AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI
Avdelningen för ekonomi
Har hållbarhetsrapporternas granskningsnivå förändras efter reformeringen av
årsredovisningslagen?
- En kvantitativ studie på 1 730 svenska aktiebolag.
Lisa Samuelsson & Katarina Sandå
2019
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen) 15 hp Företagsekonomi
Ekonomprogrammet Examensarbete företagsekonomi C
Handledare: Fredrik Hartwig Examinator: Stig Sörling
Förord
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till vår handledare Fredrik Hartwig som bidragit med många värdefulla råd och konstruktiv feedback. Vi vill även tacka våra opponenter och examinator Stig Sörling för den konstruktiva kritik som ni tillfört. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till
Skrivarverkstaden, våra vänner och familj.
Gävle januari 2019
Lisa Samuelsson Katarina Sandå
SAMMANFATTNING
Titel: Har hållbarhetsrapporternas granskningsnivå förändras efter reformeringen av årsredovisningslagen? - En kvantitativ studie på 1 730 svenska aktiebolag.
Nivå: Examensarbete på grundnivå (kandidatexamen) i ämnet företagsekonomi Författare: Lisa Samuelsson & Katarina Sandå
Handledare: Fredrik Hartwig Datum: 2019 – januari
Syfte: Syftet med studien är att undersöka om granskningsnivån av hållbarhetsrapporter har förändrats på grund av tvingande reglering, nämligen reformeringen av den svenska årsredovisningslagen 2016. Studien söker även svar på huruvida skuldsättningsgrad, storlek och branschtillhörighet kan förklara granskningsnivån av hållbarhetsrapporter.
Metod: Vi tillämpar en positivistisk forskningsfilosofi med en deduktiv ansats. För att besvara syftet i studien har en kvantitativ metod med en longitudinell design tillämpats. Vi har genomfört en innehållsanalys på 1 730 svenska företags årsredovisningar samt hållbarhetsrapporter för åren 2016 och 2017. Utifrån tidigare forskning och teorier har hypoteser bildats och testats med hjälp av en logistisk regressionsanalys.
Resultat & slutsats: Resultatet av studien visar att vid tvingande reglering om hållbarhetsrapportering tenderar företagen att följa regleringen. Vi kan även visa att granskningsnivån på hållbarhetsrapporterna har förändrats efter införandet av den tvingande regleringen. Andelen hållbarhetsrapporter som genomgått en utökad granskning har minskat efter införandet av den tvingande regleringen. Vårt resultat visar även att det saknas signifikanta samband när det gäller granskningsnivå.
Examensarbetets bidrag: Studien kan bidra till både teoretisk och praktiskt. Det teoretiska bidraget kan hänföras till regelefterlevnaden, att de svenska företagen som omfattas av regleringen tenderar att följa regleringen, och således visar på en hög regelefterlevnad av regleringen om hållbarhetsrapportering. Det praktiska bidraget är att företagsledningen som ansvarar för hållbarhetsrapportens granskning kan använda sig av vår studie vid beslutsfattandet om vilken granskningsnivå som skall användas.
Förslag till fortsatt forskning: Eftersom att vår studie enbart mätt utfallet av regleringen före och direkt efter införandet av regleringen finns det ett behov att se om tiden kommer att påverka till en ökning bland företagen att följa regleringen. Vidare forskning skulle även kunna använda andra oberoende faktorer för att försöka förklara företagets val av granskningsnivån på hållbarhetsrapporterna.
Nyckelord: Hållbarhetsrapport, Granskningsnivå, Årsredovisningslagen, Reform, Tvingande reglering, Skuldsättningsgrad, Företagsstorlek och Bransch.
ABSTRACT
Title: Has the level of assurance on sustainability reports changed after the reform of the årsredovisningslagen? - A quantitative study of 1 730 Swedish companies.
Level: Degree project at undergraduate level (bachelor's degree) in the subject of business administration
Author: Lisa Samuelsson & Katarina Sandå Supervisor: Fredrik Hartwig
Date: 2019 - January
Aim: The purpose of the study is to investigate whether the level of review of sustainability reports has changed due to mandatory regulation, namely the reform of the Swedish årsredovisningslagen 2016. The study also seeks answers to whether industry affiliation, size and leverage can explain the level of review of sustainability reports.
Method: We apply a positivistic research philosophy with a deductive approach. To answer the purpose of the study, a quantitative method with a longitudinal design has been applied. We have conducted a content analysis of 1730 Swedish companies' annual reports and sustainability reports for the years 2016 and 2017. Based on previous research and theories, hypotheses have been formed and tested using a logistic regression analysis.
Results & conclusion: The result of the study shows that in the case of mandatory regulation of sustainability reporting, the companies tend to comply with the law. We can also show that the level of review on the sustainability reports has changed after the introduction of the mandatory regulation. The proportion of sustainability reports that have undergone an extended review has decreased after the introduction of the mandatory regulation. Our results also show that there is no significant connection with the level of scrutiny.
Contribution of the thesis: The study can contribute both theoretically and practically. The theoretical contribution can be attributed to the regulatory compliance, that the Swedish companies covered by the regulation follow the regulation, and thus show a high regulatory compliance with the regulation on sustainability reporting. The practical contribution is that the management who is responsible for the review of the sustainability report can make use of our study in the decision- making on which level of examination is to be used.
Suggestions for future research: Since our study only measured the outcome of the regulation before and immediately after the introduction of the regulation, there is a need to see if the time will affect an increase among the companies to follow the regulation. Further research could also use other independent factors to try to explain the company's choice of audit level to the sustainability reports.
Keywords: Sustainability Report, Review Level, the Annual Accounts Act, Compliance (Compulsory Regulation), Debt Ratio, Corporate Size, Industry.
Innehållsförteckning
1.0 Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problematisering ... 2
1.3 Syfte ... 4
2.0 Referensram ... 5
2.1 Praktiskt referensram ... 5
2.1.1 Hållbarhetsrapport ... 5
2.1.2 Tidigare reglerings påverkan på hållbarhetsrapportering ... 6
2.1.3 Reglering baserad på ändringsdirektivet 2014/95/EU ... 7
2.1.4 Granskningsnivå ... 9
2.2 Teoretisk referensram ... 10
2.2.1 Legitimitetsteorin ... 10
2.2.2 Signalteorin ... 11
2.3 Tidigare forskning ... 12
2.3.1 Tvingande reglering ... 12
2.3.2 Skuldsättningsgrad ... 12
2.3.3 Företagsstorlek ... 14
2.3.4 Bransch ... 14
3.0 Metod ... 16
3.1 Vetenskaplig utgångspunkt ... 16
3.2 Metodval ... 16
3.2.1 Forskningsdesign ... 16
3.2.2 Forskningsstrategi ... 17
3.3 Datainsamling och tillvägagångssätt ... 17
3.3.1 Studies population och bortfall ... 19
3.4 Operationalisering ... 19
3.4.1 Mätning av beroende variabler ... 20
3.4.2 Mätning av oberoende variabler ... 20
3.5 Analysmetoder ... 23
3.5.1 Deskriptiv statistik ... 23
3.5.2 Korrelationsanalys Pearsons r ... 24
3.5.3 Regressionsanalys ... 24
3.6 Kvalitetskriterier ... 25
3.6.1 Reliabilitet och Replikerbarhet ... 25
3.6.2 Validitet ... 25
3.6.3 Generaliserbarhet ... 26
3.7 Kritik ... 26
3.7.1 Metodkritik ... 26
3.7.2 Källkritik ... 27
4.0 Empiri ... 28
4.1 Deskriptiv statistik ... 28
4.1.1 Deskriptiv statistik för studiens beroende variabler ... 28
4.1.2 Deskriptiv statistik för studiens oberoende variabler ... 30
4.2 Korrelationsanalys ... 32
4.3 Regressionsanalys ... 32
5.2.2 Praktiska bidraget ... 40
5.2.3 Förslag till vidare forskning ... 41
6.0 Referenslista ... 42
7.0 Bilagor ... 47
Bilaga 1 Företagsnamn ... 47
Bilaga 2 Korrelationsanalys ... 52
Diagramförteckning
Diagram 4.1 Fördelningen mellan moder- och dotterbolag ... 28Diagram 4.2 Fördelning mellan upprättandet av hållbarhetsrapporter 2016 ... 29
Diagram 4.3 Fördelningen mellan upprättandet av hållbarhetsrapporter 2017 ... 29
Diagram 4.4 Branschöversikt. ... 31
Tabellförteckning
Tabell 4.1 Översikt av granskning 2016/2017 ... 30Tabell 4.2 Översikt över skuldsättningsgraden. ... 30
Tabell 4.3 Översikt över totala tillgångar. ... 31
Tabell 4.4 Regression 1 ... 33
Tabell 4.5 Regression 2 ... 34
Tabell 4.6 Regression 3 & 4. ... 36
1.0 Inledning
Det inledande kapitlet består av en bakgrund, problemformulering och avslutas med en syftesformulering. I bakgrunden återges inledande information om reformen gällande
hållbarhetsrapportering i årsredovisningslagen. Vidare följer problematiseringen som avslutas i en syftesformulering för studien.
1.1 Bakgrund
Europeiska Unionen (EU) beslutade 2014 att stora företag i medlemsländerna ska
hållbarhetsrapportera årligen. Stora företag är företag som överskrider vissa tröskelvärden vad gäller antal anställda, nettoomsättning samt totala tillgångar (Prop.2015/16:193). Bakgrunden till beslutet om obligatorisk hållbarhetsrapportering för stora företag är att EU har som mål att vara ledande inom hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning (Fernandez‐Feijoo, Romero &
Ruiz, 2018). Tröskelvärdena i årsredovisningslagen (ÅRL, SFS 1995:1554) är lägre än minimikraven i EU-direktivet. Med andra ord är tröskelvärdena för när svenska företag måste hållbarhetsredovisa lägre än EU:s stipulerade minimikrav. Om regeringen hade följt minimikraven, och således valt högre tröskelvärden, hade cirka 100 svenska företag behövt upprätta en
hållbarhetsrapport (Lennartsson, 2016, maj). På grund av de i Sverige, lägre tröskelvärdena, omfattas nu istället ca 1 600 svenska företag av kravet på att årligen hållbarhetsredovisa (Lennartsson, 2016, maj).
Globalt sett har Sveriges företag enligt Arvidsson (2017, maj) ett gott anseende gällande kvaliteten på hållbarhetsinformationen. Det kan bero på att företagen i Sverige har lyckats med att rapportera om sitt hållbarhetsarbete och effekterna av det. Det är inte ovanligt att Sverige associeras med miljömedvetenhet (Fernandez‐Feijoo et. al., 2018). Ett land som presterar bättre än Sverige inom hållbarhetsrapportering är Frankrike menar Fernandez‐Feijoo et. al. (2018). Frankrike har sedan 2001 reglerat att företagen skall genomföra en granskning av hållbarhetsrapporterna, vilket är en bidragande faktor till att företagen i mycket högre grad lämnar mera upplysningar i
hållbarhetsrapporten jämfört med Sverige (Fernandez‐Feijoo et. al., 2018).
Sverige genomförde en reform 2016, om hållbarhetsrapportering som baserat på ovan nämnda EU- direktiv. Tröskelvärdena har satts till 250 medelantal anställda, mer än 175 miljoner kronor i balansomslutningen samt mer än 350 miljoner kronor i nettoomsättning (Prop.2015/16:193). Årlig hållbarhetsrapportering blir obligatorisk om två av de tre kraven är uppfyllda de två föregående räkenskapsåren (ÅRL, SFS 1995:1554).
Givet att åtminstone två (av tre) tröskelvärden överskrids, kräver lagen att en hållbarhetsrapport produceras och att de sex punkterna1 i årsredovisningslagen (ÅRL, SFS 1995:1554) är inkluderade.
Enligt lag ska en översiktlig granskning av hållbarhetsrapporterna genomföras, det vill säga att en kontroll av vad hållbarhetsrapporten innehåller (ÅRL, SFS 1995:1554).
1.2 Problematisering
Medvetenheten i samhället kring hållbarhet har ökat, vilket även har inneburit att investerare och intressenter (anställda, fordringsägare, leverantörer, kunder, stat, kommun samt långivare (Hahn &
Kühnen, 2013)) börjat ställa krav på att företagens verksamheter skall vara hållbara (Braam &
Peeters, 2018). Den ökade medvetenheten kring hållbarhet har medfört att efterfrågan på
hållbarhetsrapporter har ökat från investerarna och intressenterna (Braam & Peeters, 2018). Därför anses intressenterna och investerarna kunna påverka företaget, likväl som att de påverkas i viss mån av rapporteringens utfall från företagets verksamhet (Hahn & Kühnen, 2013). Dock har det
framkommit att investerare och intressenterna ställer sig kritiska till informationen som hållbarhetsrapporterna presenterar (Braam & Peeters, 2018).
För att tilltala investerare och intressenterna ligger det i företagens intresse att producera trovärdiga hållbarhetsrapporter. Det är viktigt för investerarna och intressenterna att informationen som presenteras i hållbarhetsrapporten uppfattas som trovärdig (Connelly, Certo, Ireland & Reutzel, 2011; Fuhrmann, Ott, Looks, & Guenther, 2017; Park & Brorson, 2005; Reimsbach, Hahn &
Gürtürk, 2018). Många företag väljer därför frivilligt att deras hållbarhetsrapporter granskas för att motverka kritiska investerare och intressenter (Reimsbach et. al., 2018).
Företag som har en lägre hållbarhetsnivå, det vill säga att företaget saknar engagemang kring hållbarhetsfrågor i betydande omfattning, tenderar att välja bort granskningen av
hållbarhetsrapporten, eftersom fördelarna inte väger upp kostnaderna för granskningen (Braam &
Peeters, 2018; Kuzey & Uyar, 2017; Reimsbach et. al., 2018). Även företagens förmåga att tillämpa nyinförd tvingande reglering kan vara en bidragande orsak till varför företag tenderar att välja bort granskningen av hållbarhetsrapporterna (Petersen & Plenborg, 2010). Dock menar Dumay, Frost och Beck (2015) att tvingande reglering om oberoende granskning är väsentlig för att minska risken av att informationen som presenteras i hållbarhetsrapporter förvrängs.
1
1. Företagets affärsmodell.
2. Den policy som företaget tillämpar i frågorna, inklusive de granskningsförfaranden som har genomförts.
3. Resultatet av policyn.
4. De väsentliga risker som rör frågorna och är kopplade till företagets verksamhet inklusive, när det är relevant, företagets affärsförbindelser, produkter eller tjänster som sannolikt får negativa konsekvenser.
5. Hur företaget hanterar riskerna.
6. Centrala resultatindikatorer som är relevanta för verksamheten.
Utöver kravet att stora företag ska upprätta en hållbarhetsrapport finns i ÅRL också krav på en översiktlig granskning av hållbarhetsrapporterna (ÅRL, SFS 1995:1554). Översiktlig granskning är jämfört med den traditionella revisionen (av de interna kontrollerna och räkenskaperna) ytlig, det vill säga endast kontrollerar om en hållbarhetsrapport har upprättats och att kraven för
hållbarhetsrapporten uppfylls (ÅRL, SFS 1995:1554). Braam och Peeters (2018) beskriver att den översiktliga granskningen som utförs är en begränsad granskning och på så sätt en lägre nivå av granskning. Granskningen utgår i regel ifrån två olika nivåer, en lägre nivå och en högre nivå (Mock, Strohm & Swartz, 2007)2. Fuhrman et. al. (2017) menar att om hållbarhetsrapporten ska uppfattas som trovärdig bör det utföras en granskning utöver den översiktliga granskningen det vill säga en utökad granskning. Dock är Braam och Peeters (2018) av en annan uppfattning och menar att den översiktliga granskningen kan bidra till att informationen i hållbarhetsrapporten uppfattas som mer granskad, än vad den egentligen är.
Tidigare forskning gällande valet av granskningsnivå är mycket begränsad. Därav kommer studien att använda tidigare forskning som även berör frivillig granskning, där flera faktorer kan vara förklarande till varför företagen väljer att frivilligt granska, samt vilken granskningsnivå
hållbarhetsrapporterna granskas till (Andrikopoulos, Samitas & Bekiaris, 2014). I denna uppsats undersöks om skuldsättningsgrad (Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017; Simnett et. al., 2009;
Zorio, et. al., 2013), företagsstorlek (Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017; Mock, Rao, &
Srivastava, 2013;Moroney, Windsor & Aw, 2012; Simnett, Vanstraelen & Chua, 2009; Zorio, García‐Benau & Sierra, 2013) och bransch (Branco, Delgado, Gomes & Eugénio, 2014; Mock et.
al., 2013; Zorio et. al., 2013) har en inverkan på benägenheten att frivilligt granska samt till vilken granskningsnivå som hållbarhetsrapporten granskas till. Ingen av de tidigare studierna har utförts i enbart Sverige.
Det råder delade meningar om skuldsättningsgraden påverkar om företagen väljer att granska hållbarhetsrapporterna. Simnett et. al., (2009) visar att det saknas signifikant bevis för att skuldsättningsgraden påverkar om företagen väljer att granska sina hållbarhetsrapporter. Andra studier indikerar dock att företag med en högre skuldsättningsgrad tenderar att genomföra en utökad granskning av sin hållbarhetsrapport (Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017). Det kan bero på att företag med en högre skuldsättningsgrad påverkas av investerarna och intressenterna som vill försäkras om att innehållet i hållbarhetsrapporten ger en rättvis bild av företagets verksamhet (Martínez-Ferrero & García-Sánchez, 2017). Även Zorio et. al. (2013) menar att
Företagsstorlek (totala tillgångar) har i tidigare forskning haft en signifikant inverkan på valet att frivilligt granska sina hållbarhetsrapporter (Simnett et. al., 2009). Moroney et. al. (2012) visar att om företaget är av större storlek påverkar det om hållbarhetsrapporten blir granskad det vill säga ett positivt samband förekommer. Det styrks även av Martínez-Ferrero och García-Sánchez (2017) som visar att företag som är större tenderar att granska sina hållbarhetsrapporter i en mer betydande omfattning. Dock påvisar Mock et. al. (2013) att företag av större företagsstorlek tenderar att endast granska sina hållbarhetsrapporter till en lägre nivå, det vill säga en översiktlig granskning, eftersom de resonerar att en lägre nivå av granskning kommer att innebära mindre arbete som resulterar i lägre kostnader.
Vilken bransch som företaget är verksamt inom har en signifikant inverkan på företagets val att granska (eller inte granska) hållbarhetsrapporter (Branco et. al., 2014; Zorio et. al., 2013). Företag som befinner sig i känsliga branscher det vill säga verksamheter som påverkar sociala och
miljömässiga förhållanden, kommer i större utsträckning att granska sina hållbarhetsrapporter (Mock et. al., 2013). Det finns studier som pekar på att beroende vilken branschtillhörighet som ett företag tillhör kommer hållbarhetsrapporterna granskas i större utsträckning, eftersom att
investerare och intressenter tenderar att ställa krav på företag om att informationen i hållbarhetsrapporten ska vara trovärdig (Branco et. al., 2014; Mock et. al., 2013).
Tidigare forskning har koncentrerat sig på om hållbarhetsrapporter granskas eller inte, endast en begränsad del av forskningen fokuserar på vilken nivå granskningen har utförts. Det saknas även forskning om vilken inverkan som regleringssystemen har på hållbarhetsrapporternas granskning (Hahn & Kühnen, 2013). Utfallet av den svenska reformen är 2017 års hållbarhetsrapporter som offentliggjorts under år 2018, således har materialet inte kunnat studeras tidigare. Därför är det intressant att undersöka om det skett en förändring av granskningsnivån av hållbarhetsrapporterna efter att reformen infördes. I studien kommer vi även undersöka om det finns ett samband om rapporterna har granskats till en högre nivå emot den översiktliga granskningen, och företagets skuldsättningsgrad, storlek och branschtillhörighet.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka om granskningsnivån av hållbarhetsrapporter har förändrats på grund av tvingande reglering, nämligen reformeringen av den svenska årsredovisningslagen 2016.
Studien söker även svar på huruvida skuldsättningsgrad, storlek och branschtillhörighet kan förklara granskningsnivån av hållbarhetsrapporter.
2.0 Referensram
Kapitlet består av studiens referensram och är indelad i tre underkategorier, den praktiska- och teoretiska referensramen, samt tidigare forskning. I den praktiska referensramen kommer relevanta begrepp för studien tas upp; hållbarhetsrapport, reglering samt granskningsnivå. Den teoretiska referensramen beskriver, legitimitetsteorin och signalteorin. Avslutningsvis kommer vi redogöra utifrån tidigare forskning gällande tvingande reglering, skuldsättningsgrad,
företagsstorlek samt branschtillhörighet, dessa kommer ligga till grund för vår hypotesbildning.
2.1Praktiskt referensram 2.1.1 Hållbarhetsrapport
Tillväxten av hållbarhetsrapporter har under de senaste decennierna ökat stadigt (Junior, Best &
Cotter, 2014). En bidragande orsak till ökningen kan vara att samhällets medvetenhet kring miljömässiga- och sociala frågor samt klimatpåverkan påverkat hur företagen bedriver sina verksamheter (Kolk & Van Tulder, 2010). Enligt Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) (2001) är hållbarhet att knyta an till samhällets ekonomiska, sociala samt miljömässiga mål på ett balanserat sätt ur ett långsiktigt perspektiv. Frostenson och Helin (2018 s.9) använder sig av, enligt dem, kanske mest citerade delen ur Brundtlandrapporten3 för att beskriva hållbarhet, “En hållbar utveckling är den som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Citatet ger upphov till en definition av hållbarhet som uppmanar bland annat företag till eftertänksamhet (Frostenson &
Helin, 2018). Hållbarhetsrapportering är således en icke-finansiell rapport där företag redogör för det ekonomiska, sociala och miljömässiga utfall av företags verksamhet, samt framtida förväntade utfall (Prop.2015/16:193).
Hållbarhetsrapporteringen ska bidra till positiva skiftningar i företags hållbarhetsarbete
(Prop.2015/16:193), samt bidra till eftertänksamhet och öka företagens förståelse för verksamheten ur ett hållbart perspektiv (Frostenson & Helin, 2018). När företag publicerar hållbarhetsrapporter kan utformningen av rapporterna skilja sig åt. Regleringen om hållbarhetsrapporteringen ska även bidra till en standardiserad utformning av hållbarhetsrapporter, för att underlätta jämförelsen mellan olika företags hållbarhetsrapporter (Prop.2015/16:193). Higgins och Coffey (2016) visar att flertalet av företagen som publicerar hållbarhetsrapporter eftersträvar att dela företagens perspektiv av miljö- och sociala frågor med intressenterna. Hållbarhetsrapporter används således som ett verktyg för kommunikation mellan företagen och deras investerare och intressenter samt interna relationer
2.1.2 Tidigare reglerings påverkan på hållbarhetsrapportering
Lagar och standarder om hållbarhetsrapportering infördes tidigt av ett flertal länder inom EU, bland annat Danmark som införde reglering om hållbarhetsrapportering 1995, Spanien införde 1998 och Frankrike 2001. Gemensamt för dessa länder var att direktiven var väldigt enkelt upprättade och gav företagen tolkningsmån (Chelli, Richard & Durocher, 2014). Det syns tydligt att i de länder som var tidiga med införandet av standarder om hållbarhetsrapportering, är hållbarhetsrapporterna generellt bättre, vilket tyder på att tiden har varit en väsentlig faktor i att förbättra lagar och standarder (Criado-Jiménez, Fernández-Chulián, Larrinaga-González & Husillos-Carqués, 2008).
Efter införande av obligatorisk hållbarhetsrapportering för statligt ägda företag i Sverige har
Borglund, Frostenson och Windell (2010) funnit att kravet om granskning av hållbarhetsrapporterna bidragit till ökad kunskap inom företagen. Det beror på att granskningen utförts i samtliga fall av en revisionsbyrå eller liknande konsulter som hjälpt företagen med att ge en bättre inblick i hur
företaget själva presterar i sitt hållbarhetsarbete (Borglund et. al., 2010). Studien fann att företag som haft problem med hållbarhetsarbetet och inte lyckats, ansett att kravet på oberoende granskning hjälpt dem att utveckla samt förstå hur de skall lyckas bättre med sitt hållbarhetsarbete (Borglund et.
al., 2010). I vissa avseenden har företag som inte förstått att de arbetat med hållbarhetsfrågor fått en klarhet i vad hållbarhetsredovisningen är (Borglund et. al., 2010). Regleringen om granskning av hållbarhetsrapporterna har visat sig bidra till ökad kunskap bland företag som har intresse och vill lära sig mer om hållbarhetsarbetet som de kan använda inom företaget (Borglund et. al., 2010).
Införandet av krav på obligatorisk granskning av hållbarhetsrapporter, bygger på att företag som berörs av krav i större utsträckning kommer att ta ansvar för hållbarhetsrapporteringen inom företaget, när de är medvetna att granskning sker (Dahl, 2007). Dock menar Dahl (2007) att risken är större att företag istället anpassar sig till de potentiella riktlinjer som kan finnas, utan att
reflektera över om riktlinjerna passar in i företaget. Borglund et. al. (2010) anser att företag som saknar engagemang för hållbarhetsrapportering tenderar att redovisa negativ hållbarhetsinformation.
När en hållbarhetsrapport med negativ hållbarhetsinformation genomgår en granskning, kan det medföra att investerare och intressenterna i större grad uppfattar företaget ur ett negativt perspektiv (Borglund et. al., 2010). En hållbarhetsrapport som redovisar positiv hållbarhetsinformation, tenderar att generera ett ökat förtroende från investerare och intressenterna. Dock menar Borglund et. al. (2010) att en hållbarhetsrapport med negativ hållbarhetsinformation som granskats, påverkar investerare och intressenterna i större utsträckning, jämfört med den positivt granskade
informationen (Borglund et. al., 2010).
2.1.3 Reglering baserad på ändringsdirektivet 2014/95/EU
Ändringsdirektivet 2014/95/EU är en del av EUs ambition om att all företagsverksamhet inom unionen skall vara likvärdig, även fast ett flertal länder såsom Danmark, Frankrike och Spanien redan har infört regleringar om hållbarhetsredovisning (Frostenson & Helin, 2018). Regleringen som trädde i kraft i Sverige år 2016 är ett steg för EU att kunna säkerställa att det åtminstone inom unionen finns en särskild miniminivå på hållbarhetsrapporterna som upprättas (Frostenson & Helin, 2018). Regeringens mål med regleringen är att företag skall upprätta en hållbarhetsrapport, för att underlätta jämförelse av hållbarhetsrapporterna mellan olika branscher och företag (Frostenson &
Helin, 2018). Regeringen anser även att det är viktigt att antalet upprättade hållbarhetsrapporter ökar, för på lång sikt kunna utveckla hållbarhet till en norm (Prop.2015/16:193).
Kravet om hållbarhetsrapportering skall enligt ÅRL (SFS 1995:1554) omfatta företag som har mer än:
● 250 medelantal anställda.
● 175 miljoner kronor i balansomslutningen.
● 350 miljoner kronor i nettoomsättning.
Dock kräver lagen endast att två av de tre kraven är uppfyllda (ÅRL, SFS 1995:1554).
Hållbarhetsrapporten kan upprättas antingen som en rapport skild från årsredovisningen, eller integrerad i årsredovisning. Om en hållbarhetsrapport upprättas skild från årsredovisningen skall revisorn enligt ÅRL lämna ett yttrande i förvaltningsberättelsen som särskilt berör den separata upprättningen av hållbarhetsrapporten (ÅRL, SFS 1995:1554). Regeringen gjorde bedömningen att enbart en kontroll ska utföras, över huruvida företaget har upprättat en hållbarhetsrapport
(Prop.2015/16:193). Dock enligt FAR:s (2017) uttalande bör hållbarhetsrapporten även genomgå en översiktlig granskning som kontrollerar att punkterna i 6 kapitlet 12§ i ÅRL är uppfyllda.
Enligt rekommendationer från FAR (2017) skall en hållbarhetsrapport innehålla information om hållbarhet som behövs för att förstå företagets utveckling, ställning, resultat samt påverkan av verksamheten. I dessa upplysningar skall det finnas uppgifter gällande miljö, sociala aspekter, personal samt respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption.
Hållbarhetsrapporter är ett redskap för att öka transparensen ur företagsperspektiv (Frostenson &
Helin, 2018). Transparens definieras att företaget är villiga att dela med sig av en större mängd information om organisationens verksamhet (Dando & Swift, 2003). Regleringen preciserar inte vad det är som skall ingå i någon större omfattning, utan ger större valmöjligheter om vad företagen vill
“Hållbarhetsupplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning och resultat och konsekvenserna av verksamheten” (ÅRL, SFS 1995:1554 6 kap 12 §). Vilket kan förklaras av att hållbarhetsinformationen anses vara ett komplement till den finansiella
informationen, för att investerare och intressenter skall kunna skapa sig en förståelse av företagets helhetsbild (Robertson & Samy, 2015). Företagen skall vara transparenta i sin hållbarhetsrapport om verksamheten, där avhandlas även konsekvenserna av verksamheten som följer av de 6 punkterna nedan (ÅRL, SFS 1995:1554).
1. Företagets affärsmodell
2. Den policy som företaget tillämpar i frågorna, inklusive de granskningsförfaranden som har genomförts
3. Resultatet av policyn
4. De väsentliga risker som rör frågorna och är kopplade till företagets verksamhet inklusive, när det är relevant, företagets affärsförbindelser, produkter eller tjänster som sannolikt får negativa konsekvenser
5. Hur företaget hanterar riskerna
6. Centrala resultatindikatorer som är relevanta för verksamheten
(ÅRL, SFS 1995:1554)
Det finns undantag i regleringen som gör att företag inte behöver upprätta en hållbarhetsrapport.
Om företaget är ett dotterbolag, tvingas inte företaget enligt lag att upprätta en hållbarhetsrapport om de inkluderas av moderföretagets hållbarhetsrapport (ÅRL, SFS 1995:1554). Om sådant är fallet ska det redogöras i dotterbolagets årsredovisning, samt att information om moderbolagets namn, organisationsnummer och säte kungörs (ÅRL, SFS 1995:1554).
Enligt RevR 6 i FAR (2017) hänvisas granskningsutförandet till International Standard on Assurance Engagements (ISAE) 3000 där de internationella normerna för granskningen ges.
Hållbarhetsrapporten kan granskas till två olika nivåer, översiktlig granskning och utökad
granskning enligt ISAE 3000 (2013). Översiktlig granskning definieras som granskning av mindre omfattning vilket innebär ska vara till en godtagbar nivå med hänsyn till uppdragsförhållande (ISAE 3000, 2013). Utökad granskning definieras som en mer betydande granskning vilket innebär ska vara till en godtagbar nivå med hänsyn till uppdragsförhållande (ISAE 3000, 2013). Enligt svensk lag idag är det bara en översiktlig granskning som krävs, då uppdragsförhållandet utgör en kontroll över att en hållbarhetsrapport är upprättad och att kraven som specificeras i ÅRL som nämns ovan är uppfyllda (FAR, 2017).
2.1.4 Granskningsnivå
Efterfrågan på granskade hållbarhetsrapporter hos investerare och intressenter ökade i början på 1990-talet, och är fortfarande än idag aktuellt (Ioannou & Serafeim, 2015). Företagen låter således hållbarhetsrapporterna granskas för att öka investerares och intressenters förtroende för
hållbarhetsrapporterna, samt för att förbättra kvaliteten på hållbarhetsrapporterna (Frostenson &
Helin, 2018, s.81). Enligt direktiven i ISAE 3000 (2013) bestäms granskningsnivån utifrån en överenskommelse mellan företag och granskare. Granskningen utgår i regel ifrån två olika nivåer vilket beskrivs som en lägre nivå och en högre nivå (ISAE 3000, 2013; Mock et. al., 2007). Mock et. al. (2007) anser att två granskningsnivåer är tillämpliga i praktiken, till skillnad från den otaliga mängd granskningsnivåer som teoretiskt skulle kunna finnas.
Den mer detaljerade granskningen benämns som en utökad granskning (ISAE 3000, 2013), vilket kan jämställas med hur en finansiell rapport granskas och uppfattas vara ett positivt uttalande om försäkran (Mock, et. al., 2007). Att uttalandet om försäkran uppfattas vara positiv beror främst på hur granskarna har valt att uttrycka sig i revisionsberättelsen (Mock et. al., 2007) Exempelvis ”En revision syftar till att uppnå en rimlig säkerhet, för att försäkra mig (oss) om att informationen inte innehåller väsentliga felaktigheter.” (RevR 6, FAR, 2017). Den lägre nivå av granskning benämns som en översiktlig granskning (ISAE 3000., 2013; Mock et. al., 2007) och är enligt reformen den lägst accepterade granskningsnivån av hållbarhetsrapporterna i Sverige (ÅRL, SFS 1995:1554).
Den översiktliga granskningen omfattas av ett negativt uttalande om försäkran, vilket innebär att hållbarhetsrapporten inte är fri från eventuella fel och brister (Frostenson & Helin, 2018). Således kommer granskaren kontrollera att det inte finns uppenbara fel (Mock et. al., 2007), exempelvis att det saknas delar i hållbarhetsrapporten som enligt ÅRL ska finnas med. Ett exempel på en del av översiktlig granskningsutlåtande:
“De granskningsåtgärder som vidtas vid en översiktlig granskning gör det inte möjligt för mig (oss) att skaffa mig (oss) en sådan säkerhet att jag (vi) blir medveten(-na) om alla viktiga omständigheter som skulle kunna ha blivit identifierade om en revision utförts.”- FAR, RevR 6, 2017
Trots att det finns väsentliga skillnader mellan hur de båda granskningsnivåerna utförs, är det inte självklart att en hållbarhetsrapport som granskas i enlighet med den utökade granskningen kommer att uppfattas som mer trovärdig (Moroney et. al., 2012). Hållbarhetsrapporter som genomgår en översiktlig granskning kan uppfattas som likvärdiga med de rapporter som genomgått en utökad granskning (Moroney et. al., 2012).
2.2 Teoretisk referensram 2.2.1 Legitimitetsteorin
Suchman (1995) beskriver legitimitetsteorin som att hedra det sociala kontraktet och att företag strävar efter att intressenterna skall se verksamheten som legitim. Dowling och Pfeffer (1975) definierar legitimitetsteorin som att företag arbetar mot att företagets policy skall spegla vad som är accepterad norm i samhället. Legitimitetsteori brukar kategoriseras som en systemorienterad teori (Deegan, 2002). Det innebär att företag påverkas av, och påverkar, systemet som representerar de samhälle som de är aktiva inom (Deegan, 2002). Vidare förklaras legitimitetsteorin att företag kommer att försöka handla på ett sätt som är både lönsamt, lagligt och legitimt (Dowling & Pfeffer, 1975). Lagliga och legitima handlingar anses ha ett samband, dock inte inom samma tidsram (Dowling & Pfeffer, 1975). Samhällsnormerna bestämmer vad som uppfattas som legitimt, dessa normer uppkommer från en ständigt föränderlig dynamisk process (Dowling & Pfeffer, 1975).
Således skiljer sig processen eftersom uppkomsten av lagar sker mycket långsammare (Dowling &
Pfeffer, 1975). Företagen motiveras av samhällsnormerna att förändras, för att uppnå legitimitet (Dowling & Pfeffer, 1975).
Om det uppstår ett glapp mellan samhällets förväntningar på företag och företags prestationer uppstår ett så kallat legitimitetsgap (Deegan & Unerman, 2011). Om investerare och intressenter ej anser att företagen har en legitim verksamhet, kommer företagen bli ifrågasatta av investerare och intressenter som således kommer tvivla på företagen (Deegan, 2002). Vid tvivel kommer
efterfrågan minska på grund av konsumenterna slutar handla med företagen eller att investerarna försvinner (Deegan, 2002). Således om företag går miste om sin legitimitet kan förlängningen bli att samhället inför sanktioner mot företagen (Deegan, 2002).
Legitimitetsteorin kan till viss del hjälpa till att förklara varför företag väljer att granska sina
hållbarhetsrapporter, detta för att stärka förtroendet hos företags investerare och intressenter (Braam
& Peeters, 2018). Företag som presenterar sämre hållbarhetsrapporter, blir i större utsträckning utsatta för påtryckningar av sina investerare och intressenter vilket utgör ett hot för företags legitimitet (Braam & Peeters, 2018). Företag som presterar negativ hållbarhetsinformation, det vill säga att det finns uppgifter om att företaget inte agerar hållbart, vill stärka sin legitimitet (Braam &
Peeters, 2018). Braam och Peeters (2018) visar att företag med negativ hållbarhetsinformation använder granskningen som ett riskhanteringsverktyg för att påverka investerarna och
intressenternas uppfattning av trovärdigheten hos företag (Braam & Peeters, 2018). Granskningen kan alltså hjälpa företag att avleda uppmärksamhet från negativ hållbarhetsinformation som redovisats i hållbarhetsrapporten (Braam & Peeters, 2018).
När företag skapar legitimitet kan det ses som ett strategiskt verktyg som används i arbetet mot deras mål (policys) (Suchman, 1995;Dowling & Pfeffer, 1975). Chen och Roberts (2010) menar att det är vanlig att forskning inom redovisningsområdet använder sig legitimitetsteorin för att förklara motivation att rapportera sociala och miljömässiga information.
2.2.2 Signalteorin
Signalteorin berör problemet med informationsasymmetrin (Spence, 2002). Informationsasymmetri definieras inom signalteorin att två parter, som består av exempelvis individer (investerare och intressenter) och företag, saknar tillgång till likvärdig information (Connelly et. al., 2011). Det är därför viktigt för parten som skall kommunicera informationen att bestämma hur och vad
informationen skall bestå av, så att mottagande part av informationen kan tolka signalen (Connelly et. al., 2011). Spence (2002) definierar “signal” som en del av något synligt som är en del av en design som används för att kommunicera.
Företag vill stärka deras legitimitet genom att signalera investerare och intressenter att
hållbarhetsrapporterna som företag har upprättat är trovärdiga (Hummel, Schlick, Fifka, 2017).
Genom att företag frivilligt granskar sina hållbarhetsrapporter kommer signalen av den frivilliga granskningen att uppfattas legitim av investerare och intressenter (Hummel et. al., 2017). Signalen utgörs ej av hållbarhetsinformation, utan det är den frivilliga granskningen av hållbarhetsrapporten som signalerar trovärdighet till investerare och intressenterna (Hummel et. al., 2017). Hummel et.
al. (2017) menar att investerare och intressenterna kan enkelt uppfatta signalen, om det skett en granskning av hållbarhetsrapporten. Därför anser Hummel et. al. (2017) att granskningen är ett bra signalverktyg för att upprätta trovärdighet hos investerare och intressenterna.
Spence (1973) argumenterade för att desto starkare signal som företag sänder, desto mer
övertygande blir signalen för den mottagande parten. Utifrån Spences (1973) resonemang menar Hummel et. al. (2017) att en högre nivå av granskning således borde sända en starkare signal till investerare och intressenterna, till skillnad mot vad den lägre granskningsnivån tordes göra.
2.3 Tidigare forskning
2.3.1 Tvingande reglering
Den europeiska regelefterlevnaden av en ny reglering är väldigt låg visar flera studier; företagen följer inte alltid nya regleringar. När International financial reporting standard (IFRS) 3 infördes var det endast ett fåtal företag som valde att implementera den internationella regleringen (Glaum, Schmidt, Street & Vogel, 2013). Ett flertal faktorer kan vara bidragande till utfallet, exempelvis, hur ett land tidigare applicerat europeisk reglering, normer och traditioner inom landet. Dessutom kan det enskilda företagets uppfattning om redovisningen och dess storlek spela en avgörande roll (Glaum et. al., 2013). Ytterligare en aspekt som tycks påverka företags regelefterlevnad är graden av kunskap. Bristande kunskap om hur en reglering skall implementeras inom företag kan vara en bidragande faktor till den låga graden av regelefterlevnad (Petersen & Plenborg, 2010). Dock går det inte att utesluta att det även kan bero på att företag finner det svårt att implementera regleringen med företagets kultur, och att företagen således väljer att enbart följa regleringen till viss del eller inte alls (Petersen & Plenborg, 2010).
Resultatet av Hartwigs studie av Sverige och Nederländerna visar att regelefterlevnaden ökar allteftersom tiden går. Regelefterlevnaden i Sverige och Nederländerna skiljer sig åt då deras respektive regleringssystem ser olika ut (Hartwig, 2015). Men i båda länderna kunde ett mönster urskiljas; företagens finansiella rapporter visade stora olikheter och en låg applicering av IAS 36 punkt 134 precis efter införandet av regleringen. Över tid gick det däremot att se en förbättring av företagens finansiella rapporter och ett ökat antal företag som valde att implementera regleringen (Hartwig, 2015).
Utifrån tidigare studier framkommer det att nyinförda regleringar har en låg implementeringsnivå på kort sikt. Således gör vi antagandet att resultatet från tidigare forskning även är applicerbart för regleringen av årsredovisningslagen, vad det gäller granskningen av hållbarhetsrapporter. För att vi skall kunna bedöma till vilken nivå granskningen av hållbarhetsrapporten är utförd, måste vi först fastställa om hållbarhetsrapporten har genomgått en granskning. Således blir hypotesen som följer:
H1 Det finns ett positivt samband mellan tvingande reglering och granskningen av hållbarhetsrapporter.
2.3.2 Skuldsättningsgrad
Tidigare studier som använt skuldsättningsgraden för att undersöka om variabeln påverkar företags ambition att granska hållbarhetsrapporter är tvetydig (Branco et. al., 2014; Martínez-Ferrero &
García-Sánchez, 2017; Sierra et. al., 2013; Simnett et. al., 2009; Zorio et. al., 2013). I de studier som visat att skuldsättningsgraden påverkar granskningen av hållbarhetsrapporter, indikerar resultaten ett negativt samband (Branco et. al., 2014; Sierra et. al., 2013; Zorio et. al., 2013). Det negativa sambandet mellan skuldsättningsgraden och granskningen av hållbarhetsrapporter beror på hur hög skuldsättningsgraden hos företag är; vid väldigt hög skuldsättningsgrad hos företag,
tenderar företagen att avstå från att granska sina hållbarhetsrapporter (Branco et. al., 2014; Sierra et.
al., 2013; Zorio et. al., 2013). Dock är det viktigt att ta i beaktning att det negativa sambandet kan bero på att studierna påverkats av det rådande ekonomiska klimatet som präglade tidsperioden (Branco et. al., 2014).
Som tidigare nämnts, finns inget entydigt resultat om skuldsättningsgradens påverkan på granskade hållbarhetsrapporter. Martínez-Ferrero och García-Sánchez (2017) visar i sin studie, att till skillnad från Branco et. al., (2014); Sierra et. al.,(2013); Zorio et. al., (2013) har skuldsättningsgraden ett positivt samband med granskade hållbarhetsrapporter. Det vill säga om företag har en högre skuldsättningsgrad, tenderar företag att granska sina hållbarhetsrapporter (Martínez-Ferrero &
García-Sánchez, 2017). Martínez-Ferrero och García-Sánchez (2017) anser att sambandet kan förklaras av att företag med högre skuldsättningsgrad blir påverkade av investerare och
intressenterna att granska innehållet av hållbarhetsrapporten. Dock visar Simnett et. al. (2009) i sin studie, att det saknas signifikant samband mellan skuldsättningsgrad och att granska
hållbarhetsrapporten, vilket helt går emot alla ovan nämnda resultat.
Tidigare studier visar, till övervägande del, att det finns ett signifikant samband mellan
skuldsättningsgraden och företags benägenhet att granska hållbarhetsrapporterna. Dock har de inte kunnat fastställa ett entydigt resultat om huruvida skuldsättningsgraden skulle ha ett positiv eller negativt samband med granskning av hållbarhetsrapporter. Eftersom det saknas tidigare forskning angående skuldsättningsgradens samband med granskningsnivå; utgår vi från att samma
förutsättningar mellan skuldsättningsgraden och granskning råder för granskningsnivå. Baserat på tidigare forskning som visar att skuldsättningsgraden påverkar benägenheten att granska
hållbarhetsrapporten, positivt eller negativt, blir hypotesen som följer:
H2 Det finns ett samband mellan skuldsättningsgraden och hållbarhetsrapporternas granskningsnivå.
2.3.3 Företagsstorlek
Det finns ett positivt samband att större företag kommer vara mera benägna att granska sina
hållbarhetsrapporter (Moroney et. al., 2012; Simnett et. al., 2009). Det kan bero på att större företag har verksamheter som påverkar miljön i större utsträckning än vad mindre företag har (Moroney et.
al., 2012; Simnett et. al., 2009). På grund av företagets större miljöpåverkan har samhället större intresse i hur större företag agerar, vilket leder till att dessa företag granskar sina
hållbarhetsrapporter i större utsträckning än mindre företag (Simnett et. al., 2009). Dock behöver inte företags miljöpåverkan vara avgörande för samhällets intresse av företaget.
Martínez-Ferrero och García-Sánchez (2017) menar att endast företagsstorleken kan påverka samhällets intresse, och således kommer större företag påverkas av samhällets tryck som bidrar till att företag granskar hållbarhetsrapporterna. Moroney et. al. (2012) menar däremot att det finns ett negativt samband; de större företag tenderar att låta sina hållbarhetsrapporter granskas på den lägre nivån, eftersom både den översiktliga och den utökade granskningen uppfattas som likvärdiga av intressenterna och investerarna. I motsats till Moroney et. al. (2012) påvisar Hummel et. al. (2017) ett positivt samband; större företag tenderar att göra en utökad granskning av
hållbarhetsrapporterna. Hummel et. al. (2017) menar att detta beror på externa påtryckningar som större företag utsätts för, eftersom de är mer synliga i samhället. Vad det gäller hur avgörande företagsstorlek är för granskningsnivån av hållbarhetsrapporter kommer forskare alltså till olika slutsatser.
Utifrån tidigare forskning framkommer det att företagen som är större väljer att granska sina
hållbarhetsrapporter, dock kan vi inte utifrån tidigare forskning fastställa vilket typ av samband som det är mellan större företag och hållbarhetsrapporternas granskningsnivå. Tidigare forskning visar på både negativa och positiva samband. Således bli hypotesen som följer:
H3 Det finns ett samband mellan företagsstorleken och hållbarhetsrapporternas granskningsnivå.
2.3.4 Bransch
Det är väsentligt att veta vilken bransch som företag befinner sig i för att förstå företags motivation till att frivilligt bära den extra kostnaden att låta sin hållbarhetsrapport genomgå en granskning (Mock et. al., 2007). Företag som är verksamma inom branscher som särskilt går att koppla till miljön, exempel energibranschen, olja- och gruvbranschen, tillverkningsindustrin, tenderar att publicera hållbarhetsrapporter som har genomgått en granskning (Mock et. al., 2007). Orsaken är att företag i dessa branscher har en stor miljöpåverkan och är således mer synliga i samhället (Branco et. al., 2014; Simnett et. al., 2009). Inte enbart branscher som har en stor miljöpåverkan såsom,
gruvindustri, energi- och utan även de som har social påverkan såsom finansbranschen, kommer i större utsträckning att vara utsatta för yttre påverkan om att granska hållbarhetsrapporten (Branco et. al., 2014; Simnett et. al., 2009). Företagen stärker därför sina hållbarhetsrapporter genom att låta hållbarhetsrapporten bli granskade. Målet är att företagets investerare och intressenter ska uppfatta hållbarhetsrapporten som trovärdig (Branco et. al., 2014; Simnett et. al., 2009; Zorio et. al., 2013).
I en senare studie som Mock et. al. (2013) utförde kunde de fortfarande koppla branscher till granskning av hållbarhetsrapporter, dock fann de att företag inom ekonomi- och finansbranschen ökat antalet publicerade hållbarhetsrapporter som genomgått en granskning. Mock et. al. (2013) fann även att företag inom tobak- och livsmedelsindustrin börjat granska sina hållbarhetsrapporter.
Likaså kunde Mock et. al. (2013) visa att fler branscher börjat granska sina hållbarhetsrapporter, vilket anses bero på att företag i allt större grad har börjat använda sina hållbarhetsrapporter som ett ytterligare marknadsföringsverktyg som syftar till att skapa konkurrensfördelar.
Tidigare forskning menar att branscher som är social och miljökänsliga påverkas om
hållbarhetsrapporten granskas. Dock finns det indikationer på att fler branscher än ovan nämnda har en påverkan att hållbarhetsrapporterna granskas. Eftersom vi saknar stöd för att bransch påverkar hållbarhetsrapporternas granskningsnivå gör vi antagandet om att bransch har samma inverkan på granskningsnivån som den har på att granskningen utförs.
H4 Det finns ett samband mellan företagets branschtillhörighet och hållbarhetsrapporternas granskningsnivå.
3.0 Metod
I det här kapitlet presenterar vi vilken forskningstradition studien har som utgångspunkt samt vilken metodologi som har tillämpats. Därutöver förklaras hur vi ha gått tillväga samt hur studiens population utformades. Kvalitetskriterier redovisas för kvantitativ forskning och hur de används i studien. Kapitlet avslutas med en genomgång av den hänsyn studien har tagit till metodkritik samt källkritik.
3.1 Vetenskaplig utgångspunkt
Denna studie utförs inom det företagsekonomiska ämnesområdet med inriktning mot redovisning.
Studien har sin utgångspunkt inom den positivistiska kunskapssynen, då syftet bygger på att fastställa ett utfall på grund av en förändring i Sveriges årsredovisningslag samt att kunna förklara utfallet med utvalda faktorer. Genom att kvantifiera materialet kommer studien således att
genomföras på ett systematiskt sätt, där statistiska samband blir den primära källan till den resulterande kunskapen (Bryman & Bell, 2013; Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018). Detta följer riktlinjerna för den positivistiska kunskapssynen som enligt Thurén (2017) utvinner den sanna kunskapen endast genom att iaktta samt beräknas med logik. De faktorer som har valts ut till
studien utgår från tidigare kunskap som utgör den teoretiska grunden (Bryman & Bell, 2013).
Faktorerna används sedan för att skapa hypoteser som ska prövas mot logiken, det vill säga ett deduktivt sätt, således är detta den kumulativa dimensionen inom positivismen (Bryman & Bell, 2013). Lik tidigare studier (Braam & Peeters, 2018; Branco et. al., 2014; Martínez-Ferrero &
García-Sánchez, 2017; Mock et. al., 2013) som förklarar samband mellan granskningsnivå och olika faktorer utgår även denna studie från den kvantitativa metodologin.
3.2 Metodval
3.2.1 Forskningsdesign
Vid val av forskningsdesign menar Bryman och Bell (2013) att det är viktigt att ställningstagandena som fastställs i studien speglar forskningsdesignen. De ställningstaganden som fastställts för denna studie är att vi samlar in årsredovisningar från samtliga företag som berörs av kraven att
hållbarhetsrapportera. Nedladdning av materialet sker i närtid till varandra; således sker
insamlingen av materialet vid en specifik tidpunkt från flera olika källor. Eftersom datamaterialet består av årsredovisningar från åren 2016 och 2017 kommer vi att studera förändringen som sker mellan de båda åren. De ställningstaganden som studien består av hamnar inom ramarna för en longitudinell design, vilket stöds av Bryman och Bell (2013). Longitudinell design används främst för att kunna studera samband mellan olika kvantitativa variabler och används när förändringar ska mätas över tid (Bryman & Bell, 2013).
3.2.2 Forskningsstrategi
Utifrån den kvantitativa inriktningen som denna studie har kommer vi att undersöka om det finns samband mellan våra beroende variabler och de oberoende variablerna (Bryman & Bell, 2013).
Hållbarhetsrapporter och årsredovisningar är materialet som vi använder oss av för att utvinna informationen med hjälp av en innehållsanalys, informationen som utvinns kommer sedan att kvantifieras. Kvantifieringen bedöms utifrån två granskningsnivåer som fastställts utifrån
årsredovisningslagen, ISAE 3000, FAR och tidigare forskning. Utifrån negativa och positiva fraser bedöms datamaterialet och vi behåller således en objektivitet till arbetet. Enligt Bryman och Bell (2013) är det viktigt att datamaterialet inom den kvantitativa inriktningen inte tolkas utan behandlas på ett objektivt förhållningssätt för att det skall uppfattas som en legitim studie. En innehållsanalys utförs med ett systematiskt förhållningssätt och syftar att vara replikerbar, detta tar sig uttryck genom att kvantifiera innehållet utifrån förutbestämda kriterier (Bryman & Bell, 2013).
Med hjälp av informationen som utvunnits från innehållsanalysen kommer vi sedan att använda oss av hypotetiskt-deduktiva-metoden för att koppla samman empirin och teorin (Eriksson & Hultman, 2014). Med stöd av den hypotetiskt-deduktiva-metoden byggs hypoteser genom att formulera påståenden som sedan prövas för att fastställa hypotesens giltighet (Eriksson & Hultman, 2014).
I studien har vi bildat fyra hypoteser utifrån tidigare forskning. Med hjälp av hypoteserna ska vi försöka förklara granskningsnivån av hållbarhetsrapporterna genom att fastställa ett eventuellt samband mellan variablerna. Det finns två olika samband som kan uppkomma vid
hypotesprövningen, orsakssamband och eller ett skenbart samband (Eriksson & Hultman, 2014). Ett orsakssamband betyder att sambandet mellan den oberoende variabeln har en kausal påverkan på den beroende variabeln (Eriksson & Hultman, 2014). Det skenbara sambandet betyder att den oberoende variabeln inte ensam påverkar den beroende variabeln, utan det tyder på att det finns andra faktorer som påverkar (Eriksson & Hultman, 2014). Det är därför viktigt att förstå skillnaden mellan de båda sambanden vid en hypotesprövning för att inte tolka resultatet felaktigt.
3.3 Datainsamling och tillvägagångssätt
I denna studie har vi samlat in tidigare forskning genom en litteratursökning vilket Bryman och Bell (2013) anser vara en relevant insamlingsmetod för att lokalisera väsentlig information. Vid
litteratursökningen har vi använd oss av databaser som Google Scholar, Business Source Premier samt Discovery. Vi har bland annat använt oss av sökorden: "sustainability report", "assurance”,
“level of assurance”. Den tidigare forskningen utgör vetenskapliga artiklar som vi bedömt vara
artikeln är ämnesmässigt intressant för studiens område. Artiklarna som vi samlat in utgör den kumulativa grunden för vår studie.
Datamaterialet som har samlats in till studien är sekundärdata som tas fram med hjälp av
sekundäranalys. Bryman och Bell (2013) menar att sekundäranalys används på ett datamaterial som redan är framställt. Eftersom studien bygger på företags handlingar använder vi oss av deras
hållbarhetsrapporter samt årsredovisningar, vilket således utgör sekundärdata. Sekundäranalysen syftar till att kunna framställa information ur ett annat perspektiv, emot vad informationens ursprungliga syfte haft (Bryman & Bell, 2013). Ur studiens perspektiv använder vi informationen för att förklara och undersöka eventuella samband. Eftersom studien utgör en C-uppsats är den disponibla tiden begränsad. Således menar Bryman och Bell (2013) att det är fördelaktigt att använda sekundärdata när det endast finns en begränsad tid att förhålla sig till.
För att genomföra insamling av vilka företag som skall inkluderas har vi tillsammans med två andra kandidatuppsatsgrupper samlat in materialet. Detta eftersom datamaterialet är stort och att tiden är begränsad. Vi har med hjälp av databasen Retriever Business tagit fram vilka företag som uppfyller kriterierna (antal anställda, total omsättning samt nettoomsättning) utifrån regleringen. Variablerna som vi har laddat ner är; antal anställda, nettoomsättningen, totala tillgångar, bransch och
skuldsättningsgraden, nedladdning av detta material sker till Excel-format. Innan vi kunde fastställa vilka företag som omfattas av regleringen var vi tvungna att ladda ner data för samtliga aktiebolag som databasen Retriever Business har registrerad, och utifrån den datan göra ett urval. Databasen Retriever Business har en begränsning till 40 000 företag som maximalt kan laddas ner samtidigt.
För att kunna samla in materialet var vi tvungna att dela in företagen utifrån vilken länstillhörighet de har. Vissa län är så stora att databasen Retriever Business inte klarade av att ladda ner den stora volymen av företag samtidigt. Således delade vi upp länet med hjälp av antal anställda i företagen, dock var det i vissa fall också en för stor mängd data och därför fick vi även göra en tredje
indelning som bestod av omsättningen. För att kunna försäkra oss om att samtliga företag laddats ner har vi organiserat ett nedladdningsschema för varje indelning som en nedladdning skett inom.
Vi var också tvungna att ladda ner samtliga företag i ett län under samma dag. Det beror på att databasen Retriever Business dagligen uppdaterar systemet, det vill säga att företag kan tillkomma eller försvinna.
Det insamlade materialet sammanställdes sedan i ett Exceldokument som var kodat att avgöra vilka företag som uppfyller minst två av tre utav tröskelvärdena (antal anställda, total omsättning samt nettoomsättning). Dessa företag som uppfyllde tröskelvärdena sammanställdes sedan i ytterligare en
Excelfil som utgör listan över studiens totala population. Utifrån den sammansatta listan har vi sedan laddat ner datamaterialet. Datamaterialet består av företagens hållbarhetsrapporter och årsredovisningar från 2016 och 2017. I de fall företaget har ett brutet räkenskapsår har även
2016/2017 och 2017/2018 års årsredovisningar laddats ner. Varför vi valt åren 2016 och 2017 är för att studien syftar till att se en potentiell förändring före och efter införandet av regleringen.
3.3.1 Studies population och bortfall
I studien kommer vi att använda oss av en “Total population sample” som utgör alla registrerade aktiebolag i Sverige, som omfattas av regleringen i årsredovisningslagen om krav på
hållbarhetsrapportering. Vi använder oss av hela populationen inom det område som studien har sitt fokus, där av kommer vi kunna gå djupare in i vårt område som vi undersöker. Resultatet i studien kommer även att bygga på en bred grund vilket ger studien sin empiriska styrka. Det som framhävs som en negativ aspekt med att använda sig av den totala populationen är att det går åt mycket tid till att samla in mängden data för den totala populationen. (Lærd Dissertation, 2012)
Studiens bortfall kommer att bestå av företag som saknar publicerade årsredovisningar i databasen Retriever Business för 2017, likväl företag med brutet räkenskapsår som inte upprättas
årsredovisningar för 2017/2018 ännu. Det beror på att vid införandet av regleringen kom företag med brutet räkenskapsår att först omfattas av regleringen när deras räkenskapsår inleds under 2017, det vill säga att hållbarhetsrapporten skall upprättas i samband med räkenskapsåret 2017/2018 (Edlund, Nilsson, Hällefors, & Pramhäll, 2017).
Uppskattningsvis var det 1 600 företag som skulle beröras av lagförändringen (Lennartsson, 2016, maj). Dock slutade vår totala population på 1 883 företag varav 153 företag som blir ett bortfall, vilket motsvarar 8,13 %. Således blir den slutliga populationen som vi använder 1 730 företag (se bilaga 1).
3.4 Operationalisering
Operationalisering definieras av Bryman och Bell (2013) som en process där begrepp knyts an till tillvägagångssätt. Varje teoretiskt begrepp som används i studien skall mätas med hjälp av variabler som beskriver de centrala delarna av begreppet (Harboe, 2013). För att kunna mäta begreppen bör de konverteras från den nominella definitionen till att bli den operationella definitionen, det vill säga att begreppen blir hanterbar för studien (Harboe, 2013). I studien kommer operationaliseringen
3.4.1 Mätning av beroende variabler
En beroende variabel beskrivs enligt Djurfeldt et. al. (2018) vara utfallet som genom en kausal betingelse (oberoende variabel) påverkat den beroende variabeln. Granskning och granskningsnivån av hållbarhetsrapporterna utgör i denna studie beroende variablerna och kommer att kodas. Vi kommer undersöka om hållbarhetsrapporten har genomgått en granskning eller inte. Vi har avgränsat oss till två nivåer av granskning, översiktlig granskning eller utökad granskning. Denna avgränsning etableras utifrån tidigare forskning och regleringar, såsom ÅRL, ISAE 3000 och FAR.
I denna studie kommer de beroende variablerna att vara dikotoma, eftersom typiska dikotoma variabler endast ger svaret ja eller nej (Eliasson, 2013). Vi har valt att kvantifiera uttrycken ja och nej till 1 och 0, detta eftersom vi ska kunna använda materialet i vår logistiska regression.
För att vi skall kunna bedöma till vilken nivå granskningen av hållbarhetsrapporten är utförd, måste vi först fastställa om en hållbarhetsrapport har upprättats och om det är ett moder- eller dotterbolag.
Tidigare nämnt i teorin behöver inte dotterbolaget upprätta en hållbarhetsrapport om moderbolaget har upprättat en hållbarhetsrapport. För att avgöra om en hållbarhetsrapport är granskad måste det finnas ett uttalande gällande hållbarhetsrapporten och dess granskning som vi kan ta dela av. Enligt ÅRL ska det finnas ett uttalande om en hållbarhetsrapport är upprättad samt att den är granskad.
Detta utförs i tre steg:
3.4.2 Mätning av oberoende variabler
Nedan kommer vi att redogöra för hur vi definierar våra oberoende variabler som studien kommer att bestå av. Dessa oberoende variabler består av tvingande reglering skuldsättningsgrad,
företagsstorlek, samt bransch. Vi kommer även redogöra för hur vi valt att koda bransch och tvingande reglering.
Skuldsättningsgrad och företagsstorlek är kvantitativa variabler som beräknas utifrån intervallskala respektive kvotskala, till skillnad mot begreppen tvingande reglering och bransch som är kvalitativa variabler, och beräknas utifrån en nominalskala (Djurfeldt et. al., 2018). Intervallskalan används när
Steg 1: Finns hållbarhetsrapport upprättad?
Ja = 1 Nej =0
Steg 2: Är hållbarhetsrapporten granskad?
Ja= 1 Nej = 0
Steg 3: Till vilken nivå är hållbarhetsrapporten granskad?
Utökad granskning = 1 översiktlig granskning = 0
tal både kan anta negativa och positiva värden, det vill säga att skalan inte kan anta en fast nollpunkt (Djurfeldt et. al., 2018). Därav kommer skuldsättningsgraden att beräknas utifrån intervallskalan. Kvotskalan kan anta den högsta mätnivån, samt att skalan innehåller en absolut nollpunkt (Djurfeldt et. al., 2018), det vill säga att om företagsstorleken (totala tillgångar) är obefintlig antar de värdet noll (Djurfeldt et. al., 2018). Nominalskalan innebär att begreppen tvingande reglering och bransch kategoriseras utan betydelse av rangordning, bransch kommer att tilldelas siffror som kod medan tvingande reglering klassificeras som en dikotom variabel, den kan endast anta två värden, det vill säga 0 och 1 (Djurfeldt et. al., 2018).
Tvingande reglering
Tvingande reglering kommer att verka som en oberoende variabel. I studien kommer variabeln att benämnas vara en dikotom, det vill säga att den antar enbart två värden. Vi kommer att fastställa huruvida hållbarhetsrapporten har granskats eller inte granskats utifrån 2016 och 2017 års rapporter.
Detta är intressant eftersom vi då kan mäta effekten av den tvingande regleringen eftersom de rapporter som presenteras under 2018 är det första utfallet av reformeringen av
årsredovisningslagen.
Skuldsättningsgrad
I denna studie kommer vi att använda oss av samma definition på skuldsättningsgraden som exempelvis Martínez-Ferrero och García-Sánchez (2017) har gjort. Skuldsättningsgraden som variabel kommer att beräknas utifrån en intervallskala som kan anta alla värden. Detta kommer att underlätta då vi inte behöver skapa olika spann för att definiera de olika nivåerna av
skuldsättningsgraden.
Före reformen är Hållbarhetsrapporten 2016;
Granskad =1 inte granskad= 0
Efter reformen är hållbarhetsrapporten 2017;
Granskad =1 inte granskad= 0
Skuldsättningsgraden = Räntebärande skulder/Eget kapital
Företagsstorlek
Företagsstorlek kommer att definieras utifrån företagets totala tillgångar. Bland annat Mock et. al.
(2013) använder sig av måttet totala tillgångar i sin studie, vilket bidragit till vårt val av definition.
Denna variabel kommer att mätas utifrån en kvotskala. Detta kommer att underlätta för studien, eftersom vi inte behöver skapa olika spann för att definiera storleken. Vanligt förekommande är att studier delar in storleken i small, medium och large, dock kommer alla företag som berörs av denna studie att enligt svenska proportioner redan att definieras som large, vilket gör att vi enbart
fokuserar på totala tillgångar.
Bransch
Utifrån databasen Retriever Business som vi har samlat vårt material ifrån kommer även
branschindelningen att grunda sig. Vi kommer således att använda databasen Retriever Business branschindelning som uppnår 28 stycken kategorier. Varje branschindelningskategori har tilldelats en siffra som kommer att definiera företagets bransch i regressionen. Den bransch som företaget tillhör kommer sedan att kodas med siffran 1, de branscher som företaget inte tillhör kommer att kodas med siffran 0. Som tidigare nämnt beräknas begreppet utifrån nominalskala och kommer således inte att rangordnas i sin kodning (Djurfeldt et. al., 2018). Se branschindelning på nästa sida.
Företagsstorlek = Totala tillgångar
3.5 Analysmetoder 3.5.1 Deskriptiv statistik
Deskriptiv statistik används för att sammanställa datamaterialet på ett överskådligt sätt och ge en rättvisande bild av materialet (Kranzler, 2007). Mer ingående beskrivs deskriptiv statistik kunna bidra med att resultatet av datamaterialet kan brytas ned och redovisa en överskådlig bild som hjälper oss att tolka vad av materialet som är mest intressant för vår studie (Gellerstedt, 2008). I denna studie ska vi undersöka granskningen av hållbarhetsrapporter efter införd reglering, för att således se om regleringen har haft en inverkan av vilken nivå som hållbarhetsrapporterna granskas.
Således kommer vi behöva använda oss av den deskriptiva statistiken för att på ett tydligt och överskådligt sätt kunna presentera studiens resultat.
Branschindelning
Bransch (1) Avlopp, avfall, el & vatten.
Bransch (2) Bank, finans & försäkring.
Bransch (3) Bemanning & arbetsförmedling.
Bransch (4) Bransch-, arbetsgivar- & yrkesorg.
Bransch (5) Bygg-, design- & inredningsverksamhet.
Bransch (6) Data, it & telekommunikation.
Bransch (7) Detaljhandel.
Bransch (8) Fastighetsverksamhet.
Bransch (9) Företagstjänster.
Bransch (10) Hotell & restaurang.
Bransch (11) Hälsa & sjukvård.
Bransch (12) Jordbruk, skogsbruk, jakt & fiske.
Bransch (13) Juridik, ekonomi & konsulttjänster.
Bransch (14) Kultur, nöje & fritid.
Bransch (15) Livsmedelsframställning.
Bransch (16) Media.
Bransch (17) Motorfordonshandel.
Bransch (18) Offentlig förvaltning & samhälle.
Bransch (19) Partihandel.
Bransch (20) Reklam, PR & marknadsundersökning.
Bransch (21) Reparation & installation.
Bransch (22) Resebyrå & turism.
Bransch (23) Teknisk konsultverksamhet.
Bransch (24) Tillverkning & industri.
Bransch (25) Transport & magasinering.
Bransch (26) Utbildning, forskning & utveckling.
Bransch (27) Uthyrning & leasing.
Bransch (28) Övriga konsumenttjänster.
