Nationell strategi för dricksvatten- försörjning under korta kriser
2014– 2020 – planering och utveckling
Livsmedelsverket i samarbete med
Nationella nätverket för dricksvatten
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 5
Strategier ... 5
Inledning och bakgrund ... 7
Hur den nationella strategin ska användas ... 8
Avgränsning för den nationella strategin ... 9
Förankring av den nationella strategin ... 9
Kommunikation av den nationella strategin ... 9
Förvaltning av den nationella strategin ... 10
Ansvar för försörjning ... 10
Framtagande av den nationella strategin ... 10
Korta kriser ... 11
Förslag – En nationell strategi ... 12
Övergripande långsiktigt mål för strategin ... 12
STRATEGIER och mål ... 12
STRATEGI 1: Att utveckla krisberedskapen inom dricksvattenområdet - särskilt avseende reservkraft, nödvattenplanering och krishanteringsförmåga. ... 13
STRATEGI 2: Att utveckla arbetet med risk- och sårbarhetsanalys och kontinuitetshantering för ökad redundans och kontinuitet i hela kommunen avseende dricksvatten ... 18
STRATEGI 3: Att utveckla regional samverkan och regionalt samarbete till att omfatta åtgärder som stärker försörjningsförmåga och krishanteringsförmåga. ... 20
STRATEGI 4: Att utveckla regional och nationell planering för skydd av befintlig och framtida vattenförsörjning ... 21
STRATEGI 5: Att stärka konsumenternas förmåga att klara en dricksvattenkris ... 23
STRATEGI 6: Att utveckla beslutsfattarnas kunskaper inom dricksvattenområdet samt stärka branschens förmåga att kommunicera ... 24
Bilaga 1 Underlag till föreslagna strategier och aktiviteter ... 27
VAB-gruppens work shop oktober 2012 – Frågeställning: Var brister det idag? Vilka är de viktigaste fokusområdena? ... 27
4 behovsområden med förklaring följer här; ... 27
Redovisat nuläge Reservkraft – Reservelenkät 2012 ... 28
Redovisat nuläge Krisberedskap - Krisberedskapsenkät 2012 och halvtidsrapportering från Nödvattenövning Stor stad ... 29
Rekommendationer från internationella observatörsinsatser 2007 - 2012 ... 30
Bilaga 2 Risker och förmågor 2012 ... 34
Bilaga 3 Förslag till resultatmål för samhällets krisberedskap för försörjningen av dricksvatten,
livsmedel och värme ... 35
Bilaga 4 Handlingsplan för skydd av samhällsviktig verksamhet ... 37
Bilaga 5 Ansvar, roller och lagstiftning ... 39
Lagstiftning om volymer ... 39
Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster ... 39
Socialtjänstlag (2001:453) ... 39
Miljöbalken (SFS 1998:808) ... 39
Lagstiftningen om roller vid kris ... 39
Myndigheterna ... 40
Länsstyrelsen ... 40
Kommunen ... 40
Dricksvattenproducenten ... 43
Livsmedelslagstiftningen ... 43
Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVSF 2001:30) ... 43
Förordning om krisberedskap och höjd beredskap (2006:942) ... 44
Lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinärs händelser i fredstid och höjd beredskap (2006:544) ... 44
Kommunallag (1991:900) och förvaltningslag (1986:223) ... 44
Lag om skydd mot olyckor (2003:778) ... 45
Föreskrifter om risk- och sårbarhetsanalyser på myndighets och kommunal nivå ... 45
Bilaga 6 Behov av dricksvatten ... 47
Bilaga 7 Beroendeförhållanden och gränssättande faktorer ... 49
Ordlista och förklaringar... 50
Referenser ... 52
Sammanfattning
Livsmedelsverkets har enligt 3§ förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket i uppdrag att nationellt samordna dricksvattenfrågor, särskilt när det gäller kris- och
beredskapsplanering avseende dricksvattenförsörjning och livsmedelsförsörjning i leden efter primärproduktionen. Denna strategi avser den del av uppdraget som handlar om samordning av planering för dricksvattenförsörjning under korta kriser. Det övergripande målet för strategin är:
En säker dricksvattenförsörjning som i mängd och kvalitet klarar att försörja konsumenter och samhällsviktiga verksamheter/funktioner i kris.
Arbetsgruppen Dricksvatten Krisberedskap (VAB), som ingår i det Nationella nätverket för
dricksvatten har tagit fram förslag till det fortsatta arbetet för aktörer inom det nationella nätverket för dricksvatten, och för andra berörda aktörer inom stat, kommun som regional nivå, dvs.
länsstyrelser och landsting.
Den nationella strategin omfattar kommunal (allmän) dricksvattenförsörjning vid olyckor och korta kriser, som avgränsas till kriser upp till 3 veckor baserat på Jordbruksdepartementets promemoria 2009-03-03, en avrapportering av ”Projektet BLOD – beredskap inom livsmedel och dricksvatten”.
Vissa långsiktiga åtgärder har stor betydelse för möjligheterna att hantera korta kriser i
dricksvattenförsörjningen, det är bakgrunden till att VAB-gruppen också valt att ta med strategi nr 4 i detta dokument.
Strategin är ett planerings -och kunskapsunderlag med kommenterade förslag, aktiviteter, behov och sårbarheter som tas upp under respektive strategi. Det finns inga ekonomiska medel knutna till uppdraget i instruktionen eller för genomförande av aktiviteter och förslag i denna strategi. Det finns heller inget mandat att styra andra aktörer utifrån identifierade behov och förslag. Strategin är avstämd brett i Nationella nätverket för dricksvatten och hos utvalda länsstyrelser och kommuner och har en stark koppling till faktiskt läge och behov.
Strategier
1. Att utveckla krisberedskapen inom dricksvattenområdet - särskilt avseende reservkraft, nödvattenplanering och krishanteringsförmåga.
2. Att utveckla arbetet med risk- och sårbarhetsanalys och kontinuitetshantering för ökad redundans och kontinuitet i hela kommunen avseende dricksvatten.
3. Att utveckla regional samverkan och regionalt samarbete till att omfatta åtgärder som stärker försörjningsförmåga och krishanteringsförmåga.
4. Att utveckla planering för skydd av befintlig och framtida vattenförsörjning på lokal, regional och nationell nivå.
5. Stärka konsumenternas förmåga att klara en dricksvattenkris.
6. Att utveckla beslutsfattarnas kunskaper inom dricksvattenområdet samt stärka branschens förmåga att kommunicera.
Uppsala den 8 januari 2014
Stig Orustfjord
Generaldirektör Livsmedelsverket
Styrgruppens ordförande för det Nationella nätverket för dricksvatten
Inledning och bakgrund
Dricksvattenfrågorna kan ses som en lokal och en regional angelägenhet. Men frågorna har också en nationell dimension. I Sverige försörjs ca 8 miljoner människor genom kommunala
dricksvattenanläggningar. Nästan hälften försörjs från någon av de fem storstadsproducenter vilka försörjer Malmö-regionen (20 kommuner), Göteborg (5 till 7 kommuner) eller Stockholm (26 kommuner). Skåne står 2012 för ca 25 % av Sveriges samlade BNP och har en sjukvård som omsluter 31 miljarder kronor, vilket medför att där naturligtvis finns en betydande andel av samhällsviktig och kritisk infrastruktur. Störningar i dricksvattenproduktion och leverans för denna region blir därför snabbt en nationell angelägenhet. Dricksvatten är en samhällsviktig kritisk resurs för att upprätthålla andra samhällsviktiga verksamheter, som t ex sjukvård, storköksverksamhet (matportioner),
livsmedelshantering och avloppshantering. Dessutom finns en del lantbruk och större
djurbesättningar som försörjs från allmänna (kommunal) dricksvattenproducenter, och har ett stort behov av vatten till dessa.
Regeringen har angett en generellt ökad ambition att stärka samhällets krisberedskap inom viktiga samhällsområden. Krisberedskapsplaneringen inom livsmedels- och dricksvattenförsörjningen är två identifierade områden där en förstärkning är önskvärd. Jordbruksdepartementets översyn (Jo 2009/1726) av mål, organisation och ansvarsfördelning samt samarbetsformer för
beredskapsplaneringen vad avser livsmedels- och dricksvattenförsörjningen konstaterar brister i säkerställandet av beredskapen. Livsmedelsverkets har därför enligt 3§ förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket i uppdrag att nationellt samordna dricksvattenfrågor, särskilt när det gäller kris- och beredskapsplanering avseende dricksvattenförsörjning.
Uppdraget i instruktionen, en nationell samordning av dricksvattenfrågor, särskilt när det gäller kris- och beredskapsplanering avseende dricksvattenförsörjningen, handlar enligt VAB-gruppens tolkning om förebyggande, förberedande och krisavhjälpande åtgärder – i syfte att säkerställa
dricksvattenförsörjning till samhället. Krisens längd avgränsas till upp till 3 veckor baserat på Jordbruksdepartementets promemoria 2009-03-03 ”Projektet BLOD – beredskap inom livsmedel och dricksvatten”.
Livsmedelsverket föreslog 2010-11-25 (Dnr 1345/2010) regeringen att nyttja befintliga strukturer för ett sådant arbete, som den idag befintliga Arbetsgruppen för Dricksvatten och Krisberedskap (VAB).
VAB-gruppen ingår i det Nationella nätverket för dricksvatten, där gruppen är en fortsättning av samrådsgruppen SAMVAs1 arbete som i viss mån hanterade försörjningsfrågor. Livsmedelsverket tolkar uppdraget som planering inför kriser. Uppdraget innefattar inte någon operativ roll under kriser för Livsmedelsverket eller VAB-gruppen.
VAB-gruppen består av representanter från Försvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarsmakten, Norrvatten, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska undersökning (SGU), SMHI (vakant), Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Svenskt Vatten (branschorganisation), Sveriges kommuner och landsting, Gävle kommun, Säkerhetspolisen, Uppsala Vatten.
1SAMVA – Samverkansgruppen för vattenkvalitet och vattenförsörjning bestod av representanter från Banverket, FOI, FM, Livsmedelsverket, Länsstyrelser, MittsverigeVatten, MSB, Naturvårdsverket, SGU, SMHI, SMI, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Vatten, Sydvatten, SÄPO, Uppsala Vatten, Vattenmyndigheterna och Vägverket.
VAB-gruppen har idag 3 funktioner;
1. VAB har funktionen som tvärgrupp (hängränna) i det nationella krisberedskapssystemet2. 2. VAB är en arbetsgrupp i Nätverket för nationella dricksvattensamordningen.
3. VAB har uppgiften att vara samrådsgrupp för planering av dricksvattenförsörjning vid korta kriser.
VAB-gruppen föreslås av MSB dessutom att få uppgiften att samordna och följa upp berörda aktörers arbete med resultatmålen för dricksvatten, Förslag till resultatmål för samhällets krisberedskap för försörjningen av dricksvatten, livsmedel och värme, se vidare bilaga 3.
Det här dokumentet är ett resultat av VAB- gruppens arbete att, i samverkan med planeringsgruppen i det nationella nätverket för dricksvatten, ta fram en nationell strategi för samordningsarbetet för planeringen av dricksvattenförsörjning under korta kriser. Livsmedelsverket har tidigare i samverkan med berörda myndigheter genomfört en rad åtgärder för att stärka krishanteringsförmågan som avses i uppdraget. Efter VAB-gruppens genomgång av läget avseende kvarstående behov under 2012-2013 tog styrgruppen för det nationella nätverket för dricksvatten beslutet att ta fram en nationell strategi till stöd för det fortsatta utvecklingsarbetet. En strategi som ger grundlägganden ingångsvärden i form av nuläge och bakgrundskunskap, information om viktiga nyckelfaktorer av vikt för försörjning i kris, samt ger en inriktning för och konkreta förslag till vad som bör göras, av vem och hur. VAB-gruppen har valt att även innefatta utvalda långsiktiga förslag i strategi nummer 4, då föreslagna aktiviteter och åtgärder har stor betydelse för möjligheterna att försörja under korta kriser.
Hur den nationella strategin ska användas
Strategin är ett planerings -och kunskapsunderlag med kommenterade förslag, aktiviteter, behov och sårbarheter som tas upp under respektive strategi. Den är till för alla nivåer som arbetar med frågorna, dvs hos kommuner, landsting, länsstyrelser och centrala myndigheter. Den ska ses som ett förslag till hur arbetet kan bedrivas för att uppnå en tillräckligt god förmåga att säkerställa
dricksvattenförsörjningen, och baseras på Livsmedelsverkets instruktionsändring där myndigheten fått ett övergripande ansvar för nationell samordning av kris- och beredskapsplanering för
dricksvattenförsörjningen och livsmedelsförsörjning.
Dokumentet innehåller strategier, målbilder och konkreta förslag till aktiviteter. De förslag och aktiviteter som nämns baseras på identifierade behov och brister och är ett sätt att åskådliggöra dessa, och som alla nivåer kan beakta och fundera utifrån. Ibland pågår redan verksamhet och det nämns också i kommentarsfältet till höger om förslagen. Förslag och aktiviteter ska inte betraktas som en handlingsplan, och de är ej tidsatta. Det fortsatta arbetet måste bedrivas på alla nivåer, där förhoppningen är att strategin påverkar många aktörers fortsatta arbete inom området. Det fortsatta arbetet att verka för att intentionerna i strategin omhändertas får anses ligga inom Nationella nätverket för dricksvattens intresse. Arbetsgruppen för krisberedskap (VAB) har genom
2 Krisberedskapssystemet används lika ofta som begreppet Krishanteringssystemet av MSB m.fl. Dokumentet väljer att använda det förra begreppet. Begreppet omfattar alla aktörer som har en roll att utveckla samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser och omfattas av förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap och lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
lagstiftning, förordningar och regleringsbrev olika möjligheter och ansvar för att svara upp emot de föreslagna strategierna och aktiviteterna.
Strategier och aktiviteter i dokumentet kan också vara underlag för:
- Olika aktörers (centrala/regionala/lokala)3 planering och verksamhetsplanering.
- Diskussionsunderlag för kommunal nivåns arbete med krisberedskapsåtgärder.
- Underlag för beslutsfattare och politiker.
Avgränsning för den nationella strategin
• Strategin omfattar kommunal (allmän) dricksvattenförsörjning vid olyckor och korta kriser.
• Strategin är ett planerings -och kunskapsunderlag med kommenterade förslag, aktiviteter, behov och sårbarheter som tas upp under respektive strategi.
• Avgränsningen till korta kriser (upp till 3 veckor) baseras på de förarbeten som ligger till grund för det uppdrag som Livsmedelsverket fått i sin instruktion avseende samordning av planering för dricksvattenförsörjning vid korta kriser.
• För långa kriser finns idag ingen utsedd myndighet.
• Strategin omfattar inte försvarsplanering och höjd beredskap.
• Livsmedelsverket har inte fått ekonomiska medel för genomförande av aktiviteter baserade på ändringen i instruktionen eller förslagen i denna strategi.
• Livsmedelsverket har inte fått till instruktionen kopplat mandat att styra andra aktörer (centrala/regionala/lokala) utifrån de behov som identifieras eller utifrån ett
samordnarperspektiv och planeringsperspektiv i instruktionen.
Förankring av den nationella strategin
Dokumentet är förankrat i det nationella nätverket för dricksvatten - hos arbetsgrupper,
koordineringsgruppen och styrgruppen (GD-nivå). På regional nivå förankras dokumentet genom kontaktpersoner hos länsstyrelserna. På lokal nivå är dokumentet förankrat i VAKA-gruppen. Beslut om slutlig version av dokumentet från år 2013 fattas av Generaldirektören på Livsmedelsverket.
Kommunikation av den nationella strategin
Livsmedelsverket ansvarar för den nationella strategin i egenskap av ”ägare” av uppdraget i instruktionen – att samordna planeringen för dricksvattenförsörjning under kriser. En samordning som görs inom ramen för VAB-gruppens verksamhet. En plan för hur strategin ska kommuniceras tas fram av VAB-gruppen under 2014.
Slutlig version av strategin planeras att kommuniceras till:
• Nationella nätverket för dricksvatten inklusive arbetsgrupper
• Samtliga samverkansområden inom krisberedskapssystemet
• Länsstyrelser
• Kommunledningar
• Dricksvattenhuvudmän
3Med centrala aktörer avses i första hand centrala myndigheter, med regionala aktörer länsstyrelser och landsting, och avseende lokala
aktörer är det framför allt kommunerna och deras förvaltningar, inklusive dricksvattenproducenter och kommunalförbund.
Förvaltning av den nationella strategin
Strategin föreslås att ses över av VAB-gruppen vart 3:e år. Den kan då uppdateras utifrån risk- och sårbarhetsanalyser från central nivå, underlag som Svenskt Vatten tillhandahåller från
rapporteringar, mot bakgrund av redan genomförda åtgärder eller nya identifierade behov och med stöd av ny information från i förekommande fall genomförda enkäter inom området.
Ansvar för försörjning
Författningar rörande krishantering utgår från ansvars-, likhets- och närhetsprincipen. Ansvars- och likhetsprincipen innebär att den funktion som ansvarar för en viss verksamhet i normalfallet också ska ansvara för den i händelse av kris och svåra påfrestningar, och så långt det går med samma organisation. Närhetsprincipen innebär att en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda. Det betyder också att grunden för agerande vid kriser finns i alla de vanliga lagarna som kommunallag, sjuk- och hälsovårdslag och livsmedelslag. Därutöver finns vissa särskilda
uppgifter och ansvar beskrivna i några särskilda författningar, främst i förordning om krisberedskap och höjd beredskap och lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Se bilaga 5.
De lagstiftningar och föreskrifter som respektive myndighet är ansvarig för har inga angivna mått för kvantitet för nödvattenförsörjning (antal liter per person och dag). I Livsmedelsverkets
Beredskapshandbok för Dricksvatten och i MBS:s resultatmålsarbete för värme, livsmedel och dricksvatten finns förslag till antal liter per person och dygn. Däremot finns viss vägledning i
Vattentjänstlagen (2006:412) angående ansvar att tillhandahålla dricksvatten och i Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) anges kommunens ansvar för sårbara grupper i samhället. Kvalitetsfrågorna i Livsmedelsverkets föreskrifter har kopplingar till möjligheterna att försörja med dricksvatten då krav på kvalitet begränsar urvalet reservvattentäkter.
Framtagande av den nationella strategin
Förslag till resultatmål för samhällets krisberedskap för försörjningen av dricksvatten, livsmedel och värme har, tillsammans med underlaget från VAB-gruppens workshop hösten 2012 samt iakttagelser från internationella observatörsinsatser, stor betydelse för arbetet att ta fram en nationell Strategi för planering av dricksvattenförsörjning under korta kriser. VAB-gruppens workshop har tagit hänsyn till pågående och tidigare projekt för att öka krisberedskapen på området, och har därför fokuserat på att hitta fokusområden av särskild betydelse för förmågan, identifierat flaskhalsar, och identifierat förhållanden som är besvärande eller hindrande i
utvecklingen av förmågan. Arbetet har i de delar som handlar om planeringsfrågor som ingår i formulerade strategier, mål och aktiviteter genomförts i samverkan med arbetsgruppen Dricksvatten och Planering i det nationella nätverket för dricksvatten.
Underlag, viktiga dokument och arbeten som legat till grund för föreslagna strategier, mål och aktiviteter är:
- Förslag till resultatmål för samhällets krisberedskap för försörjning av dricksvatten, livsmedel och värme.
- Remiss-versionen av Handlingsplanen för skydd av samhällsviktig verksamhet (20130910)
- Resultatet av VAB-gruppens Workshop oktober 2012
- Observatörsrapporter från relevanta internationella dricksvattenkriser
- Risker och förmågor 2012 (MSBs sammanfattning av förmågebedömningen avseende dricksvatten i kapitel 8.)
Underlagen och grundläggande fakta om dricksvattenbehov, ansvar och roller, och om lagstiftning återfinns också i dokumentet som bilagor.
Korta kriser
Livsmedelsverket utgår från Jordbruksdepartementets översyn (Jo 2009/1721) vilket är förarbetet till ändringen i Livsmedelsverkets instruktion och som ger en inriktning på kortvariga störningar från ett dygn upp till två-tre veckor, samt att störningarna främst är av regional och lokal karaktär. Vidare anges att svårare krissituationer som ger mer långvariga nationella störningar eller att direkta hot mot samhället som t.ex. risk för krig, inte ingår i ansvaret.
Försörjning av dricksvatten under kris styrs av flera faktorer. För att ge stöd i läsningen av
dokumentet följer här några viktiga exempel på faktorer som påverkar graden av konsekvenser vid kriser inom dricksvattenområdet;
1. Krisens art och direkta påverkan på funktionen i kedjan - från vattentäkt till distributionen.
2. Goda möjligheter att koppla till annan vattentäkt, annat vattenverk, annat distributionssystem.
3. Krisens begränsade påverkan på andra funktioner som produktion och distribution har ett stort beroende av (t.ex. El, Tele, IT, Analys, Transport, Kemikalier, Import, Personal etc.).
4. God krisplanering i sig – att den är avstämd med andra berörda aktörer/funktioner.
5. God kunskap om abonnenters möjligheter att ta emot nödvatten och behov av vatten.
6. God nödvattenplanering med förberedda åtgärder och avtal med entreprenörer för utkörning m.m.
7. Tillgång till nödvändiga reservdelar och reparationsmöjligheter.
8. Tillgång till reservkraft och diesel för driften samt en planering för uthållighet i bränsleförsörjning.
9. Tillgång till kompetens och personal.
Geografiska förutsättningar styr flera faktorer, som t.ex. närhet till andra vattentäkter, andra vattenverk eller system, och dessas kapacitet att försörja utsatta abonnenter. Förmågan är också en kompetens- och resursfråga för den enskilde kommunen, och sist även en generationsväxlingsfråga där kunskap kan gå förlorad när ny personal inte tillåts gå omlott.
Branschen anser att det är svårt att nödvattenförsörja fler än 500 till 1000 personer under mer än några dagar. Det är en stor logistisk utmaning att genomföra en omfattande nödvattenförsörjning, avseende tillgång till stora och små nödvattentankar, tillräckligt antal personal med kompetens, transportmöjligheter, tillgång till dricksvatten inom rimligt avstånd samt en genomarbetad plan för uppgiften. Att nödvattenförsörja större samhällen har under perioden 2010 – 2013 övats, och det går att anta att med en omfattande planering ska det gå att nödvattenförsörja samhällen med fler än 1000 invånare. Livsmedelsverket har under senare år införskaffat nödvattenutrustning. Idag finns dessa på sex depåer med totalt 27 containers med utrustning. Utrustningen kan idag räcka till uppåt
350 000 personer om man räknar med miniminivåer (3-5 liter/person och dygn). Erfarenheterna visar dock att det inte är tillräckliga mängder per person i en skarp händelse. Utrustningen är ett viktigt stöd, men det återstår många åtgärder för att den i praktiken ska vara möjlig att nyttja fullt ut i en händelse av en kris.
Förslag – En nationell strategi
Nedan följer förslag till strategier, mål som beskrivs utifrån det kunskapsunderlag som finns
sammanfattat i bilagorna. Till respektive mål finns identifierade behov, föreslås aktiviteter eller lyfts pågående eller tidigare aktiviteter. För aktiviteter anges möjliga angreppssätt, nuläge och alternativit vilken aktör/myndighet som kan vara lämpad att hantera frågan.
Övergripande långsiktigt mål för strategin
En säker dricksvattenförsörjning som i mängd och kvalitet klarar att försörja konsumenter och samhällsviktiga verksamheter/funktioner i kris.
STRATEGIER och mål
Följande strategier är numrerade 1 till 6, för varje strategi anges mål som är numrerade med
bokstäver och därtill hörande förslag/aktivitet som numreras löpande genom alla strategier. Strategi nr 4 har inte direkt koppling till korta kriser, men ingår i detta dokument då utpekade mål och åtgärder stödjer ett framsynt och förebyggande arbete och bidrar på så sätt väsentligt till förmågan och möjligheten att hantera korta kriser.
1. Att utveckla krisberedskapen inom dricksvattenområdet - särskilt avseende reservkraft, nödvattenplanering och krishanteringsförmåga.
a. Öka förutsättningarna för en realistisk, användbar och tillförlitlig reservkraftsplanering på lokal nivå
b. Det finns en genomtänkt nödvattenplanering som motsvarar faktiska
nödvattenbehov, hos förvaltningar och andra aktörer med samhällsviktiga uppgifter, och som är övad.
c. Det finns krisberedskapsplaner som är genomtänkta och användbara.
d. Övningar genomförs i tillräcklig omfattning, på flera nivåer, och med flera
förvaltningar och med andra aktörer involverade förutom dricksvattenproducenter.
e. Bidra till att dricksvattenproducenternas förmåga att uppfylla intentionerna i
”Handlingsplanen för skydd av samhällsviktig verksamhet” underlättas.
2. Att utveckla arbetet med risk- och sårbarhetsanalys och kontinuitetshantering för ökad redundans och kontinuitet i hela kommunen avseende dricksvatten.
3. Dricksvattensektorns risk- och sårbarhetsanalyser används i arbetet för ökad redundans i hela kommunen, är väl integrerade i de övergripande kommunala RSA:erna samt beaktar vattenbehovet i samtliga verksamheter.
4. Att utveckla regional samverkan och regionalt samarbete till att omfatta åtgärder som stärker försörjningsförmåga och krishanteringsförmåga.
a. Genom ökad samverkan inom större regioner bidra till att optimera möjligheterna till god krishantering och redundans i dricksvattenförsörjningen, oavsett kris eller vardag.
5. Att utveckla planering för skydd av befintlig och framtida vattenförsörjning på lokal, regional och nationell nivå.
a. Befintliga vattentäkter samt potentiella vattentäkter av större betydelse ska ha ett tillräckligt skydd så att dricksvattenförsörjningen kan anses vara robust och säker i ett långsiktigt perspektiv. Det går att skydda befintliga och framtida vattentäkter för en uthållig och tillräcklig vattenförsörjning, även i ett framtida klimat.
b. Dricksvattnets ställning – lokalt, regionalt, nationellt – är stärkt i förhållande till andra intresseområden i samhället som miljö och ekonomi.
c. Fortsatt utveckling av översvämningskarteringarna.
6. Stärka konsumenternas förmåga att klara en dricksvattenkris.
a. Konsumenterna har ökat sin förmåga att själva kunna hämta dricksvatten samt begränsa sitt behov av rent dricksvatten i en krissituation.
7. Att utveckla beslutsfattarnas kunskaper inom dricksvattenområdet samt stärka branschens förmåga att kommunicera.
a. Stödja en pågående dialog mellan dricksvattenproducenter, beslutsfattare och förvaltningar.
b. Stödja en ökad förståelse för dricksvattenområdet hos beslutsfattare.
STRATEGI 1: Att utveckla krisberedskapen inom dricksvattenområdet - särskilt avseende reservkraft, nödvattenplanering och krishanteringsförmåga.
Det finns flera brister inom flera områden som rör krishantering och dricksvatten. Särskilt
uppmärksammat är bristen på enkla, kortfattade och tydliga krisplaner, och inte minst realistiska och förankrade planer för t.ex. nödvattenförsörjning. Nödvattenplaner, reservkraftsplanering och krisplaner är i många fall inte kommunicerade med andra förvaltningar/funktioner, inte heller avstämda med andras aktörers planering eller avstämda mot faktiska behov av nödvatten. Alla planer behöver också övas i sitt sammanhang, dvs. med andra förvaltningar inblandade, och med personal från alla nivåer.
Det finns ett fortsatt stort kunskapsbehov, bland annat om roller och om aktörerna inom och utanför kommunen. Även generationsväxlingen kräver en fortsatt kunskapsöverföring och
kunskapsuppbyggnad. VAB-gruppen ser också behov av en attitydförändring, dvs. en utveckling av en kultur och ett engagemang, som gagnar det framtida arbetet och en god samverkan. Kunskapen om
”mjuka frågor”, om krisreaktioner hos personer och organisationer som hanterar en kris, måste öka för att bidra till bättre samarbeten. Detta bidrar också till att krisplanerna används som tänkt.
I den av MSB föreslagna ”Handlingsplan för skydd av samhällsviktig verksamhet” (remissversion 10 sept 2013) påtalas behovet av ett systematiskt säkerhetsarbete och att kontinuitetshantering4 är integrerade delar i all samhällsviktig verksamhet på lokal, regional och nationell nivå. Strategi 1 föreslår aktiviteter som ligger i linje med MSBs handlingsplan, men flera andra aktiviteter i den nationella strategin har direkt koppling till intentionerna i MSBs handlingsplan.
4Med kontinuitetshantering menas enligt MSB att långsiktigt etablera och kontinuerligt vidmakthålla en förmåga att upprätthålla sin verksamhet, oavsett vad som inträffar. Det handlar således om att minska sin sårbarhet och öka motståndskraften mot olika händelser som kan påverka ens kritiska verksamhet.
Mål 1a: Öka förutsättningarna för en realistisk, användbar och tillförlitlig reservkraftsplanering på lokal nivå
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig 1 Genomförande av projektet för ett
reservkraftkoncept – pågår.
Reservkraftprojektet syftar till stöd för planering i alla delar i kedjan. Från dimensionering, upphandling, drift och underhåll, tillförlitlig hantering i kris, prioritering, personalplanering, m.m.
Projektet drivs av Livsmedelsverket i samverkan med PTS, Elsäkerhetsverket,
Energimyndigheten.
Projekt 2013 – 2015 (2:4 medel) 2 Uppföljande beredskapsenkät:
Bränsleförsörjningsplaner för 2 veckors uthållighet – finns dessa?
Uppföljande enkät (tidigare reservkraftsenkät) kan genomföras längre fram i tiden.
/Livsmedelsverket
Mål 1b: Det finns en genomtänkt nödvattenplanering som motsvarar faktiska nödvattenbehov, hos förvaltningar och andra aktörer med samhällsviktiga uppgifter, och som är övad.
(Dvs. en planering som tar hänsyn till samhällets struktur, kvantitetsanalyser, resurs- och personalplanering, samarbetsbehov.)
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
3 Fortsatt genomförande av projektet
”Nödvattenövning Stor Stad”
Ett 15 tal större städer har övat under 2011- 2013, med alla förvaltningar och landsting närvarande. Ytterligare 15 städer behöver övas.
Livsmedelsverket söker 2:4 medel för övning av återstående 15 städer under 2014-2016.
4 Säkerställa kontinuiteten i
nödvattenplaneringen hos de 30 största städerna genom uppföljning av projektet
”Nödvattenövning Stor stad”
Livsmedelsverket söker 2:4-medel för att besöka de 30 stora städer som fått en nödvattenövning under 2011-2013 och förhoppningsvis övade 2014-2016 för att ge återkoppling på befintlig planering och ge stöd för fortsatt arbete.
/Livsmedelsverket 5 Öka insikten om behovet av kontinuitet
avseende dricksvattenförsörjning i kritiska funktioner och verksamheter (hos andra än dricksvattenproducenterna) genom t.ex. övningar.
Exempel: Effekten erhålls genom t.ex.
övningar i ”Nödvattenövning Stor stad” och uppföljningsmöten hos redan övade.
/Livsmedelsverket
Fler övningar för övriga städer och fler aktiviteter som stärker insikten behövs.
6 Informera om och utbilda i befintlig nationell utrustning för nödvatten (Livsmedelsverkets)
Förslag:
Återkommande instruktioner, samt inspirera kommuner till egna inköp av utrustning.
Framtagande av instruktionsfilmer som läggs på webben, samt Powerpoint-instruktioner
som visar steg för steg hanteringen, läggs på webben.
/Livsmedelsverket 7 Lyfta frågan på lokal nivå om att behovet
av personal för hantering av
nödvattenförsörjning behöver beaktas i planeringen inför akuta situationer.
Vid tillfällen där utbildning på utrustning ges bör detta komplettera med ett
diskussionssteg om personalförstärkning.
/Livsmedelsverket
Informera om frivilliggruppers förmåga till stöd.
/Livsmedelsverket och MSB 8 Utveckla metodik för behovsinventering
rörande behov av nödvatten inom olika funktioner/förvaltningar.
Kartlägga dricksvattenkonsumtion/- behov, konsumtionsmönster och sårbara abonnenter.
Detta ses som ett forskaruppdrag som VAB- gruppen kan lobba in till FoU-gruppen i det nationella nätverket för dricksvatten. I uppgiften kan också acceptabla avbrottstider för olika verksamheter och tider på dygnet vävas in, vilket också har koppling till aktiviteten ”styrvatten” (se senare förslag).
9 Inventering av stora tankar på hjul som kan nyttjas för påfyllning vid
nödvattensituationer.
Stora tankar behövs i ett läge där ett stort antal mindre tankar är utställda och behöver fyllas på från stor tank på hjul.
Förslag: Skapa en nationell lista med tankar från 10m3 och uppåt med kontaktuppgifter.
/Livsmedelsverket och MSB 10 Genomförande av ett projekt ”Styrvatten”
motsvarande tidigare ”Styrel”-projektet för att;
- Skapa prioriteringsmöjligheter via lagstiftning
- Definiera samhällsviktiga användare av dricksvatten - Skapa regional lägesuppfattning
över befintliga resurser per län
Förslag till delar i ett projekt för ”Styrvatten”:
Steg 1: Utreda frågan om det går att
genomföra ”Styrvatten” i likhet med ”Styrel”
och vilka konsekvenser det får.
/ Norrvatten och Uppsala vatten
Steg 2: Gemensam ansökan om ”Styrvatten”
som projekt under 2015 med beaktande av vunna erfarenheter från Styrel-projektet /Livsmedelsverket
Steg 3: Ge underlag och nödvändiga uppgifter för att kunna prioritera mellan kommunerna, när det gäller utrustning från angränsande län och från nationella lager.
/Länsstyrelser 11 Stödja kort- och långsiktig
kvantitetsplanering för
nödvattenförsörjning i varje kommun – varifrån, hur, omfattning
(framför allt som stöd för mindre och resurssvaga kommuner)
Omhändertas i forskningsförslaget angående metodik för behovsinventering rörande behov av nödvatten inom olika
funktioner/förvaltningar.
Mål 1c: Det finns krisberedskapsplaner som är genomtänkta och användbara
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
12 Bidra till utveckling av enkla, kortfattade, och tydliga krisplaner som är kopplade och kommunicerade med andra förvaltningars planer.
Återkommande utbildning, utveckling och kunskapsöverföring behövs.
Exempel: ”Nödvattenövning stor stad” är ett bra projekt som tydligt visar behovet av samverkan när det gäller krisplaner, och som åskådliggör hur och om planer fungerar.
/Livsmedelsverket
Förslag: Att genomföra ett projekt liknande
”KRIT-projekt” och avsett för
dricksvattenproducenterna, dvs kortfattade mycket enkla planer som kan kopieras rakt av.
/Livsmedelsverket
Förslag: att MSBs utbildningar tar upp information om nödvändigheten av att krisplaner görs i form av checklistor, och är kopplade och kommunicerade inom kommunen.
/MSB 13 Bidra till en ökad kunskap om roller och
aktörer på kommunal nivå.
Exempel: Projektet ”Dricksvattenkriser berör oss alla – polis och räddningstjänst” - har genomförts av Livsmedelsverket och SGU 2012-2013. Informations- och övningsdagen har genomförs i samarbete med
dricksvattenproducent på lokal nivå, och med inbjuden polis, räddningstjänst och
miljökontor.
Förslag: En fortsättning på projektet (2014- 2016) kan tillgodose att några av de 30 största städerna (som ännu inte deltagit) får
möjlighet att öka förmågan till samsyn vid stora olyckor vid vattentäkter över förvaltnings- och aktörs-gränserna.
/Livsmedelsverket och SGU 14 Översyn av bolagsordning för bolag och
förbund avseende kriser, och ta fram ett förslag för kommunerna
Övningar ger inblick i den komplexitet som uppstår med bolag som omfattar fler kommuners dricksvattenförsörjning, där bolagsordningen styr verksamhet och beslutsfattande under normala förhållanden men inte förhåller sig till kris. Där en kris som lyfts till extraordinär händelse kan få en krisledning som måste förhålla sig till ett bolag.
Frågan är aktualiserad av Per-Erik Ebbeståhl (Malmö stad) till SKL
Mål 1d: Övningar genomförs i tillräcklig omfattning, på flera nivåer, och med flera förvaltningar och med andra aktörer involverade förutom dricksvattenproducenter.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
15 Bidra till att fler övningar genomförs, som omfattar många aktörer inom en kommun och inom respektive avrinningsområde.
Exempel: Projektet ”Nödvattenövning stor stad” bidrar till denna aktivitet. Projektmedel söks för 2014-2016 av Livsmedelsverket.
16 Bidra till fler större övningar som omfattar dricksvattenfrågor alt.
dricksvattenscenarios genomförs på länsnivå.
Övningar på länsnivå bidrar till kommungränsövergripande stärkt krishanteringsförmåga.
Exempel: ”Pumpa läns övningen i
Östergötland 2013” där myndigheter i VAB- gruppen var involverade. Projektet ”Regionalt stöd” stöder också aktiviteten,
Livsmedelsverket söker projektmedel för liknande satsning 2014-2016.
Mål 1e: Bidra till att dricksvattenproducenternas förmåga att uppfylla intentionerna i ”Handlings- planen för skydd av samhällsviktig verksamhet” underlättas. (remissversionen 10 sept 2013)
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
17 Påverka/medverka till att kommunen i sin avtalsskrivning med privata och offentliga aktörer tar höjd för att verksamhet, produktion och leverans även fungerar under olika typer av krissituationer.
Utveckling av aktiviteten kan samverka med utvecklande av livsmedelsförsörjningsarbetet och dess aktiviteter i ”SKAL-projektet”.
/Livsmedelsverket
18 Identifiera pådrivande faktorer som bidrar till samverkansviljan hos de privata aktörer som har gränssnitt mot dricksvattenproducenter.
För dricksvattenproducenterna synliggöra behovet av samverkan med den privata sektorn. Inspirera
dricksvattenproducenterna genom goda exempel på modeller och metoder från andra sektorer (el och tele).
Det handlar bland annat om stora privata aktörer som konsumerar dricksvatten, privata aktörer som tillhandahåller samhällsviktig verksamhet m.fl. där det behövs samråda om dels minskad förbrukning, om behov och om alternativa åtgärder.
Förslag: identifiera pådrivande faktorer i ett projekt med 2:4-medel under 2015. Ta fram det underlag som finns (finns en hel del gjort) och packetera och marknadsföra detta.
/Livsmedelsverket 19 Undersöka standarders möjlighet att
användas inom dricksvattensektorn - ISO standarder 310005 och ISO 223016
Förslag: VAB-gruppen, i samverkan med MSB, undersöker standardernas möjligheter för dricksvattenproducenternas interna arbete.
5ISO standarder 31000 = Standard om principer och generella riktlinjer för riskhantering
6ISO 22301 = Standard för ledning av kontinuitet anger krav för att planera, upprätta, införa, tillämpa, övervaka, underhålla och ständigt förbättra ett dokumenterat ledningssystem för att skydda mot, minska sannolikheten och förbereda för, agera på och återställa efter avbrott, när de inträffar
20 Ta fram en sektorsbaserad (för dricksvattensektorn) vägledning för skydd av samhällsviktig verksamhet, i enlighet med intentionen i MSBs förslag till handlingsplan.
Förslag: Föreslå Styrgruppen för Nationellt nätverk för dricksvatten att lägga detta uppdrag på nätverket, därVAB-gruppen får huvudansvaret att leda arbetet.
21 Undersöka hur sektorn dricksvattens kritiska infrastruktur (ledningsnät) kan stärkas gentemot annan identifierad samhällsviktig verksamhet, och vilka krav som bör ställas.
Förslag: Föreslå Styrgruppen för Nationellt nätverk för dricksvatten att lägga ett uppdrag på nätverket att utreda hur ledningsnät till samhällsviktig verksamhet kan bli robustare (metod och kravprofil). Forskningsgruppen kan med stöd av juristgruppen i nätverket genomföra arbetet.
22 Aktiviteter om Risk- och
sårbarhetsanalyser och ”Styrvatten” har också direkt koppling till MSBs förslag till handlingsplan – dessa återfinns under strategi 2 och strategi 1/mål 1b
STRATEGI 2: Att utveckla arbetet med risk- och sårbarhetsanalys och
kontinuitetshantering för ökad redundans och kontinuitet i hela kommunen avseende dricksvatten
Det är av stor vikt att dricksvattenhuvudmän tar fram risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) som också används och integreras i kommunens gemensamma övergripande RSA. Dessutom behöver samtliga förvaltningar och andra aktörer med beroende av dricksvatten medvetandegöras om att det inträffar mer eller mindre allvarliga och frekventa tillbud och allvarliga händelser inom dricksvattenområdet.
För att göra möjligt att höja kvaliteten och kommunikation av RSA:er över förvaltningsgränser krävs det stöd och incitament från ledningsnivå. Det kräver kunskap och insikt om betydelsen av detta arbete hos ledningen.
MSBs framtagna resultatmål för livsmedel och dricksvatten (se bilaga 3) säger i sin första attsats; att berörda aktörer med utgångspunkt i risk- och sårbarhetsanalyser, förmågebedömningar och annan beredskapsplanering vidtar åtgärder som minskar risken för allvarliga störningar i dricksvattenförsörjningen.
Strategi 2 ligger därmed i linje med önskemålen enligt resultatmålet, som tagits fram på uppdrag av Regeringen.
Mål 2a: Dricksvattensektorns risk- och sårbarhetsanalyser används i arbetet för ökad redundans i hela kommunen, är väl integrerade i de övergripande kommunala RSA:erna samt beaktar vattenbehovet i samtliga verksamheter.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
23 Bidra till en utvecklad utvärdering av kommunernas risk- och
sårbarhetsanalyser på regional nivå.
Genom uppföljningsarbete kan länsstyrelserna ha möjlighet att identifiera om
dricksvattenproducenternas RSA integreras i
förvaltningars och kommunens övergripande RSA.
/Länsstyrelser 24 Genomföra utbildningar om RSA-arbete
som samlar fler kommunala förvaltningar och även kommunpolitiker.
Utbildningar behövs för ett bredare perspektiv på generella risk- och sårbarhetsanalyser (som utförs enligt föreskrifterna) eftersom RSA:er ska nyttjas som verktyg för arbetet med redundans och kontinuitet i HELA kommunen.
Analyserna bör i tillämpliga delar beakta dricksvattenfrågor.
(Not. Bör inkludera en säkerhetsanalysdel och beakta säkerhetsperspektivet – dvs. när blir RSA i sig en känslig handling, och hur hantera produkten?)
/MSB, Länsstyrelser, Livsmedelsverket och om möjligt även SKL
25 Stödja integrering av RSA i de kommunala handlingsprogrammen.
Att säkerställa att kommunernas samtliga RSA hanteras i de kommunala handlingsprogram som ska upprättas enligt LSO 3 kap 3 § (handlingsplan för förebyggande verksamhet) och LSO 3 kap 8§ (handlingsplan för
räddningstjänst) /MSB
26 Utveckla ett rapporteringsverktyg för RSAer.
Denna aktivitet är klar hö 2013!
/MSB
27 Sprida inspirerande exempel för modeller av RSA och som kommunicerar med kommunens övriga RSA-arbete.
I Sverige används Svenskt Vattens databas VASS för att samla in och analysera data för bedömning av vattensektorns verksamhet.
VAB-gruppen har varit med och tagit fram statistikfrågor rörande leveranssäkerhet i
”VASS Dricksvatten”.
Förslag: Kan en framtida utveckling av VASS innehålla något om RSA? T.ex. frågor av karaktären ”Har du kommunicerat RSA med andra förvaltningar i din kommun?”
/ Svenskt Vatten och VAB-gruppen
28 Bidra till start av insamling av information rörande händelser inom
dricksvattenområdet från kommuner och regioner
För att undersöka och registrera vilka händelser som faktiskt inträffar bör en informationsinsamling ske, antingen som en specifik avgränsad aktivitet eller genom inrättande av ett rapporteringssystem som främst riktar sig mot kommunerna.
Underlaget blir en verifiering av utförda
RSA:er och ger underlag för prioritering av åtgärder i olika områden. (Områden kan vara geografiska för att hitta gemensamma nämnare)
Förslag: Livsmedelsverket och Svenskt vatten tar tag i frågan i samverkan med MSB.
/Livsmedelsverket, Svenskt Vatten, Länsstyrelser
STRATEGI 3: Att utveckla regional samverkan och regionalt samarbete till att omfatta åtgärder som stärker försörjningsförmåga och krishanteringsförmåga.
Internationella observationer (se bilaga 1) där konsekvenser för dricksvatten av översvämningar, torka eller brist på dricksvatten redovisas, visar med tydlighet på att en utvecklad samverkan och ett utvecklat samarbete inom större regioner är en framgångsfaktor, oavsett händelse.
Sammankopplade system ger också möjligheter till ett utökat och förbättrat underhåll och
omhändertagande av vattenverk, ledningsnät och vattentäkter. Men framför allt gör det möjligt att försörja från annan producent i händelse av större allvarligare kriser m.m. Det stärker därmed förmågan att försörja oavsett orsak/händelse och stärker krisberedskapen.
Observationerna visar att en organisation som tagit hotbilderna inom dricksvattenområdet på allvar och förberett sig har haft en framgångsrik krishantering som bidragit till mycket begränsade
konsekvenser för konsumenterna. Det går att dra slutsatsen att en högre grad av centralisering i byggandet av nya organisatoriska strukturer och med statligt ägande har möjliggjort stora och viktiga investeringar och prioriteringar. För Sveriges del kan länsstyrelser med sitt geografiska
områdesansvar utveckla mellankommunal samordning, som på liknande sätt stärker kontinuitetshanteringen på lokal och regional nivå.
Mål 3a: Genom ökad samverkan inom större regioner bidra till att optimera möjligheterna till god krishantering och redundans i dricksvattenförsörjningen, oavsett kris eller vardag.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
29 Initiera en långsiktig strategidiskussion om redundans i större regioner samt utreda möjligheterna till nationella investeringar för sammanbindningar av större dricksvattenledningssystem (som också är ett stöd vid korta kriser).
Hur kan större och mindre kommuner samverka för att öka redundansen i större områden?
Långsiktig vattenförsörjningsplanering kan generera ett behov av en mellanregional/
mellankommunal planering av de tekniska lösningarna. Planeringen av de tekniska lösningarna bör även beakta behov som uppstår vid händelse av krissituation.
Förslag: Centrala myndigheter, länsstyrelser och regionförbund ger stöd i diskussion och planering. Genomförs initialt som en workshop i samverkan med SKL, bransch, länsstyrelse m.fl.
/VAB-gruppen
30 Bidra till utökat skydd för framtida Exempel: Se metodiken enligt Kalmar
vattenbehov genom nationella inventeringar och utpekande av strategiskt viktiga vattentillgångar.
(presenterad 21/1 2013): Fördjupade klimatanalyser, beskrivning och prioritering, riksintresseförklaringar, särskilt skyddade områden för framtida försörjning, bidra till materialförsörjningsplanering (grus) m.fl.
åtgärder.
Förslag: I eventuella framtida aktiviteter är det viktigt att denna process äger rum i samklang med det som görs inom vattenförvaltningen enligt vattendirektivet. Där har man ett fokus på vattenskydd som måste samordnas med dricksvattenintressen.
/SGU, HaV och Länsstyrelser 31 Bidra till utökade samarbeten över större
regioner som grund för att skapa redundans och möjliggöra nyttjande av gemensamma resurser.
Svensk vattenförvaltning innehåller tanken på samordning av kommuner inom ett eller flera avrinningsområde/n. Dricksvattenfrågorna behöver få sin plats inom ett sådant synsätt.
32 Utveckla olika förmågor att möta en dricksvattenkris på regional nivå.
Förslag: genomföra en konferens mellan VAKA, Livsmedelsverket, SMI m.fl. för att kunna möta t.ex. nästa stora
dricksvattenburna sjukdomsutbrott i
storleksklassen Östersund 2010 för att bidra till en ökad förmåga.
33 Stärka kommunernas och länsstyrelsernas förmåga att bättre nyttja PBL7 för skydd av framtida
vattenförsörjningsmöjligheter.
34 Stödja att samordning av
vattenförsörjningsplanerna mellan länen blir en tydligare uppgift hos
vattenmyndigheterna.
Förslag: Bidra till att det som görs på regional nivå blir tillgängligt nationellt som exempel, underlag och stöd för andra regioners arbete.
/Vattenmyndigheten 35 Bidra till att naturresursfrågan beaktas i
den parlamentariska utredning: Regional planering och bostadsförsörjning, Dir.
2013:78
Boverket ansvarar för aktiviteten.
STRATEGI 4: Att utveckla regional och nationell planering för skydd av befintlig och framtida vattenförsörjning
Denna strategi ingår i detta dokument då utpekade mål och åtgärder stödjer ett framsynt och förebyggande arbete och bidrar på så sätt väsentligt till förmågan och möjligheten att hantera korta kriser.
7PBL – plan och bygglagen
Från de internationella observationerna har slutsatser dragits att det finns fördelar med statligt ägda organisatoriska strukturer med mer central styrning i byggande av system, större investeringar och prioriteringar som är regionala insatser inte kommunala. Dessa organisatoriska lösningar gagnar hela regioner och har lagt en grund för möjligheten att bygga en unik redundans, som inte har sin
motsvarighet i Sverige.
Baserat på observationerna rekommenderar VAB-gruppen att överväga ytterligare skydd för vattentillgångar, i synnerhet för framtida behov och att ge dricksvattenaspekterna en starkare ställning i förhållande till andra miljöintressen och andra ekonomiska intressen på lokal, regional och nationell nivå. Vidare att utse en funktion med ett övergripande ansvar för områden där det råder ökade risker för torka, översvämning m.m., samt fortsatt och utvecklat arbete med
översvämningskarteringar som nödvändiga redskap.
Mål 4a: Befintliga vattentäkter samt potentiella vattentäkter av större betydelse ska ha ett tillräckligt skydd så att dricksvattenförsörjningen kan anses vara robust och säker i ett långsiktigt perspektiv.
Det går att skydda befintliga och framtida vattentäkter för en uthållig och tillräcklig vattenförsörjning, även i ett framtida klimat.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
36 Utveckling av en förbättrad vägledning avseende prövning och tillsyn inom vattenskyddsområden för att syftet med vattenskyddsområdet ska få ett större genomslag i praktiken.
Idag finns inte tillräcklig kompetens på lokal nivå. Det finns heller inte information framtaget för markägare etc. om vattenskyddsområden.
37 Det finns behov av att synliggöra det framtida behovet av dricksvatten i den fysiska planeringen.
Samspelet och ansvarsfördelningen i planeringsprocessen finns beskriven i Plan och Bygglagen (PBL) och i Förordningen om hushållning med mark- och vatten- områden. Alla kommuner ska enligt PBL ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta. Översiktsplanen utgör underlag för beslut och är vägledande för kommunens beslut om mark- och
vattenanvändning, däribland bygglovgivningen. Den är också
vägledande för andra myndigheters beslut - och vattenanvändning. Planen ska ange inriktningen för den långsiktiga
utvecklingen av den fysiska miljön. Kommunerna har huvudansvaret och Länsstyrelserna har en roll att stödja kommunerna i planeringsprocessen.
Samtliga myndigheter som t.ex.
länsstyrelser och vattenmyndigheter har ett uppdrag att tillgängliggöra data och underlätta arbetet. Översiktsplanen ska även beakta och medverka till att uppnå
miljökvalitetsnormerna och i övrigt bidra till vattenmyndigheternas åtgärdsprogram genomförs. Boverket har också en viktig roll för syftet med denna aktivitet.
Mål 4b: Dricksvattnets ställning – lokalt, regionalt, nationellt – är stärkt i förhållande till andra intresseområden i samhället som miljö och ekonomi.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
38 Utveckla ett verktyg för att kunna värdera vattentäkter, ett värde som kan ställas i ett förhållande till andra ekonomiska intressen.
Avvakta resultatet av ett pågående SVU- projekt ”Värdet av rent vatten”. Därefter ta fram en räknesnurra som kan användas för att översiktligt beräkna det ekonomiska värdet på vattentäkter utifrån uttagbart flöde och bedöma deras ekonomiska värde med hänsyn till användarvärde, optionsvärde,
existensvärde. Detta kan sedan användas som arbetsmaterial. Materialet bör tas fram i samråd med SKL, HaV och SGU.
39 Medvetandegöra fler politiker,
tjänstemän och handläggare om värdet och behovet av långsiktighet, samt ta itu med bristen på förståelsen av samband (effekter och konsekvenser för
dricksvattnet beroende på andras agerande och beslut).
Förslag: En aktivitet som genomförs inom nationella nätverket för dricksvatten. Använda ett material framtaget av Svenskt Vatten och en webb-baserad utbildning för politiker (projektet klart 2013).
Mål 4c: Fortsatt utveckling av översvämningskarteringarna.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
40 Uppdatera befintliga
översvämningskarteringar (eller framtagande av nya).
Denna aktivitet pågår över landet.
Länsstyrelserna bistår med prioriteringslistor över prioriterade vattendrag för nya
karteringar. Klimateffekterna och dess konsekvenser är en del i arbetet, varför uppdateringen är ”klimatanpassad”.
/MSB 41 Framtagande av metodstöd för
framtagande av egna
översvämningskarteringar i kommuner
Denna aktivitet pågår. De områden som inte omhändertas av MSB när det gäller
översvämningskarteringar ges kommunerna möjlighet att själva ta fram egna sådana genom det metodstöd som tas fram. /MSB
STRATEGI 5: Att stärka konsumenternas förmåga att klara en dricksvattenkris
Svenska dricksvattenkonsumenter har en låg mental förberedelse för att själv vara förberedda för att hantera kriser, oavsett typ av kris. Detta gäller särskilt i stadsmiljöer. Internationella observationer visar att mental förberedelse har stor betydelse för individens förmåga att klara krissituationer, och vid bristsituationer avseende dricksvatten även vara försiktiga med vattenanvändningen.
Vi behöver öka konsumenternas mentala förberedelse för olika krissituationer och för möjligheterna att själva kunna vidta egna åtgärder före och under en kris. Det innebär också att vi behöver ett större fokus på ett underifrånperspektiv. Att evakuera invånare från större städer, inklusive
sjukhusen, är en svår uppgift och något som tidigt förkastades under de svåra översvämningarna som drabbade England 2007. Om en svensk region skulle drabbas av omfattande problem torde samma slutsats dras gällande evakuering även hos oss. Därför krävs en genomtänkt organisation och planering för nödvattenförsörjning, på lokal, regional och nationell nivå samt att förbereda konsumenter som har möjlighet att vidta egna åtgärder.
Mål 5a: Konsumenterna har ökat sin förmåga att själva kunna hämta dricksvatten samt begränsa sitt behov av rent dricksvatten i en krissituation.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
42 Öka konsumenternas kunskap om sitt eget dricksvattenbehov samt sin egen förmåga att förbereda sig för en kris med begränsad vattentillgång.
Förslag: Livsmedelsverket tar fram en tydlig aktivetet med förslag till metod och underlag i samverkan med aktörerna inom VAB-gruppen och Samverkansområdet teknisk infrastruktur under 2014 alt 2015.
STRATEGI 6: Att utveckla beslutsfattarnas kunskaper inom dricksvattenområdet samt stärka branschens förmåga att kommunicera
Det är en allmän uppfattning att branscher (inte minst va-branschen) sitter i egna ”fack” med ett för branschen självklart fackspråk och given vokabulär, samt med för branschen självklara kunskaper och uppfattningar. Detta är ett hinder för en god kommunikation över förvaltnings- och branschgränser och till beslutfattare på ledningsnivå. Dricksvattenbranschen behöver stöd i att ta fram underlag för att bättre kommunicera sårbarheter, behov och inträffade händelser. Det är en nödvändighet att utbilda högre nivåer och politiker för att på sikt stärka området som helhet.
Beslut, prioriteringar, investeringar, möjligheter att förädla risk- och sårbarhetsanalyser, krisplaner och nödvattenplaner är beroende av tid, engagemang och medel. Alla nationella strategier i detta dokument bygger mer eller mindre på en god kunskap inom dricksvattenområdet hos beslutsfattare och politiker. För att uppnå goda resultat inom alla valda strategier behöver kunskapsbyggandet även nå ut till beslutfattarna. Därför ingår denna strategi som stöd för korta kriser.
Mål 6a: Stödja en pågående dialog mellan dricksvattenproducenter, beslutsfattare och förvaltningar.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
43 Öka kommunikationen med beslutsfattare och andra förvaltningar med faktiska uppgifter om sårbarheter, inträffade incidenter och allvarligare händelser.
I den svenska vattenförvaltningen diskuteras behovet av samordning inom kommunerna mellan alla kommunens vattenrelaterade instanser. En sådan samordningsgrupp behöver sedan samordna sig interkommunalt inom ett avrinningsområde. Arbete pågår för att finna en mekanism som involverar den kommunala politiken i dels framtagandet av översiktsplaner dels i att lägga program för vattenvården i den egna kommunen.
44 Stöd till branschen för att enklare anpassa Svenskt Vattens genomför en kampanj för att
budskap och information till målgrupper inom och utanför kommunen.
öka medvetenheten hos allmänheten om vikten av att värna om vattnets kretslopp för att vi ska behålla ett rent vatten i Sverige. Här kan hämtas exempel från lämpliga
formuleringar.
/Svenskt Vatten
Mål 6b: Stödja en ökad förståelse för dricksvattenområdet hos beslutsfattare.
Förslag/Aktivitet Kommentar/Förslag ansvarig
45 Bidra till ett ökat engagemang, attityd och kultur som grund för utvecklad samverkan och goda relationer mellan viktiga
aktörer.
Här ser VAB-gruppen att engagemang och attityd påverkas av kunskapen om vattnets värde och kostnader när något händer.
Exempel: Flera tidigare aktiviteter ger grund för denna aktivitet, som t.ex.
”Dricksvattenkriser berör oss alla”
”Nödvattenövning stor stad” och Svenskt vattens kampanj om ökad medvetenhet och kunskap om kretsloppet. Ett annat gott exempel som kan nyttjas av flera är arbetet som görs av Vattenmyndigheten i Bottenviken. Myndigheten har tillsammans med kommunförbundet i Norrbotten utarbetat ett koncept, s.k.
”vattenpolitiker”. Dessa är 1-2 utsedda personer inom varje kommun som bla har som uppdraget att lyfta och politiskt förankra vattenfrågor i kommunen.
Uppdraget syftar även till att främja en dialog om vattenfrågor i kommunen och att främja samarbete och utbyte mellan kommuner kring vattenfrågor.
46 Bidra till en ökad insikt och förståelse om sårbarhet inom dricksvattenområdet.
Samövningar, som ett verktyg, och att beslutsfattare i större utsträckning deltar i arrangemang som t.ex. ”Nödvattenövning stor stad.”
47 Utbilda politiker och beslutsfattare. Förslag: Politikerdagar genomförs årligen inom partierna. Detta möjliggör deltagande för lobbyarbete för dricksvattenfrågorna.
/Livsmedelsverket, Länsstyrelser, SKL , MSB i samverkan med det nationella nätverket för dricksvatten
Webb-utbildning för politiker (pågår).
/ Svenskt Vatten
48 Informera andra centrala myndigheter, via Förslag: Framtagande av kunskapsunderlag för
samverkansområden i
krisberedskapssystemet, för att stärka nödvattenplaneringen och medverka till att dricksvattenfrågorna förs vidare i respektive sektor som ”kravställare”.
olika målgrupper för att kunna informera flera sektorer.
/Livsmedelsverket
Bilaga 1 Underlag till föreslagna strategier och aktiviteter
VAB-gruppens work shop oktober 2012 – Frågeställning: Var brister det idag? Vilka är de viktigaste fokusområdena?
VAB-gruppen har under en gemensam work-shop hösten 2012 identifierat 4 övergripande områden där det finns behov av förstärkningar och som är viktiga för att klara försörjning under kris, och där det också finns svagheter som motverkar behoven.
4 behovsområden med förklaring följer här;
1. Samverkan och krisplaner
Det finns behov av enkla, kortfattade och tydliga krisplaner. Krisplaner som också används under övning och skarpt läge. Krisplanerna måste också kommuniceras med andra aktörer och förvaltningar så att kompletteringar och överbryggningar mellan planer blir möjliga att utarbeta. En krisplans nödvattendel som inte är kommunicerad med andra förvaltningar och samhällsviktig verksamhet kommer troligen inte att hålla måttet i en nödvattensituation. Det finns ett fortsatt stort behov av kunskap om olika roller, och om aktörerna inom och utanför kommunen. Ett annat behov kan sägas vara att det finns engagemang, en attityd och en kultur som möjliggör ett gott arbete och en god samverkan. Det finns ett behov av att en ständigt pågående utbildning, utveckling och
kunskapsöverföring, och som tar hänsyn till generationsväxlingen. När det gäller ”mjuka frågor” och kunskap om krisreaktioner hos krishanterare måste kunskapen öka för att bidra till bättre samarbete och att krisplanerna också används som tänkt.
2. Nödvattenplanering
Nödvattenplanering bör göras i samarbete med alla berörda aktörer och övas regelbundet. Det måste finnas kunskap om alla berörda aktörer/förvaltningar som berörs av kriser som kräver nödvatten, inklusive samhällsviktig verksamhet. Det måste också finnas kunskap om behovet av kontinuitet i kritiska funktioner. Varje kommun bör genomföra en kvantitetsplanering som
innehåller; varifrån och hur annat vatten kan hämtas och omfattar minst nödvattenbehovet upp till 10-15 liter per person och dag.
3. Risk och sårbarhetsanalyser
Samtliga dricksvattenhuvudmän behöver genomföra en risk- och sårbarhetsanalys (RSA) som håller tillräckligt hög kvalitet. Dessutom att denna RSA används och integreras i kommunens gemensamma övergripande RSA. Det bör finnas en kommunal verksamhetsanalys som omfattar även
vattenbehovet i samtliga kommunala verksamheter, och att RSA är ett verktyg som används i arbetet med redundans i hela kommunen.
4. Reservkraftplanering
Varje kommun bör ha en plan för hur den kommunala reservkraftsparken ska användas inom dricksvattenområdet, och där reservkraften i förväg har fått en prioritering för vilka funktioner som går före andra funktioner i kris. Varje kommun bör ha persona l som sköter och underhåller reservkraftsparken enligt särskild plan och att det finns reservdelar. Kommunen bör ha en plan och rutin för dieselförsörjning av reservkraften under kriser, och ha förberedelser för uthållighet om minst 2 veckor. Personalen utbildas i hanteringen av reservkraft i kris och har god kunskap om säkerhet och miljöhänsyn (skydd av vattentäkter).
Identifierade brister och hinder för åtgärder
Det inträffar få stora kriser. Det påverkar krisledningsförmåga och möjligheter att revidera och utveckla krisplanerna. Det ger också små möjligheter till insikter i brister i krisledning och förmåga till nödvattenförsörjning. Det är angeläget och viktigt att branschen i mycket större utsträckning än idag kommunicerar information med statistik om faktiska händelser och tillbud till övriga förvaltningars risk- och sårbarhetsanalysarbete.
Övningar behöver ledas av extern aktör för att få någon som törs påtala brister gentemot kommunledning och chefsskiktet hos förvaltningar och dricksvattenproducenter. Slimmade organisationer och generationsskiften påverkan viljan och tid för övning.
Det finns brist på insikter om vilken förmåga som finns att hantera kriser som kräver
nödvattenförsörjning i de högre ledningsnivåerna, men även hos andra berörda i kommunen. Små kommuner har generellt sett liten förmåga, inte minst styrks detta av enkätresultat (se nedan).
Dricksvattenproducenterna har dålig kunskap om andra aktörers behov av dricksvatten, samt att andra förvaltningar och aktörer på så sätt inte heller medvetandegörs om sitt beroende av dricksvatten.
Slimmade organisationer, eller organisationer med personalbrist, ger liten tid för att inhämta ny kunskap, att ta fram RSA:er av god kvalitet, utarbeta krisplaner och att dokumentera och bidra till ett bra generationsskifte. Den brist på insikt som kan finnas i de högre ledningsnivåerna, men även i andra förvaltningar, påverkar möjligheterna till framtagande av tillräckligt bra RSA:er. För RSA- arbetet behöver samtliga förvaltningar/ansvariga medvetandegöras om att det händer tillbud redan idag. Arbetsgruppen tror att det finns ett visst motstånd mot att rapportera de händelser som inte märks hos abonnenterna.
VA-Sverige behöver kommunikationsstöd för att kliva ur ”fackspråket” och bli bättre på att visualisera problemen och möjligheterna.
När det gäller reservkraft finns det ingen som har ett utpekat ansvar för reservkraft, det gäller alla nivåer lokal, regional som central nivå. Kunskapen om detta förhållande torde vara dålig på kommunal nivå. Det finns stora brister på området reservkraft enligt enkäten maj 2012 (se stycke nedan).
Redovisat nuläge Reservkraft – Reservelenkät 2012
Enligt enkäten finns det finns idag många kommuner som saknar tillräcklig kunskap för att på ett bra sätt planera för, upprätthålla och hantera reservkraft under kris, samt att ha en hantering som är säker både vad gäller elsäkerhet som miljö. Så många som 73 % (av 99 kommuner) har ett behov av att öka förmågan och öka kompetensen avseende planering och hantering, och av dem är 5
kommuner helt utan egen kompetens som köper tjänster från privata entreprenörer. Vi vet också att det under de senaste åren i åtminstone ett 30-tal kommuner har reservkraft inte fungerat som den ska i skarpt läge.
Redovisat nuläge Krisberedskap - Krisberedskapsenkät 2012 och halvtidsrapportering från Nödvattenövning Stor stad
Det finns ett relativt stort antal krisplaner hos dricksvattenproducenterna enligt enkäten. Dock visar erfarenheter från fältet och de olika övningar som genomförs i Livsmedelsverkets projekt
”Uppföljningen av starthjälpen” och ”Nödvattenövning Stor stad” (NÖV) en annan bild av krisledningsplaner och hur de används:
- Dricksvattenproducenterna har mycket ofta brister i kunskaper kring kommunens övergripande krisledning och sin egen roll i denna.
- Det saknas rutiner för att ta fram funktionella (fungerande) krisledningsplaner (inkl.
checklistor).
- Ofta är de krisledningsplaner i form av en traditionell ”rapport” med långa textavsnitt som blir svår att använda i en akut situation.
Både i NÖV och vid Uppföljningen av starthjälpen har det varit tydligt att de krisledningsplaner många har med sig till övningen i princip alltid blir liggande olästa under hela övningsdagen. I NÖV är det också tydligt att många dricksvattenproducenter behöver stöd i att skapa en fungerande och effektiv struktur i själva krisledningsarbetet.
Enligt den enkät som genomfördes under 2012 ”Nuläge Krisberedskap - Krisberedskapsenkät 2012”
av Livsmedelsverket med dricksvattenproducenter som målgrupp konstateras att ett stort antal kommuner saknar redundans i form av sammankopplingar med egna eller andras vattenverk i egen eller annan kommun. Beroende på hur frågan ställs så saknas detta i mellan 55 till 75 procent av kommunerna.
32% (42 st) har alternativ leveransmöjlighet/-er enligt nedan variationer;
15% (20 st) har en sådan koppling som täcker upp till 20 procent av tätortens behov 18% (23 st) har en koppling som täcker upp till 100 procent av dricksvattenbehovet
12% (17 st) har möjlighet att snabbt koppla in en reservvattentäkt och som täcker mellan 60 till 100 procent av behovet
54% (70 st) saknar helt möjlighet att snabbt koppla in en reservvattentäkt (inom 48 timmar) 40 % saknar helt möjlighet att nödvattenförsörja med egen utrustning.
30% klarar att försörja upp till 20 procent av befolkningen med egen utrustning.
45% har en nödvattenplan, av dessa har en stor del kartlagt känsliga abonnenter.
Cirka nio av tio dricksvattenproducenter har reservkraft till det största vattenverket. Det är dock anmärkningsvärt att så många som 26 % har ingen eller mycket liten uthållighet när det gäller bränsletillförseln, dvs. en maximal uthållighet om några få timmar. 50% har en uthållighet upp till 3 dagar och 24 % har en uthållighet på en vecka eller längre.
Förmågan att ta emot externa materiella förstärkningsresurser (till exempel reservelaggregat) är beroende av vattenverkens möjlighet till inkoppling av reservelverk. Kompetensen för att hantera reservkraft är begränsad.
Några ytterligare dragna erfarenheter från NÖV projektets halvtidsrapportering är att;
