Examensarbete i idrottspedagogik, 15 hp
Gå-fotboll: en anpassad
idrott för äldre
En kvalitativ undersökning om dess
betydelse och upplevda effekter
Elin Stålhult
Ett stort tack till:
De respondenter som tog sin tid att medverka i denna studie genom att ställa upp på en intervju. Detta gjorde det möjligt att genomföra denna studie.
Umeå 23 juni 2020 Elin Stålhult
Walking-football: an adapted sport for the elderly. A qualitative study on
its significance and perceived effects
Abstract
In 2018, the initiative walking-football was introduced in various associations in Sweden, which is an adapted activity for the elderly. This to try to get more elderly people to want to participate in sports and to become more physically active throughout their lives. The purpose of the study was to elucidate and increase the knowledge of the importance of walking-football for people who are 65 years or older. This study would also highlight the effects the activity can contribute, as well as similarities and differences in women's and men's stories about the activity. Furthermore, the study aimed to investigate whether this activity can contribute to a lifelong sport participation. This study is based on a semi-structured method of interviewing and data collection, where three ladies and three gentlemen will answer questions that include how they experience their participation, what is meaningful about the activity and what possible effects the activity can have. The results of the interviews indicate that togetherness, joy and meeting new people are important for everyone who participated in the study regardless of gender. It turned out that the biggest difference between the gender was that most ladies felt that their physical ability was affected by the fact that they started playing walking-football, while the most men believe that even before they started, they had good physical basis. It was also found that the participants' health was affected in various ways, among other things by increased fitness, better balance and mobility, and that they got to know new people and were able to create meaningful relationships.
All participants in the study also say that no one wants to stop playing and that they intend to play as long as it is physically possible. One conclusion of this study was that walking-football can contribute to lifelong participation among the elderly.
Nyckelord: Fysisk aktivitet, Hälsa, Kön, Livslångt idrottande
Keywords: Physical activity, Health, Gender, Lifelong sport participation
Innehållsförteckning
Inledning………1
Syfte och frågeställningar……….2
Begreppsdefinitioner………..2
Fysisk aktivitet……….2
Hälsa……….……2
Gå-fotboll……….……..3
Bakgrund………3
Tidigare forskning………..……….5
Motiv- och motivationsfaktorer till deltagande i idrott………..……….………....5
Deltagande i gå-fotboll……….………..7
Mäns och kvinnors deltagande i idrott……….……….………..…….8
Metod………..9
Val av metod………....9
Urval………..……..9
Datainsamling………..………..………..11
Tematisk analys……….………11
Forskningsetiska principer………..………..12
Tillförlitlighet och äkthet………...………..……..12
Resultat och analys………13
Beskrivning av gå-fotbollen………14
Inställningar till köns- och åldersblandad idrott………...……14
Analys utifrån kön……….…..……..15
Motiv och motivation……….……..……….16
Analys utifrån kön……….………..………..17
Betydelse av gå-fotbollen………..…..…..….17
Fysisk aktivitet och hälsa……….…………..…….…17
Analys utifrån kön………..….…..18
Meningsskapande……….….…….18
Analys utifrån kön……….………….……..20
Diskussion……….20
Metoddiskussion………..………..……...22
Framtida forskning…...………..……….…….23
Referenser………..24 Bilaga 1. Intervjuguide
Bilaga 2. Informationsbrev
Inledning
Idag blir Sveriges befolkning allt äldre. Enligt Statistikmyndighetens [SCB] senaste uppskattningar beräknas medellivslängden för män i Sverige till ca 81 år och för kvinnor är den drygt 84 år (SCB, 2019a).
I takt med åldrandet avstår många gradvis från att regelbundet utöva fysisk aktivitet, och detta främst på grund av åldrandet av den mänskliga organismen orsakad av kroniska och degenerativa sjukdomar.
Detta gör det mer begripligt hur åldersgruppen 65 år och äldre utgör störst andel av den grupp som är mest stillasittande och fysiskt inaktiva(Aiello, Canalella & Altieri, 2016). Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka vad gå-fotboll, som är en anpassad aktivitet för äldre människor, får för betydelse och vilka möjliga effekter det kan medföra samt hur det kan påverka ett livslångt deltagande.
Det har visat sig blivit allt mer vanligt att träna på äldre dagar. Andelen äldre som motionerar minst en gång i veckan ökar avsevärt och ökningen är störst bland de som är över 75 år (SVT Nyheter, 2017). I åldersgruppen 65 – 84 år är andelen män (58 procent) något mer fysiskt aktiva i jämförelse med andelen kvinnor (52 procent) (Norberg, Faskunger & Dartsch, 2018). Trots att allt fler äldre lever ett aktivt liv är det samtidigt många som inte uppnår den rekommenderade träningsdosen på minst 150 minuters fysisk aktivitet i veckan på måttlig intensitet (Wallén, Ståhle, Hagströmer, Franzén & Skavberg-Roaldsen, 2014). Enligt Riksidrottsförbundet [RF] (2007) kan detta bland annat bero på att många upplever sämre förmåga i takt med stigande ålder, vilket kan leda till lägre självförtroende. Det kan också bero på otillräcklig kapacitet eller bristande intresse som kan orsakas av tidigare negativa erfarenheter eller upplevda hälsorisker som kan innebära rädsla för att skada sig under den fysiska aktiviteten.
Förutom ovan nämnda orsaker påpekar Säfström (2019) att många äldre människor lever ensamma.
Detta kan få till följd att många ofta ställs utanför social gemenskap och meningsfulla sammanhang, vilket kan leda till en stillasittande livsstil. Författaren menar att ofrivillig ensamhet kan medföra olika risker, bland annat isolering som i sin tur kan försämra hälsan och livskvaliteten. Enligt SCB (2019b) verkar social isolering mer vanligt bland äldre kvinnor än bland äldre män. Den mest sannolika förklaringen till detta är att bland sammanboende par är det mer vanligt att kvinnan överlever mannen och därmed blir ensamboende. Avsaknad av anhöriga och vänner kan i och med det ge en ökad isolering (SCB, 2019b). Eriksson, Tallberg, Eriksson, Bölander och Blomberg (2018) menar att mer behöver göras för att äldre ska få ett friskare och gladare liv. De skriver att för att nå ut till fler äldre som inte är fysiskt aktiva behöver tillgängligheten bli bättre, avgifter för olika aktiviteter bör hållas på en nivå som möjliggör för de med lägre inkomst eller pension ska kunna delta. Dessutom menar Eriksson et al.
(2018) att äldre som är fysiskt inaktiva och isolerade i hemmet behöver hjälp med att skapa nya kontakter. Detta bland annat genom deltagande i idrottsföreningar för att de ska få möjlighet att känna samhörighet och gemenskap.
RF (2019a) uttrycker en viljeinriktning om att föreningslivet ska vara en plats där äldre har möjlighet till regelbunden fysisk aktivitet och där de kan bygga en gemenskap och känna glädje. Detta ger en känsla av sammanhang som får människor att må bra både fysiskt och psykiskt. De skriver även att föreningar kan motverka äldres ensamhet och isolering. I takt med stigande ålder växer behovet av att vara fysisk aktiv och om fler äldre tränar mer skulle fler öka chanserna till bättre livskvalitet. Detta skulle även minska samhällets kostnader för hälso- och sjukvården. RF (2019a) menar att eftersom idrottsrörelsen når fler än fyra miljoner människor finns därmed en stor möjlighet att bidra till minskad ohälsa. Här blir ”physical literacy”, ett centralt begrepp som RF översätter som rörelseförståelse, som är en helhetssyn på fysisk aktivitet. RF skriver att deras mål är att få fler att vara fysiskt aktiva genom hela livet, där physical literacy kan vara till hjälp för att uppnå detta (RF, 2019a).
År 2018 uppstod olika initiativ i svenska idrottsföreningar för att få fler äldre att vilja delta i idrott, däribland gå-fotboll. Detta är ett fenomen som beskrivs i media som något nytt som anpassas för äldre och för att få dem att vilja motionera hela livet. Vad betyder gå-fotboll i detta sammanhang, kan det bidra till förändring i den ordinarie organiserade idrottsverksamheten inom idrottsrörelsen som i största utsträckning varit riktad till unga människor? Vad får gå-fotboll för betydelse för äldre och skiljer det sig mellan damers och herrars erfarenhet av aktiviteten? Är detta en aktivitet som kan få dem att
känna att de både kan och vill delta genom hela livet? Utifrån detta har följande syfte och frågeställningar formulerats.
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att beskriva och analysera äldre människors erfarenheter och upplevda effekter av idrottsdeltagande i en föreningsorganiserad idrott som gå-fotboll.
• Hur beskriver äldre damer och herrar sitt deltagande i idrotten gå-fotboll?
• Vad får gå-fotbollen för betydelse för deltagarna?
• Vilka likheter och skillnader finns mellan damers och herrars erfarenheter av deltagande i gå- fotboll?
Begreppsdefinitioner
Nedan kommer en kortfattad förklaring av några begrepp som är centrala i denna uppsats.
Fysisk aktivitet
Enligt Mattsson, Jansson och Hagströmer (2016) definieras fysisk aktivitet, rent fysiologiskt, som all typ av kroppsrörelse som resulterar till en ökad energiförbrukning. Folkhälsomyndigheten (2019) skriver att fysisk aktivitet innefattar alla kroppsrörelser som sker under såväl arbetet som på fritiden samt olika former av kroppsövningar såsom motion, friluftsliv, lek och idrott.
Hälsa
Hälsa är ett komplext begrepp som kan definieras på olika sätt. Enligt världshälsoorganisationen WHO´s definition från 1948 ses hälsa på följande sätt: Health is a state of complete physical, mental and social well-being, and not merely the absence of disease of infirmity (Medin & Alexanderson 2000, s. 66). Enligt denna definition är människan inte enbart en biologisk utan också en mental och social varelse och dessa tre aspekter tillsammans förklarar vad hälsa är.
Fysisk hälsa handlar generellt om hur kroppen mår (Ohlson, 2002). Om kroppen är frisk och fungerar normalt har man en god fysisk hälsa. Vardagliga aktiviteter såsom promenader, cykelturer, trädgårdsarbete och städning bidrar till en ökad fysisk hälsa. Genom regelbunden fysisk aktivitet påverkas den fysiska hälsan positivt som bland annat bättre kondition, ökad muskelmassa, stärkt immunförsvar samt bättre rörlighet och balans. Andra viktiga delar i den fysiska hälsan är de positiva sidoeffekterna som ges vid regelbunden fysisk aktivitet som till exempel ökad koncentrationsförmåga och bättre stresshantering (Ohlson, 2002).
Psykisk hälsa är enligt Folkhälsomyndigheten (2020) grunden för vårt välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga. Det används ofta som ett paraplybegrepp som innefattar både god psykisk hälsa, välbefinnande, psykiska besvär, psykisk ohälsa samt psykiatriska tillstånd. Kortfattat kan psykisk hälsa förklaras som hur vi mår och trivs med livet, och vår förmåga att hantera livets upp- och nedgångar (Folkhälsomyndigheten, 2020).
Social hälsa definieras vanligtvis enligt Yoli (2017) som människans förmåga att skapa meningsfulla relationer med andra människor. Viktiga delar som bidrar till den sociala hälsan är bland annat hur vi
knyter oss an till andra människor omkring oss, hur vi anpassar oss till olika sociala situationer och hur vi upplever en känsla av sammanhang. Enligt WHO´s definition på hälsa är den sociala hälsan minst lika viktigt som den fysiska och psykiska hälsan. Detta för att meningsfulla relationer med andra människor kan minska stress och ger en känsla av trygghet som främjar känslomässig hälsa (Yoli, 2017).
Gå-fotboll
Detta är en motionsform där alla kan vara med oavsett ålder, fysiska förutsättningar och förkunskaper och påminner om vanlig fotboll (Waltin, 2020). Det övergripande målet med aktiviteten är att engagera äldre människor, 50 år och uppåt, att delta i en modifierad och tillgänglig träningsform av idrotten (Loadman, 2017). Svenska fotbollsförbundet [SvFF] har tillsammans med utvalda distrikt och föreningar utformat rekommendationer för matchspel i gå-fotboll. För det första är det endast tillåtet att gå, om någon spelare springer ges motståndarlaget indirekt frispark (SvFF, u.å.). Detsamma gäller fysiskt kontakt, där skulder- och kroppstacklingar inte är tillåtet. Syftet med dessa rekommendationer är att öka spelarnas engagemang med bollen, minimera fysisk kontakt och minska risken för skador (Loadman, 2017; SvFF, u.å.; Waltin, 2020).
Bakgrund
I denna uppsats definieras äldre som människor över 65 år (Frändin & Helbostad, 2016). Sveriges folkmängd beräknas passera 11 miljoner år 2028, vilket betyder en ökning av åldersgruppen 65 år och äldre. Den högsta ökningen, procentuellt sett, är de som är 80 år och äldre, vilket innebär en ökning på femtio procent (SCB, 2018).
Tidigare undersökningar visar att majoriteten av människor i Sverige som är 65 år eller äldre motionerar regelbundet och att det är promenader som är den mest populära motionsformen (Wallén et al., 2014).
Andelen som är inaktiva är relativt låg, men trots detta är det nästan hälften av de som är mellan 65 - 75 år som inte uppnår den rekommenderade träningsdosen på minst 150 minuters fysiskt aktivitet i veckan på måttlig intensitet (Wallén et al., 2014). Genom att undvika fysisk ansträngning under en längre tid kan få till följd att den fysiska funktionsförmågan samt att kapaciteten i muskler, leder och skelett försämras (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006). Författarna skriver vidare att en stillasittande livsstil ökar risken för många olika sjukdomar som bland annat fetma, cancer, högt blodtryck samt hjärt- och kärlsjukdomar. En stillasittande livsstil har inte enbart negativa effekter på vår hälsa och välbefinnande, utan det medför även stora samhällskostnader i form av sjukdomar och produktionsbortfall (Schäfer Elinder & Faskunger, 2006). I och med detta har samhället ett stort ansvar och därför krävs det effektiva åtgärder för att vända denna trend. Eftersom idrottsrörelsen har stor betydelse för folkhälsan menar RF (2019a) att just idrottsrörelsen är en stor del i arbetet mot en mer aktiv livsstil. Idrotten erbjuder en rolig, utvecklande och hälsofrämjande fysisk aktivitet. Genom att delta i en verksamhet tillsammans med andra ökar, enligt RF (2008), möjligheterna till att utveckla en känsla av sammanhang samt att skapa förutsättningar för att utveckla ett gott självförtroende och en stark självkänsla.
Utifrån siffror från 2015 är det drygt fyra miljoner aktiva individer i idrottsföreningar i Sverige (RF &
SISU Idrottsutbildarna, 2016). Där innefattas individer som antingen är aktiva som utövare, ledare, förtroendevalda eller på något sätt är engagerade i idrottsföreningen. År 2014 visar det sig att idrottsrörelsen har flest aktiva vid 11-årsåldern. Därefter sker en succesiv minskning av medlemmar fram till och med 35 - 50 årsåldern. Då går kurvan återigen uppåt en aning i form av föräldrar som kommer tillbaka som aktiva eller som ledare för barn-och ungdomar. Efter 50-årsåldern börjar kurvan återigen sjunka (RF & SISU, 2016). De senaste åren kan man enligt RF (u.å.-a.) se att allt fler lämnar idrotten i tidiga åldrar och att de flesta som slutar inte kommer tillbaka till idrotten. Samtidigt anser vuxna att det blir svårare att ta sig in i föreningslivet. Många uppfattar att idrottandet ska karakteriseras
av ett ökat fokus på resultat, fler träningstimmar, mer intensiv träning, rangordning samt att individer inte har självbestämmande över sin ambitionsnivå (RF, u.å.-a.).
Inom idrottsrörelsen pågår ett försök till förändringsarbete, s.k. Strategi 2025 (RF, 2019b). Detta arbete inriktas bland annat mot en inkluderande idrott för alla som innebär att alla ska känna sig välkomna i föreningsdriven idrottsverksamhet oavsett ålder, kön, bakgrund eller oberoende av vilka förutsättningar man har. Förutom detta är ett av målen, i Strategi 2025, ett livslångt idrottande som beskrivs såhär:
Svensk idrott ska vidareutveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet (RF, 2019b). I framtidens idrott är det individen som står i centrum. Idrotten ska vara en plats där alla är välkomna att delta och där träning och tävling är betydelsefullt och som utformas så att deltagaren mår bra, har roligt och kan utvecklas. Träning och tävling ska utgå från utveckling av rörelseförståelse, och detta begrepp kommer av engelskans physical literacy. Detta begrepp beskrivs som en helhetssyn på fysisk aktivitet, där målet är att utveckla individer så att de vill, kan och vågar vara fysiskt aktiva genom hela livet (RF, u.å.-b.).
Enligt International Physical Literacy Association definieras physical literacy enligt följande: Physical Literacy is the motivation, confidence, physical competence, knowledge, and understanding to value and take responsibility for engagement in physical activities for life (Roetert, Ellenbecker & Kriellaars 2018, s. 1291). Begreppet innefattar praktiskt taget alla definitioner på kompetens om rörelsefärdighet som utgångspunkt (Cairney, Dudley, Kwan, Bulten & Kriellaars, 2019). Författarna skriver även att positiv påverkan såsom att integrera med livets utmaningar på ett positivt sätt samt motiverande faktorer såsom självsäkerhet och självkompetens är centrala för begreppet. Slutligen inkluderar definitioner på förståelse av rörelse som en viktig del vid förkroppsligad erfarenhet som utgår från hur levd erfarenhet tar sig kroppsliga uttryck, som synliggörs i rörelse, hållning och stil (Cairney et al., 2019).
De skriver vidare att de sociala aspekterna av rörelse också är viktiga faktorer. Utifrån detta perspektiv bör physical literacy betraktas som ett koncept som fångar bredare sociala processer som bidrar till livslångt lärande. Physical literacy för äldre människor hjälper till att utveckla lust, njutning och självsäkerhet för att ge möjlighet för den livslånga strävan efter fysisk aktivitet. Detta ses som grundläggande komponenter för en hälsosam livsstil samt ett hälsosamt åldrande (Roetert & Ortega, 2019).
Tidigare forskning indikerar att begreppet physical literacy är tänkt som en livslång resa (Roetert &
Ortega, 2019). Ingen omfattande undersökning har hittills gjorts om detta begrepp bland den äldre vuxna befolkningen, i synnerhet de äldre vuxna, 65 år och äldre. Eftersom physical literacy betraktas som en resa, olik och unik för varje individ är det viktigt att uppmärksamma betydelsen av alla komponenter som begreppet innefattar som är specifika för individen. Detta inkluderar inte enbart de typiska kärnkomponenterna, det vill säga kompetens, självförtroende, motivation och kunskap/förståelse, utan också komplement till ekologiskt baserade element. Exempel på detta är rörelseglädje, social interaktion, åldersanpassning och inflytande på miljön. Dessa kan ses som stöd för ett fortsatt deltagande i fysiska aktiviteter. Roetert och Ortega (2019) förmodar att om äldre människor kan hantera de fyra sistnämnda elementen kommer det att ge ökad motivation, ökat självförtroende, ökad fysisk kompetens samt ökad kunskap och förståelse, vilket är avgörande för en livslång resa med physical literacy. Genom att erbjuda åldersanpassade aktiviteter som innefattar sociala interaktioner och rörelseglädje kan deltagarna värdesätta en positiv miljö för sig själva. Detta kan i sin tur leda till att de även kan påverka andra att vilja delta i fysiska aktiviteter (Roetert & Ortega, 2019).
Som tidigare nämnts är det viktigt för äldre människor att vara fysiskt aktiva för att minska risken för ohälsa och olika sjukdomar. Josh (2018) skriver i sin artikel att en ny sport som hobby kan vara ett bra sätt till fysisk aktivitet och en möjlighet till att träffa nya människor som kan minska ensamhet och isolering. Ett exempel på detta är gå-fotboll som utformades för att hjälpa äldre till regelbunden fysisk aktivitet, samt att vara en plats där de kan känna glädje och gemenskap (Josh, 2018). Gå-fotbollen grundades 2011 i Chesterfield, England. Det övergripande målet var att genom denna aktivitet försöka bidra till förbättrad hälsa bland äldre människor i området. År 2014 uppmärksammades sporten av
allmänheten och två år senare fanns fler än 800 fotbollsklubbar registrerade i England. Denna aktivitet har visats ge äldre möjlighet att spela fotboll, oavsett vilken fysisk kapacitet de besitter. Det lägre tempot i spelet minskar påfrestningar på kroppen men kan trots detta ge en bra konditionsträning. Josh (2018) skriver att hälsofördelarna med gå-fotboll har visat sig vara många där bland annat risken för hjärt- och kärlsjukdomar och stroke minskar samt att blodtrycket kan förbättras. Det kan också vara bra för det fysiska och mentala välbefinnandet, samt att det sociala livet kan förbättras då man träffar andra människor och detta inte enbart på träningar utan också på fritiden.
Tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras tidigare forskning kring ämnet för att belysa hur detta arbete behandlar ett vetenskapligt problem inom det idrottspedagogiska forskningsfältet, samt hur problemet är grundat i aktuell och relevant forskning. För att underlätta läsningen har detta avsnitt delats in i tre rubriker där första rubriken Motiv och motivationsfaktorer till deltagande i idrott är kopplad till den första frågeställningen som bland annat handlar om vad som motiverar respondenterna till att delta och hur det kom sig att de började. Den andra rubriken Deltagande i gå-fotboll är kopplad till den andra frågeställningen som handlar om vad aktiviteten kan medföra för äldre människor. Slutligen presenteras Män och kvinnors deltagande i idrott för att ge en inblick i den tredje och sista frågeställningen som handlar om eventuella likheter och skillnader i idrottsdeltagande mellan könen.
Motiv och motivationsfaktorer till deltagande i idrott
Mycket av tidigare forskning om äldre människors idrottsdeltagande handlar om att utvärdera vilka fördelar ett idrottsdeltagande kan medföra och detta främst hos barn och ungdomar (Stenner, Buckley
& Mosewich, 2019). Det visar sig också att majoriteten som deltar i idrott är ungdomar, och att idrottsdeltagandet minskar med stigande ålder. Anledningar till detta är till stor del relaterat till sämre hälsa och olika skador. Stenner et al. (2019) menar att de flesta studier som gjorts på äldre människor har fokuserat på fördelarna med idrottsdeltagande i äldre åldrar snarare än anledningar till deltagande.
Även om få har studerat äldre människors anledningar till idrottsdeltagande kan man ändå utifrån Stenners et al. (2019) forskningsöversikt se att hälsorelaterade faktorer för idrottsdeltagande var framträdande. Studierna som ingick i denna översikt studerade vuxna i åldern 55 år och äldre, och dessa studier baserades på kvantitativa, kvalitativa eller blandade metodkonstruktioner för att undersöka anledningar till idrottsdeltagande. Förutom tidigare nämnda anledningar var andra viktiga motivationsfaktorer att få vara en del av en social gemenskap, det vill säga att få känna samhörighet och att skapa nya kontakter. Det visade sig även vara viktigt att kunna ha förmågan att fortsätta tävla. Detta verkar inte enbart handla om att konkurrera mot andra utan också vikten av självförbättring, självkonkurrens, uppfyllelse av personliga mål samt upplevelsen av ett hälsosamt åldrande (Stenner et al., 2019).
På liknande sätt som Stenner et al. (2019) nämner att hälsorelaterade faktorer är den främsta anledningen till varför äldre människor idrottar, belyser även Jenkin, Eime, Westerbeek, O'Sullivan och Uffelens (2017) att det finns andra faktorer. Bland annat att delta för att distansera sig från den äldre vuxna samhällsstereotypen, alltså att delta för att skilja sig från ”icke-aktiva” äldre. Jenkin et al. (2017) genomförde en systematisk granskning över vuxna, 50 år och uppåt, och deras anledningar till idrottsdeltagande. I denna undersökning ingick två parallella sökningar där både kvantitativa och kvalitativa studier gav resultat. Förutom att skilja sig från den samhällsstereotyp om äldre menar Jenkin et al. (2017) att ha deltagit i någon idrott tidigare i livet också var en avgörande faktor för deltagande senare i livet.
Enligt Tischer et al. (2011) finns uppgifter om äldres attityder till idrott och vad som motiverar dem att delta. Tvärsnittsdata dokumenterar en dominans av hälsorelaterade- och ”att ha roligt”- relaterade motivationsfaktorer i alla åldersgrupper, men ”att ha roligt”-faktorn är mindre framträdande i äldre åldersgrupper (Tischer et al., 2011). Olika studier bekräftar att attityder och motiv längs dimensionen hälsa och ”att ha roligt” är lika mellan äldre kvinnor och män. Traditionella förslag om könsskillnader i motivationsmönster i allmänhet och bland äldre i synnerhet står fortfarande på dagordningen, men resultaten är inte alls enhetliga. Resultaten av studier som genomfördes på 1990-talet visade att äldre män ofta formulerade "prestation" som ett av deras motiv mer än vad äldre kvinnor gjorde. Äldre kvinnor lägger mer fokus på idrottens ”anti-aging”-funktioner som innebär att de i högre grad värderar saker som rör idrott för att förhindra svaghet och för att hålla sig oberoende av vård på lång sikt (Tischer et al., 2011). Även Molanorouzi, Khoo och Morris (2015) har undersökt skillnader mellan mäns och kvinnors motiv och motivationsfaktorer till fysisk aktivitet, men också om det finns några skillnader mellan olika åldersgrupper. I deras studie deltog 703 män och 657 kvinnor från Malaysia och deltagarna delades in i två åldersgrupper där de ”unga vuxna” var mellan 20 - 40 år, och de ”medelålders vuxna”
var mellan 41 - 64 år. Resultaten visar att kvinnor rapporterade högre motivation för utseende och att ha god fysisk hälsa medan män blev mer motiverade av tävling, prestation och konkurrens. När det gäller åldersskillnader så indikerade Molanorouzis et al. (2015) undersökning att gruppen ”unga vuxna”
rapporterade högre grad av samhörighet och att ha roligt i samband med deltagande i fysisk aktivitet, medan ”medelålders vuxna” ansåg att psykisk hälsa och andras förväntningar var viktiga motiv för deltagande (Molanorouzi et al., 2015). I och med detta menar författarna att det finns systematiska skillnader mellan motivationsfaktorer till att delta i fysisk aktivitet relaterat till demografiska variabler, såsom ålder och kön.
I likhet med Molanorouzi et al. (2015) har även Cohen-Mansfield, Marx och Guralniks (2003) studerat motivationsfaktorer för att utöva fysisk aktivitet bland äldre människor. Cohen-Mansfield et al. (2003) undersökte även vilka hinder äldre människor upplever för att utföra fysiska aktiviteter. Studien inkluderade 324 äldre människor i åldern 74–85 år, bosatta i ett område i delstaten Washington. Av dessa var 58 procent kvinnor och 42 procent män. Deltagarna ombads att fylla i ett hälsofrågeformulär där de bland annat fick svara på den öppna frågan ”Vad skulle motivera dig till att vara mer fysiskt aktiv än du är idag?”. Cohen-Mansfield et al. (2003) kodade svaren och identifierade följande motivationsfaktorer till att utöva fysiska aktiviteter: förbättrad hälsa eller att må fysiskt bättre, att ha någon att träna med samt att ha ett välorganiserat träningsprogram. När det kommer till frågan ”Vilka hinder upplever du för att kunna utöva fysiska aktiviteter?”, rapporterade 89 av de tillfrågade att de redan var fysiskt aktiva eller att de inte hade några hinder för att vara fysiskt aktiv. Hinder och motivationsfaktorer för att utöva fysisk aktivitet kan enligt Cohen-Mansfield et al. (2003) disponeras som interna, såsom dålig hälsa, låg motivation, trötthet, smärta eller att de anser att det inte är roligt.
De externa är exempelvis brist på tid/upptagenhet och dåligt väder. Studiens resultat visar även att deltagare som rapporterat att de inte har någon motivation till att vara fysiskt aktiv är relaterat till högre deprimerad påverkan (Cohen-Mansfield et al., 2003). Utöver detta visar även resultatet att äldre människors olika livserfarenheter återspeglas i deras hinder för fysisk aktivitet. Författarna menar att det därmed behövs en mängd ingripanden och alternativ för att öka nivåerna av deltagande i fysiska aktiviteter bland äldre vuxna, som är den åldersgrupp som är mest utsatta för försämrad fysisk och psykisk hälsa. Som exempel på detta nämner Cohen-Mansfield et al. (2003) en omfattande medicinsk kompentent i form av ett träningsprogram som kommer ta itu med hälsoproblem både i form av smärta och vid depression. Författarna skriver vidare att för de som är socialt isolerade borde sociala träningsformer erbjudas. Detta med tanke på att vissa deltagare i studien berättade att de skulle bli mer motiverade om de hade någon att träna med (Cohen-Mansfield et al., 2003).
I ytterligare en studie om motivationsfaktorer undersöker även Rasinaho, Hirvensalo, Leinonen, Lintunen och Rantanen (2007) upplevda hinder för fysisk aktivitet bland representativa grupper av äldre vuxna med svår eller måttlig rörlighetsförmåga, eller de som inte hade någon rörelsebegränsning.
Datan i denna studie är hämtad från en befolkningsbaserad två-årig interventionsstudie som heter Screening and Counselling for Physical Activity and Mobility in Older People (Rasinaho et al., 2007).
Studiepopulationen omfattade 645 samhällslevande vuxna födda mellan 1922 och 1928 som var bosatta i ett stadskärnområde i en stad i centrala Finland. Cirka hälften av deltagarna med svår eller måttlig begränsad rörlighet uppgav att sjukdomshantering var ett viktigt motiv för träning. Deltagare utan rörlighetsbegränsningar rapporterade mer ofta hälsounderhåll, positiva upplevelser, lämplig miljö och självförtroende som motiv för träning. Oavsett vilken grad av rörelsebegränsning, antydde deltagarna att sociala kontakter var ett viktigt motiv (Rasinaho et al., 2007). Vikten av sociala kontakter bekräftades i en studie av Heo, Culp, Yamada och Won (2013). I denna intervjustudie undersöktes 10 personer mellan 52 och 71 år. Av de 10 deltagarna var sex män och 4 var kvinnor. Studiens syfte var att undersöka deltagarnas upplevelse av att tävla i idrottstävlingen ”Senior Games” och om deras upplevelse bidrar till ett mer hälsosamt åldrande. I studiens resultat framkommer att deltagarnas främsta skäl till deltagande var social tillhörighet och interaktion med andra i samma ålder. Sammanfattningsvis var deras deltagande starkt förknippade med att skapa ett socialt nätverk och bygga meningsfulla relationer. Att delta i Senior Games var inte bara ett viktigt utlopp för att släppa stress och upprätthålla ett hälsosamt tillstånd, utan var också ett sätt att interagera med andra individer inom deras åldersgrupper (Heo et al., 2013).
I Dionigis och O´Flynns (2007) artikel belyser de hur äldre idrottsmän/kvinnor använder prestationsdiskurser för att definiera deras idrottsdeltagande. Undersökningen baseras på intervjuer med 138 deltagare i åldrarna 55 - 94 år. De genomförde även observationer av det 8:e ”Australian Masters Game”, som är det största sportevenemanget för deltagande i flera olika sporter i Australien.
Författarna skriver vidare att i västerländska samhällen handlar prestationsdiskurser om hur en prestation kan förbättras, till exempel att bli bättre, snabbare och starkare. Fysisk aktivitet kan exempelvis förstås som ett sätt att förbättra kondition eller olika färdigheter, och kroppen ses som en maskin som bara levererar. Diskussioner om prestation förknippas ofta med ungdomar, konkurrens, kraft och atletiska förmågor, med andra ord unga, starka och kompetenta, framförallt manliga, idrottare. På liknande sätt som Jenkins et al. (2017) skriver om samhällstereotypen om äldre människor nämner också Dionigi och O´Flynn (2007) att äldre människor, 55 år och äldre, kännetecknas som svaga, mindre kraftfulla och mindre kompetenta och tenderar att inte stämma in på diskussionerna som handlar om prestation. Forskarparet skriver också att konkurrenssport inte var vanligt bland äldre människor förut, men att antalet äldre idrottare som deltagit i tävlingsidrott har ökat. Detta gäller fysiskt krävande sporter såsom fotboll, triathlon, ishockey, maraton etc. I artikeln framkommer också att i västerländska kulturer finns det förutfattade meningar och stereotyper av åldrande och fysisk aktivitet, och att äldre människor förväntas delta i mindre fysiskt krävande aktiviteter (Dionigi & O´Flynn, 2007).
De skriver även att på senare tid finns det en drivkraft för äldre att vidta förebyggande åtgärder så att de kan hålla sig friska och kunna leva självständigt så länge som möjligt. Det verkar vara fysisk aktivitet som gör att äldre människor förbättrar deras fysiska, sociala och psykiska hälsa. Studiens resultat visar att deltagarnas engagemang i idrotten berodde på att deras hälsa påverkades positivt, det vill säga att de upplevde sitt idrottsdeltagande som ett sätt att förbättra fysiska förmågor och för att upprätthålla hälsa (Dionigi & O´Flynn, 2007). Sammanfattningsvis visar resultaten att prestationsdiskurserna för äldre människor är flexibla. Vissa deltagare nämnde att förbättra sin fysiska förmåga var en anledning till deras engagemang i idrotten medan andra ville undvika, eller bromsa ålderdomen (Dinoigi &
O´Flynn, 2007).
Deltagande i gå-fotboll
Få studier om gå-fotboll har publicerats, men utifrån Reddys et al. (2017) pilotstudie som undersökte 20 deltagare mellan 50 och 60 år i Storbritannien kan man se deltagarnas attityder till gå-fotboll.
Studien visar också deras upplevelser av att delta samt hur de påverkas av deltagandet.Under 12 veckor skulle deltagarna utföra gå-fotboll en timme per vecka och därefter genomfördes sex individuella semistrukturerade intervjuer. Resultaten visade att det var vanligt att deltagarna kände oro för att kunna spela gå-fotboll på grund av olika skador. En av deltagarna ansåg att gå-fotbollen behåller känslan av att spela vanlig fotboll men på en mindre fysisk nivå. Trots att aktiviteten utförs i promenadtakt visade
det sig att den upplevs som fysiskt ansträngande bland deltagarna eftersom de blev svettiga efteråt.
Någon tyckte att självförtroendet hade blivit bättre och var inte rädd för vad andra skulle tycka och tänka om att delta i idrott i hög ålder. En annan tyckte att gå-fotbollen hade gett möjlighet till att träffa människor och banade vägen för ny vänskap att utvecklas. I det stora hela ansåg deltagarna att gå- fotbollen bidragit till förbättrad hälsa och välbefinnande i stort och att de såg aktiviteten som en trevlig idrott att regelbundet delta i (Reddy et al., 2017).
Mäns och kvinnors deltagande i idrott
Utifrån RF:s årliga enkätstudie Svenska folkets relation till motion och idrott visade resultaten att de mest populära idrotts- och motionsaktiviteterna bland Sveriges befolkning, 6-80 år, är oorganiserad idrott, såsom att promenera, cykla eller jogga (Norberg et al., 2018). Andra populära aktiviteter är motionsträning i grupp, styrketräning på gym samt simning. Författarna gjorde även en jämförelse mellan könen som visade att kvinnor i större utsträckning än män ägnar sig åt promenader, dans, yoga och gruppträning medan män dominerar i fotboll. Det visade sig också att år 2016 var fördelningen mellan mäns och kvinnors medlemskap i idrottsrörelsen jämställd, men med en liten majoritet män, 53 procent, jämfört med kvinnor, 47 procent (Norberg et al., 2018). Även i Lees (2005) studie kan man se att oorganiserad idrott, såsom promenader, var den mest populära motionsformen, och detta bland både män och kvinnor. I studien undersöktes 276 personer där 190 var kvinnor och 86 var män, i åldrarna 60 – 75 år. Studiens syfte var bland annat att undersöka könsskillnader i fysiska aktiviteter på fritiden och däribland promenader som motionsform. Resultatet visade att det finns tydliga skillnader mellan äldre män och kvinnor i deras fysiska aktiviteter och relaterade faktorer. Andelen som promenerade på fritiden var 70,3 procent. Trots att promenader var mest vanligt var det många av deltagarna som inte uppnådde den rekommenderade träningsmängden (Lee, 2005). Generellt visade resultaten även att kvinnor deltog i fysiska aktiviteter med mindre frekvens, intensitet och duration i jämförelse med män. Av de kvinnliga deltagarna uppnådde endast en liten andel den rekommenderade nivån för fysisk aktivitet för att generera olika hälsofördelar. Dessutom visade studien att kvinnor var mer benägna att befinna sig i situationer som är mindre gynnsamma för regelbunden fysisk aktivitet, där situationsvariabler såsom bristande tro på sin egen förmåga, sämre upplevd hälsa och att ett större antal levde och bodde ensamma. Sammanfattningsvis tyder Lees (2005) studie på att äldre vuxna måste engagera sig mer kraftfullt och under längre tid i fysiska aktiviteter på fritiden.
I Tischer, Hartmann-Tews och Combrinks (2011) översikt över resultat från tvärsnitts- och longitudinella datauppsättningar om idrottsdeltagande för äldre i Tyskland som täcker de senaste 20 åren, kan man se att det finns vissa könsskillnader i idrottsdeltagandet över tid. Det verkar finnas en gemensam faktor för könsskillnader mellan de olika studier som undersökts av Tischer et al. (2011), vilket är inom de högsta åldersgrupperna, 80 år och äldre. Där är kvinnor starkt underrepresenterade.
Författarna skriver vidare att denna könsklyfta i idrottsdeltagande kan bero på utvecklingen de senaste decennierna. Den allmänna ökningen av personer som deltar i idrott orsakas främst av en ökning av antalet flickor och kvinnor i alla åldersgrupper. Detta får till följd att deras deltagande har ökat betydligt mer än för pojkar och män. Enligt Tischer et al. (2011) indikerar val av idrott respektive inställningar till idrottsdeltagande att variera mellan kön och åldersgrupper. Med stigande ålder verkar det finnas en tendens till att anpassa idrottsaktiviteter till att vara mindre fysisk krävande. Vuxna människor i 30- och 40-års åldern verkar föredra enskilda aktiviteter såsom jogging och fitness medan äldre föredrar aktiviteter som enkelt kan integreras i vardagen, exempelvis promenader och cykling, vilket även Norberg et al. (2018) nämner i deras studie. Däremot kan man se utifrån Tischers et al. (2011) granskning att de flesta typer av idrott som äldre utför inte visar några signifikanta skillnader i deltagarantalet, men att vissa idrotter föredras av ett kön. Äldre män föredrar att jogga och cykla medan äldre kvinnor föredrar olika typer av gymnastik. Dessutom finns det en tendens i vissa idrottsföreningar att olika typer av mansdominerade idrotter fokuserar mer på tävling, medan kvinnodominerade idrotter är mer fokuserat på rörelser för att främja styrka och uthållighet (Tischers et al., 2011). Författarna
skriver vidare att det är ca 13 procent av de som är 55 år eller äldre som är medlem i någon idrottsförening, och bland dem är det betydligt fler män än kvinnor.
Metod
Denna studie är genomförd på uppdrag av den pedagogiska institutionen vid Umeå universitet inom ramen för Inger Eliassons forskningsprojekt om gå-fotboll under en period på tio veckor. Utifrån de forskningsfrågor som studien baseras på valdes en kvalitativ studie med intervju som metod. Under denna rubrik redovisas studiens datainsamlingsmetoder, urval, genomförande av datainsamling, bearbetning av data samt hur data analyserats. Detta avsnitt innehåller även beskrivningar av hur forskningsetiska principer hanterats inom ramen för studien. Avslutningsvis beskrivs studiens kvalitet utifrån begreppen tillförlitlighet och äkthet.
Val av metod
Den här studien baseras på kvalitativa intervjuer och i synnerhet semistrukturerade intervjuer. Inom kvalitativ forskning är intervju den mest använda metoden vid insamling av data (Bryman, 2018). I kvalitativa intervjuer fokuseras respondenternas egna uppfattningar och synsätt på det aktuella forskningsområdet och i denna studie syftar det till att på ett kvalitativt sätt försöka förstå hur deltagarna upplever sin idrottsaktivitet, sitt liv och sin omvärld. Semistrukturerade intervjuer är enligt Bryman (2018) en flexibel metod som karaktäriseras av det generella vid formuleringen av de inledande forskningsfrågorna. Här utgår forskaren från en intervjuguide som innehåller en lista över förhållandevis specifika teman som ska beröras, men respondenten har stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Forskaren har möjlighet att ändra ordningsföljden på frågorna i intervjuguiden och för att få ett bredare och djupare svar ges möjlighet till följdfrågor i samband med det som uppfattas som viktiga svar (Bryman, 2018). Forskningsfrågorna för denna studie handlar om att på ett kvalitativt sätt försöka förstå hur deltagarna upplever idrottsaktiviteten gå-fotboll. Därmed valdes denna metod för att syftet och frågeställningarna bedömdes bäst besvaras med hjälp av intervjuer med deltagarna.
Urval
I denna studie valdes deltagare ut baserade på tre noggrant utvalda kriterier. Detta kan enligt Bryman (2018) förklaras som ett målstyrt urval vilket innebär att på ett strategiskt sätt välja ut deltagare som är relevanta för de forskningsfrågor som har formulerats. För att besvara studiens syfte och frågeställningar var urvalskriterierna för respondenter till studien att de skulle vara minst 65 år eller äldre, ha varit med i föreningsorganiserad gå-fotboll i minst sex månader och att urvalet skulle resultera i både damer och herrar. För att respondenterna skulle kunna uttala sig om vad aktiviteten får för betydelse för dem och vilka effekter den kan medföra bedömdes sex månader som en lämplig tid för deltagande.
Inledningsvis kontaktades olika föreningar i Umeå samt i närliggande kommuner med avsikt att kunna åka ut till deltagare för att genomföra intervjuer på plats. SvFF:s ambassadör för gå-fotboll i Västerbotten hjälpte till att söka efter föreningar som hade gå-fotbollsverksamheter. Det visade sig däremot inte finnas några verksamheter i Umeå med omnejd som etablerat gå-fotboll. Under tiden för viruspandemin (Corona) som innebar att många idrottsaktiviteter ställts in, särskilt för äldre människor som avråtts träffa andra människor. Därmed togs beslutet att den mest lämpliga datainsamlingsmetoden var att genomföra telefonintervjuer för att skydda de äldre gå- fotbollsspelarna. Detta innebar även en möjlighet till att kontakta deltagare i andra delar av Sverige.
Den ansvariga projektledaren visste att en förening i södra Sverige hade en etablerad gå- fotbollsverksamhet. Där visade det sig finnas en grupp äldre damer och herrar med längre tids erfarenhet av gå-fotboll i enlighet med urvalskriterierna. Ansvarspersonen för gå-fotbollen i denna förening kontaktades och därefter fick jag en lista med deltagare som tillfrågats och sagt att de ville vara med i studien. Då intresset var stort från spelarna i denna förening beslutades att intervjua sex av dessa för denna studie.
Tabell 1. Ålder och hur lång erfarenhet deltagarna har av gå-fotboll Fingerat namn Ålder Erfarenhet *
Alva 76 1 år
Katrin 67 1 år 8 månader
Greta 67 1 år 7 månader
David 75 1 år 4 månader
Erik 73 Drygt 1 år
Hasse 74 Nästan 2 år
* Erfarenheten är en ungefärlig uppskattning utifrån vad deltagarna har berättat.
En intervjuguide och ett informationsbrev utarbetades i samråd med ansvarig projektledare. Bryman (2018) beskriver intervjuguide som en minneslista över vilka frågeställningar som ska beröras i en semistrukturerad intervju. Det är frågorna som ska göra det möjligt för forskaren att få information om hur respondenterna upplever sitt liv och sin omvärld samt att intervjuerna har plats för flexibilitet.
Intervjufrågorna diskuterades flera gånger tillsammans med ansvarig projektledare för att säkerställa att frågorna var begripliga för såväl deltagare som för intervjuare, men också så att intervjufrågorna var relevanta i förhållande till forskningsfrågorna (Bryman, 2018).
Intervjuguiden (Bilaga 1) baseras på studiens syfte och frågeställningar och utifrån dem skapades fyra frågeområden. Utöver dessa fyra områden skapades ett femte frågeområde som inte berör studiens syfte och frågeställningar. Däremot är området intressant att undersöka för att få ett underlag till diskussion kring ämnet. Vidare leder intervjuguiden till en kort avslutning. Intervjuguiden inleds med första området, Bakgrund, som fokuserar på kort fakta kring vem individen är samt kort bakgrund om individens deltagande i gå-fotboll. Andra området, Att vara med i gå-fotboll, belyser individens anledningar till att delta i gå-fotboll samt hur idrotten går till. Område tre, Upplevelser och betydelse, behandlar individens upplevelser av gå-fotboll och vad det får för betydelse för dem att delta. Det fjärde området, Erfarenheter av utmaningar eller svårigheter, belyser individens åsikter kring eventuella svårigheter kring idrotten och om det finns eventuella förbättringar som kan göras. Under det femte och sista området, Betydelse för samhället, undersökts individens syn på vad gå-fotbollen kan ha för betydelse för samhället. I intervjuguidens sista del, Avslutningsvis, ges individen möjlighet till eventuella tankar och funderingar kring samtalet eller om individen vill tillägga något som inte tidigare nämnts under intervjun.
Informationsbrevet (Bilaga 2) innehåller en kort sammanfattning om studiens syfte samt att de som deltar ska vara 65 år eller äldre och ha deltagit i gå-fotboll i minst sex månader. Det framgår att datamaterialet som samlas in kommer användas i vetenskapliga publikationer och i ett examensarbete i idrottspedagogik samt vilka forskningsetiska riktlinjer som studien följer.
Datainsamling
Inledningsvis kontaktades initiativtagaren för gå-fotboll i en stadsdel i södra Sverige och därefter skickades informationsbrevet ut till deltagarna i föreningen. De fick sedan frivilligt anmäla sig till att delta i en intervju och därefter mejlade initiativtagaren för gå-fotboll en lista på frivilligt anmälda till ansvarsperson för projektet. Därefter började jag kontakta sex slumpvis utvalda individer bland dessa deltagare för att bestämma tid och datum för en intervju.
Datainsamlingen fortsatte sedan med ett samtal till fyra av respondenterna där de informerades om studiens övergripande syfte samt vilka forskningsetiska principer som hanteras i studien. Under detta samtal kom vi tillsammans fram till vilken dag och tid som passade bäst för att genomföra en intervju.
De två resterande respondenter fick denna information i samma samtal som intervjun genomfördes eftersom de inte hade möjlighet att svara på det första samtalet. På grund av rådande viruspandemi samt avståndet till föreningen bedömdes telefonintervju som den mest passande metoden för denna studie. Intervjuerna spelades in med ett program på datorn och under samtalen användes intervjuguiden som underlag. Respondenterna fick möjlighet att prata fritt inom ramarna för frågeområdet, och där ordningen på frågorna kunde ändras under intervjuns gång. Det visade sig att använda telefonintervju som metod inte var negativt på något sätt utan snarare tvärtom då respondenterna var erfarna äldre människor som var väldigt pratglada, vilket gjorde att intervjuerna flöt på bra. Varje intervju varade mellan 30 och 60 minuter där intervjuutskrifterna resulterade i mellan 13 – 18 sidor. Efter genomförda intervjuer påbörjades transkribering av materialet. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att transkribering av sidospår inte är viktigt eftersom det inte har något med syfte och frågeställningar att göra. Därmed skrevs inte suckar, pauser eller ord som exempelvis ”eehh”
eller ”hmm” med i transkriberingen. Jag transkriberade två av intervjuerna medan resterande intervjuer skrevs av annan person som arbetade inom det aktuella forskningsprojektet som denna studie ingår i att transkribera datamaterialet. Detta för att tidsmässigt hålla mig inom ramen för arbetet. I takt med att transkriberingarna blev klara började analysarbetet av utskrifterna i form av tematisk analys.
Tematisk analys
Vid analys av datamaterialet användes tematisk analys utformad av Braun and Clarke (2006; 2017) vilket bedömdes som en flexibel och pålitlig metod för att analysera kvalitativa data. Enligt Clarke och Braun (2017) kan man med hjälp av denna analysmodell identifiera, analysera och tolka meningsmönster, så kallade teman. Teman utgörs av byggstenar, så kallade koder, och dessa teman ger en ram för att organisera och rapportera analytiska observationer av data. Vidare belyser författarna att denna modell även används för att identifiera mönster inom data som hänger samman med respondenternas upplevelse, åsikter och perspektiv som syftar till att förstå vad de tänker, känner och gör, vilket är passande för just denna studie. Vid analysen har jag följt de sex faser som ingår i tematisk analys enligt Braun och Clarke (2006).
Under fas ett innebär det enligt Braun och Clarke (2006) att bekanta sig med insamlad data genom transkribering och upprepad länsning. Detta för att få en djupare förståelse för materialet. I denna fas lästes materialet först noggrant igenom utan att analysera svaren i förhållande till likheter och skillnader mellan damer och herrar. Därefter lästes datautskrifterna igenom ännu en gång, där kvinnornas intervjuer lästes först och efter det lästes männens intervjuer. Detta för att i ett tidigt skede få en inblick i eventuella likheter och skillnader könen emellan. Samtidigt som datamaterialet lästes igenom andra gången skrevs initiala tankar ner längst ut på varje sida på papperet. Enligt Braun och Clarke (2006) är det en bra idé att redan i fas ett börja anteckna eller markera idéer för kodning vilket gör att man är mer redo för nästa steg, som innebär att börja den mer formella kodningsprocessen. Clarke och Braun skriver vidare att genom transkribering av data kommer en mer grundlig förståelse för datamaterialet att utvecklas. Därmed lästes de intervjuer som transkriberats av den andra personen igenom extra noga.
Under genomgången av data växte koder fram, vilket är den andra fasen, som innebär att på ett
systematiskt sätt framta initiala koder (Braun & Clarke, 2006). I denna fas antecknades olika ord (koder) efter meningar och stycken som bedömdes som meningsfulla för att besvara forskningsfrågorna. Efter noggrann och upprepad läsning av de transkriberade intervjuerna tillkom ett antal centrala koder och utefter dessa började olika teman att utformas, och detta skedde i den tredje fasen. I fas fyra och fem gick jag tillbaka till syfte och frågeställningar för att se om de utformade teman kunde användas för att besvara dessa. Detta var en process där jag växlade mellan koder, teman, syfte och frågeställningar för att på ett så tillförlitligt sätt som möjligt kunna utforma slutgiltiga teman som kan användas till hjälp för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Dataanalysen resulterade slutligen i fyra teman:
Inställningar till köns- och åldersblandad idrott, Motiv och Motivation, Fysisk aktivitet och Hälsa samt Meningsskapande. I den sista och sjätte fasen innebar att resultaten presenterades i en sammanhängande text baserat på de fyra teman som dataanalysen resulterat i. Enligt Braun och Clarke (2006) är det viktigt att resultatet av analysen ger en sammanhängande, kortfattad och intressant redogörelse och att det sker på ett trovärdigt sätt.
Forskningsetiska principer
I studien har jag strävat efter att följa vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer i så hög grad som möjligt. De fyra huvudkraven som Vetenskapsrådet (2002) belyser är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttandekravet. Dessa har tagits i beaktande både vid skapandet av informationsbladet samt innan intervjuerna genomfördes. Vidare har de även strävats efter att följas under hela forskningsprocessen. För att tillgodose det första kravet, informationskravet, informerades respondenterna om studiens övergripande syfte, vad deras uppgift i studien skulle innebära samt vad intervjuerna och det insamlade datamaterialet kommer användas till. Detta genom ett skriftligt informationsbrev som även presenterades muntligt vid intervjuerna. Genom samtyckeskravet inhämtades respondenternas samtyckte till att delta, att deras deltagande var frivilligt samt att de kunde välja att avbryta när som helst under samtalet. De fick även samtycka till att intervjuerna spelades in, vilket samtliga gjorde. Genom det tredje kravet, konfidentialitetskravet, informerades respondenterna om att de kommer vara anonyma och att ingen utomstående kan komma i kontakt med de personuppgifter som samlats in. Under det fjärde och sista kravet, nyttjandekravet, informerades respondenterna att intervjuerna endast kommer användas i detta examensarbete samt i en vetenskaplig publikation. Avslutningsvis blev respondenterna informerade om att efter godkänt resultat på examensarbetet skulle det skickas till gå-fotbollens initiativtagare som i sin tur skulle förmedla det vidare till gå-fotbollsspelarna i föreningen.
Tillförlitlighet och äkthet
Vid kvalitativ forskning finns det en annan ståndpunkt när det gäller frågan om reliabilitet och validitet (Bryman, 2018). Bryman (2018) skriver att det finns andra kriterier för att etablera och bedöma studiens kvalitet, nämligen tillförlitlighet och äkthet.
Tillförlitlighet består av fyra delkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Utifrån dessa diskuteras hur jag arbetat för att nå så god tillförlitlighet som möjligt. Bryman (2018) skriver att skapa trovärdighet i resultaten innebär att forskaren under arbetet har säkerställt att forskningen utförts i enlighet med de regler som finns. Denna studie har utförts utifrån de kriterier som finns som handlar om hur ett examensarbete genomförs vid Umeå universitet.
Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer har också beaktats och haft en stor del i detta arbete. För att studien ska vara trovärdig utifrån de ramar som finns för examensarbetet är det även viktigt att rapportera resultatet till de personer som deltagit i studien för att de ska ges möjlighet att bekräfta att forskaren uppfattat resultatet på rätt sätt (Bryman, 2018). De som deltagit i studien vill gärna ta del av resultatet när arbetet är klart vilket kommer uppfyllas.
Med överförbarhet menas hur pass användbart resultatet är i andra kontexter och kan liknas med den kvantitativa metodens generaliserbarhet (Bryman, 2018). Kvalitativ forskning handlar ofta om att studera en liten grupp eller enstaka individer. Vid denna typ av forskning eftersträvas djup framför bredd och där resultaten fokuserar på det kontextuellt unika samt individernas beskrivning av betydelsen och meningen med den sociala verklighet som studeras (Bryman, 2018). I denna studie baseras resultaten på ett mindre antal individer vid en och samma tidpunkt och i ett visst sammanhang.
Detta kan följaktligen innebära att resultatet inte helt och hållet är överförbart till andra sammanhang och vid andra tidpunkter.
Enligt Bryman (2018) innebär pålitlighet att någon utanför arbetet, exempelvis en kollega, granskar alla delar i forskningsprocessen. Denna person bedömer sedan kvaliteten på de procedurer som valts och hur de tillämpats. Under min forskningsprocess har jag genomgående erhållit handledning av ansvarig projektledare under processens gång samt att andra studenter har opponerat på arbetet. Därmed har arbetet noga granskats av en ”kollega” samt andra studenter.
Möjlighet att styrka och konfirmera handlar enligt Bryman (2018) om att forskaren agerat i god tro.
Detta innebär att forskaren har insikten om att det inte går att få någon fullständig objektivitet i samhällelig forskning då personliga erfarenheter och referensramar kan påverka det slutliga resultatet.
I och med detta har jag under skrivandets gång reflekterat över mina egna värderingar i syfte att undvika att subjektiva bedömningar skrivs med i slutsatserna.
Äkthet involverar bland annat hur vida studien ger en tillräckligt rättvis bild av de olika åsikter och uppfattningar som finns bland respondenterna i studien (Bryman, 2018). Detta kriteriet har tagits hänsyn till genom att behandla alla respondenters åsikter, uppfattningar, påståenden och bekymmer för att ge en rättvis bild av deras perspektiv på fenomenet. Detta innebär att en rättvis bild av respondenternas svar presenteras i resultatavsnittet. För att öka studiens tillförlitlighet och äkthet har jag även strävat mot noggrannhet och systematiska tillvägagångssätt med bland annat studiens urval, datainsamling, etik samt resultat och analys.
Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras resultatet som baseras på analys av datamaterialet som skapats genom intervjuer med tre damer och tre herrar. Avsnittet delas in i två huvudrubriker med beskrivning och analys av varje tema i förhållande till respektive frågeställning enligt följande uppställning.
Frågeställning 1: Hur beskriver äldre damer och herrar sitt deltagande i idrotten gå-fotboll?
Huvudrubrik: Beskrivning av gå-fotboll
Teman: Inställningar till köns- och åldersblandad idrott samt Motiv och motivation.
Frågeställning 2: Vad får gå-fotbollen för betydelse för deltagarna?
Huvudrubrik: Betydelsen av gå-fotboll
Teman: Fysisk aktivitet och Hälsa samt Meningsskapande.
För att besvara frågeställning 3: ”Vilka likheter och skillnader finns mellan damers och herrars erfarenheter av deltagande i gå-fotboll?”, kommer en sammanfattande analys av eventuella likheter och/ eller skillnader mellan könen att presenteras i slutet av varje tema. Till denna frågeställning är rubriken: Analys utifrån kön.
Beskrivning av gå-fotboll
Här presenteras respondenternas beskrivning av gå-fotboll. Det innefattar vad respondenterna anser är bra eller mindre bra med aktiviteten, vad som motiverar dem att delta och hur det kom sig att de började.
Inledningsvis kommer en sammanfattning över hur gå-fotboll går till.
Respondenterna berättar att gå-fotboll påminner om vanlig fotboll men att det inte är tillåtet att springa, men att man får gå hur snabbt man vill. Det är inte tillåtet med tacklingar eller fysisk kontakt och man får inte skjuta höga bollar (över knähöjd). De spelar med sex spelare på planen med litet mål och ingen målvakt. Det finns två grupper i den studerade föreningen, en grupp med damer och en grupp med herrar. I båda grupperna är det blandade åldrar, från 55 till och med 83 år. Ibland är ena gruppen inte tillräckligt många och då mixas grupperna och de tränar tillsammans. De börjar med en uppvärmning, därefter följer teknikträning runt femton minuter där de bland annat tränar passningar, rörelse, försvar och anfall. Därefter är det dags för match då de slumpmässigt delas in i två lag. Både under vilopauser och efter träningen pratar och analyserar de om vad som varit bra och vad som varit mindre bra under träningen. Deltagarna har möjlighet att vara med och träna tre gånger per vecka där varje träningspass varar mellan 1 timme – 1,5 timmar. De flesta respondenter väljer att delta vid varje träningstillfällen som ges, det vill säga att de tränar tre gånger i veckan. De som inte deltar tre gånger i veckan är med och tränar vid minst två träningstillfällen.
Inställningar till köns- och åldersblandad idrott
Enligt herrarna verkar inställningen till åldersskillnaderna och att damerna och herrarna ibland spelar tillsammans vara positiva. En av herrarna var till en början lite skeptisk och tänkte att de yngsta (55 åringarna) kanske ville att spelet skulle gå fortare, och att det skulle vara negativt eller tråkigt om någon av de som var några år äldre eventuellt inte kunde ta emot bollen. Det visade sig däremot inte finnas någon tillstymmelse till något av detta. En av de andra herrarna menar att det är jätteroligt med mixade lag och att damerna som kommer och tränar med dem är motiverade och vill alltid göra sitt bästa trots att många av dem aldrig tidigare har sparkat på en fotboll. En herre poängterar även vikten av analysen efter varje träning, där de tillsammans pratar om vad som varit bra och vad som kan göras bättre till nästa träning.
Det ska inte vara någon lekstuga utan det ska finnas ett stort innehåll av att det är seriöst det hela också.
/…/ utan att skälla på varandra, utan att kritisera förmågor eller sådär så ska man diskutera andra detaljer som kan lyfta en och känna en mer tillfredsställelse när man är klar med verksamheten. (Hasse 74 år)
Genom att analysera träningarna på detta sätt kan deltagarna peppa och motivera varandra och på så sätt kanske till och med stärka varandras självförtroende. En av herrarna anser att gå-fotbollen är en väldigt bra aktivitet eftersom kontrasterna mellan damers och herrars olika förmågor inte blir så tydliga.
Han berättar att det är magiskt att man kunnat få till en sådan aktivitet som gå-fotboll.
Damerna är också överens om att det fungerar bra med mixade lag och de anser att det blir ett tuffare spel med herrarna.
Jo men i början när vi tränade med männen, då tyckte vi att de var lite för hårda och tuffa, kanske, i närkamper eller så. Det var /…/ lite mer allvar. Inte lika roligt och inte lika uppmuntrande som vi [damer]
är mot varandra. Vi bryter spelet så fort någon ramlar eller välter eller något sånt där, snubblar eller någonting. Så brukar vi bryta spelet, se hur det går och så fortsätter man bara sedan. Så det var lite tuffare med herrarna. Men vi har sagt åt dem så att, nu har vi närmat oss varandra. Det känns bättre att spela med dem nu. (Greta 67 år)
En av damerna anser att herrarna har mer ”vinnartänk”, och att damerna inte blir sedda och inte får bollen så ofta när de spelar med herrarna. Detta anser hon är lite tråkigt men tycker trots detta att det fungerar väldigt bra att spela tillsammans i mixade lag. En av de andra damerna anser också att spelet med herrarna blir tuffare och i ett snabbare tempo men att det är positivt och resulterar i mer kunskap kring spelet och idrotten i allmänhet. I sin helhet verkar respondenterna tycka att det är roligt med mixade lag och att de är i olika åldrar.
Samtliga respondenter beskriver att det inte krävs några tidigare erfarenheter av fotboll eller annan fysisk aktivitet utan alla är välkomna att delta.
Det finns ju någonting som kallas ”springfotboll” också, vanlig fotboll höll jag på att säga. Där avtar ju, så att säga, förmågan med åldern ganska dramatiskt va. Och då, då blev ju gå-fotbollen den lösande knuten, för den innehåller alla dom här ingredienserna. Dels det här som är så viktigt, leken och kamratkänslan och att man inte känner sig på något sätt, kan man säga handikappad vad gäller förmågan att kunna fysiskt hänga med”. (Hasse 74 år)
När de får frågan om det finns något som är mindre bra med aktiviteten eller om det finns något som kan förbättras berättar de flesta herrar att det finns några små detaljer som skulle kunna förbättras.
Det är väl kanske sådana här regelbitar, som jag tycker man kunde ändra på. Men det är inget som påverkar att jag tycker att det är tråkigt. /…/ Man kanske är inne på petitesser nu, men det blir lite såhär, regelverket gör att det är lätt för att /…/ man får inte skjuta höga bollar, ja då blir det diskussioner då om hur hög den här var, och inte hög va. /…/ det är en sådan sak som man tycker man kanske kan lösa på ett annat sätt. (Erik 73 år)
Det som skulle kunna förbättras verkar vara vissa spelregler men också att det vore bra med upplysning om små praktiska detaljer innan man börjar spela gå-fotboll. En herre hade önskat att få information om olika skor beroende på vilket underlag de spelar på, eller information om olika skydd för exempelvis de med tidigare knäskada. Dessa herrar uttrycker dock att detta är smådetaljer som skulle kunna förbättras men att det inte är någonting som påverkar deras vilja att delta.
Bland damerna är svaren ganska enhälliga. De kan inte komma på något som de tycker är mindre bra förutom att det skulle vara fler träningar. Alva (76 år) säger: En sak till att det är mindre bra ...är att det skulle vara [bättre med] träningar alla dagar i veckan (skratt).
Analys utifrån kön
Det finns både likheter och skillnader i damers och herrars beskrivningar av gå-fotboll, och speciellt när det kommer till att de ska spela tillsammans. Den största likheten är att de flesta respondenter av båda könen anser att det fungerar bra med mixade lag och där alla är i olika åldrar. Skillnaderna är däremot att några av damerna antyder att herrarna har en annan inställning i jämförelse med dem. Enligt damerna anses herrarna vara mer tävlingsinriktade medan damerna anser att antalet mål inte är det viktigaste, utan det är att ha roligt. Utifrån detta kan det antas att damerna och herrarna har vissa delade meningar och olika inställningar till köns- och åldersanpassad idrott. Att herrarna anses mer tävlingsinriktade verkar få konsekvenser för några av damerna. Detta genom att damerna blir mindre inkluderade i spelet eftersom vissa herrar inte verkar passa bollen till dem lika ofta som till varandra när de spelar match tillsammans. Detta antas däremot inte vara något som hindrar dem från att vara med att spela och utifrån intervjuerna verkar damerna och herrarna ha god kommunikation och kunnat närma sig varandra gällande detta. Utifrån intervjuerna med herrarna uttrycker dem inte specifikt att de har ett mer vinnartänk än damerna. Någon nämner däremot att det såklart är roligt att vinna, men att det är glädjen som är det viktigaste. Det var delade meningar mellan könen när de fick frågan om det fanns något som var mindre bra med gå-fotbollen. Damerna är eniga om att det inte kan komma på något som kan förbättras, förutom fler träningar i veckan medan de flesta herrar däremot tycker att det
