Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Micael Ekberg
Title Stockholms olympiastadion
Issue 40
Year of Publication 2000
Pages 87–102
ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Stockholms olympiastadion
av MicaelEkberg
Snartharetthelt sekel förflutit sedan Stockholms
olympiastadion fullbordadessom en av de första
idrottsarenorna med konstnärliga ambitioner i modern tid. Sedan dess har arkitekturmodet gått igenommångaskeden samtidigtsomidrottsarenor
har tillkommitienstridström.Trots detta betrak¬
tas anläggningen fortfarande av många som den
vackraste ivärlden. Sådanabedömningarärnatur¬
ligtvis subjektiva, men faktum är att Stockholms olympiastadion från förstastund och fram tillvår tid har haften förmåga inbyggd i sina murar att utövaettstarktintryck påsinabesökare.Dessutom
ärhistorienomhuranläggningen kom attformas intressant, inte minstpå grund av utformningens banbrytande karaktär.Anmerspännandeärsedan
tankarna påen arkitekmrsom på ett ytterst raffi¬
nerat sätt formades för att smälta samman med
idrottsrörelsen,dessbakomliggande ideal och dess publik till en organisk helhet, något som denna artikel endastgermöjlighetattantyda.'
Syftet med denna artikelär iförstahandattredo¬
göraför stadionanläggningens tillkomsthistoriaoch
hurgestaltningsprocessen utvecklades under olika skeden. För ändamålet har jag använt mig av rit¬
ningar och illustrationer som finns bevarade på
Arkitekturmuseetsamt byggnadskommitténs pro¬
tokoll i Riksarkivet, kompletterat med uppgifter
från diverse årsböcker och tidskrifter från tiden.
Amnet har tidigare behandlats av Bengt Edlund
genomett omfattande bidrag till jubileumsboken
Stadion75år som gavs ut 1987 i tretusen numre¬
rade exemplar. Den idrottshistoriska bakgrunden
samtdetpolitiska spelet bakom projektet och dess finansiering har dessutombehandlatsingåendeav
JanLindroth, förstiavhandlingen Idrottensvägtill folkrörelse 1974, sedanibidraget till jubileumsbo¬
kenSverigesolympiska kommitté75år1987.''
Projektet växer fram
Redan under de olympiska speleni London 1908
hadeSverige,somvid denna tidvarettavde tongi¬
vande ländernainomdenolympiska rörelsen, bör¬
jat attutpekas somnästa arrangör. Den drivande
kraften bakom såväl den svenska idrottsrörelsen
som dess ledande institutioner. Svenskagymnas¬
tik- ochidrottsföreningarnas riksförbund (RF) och Sveriges Centralförening förIdrottens Främjande (CF), var dåvarande översten Viktor Balck. Han hade dessutom tillhört den inre kretsen kring
baronPierrede CoubertiniInternationellaOlym¬
piska Kommittén (lOK) ända sedan denna bilda¬
des1894. Innanettdefinitivt avgörande kunde ske
krävdes docksvarpåen del praktiska frågor.
Utredningenomde anläggningarsomerfordra¬
des för attgenomföra arrangemangetutfördes av
CF, somi sittidrottsfrämjandearbete blandannat bistod med råd till föreningar runt om i landet
somplaneradeattanläggaegnaidrottsplatser. Som adjungerad expertpå området anlitade CF sedan tidigare arkitekt Torben Grut (1871-1945). Efter¬
som ambitionernaintevarhögre ställdaänattlik¬
som iLondonuppföraenprovisorisk anläggning,
föll uppdraget mereller mindre perautomatik på
hans lott. Tillsammans med bland andra Ragnar Östberg, Carl Westman och Lars Israel Wahlman tillhördeGrutdetongivande blanden yngre gene¬
ration arkitekter som gav utlopp för sina tankar
i tidskriften Arkitektur och dekorativ konst, för
vilken han var redaktör under åren 1904 till och
med 1907. Han varvid den här tiden mestkänd
som arkitekten bakom SoUidens slott på Öland
som hade uppförts för kronprinsessan Victoria.
Uppdraget för CF hade han dock i första hand
intefåttpåsinameritersomarkitektutansnarare genompersonliga kontakterinomidrottsrörelsen.
BHT40/2000 IDROTTENS PLATSER87
Under flera år tillhörde hanSverigesmestframstå¬
endetennisspelare och till hans medspelare hörde
bland andrajustBalck.
Gruttogitu med sinuppgift imars 1909 och i aprilsammaårtillsatte CF:s styrelse enkommitté påfemman förattundersöka ekonomioch andra förutsättningar för ett eventuellt värdskap.’ Med hjälp av Grututredde kommittén flera alternativa platser och valdedärefterÖstermalmsidrottsplats
som huvudalternativ, eftersom den redan ägdes
av CF, menbeslutade samtidigt attinte binda sig förplatsen. Grutpresenterade snabbtettöversikt¬
ligt förslag som efter en del nedskärningar slut¬
ligen omfattade en komplettering av den befint¬
liga idrottsplatsen med en permanent läktare av
betong ochi övrigtprovisoriska läktareavträ.Bygg-
nadskostnadernaberäknades uppgåtill 235 000kr
medan övrigautgifterför arrangemangetuppskat¬
tades till80000 kr, sammanlagt315 000kr.
Styrelsen förCF hade 1908 ansökt omtillstånd
frånregeringenatt anordnaettpenninglotteriför¬
delat på åtta av varandra oberoende dragningar
före 1912 års utgång.'* Lotteriet hade på grundval
av tidigare erfarenheter beräknats ge en avkast¬
ningpåminst200 000kronorperdragningvarav 500 000kronorskulle gå till RF och resterande,
minstI 100 000kronor, tillCF.Avkastningenvar tänktatt kapitaliseras och årsräntan som beräk¬
nades till omkring 65 000 kronor skulle sedan
fonderas för idrottsfrämjande ändamål. Lotteriet godkändesifebruarisammaårochinovember fast¬
ställdes en detaljplan. Imaj 1909 informerade CF regeringen om att Stockholm hade stora utsikter
att få arrangera de olympiska spelen under förut¬
sättningattfinansieringen löstes. Samtidigt lämna¬
des en ansökan om en extradragningi penning¬
lotteriet, där behållningen skulle användas föratt
bekostaarrangemangen.I majbeviljaderegeringen
ävendenna ansökan underförutsättningattStock¬
holm utsågs till arrangör. Dåde ekonomiskapro¬
blemen hade funnit sin lösningvar i princip frå¬
ganredan avgjord. VidIOK:skongressiBerlin vid
månadsskiftetmaj-juni1909 erbjöds Sverige att
förlägga de femte olympiska spelen tillStockholm.
Mot bakgrund av den beviljade extradragningen ansåg sig Sverige, representerat av bland andra
Balck, kunnaantaerbjudandet och valdes därefter enhälligt.
Såsnartvärdskapsfråganvaravgjord bildadesen organisationskommitté med lika många medlem¬
mar från CFoch RF, Balck valdes till ordförande
medan kronprins Gustaf Adolf utsågs till heders¬
ordförande.’ Till kommitténs förfogande ställdes
ocksåomkring12 000kronorsom återstodavde
medel som hade avsatts för Sveriges deltagande
i föregående årsolympiska spel. Samtidigt påbör¬
jade Grut envidare utredning avbyggnadsfrågan
mensnarttillstöttekomplikationersomställde den
Figuri; Förslagfrånjanuari1910.Arenanfrån huvudentrénisöder. Odaterad. SigneradTorbenA. Grut.
Torben Grutsarkiv, Arkitekturmuseet.
■^ån^alhalla•TJÖot
urif}
Figur2:Förslag frånjanuari1910.Huvudentré och hallarmotValhallavägen. Odaterad. SigneradTorbenA. Grut.
Torben Grutsarkiv. Arkitekturmuseet.
ienheltnydager. Under det fortsatta planeringsar¬
betetuppdagades det attÖstermalmsidrottsplats
hotades avplanerpåen nyjärnvägslinje och dess¬
utomytterligare kxingskärninggenom en nystads¬
plan. Eftersom organisationskommittén nu hade
som målsättning att uppföra en anläggning som
i någon mån skulle kunna utnyttjas även efter de olympiska spelen, betraktades området nu som mindre lämpligt. Grut hade förutom Östermalms idrottsplatsutrettfem andra platser för den olym¬
piska anläggningen. Av dessa förordade han nu istället Aktiebolaget Idrottsparkens område vid Valhallavägen och intresset riktades mot att för¬
värva detta.* Härfanns en omedelbar närhet till Östermalmsidrottsplats, Ladugårdsgärde, fältrid-
klubbens banor, en större tennishall, golfbanor
och andra övningsplatser för idrott, men även flera regementen och skolor vilket betraktades
somfördelaktigt.
SamtidigtsomGrut anpassade det tidigare för¬
slaget till de nya förutsättningarna inleddes lång- dragna förhandlingar mellan Aktiebolaget Idrotts¬
parken och CF.^ Aktiebolaget Idrottsparken var
dock intevilligtatt avyttraområdet och ansågsig
inteheller kunnagodtaettavtal där det berövades administrationsby^nader, bostäder, anläggningar, tennisbanor, cykelbanor förattefter de olympiska spelens slutfå tillbakaenidrottsplats medenenkel
läktare. Frågan väcktes därför om ytterligare en extradragningipenninglotteriet föratt finansiera
en högklassig anläggning av ett mera bestående
värde. Under den tid somförhandlingarna pågick
arbetadeGrutdärför vidare medettförslag till en permanent anläggning. I januari 1910 var detnya
förslaget klart och närhan presenterade det iNy tidningföridrott går detinte att tamistepåhans förtjusningöverhändelsernas utveckling:
Där Gustaf Vasa en midsommardag red in i sitt rike, skola under högsommarveckan 1912 all värl¬
dens idrottsmän samlasi ett svenskt stadion. Och denna rännarebana skall sedan stå för kommande tider. Ettsvenskt stadion!Jag har haft den lyckan
attfåskapaettsådantpåden plats,sombästaf alla lämparsigderför.*
Redan i detta tidiga förslag är den övergripande
strukturen fuUt utarbetad.Det visarenamfiteateri formav enhästskoformadläktarbyggnadvarsbåda
skänklarärförankrademotbergssluttningeninorr
genom var sitt smalt ”signaltorn” (fig. i). Tornen avslutas medöppnaterrasser, från vilkaGruthade
tänktatt”slagur,utroparens röstsamtlursignaler”
skulle ljuda ut över arenan. Terrasserna täcks av
svängda koppartak med en lätt och luftig tältka¬
raktär, ”enreminiscensfrån tornerspelen”. Läktar- byggnadenbestårav enbakreträkonstruktionsom
skyddasavettskärmtak, ”buret afhvita, blomstervi- radepelare”, ochenfrämre delavarmerad betong
med sätenavträ. Den rymmer10 000 sittplatser
indelade i16sektioner, vilkaärtillgängligaviavar sin trappafrånett”arkadgalleri”imarkplan under
BHT40/2000 IDROTTENS PLATSER89
träläktaren. Galleriet är öppetmot den omgivan¬
de promenadgången och sträckersig i hela läkta¬
rens längd, endast brutet av fyra ”smörgåshallar”
ocharenanshuvudentréisödermotValhallavägen.
Överhuvudentrén finnsenmusikläktare och fram¬
för denna en ”prisutdelningstribun”. Även bergs¬
sluttningeninorrärordnadsomläktare med9000
ståplatser, omslutnaavbyggnader för idrottsmän¬
nen som samtidigt binder samman de båda sig¬
naltornen och fullbordar amfiteaterns slutnarum.
Avdessa innehåller sidobyggnaderna förråd och
tre salar vardera, medan den bågformade fond¬
byggnaden innehåller tio omklädningsrum. På fondbyggnadens mitt markerar sig idrottsmän¬
nens ”inmarschportal” medstängerförpristagar¬
nas nationsflaggor.
FörGrutvardet slutnarummetmed dess skärm¬
tak arkitekturens bärande tanke.^ Utan skärmta¬
ket ansåg han att stadionanläggningen estetiskt
skulle stå sig slätt i jämförelse med de betydligt
större föregångarna i Athen och London. Samti¬
digt betraktade han detsom ennationell och själv¬
ständig lösning till skydd mot väder och vind i nordliga länder. Grutbetonarattdetärfrågaom attskapaettsvenskt stadion,anpassatefter de för¬
hållanden som råder i nordligare länder, men av de få skisser som finns bevarade är det svårt att
bedöma hur hanlyckadesi sin strävan. Presentatio¬
nenavförslagetiNytidningföridrott frammanar
till stor del en annan bild som trots skärmtaket ochvissainslag från medeltidens tornerspeliförsta
hand anknyter till de olympiska spelensursprung i antikens Grekland. De både tennishallarna som
Grut placerade utmed Valhallavägen utformade
han som två ”moderna, antikiserade tempelbygg¬
nader” (fig. 2). Tillsammans med dessa och angränsande byggnader för administration, vakt¬
mästare,portvakt, biljettkontor skulle amfiteatern
med torn och fondbyggnader varavitmålad och
”hellenistisk” tillsinkaraktär.
Då Gruts förslag till en permanent anläggning
stod klart informerade CFregeringen om de nya
planerna och bifogade enkostnadskalkyl förpro¬
jektetsom nu beräknades uppgåtiU 630000kro-
nor.'° Samtidigt lämnades en anhållan omytterli¬
gare en extra dragning i penninglotteriet, vilket
resulterade i långdragna förhandlingar även med regeringen. Emellertid hade Grut också skissat på ett alternativt förslag till en anläggningi sten.
För att få stöd för detta tillrådde han undersina kontakter med det handläggande statsrådet, Per ElofLindström, attÖverintendentsämbetet skulle höras innan något beslut fattades." Gruts önskan
vann bifall och frågan remitterades till Överinten¬
dentsämbetet, där han sedan lieradesigmed Isak
Gustaf Glason som han kände väl sedan tidigare.
Enligt Gruts egen version av händelseförloppet
arbetade han sedan vidare med sittförslag till en alternativ anläggning i sten, medan Glason med utgångspunkt från detta utformade ett utlåtande.
AvalltattdömarespekteradeGlason på dettasätt
Gruts roll som ansvarigför arkitekturens utform¬
ning, även omdet namrligtvisinte gårattutesluta möjligheten att Glason bidrog med enoch annan konstruktivsynpunkt.
Överintendentsämbetetöversändesittutlåtande tillregeringen imarsoch förordade dåIdrottspar¬
kens områdemenansågsåledesattenträkonstruk¬
tion inteuppfyllde kraven påenpermanentanlägg¬
ning.'^För att uppnå ett tillfredsställande resultat ansågämbetetattanläggningen istället bordeupp¬
förasav mervaraktiga materialsomstenocharme¬
rad betong. Den skulle dock inte omfatta flera åskådarplatser än vad som behövdes för att fylla
normala behov efter att de olympiska spelen var avslutade.Iställetskulle den utformassåattprovi¬
soriskaplatser kunde ordnas och avlägsnasutan att dessa störde arkitekturenskomposition och konst¬
närliga värden. Den permanenta läktaren skulle
rymma omkring 7 000 platser i minst tio rader
med den nedre radentillräckligt högt föratt ytter¬
ligare fem tillsexrader för3 500till4 000proviso¬
riskaplatser skulle kunna placeras innanför dessa.
Utrymmetsomskapades under depermanentaläk¬
tarnakunde dåumyttjasför omklädningsrummen
medan de administrations- och bostadslokalersom
tidigare hadevaritplaceradeianslutning till Valhal¬
lavägen kunde placerasianslutning tilltornen. Det
senaregavmöjlighet attbehålla enstordelav det befintliga trädbeståndetmotValhallavägen.
CF informerades om Överintendentsämbetets utlåtande och gavdärefterGrutiuppdragattutar¬
betaettnyttförslagianslutning till detta.Dettavar då redan klart och Grut beräknadeatt kostnaden
nu skulle stiga till 715 000 kronor.Ett prelimi¬
närtanbud infordradesavbyggnadsfirmanKreuger
&Toll vilketgav sammaresultat.Förhandlingarna medregeringen fortsatte vilket föranleddeytterli-
gare ändringar och kostnadsberäkningar. I dessa förhandlingar deltogävenGrutoch på de olika för¬
slag som väcktes om att skära ned anläggningens omfattning, bland annatgenom attutesluta läkta¬
renutmed kurvan motValhallavägen, svarade han
attdenvaromsorgsfullt avvägdmotbåde behoven
och kostnaderna. Samtidigt hävdade han att ett brott motden slutna helhetenvore attbryta den konstnärliga idéns ”livsvillkor”:
Redan dåjag för nio år sedan som stipendiat på konstakademiens Kungl. medalj låg i Italien, hade jag mitt intresse starkt fästadt vid degrekiska och
romerska stadion- och amphiteateranläggningarna.
Det äromöjligt attundgå attstarktgripas af deras enklastorhet, och jag märkte mig den konstnärliga skillnaden mellan dessaoch de moderna lösryckta åskädareläktare,jagsettvid Europasolika idrottsplat¬
ser.Skillnadenligger icke blott i materialetutanännu
meraide moderna anläggningarnas brist på helhet och enkelhet... ”Skär af den slutnabygeln i Athéns stadion och resultatet blir, trots marmorn och de väldiga måtten,ett parmoderna intresselösa läktare, på ömse sidorom en intresselös och blåsig öppen plats.””
I slutet av april avslutades förhandlingarna med
att en extra dragning i penninglotteriet beviljades
under förutsättning att CF uppfyllde en lång rad
villkor.'5Förutomattanläggningen skulleuppföras enligt Overintendentsämbetets utlåtande och derit¬
ningarsom Gruthade utarbetatkrävderegeringen blandannat attden skulle överlämnas rill statsmak¬
ten med full äganderätt, att CF trots detta skulle
träffa enuppgörelse med Aktiebolaget Idrottspar¬
ken, att inga ytterligare krav skulle ställas på lot¬
terimedel eller statsmedel ochattCF:sstyrelseleda¬
möter skulle gå i personlig borgen för att täcka
eventuella underskott. CFgodtog villkoren och till¬
satte därefter en särskild byggnadskommitté med
Balcksomordförande och med bankdirektörB. F.
Burman,kapten Karl Amundson,greveCarl Bonde,
direktörJ. S. Edström, friherre Carl Silfversparre,
redaktör Alexander LindmansamtGrutsomövriga ledamöter. Arbetet med att skapa en permanent
stadionanläggning kundenustartapåallvar.
Ett svenskt stadion för nationell idrott
Gruts roll hade nu utvecklats från teknisk rådgi¬
vare för en idrottsplats med provisoriska läktare
på en relativt undanskymd plats tiU arkitekt för
en monumental stadionanläggning av bestående
värdeidirektanslutning till innerstaden.Hanbeto¬
narocksåsjälv denkonsmärliga sidans utvecklingi samband medattuppdragetintelängre enbart gäll¬
deattskapa en ram för de olympiska spelenutan dessutom ettbestående monumenti densvenska idrottenstjänst:
Alla stora kulturella rörelser hafva för sin värdiga utformningochutbredning anlitat arkitekturen. Hvad kyrkornavaritoch äro för kristenheten, rådhusen för den borgerliga ordningen, parlamentsbyggnaderna
för statsmakterna och slotten förjordens herrar, blir
vårtstadion för den svenska idrotten.Ensymbol och
etthem.“
Grutsmålsättningvarsåledesattskapaenstadion¬
anläggningvarsarkitektur kundetjänasom ensym¬
bol för den svenska idrottsrörelsen. Så länge det
varfråga om att skapa en provisorisk anläggning
somenbart skulletjänadeolympiska spelen under
en solig sommarvecka i juli var det naturligt att arkitekturen anspelade på evenemanget och dess
ursprungiden grekiska antiken, möjligeninågon månanpassad till nationella förhållanden.Närpro¬
jektet sedan successivt gled över ien mer perma¬
nentanläggning hadeGruttillenbörjan uppenbar¬
ligensvårtattsläppa dessa tankar. Samtidigtärdet viktigt att vara medveten om vad han egentligen
hade för alternativa motiv att hämta inspiration från ochanspelapå:
Stadion-detta hvita ordgertankenvingar. Detför
ossned till Hellenernassoliga land. Det talaromhvit
marmorunderdjupblå himmel. Detger ossMedel- hafvetspärlemorskimrande luft öfver vinlöfskransade
terrasser, kring kolonner med ljusblå skuggor öfver hvit sand.Detväcker drömmaromMiklagård.
Athens gamla Stadion har återuppstått i all sin marmorhvita härlighet - och det lefver. Och helle¬
nistisk idrott har iOlympiadernas namn gåttut att förnya världen. I alla länder byggas nya ”Stadion”.
Amerika har redanfyra, i Rom,iTorino, iBerlin,i London habyggts nyapalats åt idrotteni Stadions liknelse. Och äfven hosossiStockholmstårnusnart ett”Stadion”färdigt.
Huruharman nu isåolika klimat och naturför¬
hållandengripitsiganmed Stadionbyggnadenspro¬
blem?
En byggnad måsteväxa fram ur sin omgifnings premisser. Material, klimat, luft, ljus och färg äro dess verkans och dess fortbeståndsbetingelser. Ett nordiskt stadionärnågotannatänettgrekiskt, lik¬
som tall och björkskilja sig från caktus och aloe.
BHT40/2000 IDROTTENS PLATSER 9I
Flytta Athens Stadion tillStockholm, och dess ver¬
kan skall blisorglig.
Italien harbyggtsinastadionbyggnaderiromersk anda, och detta med god effekt. Nordamerikahar gjortdetsammaiettnordiskt klimat,menicke med
sammaframgång.De ståoch frysa, kallaoch skema- tiska. ILondon försökte manejensattkonstnärligt
lösauppgiften,utanuppfördeettgigantiskt proviso¬
rium afjärn och beton, så skraltpåkostadt, attdet redan eftertvå år måsterifvas...
Dettillkom Sverige attgöra det första försöket
till ett konstnärligt utformadtStadion för nordiskt klimat.'^
Vid denna tid fanns således endast ett fåtal sta¬
dionanläggningar med konstnärliga anspråk och samtliga anspelade på antika förebilder. Sådana anspelningar var enligt Grut högst olämpliga för
ettnordisktstadionavden monumentala karaktär
somdetnu varfrågaom,ettnationellt hem ochen
symbol för den nationella idrotten. Om arkitekm-
rennuinteskulleanspela på de olympiska spelen
ochderasursprungidet antika Greklandutanistäl¬
let framstå som en symbol för den svenska idrot¬
ten,hur skulle dåGrutgåtillväga?
Sombakgrund förbyggnadensstämningsåg jag våra vidaskogsbyggder,frånden tid, då Birka och Sigtuna
voro byggdens fasta platser - och längre tillbaka, djupt iniurtiden. Detkonstnärliga föregångsarbete,
somharhulpitmigmest,varHeidenstams ”Svensk-
arne och deras hövdingar”, och därnäst ”Folke Fil- byter” och ”Bjälbo-arfvet”.Förstsedan dessa böcker skrefvos, blev detmigfullt klart, hurumanskallbygga
iSverige.'*
Gruts strävan var nu således att i första hand
fånga en stämning, en nationell stämning, präg¬
lad av romantiska myter och föreställningar om detursprungliga, enkla, kärva och kraftfullai den
nordiska forntiden. När denna abstrakta stäm¬
ning sedan på något sätt också skulle åstadkom¬
mas i sten och tegel sneglade han dessutom mot deäldsta konkreta lämningarnaavden nationella byggnadstraditionen, de medeltida monumenten.
Grut beskriveratt arkitekturen formades som en
modernt konstruktiv tillämpning av medeltidens hantverksmässiga tegelbyggnadskonst, ”såsom den
förekommerigamla svenska stadsmurar, fästen, kyr¬
kor ochkloster”, organiskt framvuxen urbehoven
med material ochproportioner som estetiskavär¬
den, utan”påklistrad motiv-arkitektur”.'^ Urmate¬
rialen och hantverket skulle sedan den stämning
växafram somhan strävade efterattuttrycka:
Urteglet framväxte organiskt former med känsla af våragamla stadsmurar ochborgarfrån medeltiden, tiden förerenässansensförfalskade konst. Exteriört blefenringmurmed bågarav hvalf och tinnkrönta
torn. Den blefallvarligsomnordisk idrott och nor¬
disktallskog. Den blef enkel och kraftfull.™
Figur3;Förslag från februari1910.Arenanfrånsöder. Odaterad.Signerad TorbenA. Grut.TorbenGrutsarkiv.
Arkitekturmuseet.
-T'ln.'w»®*"*'''
Sommaterialförsockel, lister, murkrön och andra fasaddetaljer valde Grut råhuggen granit, fasader¬
na för övrigt skulle uppföras av handslaget tegel
och som motto för arkitekturen satte han ordet
"murverk”Detta förändrade även Gruts synpå
de kvarvarandeträkonstruktionerna,inga”hvitmål- ningar eller falska grannlåter” fick längre före¬
komma, allt material skulle behandlas så att det med åren blev allt vackrare. Karaktären vari och med detta totaltförändrad,mendenövergripande
strukturenvardockistort settdensammasomtidi¬
gare, även omvissa justeringar utfördes enligt de förslagsomGrut hade utarbetattillsammans med Överintendentsämbetet.
Deadministrationslokalersomtidigarevaritpla¬
cerade vidValhallavägen flyttades till signaltornen
och de anslutandebyggnader som flankerade den
norraläktaren(fig. 3).Dettaresulteradeiattderas
dimensioner ökade betydligt vilket tillsammans
med de nya materialeni sin turmedförde attför¬
ankringenochintegreringen iterrängenoch bergs¬
sluttningen betonades påettänmerkraftfulltsätt.
I anslutning till den förändrade karaktären ersat¬
tesockså delättakoppartakenövertornensöppna
terrasser av branta tornhuvar med tegeltäckning.
Tolv omklädningsrum med tillhörande toaletter
och duscharplacerades under läktarens båda lång¬
sidor utmed korridorersomutmynnadeitvåport¬
valv in till arenan i anslutning till de båda sig¬
naltornen. Detta medförde att arkaderna utmed
långsidorna utgick ochatttrappornatill dessa läk¬
tareiställetplacerades med entréer direktutiden omgivande promenadgången. Entréerna artikule¬
radessomportvalvinågotframspringandemurpar¬
tier,kröntaavflaggbalkongersom påettkraftfullt
sätttrappadesutfrån det ovanliggande murverket (fig- 4)-
Grut behöll dock arkaden mot den park som kunde skapas i söder mot Valhallavägen, när de byggnader som tidigare hade varit placerade där utgick (fig. 5). Den utformades med kraftfulla kryssvalv ochinnanför dennaförlädesnusamtliga
”smörgåshallar”.Enliknande kryssvälvd arkad pla¬
cerades på krönet av den norra läktaren för att bibehålla den slutna karaktären näromklädnings¬
rummen flyttades (fig. 3). Trots att inmarschpor¬
talen i och med detta till viss del förlorade sin
betydelse valde Grut ändåattbehålladensom en
förhöjd del medettstörreochmerartikuleratport¬
valv, kröntavpristagarnastre flaggstänger. Under
deolympiskaspelen doldes dock den norra arka¬
den tillstordel avytterligare enprovisoriskextra- läktare av trä. Även huvudentrén till arenan med musikläktare ochprisutdelningstribun på denmot¬
sattakortsidankvarstod menomformades till ett än mermäktigt portvalv, omgivetav tvålägre ått¬
kantiga vakttornutan terrasseroch med lägretorn¬
huvarsamtmellanliggande vaktgång.Somenvind¬
brygga över en vallgrav placerades sedan en bro
genom den omgivande och något lägre liggande parkenöver till Valhallavägen.
I linje med anläggningens motto och framto¬
ningplaneradeGrutattdessmurarskulle uppföras
med ”det gamla svenska munkförbandet”.“ Valv¬
öppningartillportar,arkader och fönster utforma¬
de han förattde skulleanknyta till de ”trubbade, gammalsvenska spetsbågarne”, samtidigt som det
massivaochgedigna intrycket betonades ytterligare
genomdjupa och kraftfulla arkivolter (fig.4och5).
Densödra arkadenföljdesupputmed amfiteaterns långsidorgenomgrunda nischerimurverket, vilka
bildadeansatsertillvalvöppningar medsammastor¬
lek och form samtidigtsom de delade in omkläd¬
ningsrummensfönsteröppningarigrupper.Mellan varjevalvöppning eller ansatstill valvöppning pla¬
ceradessedan lisenersomavslutadesmottakfoten genom kraftfullasparrarmed olika rustika former
och motiv. På så sätt erhöll fasaderna en lugn
ochrytmisk indelningikontinuerligt återkomman¬
de travéer runt om hela läktarbyggnaden. Ovan¬
för allavalvöppningar och nischer planeradeGrut mönstermurningar i form av stiliserade figurer
eller tallkvistar medan nischernas murarutfördes
somheltäckandemönsterverk,samtligamed olika utformning. Valvens form och arkivolter följdes
även uppifönstren,varsbegränsade öppningar och
täta spröjsverk starkt bidrog till att betona det massiva, kraftfulla, kärva och slutna intrycket.
Den svenska idrotten var dock inte enbart för¬
knippad med allvar utan också med glädje, fest
ochsamvaro.EnligtGrutvardet viktigtattarkitek¬
turengenom sinutformning speglade båda dessa
sidoravidrotten, den kärva, kraftfulla och allvar¬
ligaexteriören behövde därförkompletteras med
eninteriörsomgavuttryckäven för dessa känslor
och stämningar:
Interiörensmyckarsigtillfest. Detaket bärandeträ¬
masterna, med känsla af sagorna om Walhall, äro
BHT40/2000 IDROTTENSPLATSER93
Figur 4; Fasad med entré till läktaren. Foto:
MicaelEkberg1995.
tjärbruna,menpryds af mångfärgadesirningar.Vind¬
brädan blir silfverhvit, liksom flaggstängerna och amfiteaterns bänkar. Hela amfiteatern skall stå ljus ochglad med skiftningipärlfärg,enfager bakgrund för kvinnor ochmän isköna kläder.IHellas’ Stadion
var det under dödsstraffförbjudet för kvinnor att inträda.IStockholmsärkvinnangärnasedd-(isyn¬
nerhet hennes hatt och hennes kläder). Öfver den brokiga mängden sluter sig takets mörka fond,sam¬
manbindandeperspektivet och gifvande skugga, lä-
ochresonans.Under taket ochkringmasternaviras grönakransar och guirlander med ”rödan gullband”
- flaggornas rika skrud jublarmotluften ochsuger
färg ochmust ursolensvarmastrålar,motaftoneni guldglans rodnande. När skymningen faller, brinna påtornenstopparvårdkasar, hvilkas rök hvirflar för vinden.Lursignaler klinga, täflingarnaropasutmed
roparefrån krönet, och vid timmaroch halftimmar ljudertornuretsdjupa, lugna slag. Skymningentätnar bland ekarne rundt arkader och murar,och solens sistastrålarglöda på krön ochtinnar.Starksomfär¬
genöfverenMälarborgiaftonglöd, skallstämningen
vara. Länge noghafvavihörtflöjterochgigor ivår byggnadskonst - jag önskar flätain i harmonierna dendjupaklangenaf violoncell. En ungdomens bygg¬
nad harrätttillbasklang såvälsomtill diskant.Den harrätttillallvar,omglädje och lifskraft kännasige- nom.“
Trots dennyainriktningen för stadionanläggning¬
ens utformningövergav dockinte Grut de antika
förebilderna helt. Vi har ju dessutom settvittnes¬
bördpå atthan intresseradesig för såväl grekiska
somromerskaidrottsanläggningar och amfiteatrar
då han vistades i Italien under sin stipendiatresa
1902. När det gäller den övergripande strukturen
varnaturligtvis planformenmereller mindregiven
avverksamheten och dess behov.
Den antika stadionanläggningen, vars löpar-
banor hade långa raksträckor och mycket snäva kurvor, övergavs för gott redan efter de första olympiska spelen under modern tid på Athens
