Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid användning av
skyddsmask 90 i vården av patienter med covid-19.
Anneli Wuotila och Rebecca Gustafsson
Specialistsjuksköterska, Intensivvård 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik
I ntensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid användning av skyddsmask 90 i vården av patienter med
covid-19.
Intensive care nurses' experiences of communication when using protective mask 90 in the care of patients with covid-19.
Anneli Wuotila Rebecca Gustafsson
Kurs: O7032H, Examensarbete inom intensivvård Specialistsjuksköterskeprogrammet
med inriktning mot intensivvård 60 hp Handledare: Päivi Juuso
Abstrakt
Bakgrund: Bristande kommunikation är en faktor som påverkar patientsäkerheten negativt inom hälso- och sjukvården. Personlig skyddsutrustning som till exempel skyddsmask 90, används av intensivvårdssjuksköterskor under covid-19 pandemin. Personlig skyddsutrustning såsom skyddsmask 90 har visat sig dämpa ljudnivån på verbal kommunikation, samtidigt som kommunikation genom ansiktsuttryck försvinner helt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid användning av skyddsmask 90 i vården av patienter med covid-19. Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie, där rekrytering av deltagare genomförts med ett ändamålsenligt urval. Analysen utfördes induktivt med en manifest ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna: Att kommunikationen försvåras, att skapa förutsättningar för en bättre kommunikation, att upprätthålla patientsäkerheten, att anpassa sig till arbete i skyddsmask 90. Faktorer som försvårar kommunikationen är att ljudnivån vid samtal blir lägre än normalt. För intensivvårdssjuksköterskorna blir det svårare att lugna och trösta patienterna, då de har svårare att höra och förstå vad som sägs när personalen använder skyddsmask 90. Det som främjar kommunikationen är närhet till patienten, samt en tydlig och strukturerad kommunikation. Patientsäkerheten kan upprätthållas genom att använda vedertagna kommunikationsmodeller vid samtal såsom closed-loop och SBAR, men även genom att fråga för att vara säker på att rätt saker uppfattades. Efter en tillvänjningstid i skyddsmask 90 är det möjligt att upprätthålla en adekvat kommunikation. Slutsatser: För att säkerställa en god kommunikation kan användare av skyddsmask 90 använda sig av kommunikationsverktyg, prata nära, tydligt och endast om relevanta saker. Genom att säkerställa en god kommunikation upprätthålls även en god patientsäkerhet.
Nyckelord: Covid-19, intensivvårdssjuksköterskor, kommunikation, kvalitativ metod, omvårdnad, skyddsmask 90.
Keywords: Communication, covid-19, intensive care nurse´s, nursing, protective mask 90, qualitative method.
Introduktion
Covid-19 är en virussjukdom som kan ge akut respiratorisk påverkan orsakad av SARS-CoV- 2, som under slutet av 2019 upptäcktes i Wuhan, Kina och spred sig snabbt över resten av världen (Ouassou et al., 2020). Zhang et al. (2020) beskriver att viruset sprids genom droppsmitta vid till exempel hostning eller nysning, detta då aerosoler, små droppar sprids genom luften. Covid-19 är välstuderat det senaste året samtidigt som kunskapen hela tiden förändras i takt med att forskare hittar ny evidens, vilket har lett till att olika strategier för att minska smittspridning har använts världen över (Barakat et al., 2020). Social distansering har varit en av de viktigaste åtgärderna för att minska smittspridning hos allmänheten
(Folkhälsomyndigheten, 2021). Användning av munskydd har varit effektivt i syfte att minska smittspridning bland vårdpersonal och allmänheten (Liang, et al., 2020), då smittsamma partiklar stoppas av munskyddet och skyddar således omgivningen (Swain,
2020). Isaacs et al. (2020) visar däremot att munskydd inte skyddar enskilda personer mot smitta om munskyddet inte uppfyller kriterier för särskild skyddsklassificering, samt används på rätt sätt. Särskild skyddsutrustning vid omhändertagande av misstänkt eller konstaterat smittade patienter har därför använts av vårdpersonal för att skydda mot smitta (Zhang et al., 2020).
Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker (2018) skyldig att utbilda personalen i att skydda sig själv från smitta, samt tillhandahålla den skyddsutrustning som krävs för att inte riskera att personalen smittas av potentiellt allvarlig smitta under arbetet. Aerosolbildande moment inom sjukvården som exempelvis intubation, bronkoskopi, non-invasiv ventilation, eller inhalation via nebulisator anses öka risken för smitta hos omgivningen, eftersom stora mängder smitta kan spridas via luften (Zhang et al., 2020).
Enligt Tran et al. (2012) är intubation ett av de mest riskfyllda momenten ur smittosynpunkt, på grund av att vårdpersonalen är mycket nära patientens luftväg under tiden intubationen genomförs. Omvårdnad av patienter som är i behov av dessa kraftigt aerosolbildande moment, kräver därför att personalen som arbetar nära patienter med Covid-19 har särskild skyddsutrustning för att undvika att bli smittade. Zhang et al. (2020) beskriver att det är viktigt att använda en kombination av skydd i form av förkläde, handskar, glasögon/visir och andningsskydd vid vård av patienter med Covid-19. Kirurgiska munskydd är betydligt mer genomträngliga för partiklar, än tättslutande masker som N95/ eller FFP2/3. I nuläget finns dock ingen evidens för att bärare av vissa typer av andningsskydd blivit smittade i större eller mindre utsträckning. Däremot har personlig skyddsutrustning som täcker hela ansiktet visat sig ge ett bättre skydd vid aerosolbildande procedurer och har därför använts inom hälso och sjukvården för att ge vårdpersonalen fullgott skydd mot potentiell smitta under Covid-19 pandemin (Zhang et al., 2020).
Bristen på andningsskydd och andningsmasker under rådande pandemi, har medfört att hälso- och sjukvården börjat använda sig av bland annat skyddsmask 90 vid vård av covid-19
patienter (AFS 2020:2, 3 §). Skyddsmask 90, se bilaga 1, används framförallt inom försvarsmakten för att skydda ansikte och andningsvägar mot biologiska och kemiska stridsmedel, tårgas, radioaktivt damm, värmestrålning och sotpartiklar. Skyddsmasken kan kombineras med olika filter för ytterligare skydd. I skyddsmasken finns talförstärkning och dryckesfunktion. Försvarsmakten har gjort bedömningen att risken för att viruset SARS- CoV-2 ska överleva över tid i filtret och på så vis kunna föröka sig är mycket liten. Vid
misstanke om kontaminering, ska filtret rengöras utifrån aktuella rutiner (Försvarets materielverk, 1995). Denna typ av mask beskrivs enligt Zhang et al. (2020) som obekväm och kan påverka kommunikationen, vilket bör tas i beaktning vid regelbunden användning.
Kommunikationen är viktig för att säkerställa god omvårdnad och upprätthålla en god patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Enligt Santos et al. (2018) kan kommunikation definieras som en pågående process att dela information. Nogueira och Rodrigues (2015) beskriver att brister i kommunikationen mellan hälso- och sjukvårdspersonal är en av de största orsakerna till att patientsäkerheten påverkas negativt. Personlig skyddsutrustning har visat sig leda till att ljudnivån på verbal kommunikation dämpas, samtidigt som
kommunikation genom ansiktsuttryck försvinner helt. Detta medför att det blir svårare att höra och tolka det som sägs och ger en ökad risk för missförstånd (Bandaru et al., 2020).
Faktorer som har bedömts som extra viktiga för en god kommunikation är; ögonkontakt, aktivt lyssnande, ett tydligt ledarskap, bekräftelse på att individen har förstått meddelandet som getts, att alla i teamet är aktivt deltagande samt diskussioner om viktig information och sinnesnärvaro (Nogueira & Rodrigues, 2015). I denna studie ligger fokus på kommunikation mellan vårdpersonal, samt mellan vårdpersonal och patienter.
Freeman-Sanderson et al. (2018) beskriver att kommunikationssvårigheter med
sjukvårdspersonal är ett av det mest stressande momenten för patienter vid sjukhusvistelse.
Svårigheterna i att kommunicera kan bero på både fysiska och miljömässiga faktorer till exempel när patienten är intuberad, har försämrad hörsel, eller störs av artificiella ljud från medicinteknisk utrustning. Patienterna har beskrivit detta som stressande, påverkar
motivationen och deras humör. Vårdpersonal som ansträngt sig för att förbättra
kommunikationen mellan patienten och personalen, har upplevts som mycket positiv från patientens perspektiv och främjat en känsla av hälsa.
Rational
Patientsäkerhet handlar om att reducera risken för att patienter drabbas av vårdskada i
samband med hälso- och sjukvård. På en intensivvårdsavdelning bör patientsäkerheten tas på största allvar, eftersom patienterna på grund av deras svåra sjukdomstillstånd är mycket känsliga (Santos et al., 2017). Nogueira och Rodrigues (2014) beskriver att en av de största utmaningarna hälso- och sjukvården står inför idag, är att upprätthålla en god
patientsäkerhetskultur. För att patientsäkerheten ska kunna förbättras krävs det att ledningen implementerar bra riktlinjer för en god patientsäkerhetskultur, samt gör en bedömning av vilka organisatoriska faktorer som påverkar patientsäkerheten (Matiello et al., 2016). Under Covid-19 pandemin har detta blivit mer påtagligt då det krävts nya sätt att arbeta på och där utrustning som i normala fall inte räknas till hälso- och sjukvårdens skyddsutrustning har använts. Skyddsmask 90 är ett sådant exempel. Bristande teamarbete och brister i
kommunikationen är två av de största faktorerna som påverkar patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården (Nogueira & Rodrigues, 2014). Genom att studera kommunikationen vid användandet av skyddsmask 90, finns det möjlighet att förbättra vården och öka
patientsäkerheten. Resultatet från denna studie kan bidra med värdefull kunskap inför eventuellt kommande pandemier med liknande behov av skyddsutrustning.
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid användning av skyddsmask 90 i vården av patienter med covid-19.
Metod Design
Dennastudie har en kvalitativ design då syftet var att undersöka deltagarnas upplevelser inom ett specifikt område (jfr. Polit & Beck, 2012, s. 487-510), i detta fall
intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation med skyddsmask 90.
Data insamlades genom individuella intervjuer och analyserades genom manifest
innehållsanalys, vilket enligt Graneheim och Lundman (2004) är en lämplig analysmetod för att analysera den data som ska samlas in då den bearbetas i många steg och risken att
sammanhang eller innehåll försvinner är liten.
Urval och procedur
Urvalet har utförts ändamålsenligt med syfte att rekrytera deltagare som uppfyller
inklusionskriterierna och kan delge upplevelser som svarar mot studiens syfte (jfr. Streubert
& Carpenter, 2011). Författarna har via mail kontaktat verksamhets-/enhetschefer vid intensivvårdsavdelningar på sju sjukhus i norra Sverige. De har fått information om studiens syfte samt förfrågan om studien kan genomföras inom deras verksamheter. Samtliga
godkände deltagande och ombads då förmedla informationsbrev till de anställda som
uppfyllde inklusionskriterierna, dvs. intensivvårdssjuksköterskor som har använt skyddsmask 90 i vården av patienter med covid-19. Exklusionskriterier var personer som hade en
bekräftad hörselnedsättning. Då rekryteringsprocessen var mycket svårare än planerat kompletterades förfrågan om deltagande via professionsspecifika forum på sociala medier och till kollegor som ej nåtts av förfrågan på annat sätt. Alla deltagare fick skriftlig
information om studien och dess syfte. Efter att ha läst igenom informationsbrevet, ombads deltagarna att skriva under och därmed ge sitt samtycke om deltagande i studien som återsändes till författarna via mail. Åtta intensivvårdssjuksköterskor; två män och sex kvinnor, valde att delta i studien.
Kontext
Deltagarna i denna studie är intensivvårdssjuksköterskor som arbetat på en högteknologisk intensivvårdsavdelning där endast patienter med konstaterad covid-19 vårdats. Patienterna respiratorvårdades och var tracheostomerade eller intuberade och befann sig i olika stadier i sina sjukdomsförlopp. Intensivvårdssjuksköterskorna som deltagit i studien har varierande erfarenhet av intensivvård, varav två blivit omplacerade från annan verksamhet till arbete på intensivvårdsavdelning eftersom behovet av intensivvårdssjuksköterskor varit större än tillgången inom vissa regioner under Covid-19 pandemin. Det har lett till att mer rutinerad personal behövt stötta sjuksköterskor som inte har intensivvårdsavdelningen som sin
ordinarie arbetsplats. Deltagarna jobbade olika långa skift, ofta 12 timmar långa pass. När de börjar sitt skift får de rapport inne på sal eller utanför. Innan de går in på patientsal passerar de en sluss där de tar på sig all skyddsutrustning. Inne på sal finns det en till sex patienter.
Miljön som är högteknologisk består av medicinteknisk utrustning som låter, är ofta trång, varmt och en stressig. Deltagarna är inne på sal cirka två timmar åt gången och får sedan gå ut, förutsatt att det inte händer någonting, då kan de behöva stanna inne på sal en längre tid.
Skyddsutrustningen får de inte ta av sig förrän de ska gå ut från salen.
Datainsamling
Datainsamlingen har genomförts genom semistrukturerade individuella intervjuer som är en lämplig metod för att beskriva fenomen och erfarenheter (Danielsson, 2017 s.143-144).
Intervjuerna genomfördes på plats eller via telefon på grund av geografiska skäl. En
intervjuguide med öppna frågor och följdfrågor har använts vid intervjuerna. För att bedöma intervjuguidens frågeställningar genomfördes en pilotintervju och efter detta omarbetades
frågorna. Intervjuerna varade cirka 15-30 minuter och spelades in via smartphone varefter de transkriberades ordagrant.
Dataanalys
Dataanalysen utfördes utifrån Graneheim och Lundmans (2004) metodbeskrivning av kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats, där målet är att skapa kategorier utifrån innehållets kärna. Analysen utfördes induktivt och analysprocessen påbörjades genom att det transkriberade datamaterialet lästes igenom flera gånger för att få en helhetsbild. Meningar och fraser som svarade mot syftet extraherades, meningsenheterna kondenserades sedan med målet att texten skulle bli mer överskådlig, samtidigt som kärnan i materialet inte skulle falla bort. De kondenserade meningsenheterna beskrev meningarna kort, ibland med enbart ett par ord. Kondenseringarna sorterades utifrån likheter och skillnader in i underkategorier och huvudkategorier genom diskussion mellan författarna. Under analysprocessen rörde vi oss hela tiden mellan delar och helhet och strävade efter att underkategorier i innehåll skulle vara skilda från varandra, samt att huvudkategorierna hade en övergripande innebörd. Processen genomfördes tills all data inkluderats i en kategori (jfr. Graneheim & Lundman, 2004).
Etiska överväganden
Innan studien påbörjades har författarna gjort etiska övervägningar där författarna, i enlighet med Kjellström (2017, s.67-68) och då tagit i beaktning hur deltagande i studien påverkar individen, samhället och professionen. En etikansökan genomfördes enligt riktlinjer för etikansökan för examensarbete vid Luleå tekniska universitet. Rekrytering av deltagare påbörjades efter att etikansökan godkänts. Författarna till denna studie har tagit i beaktning att intensivvårdssjuksköterskorna som jobbar inom Covid-19 vården är hårt pressade och jobbar oerhört hårt för att vården ska fungera och patientsäkerheten inte ska påverkas. För att intensivvårdssjuksköterskorna inte skulle känna sig tvingade att delta i studien, skickades förfrågan ut via mail och deltagarna fick själva kontakta författarna vid intresse av att veta mer och eventuellt deltagande i studien. Deltagandet planerades ta maximalt en timme för att underlätta för intensivvårdssjuksköterskor att kunna delta i studien. Förmodad nytta med studien var möjlighet att utifrån deltagarnas erfarenheter förbättra kommunikation vid användning av skyddsmask 90,
Kjellström (2017, s. 69-73) beskriver att informerat samtycke handlar om att skydda deltagarnas frihet och självbestämmande. För informerat samtycke krävs att deltagarna fått
information angående studien och har förstått den information som givits, samt frivilligt velat delta utan att ha känt sig tvingade. I denna studie har deltagarna fått informationen skriftligt samt muntligt vid behov. De har även fått information om att de när som helst kan avbryta sitt deltagande, utan att behöva ge någon förklaring till det. Enligt Kjellström (2017, s. 69-73) handlar konfidentialitet om att värna om att deltagarnas personuppgifter skyddas från att avslöjas till obehöriga, samt att värna om att känsliga uppgifter inte går att spåra tillbaka till den enskilda individen. Konfidentialitet består av två delar, där den första delen handlar om att förvara den insamlade datan på ett adekvat sätt, så att ingen obehörig ska kunna få tillgång till den. Den andra delen handlar om att datan som redovisas i resultatet, inte ska gå att spåra till en enskild individ. Den insamlade datan sparas i lösenordsskyddade datorer och endast författarna samt handledaren har tillgång till transkriberade intervjuer. Data lagras fram till att examensarbetet har publicerats i DiVA och makuleras därefter. I resultatet kommer inga namn, orter eller verksamheter att namnges. Detta för att säkerställa konfidentialitet och en anonym presentation av resultaten.
Resultat
Analysen resulterade i fyra huvudkategorier, se tabell 1. För att stärka trovärdigheten och öka överförbarheten i studiens resultat, har citat använts i resultatpresentationen i enlighet med Graneheim och Lundman (2004).
Tabell 1 Huvudkategorier i resultatet Kategorier
Att kommunikationen försvåras
Att skapa förutsättningar för en bättre kommunikation Att upprätthålla patientsäkerheten
Att anpassa sig till arbete i skyddsmask 90
Att kommunikationen försvåras
Deltagarna beskriver att även efter att de har lärt sig att använda skyddsmasken kvarstår problem med att de har svårt att höra varandra. Ljudet genom skyddsmasken blir dämpat och
tal kan upplevas som ett mummel. Deltagarna beskriver att ljudnivån på salarna är hög bland annat på grund av ljud från medicinteknisk utrustning, vilket försvårar möjligheterna att höra varandra genom skyddsmasken. Dialekter omnämns även som en faktor som kan ha negativ inverkan på kommunikationen och möjligheten att förstå varandra. Vid samtal med varandra beskrevs det därför vara det viktigt att koncentrera sig för att vara säker på att de hört rätt.
“...min dialekt påverkade kommunikation som blev lite svårare och sen hör du sämre när du har skyddsmask 90…”
Deltagarna beskriver att det blir en ökad risk för missförstånd när de inte uppfattar vad den andre säger. Detta leder till att ökade upprepningar i kommunikationen, dels för att personen inte hörde vad som sades, men även för att säkerställa att det som hördes var korrekt. De menade att detta hade lett till att den verbala kommunikationen kan ökat, samt att det i många fall krävdes en övertydlighet vid kommunikationen för att undvika missförstånd.
...tidigare kunde det räcka med att man fick ögonkontakt, att man såg liksom på varandra vad man tänkte lite grann. Nu måste man på ett annat sätt anstränga sig och prata om varje sak, så jag tycker det har blivit mer kommunikation åtminstone
verbalt…
Påkallande av uppmärksamhet i en konversation beskrevs också vara nödvändig på ett annat sätt än vid arbete utan skyddsmask 90. De menade att det kan vara svårt för andra att höra om det inte är tydligt vem som leder samtalet varför det då blir extra viktigt att muntligt bekräfta varandra.
Deltagarna beskrev att de patienter med covid-19 som de vårdat varit både nedsövda och vakna. Vid extubering och väckning beskrevs patienterna kunna bli förvirrade av all
skyddsutrustning som personalen bär och då särskilt skyddsmask 90. Då patienterna därtill är sederade i olika utsträckningar beskrev deltagarna att de fick lägga fokus på att berätta vad som ska hända och varför, exempelvis vid en förflyttning i sängen.
“...sen vaknar dom till rymdvarelser, så det gäller ju verkligen att förklara och berätta, dom frågar gång på gång. Dom är förvirrade och ser syner och ser djur…”
Deltagarna beskrev att de generellt kommunicerade mindre med patienterna vid användning av skyddsmask 90, främst på grund av att patienterna inte hör eller förstår dom. De upplever att kommunikation därför inte leder till annat än ökad förvirring och uppgivenhet. Även det sociala småpratet beskrivs som svårt att genomföra främst på grund av att patienterna och de som intensivvårdssjuksköterskor inte hör varandra.
“...En del skakar bara på huvudet och konstaterar att de inte hör. Då blir det ju lite automatiskt att man kommunicerar mindre eftersom det är lönlöst…”
Att lugna och trösta en orolig patient upplevdes som svårare på grund av skyddsmask 90.
Förlusten av ansiktsmimik beskrevs leda till att de får svårare att uppfatta det som sägs, till följd av att de inte heller kan läsa på läpparna.
“...Man kan inte uttrycka känslor alls på samma sätt med skyddsmask 90, eller det syns i alla fall inte, vilket absolut känns som ett hinder och gör den delen av arbetet
svårare...”
Att skapa förutsättningar för en bättre kommunikation
Vid urträning från respiratorn och nedtrappning av sederande läkemedel beskriver deltagarna att patienterna är förvirrade, de förstår inte vad de gör där eller vad som händer runt omkring dem. För att lugna patienterna var det viktigt för deltagarna att bidra med ett lugn, både till patienterna men även skapa en lugn miljö runt patienterna.
“...Patienterna var oftast chockad och blev mer förvirrad när dom vaknade och vårdpersonal hade skyddsmask 90. Patienterna visste inte alls vart dom var, man fick förklara och försöka lugna de som var vakna...”
Deltagarna beskriver att de får tänka på både hur och när de pratar med patienten för att förutsättningarna för en bra kommunikation ska finnas. Ett framgångsrikt koncept utifrån alla deltagares berättelsen är just närhet. För att kommunikationen ska fungera optimalt krävs det ofta att man pratar nära patienten och själv är nära dennes ansikte och i vissa fall dennes öra.
Det fungerar inte längre att ställa frågor och samtidigt gör annat bortvänd från patienten, den frågan kommer patienten aldrig att uppfatta som ställd. Deltagarna beskriver även att de får
“...Man får vara väldigt nära, man kan inte stå en bit ifrån och prata utan man måste vara nära och runt ansiktet, eller örat för att de ska uppfatta vad man menar…”
Beröring kan med fördel ses som ett komplement för att vara mer närvarande och förbättra kommunikationen. Det ses också som en hjälp i att tydliggöra det som kommuniceras verbalt, att man med kroppsspråk förtydligar det som sägs för att underlätta för patienten.
Deltagarna beskrev att kommunikationen inne på sal blev mer riktad och tydlig, de kommunicerade mindre utanför det specifika som utfördes för stunden. Vid
omvårdnadssituationer var det en person som förde samtalet med patienten, för att det inte skulle komma direktiv från flera olika håll och på så sätt förvirra patienten.
Kommunikationen mellan kollegorna är mer genomtänkt än tidigare, de småpratar inte med varandra inne på sal i samma utsträckning som tidigare.
“...pratar mer riktat, och inte så mycket om annat än just själva vårdandet och jobbet…”
Vid överrapportering har även kommunikationen förändrats, rapporten är kort och den som ger rapporten håller sig endast till det som är viktigt. Ansvaret för att själv ta reda på övrig information kring patienten ökar dock med denna typ av avskalade rapport. Risken för missförstånd mellan kollegor anses minska i samband med att kommunikationen blir
ändamålsenlig och tendensen att spinna iväg utanför det relevanta är betydligt mindre, vilket gör det enklare att ha koll på vad som var viktigt.
Att upprätthålla patientsäkerheten
Deltagarna beskriver att det finns en risk för att patientsäkerheten ska påverkas när kommunikationen blir bristfällig. De beskriver att upprätthållande av god patientsäkerhet kräver att kommunikationen mellan kollegor är mycket god och det är oerhört viktigt att fråga om det inte uppfattades exakt vad den andre sade. Deltagarna beskriver att de använder sig av kommunikationsmodellerna SBAR och cloosed-loop för att säkerställa att rätt information ges och uppfattas. Deltagarna beskriver att vid kommunikation med patienter som har svårt att höra vad de säger, kan de använda sig av teckenspråk som ett komplement i
kommunikationen. För att säkerställa patientsäkerheten vid muntliga ordinationer använde sig deltagarna av papper och penna samt cloosed-loop och vid minsta risk för att ha uppfattat fel ordination fick narkosläkaren komma in på sal och skriva ordinationen på papper.
“...loop-kommunikation sedan förut, så det är nog den strategin jag använder oftast.
Det känns tryggt eftersom jag liksom säger vilken ordination jag uppfattar, och den som ordinerat då bekräftar igen att jag hört rätt.”
Att anpassa sig till arbete i skyddsmask 90
Under den första perioden av arbete i skyddsmask 90 beskriver deltagarna framförallt andningsproblem, en känsla av instängdhet och att det var väldigt jobbigt att prata med masken på sig.
“...från början var det mycket handhavandefel som gjorde att det var både jobbigt och svårt att prata i masken…”
Dessa problem beskrivs ha minskat allt eftersom handhavandet förbättrats och deltagarna har lärt sig hur de ska hantera skyddsmasken och använda den på rätt sätt. När de väl vant sig att arbeta i masken upplevdes den inte längre som ett hinder för att kunna upprätthålla en adekvat kommunikation. De gjorde att de efter en tillvänjningstid kunde kommunicera med kollegorna i ungefär samma utsträckning, oavsett om skyddsmask 90 används eller inte.
Deltagarna beskrev att masken då snarare upplevdes som en trygghet, vilket möjliggjorde en god kommunikation.
“...jag kände mig trygg i att jag kommer säkert inte bli smittad eftersom jag har skyddsmask 90...”
Diskussion Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid användning av skyddsmask 90, i vården av patienter med covid-19.
Analysen resulterade i 4 huvudkategorier: Att kommunikationen försvåras, att skapa förutsättningar för en bättre kommunikation samt att upprätthålla patientsäkerheten, att anpassa sig till arbete i skyddsmask 90. Studier som belyser just kommunikation vid användning av olika typer av skyddsutrustning saknas ännu, men kan tänkas se olika ut beroende på vilken utrustning och strategi som använts där studien genomförts.
Resultatet i denna studie visade att intensivvårdssjuksköterskorna pratade mindre med patienterna på grund av att de upplevde att det var jobbigt och tungt att prata med
skyddsmask 90 på, samt att patienterna hade svårare att uppfatta det som sägs. Antonacci et al. (2018) beskriver att sjuksköterskor kommunicerar mindre med patienter som är nedsövda och att de kan uppleva det som frustrerande att försöka upprätthålla en ensidig
kommunikation. Utifrån att kommunikation med nedsövda patienter redan beskrivs som påverkad anser författarna utifrån denna studies resultat att skyddsmask 90 försvårar kommunikationen ytterligare. Enligt Alsad och Ahmad (2005) kan
intensivvårdssjuksköterskor få en känsla av otillräcklighet när kommunikationen med
patienterna inte fungerar, eller av någon anledning övergår till envägskommunikation. Utifrån att kommunikation med nedsövda patienter redan beskrivs som påverkad anser författarna utifrån denna studies resultat att skyddsmask 90 försvårar kommunikationen ytterligare. Detta kan leda till frustration och påverka den vård som patienten får. Hydén och Mishler (1999) beskriver baserat på olika kommunikationsteorier, att kommunikation med patienten innebär att en interaktion sker mellan personal och patient, vilket främjar förståelsen av patientens upplevelse av sin sjukdom och situation, medan kommunikation till, eller om patienten inte är inkluderande på samma sätt. I denna studies resultat framkom att då småpratet försvann och även övrig kommunikation minskade med patienten, upplevdes det svårt att kunna trösta och skapa trygghet för patienterna. Författarna till denna studie reflekterar kring att en orsak till frustration vid arbete med skyddsmask 90, är att just kommunikationen med patienten försvåras. Det blir snarare en kommunikation till patienten, vilket enligt Hydén och Mishler (1999) påverkar maktbalansen mellan personal och patient, med en envägskommunikation som följd, då patienten inte ges möjlighet att berätta om sina upplevelser och behov. Detta
kan i sin tur påverka patientens möjlighet att vara delaktig i sin vård, vilket författarna menar påverkar möjligheten att tillämpa ett personcentrerat arbetssätt.
I denna studies resultat framkom att fokus låg på att ge patienten den nödvändigaste
informationen, som en följd av att de inte kunde höra deltagarna på grund av skyddsmasken.
Detta innebär att kommunikationen inte sker med patienten utan till patienten och kan vara en orsak till känslan av otillräcklighet bland deltagarna. Även patienter påverkas av att inte kunna kommunicera med personalen och Holm et al. (2019) visar i sin studie att patienter som ventileras med en artificiell luftväg beskriver sin situation som hjälplös, isolerad, osäker, förlorande av personlighet, frihet samt kontroll. Patienterna upplevde oftast det mest
frustrerande med situationen att inte ha någon röst och detta ledde ofta till emotionella besvär till exempel nedstämdhet, ilska, rädsla och oro. Författarna till denna studie menar då att risken med att använda skyddsmask 90 vid omvårdnad, är att intensivvårdssjuksköterskan och patienten får mycket svårare att kommunicera med varandra, vilket i sin tur kan leda till ökade emotionella besvär för patienterna.
Resultatet i denna studie visade att ett sätt för att förbättra kommunikationen med patienten var närhet till patienten och många gånger prata nära ansiktet. Stickley (2011) beskriver att icke-verbal kommunikation stärks av att den som styr kommunikationen har en
kroppshållning som tyder på öppenhet och sitter lätt vinklad mot den andra parten, använder beröring, ögonkontakt och är inkännande under samtalet. Att vara inkännande samt
terapeutiskt och känslomässigt engagerad har visat sig vara svårt under Covid-19 pandemin.
Delvis på grund av en rädsla av att vara nära de sjuka patienterna, men också för att skyddsutrustningen automatiskt blir som en barriär för stora delar av den icke-verbala kommunikationen. McCarthy et al. (2020) har därav utvecklat en kommunikationsmodell med fokus på engagemang. Denna innefattar känslan av trygghet i arbetsmiljön, att patienten vet vad personen bakom skyddsmasken heter, självmedvetenhet, engagemang i sitt
kroppsspråk, att vara lyhörd för oklarheter samt att med jämna mellanrum pausa och reflektera i lugn och ro. Kombinationen av dessa faktorer anses kunna bygga upp en trygg kommunikativ miljö för både patienter och personal, där delar som kroppsspråk och beröring omnämns som framgångsfaktorer. En viktig faktor för att förbättra kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter är enligt Holm et al. (2019) utbildning och träning. De visar i sin studie att det för patienter är viktigt att kommunikation med personalen inger hopp, är
överleva. Författarna till denna studie menar att en modell för kommunikation kan utgöra ett viktigt stöd i arbetet med patienter med Covid-19, då personalen bär en skyddsutrustning som begränsar både den verbala men också den icke-verbala kommunikationen.
I denna studies resultat framkom också att kommunikationen vid konkreta vård- och
omvårdnadssituationer behövde vara tydlig och strukturerad även gentemot patienten. Detta beskrevs vara relaterat till att patienterna inte uppfattade eller hörde instruktioner vilket förvirrade dem än mer. Under normala förhållanden utgör de närstående en viktig tillgång i kommunikationen med sederade och svårt sjuka patienter på en intensivvårdsavdelning.
Enligt Engström och Söderberg (2007) kan de närstående komma med värdefull information om patienten samt veta hur kommunikationen bäst kan anpassas till denne. Närstående har många gånger hög närvaro på intensivvårdsavdelningen, men under rådande pandemi har det varit besöksförbud inom hälso- och sjukvården, vilket har lett till att närstående inte fått träffa sina svårt sjuka anhöriga. De närstående har därför inte kunnat hjälpa personalen på
intensivvårdsavdelningarna i kommunikationen med patienten. Författarna till denna studie menar att delaktighet från närstående hade kunnat minska känslan av frustration och
otillräcklighet, samt ge en känsla av en mer fungerande kommunikation med patienten.
I resultatet av denna studie framkom att kommunikationen med kollegorna påverkades av att ljuden dämpas vid arbete i skyddsmask 90. Detta gjorde att deltagarna fick koncentrera sig mer för att korrekt uppfatta det som sades. Upplevelsen av att ljuden dämpas styrks av Hampton et al. (2020) studie som visar att många typer av skyddsutrustning sänker ljudnivån på verbal kommunikation oavsett om rösten höjs, vilket gör att alternativ kommunikation bör användas för att upprätthålla en säker kommunikation. På grund av skyddsutrustning som påverkat kommunikationen, har personalen på intensivvårdsavdelningarna behövt förändra hur de kommunicerar. I denna studies resultat framkom det att en ökad tydlighet vid
kommunikation är en framgångsfaktor för en adekvat kommunikation. Det framkom även i studiens resultat att kommunikationen blivit mer fokuserad på det som är relevant. Detta upplevdes som positivt vid till exempel överrapportering där en tydligare bild av patientens tillstånd framkom, trots en kort överrapportering. Nguyen et al. (2021) belyser vikten av att hjälpmedel används i den utsträckning som går, för att inte begränsa vårdpersonalens
möjligheter att kommunicera. I studien där personal i en simulerad operationssal använde så kallade “in-ear” hörlurar med mikrofon innanför skyddsutrustningen, visade det sig att kommunikation kan ske på en normal frekvens och ljudnivå. Detta ledde till minskade
svårigheter att höra samt en tydligare kommunikation. Författarna till denna studie anser därför att det är oerhört viktigt att använda sig av de hjälpmedel som finns, för att en adekvat kommunikation ska vara möjlig.
Enligt Matic et al. (2010) är bristfällig kommunikation är en av de främsta orsakerna till att fel uppstår vid till exempel överrapportering av patienter. Denna studies resultat lyfter fram två kommunikationsverktyg för att minska riskerna för fel, closed-loop och SBAR. I vår studies resultat framkommer att closed-loop används för att minska risken för att till exempel muntliga ordinationer skulle bli fel och därigenom kunde patientsäkerheten säkerställas.
Därtill framkom det att SBAR-rapporter genomfördes för att öka strukturen vid
överrapporteringar, samt för att inte missa något vid skiftbyte. Enligt Cornell et al. (2013) innebär användning av SBAR-rapport att rapporteringen hålls till det som är relevant och blir därför mer effektiv. Ghezeljeh et al. (2021) beskriver att misstag är vanligare inom
intensivvård, då patienterna lider av unika kritiska tillstånd samt kräver kontinuerlig övervakning och en mer komplex vård. Vidare beskriver de att misstag är en av hälso- och sjukvårdens största utmaningar för att säkerställa en god patientsäkerhet. Författarna till denna studie anser att patientsäkerhetskulturen på arbetsplatsen är av största vikt för att snabbt upptäcka fel och kunna åtgärda dem i tid, så att en vårdskada inte ska uppkomma. En god patientsäkerhetskultur kan till exempel handla om att det är okej att skriva avvikelser och synen på avvikelsen från övrig personal och chefer. För att personal ska känna sig trygga med att skriva avvikelser krävs det att avvikelsen är till för att hitta systemfel och inte peka ut en enskild individ. I en unik situation såsom i arbete med skyddsmask 90 i vård av patienter med Covid-19, är detta särskilt viktigt för att ta lärdom inför kommande pandemier.
I denna studies resultat framkom att intensivvårdssjuksköterskor efter tillvänjning av arbete i skyddsmask 90, upplevde att kommunikation med skyddsmask 90 över tid blivit enklare med kollegor likväl som patienter. Att kommunikationen initialt upplevts som svår beskrevs främst ha berott på osäkerhet kring handhavandet av skyddsmasken. Effekten av tillvänjning och förbättrat handhavande av skyddsmask 90 finns inte beskrivet i andra studier i dagsläget.
Fisher och Tyrer (2020) beskriver däremot att personal upplever fysiska besvär såsom tryckskador i ansiktet och hudbesvär, relaterade till användning av personlig
skyddsutrustning. Det framkommer i flertalet studier från tidigare pandemiutbrott att hälso- och sjukvårdspersonal behöver få alternativa lösningar, för att minska påverkan på hud vid
viktigaste skyddet mot smitta bland hälso- och sjukvårdspersonal under Covid-19 pandemin, är enligt Conly et al. (2020) god handhygien, samt korrekt användning av den personliga skyddsutrustningen. I vår studies resultat framkom inte fysisk påverkan på hud eller ansikte som en faktor som påverkat möjligheten till adekvat kommunikation, utan deltagarna
upplevde snarare skyddsmask 90 som en trygghet mot smitta. Författarna anser att en känsla av trygghet och tillit till sin skyddsutrustning, är en grundförutsättning för att kunna
kommunicera med den närhet och de inslag av fysisk beröring som utifrån studiens resultat krävs, för att upprätthålla en god kommunikation under rådande pandemi. Utifrån denna studies resultat uppnås denna känsla genom kontinuerlig användning där man blir säker i hanteringen av skyddsutrustning.
Metoddiskussion
I denna studie har vi använt oss av kvalitativ design, då syftet var att beskriva
intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att använda skyddsmask 90 i vård av patienter med Covid-19. Inom kvalitativ design utgår kvalitetsgranskningen från begreppen för tillförlitlighet, trovärdighet och överförbarhet (Henricson, 2017) vilka vi använt i denna studie. Studiens trovärdighet har stärkts genom att författarna genomfört en strukturerad rekryteringsprocess baserat på ett ändamålsenligt urval. Det faktum att vissa av deltagarna var kollegor till författarna, där det således finns en arbetsrelation som enligt Polit och Beck (2012, s. 534) kan ses som negativt då personligt engagemang mellan författaren och
intervjupersonen bör undvikas. Huvudämnet kommunikation anses av författarna dock inte som känsligt och bedöms således inte ha orsakat obehag att samtala kring. Studiens
tillförlitlighet kan ha påverkats då intervjuerna var korta, men datan som framkom bedöms vara tillräcklig och svara mot syftet, det vill säga att datamättnad uppnåtts. En reflektion författarna gör är att om gruppintervjuer genomförts istället hade resultatet kunnat se annorlunda ut, då deltagarnas synpunkter ställts direkt i förhållande till varandra och vidare diskussioner kunde skapats. Dessa diskussioner kan enligt Hylander (1998) ge ytterligare dimensioner till ett resultat genom att fler deltagare vågar uttrycka och utveckla sina åsikter, samtidigt som vissa deltagare istället hämmas och inte vågar tycka annorlunda än gruppen.
Relaterat till rådande pandemi var detta dock inte ett alternativ metod för datainsamling, då det var mycket svårt att rekrytera deltagare till studien.
Intervjuernas kvalitet beror i hög grad på intervjuarens färdigheter och tidigare erfarenheter.
Författarna till denna studie saknar erfarenhet av att genomföra intervjuer och detta kan ha
påverkat resultatet negativt, eftersom författarna saknar rutin kring hur uppföljningsfrågor bör ställas och därigenom kunnat få ut mer detaljerade svar. En intervjuguide med öppna frågor och följdfrågor skapades därför i syfte att säkerställa att data som svarar mot studiens syfte skulle fångas upp utan att styra deltagarna, samtidigt som det bidrog till struktur för
författarna (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 207-210). Under analysprocessen har författarna varit noggranna med bearbetning av data, i enlighet med vald metod samt beskrivit
analysprocessen för tydlighet vilket bedöms stärka studiens trovärdighet. Urvalet ses dock som för litet för att resultatet från studien ska vara generaliserbart i ett större perspektiv. Då området är relativt obeforskat och skyddsmask 90 inte tidigare använts inom hälso- och sjukvården, bedömer vi att resultaten går att överföra till liknande sammanhang och situationer.
Slutsats
Vid användning av skyddsmask 90 krävs det att användaren är förtrogen med hur
skyddsmasken används och känner sig bekväm med att använda den. För att säkerställa en god kommunikation med kollegor och patienter krävs det att användaren anstränger sig mer än vanligt. Genom att prata tydligt, nära och endast prata om det som är relevant, samt använda sig av kommunikationsverktyg som till exempel closed-loop och SBAR, kan användaren säkerställa en effektiv kommunikation som också är patientsäker.
Kliniska implikationer
Resultatet från denna studie kan användas av alla som använder skyddsmask 90 eller planerar att börja använda skyddsmask 90 i vård- och omvårdnadssituationer. Utifrån studiens resultat kan den som planerar att börja använda skyddsmask 90 inom hälso- och sjukvård se vilka svårigheter som finns relaterat till användandet och därmed vara medveten om och arbeta förebyggande mot negativ påverkan på kommunikationen. Vid användning av skyddsmask 90 är det viktigt med närhet till patienten, att användare pratar tydligt och endast om det som är relevant. Vid kommunikation i skyddsmask 90 använda sig av kommunikationsverktyg som SBAR och closed loop. Användaren bör få möjlighet till att öva att kommunicera i skyddsmask 90 innan användning för att lära sig hur det känns och hitta knep för att förbättra kommunikationen. Mer forskning behövs inom området för att resultatet i denna studie ska vara tillförlitligt.
Referenser
Antonacci, R., Fong, A., Sumbly, P., Wang, F., Maiden, L., Doucette, E., Gauthier, M., &
Chevrier, A. (2018). They can hear the silence: Nursing practices on communication with patients. Canadian Journal of Critical Care Nursing, 29(4), 36-39.
Alsad, J., & Ahmad, M. (2005). Communication with critically ill patients. Journal of Advanced Nursing, 50(4) 356-362. https://doi.org/10.1111/j.1365-2648.2005.03400.x Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om smittrisker (AFS 2018:4). Smittrisker.
Hämtad från:
https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/smittrisker_afs_2018_4.pdf Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS 2020:2). Särskilda bestämmelser om personlig skyddsutrustning med anledning av hotet från sjukdomen covid-19. Hämtad från
https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/arbetsmiljoverkets-foreskrifter- om-personlig-skyddsutrustning-med-anledning-av-hotet-fran-sjukdomen-covid-19-afs2020- 2.pdf
Bandaru, S. V., Augustine, A. M., Lepcha, A., Sebastian, S., Gowri, M., Philip, A., &
Mammen, M. D. (2020). The effects of N95 mask and face shield on speech perception among healthcare workers in the coronavirus disease 2019 pandemic scenario. The Journal of Laryngology & Otology, 134(10) 895–898. https://doi.org/10.1017/S0022215120002108 Barakat, S., Hong, R., Nyberg, R. G., Song, W., Wang, Y., & Xu, Z. (2020). A Three-Stage Periodic Model: An Initial Analysis of Government Preventive Measures against COVID-19 Epidemics. Association for Computing Machinery :26-31. Förhandspublicering online.
http://dx.doi.org/10.1145/3422713.3422744
Chia, S. E., Koh, D., Fones, C., Qian, F., Ng, V., Tan, B. H., Wong, K., S., Chew, W. M., Tang, H., K., Ng, W., Muttakin, Z., Emmanuel, S., Fong, N. P., Koh, G., & Lim, M. K.
(2005). Appropriate use of personal protective equipment among healthcare workers in public sector hospitals and primary healthcare polyclinics during the SARS outbreak in Singapore.
Occupational and Environmental Medicine, 62(7) 473–477.
https://doi.org/10.1136/oem.2004.015024
Conly, J., Seto W. H., Pittet, D., Holmes, A., Chu, M., & Hunter P. R. (2020).
Use of medical face masks versus particulate respirators as a component of personal protective equipment for health care workers in the context of the COVID-19 pandemic.
Antimicrobial Resistance and Infection Control, 9(1) 126. https://doi.org/10.1186/s13756- 020-00779-6
Cornell, P., Townsend Gervis, M., Yates, L., & Vardaman, J. M. (2013). Improving shift report focus and consistency with the situation, background, assessment, recommendation protocol. The Journal of Nursing Administration, 43(7-8) 422-428.
https://doi.org/10.1097/NNA.0b013e31829d6303
Cornell, P., Townsend Gervis, M., Yates, L., & Vardaman, J. M. (2014). Impact of SBAR on Nurse Shift Reports and Staff Rounding. Academy of medical-surgical nursing, 23(5) 334-42.
Hämtad från https://www.semanticscholar.org/paper/Impact-of-SBAR-on-Nurse-Shift- Reports-and-Staff-Cornell-
Gervis/354749aa6931f87212b71e90fcdeb924731c1b32#:~:text=Impact%20of%20SBAR%2 0on%20Nurse%20Shift%20Reports%20and,Both%20processes%20were%20significantly%2 0shorter%20and%20more%20consistent.
Danielsson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I Henricson, M. (Red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (2 uppl., s. 143-144). Lund:
Studentlitteratur.
Engström, Å., & Söderberg, S. (2007). Close relatives in intensive care from the perspective of critical care nurses. Journal of Clinical Nursing, 16(9) 1651-1659.
https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2005.01520.x
Ericsson, J. Skyddsmask 90 [Fotografi]. (2008). Hämtad 28 maj 2021, från
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/8f/Skyddsmask_90.jpg/250px- Skyddsmask_90.jpg
Fisher, P., & Tyrer, J. (2020). The challenges of personal protective equipment induced skin damage during COVID-19: two perspectives, one mission. Wounds UK, 16(3) 56-60.
Hämtad från https://www.wounds-uk.com/journals/issue/623/article-details/challenges- personal-protective-equipment-induced-skin-damage-during-covid-19-two-perspectives-one- mission
Folkhälsomyndigheten (2020). Smittspridning. Hämtad från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid- 19/om-sjukdomen-och-smittspridning/smittspridning/
Foo, C., Goon, A., Leow, Y-H., & Goh, C-L. (2006). Adverse skin reactions to personal protective equipment against severe acute respiratory syndrome – a descriptive study in Singapore. Contact Dermatitis, 55(5) 291–294. https://doi.org/10.1111/j.1600-
0536.2006.00953.x
Freeman-Sanderson, A., Morris, K., & Elkins, M. (2018). Characteristics of patient communication and prevalence of communication difficulty in the intensive care unit: An
observational study. Australian Critical Care, 32(5) 373-377.
https://doi.org/10.1016/j.aucc.2018.09.002
Försvarets materielverk (1995). Skyddsmask 90 [Broschyr]. Hämtad från https://www.msb.se/siteassets/dokument/aktuellt/pagaende-handelser-och- insats/coronaviruset---covid-19/raddningstjanststod/skyddsmask-90-manual.pdf Försvarsmakten (2021). Skyddsmask 90. Hämtad från
https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/cbrn- materiel/skyddsmask-90/
Ghezeljeh, T. N., Farahani M. A., & Ladani, F. K. (2021). Factors affecting nursing error communication in intensive care units: A qualitative study. Nursing Ethics, 28(1) 131–144.
https://doi.org/10.1177/0969733020952100
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2) 105-112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001
Hampton, T., Crunkhorn, R., Lowe, N., Bhat, J., Hogg, E., Afifi, W., De, S., Street, I.,
Sharma, R., Krishnan, M., Clarke, R., Dasgupta, S., Ratnayake, S., & Sharma, S. (2020). The negative impact of wearing personal protective equipment on communication during
coronavirus disease 2019. Journal of Laryngology & Otology, 134(7) 577-581.
https://doi.org/10.1017/S0022215120001437
Henricson, M. (2017). Diskussion. I Henricson, M. (Red.). Vetenskaplig teori och metod:
från idé till examination inom omvårdnad (2 uppl., s. 411-420). Lund: Studentlitteratur.
Holm, A., Viftrup, A., Karlsson V., Nikolajsen L., & Dreyer P. (2019). Nurses'
communication with mechanically ventilated patients in the intensive care unit: Umbrella review. The Journal of Advanced Nursing, 76(11) 2909–2920. https://doi: 10.1111/jan.14524 Hydén, L-C., & Mishler, M. G. (1999). Language and medicine. Annual Review of Applied Linguistics, 19, 174-192. Hämtad från
https://www.academia.edu/1845879/Language_and_medicine
Hylander, I. (1998). Fokusgrupper som kvalitativ datainsamlingsmetod. FOG-rapport nr. 42.
reviderad 2001. Institutionen för beteendevetenskap Linköpings universitet. Forum för organisations- och gruppforskning. Hämtad från http://www.diva-
portal.org/smash/get/diva2:254017/FULLTEXT01.pdf
Isaacs, D., Britton, P., Howard-Jones, A., Kesson, A., Khatami, A., Marais, B., Nayda, C., &
Outhred, A. (2020). Do facemasks protect against COVID-19? Journal of Paediatrics and Child Health, 56(6) 976–977. https://doi.org/10.1111/jpc.14936
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I Henricson, M. (Red.). Vetenskaplig teori och metod:
från idé till examination inom omvårdnad (2 uppl., s. 57-80). Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3 uppl., s. 207-210).
Lund: Studentlitteratur.
Liang, M., Liang, G., Cheng, C., Zhou, Q., Patrick, J., Heiner, K., & Sun, C. (2020). Efficacy of face mask in preventing respiratory virus transmission: A systematic review and meta- analysis. Travel Medicine and Infectious Disease, 36.
https://doi.org/10.1016/j.tmaid.2020.101751
Matic, J., Davidson, P. M., & Salamonson, Y. (2010). Review: bringing patient safety to the forefront through structured computerisation during clinical handover. Journal of Clinical Nursing, 20(1-2) 184-189. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2010.03242.x.
Matiello, R. D. C., Lima, E. F. A., Coelho, M. C. R., Oliveira, E. R. A., Leite, F. M. C., &
Primo, C. C. (2016). Patient safety culture from the perspective of nurses. Cogitare Enfermagem 21, 1-9. Hämtad från https://docs.bvsalud.org/biblioref/2016/08/1495/45408- 184743-1-pb.pdf
McCarthy, B., O’Donovan, M., & Trace, A. (2020). A new therapeutic communication model
“TAGEET” to help nurses engage therapeutically with patients suspected of or confirmed with COVID-19. Journal of Clinical Nursing, 30(7-8) 1184-1191. https://doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/jocn.15609
Nguyen, D. L., Kay-Rivest, E., Tewfik, M. A., Hier, M., & Lehmann, A. (2021). Association of In-Ear Device Use With Communication Quality Among Individuals Wearing Personal Protective Equipment in a Simulated Operating Room. JAMA Network Open, 4(4).
http://dx.doi.org/10.1001/jamanetworkopen.2021.6857
Nogueira, J. W. S., & Soares Rodrigues, M. C. (2015). Effective communication in teamwork in health: a challenge for patient safety. Cogitare Enfermagem, 20(3), 636-640. Hämtad från https://docs.bvsalud.org/biblioref/2016/08/1241/40016-162737-1-pb.pdf
Ouassou, H., Kharchoufa, L., Bouhrim, M., Elhouda Daoudi, N., Imtara, H., Bencheikh, N., Elbouzidi, A., & Bnouham, M. (2020). The Pathogenesis of Coronavirus Disease 2019 (COVID-19): Evaluation and Prevention. Journal of Immunology Research, 10.
http://dx.doi.org/10.1155/2020/1357983
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2012). Nursing Research: Generating and assessing evidence for nursing practice (9 uppl., s. 487-548). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Santos, G. R. S., Campos, J. F., & Silva R. C. (2018) Handoff communication in intensive care. Escola de Enfermagem Anna Nery, 22(2).
http://dx.doi.org/10.1590/2177-9465-ean-2017-0268
Stickley, T. (2011). From SOLER to SURETY for effective non-verbal communication.
Nurse Education in Practice, 11(6) 395-398. https://doi.org/10.1016/j.nepr.2011.03.021
Streubert, H. J., & Carpenter, D. R. (2011). Qualitative Research in Nursing Advancing the Humanistic Imperative (5 uppl., s. 29). Wolters Kluwer: Philadelphia.
Swain, I. D. (2020). Why the mask? The effectiveness of face masks in preventing the spread of respiratory infections such as COVID-19 – a home testing protocol. Journal of Medical Engineering & Technology, 44(6), 334–337.
http://dx.doi.org/10.1080/03091902.2020.1797198
Tran, K., Cimon, K., Severn, M., Pessoa-Silva, C. L., & Conly, J. (2012). Aerosol Generating Procedures and Risk of Transmission of Acute Respiratory Infections to Healthcare Workers:
A Systematic Review. PLoS One 2012, 7(4). http://dx.doi.org/10.1371/journal.pone.0035797 Zhang, M., Zheng, H., & Wang, J. (2020). Strategy of using personal protective equipment during aerosol generating medical procedures with COVID-19. Journal of Clinical
Anesthesia, 66. http://dx.doi.org/10.1016/j.jclinane.2020.109911 Bilaga 1
Skyddsmask 90
Foto: Jonas Ericsson, användning av bilden tillåts genom creative commons-licens.
Hämtad 28 maj 2021, från
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/8f/Skyddsmask_90.jpg/250px- Skyddsmask_90.jpg
