktor och docent i etologi, har vid samtal fört med henne uppgett att hon inte anser att det är lämpligt att bedriva den typ av djurhållning det innebär när främmande katter förs samman på en liten yta. Föreningen avser att hålla katterna i en grupp om max 12 katter på en yta av cirka 31 kvadratmeter. Detta utrymme är inte väl tilltaget för aktuell kattkategori. Länsstyrelsen föreskriver inte att djuren ska hållas i boxar på miniminivå, djur ska ha tillräckliga utrymmen för att kunna bete sig naturligt.
Föreningen har slutligen anfört bl.a. följande. Länsstyrelsens skäl för att inte bevilja tillstånd går helt emot gällande föreskrifter från Jordbruksverket. I SJVFS 2008:4 framgår tydligt att katthemsverksamhet där katter tas emot tillfälligt omfattas av föreskrifterna. Länsstyrelsens hänvisning till etologen Ingrid Redbo grundas på en tjänsteanteckning förd av en handläggare på Länsstyrelsen. Vid kontakt med etologen har framkommit att hon inte fått tillräckligt med underlag för att kunna uttala sig om det aktuella katthemmet. Det finns idag mycket lite forskning om hur utrymmesstorleken påverkar katternas stressnivåer och beteende. Föreningen vill ge katterna stora utrymmen, miljöberikning, liggplatser och platser att gömma sig på. Av planritning och beskrivning av lokalen framgår även att lokalen kan delas av, om detta behövs för katternas välbefinnande. Förvildade katter tas inte emot. Katter som inte kan vara tillsammans med andra katter kommer att flyttas ut ur katthemmet. Det saknas information om bl.a. vilka katter som är försäkrade för att göra en adekvat utvärdering av den statistik Länsstyrelsen hänvisar till.
DOMSKÄL
- Gällande bestämmelser m.m.
Den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller eller tar emot sällskapsdjur för förvaring ska enligt 16 § första stycket 1 p. djurskyddslagen ha tillstånd.
Enligt 5 § Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:5) ska hållande av tio eller fler katter äldre än tolv månader och förvaring och utfordring av fyra eller fler katter anses vara verksamhet av större omfattning. Med förvaring avses enligt 2 § samma föreskrifter verksamhet som innebär att samtidigt och regelbundet antingen ta emot andras djur mot ersättning eller ta emot djur i syfte att förmedla dem.
Djur ska enligt 2 § djurskyddslagen behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Enligt 4 § ska djur hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska enligt 1 b § djurskyddsförordningen (1988:539) vara så rymliga att samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat. Utrymmena ska utformas så att djuren kan bete sig naturligt. Jordbruksverket får enligt 4 § samma förordning meddela föreskrifter om storleken på och utformningen i övrigt av stall och andra förvaringsutrymmen.
Jordbruksverket föreskriver i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt (SJVFS 2008:5) bl.a. följande vad avser utrymmen för förvaring. Ett förvaringsutrymme får enligt 3 kap. 4 § inte rymma fler än 15 vuxna eller 20 växande djur. Alla katter i ett förvaringsutrymme ska samtidigt ha tillgång till en liggplats. Utrymmen avsedda för permanent katthållning ska enligt 3 kap. 11 § ha en area av minst två
kvadratmeter per katt. Enligt 3 kap. 12 § får katter inte förvaras i box om en och en halv kvadratmeter mer än tre månader.
Av förarbetena till djurskyddslagen (prop. 1987/88:93 s. 1, 15 och 50) framgår i huvudsak följande. I den nya djurskyddslagen förstärks skyddet för djuren som numera inte bara ska skyddas mot lidande utan även mot
sjukdom. Djurhållningen måste således i fortsättningen inriktas mot att djuren ska hållas friska. För djur inom husdjursskötelsen uppställs särskilda krav på att djuren ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Vid tillståndsprövning ska, särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses lämplig att bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten ska bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt. Bedömningen bör ske mot bakgrund av att djurskyddslagstiftningens krav ska uppfyllas. Utgångspunkten för detta är de krav som uppställs i
djurskyddslagen eller föreskrifter meddelade med stöd av denna.
- Utredningen i målet
Av föreningens ansökan om tillstånd för katthem framgår följande. Lokalen som ska användas till förvaring av hemlösa katter består av en entré med sluss, ett fullt utrustat pentry, en toalett med duschutrymme samt tvätt- och torkmöjligheter. Det finns tre förvaringsutrymmen om sammanlagt 31 kvadratmeter, tillgång till liggplatser och en rastgård om cirka 15 kvadratmeter. Det finns två karantäner med egen ingång och med två fullt
utrustade boxar. Lokalen ska inredas som ett hem med bord, soffor, breda fönsterbänkar att ligga på m.m. Det kommer att finnas klätterställningar och hyllplan i olika höjder för alternativa vil- och sovmöjligheter .
Jordbruksverket har efter begäran från Länsstyrelsen lämnat ett yttrande den 8 juli 2010, varav bl.a. följande framgår. Fördelen med att ha katter i en större grupp är att katterna då ofta får ett större utrymme att röra sig över, även om ytan per katt blir densamma som när katterna vistas i enskilda boxar. Katter är till viss del sociala djur och kan uppskatta andras sällskap, det är dock viktigt att placera katter i socialt fungerande grupper.
Grupphållning kan också bidra till att upprätthålla den sociala kompetensen. Det kan även vara tråkigt för en social katt att sitta i en ensambox. Nackdelarna är att alla katter inte trivs i grupp. Det är även en något större risk för smittspridning. Dock blir skillnaden ur smittoskyddssynpunkt eventuellt inte så stor jämfört med boxar om det bl.a. inte är täta väggar mellan boxarna och separat ventilation. Av 3 kap. 4 § SJVFS 2008:5 framgår att man får ha 15 vuxna katter eller 20 växande djur tillsammans. Ska en tillsynsmyndighet kräva enskilda
kattboxar i ett enskilt fall måste det finnas skäl till detta. Det kan vara att en katt inte klarar att vara tillsammans med andra katter. Det är dock svårt att kräva att alla katter ska sitta i enkattboxar.
- Förvaltningsrättens bedömning
Det är i målet ostridigt att föreningens ansökan om tillstånd för katthem avser sådan förvaring av katter i sådan omfattning som innebär att verksamheten är tillståndspliktig enligt 16 § djurskyddslagen. Frågan är om
Länsstyrelsen haft fog att avslå föreningens ansökan om tillstånd med motiveringen att det är en brist i verksamheten att katterna, som ska förvaras i lokalerna, ska hållas i grupp. Av tillämpliga bestämmelser kan utläsas att katter kan hållas i grupp såvida de inte är fler än 15 vuxna eller 20 växande djur i ett utrymme och att utrymmet ska vara av sådan storlek att varje katt har två kvadratmeter att röra sig på. Katter kan hållas i boxar under en viss tid. Samtidigt måste även kraven i djurskyddslagen på att katterna inte ska utsättas för onödigt lidande eller sjukdom beaktas, samt att de ska ha en möjlighet att bete sig naturligt och röra sig obehindrat. Den forskning och de yttranden från etologer som finns i utredningen ger ingen entydig, klar vägledning i frågan om dessa krav kan tillgodoses då katter hålls i grupp eller i enskilda boxar. Jordbruksverket är av uppfattningen att skillnaden i smittspridning inte är betydande mellan de olika alternativen. Förvaltningsrätten anser att
utredningen i målet inte i tillräcklig grad visar att det finns förutsättningar att kräva att katterna ska hållas i enskilda boxar. De utrymmen katterna enligt aktuell ansökan ska ha, med avskilda karantänboxar, olika liggplatser och diverse klätterställningar m.m., får anses uppfylla de krav som ställs i aktuell
djurskyddslagstiftning. Lokalernas utformning tillsammans med föreningens redovisade åtgärder för att förebygga smittspridning innebär att katterna skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Förutsatt att övriga brister i den kontrollrapport som Länsstyrelsen utfärdat åtgärdas ska föreningen därför meddelas sökt tillstånd.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 3109/1 B)
Ingela Larsson Rådman
I avgörandet har deltagit även nämndemännen Carina Johansson, Peter Krantz och Magdalena Kiszkiel.
Föredragande i målet har varit föredraganden Sofia Odelberg.
