Habitat och attityder inför en potentiell återintroduktion av skogsvildren i Sverige

(1)

Habitat och attityder inför en potentiell återintroduktion av skogsvildren i

Sverige

Simon Green

Student

Examensarbete i biologi 15 hp Avseende högskoleexamen Rapporten godkänd: 2019-12-13 Handledare: Stig-Olof Holm

(2)

Habitat and attitudes for a potential reintroduction of wild forest reindeer in Sweden

Simon Green

Abstract

After the last ice age the wild forest reindeer (rangifer tarandus fennicus Lönn) was found in large parts of Eurasia. Due to hunting the population decreased and their distribution retired north. In Sweden the animal disappeared in the 1800s. Today the reindeer is found only in Finland and Western Russia, residing in secluded boreal forests. The purpose of this thesis is to answer if Sweden has natural habitats that can support a population of wild forest reindeer and which would prove most suitable. It also aims to answer if the ”public” care for a

reintroduction of the animal and if it could contribute to nature tourism. To answer if and where Sweden can support a reintroduction of the subspecies a binary suitability analysis was performed in ArcGIS. To answer if the public opinion supports a potential reintroduction and if the animal can contribute to Swedish tourism a survey was made. Results show that

Sweden can support a reintroduction 0f wild forest reindeer. The analysis pointed towards six different potential habitat areas for the subspecies. Half of these areas were during further investigation debated not suitable. Out of the other half, two of the areas seemed less suitable and the last was considered suitable. The survey results shows that parts of the public have an interest in the reintroduction. The reindeer also has the potential to make people invest both their time and money with the purpose of seeing, tracking and spending time in the habitat of the subspecies.

Key Words: Wild forest reindeer, rangifer tarandus fennicus, rewilding, reintroduction.

(3)

Förord

Först och främst vill jag tacka min handledare Stig-Olof Holm för hans tid och engagemang i detta examensarbete. Ett stort tack till Moa Naalisvaara Engman och Leon Green för deras stöd och feedback. Vidare vill jag tacka min lärare Ulla Carlsson-Graner och alla människor som tog sig tiden att svara på arbetets enkätundersökning och som visat intresse i arbetet och dess frågeställningar.

(4)

Innehållsförteckning

1 Inledning...

1

1.1 Bakgrund... 1

1.2 Syfte och frågeställningar... 1

1.3 Biologi och ekologi... 2

1.4 Interaktion med människan... 3

2 Material och metod...

5

2.1 Kvantitativ enkätstudie... 5

2.2 Habitat suitability analysis... 5

3 Resultat...

8

4 Diskussion...

13

4.1.1 Eventuella felkällor... 14

4.2.1 Skinnskatteberg- och Filipstad kommun... 15

4.2.2 Årjäng- och Dals-Ed kommun... 16

4.2.3 Kinda- och Ydre kommun... 16

4.2.4 Högsby- och Uppvidinge kommun... 16

4.2.5 Eventuella felkällor... 17

4.3 Slutsats... 18

4.3.1 Kvantitativ enkätstudie... 18

4.3.2 Habitat suitability analysis... 18

5 Referenser...

19

6 Bilagor...

21

6.1 Bilaga 1... 21

6.2 Bilaga 2... 23

(5)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Släktet Rangifer består endast av en art men av flera underarter (Bernes et al. 2015). En historisk förekomst på 22 olika underarter av ren i världen har identifierats (Härkönen och Bisi 2007). Idag listas endast 14 stycken underarter av ren, var av 2 har dött ut (Grubb 2005).

Skogsvildrenen, som är en av dessa underarter (Grubb 2005), blev vetenskapligt beskriven för första gången år 1909 (Lönnberg 1909). Det var zoologen Einar Lönnberg, som efter att ha undersökt två kranier och ett kadaver samt ett uppstoppat exemplar av vildren, kom till slutsatsen att de vilda renar som fanns i Finland var av en annan art och som skiljde sig från fjällren och tamren, en renart som anpassat sig till att leva i skogen. Han föreslog att arten skulle få namnet Rangifer tarandus fennicus som på latin betyder den finska skogsrenen (Lönnberg 1909).

Skogsvildrenen var ett populärt byte för den förhistoriska människan då den fanns över stora delar av Eurasien efter den senaste istiden (Rankama och Ukkonen 2001). Under 1500-talet fanns en förekomst av underarten ned till Polen. Genom en fortsatt jakt reducerades antalet skogsvildrenar och populationens utbredning drog sig tillbaka norröver (Härkönen och Bisi 2007). I södra Sverige tros arten ha försvunnit innan 1850. Med största sannolikhet blev skogvildrenen helt utrotad i Sverige under 1870-talet, även här på grund av jakt. Innan dess ska underarten förkommit i delar av Dalarna, Hälsingland, Härjedalen, Åsele lappmark och nordliga Lappland. Skogsvildrenen blev totalfredad i Sverige 1913, dessvärre fanns det inte några skogsvildrenar kvar i landet då (Höglund 1958). Samma år blev arten fredad i Finland, men även där hade arten försvunnit (Härkönen och Bisi 2007).

Idag förekommer skogsvildrenen endast i Finland och i västra Ryssland (Blomqvist 2016).

Skogsvildrenen återinvandrade naturligt till från kvarvarande populationer i Ryssland och etablerade sig åter i Finland under 1950-talet. Ytterligare en population av underarten återintroducerades i samma land av människan år 1979 som säkerhet för skogsvildrenens fortlevnad (Blomqvist 2016).Trots detta, har förändringar inom skogsbruket, ett starkt predationstryck från rovdjur och jakt från människan, bidragit till att den kvarvarande populationen av skogsvildren i världen nu minskar (Blomqvist 2016). Det förekommer vilda renar i Norge men i Sverige är alla renar idag semi-domesticerade (Bernes et al. 2015).

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med examensarbetet är att ta reda på om Sverige kan bistå med naturområden som är lämpliga för en återintroducerad population av skogsvildren. Vidare undersöks frågorna om en naturintresserad allmänheten har ett intresse av en återintroduktion av underarten i Sverige och om djuret kan vara intressant för Sveriges naturturism.

Frågeställningarna är;

Vilket område i Sverige lämpar sig bäst som habitat för en återintroducerad population av skogsvildren?

Finns det ett intresse utifrån turismsynpunkt för en återintroduktion av skogsvildren i Sverige?

Vill den en naturintresserad allmänheten att skogsvildrenen återintroduceras i Sverige?

(6)

För att kunna göra bedömning av vilka områden i Sverige som har förutsättning för en återintroduktion av skogsvildren så beskrivs dess biologi, ekologi och interaktion med människan i avsnittet nedan.

1.3 Biologi och ekologi

Skogsvildrenen kräver möjlighet till kontinuerligt bete och spenderar därför flera timmar dagligen åt att hitta, inta och smälta sin föda (Blomqvist 2016). Vad den äter varierar med säsong. Sommartid föredrar skogsvildrenen färskt gräs, halvgräs och blad från buskar och träd (Bernes et al. 2015). Likt många underarter i släktet Rangifer, består en stor del av skogsvildrenens diet av lavar. Lavarna utgör den huvudsakliga födan under vinter. Under höst och vår passerar skogsvildrenen jordbruksmarker där de betar olika sorters gräs och spannmål (Härkönen och Bisi 2007).

Predatorer som jagar skogsvildren är större rovdjur som varg (Canis lupus), björn (Ursus arctos), lodjur (Lynx lynx) och järv (Gulo gulo) (Härkönen och Bisi, 2007). Studier i Finland visar på att vargen, i större utsträckning i jämförelse med de andra större rovdjuren i

Skandinavien, är en begränsande faktor när det kommer till tillväxten av skogsvildrenens populationer. Den är som mest utsatt för predation från varg under höstens brunst och under tidig vinter, när snötäcket är tunt nog att inte förhindra rovdjur att springa ifatt

skogvildrenen som annars rör sig snabbare i djup snö och på is (Kojola et al. 2004). I Sverige finns majoriteten av vargpopulationen i Mellansverige. Områden så som Värmland-,

Dalarna-, Gävleborg-, Västmanland-, Örebro- och Västra Götaland län har tätast

koncentration (Naturvårdsverket 2019a). Andra stora rovdjurs påverkan på underarten är idag relativt okända (Härkönen och Bisi 2007), dock har studier grundade från

fältobservationer i Nordamerika visat att predation från brun- och svartbjörn (Ursus americanus) har varit en bidragande faktor till stagnering av tillväxt hos renpopulationen i studieområdet (Bergerud och Elliott 1998). Forskning i Finland har också visat på att delar av brunbjörnens diet under tidig sommar delvis består utav skogsvildrens kalvar (Härkönen och Bisi 2007). Brunbjörnens generella förekomst i Sverige sträcker sig från Norrbotten ned till södra Dalarna men djuret kan förekomma i län längre söderut som Värmland och

Västmanland (Naturvårdsverket 2019b).

Renen har sin naturliga förekomst i boreala, alpina och arktiska zoner i Eurasien och Nordamerika (Bernes et al. 2015). Dess underart skogsvildrenen trivs i avskilt belägna områden bestående av näringsrika våtmarker och lav-rika skogar (Härkönen och Bisi 2007).

Renen är i stor utsträckning en migrerande art (Røed och Flagstad 2003). För en underart som skogsvildrenen, vars vinter- och sommarbete oftast förkommer på olika platser blir migration naturligt, även om en ytterst liten procent av skogsvildrens-populationen inte migrerar över huvud taget när betesmarkerna ligger intill varandra (Pullainen et al. 1986).

Även om skogsvildrenen är mycket skygg har man genom observationer tagit reda på

skogsvildrenens migrationsvanor (Härkönen och Bisi 2007). Underarten migrerar under höst och vår (Pullainen et al. 1986). Efter brunsten, som sker från september till oktober

(Blomqvist 2016), påbörjas migrationen mot djurens vinterbetesområden (Härkönen och Bisi 2007). För vissa individer innebär det en vandring på några kilometer medan andra kan behöva förflytta sig 200 km innan de når deras vinterbete (Härkönen och Bisi 2007).

Migrationen sker grupper bestående av upp till 20 individer (Härkönen och Bisi 2007, Blomqvist 2016). Skogsvildrenen väljer de vägar där de lättast kan ta sig fram som torra hedar, åsar och islagda tjärnar (Pullainen et al. 1986). Det är ofta den äldsta honan som går först och leder vandringen (Härkönen och Bisi 2007). Underarten använder oftast

traditionella migrationsrutter som de lärt sig som kalvar (Pullainen et al. 1986), år efter år migrerar de på samma stigar (Härkönen och Bisi 2007). Observationer har även visat på att vissa individer kan utforska nya rutter (Pullainen et al. 1986).Tidig vinter kan flockar längs med migrationsrutten tillfälligt koncentreras till flera hundra individer (Härkönen och Bisi

(7)

2007). Under vinterbetet är underarten till större del i konstant rörelse. Deras

vinterbetesområde är ca 150 km² stort (Pullainen et al. 1986). Allt eftersom betet pågår minskar utbredning av lav, detta tvingar individerna i området att hitta nya betesmarker vilket leder till att djuret rör sig längre och längre bort från sina kalvningsmarker under vintern (Pullainen et al. 1986, Härkönen och Bisi 2007). Mellan februari till mars samlas skogsvildrenen återigen i stora grupper, antagligen för att spara energi och skydda sig från predation (Härkönen och Bisi 2007). Skogsvildrenen lever i allmänhet könssegregerat under sommarhalvåret (Pullainen et al. 1986). Under april månad börjar de första individerna av honor att röra sig från vinterbetet mot sommarens kalvningsmarker (Härkönen och Bisi 2007). En del av hanarna stannar ofta kvar i vinterbetesmarkerna under sommaren för att sedan ansluta till de andra renarna under brunsten (Rankama och Ukkonen 2001).

Vårmigration karakteriseras av skogvildrenen gör många korta stopp längs med rutten. De som migrerar först rör sig ofta långsammare än de som migrerar sent (Pullainen et al. 1986).

Sommaren spenderar honan ensam tillsammans med sin kalv (Härkönen och Bisi 2007).

Andra individer tillbringar perioden i mindre flockar med varierande komposition.

Sommarbetesområdet är mellan 15 till 200 km² stort (Pullainen et al. 1986). I början av hösten ansluter honan med sin kalv till flocken. Flockarna av skogsvildren växer sig då större samtidigt som brunsten närmar sig. Efter brunsten påbörjas återigen migrationen till

vinterbetesmarkerna (Pullainen et al. 1986).

1.4 Interaktion med människan

Svenska samer har tidigare uttryckt oro kring att en återintroduktion av skogsvildrenen skulle kunna skada den svenska rennäringen (Draby 2010). Hanarna av skogsvildren är starkare än den domesticerade fjällrenen vilket leder till att de lättare får para sig med de domesticerade honorna av fjällren. Eftersom skogsvildrenen kan reproducera sig med den domesticerade fjällrenen och få fertil avkomma, kan skogsvildrenen komma att störa

renskötseln (Härkönen och Bisi 2007). En blandras mellan dessa två underarter är skyggare än den domesticerade fjällrenen vilket skulle leda till svårigheter att samla och valla djuren.

Även skogsvildrenens biologiska genetiska isolering skulle komma att påverkas (Härkönen och Bisi 2007). För att motverka detta har man i Finland använt sig av stängsel som förhindrar populationerna att komma i kontakt med varandra. Likväl har man avlivat individer från populationerna som visar tecken på att vara av blandrasen och även honor av skogsvildren som försöker ta sig över stängslet har tagits avlivats (Härkönen och Bisi 2007).

Skogsvildrenen både påverkar och påverkas av skogsindustrin (Härkönen och Bisi 2007, Blomqvist 2016, Kojola et al. 2009). Vegetationen kan ta skada när underarten gräver efter lavar, likaså kan träd skadas när skogsvildrenen fejar sina horn mot dem (Härkönen och Bisi 2007). I en svensk enkätstudie kring skogsvildren uttrycker skogsägare delvis oro för

skogsvildrenens påverkan på svenskt skogsbruk (Draby 2010), skador från skogsvildren i Finland har däremot hittills inte visat sig innebära några större förluster för markägare (Härkönen och Bisi 2007).Skogsindustrin, som den sköts i Finland och Ryssland idag, har kommit att påverka bevarandet av skogsvildren negativt (Härkönen och Bisi 2007, Kojola et al. 2009). I Finland har skogsindustrins avverkningar och kalhyggen bidragit till

betesförhållanden som i stor utsträckning gynnar älgen. Det höga antalet älgar har sedan lockat till sig varg och björn (Blomqvist 2016). Tydliga trender visar på att när älgen ökar i ett område, ökar också antalet vargar. Detta då vargar i stor utsträckning inom de boreala

skogsområdena är beroende av älg som byte (Kojola et al. 2009). Vargen, som nämnt tidigare, är en av flera begränsande faktorer för tillväxten hos populationer av skogsvildren (Kojola et al. 2004), samtidigt klarar sig älgar normalt bättre i områden med en tät

vargpopulation än vad skogsvildrenen gör tack vare att den är större och förekommer i större antal (Kojola et al. 2009). Även i Ryssland har skogsvildrenen påverkats negativt av

(8)

skogsindustrin genom förstörelse av vinterbetesmarker med lavar som är livsvikta för förekomsten av underarten (Blomqvist 2016).

Som nämnt tidigare förekommer skogsvildrenen på jordbruksmarker längs med

migrationsrutterna under höst och vår. Både skogsvildren och ren kan komma att påverka jordbruk genom att gräva, trampa runt, sprida avföring och beta. I unika fall kan också underarten förstöra staket och ensilagebalar. Detta har effektivt gått att undvika genom att sätta på stängel kring berörda jordbruksmarker (Härkönen och Bisi 2007).Idag vet man inte hur stor del av skogsvildrenspopulationen som använder jordbruksmarker som alternativ födokälla. Påverkan varierar beroende på storlek av flocken och deras långvarighet. När snön blir för djup vintertid letar sig skogsvildrenen mot skogarna för att beta lavar (Härkönen och Bisi 2007).

Skogsvildrenen är ett eftertraktat vilt. De svenska jägare som deltog i en enkätstudie hade en generellt positiv inställning till en återintroduktion av skogsvildren (Draby 2010). Djuret kan bistå jägare med kött och hanar med stora horn kan utgöra jakttrofé och inte minst vara av intresse för jaktturister (Härkönen och Bisi 2007). Dessvärre jagas skogsvildrenen också illegalt. Sedan fallet av Sovjetunionen ökade tjuvjakten markant i landet. I Karelia, Ryssland, jagas idag skogsvildrenen för att bistå familjer med en extra inkomst och mat trots att

underarten är skyddad sedan 2007 (Blomqvist 2016). Skogsvildren är lätt att spåra och jaga från snöskoter, samtidigt är lokalborna inte medvetna om att underarten minskat. Tjuvjakten har också kommit att påverka den finska stammen av skogsvildren, då en tredjedel av landets totala population vandrar mellan länderna för bete (Blomqvist 2016). Vissa populationer av skogsvildrenen har också sjunkit eller slutat att växa på grunda av tillstånd att skjuta fler renar än vad som reproduceras (Blomqvist 2016).

I Finland har trafikolyckor involverande skogsvildren hittills varit sällsynta men förväntas öka i takt med att populationen växer och att skogsvildrenen rör sig allt längre bort i jakt på bete (Härkönen och Bisi 2007). Markägare, renägare och jägare i Sverige tror alla att en återintroduktion av skogsvildren skulle öka risken för olyckor (Draby 2010).

(9)

2 Material och metod

2.1 Kvantitativ enkätstudie

För att ta reda på om det finns ett intresse av att återintroducera skogsvildren i Sverige hos allmänheten och om djuret kan bidra till landets naturturism skickades en webbaserad enkät ut (se bilaga 1). Den delades på naturrelaterade grupper på sociala medier (facebook) med temat jakt (JAKT samt Jägarliv), natur (Stora rovdjursgruppen, Fåglar och djur i

Svartådalen, Naturnära friluftsliv, Däggdjur i Sverige) och friluftsliv (Vandring och Vildmark) samt från författarens tidslinje i syftet att nå så många som möjligt med olika intressen i naturen. Enkäten var öppen för deltagande från 23 april till 23 maj 2019. Enkäten innehöll 20 frågor, var av 6 av dessa var följdfrågor. Under fråga 5, 11 och 18 kunde flera

svarsalternativ väljas samtidigt (se bilaga 1).

2.2 Habitat suitability analysis För att svara på om frågan vilket område i Sverige som lämpar sig som habitat för en potentiell återintroduktion av skogsvildren utfördes en analys inom programvaran Arcmap (version 10.5.1) som är en del av ArcGIS.

Analysen kallas Binary Suitability Analysis och syftar till att få fram två resultat, ett positivt och ett negativt. Det positiva resultatet är i denna studies fall; en potentiellt lämplig geografisk plats i Sverige där skogsvildrenen kan existera.

Det negativa resultatet; en potentiellt olämplig geografisk plats i Sverige där skogsvildrenen ej kan existera.

Första steget i analysen är att ta reda på de biologiska krav som djuret ställer på sitt habitat samt eventuella synpunkter på en

återintroduktion från olika personer. Med andra ord de faktorer som kan komma att påverka djuret och dess utbredning. Biologiska krav som ställs på potentiella områden blev i denna studie;

tillräcklig lavförekomst, förekomst av barrskog och våtmarker samt låg befolkningstäthet. Vidare att platsen var långt borta från närmaste

renskötselområde.

Ett område med tillräcklig lavförekomst har i denna analys antagits ha en frekvensklass av lav på minst 2,1% till 12% (se figur 3). Barrskog

innebär terräng bestående av tallskog, barrskog eller en blandning av dessa, både på och utanför våtmark. Våtmark innebär öppen våtmark. Låg befolkningstäthet innebär ett

genomsnitt av kommunens totalbefolkning fördelat på kommunens landareal, 0–10 personer per km². Slutligen att platsen var långt borta från renskötselområden innebar att området hade en distans på minst 200 km till närmaste renskötselområde.

Figur 3. Karta över frekvensen lavar i Sverige (markinfo, 2007)

(10)

När kraven var formulerade samlades data för analysen in. Dessa var en karta över lavförekomst från Sveriges Lantbruksuniversitet (markinfo 2007), en karta över

marktyp/terräng från Naturvårdsverket (Naturvårdsverket 2019c), statistik kring Sveriges kommuners befolkningstäthet och landareal från 2016 på Statistiska Centralbyrån (SCB 2018) och en karta över renbetesområden från Sveriges Nationalatlas (Sveriges Nationalatlas 1992). Det geografiska studieområdet för denna analys avgränsades till Sveriges geografiska gränser.

Lavtypskartan från SLU, statistik från SCB och kartan över Sveriges renbetesområden (se figur 4) gjordes om till Geodata. Med andra ord sammanställdes den insamlade

informationen på kartor i ArcGIS och varje pixel i kartan blev tilldelad viss information.

Kartan över marktyp/terräng bestod redan av Geodata.

Den geografiska datan laddades in i ArcGIS. Där omklassificerades informationen i kartornas pixlar. Pixlarna i kartorna som nådde upp till skogsvildrenens biologiska krav ett värde av 1 medan pixlarna som inte nådde upp till kraven fick ett värde av 0 (noll). T.ex. fick alla pixlar i

Figur 4. Karta över renskötselområden i Sverige (Sveriges Nationalatlas, 1992).

(11)

kartan över lavförekomst med en frekvensklass på 2,1% eller högre värdet 1, medan pixlarna med en frekvensklass lägre än 2,1% fick värdet 0.

När informationen i alla kartor omklassificerats till 1 (uppfyller kraven) och 0 (uppfyller inte kraven) multipliceras de fyra kartorna (samt pixlarna i dem) med varandra. Om t.ex. fyra pixlar med värde 1 som är från samma geografiska plats men från olika kartor multipliceras med varandra (1 x 1 x 1 x 1) blir resultat en pixel med värde 1 (se figur 5). Skulle en av dessa fyra pixlar som multipliceras med varandra (1 x 1 x 0 x 1) istället ha värde 0 skulle pixeln få värde 0 (se figur 6). Resultatet blir såldes en karta bestående av pixlar med värdet 1 eller 0.

Där alla pixlar med värdet 1 indikerar på en potentiell lämpligt område för skogsvildrenen att existera på och pixlar med värde 0 indikerar på ett potentiell olämpligt område för

skogsvildrenen att existera på.

Figur 5. Multiplicering av geodata (positivt värde). Figur 6. multiplicering av geodata (negativt värde).

Terrängtyperna våtmark och barrskog förekom under analysen i samma karta

(Naturvårdsverkets nationella marktäckedata). Därför gjordes två analyser för att kunna skilja på vilka potentiella lämpliga områden som bestod av våtmark respektive barrskog. För att förtydliga; terrängtyperna våtmark och barrskog är viktiga för skogsvildrenen och blev därför båda tilldelade värde 1. När de fyra olika kartorna och deras pixlar multiplicerades med varandra kunde slutligen en pixel med ett positivt värde (se figur 5) bestå av t.ex. en lavförekomst på 2,1 % till 12 %, en befolkningstäthet på 0 till 10 personer och ha terrängtypen våtmark eller barrskog. Detta gjorde det svårt att se vilken mark-/terrängtyp ett potentiellt lämpligt område bestod av. Därför gjordes ytterligare en analys, där barrskog var den enda terrängtypen som i analysen tilldelades värde 1. När kartorna sedan jämfördes sida vid sida kunde man tydligt se vilka potentiellt lämpliga områden som bestod av terrängtypen våtmark respektive barrskog. Potentiellt lämpliga områden bestående av terrängtypen våtmark tilldelades färgen mörkgrön. Därefter applicerades dessa mörkgröna områden manuellt genom programmet Förhandsvisning (Version 10.0) på den andra kartanalysen från GIS bestående av potentiellt lämpliga områden av terrängtypen barrskog. Dessa områden av terrängtypen barrskog tilldelades ljusgrön färg.

Slutligen tilldelades alla potentiellt lämpliga områden på kartan ett nummer i Förhandsvisning (Version 10.0).

(12)

3 Resultat

Totalt svarade 238 personer på enkäten. Nedan ges en sammanfattning av svaren på fråga 1 - 20.

Enkätfråga 1 (kön): Ca 70 procent av deltagarna uppgav att de var män, 30 procent var kvinnor.

Enkätfråga 2 (ålder): åldersgrupperna var spridda med en delad majoritet bland deltagare i åldrarna 22–30 år och 41–50 år på 22,3 procent vardera.

Tätt följda av åldersgrupperna 31–40 år och 51–60 år på 19,3 respektive 17,6 procent. Åldersgrupperna yngre än 21 år och över 60 år låg i minoritet på 3,8 respektive 14,7 procent.

Enkätfråga 3 (vilken kommun bor du i?):

människor från totalt 102 kommuner deltog i enkäten (se figur 7). Varje blå prick representerar ett (1) enkätsvar.

Enkätfråga 4 (hur ofta brukar du vistas i

naturområden, naturreservat, nationalparker eller liknande?): 39,5 procent av deltagarna i

enkätstudien brukade vistas i naturområden, naturreservat och nationalparker någon eller några gånger i månaden. Nästan lika många (36,9

procent) var ute flera gånger i veckan. 19,3 procent vistades i naturen någon eller några gånger om året. 1,7 procent av respondenterna vistades aldrig i

naturen. 2,9 procent valde att svara annat, dessa svar citeras: ”- När det går”, ”- Väldigt sällan men ibland”, ”- Flera gånger under snöfri period”, ”- Sällan”, ”- Händer”, ”- Bor på landet i en skogsglänta” och ”- Även i skärgården”.

Enkätfråga 5 (vad lockar dig personligen till att spendera tid ute i naturen?): här hade deltagarna möjligheten att ange flera svarsalternativ.När deltagarna fick motivera vad som lockar dem att var ute i naturen svarade majoriteten att avkoppling (67 procent), friluftsliv (63,9 procent) samt djur och växtliv (63,4 procent) var det som lockade dem ut. Även svamp och bärplockning (42,9 procent) samt jakt och fiske (38,7 procent) var en faktor som fick många av deltagarna att spendera tid ute i naturen. 9,2 procent valde att svara annat, dessa svar citeras: ”- Naturfotografering”, ”- Tystnaden”, ”- Konstskapande”, ”- Studier”, ”-

Fotografering”, ”- Arbete”, ”- Motion”, ”- Rengärde”, ”- Hundpromenader”, ”- Går med mina hundar”, ”- Djur, natur och bad”, ”- Har hund”, ”- Träning”, ”- Hundpromenad”, ”-

Avkoppling och möjligheten att upptäcka nya arter”, ”- Motion”, ”- Fågelskådning”, ”-

Klättring, cykling”, ”- Hundpromenader”, ”- Hundträning, personspår”, ”- Fotografering” och

”Fotografering”.

Enkätfråga 6 (har du tidigare betalat för en naturupplevelse i Sverige?): 49,2 procent av deltagarna hade aldrig tidigare betalat för en naturupplevelse i Sverige. Medan 46,6 procent hade betalat för en naturupplevelse i Sverige. 4,2 procent svarade vet ej (se figur 8).

Enkätfråga 7 (kan du tänka dig att betala för en naturupplevelse i Sverige?): 79,4 procent kunde tänka sig att betala för en naturupplevelse i Sverige. 12,6 procent kunde inte tänka sig

Figur 7. Karta över enkätsvar från olika kommuner i Sverige.

(13)

att betala för en svensk naturupplevelse och 8 procent visste inte om de kunde tänka sig att betala för en naturupplevelse i Sverige (se figur 9).

Figur 8. Svarsresultat för fråga 6. Figur 9. Svarsresultat för fråga 7.

Enkätfråga 8 (har du tidigare hört talas om skogsvildren?): 63,8 procent av deltagarna i enkäten hade tidigare hört talas om skogsvildren medan 34,5 procent inte hade det. 1,7 procent av deltagarna visste inte om de hade hört talas om skogsvildren (se figur 10).

Enkätfråga 9 (visste du om att skogsvildrenen är utrotad i Sverige?): 59,2 procent visste om att skogsvildrenen var utrotad i Sverige medan 40,8 procent inte visste att skogsvildrenen var utrotad i Sverige (se figur 11).

Enkätfråga 10 (anser du att skogsvildren bör återintroduceras i Sverige?): 71,5 procent ansåg att skogsvildrenen bör återintroduceras i Sverige medan 19,7 procent inte visste om djuret borde återintroduceras. 8,8 procent ansåg att skogsvildrenen inte skulle återintroduceras (se figur 12).

(14)

Figur 12. Svarsresultat för fråga 10

Enkätfråga 11 (om svar ”ja” på fråga 10: varför?): deltagarna fick här möjligheten att välja flera svarsalternativ. När 71,4 procent av deltagarna som svarat ja på fråga 10 fick motivera varför vildrenen bör återintroduceras svarade 59,2 procent att djuret skulle öka den

biologiska mångfalden. Följt av 28,2 procent som ansåg att djuret skulle kunna öka naturturism. 23,5 procent av deltagarna som svarat ja ansåg också att Sverige har en skyldighet att återintroducera skogsvildrenen. 16,4 procent ansåg att djuret kunde bli ett eftertraktat jaktbyte. 7,1 procent valde att svara annat, dessa svar citeras: ”- Varg, vildsvin, bäver som utrotas i Sverige är nu tillbaka. Det borde gälla även skogs- och fjällvildren”, ”- Finns i vårt grannland Norge. Vi har också plats”, ”- Tycker alla renar ska vara vilda. Likt älg och rådjur”, ”- Kanske användas för att utöka skogsvildrenens genbank”, ”- Alla djur har rätt att finnas”, ”- Skogsvildrenen är ett bra bytesdjur för rovdjur som varg. Det skulle innebära mindre konflikter med tamrensägare, älg-och rådjursjägare”, ”- Den har funnits i Sverige förr och ingår därmed i vår fauna”, ”- Bra jaktbyte för varg”, ”- Allt ovan samt att (om man antar att man på något sätt även skulle bli av med tamrenen från halva landets yta) skulle troligen förbättra rovdjurssituationen”, ”- Kul grej”, ”- Huvudsakligen för jakt men även intresserad av debatten som kommer att följa med samiska intressen”, ”- Kan flytta mycket varg till södra Sverige”, ”- Entropi, har den arten nära utrotats och vi kan återställa balans så varför inte”

och ”- Det skulle vara en reparation av ett skadat ekosystem”.

(15)

Enkätfråga 12 (om svar ”nej” på fråga 10: varför?): när deltagarna som svarat nej på fråga 10 fick motivera varför djuret inte bör återinföras svarade flera (2,1 procent) att renen skulle kunna orsaka skador på skog och mark. Vidare svarade andra (2,1 procent) att vildrenen inte bör återinföras då djuret kan störa renskötseln. Vidare ansåg 1,7 procent att renen kan komma att öka antalet viltolyckor i landet. Lika många ansåg att andra utrotade arter bör prioriteras att återintroduceras i landet. 1,3 procent av de som ansåg att vildrenen inte skulle återinföras svarade att djuret skulle kunna öka antalet vargar i landet. 3,8 procent valde att svara ”annat” när de ställdes frågan om varför renen inte skulle återintroduceras. Dessa svar citeras: ”- Vi bör vara försiktiga med att återinföra arter som varit döda sedan länge”, ”- Konkurrera ut andra vilda arter”, ”- Det räcker med älgen och alla andra hjortdjur”, ”- Inget intresse att jaga denna art”, ”- Annan naturvård är mer prioriterad”, ”- Jag vet inte varför den är utrotad. Det kanske inte enbart är dåligt” och ”- Alla ovan”.

Enkätfråga 13 (anser du att skogsvildrenen kan vara en attraktion ur turismsynpunkt?): 68,1 procent av deltagarna i enkätstudien ansåg att skogsvildrenen kunde vara en attraktion ur turismsynpunkt. 13,0 procent svarade på samma fråga nej och 18,9 procent svarade vet ej på (se figur 13).

Enkätfråga 14 (om svar ”ja” på fråga 13: på vilket sätt?): när deltagarna som svarat ja på fråga 13 ställdes följdfrågan ”på vilket sätt” svarade 46,6 procent av enkätens deltagare att

skogsvildrenen skulle kunna vara en del av en naturupplevelse. 9,2 procent svarade som objekt för fotografering och 6,3 procent svarade som jaktbyte. Vidare valde 8,4 procent att svara ”annat”. Dessa svar citeras: ”- Samtliga tre ovanstående”, ”- Visar på svensk vilja att återställa vad som förstörts”, ”- Alla ovanstående”, ”- Alla ovanstående. (dock: är emot jaktturism i form av trofé. Djuret skall tas till vara!”, ”- Här borde fler än ett alternativ vara valbart”, ”- Alla tre”, ”- Alla ovan”, ”- Alla tre...”, ”- Naturupplevelse och jakt”, ”- Alla ovan”, ”- alla tre”, ”- Samtliga svarsalternativ”, ”- Allt ovan, om än kanske relativt begränsad”, ”- Samtliga”, ”- Alla 3 antar jag. Jakt dock ointressant för min del”, ”- Alla tre alternativ ovan”,

”- Förmodligen sant för alla ovanstående beroende på turisten”, ”- Samtliga tre ovanstående”,

”- Naturupplevelse och naturfotografering”, och ”- Alla tre”.

Enkätfråga 15 (anser du att skogsvildrenen som attraktion kan öka antalet utländska turister som besöker Sverige?): när deltagarna sedan fick svara på om de ansåg att skogsvildrenen som attraktion kunde öka antalet utländska turister som besöker Sverige svarade en

majoritet på 54,2 procent ”ja”, 17,2 procent svarade nej och 28,2 procent svarade ”vet ej” (se figur 14).

(16)

Enkätfråga 16 (om svar ”ja” på fråga 15: på vilket sätt?): deltagarna som under fråga 15 ansåg att vildrenen kunde öka antalet utländska turister i landet fick sedan motivera varför.

Majoriteten på 34,5 procent svarade då att skogsvildrenen kunde öka antalet utländska gäster i landet som en del av en naturupplevelse medan 9,7 procent ansåg att djuret skulle kunna göra samma sak som objekt för naturfotografering. Vidare svarade 5,9 procent att vildrenen skulle öka antalet utländska turister i landet som byte vid jakt och 2,9 procent för rekreationssyfte. 6,7 procent valde att svara annat. Dessa svar citeras: ”- Som jaktbyte, naturupplevelse och objekt för naturfotografering”, ”- Alla ovanstående”, ”- Renen är redan en attraktion, som ett helt vilt och fritt djur skulle det nog öka intresset”, ”- Alla ovanstående.

(dock: är emot jaktturism i form av trofé. Djuret skall tas till vara!”, ”- Även här borde mer än ett alternativ vara valbart”, ”- 1-3 ovan”, ”- Väldigt små antal ökade besök gissar jag på”, ”- Alla ovan”, ”- Samtliga”, ”- alternativ 2,3 & 4”, ”- Alla alternativ ovan”, ”Förmodligen sant för alla ovanstående beroende på turisten”, ”- Naturupplevelse, naturfotografering, jaktbyte” och

”- Alla fyra”.

Enkätfråga 17 (anser du att skogsvildrenen skulle vara av symbolvärde för marknadsföring av svensk naturturism utomlands?): när deltagarna sedan fick svara på om de ansåg att

skogsvildrenen skulle vara av symbolvärde för marknadsföring av svensk naturturism utomlands svarade 64,7 procent ”ja”, 20, 6 procent svarade ”nej” och 15,1 procent svarade

”vet ej” (se figur 15).

Enkätfråga 18 (har du något personligt intresse av att i framtid resa till ett naturområde i Sverige för att få se, spåra eller vistas på samma plats där skogsvildrenen lever?): när deltagarna ställdes frågan 18 svarade 64,3 procent ”ja”. 20,6 procent svarade ”nej” och 15,1 procent ”vet ej” (se figur 16).

Enkätfråga 19(om svar ”ja” på fråga 18: i vilket syfte?): när de som svarat ”ja” på fråga 18 sedan fick motivera i vilket syfte valde 50,8 procent att svara naturupplevelse. 18,6 procent svarade naturfotografering, 16,4 procent svarade jakt och 12,6 procent svarade i syftet av rekreation. 1,3 procent valde att svara annat. Dessa svar citeras: ”- Svampinventering” och ”- Fiske”.Deltagarna fick här möjligheten att välja flera svarsalternativ.

Enkätfråga 20 (om svar ”ja” på fråga 18: hur mycket skulle du kunna tänka dig att betala för en 6-timmar guidad tur som inkluderar mat och transport men med fokus att se, spåra eller vistas i samma område som skogsvildren?):under enkätens sista fråga, bads respondenterna som svarat ja på fråga 18 att motivera hur mycket de kunde tänka sig att betala för en 5- timmar guidad tur som inkluderar mat och transport men med fokus att se, spåra eller vistas i samma område som skogsvildren. Majoriteten 19,7 procent svarade mellan 500 till 999 kronor, 17,6 procent svarade mellan 1000 till 1499 kr, 16,4 procent svarade 0–499 kr, 8 procent svarade mellan 1500–1999 kr och 4,2 svarade mellan 2000–3000 kr.

(17)

3.2 Habitat suitability analysis Kartanalysen i GIS visade på sex potentiellt lämpliga områden i totalt åtta kommuner i för en återintroduktion av skogsvildren i Sverige (se figur 17). Dessa potentiellt lämpliga områden fanns i Skinnskatteberg (område 1). Filipstad (område 2), Årjäng (område 3), Dals-Ed (område 4), Kinda (område 5), Ydre (område 5), Högsby (område 6) samt Uppvidinge kommun (område 6). Dessa kommuner låg i de mellersta och södra delarna av Sverige.

De gröna pixlarna indikerar på potentiellt lämpliga områden. Ljusgrön pixel representerar potentiellt lämpligt område av terrängtyp barrskog medan mörkgrön pixel står för potentiellt lämpligt område av terrängtyp

våtmark. Gråa pixlar står för potentiellt olämpligt område.

Figur 17 visar relevanta delar av Sverige utifrån analysen. För karta över hela Sverige se bilaga 2.

4 Diskussion

Det var en bra åldersspridning bland deltagarna i enkäten. Det framgår tydligt att många som deltog i enkäten är naturintresserade, majoriteten besökte naturområden av olika slag några gånger i månaden eller mer. Friluftsliv, djur och växtliv samt avkoppling lockade majoriteten av enkätens respondenter att spendera tid i naturen. Men en stor procent var också ute i naturen på grund av intresse för jakt/fiske och svamp-/bärplockning, närmare 100 personer i varje kategori. Antalet respondenter i enkäten (238st) kan inte ge en rättvis bild av vad hela den naturintresserade allmänheten i Sverige tycker i frågan om huruvida skogsvildrenen ska återintroduceras eller inte. Däremot är tydligt att majoriteten av deltagarna i enkäten, en naturintresserad allmänhet, vill att skogsvildrenen ska återintroduceras i (se figur 12).

I allmänhet är det glest med enkätsvar från kommuner i renskötselområden (se figur 7). Det framgår inte i undersökningen om deltagarna är markägare eller bedriver någon typ av jordbruk eller renskötsel. Det är med andra ord svårt att säga om aktörer som skulle kunna påverkas negativt av en återintroduktion av skogsvildrenen har deltagit i enkäten eller inte.

Ett stort antal av respondenterna är istället bosatta i kommuner i eller i närheten av Stockholm och Göteborg (se figur 7). Det kan därför diskuteras om resultatet av

enkätundersökningen hade sett annorlunda ut om majoriteten av respondenterna kom från Norrbottens inland.

Drygt 79 procent av deltagarna i enkäten kunde tänka sig att betala för en naturupplevelse i Sverige (se figur 9). 68,1 procent ansåg att skogsvildrenen kan vara en attraktion ur

turismsynpunkt, vidare hade 64,3 procent personligt intresse av att i framtiden resa till ett naturområde i landet för att få se, spåra eller vistas på samma plats där skogsvildrenen lever (se figur 16). I mångas fall skulle detta göras i syfte av en naturupplevelse, andra syften var

Figur 17. Karta över potentiellt lämpliga habitat för skogsvildren.

(18)

jakt och naturfotografering. Resultat från andra enkätstudier som har undersökt friluftsvanor i landet visade på att 87,5 procent av den svenska befolkningen var ute ”minst en gång” under 12 månader i skog och mark i syftet att få en naturupplevelse (Fredman, Ankre och Chekalina 2018). Något som tyder på att efterfrågan av upplevelser i naturen finns hos den svenska befolkningen även om allt färre spenderar tid ute i naturen (Fredman, Ankre och Chekalina 2018).

Bland respondenterna i detta examensarbete ansåg 54,2 procent att vildrenen skulle kunna öka antal utländska turister som besöker Sverige (se figur 14). Detta visar på att

skogsvildrenen skulle kunna utgöra en resurs inom svensk naturturism som en del av t.ex. en natur-, jakt- eller fotoupplevelse med deltagare från både Sverige och utomlands. Det kan däremot ifrågasätta om jakt- och naturturism skulle kunna samspela kring skogsvildrenen med tanke på att djuret, som redan anses vara skyggt, skulle kunna bli ännu skyggare p.g.a.

jakt.

Vidare ställdes frågan till deltagarna om de ansåg att skogsvildrenen skulle vara av

symbolvärde för marknadsföring av svensk naturturism utomlands. 64,7 procent svarade ja (se figur 15). Älgen är idag ett djur som fått ta an rollen som Sveriges ”maskot” och finns i var och varannan souvenirbutik. Älgen är ett starkt varumärke för landets olika

turistsammanhang men vildrenen skulle potentiellt sätt kunna fylla samma eller en liknande roll. Grundaren av den svenska ekoturism företaget WildSweden nämnde i ett panelsamtal att han genom verksamhetens sociala medier laddat upp en bild på en älg och en ren var på följarna fick svara på frågan vilket djur de kopplar mest till Sverige. Det ska ha resulterat i att renen var i majoritet med några få procent över 50 (Eldh, Marcus; VD, WildSweden. 2019.

Förvilda Sverige – möjligheter och utmaningar, panelsamtal, 28 maj). Sannolikt en produkt till följd av tamrenskötseln men varför skulle inte vilda renar kunna utgöra samma

attraktion?

Under den sista frågan i enkäten (fråga 20) fick deltagarna svara på vad de kunde tänka sig att betala för en 5-timmar guidad tur som inkluderar mat och transport men med fokus att se, spåra eller vistas i samma område som skogsvildren. Svaren vad deltagarna skulle kunna tänka sig betala var spridda mellan 0 – 3000 kr och utgör endast en fingervisning för djurets potential inom svensk naturturism. Vad människor skulle kunna tänka sig att betala för detta är dessutom något som kan skilja sig i jämförelse med internationella gäster. Detta med tanke på att renen kan upplevas som mera exotisk i delar av världen där den inte existerar.

Vad resultatet fråga 20 skulle kunna tolkas som är att respondenterna, en naturintresserad allmänhet, kan tänka sig betala pengar för en upplevelse involverande skogsvildren.

4.1.1 Eventuella felkällor

Flera av enkätundersökningens frågor hade deltagarna möjlighet att svara på flera alternativ samtidigt (fråga 5, 11 och 19). Vissa av frågorna i enkätstudien gav deltagarna endast

möjligheten att svara på ett alternativ när fler svarsalternativ borde varit möjligt att välja.

Detta innebär att resultaten till viss del kan vara missledande gällande fråga 12, 14 och 16.

t.ex. kanske fler av enkätens respondenter bl.a. skulle svarat att skogsvildrenen kan komma att öka antalet viltolyckor på fråga 12 som svar på varför de ansåg att vildrenen inte skulle återintroduceras. Däremot hade deltagarna i enkäten möjligheten att under dessa frågor (fråga 12, 14 och 16) förtydliga deras åsikter genom att svara ”annat”, vilket många också gjorde.

(19)

4.2 Habitat suitability analysis

Kartanalysens resultat visade på sex potentiellt lämpliga områden att återintroducera ren till utifrån de fyra kraven ställda i kartanalysen. Dessa krav var; en tillräcklig lavförekomst, terräng av barrskog och våtmarker, minst 200km från närmaste renskötselområde samt låg befolkningstäthet. Eftersom predation från varg visat sig vara en reglerande faktor för vildrenspopulationen i Finland (Kojola et al. 2009) bör koncentrationen av dessa rovdjur också bejakas i beslutet om området är lämpligt eller ej. Nedan presenteras en mera detaljerad karta som behandlar och också tar hänsyn till förekomst av rovdjur och storlek gällande de potentiellt lämpliga områdena (område 1-6, se figur 18). I kommande avsnitt diskuteras den sammanvägda lämpligheten av varje område mer i detalj. Kartans

lämplighetsgrader som visas i figur 18 är applicerade i programmet Förhandsvisning (Version 10.0) och har inte kommit fram genom vidare arbete/analyser i ArcMap.

4.2.1 Skinnskatteberg- och Filipstad kommun

Områdena i dessa kommuner uppfyller kartanalysens fyra krav. Det potentiellt lämpliga området (område 2) i

Filipstads kommun med omnejd har enligt analysen en blandning av terrängtyperna barrskog och våtmark.

Området i Skinnskatteberg kommun (område 1) med omnejd har däremot endast en potentiellt lämplig plats bestående av terrängtypen våtmark (se figur 17).

Något som påverkar att områdena 1 och 2 klassas som mindre lämpliga

(gulmarkerade i karta 18) för introduktion av vildren är att båda kommuner ligger i några av Sveriges vargtätaste län (Västmanland och Värmland, Naturvårdsverket 2019a).

Individer av brunbjörnen kan också förekomma i dessa områden

(Naturvårdsverket 2019b).

De två kommunerna ligger visserligen bortom 200km gränsen till närmaste renskötselområde men det betyder nödvändigtvis inte att djuret aldrig skulle kunna vandra dit ändå. Det innebär att potentiella områden i dessa kommuner, trots avståndet, kan komma att vara för

nära landets renskötselområden, vilket påverkar deras lämplighet för introduktion av

vildren. Det går att argumentera för att risken att vildrenen vandrar upp till tamrenen i Norra Sverige sjunker om vildrenens sommar- och vinterbete finns i tillräcklig mängd och är i närheten av varandra (Pullainen et al. 1986). Däremot skulle renens migrationsdistans öka i takt med att betet, framförallt lav, äts upp. Men att renen vandrar norrut skulle då kunna motverkas på liknande sätt som i Finland, genom t.ex. stängsel (Härkönen och Bisi 2007).

Figur 18. Karta över habitat för skogsvildren med kommungränser.

Figur 18. Karta över habitat för skogsvildren inom kommungränserna samt en skattning av de 6 områdenas lämplighet för introduktion då alla faktorer invägts.

(20)

Det som blir en viktig fråga är därför storleken av de potentiella områdena. Ett område som det i Filipstads kommun (område 2) med en större landareal skulle kunna försörja en population av vildren längre och är därför lämpligare än område 1 i Skinnskattebergs kommun.

I övrigt skulle ett område i någon av dessa kommuner med största sannolikhet ha något svalare klimat i jämförelse med kommuner längre söderut (SMHI 2017). Därför skulle sommarvärmen vara en mindre påverkande faktor för skogsvildrenen i områden som dessa.

Trots detta och trots att båda områdena uppfyller kartanalysens fyra krav bidrar

vargkoncentrationen och ”närheten” till renskötselområdet att dessa kommuner är mindre lämpade för en återintroduktion av skogsvildren. I jämförelse med varandra är området i Skinnskatteberg kommun (område 1) minst lämpad med tanke på dess brist på potentiellt lämpliga platser av typen våtmark samt dess mindre landareal.

4.2.2 Årjäng- och Dals-Ed kommun

Två av de sex potentiellt lämpliga områdena för introduktionen av vildren utifrån GIS- analysen är Årjäng (område 3) och Dals-Ed kommun (område 4) som ligger längst västerut i Sverige (se figur 17 och 18). Eftersom analysens studieområde avgränsas till Sveriges gränser tar den inte hänsyn till eventuella förekomster av ren i t.ex. Norge. Det förekommer t.ex.

Norska populationer av fjällvildren och tamren inom 200km av Högsby och Uppvidinge bl.a.

i Blefjell och Norefjell/Reinsjofjell (Ricci et al. 2017). Det förekommer även en tät

koncentration av vargar i Värmland- och Västra Götalands län där de två kommunerna ligger (Naturvårdsverket 2019a). Tar man dessa två faktorer i beaktande är områden i Årjäng (område 3) och Dals-Ed (område 4) kommun ej lämpliga för en återintroduktion av skogsvildren (se röd markering i figur 18).

4.2.3 Kinda- och Ydre kommun

Det potentiellt lämpliga området i Kinda och Ydre kommun (område 5) är litet i jämförelse med andra områden potentiellt lämpliga områden (se figur 18). År 1994 fanns det ca 4 km² våtmarker i Kinda kommun respektive ca 12 km² i Ydre kommun (Schröder 1994) men ingen av dessa våtmarksområden framstår i kartanalysen som potentiellt lämpliga platser. Det är istället områden av marktypen barrskog som i analysen visas som potentiellt lämpliga områden i dessa två kommuner. Detta kan ha att göra med att marktypen våtmark i denna analys definieras utifrån öppen våtmark och att öppna våtmarker i nutid saknas i dessa två kommuner av olika anledningar. Terrängtyp barrskog behöver inte utesluta att skogen växer på våtmark (se metod). Med tanke på storleken av området och de faktum att det enligt analysen saknas terrängtyp våtmark framstår därför Kinda- och Ydre kommun som ej lämpligt habitat att återintroducera skogsvildren på (se röd markering i figur 18).

4.2.4 Högsby- och Uppvidinge kommun.

Högsby- och Uppvidinge kommun (område 6) ses som lämpliga habitatområden att återintroducera skogsvildrenen på när alla faktorer invägs (se grön markering i figur 18).

Dels uppfyller området kartanalysens fyra krav. Stora delar av kommunernas landareal anses dessutom vara potentiellt lämpliga områden. Ungefär 3 procent av Högsby kommun består av myrmark (Holmqvist 2007). I Uppvidinge kommun finns det våtmarksområden på totalt 15,56 km² som dessutom är skyddat i form av naturreservat (Uppvidinge kommun 2006).

(21)

Eftersom området också ligger i landets södra delar kan höga temperaturer under främst sommaren påverka renen, då blir källor till svalka som t.ex. grunda vatten viktiga.

Annat som avgör att gör Högsby och Uppvidinge kommun som lämpliga är att kommuner i Södra Sverige som dessa kan vara lämpligare platser för att återintroducera skogsvildrenen jämfört med t.ex. Skinnskatteberg kommun då det finns mindre varg (Naturvårdsverket 2019a) och distansen till renskötselområdena är längre (Sveriges Nationalatlas 1992). Mindre varg skulle innebära en stadigare populationstillväxt hos vildrenen (Kojola et al. 2004) och längre distans till renskötselområden skulle kunna innebära mindre konflikter med

rennäringen.

Även om dessa två kommuner i område 6 är glesbefolkade i perspektiv till deras landareal kvarstår frågan hur glesbefolkade de potentiellt lämpliga områdena i dessa två kommuner är.

Det skygga djuret kan lätt störas och behöver avskilda platser, t.ex. föredrar vildrenen att föda sina kalvar på skyddade våtmarker (Härkönen och Bisi 2007).

Att notera är även att Riksväg 37 löper rakt genom de två kommunerna. Vägen som enligt Trafikverket inte har viltstängsel skulle också kunna leda till viltolyckor involverade ren (Engman Naalisvaara, Moa; miljöspecialist på Trafikverket i Göteborg, samtal, 6 november 2019).Vägen kan t.ex. komma att korsas av vildrenen under migration då djuret rör sig mellan betesområden, t.ex. förekommer våtmarker som kan komma att vara viktiga för underarten både i norra och södra delen av området.

Trots negativa faktorer som högre temperaturer och infrastruktur anses område 6 som lämpligt habitat för en population av vildren. Om skogsvildrenen återintroduceras i landet är nästa fråga hur många skogsvildrenar som området skulle klara av att försörja.

4.2.5 Eventuella felkällor

Den insamlade datan som använts i analysen är från olika myndigheter och samlats in vid olika tillfällen. Därför kan denna analys endast visa på potentiellt lämpliga områden och dessa platser bör undersökas vidare i fält för att kunna ge ett tydligare resultat. Bristen på geologiska data över lavförekomst från nutid bidrar t.ex. till att de potentiellt lämpliga områdena i analysen kan ifrågasättas. T.ex. kan förändringar inom klimat, skogsbruk mm ha påverkat lavförekomsten sedan ståndortskarteringen gjordes mellan 1983 till 1987.

Vidare ger det genomsnittliga värdet av invånare per km² i varje kommun endast

informationen att kommunen i sig har ett lågt antal invånare fördelat på kommunens yta i km². Därför är de potentiellt lämpliga områdena endast en fingervisning och innebär inte att den geografiska platsen är ett lågt befolkat område.

I figur 18 har kommungränser applicerats ovanpå kartan i figur 17. Den ursprungliga kartan med kommungränserna är georefererad i ArcMap (version 10.5.1), med andra ord har den blivit tilldelad samma koordinatsystem (SWEREF99) och delar samma rumsliga referens som kartan med habitatanalysen (se figur 17). Trots detta kan kommungränserna som presenteras i figur 18 vara aning oprecisa (i sin geografiska placering) i förhållande till figur 17. Detta kan bero på att det ursprungliga kartanalysresultatet (se bilaga 2) är odetaljerat och gjorde det därför svårt att georeferera kartan med kommungränser med exakthet.

Ett av skogsvildrenens biologiska krav är tillräcklig lavförekomst. I analysens fall hade ett område med tillräcklig lavförekomst en frekvensklass av lav på minst 2,1 till 12 procent (se figur 3). Det kan diskuteras hur många skogsvildrenar ett område med en frekvensklass av lav på 2,1 till 12 procent kan försörja. Skulle kravet på frekvensklassen av lav höjas till minst 12,1 till 22 procent i arbetets analys skulle endast de två områdena i Årjäng- och Dals-Ed

(22)

kommun anses vara potentiellt lämpliga habitat. Samtidigt är dessa områden vid närmare studier olämpliga med tanke på avståndet till tam och vildrenar i Norge. Utom dom riskerna skulle dessa två kommuner utgöra mycket lämpliga habitat bortsett från förekomsten av rovdjur.

4.3 Slutsats

4.3.1 Kvantitativ enkätstudie

Enligt enkätundersökningen, som fick 238 respondenter, har skogsvildrenen potential ur turismsynpunkt att intressera delar av den svenska befolkningen att spendera pengar och tid i syftet att se, spåra eller vistas i samma område som skogsvildren. Även den

naturintresserade allmänheten visar utifrån denna studie att det finns ett intresse för att skogsvildrenen ska återintroduceras i landet. Däremot saknas rennäringens och andra markägares synpunkter.

4.3.2 Habitat suitability analysis

Resultaten i denna studie indikerar på att Sverige har lämpliga habitat där en population av skogsvildren kan existera. Utifrån de faktorer som tagits hänsyn till i studien utgör Högsby- och Uppvidinge kommuns naturområden (område 6) det lämpligaste habitatet i Sverige att återintroducera skogsvildren på. Även naturområden inom Filipstad kan utgöra habitat för underarten men där är också rovdjursnärvaron en risk. Vidare hade naturområden i Årjäng- och Dals-Ed (område 3 och 4) kommun utgjort utmärkta habitat för djuret om det inte hade varit för att dessa områden låg inom 200km från norska vild- och tamrenspopulationer. Här näst behövs det undersökas hur stor population av skogsvildren lämpliga områden i södra Sverige kan försörja samt hur markägare i berörda områden ställer sig till frågan.

(23)

5 Referenser

Bergerud, A. T. och Elliott, J. P. 1998. Wolf predation in a multiple-ungulate system in northern British Columbia. Canadian Journal of Zoology 76: 1551-1569.

Bernes, C., Bråthen, K.A., Forbes, B.G., Speed, J. D. M. och Moen, J. 2015. What are the impacts of reindeer/caribou (Rangifer tarandus L.) on arctic and alpine vegetation?

Environmental Evidence 2015 4:4.

Blomqvist, L. 2016. EAZA husbandry guidelines for Eurasian forest reindeer Rangifer tarandus fennicus, Lönnberg 1909 and the 2014 European studbook (ESB). EAZA. Nordens ark.

Draiby, T. 2010. Possibilities for and attitudes towards a potential reintroduction of wild forest reindeer Rangifer tarandus fennicus in parts of Sweden. Degree thesis in biology 15 ECTS. Bachelors´s level. Department of ecology and environmental science, Umeå university, Sweden.

Flagstad, Ö. och Roed, K. H. 2003. Refugial origins of reindeer (Rangifer tarandus L.) inferred from mitochondrial DNA sequences. Evolution, 57(3): 658–670.

Fredman, P., Ankre, R. och Chekalina, T. 2018. Naturvårdverket. Friluftsliv 2018. Nationell undersökning av Svenska folkets friluftsvanor. Arkitektkopia AB, Bromma. ISBN 978-91- 620-6887-5

Grubb, P. 2005. Artiodactyla. In: D.E. Wilson and D.M. Reeder (eds), Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed), pp. 637–722. Johns Hopkins University Press, Baltimore, USA.

Holmqvist, M. 2007. Naturvårdsplan i Högsby kommun. Högsby kommun.

Härkönen S. och Bisi, J. 2007. Management plan for the wild forest reindeer population in Finland. Ministry of Agriculture and Forestry.

Höglund, N. 1958. Skall vildrenen återinföras I Sverige? I: Hamilton, H. (red.) Svenska hjortdjur. Bokförlaget Gothia AB. Stockholm.

Kojola, I., Otso, H., Katri, T., Kalevi H., Samuli, H. och Seppo, R. 2004. Predation on European wild forest reindeer (Rangifer tarandus) by wolves (Canis lupus) in Finland.

Journal of Zoology: 263: 229–235. DOI:10.1017/S0952836904005084

Kojola, I., Tuomivaara, J., Heikkinen, S., Heikura, K., Kilpeläinen,, K., Keränen, J.,

Paasivaara, A. och Ruusila, V., 2009. European wild forest reindeer and wolves: endangered prey and predators. Annales Zoologici Fennici 46: 416–422.

Lundqvist, J., Lundqvist, T. och Lindström, M. 2011. Sveriges geologi från urtid till nutid. sid 435. Studentlitteratur, Lund. ISBN 978-91-44-05847-4.

Lönnberg, E. 1909. Taxonomic notes about Palearctic reindeer. Arkiv för zoologi, band 6: no 4.

Markinfo, 2007. Frekevenskarta för markvegetationsklassen lavtyper. Ståndortskarteringen 83-87. Institutionen för mark och miljö. SLU, Uppsala.

https://www.slu.se/miljoanalys/statistik-och-miljodata/miljodata/webbtjanster-

miljoanalys/markinfo/markinfo/standort/vegetation2/vegetation/ (hämtad: 2019-05-21)

(24)

Naturvårdsverket. 2019a. Fakta om varg. https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar- miljon/Vaxter-och-djur/Rovdjur/Fakta-om-varg/ (hämtad: 2019-11-04).

Naturvårdsverket. 2019b. Fakta om björn. https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar- miljon/Vaxter-och-djur/Rovdjur/Fakta-om-bjorn/ (hämtad: 2019-11-08).

Naturvårdsverket. 2019c. Nationella marktäckedata 2018 basskikt.

https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Kartor/Nationella-Marktackedata- NMD/Ladda-ned/ (hämtad: 2019-05-02).

Pullainen, E., Danilov, P.I., Heikura, K., Erkinaro, E., Sulkava, S. och Lindgren, E. 1986. The family area hypothesis and movement patterns of wild forest reindeer in Karelia, Northern Europe. USSR 1: 235-240.

Rankama, T. och Ukkonen, P. 2001. On the early history of the wild reindeer (Rangifer tarandus L.) in Finland. Boreas 30: 131–147.

Ricci, A., Allende, A., Bolton, D., Chemaly, M., Davies, R., Salvador, P., Escamez, F., Girones, R., Herman, L., Koutsoumanis, K., Lindqvist, R., Nørrung, B., Robertson, L., Sanaa, M., Skandamis, P., Snary, M., Speybroeck, N., Ter Kuile, B., Threlfall, J., Wahlstrom, H.,

Benestad, S., Gavier-Widen, D., W Miller, M., Ru, G., C Telling, G., Tryland, M., Ortiz Pelaez, A. och Simmons, M. 2017. Chronic wasting disease (CWD) in cervids. EFSA Panel on

Biological Hazards (BIOHAZ). doi:10.2903/j.efsa.2017.4667

Røed, H.K., Flagstad, Ø., Nieminen, M., Holand, Ø., Dwyer, J.M., Røv, N. och Vilà, C. 2008 Genetic analyses reveal independent domestication origins of Eurasian reindeer. Proceedings of Royal Society B 275: 1849–1855.doi:10.1098/rspb.2008.0332

Schröder, J. 1994. Våtmarker i Östergötlands län, Finspångs, Motala och Norrköpings kommuner. Länsstyrelsen i Östergötlands län, miljövårdsenheten.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. 2017. Normal årsmedeltemperatur.

https://www.smhi.se/data/meteorologi/temperatur/normal-arsmedeltemperatur-1.3973 (hämtad: 2019-12-04)

Statistiska Centralbyrån. 2018. Befolkningstäthet (invånare per kvadratkilometer), folkmängd och landareal efter region och kön. År 1991 – 2018.

http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101C/Be fArealTathetKon/ (hämtad: 2019-05-02).

Sveriges nationalatlas. 1992. Sveriges nationalatlas - Jordbruket. Stockholm: SNA förlag.

Uppvidinge kommun. 2006. Miljömål i Uppvidinge kommun. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Åseda.

(25)

6 Bilagor

6.1 Bilaga 1

(26)

(27)

6.2 Bilaga 2