The finnish winter war Finska vinterkriget

(1)

The finnish winter war

Finska vinterkriget

Författare: Simon Björk Handledare: Steffen Hope

Kandidat uppsats

(2)

(3)

(4)

Abstrakt

In this paper, you will be accompanied by a press-historical survey over a three-day period, with three newpapers as the main source. Aftonbladet, Norrskensflamman and Svenska Dagbladet, in my investigation the newspapers have completely different political views. The survey is based on how the magazines choose to present the three themes I have chosen to investigate. My themes are the course of war, Finnish politics and foreign opinion.

Norrskensflamman never writes anything about the course of war, it may be because they do not want to present that the Red Army does not really manage to achieve anything at all. Norrskensflamman uses valuable words such as fascists, hypocrites, liars and so on to discuss Finnish politics. The image of the Soviet Union

Norrskensflamman presents is that their purpose is to rescue the Finnish people from the oppressive goverment and the people government is considered the Finnish people who revolted and with help of the Red Army expel the fascists out of

Finland. Foreign opinion largely tells the newspaper that the United States and Britain will not participate in the war for various reasons. Norrskensflamman mention Germany as despite to their alliance with the Soviet Union, they really sympathize with Finland and that Germans are worried about the Soviet Union’s increasing influence in Europe and in the Baltic Sea.

Svenska Dagbladet and Aftonbladet write their war reports fairly similary. However there are still significant differences and that is: Aftonbladet writes more exalted about the Finnish war efforts than Svenska Dagbladet and has a writer who calls himself G.M. who writes that the Finnish army is fighting extremly well ands shoots very well, causing great losses to the enemy. Svenska Dagbladet and Aftonbladet portray Finnish politics in fairly similar ways, but there are still some differences.

Aftonbladet presentes two government shifts, while Svenska Dagbladet and Norrskensflamman only presents one. In addition, Aftonbladet writes in more valuble words about why they pity that after the first shift of reign of government, Tanner and Kivimäki were not in power during the negotiations in Moscow, as they might have been able to prevent the war. In foreign opinion, there are also clear differences between Aftonbladet and Svenska Dagbladet. Among other things Aftonbladet mentions that Italy condemns Germany for its inaction and is agressively advancing towards the Soviet Union. However, both mention that demonstrations and sympathy demonstrations are held outside the Soviet Union and Finland embassies in Rome.

(5)

Nyckelord

Finland, Sovjetunionen, Helsingfors, Kuusinen, Ryti, krig, Karelska näset, Ladoga och fronten

Tack

Stort tack till min handledare Steffen Hope som har stöttat och hjälpt mig i mitt arbete med finska vinterkriget!

(6)

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Syfte 2

1.2 Forskningsläge 2

1.2.1 Solidaritet på prov: Finlandshjälp under vinterkriget. Av Erik Carlquist. 2

1.2.2 Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Av Tora Byström. 4 1.2.3 Finlands sak: svensk politik och opinion under vinterkriget 1939–

1940. Av Alf Johansson. 6

1.3 Frågeställning 9

1.4 Avgränsningar 9

1.5 Källmaterial 9

2 Metod 10

2.1 Teori 10

2.2 Bakgrund 10

3 Aftonbladet 13

3.1 1 december 1939 13

3.1.1 Kriget 13

3.1.2 Den utländska opinionen 14

3.1.3 Finsk politik 16

3.2 2 december 1939 16

3.2.1 Kriget 16

3.2.2 Den utländska opinionen 18

3.3 3 december 1939 19

3.3.1 Kriget 19

3.3.3 Utländska opinionen 21

3.4 Sammanfattning 22

4 Norrskensflamman 22

4.1 1 december 1939 23

4.2 2 december 1939 25

5 Svenska Dagbladet 26

5.1 1 december 1939 27

5.1.1 Kriget 27

5.2 2 december 1939 30

5.2.1 Kriget 30

(7)

5.3 3 december 1939 33

5.3.1 Kriget 33

6 Vad är det som skiljer i tidningarnas nyhetsrapportering? 37

6.1 Kriget 37

6.2 Finsk politik 37

6.3 Utländska opinionen 39

6.4 Didaktisk reflektion 40

7 Litteraturförteckning 41

(8)

1 Inledning

Året är 1939 och det var lite mer än tjugo år sedan det stora världskriget tagit slut där Tyskland och Österrike-Ungern sågs som de stora förlorarna. Nikolaj II var kanske den allra största förloraren. För Nikolajs Ryssland var kriget en stor katastrof med förlust efter förlust mot tyskarna. Till slut så tröttnade den ryska befolkningen och under året 1917 genomfördes två revolutioner, där bolsjevikerna gick segrande.

Kort efter bolsjevikerna tagit över makten i Ryssland sattes Nikolaj med familj i husarrest, efter en kort tid avrättades hela familjen och den Romanovska dynastin var över.¹

I samband med den ryska oktoberrevolutionen krävde finnarna sin självständighet och den 6 december 1917 godkändes den finska självständigheten.²

Redan innan självständigheten var det motsättningar mellan de röda och de vita.

Under hela våren pågick inbördeskriget, de vita tog hjälp utav Tyskland och svenska frivilliga och den röda sidan begärde hjälp av Sovjetunionen. Den 16 maj 1918 red de vita in i Helsingfors som segrare. Under inbördeskriget hade 36 000 finnar mist livet, varav 27 000 var röda. De vita var mycket brutalare mot de röda underkriget vilket man se i tabellen nedan.

för döden röda vita andra totalt

kraschat 5 199 3 414 790 9 403

Avrättad, skjuten, mördad 7 370 1 424 926 9 720

Döda i fängelse läger 11 652 4 1 790 13 446

Död efter att ha släppts från fängelse läger 607 - 6 613

saknas 1 767 46 380 2 193

Andra dödsmetoder 443 291 531 1 265

Allt som allt 27 038 5 179 4 423 36 640

Inbördeskriget i Finland går under många namn: brödrakriget, frihetskriget, klasskrig och uppror, det beror på vem man frågar. Det mest neutrala begreppet är inbördeskriget.³

Det som sedan skulle att påverka Finlands öde var Molotov-Ribbentrop pakten som undertecknades 23 augusti 1939 av Tysklands och Sovjetunionens utrikesministrar, i Moskva. Hitlers främsta motiv med pakten var att kunna angripa Polen utan att behöva riskera ett tvåfrontskrig med Sovjetunionen och västmakterna. Den här pakten var en icke-aggressionspakt, som garanterade Tyskland och Sovjetunionen från att bli angripna av varandra. Pakten inkluderade även en uppdelning av östra Europa. Västra Polen och Litauen skulle tillfalla Tyskland. Litauen tilläts i

1 SO-rummet (Hämtad 13/11-2019)

2 Svenska YLE (Hämtad 13/11-2019)

3 Svenska YLE (Hämtad 13/11-2019)

(9)

september samma år sedermera över till Sovjetunionen. Östra Polen, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Bessarabien skulle tillfalla Sovjetunionen.⁴

1.1 Syfte

Syftet med min uppsats är att skildra nyheternas roll i det finska vinterkriget under en tre dagars period av den första veckan av 3 ½ månader långa kriget.

Kriget är en helt unik händelse för Finland som i hög grad har påverkat dess historia, även för svensk historia. Finska vinterkriget och andra världskriget är samma krig och var ett speciellt blodigt krig med stora mängder förluster i

människoliv civila som militära. Sverige var en av få nationer i Europa som höll sig neutrala i kriget. Men hjälpte många människor att hålla livet i behåll.

1930 och 1940 talen florerade av erövring krig och Sverige hade kanske en avgörande roll för Finlands överlevnad. Det jag ska undersöka är hur medias roll spelade in i den svenska Finlandshjälpen under vinterkriget 1939–1940.

1.2 Forskningsläge

Jag kommer i följande avsnitt presentera arbeten från Johansson, Alf, Byström, Tora och Carlquist, Erik. Dessa tre nämnda forskarna har skrivit om finska vinterkriget från lite olika perspektiv.

1.2.1 Solidaritet på prov: Finlandshjälp under vinterkriget. Av Erik Carlquist.

I gryningen den 30 november 1939 bryter de första ryska soldaterna gränsen till det Karelska näset. Senare samma dygn gick ryska bombplan in över Finland och släppte sina bomber över Viborg, Helsingfors, Åbo, andra storstäder och

industristäder. Samtidigt som bombplanen släppte sina bomber på strategiska platser började ryska soldater bryta gränsen på fler ställen.

Det första rapporterna om att vinterkriget hade utbrutit nådde Sverige samma eftermiddag. Radio sände extra nyheter där Sibelius Finlandia gjorde inlägg. Även kvällstidningarna kom ut med tidiga extraupplagor. En oro och spänning började växa efter att oron på fronten mellan Tyskland och Frankrike hade släppt i och med

”låtsaskriget” vi Maginot linjen. Men nu var kriget i Sveriges direkta närområde.

Finland var utsatt, men hotet kunde även komma att gälla Sverige. En insikt om farans verklighet spred sig som en chockverkan genom landet och även bland dem som gjort nödvändiga förberedelse åtgärder på att en kris i öster skulle kunna uppstå. Man började med täta nyhetssändningar och radiokommentarer, stora förstasidesrubriker, detaljerade frontrapporter och rapporter om stämningen på de olika finska frontavsnitten. Dessa rapporter stimulerade under december veckorna, nya känslor för att hjälpa Finland i sin kamp.⁵

4 Levandehistoria (Hämtad 13/11-2019)

5 Carlquist, Erik. Solidaritet på prov: finlandshjälp under vinterkriget. Uddevalla. 1971: s 12.

(10)

Alternativen för hur man skulle hjälpa Finland var inte enbart på regerings nivå.

Tjugo år tidigare hade man gjort upp planer för en svensk frivilligkår som skulle skickas till Finland under det finska inbördeskriget. Dessa planer blev nu en realitet.

Tidigare under hösten hade man upprättat den första antagningsbyrån för frivilliga, som den finska ambassaden fick ta över och började skicka svenska frivilliga till den finska fronten. Den 4 december grundades Finlandskommittén som var kårens civila överorgan. Den 9 december grundades kretsen Nordens Frihet som blev Finlandskommitténs propaganda- och debattorgan.

Rapporter trillade in om humanitär nöd, i form av skador, hemlöshet och flykt, vart eftersom kriget pågick. Då väcktes hos många svenskar att bistå praktiskt, materiellt och humanitärt. Med kort varsel reagerade humanitära och ideella organisationer, bland annat Röda Korset. Den 30 november författade ordföranden för Röda Korset prins Carl till statsminister Per Albin Hansson med en begäran om förhandlingar om formerna för Röda Korsets insats i kriget och tryckte särskilt på frågan om Röda Korsets ambulanser.⁶ Den 2 december vädjade Röda Korset om en allmän

riksinsamling för det finska folket. Med detta ville Röda Korset hjälpa Finland med sjukvården i form av ambulanser och sjukvårdsmateriel. Med anledningen att lindra det finska folkets lidande. Enligt Genèvekonventionen år 1929 är tvunget att Sveriges regering samverkar med Finlands regering och även fienden,

Sovjetunionen måste underrättas. Röda Korset gjorde även en vädjan i pressen om hjälp vilket fick ett gott gensvar.

Det var många som ville hjälpa Finland men det är dock svårt att avgöra hur många av dessa som ville hjälpa som hade god verkan.⁷

Myndigheterna och även regeringen uppmärksammade att en stor flyktingström var annalkandes över Tornedalen. Det var viktigt att förhindra att flyktingströmmarna hade någon skadeverkan i Sverige. Kurt Bergström som var chef för socialstyrelsen hade fått i regeringsuppdrag att göra förberedelser för att bemöta

flyktingströmmarna. Till pressen blev hans svar att socialstyrelsen var beredd på att

”ta emot den första stöten”. ⁸

Vid kriget start följde ett krav på handling. Hos de frivilliga gick utvecklingen snabbt, en frivilligbyrå öppnades direkt. Ehrensvärd tillsammans med sina medhjälpare gjorde under samma dag en planering för en frivilligkår. Ett reellt program författades tillsammans med arméstaben och inom ett par dagar var den klar. Programmet omfattade beräkningar av kårens omfattning, konstruktion och strategiska insättning i Finland. Man räknade på att priset för en sådan kår skulle landa på omkring 50 miljoner kronor för 6 månader.⁹ Finansieringen blev ett reellt problem som man natten 3–4 december diskuterade. Ett förslag var att försöka framkalla ett amerikanskt intresse. Finlandskommittén hoppades på pengar och

(11)

krigsmateriel, däribland stridsvagnar. Prinsen Gustaf Adolf blev tilldelad rollen som kontaktman i Sverige och greven Folke Bernadotte som redan var i New York stannade kvar där och uppsökte Roosevelt, Hoover och New Yorks finansvärld.

Men avsaknaden av den svenska regeringens ombyttes amerikanernas engagemang till en växande kritik mot den svenska passiviteten.¹⁰

1.2.2 Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Av Tora Byström.

Byström metodologiska verktyg för sitt arbete har varit att bearbeta, analysera, belysa, diskutera och tolka källmaterialet. Hon menar att ett sånt teoretiskt perspektiv är identifieringen och avgränsandet av kretsen. För att tolka text har Byström använt sig av flera teorier, dock var dessa inte primära. Byström går aldrig in på vilka teoretiska infallsvinklar hon nyttjar sig av i sitt arbete.

När rapporter om att ryska soldater hade korsat Finlands gräns blev reaktionen i stark i Sverige. Finland skulle nu stå ensamt mot en mångdubbelt så stark fiende.

Kriget kunde dessutom hota Sveriges frihet och även hela Nordens frihet. Med mottot ”Finlands sak är vår” växte en vad man måste kalla en folkrörelse fram.

Möten höll och stora mängder pengar samlades in för Finlands sak. Fler än 8000 svenskar tog värvning i frivilligkåren. De insamlade pengarna gick till stor del till humanitär och materiell hjälp. Ett avtal gjordes mellan Nationalinsamlingen och den finska staten att en del av pengarna fick gå till frivilligkåren. Frivilligkårens

försörjning kom huvudsakligen från Industria, storindustrins egna insamling som lyckades skrapa ihop 65 miljoner kronor.

Idéen med frivilligkåren hade påbörjats när Sovjetunionen och Finland låg i

förhandlingar tidigare under hösten. Många av dem som arbetade med frivilligkåren var militärer som var anslutna till den Svenska Brigaden som hade deltagit i finska inbördeskriget 1918.

Till en början mötte frivilligkåren motstånd från regeringen eftersom det inte var tillåtet att annonsera för frivilligkåren, i början av december. Regeringen var säkerligen påverkad av skapandet av samlingsregeringen som trädde i kraft 13 december. Men strax före jul hävdes begränsningen av frivilligkårens offentliga annonser och regeringen lovade dem även utrustning. Inför Sovjetunionen tryckte man på att det hela med frivilligkåren var ett privat initiativ.¹¹

Nordens Frihets huvudsakliga sysselsättning för att stödja Finland var att propagera för Finlands sak, författa och dela ut broschyrer, anordna möten och föreläsningar med avsikt av att värva fler frivilliga. Utan att ha en egen tidning försökte Nordens Frihet att påverka pressen genom särskilda tidningsmän, genom att placera in egna artiklar i tidningar. Nordens Frihets huvudsakliga mål med sina kampanjer var att rekrytera fler svenska till Finlands krig mot Sovjetunionen.¹² Man ville få det

11 Byström, Tora. Nordens frihet. Lund. 2009: s 40.

(12)

svenska folket att vilja stödja Finlands sak. Man ville att svenskarna skulle ge gåvor och ekonomiska bidrag. Insamlingarna var till för att stödja de svenska män som frivilligt gick ut i kriget. Nordens Frihet ville få människor att inse hur allvarlig situationen var. För att få folkopinionen att påverka politikerna att vilja med militära stridskrafter ställa sig vid Finlands sida och försöka slå tillbaka kolossen

Sovjetunionen.¹³

Efter de att regeringen givit Finland ett negativt svar om att med militär styrka bistå Finland mot Sovjetunionen, hölls en informationskonferens där presenterades statsministern, utrikesministern och particheferna för de borgliga partierna ett dystert framtidsscenario: ”Krossas Finlands försvar och nedbrytes dess

demokratiska samhällsskick av kommunistiskt våld, så är även Sverige hotat till livet. Vårt försvarsläge skulle ödesdigert försämras, vår andliga motståndskraft förlamas, vårt fria samhällsskick hotas, vårt sociala framåtskridande stäckas.” Nils Ahnlund och Karl Axel Bratt som var medlemmar i Nordens Frihet författade en broschyr som berättade om hur ryska bombplan från Finlands västkust och Åland skulle kunna släppa sina bomber över Stockholm och flera städer i mellersta och norra Sverige. Nordens Frihets broschyrers budskap var att om Finland faller och införlivas in i Sovjetunionen måste de skandinaviska folken räkna med en fortsatt rysk aggression. Det kan sluta med ”att dessa gamla rikens suveränitet och frihet praktiskt taget icke längre komma att vara till.”¹⁴

Det finns inga som helst tvivel på att Nordens Frihet såg Sovjetunionen som aggressorn i vinterkriget och ett hot mot resterande Norden. Dessutom verkar det som att den överhängande delen av medlemmarna i Nordens Frihet ha en

antikommunistisk inställning, liksom en före detta ungsocialist och syndikalist, Eyvind Johansson. I en av Nordens Frihets broschyrer ”Uppbåd” som delades ut under 1939, var Eyvind en utav författarna och författade: ”Finnar kämpar nu för sitt oberoende, sin frihet, sina möjligheter till demokrati. De är överfallna av ett land som några av oss en gång trott äga socialismens möjligheter, ett land som vi en gång trott kunna bli ett värn för demokratin. Det visar sig att vi trott fel.”

Antikommunismen var inte enbart stark mot Sovjetunionens kommunism utan även mot kommunister inom Sverige. Fackföreningsrörelsen, pressen, medlemmar i politiska föreningar och arbetare ägnade sig åt förföljelse av kommunister.

Svenska kommunist partiet, SKP, som var tvungna att i alla lägen försvara Sovjetunionen, förklarade att Finland oprovocerat angripit sin fredliga granne Sovjetunionen.¹⁵

(13)

När Otto Ville Kuusinen med hjälp av Sovjetunionen grundade den finländska folkregeringen i Terijoki. Blev vinterkriget ett inbördeskrig enligt SKP. I Sverige rådde en stark Finlandsvänlighet, vilket ledde till att SKP:s uttalanden och

ställningstagande ansågs vara landsförräderi. Kommunistpressen Norrskensflamman angrep frivilligrörelsen, ”fascistiska borgarklassynglingar, deklasserade element bland arbetarna, slödder från strejkbrytarligorna och andra dylikt”.

Samtidigt som en Finlandssympati florerade växte det snabbt en våg av

antikommunism i Sverige. Inom fackföreningarna avskildes kommunisterna från styrelsen som istället dominerades av socialdemokrater.

Kommunisterna blev allt mer ansatta, landsomfattande razzior mot kommunistiska organisationer och enskilda kommunister, transportförbud av kommunistiska tidningar, inrättandet av arbetsläger och när kommunister talade i

stadsfullmäktigeförsamlingar, i politiska nämnder och i styrelser utrymdes lokalen av de andra ledamöter, oberoende av valresultaten. Till och med kommunisternas tidning blev utsatt för attentat 3 mars 1940. Då förolyckades fem människor varav två av dem barn. Denna händelse ledde till en tillnyktring i pressen och på andra håll förekom en viss självrannsakan.¹⁶

1.2.3 Finlands sak: svensk politik och opinion under vinterkriget 1939–1940.

Av Alf Johansson.

Den 26 december 1939 klockan 08:30 som är en söndag kallar Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov på den finska ministern Yrjö Koskinen. Molotov läser då upp för Koskinen riktat mot den finska regeringen att sovjetryska trupper befunnit vid den finska gränsen då dem blivit utsatta för finskt artilleri, klockan 03:45 samma dygn. Artilleribeskjutningen har då sårat 9 och 4 sovjetryska soldater har dödats.

Det så kallade Mainila-intermezzo blev startskottet för en kraftig diplomatisk verksamhet.

Den sovjetryska regeringen krävde genom Molotov att de finska trupperna skulle omgruppera 20–25 kilometer från den finsk sovjetiska gränsen. Följande dag överlämnades svaret från den finska regeringen. Svaret löd att de ryska påståendena om att det finska artilleriet öppnat eld över gränsen, förnekades. Den finska

regeringen var dock beredd på att öppna förhandlingar om finsk trupps omgruppering med förutsättning Sovjetunionen gjorde detsamma.

Den 28 november nekade Molotov finnarnas krav. Det skulle innebära att sovjetrysk trupp skulle förläggas i Leningrads förstäder, vilket inte var acceptabelt för den sovjetryska regimen. Molotov påminde finnarna om den non-aggressionspakt som undertecknats 1932 och förlängts 1934 med utgångsdatum 1945.

Den 29 november höll Molotov en radiosändning där han förkunnade att den finska regeringen har en fientlig politik mot Sovjetunionen och att det var nödvändigt för

(14)

Sovjetunionen att vidta omedelbara åtgärder för att bevara statens säkerhet. Dagen därpå regnade bomberna över Helsingfors från de sovjetryska bombplanen.

Den svenska pressreaktionen kan beskrivas med få undrande ord. Det här Mainila- intermezzot kommer den här psykologiska krigsföringen att pågå eller är det här upptrappningen till ett nytt krig.¹⁷

Svenskarna var angelägna om att tolka händelsen så optimistiskt det bara gick.

Svenskarna ville inte tro att Sovjetunionen skulle gå i krig med Finland.

Anklagelserna Sovjetunionen la på Finland för artilleribeskjutning avspisades, utan det var Sovjetunionen som försökte sig på en provokation. Fram till vinterkrigets start levde många tidningar i en förtvivlad tro om att ett krig mellan Finland och Sovjetunionen kunde kringgås.

När krigsutbrottet nådde Sverige var den första reaktionen chockartad. Sedan började ledarsidorna fyllas med förtvivlan, sorg och förbittring. Harry Hjörne skriver i Göteborgs-Posten ”finns det då ingen rättvisa i världen” och fortsätter

”torsdagen den 30 november 1939 framstår i detta nu som den tyngsta dagen de nordiska folken upplevt sedan 1864 och den tyngsta dag som Sverige och Finland genomlidit på 130 år”.

Tidningar trycker tidningsrubriker i versaler som skriker ut vad som inträffat:

”krigets fasor över Finland. Oavlåtliga ryska flyganfall. Hundratalet dödsoffer.”

Tidningarna spottar ur sin avsky för det Sovjetunionen uppförande samtidigt som man beundras över finnarnas lugn i den svåra situationen.¹⁸

Det svenska fördömandet av Sovjetunionen angrepp var lika illa omtyckt världen över. Med undantag för Tyskland som direkt undvek att kommentera det ryska angreppet och enbart att Finland borde ge efter för Sovjetunionens krav.

Man levde fortfarande i någon form av förhoppning under krigets första dagar att Sovjetunionens syfte var att skrämma Finland till att acceptera de krav

Sovjetunionen hade framfört under deras förhandlingar. Med detta hade man förhoppningar om en medlingsaktion antingen från amerikanskt eller svenskt håll som skulle kunna ge ett resultat. I slutet av sitt tal som statsministern höll i Norrköping den 1 december uttryckte han en förhoppning om att det skulle bli möjligt att begränsa ”olyckans omfattning”. Fantasin om att kriget skulle kunna avslutas genom en medlingsaktion blev ganska snabbt raserad. Den 2 december kunde svensk press rapportera att två nya finska regeringar hade skapats dagen dessförinnan. Den finska regeringen under Cajander hade avgått och ersattes av en samlingsregering av den finske riksbankschefen Risto Ryti som statsminister och

17 Johansson, Alf. Finlands sak: svensk politik och opinion under vinterkriget 1939–1940.

Stockholm. 1973: s 87.

(15)

Tanner som utrikesminister. Regeringsskiftet gjorde man för att underlätta förhandlingarna med Sovjetunionen, som senare visade sig vara verkanslöst. Från Moskva kom meddeladet att en finsk folkregering hade grundats av Otto Vilhelm Kuusinen dagen innan i den lilla byn Terijoki vid Karelska näset. Kuusinen kom med förslag om att den finska folkregeringen skulle etablera diplomatiska samband mellan Finland och Sovjetunionen som den Högsta Sovjets presidium accepterades direkt. Otto Vilhelm Kuusinen var en kommunist som hade levt i Sovjetunionen under exil i 20 år.¹⁹

Den 2 december slöt Kuusinen-regeringen ett ömsesidigt avtal som biståndsavtal mellan Finland och Sovjetunionen. Biståndsavtalet innebar att Sovjetunionen fick igenom alla krav som man tidigare hade ställt på Finland. Sovjetunionen skulle samtidigt utrusta den finska folkarmén med vapen och annan militär materiel.

Samma dag besökte den amerikanska ambassadören i Moskva Molotov för att erbjuda en medling. Molotov nekade medlingen och menade på att Sovjetunionen inte befann sig i krig med Finland. Molotov hävdade att Sovjetunionen nyligen slutit ett avtal med den sanna finska riksdagen. Ett liknande svar fick den svenska

ambassadören, när han uppsökte Molotov för ett förslag om medling.

Dagens Nyheter skrev i en av sina artiklar att syftet med Kuusinen-regeringen var uppenbar. Syftet var att Sovjetunionen skulle få en marionett stat som gjorde allting regimen i Sovjetunionen sa åt sin marionett att göra. ”Med en Kuusinen kan

Finlands folk inte kompromissa”.²⁰

Dagarna som följde efter vinterkrigets start mellan Sovjetunionen och Finland blev saken klargjord att svensk politik skulle i största möjliga mån hålla Sverige utanför kriget. Den krisen som uppstod en splittring i regeringen, vilket gjorde frågan om att skapa en samlingsregering aktuell. Den 30 november hade statsminister Per Albin Hansson gjort en efterforskning med de andra partiledarna om ett bildande av en samlingsregering. Efter Hanssons efterforskning konstaterade han att han hellre inledde ett samarbete med folkpartiet än den resterande högern. Det var självklart för Hansson att socialdemokraterna, bondeförbundet och folkpartiet var den naturliga bas för att föra en försiktig politik i Finlandsfrågan.²¹

Det fanns en risk för Hansson att inte ta med högern i samlingsregering, att det skulle ske en splittring inom den offentliga opinionen. Gick högern in i

Stockholm. 1973: s 89-90.

(16)

samlingsregeringen fanns en risk för att det skulle bli en splittring inom regeringen.

I och med detta var det viktigt för Hansson som regeringsbildare att få med högern på ett regeringsprogram som gav en garanti för att regeringen inte skulle brisera direkt på Finlandsfrågan.

För högern var det viktigt att Finland fortsatt tillhörde den västerländska kulturen och västerlandet ur en ideologisk synvinkel. Det var alltså ur en ideologisk

synvinkel som högern ville ställa upp i kriget för Finlands sak. Högerns politik kom under samlingsregeringen att präglas av obeslutsamhet och osäkerhet.²²

Det var högerns obeslutsamhet och osäkerhet som fick de faktiska förhandlingarna inom samlingsregeringen att börja så sent om den 6 december. Programmet som Hansson tagit fram gick ut på att följa neutralitetspolitiken, det innebar för Finland i vinterkriget att Sverige inte skulle delta med militära styrkor. Neutralitetspolitiken var det högern hade svårast att acceptera.²³

1.3 Frågeställning

Min frågeställning är hög grad relevant för mitt syfte och det jag vill undersöka.

Målsättningen med min frågeställning är att hitta tydliga skillnader mellan tidningarna och påvisa den politiska skillnaden mellan dem.

- Vad är det som skiljer i tidningarnas nyhetsrapportering?

1.4 Avgränsningar

Min undersökning kommer att sträcka sig över en period av tre dagar. Eftersom vinterkriget startade den 30 november 1939 så kommer jag börja den 1 december eftersom då har nyheten börjat landa hos svenskarna och det börjar vara högtid att välja en sida i konflikten.

Vid den är tiden fanns redan ganska många olika tidningar stora som små. Jag har valt tre stora tidningar med olika politisk hållning, som ger mig en god förutsättning för min undersökning. Det fanns även andra metoder för 1930–1940 talets

människorna att publicera nyheter och sprida ett vinklat budskap, bland annat genom radio och propaganda affischer. Jag kommer enbart att hålla mig till svenska tidningar.

1.5 Källmaterial

Det aktuella källmaterialet för den här uppsatsen består utav tre svenska

dagstidningar: Aftonbladet, Norrskensflamman och Svenska Dagbladet. De här tre tidningarna är mitt primära källmaterial. Mitt val av källmaterial motiverar jag med att dem har olika politiska ståndpunkter år 1939. Aftonbladet har liberal ståndpunkt med förankring i det ganska nybildade Folkpartiet, Svenska Dagbladet har en

(17)

moderat ståndpunkt och Norrskensflamman är det svenska kommunistpartiets nyhetsorgan.

De varierade politiska ståndpunkterna gör den här uppsatsen intressant och spännande komparativ.

2 Metod

Den här undersökningen bygger på att jag utgår från tre svenska dagstidningar med olika politiska ställningar och med hjälp av deras ställningar som bas besvara frågan vad är det som skiljer i tidningarna nyhetsrapportering?

Undersökningen kommer enbart att fokusera på tidningarnas nyhetsrapportering om vinterkriget.

Min undersökning kommer att bli en kvalitativundersökning eftersom min

undersökning bygger på att enbart undersöka svenska dagstidningars nyheter.²⁴ Min kvalitativa undersökning kommer inte att fokusera på siffor och tal, utan det

kommer vara en komparativundersökning då tidningarnas olika politiska ståndpunkter som jag presenterar i föregående kapitel är helt olika varandra och därmed intressant att undersöka och jämföra deras olikheter och likheter.

2.1 Teori

Den här undersökningen kommer att basera sig på hur människor talar och agerar genom de valda dagstidningarna. Av den anledningen lämpar sig socialt handlande bra för min undersökning. Socialt handlande förklarar hur människor handlar i olika situationer exempelvis i krig, om handlingen är av tradition, affektion,

värderationellt eller målrationellt. Det här är en teori av Max Weber en tysk sociolog under 1800 talet och tog fram teorin för socialt handlande.²⁵

2.2 Bakgrund

Svenskar har länge varit rädda för att Ryssland ska avancera och försöka nå Atlanten, år 1912 skrev Sven Hedin broschyren ”Ett varningsord”. Där beskriver han grundandet av S:t Petersburg och att Rysslands kust till Östersjön var det första steget till att nå Atlanten. 1809 erövrade Ryssland Finland som var det andra steget mot Atlanten. Det tredje steget är en förryskning av Finland omkring sekelskiftet och 1900 talets början, det vill säga en omvandling av Finland till en rysk provins.

När detta är uppnått är det bara 40 mil mellan Ryssland genom nordsvenskt territorium till Atlanten.

En annan broschyr som liknar Sven Hedins är en som skrevs anonymt under första världskriget, år 1915. Broschyren heter: ”Finlands öde och Sveriges trygghet: Ett ord från Finland”. Broschyren utgavs anonymt, senare uppdagades att författaren

24 Florén, Anders. Ågren, Henrik. Erlandsson, Susanna. Historiska undersökningar: Grunder i historisk teori, metod och framställningssätt. Lund. Upplaga 3:1. 2018: s 58-59

25 Claus, Peter. Marriott John. History: an introduction to theory, method and practice. New York. Second edition. 2017: s 221-222

(18)

var Eirik Hornborg. Hornborg var även väldigt politiskt aktiv under andra

världskriget och nära vän till flera i Nordens Frihet. Hornborgs broschyr tillkom för att främja kampen mot ett självständigt Finland. Han beskriver hur förryskningen av Finland hotar Sverige och att Finland har fungerat som ett försvarsverk för Sverige mot Ryssland.²⁶

1921 hölls en konvention på Åland kallad, Ålands-konventionen. Konventionen kom fram till att Ålands öar skulle hållas som en neutral sektor. Öarna fick inte befästas med militära styrkor och detta skulle garanteras utav NF.

Skulle det ändå hända att främmande trupp angrep Ålands öar, fick Finland rätt att slå tillbaka fienden fram till dess att NF:s styrkor hade nått fram till Åland.

Under 1930 talet tappade NF kraftigt i värde och Ålands neutralitet blev allt mer hotad. Om en stormakt skulle lyckas befästa öarna skulle stormakten ha ett viktigt strategiskt läge och skulle vara ett stort hot för både Sverige och Finland.²⁷

Sommaren 1937 hade den svenska försvarsstaben en livlig diskussion om Ålands försvarsproblem. I september samma år tog general Olof G Thörnell, chef för försvarsstaben upp frågan med regeringen.

I början av april 1938 höll utrikesministern Rickard Sander ett radiotal, där han lyfte ett program för nordiskt samarbetspolitik. Då skulle de nordiska länderna istället för att bilda ett försvarsförbund hjälpa varandra att upprätthålla Nordens neutralitet.

Sandler förstod att ett försvarsförbund inte skulle kunna bli verklighet. Istället skulle nordisk samverkanspolitik beprövas.²⁸

Den 30 juli 1938 kunde den finska och den svenska utrikesministrarna skriva på en gemensam rapport efter många förhandlingar och militära rekognoseringar av de åländska öarna. Rapporten omfattade en militär planläggning för att garantera Ålands neutralitet. En slutlig planering undertecknades i Stockholm i början av 1939. Enligt planläggningen skulle Ålands södra skärgårdsområde befästas och demilitäriseringsbestämmelserna förklarades ogiltig. Finland skulle börja uppföra fasta befästningar. Ålänningarna skulle själva få delta i värnpliktsutbildningar, kustvärn och luftvärn skulle monteras på Åland.

(19)

Om Ålands neutralitet var hotad skulle både Sverige och Finland få befästa Åland i förutsättning om bägge länderna var neutrala och de båda regeringarna var enade om att ta vid åtgärder.²⁹

Upplysningen om Molotov-Ribbentrop pakten som undertecknades den 23 augusti 1939 kom som en överraskning för alla. Den osämja som funnits mellan Hitlers Tyskland och Sovjetunionen verkade vara tills vidare hävda.

De första veckorna efter att pakten signerats och andra världskrigets utbrott började en osäkerhet för vad den nya ställningen skulle påverka Östersjöområdet. Att pakten var av betydelse för Tyskland för att få fria händer för att göra upp med Polen var självklart för alla. Osäkerheten låg i att vad Sovjetunionen skulle vinna på att ha signerat pakten. I den debatt som uppstod kom det fram två alternativ. Det första alternativet som även blev kallat den optimistiska förklaringen, som gick ut på: att pakten förminskade spänningarna mellan Tyskland och Sovjetunionen vilket innebar att spänningarna i Östersjön tillika var förminskade. Sveriges och Finlands neutralitet stärktes av pakten. Förväntningarna bakom detta låg i att Sovjetunionen såg på sina säkerhetsbehov mildare.³⁰ Alltså Sovjetunionen behövde inte oroa sig för att Tyskland skulle inleda aggressioner och inte behövde ha en buffert genom att ockupera grannstaterna. Det omedelbara hotet mot Finlands neutralitet var nu borta.

Pakten innebar att Ålandsplanen inte längre var lika nödvändig eftersom en kamp mellan Tyskland och Sovjetunionen om de obefästa öarna i Östersjön inte skulle bli en realitet.

Det andra alternativet var den pessimistiska, med en helt radikal tolkning om Nordens läge. Som innebar att Östersjöområdet delats upp i intressesfärer mellan Tyskland och Sovjetunionen. Sovjetunionen skulle alltså kunna utöka sitt område utan att möta Tyskland i strid.

Det pessimistiska alternativet började bekräftas den 17 september 1939 då

Sovjetunionen bröt Polens östra gräns. Sovjetunionens offentliga motivering till att ha anslutit sig till Tysklands krig med Polen var att skydda sina blodsfränder i östra Polen.³¹

Molotov yttrade senare i ett tal orden att den tysk-ryska vänskapen stod på sin topp.

Sovjetunionen började genast att flytta fram sina trupper närmare den sovjetryska gränsen söder om finskaviken. Kort där efter bjöds de baltiska utrikesministrarna in till Moskva. Redan den 28 september samma år undertecknade Estlands

utrikesminister det första biståndspaketet Sovjetunionen erbjöd och fick tillgång till

(20)

att bygga upp baser på Ösel, Dagö och i Baltischport. I början av oktober fick Lettland och Litauen liknande erbjudanden, som undertecknades.

Den 5 oktober kallades Finlands utrikesminister till Moskva för att diskutera vissa politiska frågor. Förhandlingarna med finnarna var betydligt svårare än vad ryssarna hade väntat sig. Efter lite drygt en månad reste finnarna hem igen utan att ha

accepterat ett enda ryskt krav. Förhandlingarna med finnarna var inte alls lika enkla som med baltstaterna efter ett par veckor senare präglade av spänning bröt

Sovjetunionen och korsade den finska gränsen, vinterkriget hade startat.³²

3 Aftonbladet

Under min valda undersökningsperiod har Aftonbladet en liberal hållning med likheter med det nybildade Folkpartiet. Tidningen tillåter kriget att uppta stor del av Aftonbladets nyhetsflöde. Jag kommer presentera tre olika viktiga delar i kriget som jag kommer att presentera nedan. I Aftonbladet förekommer väldigt positiva texter om de finska soldaternas och civilbefolkningens hjältemod som förekommer 12 gånger med signaturen G.M. En misstanke skulle kunna vara att det är den finska fältmarskalken Mannerheim som har skrivit texterna. Det baserar jag på att initialerna skulle kunna vara Gustaf Mannerheim och G.M. skriver mycket om finnarnas tapperhet på slagfältet, som vilken annan överbefälhavare hade sagt om sin egna armé i strid. Dessutom kanske för att motivera svenskarna till att gå med i den finska armén och slå en gammal fiende på fingrarna. Aftonbladet vore för Mannerheim ett rimligt val eftersom är en tidningen är gammal, som vid tiden varit tyskvänlig och tyskarna var Finlands vänliga då länderna tillsammans hade drivit ut kommunisterna ur Finland under inbördeskriget lite drygt 20 år tidigare. Dessutom har Mannerheim studerat i Tyskland. Aftonbladet var sedan 1900 talets början en av Sveriges största tidningar med många läsare.

3.1 1 december 1939

3.1.1 Kriget

Jag anser att Aftonbladet har en väldigt negativ och nedtryckande ton mot

Sovjetunionens armé, som tidningen menar på att den har en dålig standard, dåligt utrustad och inkompetent ledarskap. Medan den finska armén lyfts fram som någonting starkt och bra för att vara så liten av tidningen. Utifrån min egna militära erfarenhet så är det ur en militärstrategisk synpunkt alltid mycket enklare att försvara ett område som är välbekant, speciellt om man hinner göra förberedelser för ett försvar och motivationen till att försvara sitt land är alltid hög. Dessutom är det ur en anfallares synvinkel är kriget inte alltid motiverat för varje soldat och soldaterna kan ha svårt att begripa varför man ligger i krig mot just den fienden,

(21)

dessutom kan terrängen vara helt okänd för den anfallande sidan som blir till en stor nackdel.

Aftonbladet skriver att redan innan kriget startade, efter de misslyckade förhandlingarna i Moskva observerades röda arméns truppförflyttningar mot Karelska näset från Leningrad. Det Sovjetunionen hade hävdat om att man inte var beredd för ett krig var alltså en lögn.³³

Enligt Aftonbladet har de finska regeringarna förstått under en längre tid att ett krig med Sovjetunionen någon gång skulle ha kunnat ske. För att förbereda sig inför ett eventuellt krig har Finland satsat stora summor pengar på att bygga upp kraftiga fortifikationsverk på Karelska näset, som skulle vara svåra att forcera för röda armén. Till finnarnas nackdel är gränsen norr om Ladoga sämre försvarade. ”Ett vinterfälttåg gynnar heller ej ryssarna, som äro handicapade i fråga om

vinterutrustning och vinterorganisation i övrigt. Truppernas förmåga i skidtjänst har man också alla anledning att ställa sig skeptisk till. Här ha finnarna bestämt företräde, som de säkerligen också skola veta att utnyttja.”

Aftonbladet jämför den finska armén mot den röda armén, den röda armén har i fredstid omkring hundra infanteridivisioner, trettio kavalleridivisioner och reserverna utgör näst intill ett outtröttligt lager. Röda arméns styrka ligger i

långvariga utnötningskrig. Mot den finska armén på omkring 300 000 soldater, då är reserver och skyddskårerna inräknade. Den finska arméns styrka är bra ledarskap, soldaterna är tåliga, vana vid långa marscher och har en stark vilja att försvara sig.

Finnarnas prioritering var att satsa mer pengar på armén än någon av de andra grenarna flygvapnet och flottan.³⁴

Aftonbladet berättar om att vid krigets utbrott hade Sovjetunionen 130 divisioner redo att sättas in mot Finland men alla divisioner användes inte, på Karelska näset hade man 5 divisioner, 7 divisioner i Leningrad i reserv och 3 eller 4 divisioner norr om Ladoga. Dessutom understöddes den här styrkan av 700 stridsvagnar och 1500 flygplan.³⁵

3.1.2 Den utländska opinionen

När nyheten om att ett nytt krig hade brutit ut mellan Finland och Sovjetunionen presenterar Aftonbladet enbart de utländska röster som tycker illa om

Sovjetunionens grymheter mot Finland. Inte bara det att en krigsdeklaration aldrig gavs, bombräderna mot civila utan även Tysklands dumdristiga ställningstagande för en politisk fiende. I Aftonbladets artiklar uttrycker man med en positiv ton om att det är så många som uttrycker sin vrede mot Sovjetunionen. Aftonbladet har en tydlig hållning i konflikten och presenterar flera utländska åsikter. Det uttrycks en viss kritik mot Storbritannien och USA:s ställning att inte ansluta sig till kriget.

33 Aftonbladet 1 december 1939: s 6.

34 Aftonbladet 1 december 1939: 6.

35 Aftonbladet 1 december 1939: 14.

(22)

Jag noterar utifrån Aftonbladets rapportering är det flera av de europeiska länderna reagerar man kraftfullt på krigets utbrott, civila bombmål och Tysklands passivitet.

Tidningen skriver att Italien som vid den här tiden har en militär allians med Tyskland fördömer Tyskland hårt för att man inte tar ställning mot Sovjetunionens grymheter. Aftonbladet skriver att Sovjetunionen aldrig någonsin tidigare har blivit så utskällt av den italienska pressen och opinionen. Enligt Aftonbladet har det aldrig varit tydligare än nu att Sovjetunionen är Italiens främsta fiende.

Aftonbladet skriver att Oslo studenternas känslor är heta av vrede mot det

kommunistiska angreppet, samtidigt som sympatierna för Finland är starka. Oslos studenter ger sig ut under kvällen först och främst för att visa Finlands ambassadör i Oslo sina sympatier, där efter ger sig de demonstrerande studenterna av till den norska kommunisttidningen Arbejdernens redaktion där dem krossar redaktionens rutor i en protest till Sovjetunionens angrepp mot Finland.

Aftonbladet tar upp från den franska pressen att man inte tror att Sovjetunionens krig mot Finland inte var en enstaka händelse, utan en del av en större planering.

Den franska militärexperten general Duval tror inte att Sovjetunionen har någon större fördel med sin stora överlägsenhet i krigsmateriel och soldater i kriget mot Finland. Skulle den svenska armén ansluta sig i kriget skulle krigets utgång vara mycket svår att förutspå. Duval menar alltså att den finska och den svenska armén är tillräckligt starka nog ihop för att eventuellt kunna krossa Sovjetunionens överlägsna numerär.

Med en beundran rapporterar Aftonbladet att första dagen av kriget har ungefär hundra danskar anmält sig som frivilliga i kriget hos den finska ambassaden. Även i New York var det många fin-amerikaner och svenskamerikaner som ville delta i kriget och ockuperade hamnen, där en fin- och svenskamerikansk skyddskår skapades för att sedan resa över till kriget i Finland.³⁶

Aftonbladet har en hårdare ton mot Storbritannien som inte anser sig kunna gå ut i krig och skicka krigsmateriel till Finland. Som anledning säger sig britterna redan ligga i krig med Tyskland och skulle Finland bli övertaget utgör det geografiska läget inte ett hot mot den brittiska ön, dessutom utgör inte kriget någon omvälvande faktor. Aftonbladet skriver att däremot kommer USA att skicka över krigsmateriel men kommer inte skicka över trupp.

Aftonbladet har en hård ton mot Tyskland trots tidningens tyskvänlighet, det kan ha att göra med att tidningen är besviken på att Tyskland inte ryter ifrån när

Sovjetunionen angriper Finland. Trots att Tyskland och Finland har en bra relation och Tyskland hjälpte vitgardisterna med Mannerheim som ledare i finska

inbördeskriget och körde ut kommunisterna. Tidningen anser att Tyskland gör fel i att värna om sin non aggressions pakt med Sovjetunionen när tyskarna står närmare Finland. Det enda uttalanden Tyskland har uttryckt till Finland är att det är bättre att förlora en liten del av landet än hela landet.³⁷

(23)

3.1.3 Finsk politik

Aftonbladet skriver ganska mycket om den finska politiken som sker under krigets inledande dagar, eftersom det är mycket som sker. Jag tolkar Aftonbladets texter som om att man vill försöka nå fram till Sovjetunionen och försöka hitta en annan lösning på det här kriget, genom att byta ut politikerna som anklagades för att ha startat kriget och på så sätt visa att en fred betyder mer än att Cajander och Erkko sitter kvar i makten.

Jag tolkar utifrån tidningens artikel att finnarna var väldigt angelägna om att försöka förhandla fram en fred och ville förhandla med Sovjetunionen, i och med detta gjorde finnarna ett försök i att förbättra sin chanser vid förhandlingsbordet genom att byta ut den redan sittande regeringen till en annan.³⁸

Aftonbladet presenterar den finska regeringens nyaste konstellation, med Väinö Tanner som statsminister T. Kivimäki som utrikesminister. Aftonbladet är noggranna i sin presentation av Tanner och Kivimäki som är politiker på den vänstra delen av den politiska skalan. Båda två har varit statsministrar i Finland under olika prövande perioder och anses av tidningen vara väldigt skickliga

politiker, som har stått pall under prövande perioder. Dessutom skriver tidningen att deras politiska ställning är till vänster på skalan skulle kunna betyda att man

anpassar sig mer efter Sovjetunionens politiska ställning utan att tillsätta

landsförvisade kommunister. Aftonbladet anser att det var synd att Tanner inte var statsminister i Finland när förhandlingarna i Moskva ägde rum, som om att han hade presterat bättre och kunnat hålla Finland utanför kriget. Eftersom Tanner och Kivimäki suttit som statsministrar tidigare under andra svåra perioder och skulle enligt Aftonbladet påverkat förhandlingarna åt ett håll som inte innebär krig.³⁹

3.2 2 december 1939

3.2.1 Kriget

”Finnarna slåss i iskallt raseri”. ”Fantastiska skildringar lämnas av finnarnas utomordentliga prestationer under striderna på Karelska näset. Samtidigt som de slåss i den mest rasande förbittring visa de prov på ett iskallt metodiskt lugn i kampen mot den övermäktiga fienden.” Lyder raderna på Aftonbladets frontsida som är undertecknat G.M. Jag tolkar utifrån tidningen att finnarna är enbart inriktade på försvars strid i stället för att göra motanfall i krigets inledande stadie, i väntan på att förhandlingarna ska slutföras. Det är dessutom alltid mycket enklare att försvara sig än att anfalla, vilket jag anser. Som resulterar i att finnarna har så små förluster medan röda armén har väldigt stora förluster som kommer beskriva i texten nedan.

38 Aftonbladet 1 december 1939: frontsidan.

(24)

Aftonbladet skriver att den finska armén gjorde en taktisk reträtt på Karelska näset bland annat övergavs orten Terijoki, förmodligen för att fortifikationsverken ligger längre in på näset och för komma en bit från fienden artillerield. Finnarna tillät röda armén att avancera fram till staden Salvijärvi, lite drygt 4 mil från gränsen norr om sjön Ladoga. Den 4 mil långa marschen var utmattande för röda arméns soldater och var dessutom inte utrustade med riktiga vinterkläder som klarar av det kalla klimatet och hade dåligt med matransoner med sig under sitt anfall. Denna

nyhetsrapportering tyder på att Aftonbladet har en positiv ton mot finnarna och försöker förmedla att reträtten var något den finska armén kunde vinna på genom att trötta ut röda armén och undvika deras artilleri. Det kan även vara så att Aftonbladet försöker bevisa finska folkets överlägsenhet mot de kommunistiska slaverna.⁴⁰ Aftonbladet berättar att den finska flottan har ännu inte gjort någon krigsinsats alls, det flottan väntar på är att de sista förhandlingarna ska vara avklarade, innan krigsinsatsen kan inledas.⁴¹

Aftonbladet skriver med en imponerad ton att en finsk armé enhet lyckats

fullständigt förinta 2 kompanier från den röda armén, i finsk radio fick man till en intervju med en av soldaterna som var med i striden. Soldaten sa följande i radio:

”Dom är nog inte vana vid sälskytte. Det var så enkelt så. Sedan vi fått dem till ett lämpligt ställe satte vi igång. Annars är ju karl nästan för stort mål- man vet inte riktigt var man skall sikta. Sälar skjuter man ju i huvudet, men det här var ju ryssar.” Jag anser att en tänkbar anledning till varför Aftonbladet valde att ta med intervjun från den finska soldaten är att visa de kommunismens och slavernas underlägsenhet och inkompetens, hur enkelt det är för finnarna att slå ut dem.

Början av 1900 talet florerade av att bevisa andras folks underlägsenhet och det här kan vara en del i det.⁴²

Aftonbladet berättar att den finska styrkan som fick i uppgift skydda Petsamo har fått i order att hålla linjen fram till klockan 3 innan styrkan om 800 soldater bränner bebyggelsen och spränger nickelgruvan innan dem är tillåtna att överge området och fly över den norska gränsen. Den styrka den finska enheten väntas möta uppgår i flera tusen soldater. En fördel för finnarna är att röda armén inte kommer att få understöd av flygvapnet. En annan fördel skulle kunna vara att ingen av sidorna kan använda artilleri eftersom terrängen är svårforcerad.⁴³

Jag har observerat att G.M. skriver flera texter i Aftonbladet som minst sagt är finskpositiva, som lyfter finnarnas hjältemod och soldaternas skicklighet med vapen i hand och har dessutom svårt att dölja hur imponerad han är över de finska

soldaterna. Som tydligt syns i citatet från en general. Tidningen berättar att under dånet av ”durak” som är ett ryskt ord som betyder ungefär fähund, som alla finnar vet vad det betyder och känner till, tvingar finnarna röda arméns trupper till reträtt.

”Jag har aldrig, tillade generalen, under mina många och långa tjänstgöringar och studier i andra länder sett en armé, som slåss med sådan ilska, sådant raseri men

40 Aftonbladet 2 december 1939: frontsidan.

(25)

samtidigt med sådan precision och utan varje spår av dödsfruktan som den finska.”

Aftonbladet skriver att slaget vid Mainila var en triumf för den finska armén då man lyckades fullständigt förinta 2 kompanier ur den röda armén. De finska soldaternas beväpning bestod av enbart automatvapen och repetergevär.⁴⁴

3.2.2 Den utländska opinionen

Aftonbladet presenterar fler utländska nationers uttryck, alla utländska känslor är kraftigt negativa mot Sovjetunionen, mot Finland ges starka sympatiska känslor och Tyskland fördöms för att regimen inte gör någonting alls i situationen.

Tidningen skriver att Indien som tidigare uttryckt gillande för sovjetregimen har nu ändrat sin inställning till Sovjetunionen, nu tycker indierna att krigshandlingen var ett avskyvärt illdåd. Det här är första gången som Aftonbladet nämner Indien bland den utländska opinionen, vilket är intressant eftersom Indien vid den här tiden fortfarande var en brittisk koloni.

Tidningen skriver att den tyska tidningen Swölf Uhr Blatt är inte speciellt nöjda med Sovjetunionens senaste krigföring mot Finland. ”Situationens allvar hemlighålls i Tyskland.” Aftonbladet skriver att i Tyskland är vinterkriget nedtystat, förmodligen för att inte väcka heta känslor mot Sovjetunionen som kan äventyra pakten mellan Hitler och Stalin.⁴⁵

Enligt Aftonbladet har Hitler och Ribbentrop blivit fullständigt grundlurade och bedragna av Sovjetunionen och kriget har blivit en stor prestigeförlust för Hitler.

Skulle kriget dra ut på tiden och bli långt skulle det påverka Tyskland negativt ekonomiskt och politiskt. Tysklands farhågor är att om kriget blir långvarigt att Storbritannien och USA kommer att ansluta sig till kriget vilket blir ännu sämre för Tyskland.⁴⁶

Aftonbladet nämner att Ungern har deklarerat sig som neutrala i kriget men en ilska mot Sovjetunionen har växt sig allt starkare och spänningarna i Ungern har också växt sig allt starkare. Det har gått runt rykten i Ungern om att det pågått

skottlossning vid gränsen till Sovjetunionen, vilket har medfört att den ungerska regeringen har tagit beslutet om att skicka mer trupp till området för att förstärka gränsen till Sovjetunionen.⁴⁷

Jag anser att danskarna har agerat väldigt snabbt redan har en halv miljon danska kronor samlats ihop för att doneras till Finland och 150 man har redan hunnit ansluta sig till kriget.⁴⁸

(26)

Jag har uppfattat att det är väldigt mycket har hänt inom finsk politik från krigets start till den andra dagen av kriget. Samtidigt som man vill har självständighet vill man foga sig efter Sovjetunionen för att kunna förhandla fram en fred, som inte kränker den finska självständigheten. Dessutom skapar Sovjetunionen en ny regering i den erövrade staden Terijoki. Jag anser att Aftonbladet har en kortfattad och negativ ton mot Kuusinens folkregering. Tidningen erkänner inte riktigt Kuusinens regering. ”Enligt Telegrambyrån Tass har högsta sovjets presidium beslutat att erkänna den nya finska ”folkregeringen” och upprätta diplomatiska förbindelser mellan Sovjetunionen och den demokratiska republiken. Den 1 december hade Kuusinen som är regeringschef och utrikesminister i

”folkregeringen” framlagt förslag i denna riktning.”⁴⁹

Tidningen skriver att det är nu andra gången på kort tid som man beslutar sig om att skifta regeringen. Nu har finnarna beslutat sig för att blanda regeringen och tar minst en representant från alla partier i riksdagen, det resulterar i att Risto Ryti blir vald som statsminister.⁵⁰ Den nyaste finska regeringen accepterar uppgiften och att uppgiften kan kräva tunga offer.⁵¹

I den sovjetockuperade staden Terijoki förkunnade Otto Ville Kuusinen att den finska nya folkregeringen har bildats och att diplomatisk kontakt med Sovjetunionen har upprättats rapporterar Aftonbladet.⁵²

Aftonbladet skriver att Kuusinen har nu tagit över rådhuset i Terijoki och den kommunisternas röda fana vajar nu över Terijoki. Stadens stadsfullmäktige som ännu inte hunnit evakuera staden har nu fängslats av Kuusinen.⁵³

Tidningen skriver att den finske ministern Hjalmar Procopé förklarade i sitt tal att Sovjetunionens ambition med den nybildade regeringen i Terijoki var ett bevis för att Sovjetunionen har som avsikt att införliva Finland i det sovjetiska väldet och ge finnarna ”bolsjevismens frihet.”⁵⁴

3.3 3 december 1939

3.3.1 Kriget

Utifrån Aftonbladet har jag uppfattat att den finska armén gör fortsatt framgångar på fronten till Sovjetunionen och orsakar fienden stora förluster, både i soldater och flygplan. G.M. fortsätter att skriva väldigt finsk positivt och framhäver finnarnas

50 Aftonbladet 2 december 1939: frontsida.

53 Aftonbladet 2 december 1939: s14.

54 Aftonbladet 2 december 1939: front sida.

(27)

tapperhet och ingen rädsla för att dö i strid och på flykt. Dessutom noterade jag att Aftonbladet skriver mycket om Finlands framgångar på slagfältet och om

Sovjetunionens förluster på ett ändå förhållandevis detaljerat sätt.

Aftonbladet berättar att G.M. skriver bland annat att de finska lottorna är minst lika tapper som den reguljära armén. Lottorna hjälper och stöttar soldaterna med mat och det soldaterna än kan tänkas behöva hjälp med, lottorna kan om situationen kräver det ta till vapen och ta upp kampen. Lottornas arbete vid telefonerna har enligt G.M.

varit ett ovärderligt arbete och kvinnorna har gjort arbetet med stor precision.⁵⁵ Dessutom berättar G.M. genom Aftonbladet att när nyheten om bombräderna mot Helsingfors nådde soldaterna på Karelska näset, väcktes en ilska som aldrig någonsin tidigare skådats hos dem.⁵⁶

Den sovjetiska flottan som ligger utanför Hangö beskjut emellanåt för att hålla dem ständigt i rörelse. Hittills har finnarna skjutit ner 16–18 flygplan och lyckats tvinga ett bombplan till landning helt och hållet oskadd med bomberna kvar av finskt jaktflyg och planet står nu i begrepp att målas om till de finska färgerna berättar Aftonbladet med en ton av stolthet.⁵⁷

Aftonbladet skriver att Sovjetunionen har vid det här laget förlorat ett femtiotal stridsvagnar av pansarvärnskanons eldgivning och finnarnas finurliga

stridsvagnsfällor, som är en stor grävt grop övertäckt med mossa och buskar som när en stridsvagn kör i fällan faller ner och blir bearbetat av finnarnas handgranater till dess att besättningen ger upp. På andra ställen tvingas stridsvagnarna in i en kil som bekämpas av finnarnas välplacerade pansarvärnskanoner. Jag har gjort en upptäckt gällande Aftonbladets nyheter att tidningen nämner ingenting om finska förluster enbart Sovjetunionens förluster, som i sin tur säger var tidningens lojalitet ligger.⁵⁸

Jag har noterat att regeringen fortsätter att evakuera civila från större städer som ligger i risk för Sovjetunionens bombräder, Helsingfors börjar mer och mer lika en spökstad. Dessutom anser jag att Aftonbladet yttrar sina sympatier i sina rader för Finland och verkar tycka att regeringen tar helt rätt beslut i att evakuera människor, då civila utgör mål för Sovjetunionens bombräder.

Den finska ambassadören i Rom har träffat Italiens utrikesminister greve Ciano, vad som diskuterades under mötet är fortfarande okänt enligt Aftonbladets uppgifter.⁵⁹ Aftonbladet berättar att regeringen oroar sig för att fiendens bombräder har lett till stora förluster för Sovjetunionens flygvapen att man kommer använda gas i

bombräderna i stället. Den finska regeringen väntar sig att ett större sovjetiskt anfall

57 Aftonbladet 3 december 1939: s 3 och 7.

(28)

med röda armén är i begrepp att ske, men när och var det har man ingen kännedom ännu.⁶⁰

Aftonbladet skriver att Kuusinen har redan förhandlat fram en fred med

Sovjetunionen, då har Kuusinen ”skänkt bort” 3,970 kvadrat kilometer av Karelska näset, sålt Hogland, Tyttperskär, Lövskär, Seitskär och Björkö, arrenderat ut Fiskarhalvön och Hangö och ingått i en militärallians med Sovjetunionen. I ett av Kuusinens tal i sovjetisk radio anklagade han de ”svenska bankirerna” för att tillgodose de ”finska bödlarna” med vapen och ammunition i ändamål att ”slakta det finska folket”. Aftonbladet väljer att inte kommentera Kuusinens hårda ord, förmodligen för att tidningen vill att det svenska läsarna ska se hur grymma kommunisterna är.⁶¹

Efter att evakueringsordern utfärdats har 250 000 människor lämnat Helsingfors inte bara finnar utan även utlänningar bosatta i Finland som transporterats bort av ett tyskt fartyg berättar tidningen.⁶²

3.3.3 Utländska opinionen

Jag har förstått att de heta känslor som rörts upp av kriget har nu fått stora följder på flera håll har demonstrationer och sympatidemonstrationer ägt rum i Sverige och på flera andra håll i Europa, dessutom har Sovjetunionens ambassad och

kommunistiska medier på vissa håll blivit angripna av arga Finlands sympatisörer.

De enda utländska åsikter Aftonbladet skriver handlar till stor del om kriget förutom större utländska händelser som händer i samband med kriget, är till exempel

brittiska handelsfartyg som sänkts.

Aftonbladet skriver att president Roosevelts ställningstagande till att Sovjetunionen var aggressorn i kriget innebär att har han brutit mot sin egna neutralitetslag.

Tidningen berättar att den franska pressen ger vinterkriget mycket plats i sina tidningar, där fördömer man Sovjetunionen och skriver om andra länder världen över som delar den franska åsikten om att Sovjetunionens angrepp mot Finland var fegt. Petit Parisien skriver att det finska folket är både moraliska och fysiska förebilder för resten av världen och att Mannerheim är en legendarisk ledare som kommer utföra underverk med sin armé.⁶³

Aftonbladet skriver att i Sovjetunionen framställs Kuusinens regering som hjältar som gjorde uppror mot en förtryckande regering och vädjat till sovjetregimen om hjälp för att befria ett förslavat folk. Enligt sovjetisk media finns det stora viljor att delta i kriget från båda flottan och armén och lämnat in ansökningar om att skickas till kriget i Finland.⁶⁴

60 Aftonbladet 3 december 1939: frontsida och sida 2.

62 Aftonbladet 3 december 1939: front sida.