Så här behandlar du ledgångsreumatism

(1)

Åucs Expertserviceområdet Fysio- och ergoterapi Innehållet kontrollerat 2008

Så här behandlar du ledgångsreumatism

Egenvård med fysio- och ergoterapeutiska medel

För att bra kunna sköta ledgångsreumatism krävs det kunskap om sjukdomen. Syftet med den här instruktionen är att ge svar på frågor om reumatism och att hjälpa Dig att genom fysio- och ergoterapi hitta lämpliga metoder för egenvård. Även om man inte helt kan bota sjukdomen, kan man genom en tidig och helhetsinriktad behandling lindra symtomen och rentav bli symtomfri.

Vad beror ledgångsreumatism på?

Ledgångsreumatism är en långvarig inflammatorisk allmänsjukdom, som uppstår av okänd orsak. Dess centrala drag är ledinflammation. Vid kraftiga inflammationer har patienten ofta allmänna symtom, trötthet och ibland feber. Innan ledgångreumatismen bryter ut kan den föregås av en flera månader lång obestämd smärta i lederna och musklerna. Troligtvis kan många faktorer, t.ex. infektioner, då de inträffar vid en olämplig tid utlösa sjukdomen hos de människor som har en benägenhet för den. Förutom en ärftlig benägenhet kan också stress eller kriser bidra till att sjukdomen bryter ut. Sjukdomen kan också ha börjat i samband med någon förändring som skett i livet.

Vad är symtomen på reumatismen?

Reuma är en allmänsjukdom som inte begränsar sig enbart till lederna. Ledgångsreumatismen börjar vanligen som smärta i lederna med små symtom, oftast i form av ömhet i trampdynorna och fingrarna som känns på morgnarna. Smärta och trötthet är ofta de symtom som märks bäst, och som då de pågår länge kan orsaka att också att sinnesstämningen försämras, patienten drabbas av depression, osäkerhet och av en känsla av att vara annorlunda. Typiskt för

ledgångsreumatism är att sjukdomen framskrider stegvis: inflammationernas aktivitet varierar hos största delen av dem som lider av

reumatism.

Vid en ledinflammation är ledhinnorna svullna och inflammerade. Det synligaste symtomet på en ledinflammation är svullnad, som beror på att mängden ledvätska ökat och att ledhinnan blivit tjockare. Inflammationen kan ibland också lokalt orsaka hetta och rodnad i huden.

EN

INFLAMMERAD LED

EN FRISK LED

frisk ledhinna

ledkapsel en

ledbrosk

ledvätska

(2)

Varsinais-Suomen sairaanhoitopiiri www.vsshp.fi Vaihde 02 313 0000

Tämä ohje on tarkoitettu hoitosuhteessa oleville potilaillemme.

2/10

Vad kan Du göra vid ett inflammatoriskt skede av reuman?

En inflammerad led är svullen, hettar och rodnar och kan kännas stel, i synnerhet på morgnarna. I allmänhet gör det ont när man rör på leden eller när den belastas. Rädsla för smärta kan leda till att man inte använder leden. Man måste röra regelbundet också på en sjuk led, men undvika en alltför stor belastning av den. Gör rörelserna lugnt genom hela

rörelsebanan, annars börjar de omgivande musklerna, senorna och ledbanden strama, rörligheten i leden minskar och muskelstyrkan försvagas. Om man känner smärta efter övningen och smärtan varar över en timme efter det att träningen avslutats,

så skall man träna kortare tid eller göra lättare övningar.

Det lönar sig också att i ett inflammatoriskt skede träna mindre med lättare belastning. De normala sysslorna erbjuder en mångsidig motion. Lämpliga lätta

motionsformer är t.ex. att cykla och promenera och vatten- och hemmagymnastik.

Sjukdomen ökar märkbart behovet av sömn och vila; se till att Du får tillräckligt med vila, ta vilopauser innan Du blir utmattad, så orkar Du bättre.

I ett inflammatoriskt skede av reuman kan Du också använda elastiska stöd (t.ex. stöd för handleden, knät eller vristen) för att lindra smärtan. Du kan använda dem i arbetet, hemma och också vid fritidsaktiviteter.

Köldbehandling

Du kan lindra inflammationen och smärtan genom att flera gånger per dag använda

köldbehandling 10 – 20 minuter per gång. Köldbehandlingen minskar svullnaden och hettan i omgivningen av leden, man kan använda den också efter ansträngning för att förhindra att den belastade leden blir irriterad.

Knep hemma:

en påse djupfrysta grönsaker, torra ärter eller spannmålskorn som kylts ned i frysen eller snö som lagts i en plastpåse (man bör lägga en tunn handduk mellan huden och påsen för att förhindra förfrysning)

kylförpackningar kylgel

kallt vatten

(3)

Vardagssysslorna lättare

– ergonomi för händerna

Med ergonomi avser man förmågan att klara av de dagliga sysslorna, arbetet, studierna och fritiden så att den skadliga belastning som riktar sig på lederna blir så liten som möjligt.

Med ergonomiska arbetssätt kan Du minska smärtan i lederna och spara krafter. Det här är speciellt viktigt

under skeden med inflammation, då det är risk för förändringar i ledstrukturen och uppkomst av felställningar.

Normala vardagssysslor erbjuder mångsidig motion, som är en förutsättning för att lederna skall bibehållas rörliga och muskelstyrkan så bra som möjligt.

Genom att ge akt på ergonomin i Dina dagliga sysslor märker Du att vardagen löper mjukare, med mindre smärta och Du kan fortsätta föra ett aktivt liv.

Kom på idéer, fundera och tillämpa följande punkter på Dina egna dagliga sysslor både hemma, i arbetet och på fritiden

Fördela belastningen på flera separata leder och använd de större, starkare lederna (bär t.ex. en kasse på armen eller som ryggsäck). När Du lyfter och bär föremål är det bra att använda båda händerna, hålla bördan nära bålen och i första hand rikta belastningen på de större, starkare lederna.

Arbeta med raka handleder.

Undvik att anstränga lederna för mycket utan avbrott. Ta tillräckligt med pauser och byt ofta ställning. Alternera arbetsuppgifterna, dela upp i flera moments. Minska ensidiga och tunga uppgifter.

Undvik långvariga kraftiga tryckgrepp och upprepade vridrörelser som kräver styrka.

Använd grepp med hela handen, gör med andra ord greppytan

(4)

4/10

Man får stadigt grepp om arbetsredskap med tjocka handtag, som anstränger lederna mindre än arbetsredskap med smala handtag. Man kan separat skaffa delar som gör handtaget tjockare och använda dem t.ex. för pennor och för köksredskap.

Använd dig av hävarm för att göra belastningen lättare.

Undvik grepp, där fingrarna pressar i riktning mot lillfingret.

Använd vid behov stöd; t.ex. ett stöd för handleden skyddar handleden under tunga arbetsskeden eller vid datorarbete.

Arbetsredskapen

Rätt valda redskap minskar belastningen på lederna, förebygger uppkomsten av felaktiga ställningar och gör det lättare att utföra sysslorna.

Ge akt på att det skall gå lätt, en stor greppyta, hävarm, fjädrande arbetsredskap, tjocka och uppåtböjda handtag.

Det finns att få ergonomiska arbetsredskap, där ovanstående faktorer beaktats, för att underlätta t.ex.

påklädningen och matlagningen

Diskutera lämpliga redskap med ergoterapeuten.

Handledsstöd och – skenor

Syftet med skenorna och stöden är att upprätthålla funktionsförmåga i händerna, lindra smärta och svullnad och att förebygga uppkomst eller utveckling av felställningar i lederna.

Vi rekommenderar att handledsstöd används i aktiviteter som speciellt belastar handleden, t.ex. när man bär tunga föremål, sköter hemmet, i kontorsarbetet.

Viloskenan stöder armen i viloläge. Den används framför allt i skeden med inflammation eller för att lindra smärta som orsakats av ansträngning. Ergoterapeuten tillverkar viloskenan individuellt.

Andra slag av skenor t.ex. för fingrarna och handleden.

(5)

Att röra på sig / motionera i det lugna skedet av reuman

Dålig fysisk prestationsförmåga är en betydande orsak till att funktionsförmågan försvagas hos dem som lider av ledgångsreumatism. Redan i ett tidigt skede av sjukdomen har man

konstaterat klar försvagning av muskelstyrka och uthållighet. Träning förbättrar muskelstyrkan och koordinering av musklerna och förebygger osteoporos. Träning underlättar också att hålla vikten och förebygger övervikt. Att röra på sig ökar självsäkerheten och den positiva jagkänslan.

När inflammationsskedet lugnat ned sig kan Du så småningom öka motionen / träningen. Man bör välja motionstyp så att de sjuka lederna inte belastas för mycket. Man bör träna 2 – 3 gånger i veckan ungefär 30 minuter per gång.

Uthållighetsmotionens effekt är lämplig då när man klart blir svettig och andfådd. Under sjukdomens lugna skede bör man öka träningen av muskelstyrkan, eftersom muskelstyrkan minskar under skedet med inflammation. Man kan hemma träna muskelstyrka med hjälp av små vikter och

motståndsgummiband eller också kan man träna i

styrketräningssal. Träningen bör vara smärtfri under och efter träningen. Det är vanligt att musklerna blir litet sjuka/ömmar i början av träningen. Du kan få individuella instruktioner av fysioterapeuten.

(6)

6/10

Fötterna fungerar som kroppens stödpelare

En frisk fot är en fot utan smärta. Starka muskler som inte stramar stöder benets struktur.

Hälbenet och tårna är raka. I valkonstruktionen finns individuella skillnader. Fötterna indelas grovt taget i tre typer: det finns föter med lågt fotvalv, med högt fotvalv och s.k. normala fötter.

Av avtrycket efter en fuktig fot kan man bedöma höjden på fotvalvet.

I en frisk fot finns inga förhårdnader eller skav.

När man står fördelar sig vikten på alla tre belastningspunkter. Belastningspunkterna i foten är hälen, basen på stortån och basen på lilltån.

Foten är människans stödpunkt mot marken, i upprätt ställning sker kroppens hållning och

rörelsen på den. Om hörnstenen lutar, störs ställningen i de leder som befinner sig högre upp.

Som en följd av en felaktig ställning i foten kan till exempel knä- och höftleden bli sjuka.

Att gå

Vid normal gång sätter man först hälen i marken (1). Därefter sänker sig foten ned (2), på detta följer att hälen lyfts (3), vikten överförs till främre delen av foten. Till sist skjuter man från med tårna (4).

Att promenera är en bra och säker konditionsträning, det är också effektiv vardagsmotion.

Stavgång ökar balansen och ger fart åt stegen. Den passar för alla åldrar och för alla

konditioner. En motionär i gott skick får extra effekt av stavgången och en nybörjare får stöd och säkerhet av stavarna.

När man går är det bra att ge akt på att:

– fötterna pekar rakt framåt

– armarnas avslappnade associerande rörelser effektiviserar överkroppens rotation

– en sträckning av höften gör ansatsen med tårna effektivare – hållningen är god

(7)

Hurudan är en bra sko?

Bra skor gör det lättare att gå. Skornas uppgift är att skydda fötterna och att dämpa stöten som uppstår när man går. Det bästa materialet för skorna är läder, eftersom det absorberar och leder bort fukt. Om det förekommer ledinflammationer i fotområdet, är det bra att ha möjlighet att reglera skodonen på grund av svullnaden. Möjlighet att reglera kan vara att använda skosnören, kardborrband eller spänne.

Sulan på skon bör vara tillräckligt tjock (1 – 2 cm) och flexibel, då fungerar den som stötdämpare och minskar smärtan i fotvalvet. Speciellt i vinterskor är det skäl att beakta

materialet i sulan på grund av halkan. När man köper skodon måste man till fotens längd foga 1 cm extra utrymme, tårna måste ha tillräckligt utrymme också på höjden och på bredden.

Hälkappan bör sluta tätt vid hälen och vara stadig. Hälkappan får inte vara för djup eller skava mot fotknölarna. Med en hälkil kan man efter behov reglera hur skon sitter. En stadig hälkappa förhindrar att hälbenet lutar för mycket. En lämplig höjd på klacken är ungefär 2 – 3 cm och klacken bör vara lika stor som hälen. Om klacken slits ojämnt utvisar det en felaktig ställning i hälen. Normalt slits skon i bakre delen av yttre kanten på klacken och under stortån.

Fotgymnastik

Fötternas ställning och musklernas styrka inverkar på hållningen. Att röra sig i naturen, i mjuk och ojämn terräng tränar mångsidigt fötternas och samtidigt hela kroppens muskler och sinnen.

En daglig fotgymnastik förstärker musklerna i foten och upprätthåller / förbättrar rörligheen i foten och tårna. Man kan gymnastisera och röra på fötterna t.ex. när man ser på television.

Det är bra att värma upp musklerna före gymnastiken, speciellt om man lider av kalla fötter. På det här sättet undviker Du onödiga sendrag och rörelserna lyckas bättre. Du kan värma upp fötterna genom att massera dem och med händerna röra på tårna och foten eller genom att använda fotrulle. Utför rörelserna med olika hastighet; långsamt eller i rask takt.

(8)

8/10

Motion förebygger osteoporos

Osteoporos, d.v.s. benskörhet, innebär att benmängden minskar och benet blir skörare. Då bildas det i den inre benstrukturen porer och hållbarheten minskar. Att benmassan minskar är en del av det normala åldrandet. Också många kroniska sjukdomar och medicineringen mot dem (långvarig epilepsi- och kortisonmedicinering) kan öka risken för att osteoporos skall uppstå. Förutom dessa är brist på motion och nedsatt rörelseförmåga, till exempel långvarig sängvila och skena för en lem, sådana centrala faktorer som orsakar en minskning av benmassan.

Förutom hälsosam föda upprätthåller och ökar motion benmassan och dess hårdhet. Skelettet är som starkast före puberteten. Mellan 30 och 50 års ålder är det viktigaste syftet med

motionen att bibehålla benmassan som förut. Från och med 40 års ålder är motionens uppgift att göra förlusten av ben långsammare. Hos äldre personer inverkar redan en lätt motion gynnsamt på skelettet. Motionen förstärker musklerna, förbättrar balansen och

koordinationsförmågan och ökar säkerheten att röra sig, varvid det inträffar färre fall och benbrott.

Hurudan motion är bäst med tanke på skelettet?

Motion som förstärker skelettet innehåller större belastning än normalt, snabba rörelser i flera riktningar och behärskade stötar.

Att röra sig i upprätt ställning förstärker nedre extremiteterna och ryggraden, t.ex.

att gå, hoppa, gymnastisera, dansa, gå i trappor och röra sig i terrängen. Benen i armen förstärks av bl.a. stavgång,

vedhuggning, racketspel och styrketräning.

Man bör varje gång utföra rörelserna minst tiotals gånger och flera gånger i veckan. Man måste i alla fall komma ihåg att röra sig med beaktande av sin egen ålder och kondition och med hänsyn till sjukdomens aktivitet.

Förebyggande av frakturer

Den vanligaste orsaken till en fraktur är att man faller. Det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid tryggheten hemma, ge till exempel akt på följanderiskfaktorer: hala golv, dålig belysning,

ostadiga stegar, mattkanter som står upp o.s.v.

På vintern kan man förhindra halkande genom dubbar som fästs vid skodonen. Man kan förebygga höftfrakturer vid fall med hjälp av särskilda höftskydd. De personer som lider förhöjd risk för frakturer kan använda sådana.

(9)

Att slappna av underlättar det dagliga livet

Smärtan ökar spänningen i musklerna. Stress och brådska ökar utmattningen och tröttheten.

Man kan inverka på spänningen och smärtan med avslappningsmetoder. Vi har alla förmåga att slappna av och det är möjligt att träna och lära sig den på nytt. I ett avslappnat tillstånd kan man njuta och vila.

Avslappnandet har många mål:

– Att lugna ned själen och kroppen – Att öka förmågan att behärska stress

– Att samla krafter och att få tillräckligt med vila

– Att effektivera tillfrisknandet efter skador och sjukdomar – Att minska smärtorna

Att slappna av är inte bara att gå omkring och låta tiden gå.

Människor slappnar av på olika sätt, det finns flera metoder och av dem kan man välja den som passar en själv bäst. I

vardagslivet finns det mycket som inverkar avslappnande, till exempel tidsfördriv och hobbyn såsom bakning,

föreningsverksamhet, handarbete och snickrande. Också nyttomotion och olika motionsformer ökar känslan av

välbefinnande. Avslappningsövningar är till exempel att spänna sig och att slappna av och avslappning med hjälp av tanken. Det finns också att få färdiga avslappningsmaterial. Du kan låna dem på biblioteket eller beställa

(10)

10/10

Källor

Ahonen, J. (red.) 2002. Alaraajojen rakenne, toiminta ja kävelykoulu.

Handikappinstitutet. 1994. Hjälpreda för reumatiker.

HUCS. 1998. Niveltensäästöohjeita.

Isomäki, H., Leirisalo-Repo, M., Hämäläinen, M. (toim.) 1994. Reumataudit.

Isomäki, H., Martio, J., Ström, T. 2000. Reuma-aapinen.

Kapandji, I. A. 1997. Kinesiologia II, alaraajojen nivelten toiminta.

Laaksonen, M. (red.) 1997. Luusto lujaksi, osteoporoosi hallintaan. Suomen osteoporoosiyhdistys ry.

Renström, P. ym. (red.) 1994. Urheiluvammat, ennaltaehkäisy, hoito ja kuntoutus.

Reumasäätiön sairaala. 2004. Tietoa nivelreumaa sairastavalle.

Taimela, S. ym. (red.) 2002. Niska- ja yläraajavaivojen ennaltaehkäisy, hoito ja kuntoutus.

Talvitie, L., Savola, H. 1997. Osteoporoosi, terveydenhuollon ammattilaisen käsikirja. Suomen osteoporoosiyhdistys ry.

Valla, K. 2004. 30 kysymystä reumasta. Kotilääkäri, nro 2.

www -sidor:

www.reumaliitto.fi www.ttl.fi

www.kaypahoito.fi www.ukkinstituutti.fi

Fysioterapeut ________________________________ tfn ______________________

Ergoterapeut _________________________________ tfn _______________________