Postadress Besöksadress Telefon Internet/e-post Bankgiro Postgiro Klosterplan 2 0498-26 90 00 (växel) www.gotland.se
621 81 VISBY Visby 0498-21 55 20 (telefax) gotlands.kommun@gotland.se
Utbildningsdepartementet 103 33 STOCKHOLM
REMISS: Folkbildning i brytningstid – en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor
(SOU 2004:30)Gotlands kommun/Gotlands folkhögskola välkomnar den fördjupade utvärderingen av folkbildningen som sker vart femte år. Det ger en möjlighet till en uppföljning som kan gå djupare än de årliga redovisningarna med i huvudsak kvantitativa data. Detta belyser förhållanden och frågor som även för folkbildningen själv är av stort intresse och politisk vikt. Förutom de alltid viktiga frågorna som organisation och ekonomi så handlar det om integration, jämställdhet samt den spännande diskussionen om vad demokrati är i undervisnings- och folkbildningssituationer. I SUFO 2 har staten valt att studera ett antal olika viktiga frågeställningar. Delrapporterna på dessa teman är värdefulla för för-
djupning, analys och ställningstaganden i vårt fortsatta mål- och utvecklingsarbete.
• GK/GFHSK instämmer i bedömningen av allvaret i den situation som råder och som utredningen pekat på då en 20 % minskning av stödet drastiskt påverkar möjligheten att driva folkhögskoleverksamhet. Det är allvarligt för hela folkbild- ningen och hotar våra möjligheter att vara den resurs i samhället som förväntas från staten. Nya uppgifter från 2003 visar att antalet folkhögskolor som redovisar under- skott har ökat ytterligare under senare år.
Det är vidare av yttersta vikt att man med tydlighet kan urskilja bidragens destination gällande studieförbund och folkhögskolor.
• GK/GFHSK ser positivt på en riktad och ökad förstärkning av anslaget för att arbeta mer med minoritetsgrupperna. Vidare ställer vi oss positiva till en utökad verksamhet för funktionshindrade. Vi förutsätter att med den ambitionen följer en ökning av statens anslag för stödinsatser antingen till Folkbildningsrådet eller Sisus.
• GK/GFHSK vill påpeka att vid utformning av studiestödet har inte tillräcklig hän- syn tagits till studerande på folkhögskolor. Det innebär till exempel att 19-åringar är hänvisade till studiehjälp om de vill gå på en folkhögskola. Enligt vår menig bör en statlig utredning tillsättas med uppgift att överväga ett studiestödssystem där antalet veckor med rätt till studiestöd är kopplade till individer och det är upp till individen att avgöra hur dessa poäng ska användas. Det betyder att folkhögskolan inte ska klassa sina kurser som gymnasiekurser eller postgymnasiala utbildningar. Eftersom folkhögskolan är ett eget alternativ bör också studiemedel behandlas därefter.
339-8328 18 97 50-3
• GK/GFHSK vill påpeka att studiemedelssystemet gör det inte heller möjligt att erbjuda den positiva möjligheten som SUFO tar upp; ”där elever kan bredda sig och fördjupa intressen som de inte hade möjlighet på gymnasieskolan”. Denna möjlighet förutsätter att individen inte har behövt använda den möjliga studiestödstiden exem- pelvis för behörighetsstudier. Det utesluter i hög utsträckning de prioriterade grupperna från folkbildande studier på folkhögskola, särskilt om de redan förbrukat tiden på till exempel Komvux. Det begränsar också möjligheten för dem som har grundläggande behörighet. Den gruppen kan idag bara studera 80 veckor på en folkhögskola. Det kan t.ex. omöjliggöra en alternativ utbildning inom media, någon kulturform eller en kompletterande utbildning för att uppnå andra behörigheter i andra ämnen som kan krävas för högskoleutbildning.
• GK/GFHSK vill trycka på nödvändigheten av att avdela forskningsmedel för att belysa effekter och tendenser inom området folkbildning. Resultatet av en del studier ger för handen att material och underlag för att seriöst beskriva och vetenskapligt förklara fenomen inom folkbildningen tycks i det närmaste obefintligt.
Kapitel 4 Effekter av ekonomiska förutsättningar
GK/GFHSK anser att den negativa ekonomiska utvecklingen måste brytas. Folkbild- ningen närmar sig mycket snart en akut situation. Den undersökning av folkhögskolors ekonomi som är en delrapport av SUFO 2 konstaterar att det allmänna folkhögskole- bidraget för 2001 borde ligga på en nivå om närmare 1700 kronor/deltagarvecka efter omräkning med hänsyn till lönekostnadsutvecklingen istället för nuvarande 1238 kronor.
Detta är viktiga siffror. I SUFO behandlas det minskade anslaget, men samtidigt skriver utredaren att folkhögskolor fått och får ”betydande resurstillskott” (sid 134). Dessa på- ståenden är delvis missvisande, då vi inte anser att det är en självklar koppling i positiva effekter mellan resurser, krav på volymer och värde på resurser.
Väsentliga faktorer för den negativa ekonomiska utvecklingen på folkhögskolor är lägre statsbidrag alternativt uttryckt ingen följsamhet i förhållande till pris- och lönekostnads- utveckling. En tioårig anslagsutveckling där gapet mellan statens anslagsökning för pris- och löneomräkning och verklighetens löneutveckling är cirka 2,5 % har nu närmat sig en ohållbar situation för att kunna bevara folkbildningen.
- ökande personalkostnader för framförallt undervisning
- ökande kostnader för lokaler – t.ex. hyror underhåll (äldre skolor med egna byggnader)
- förändrade behov för utrustning, särskilt IT. Folkhögskolor har inte fått stöd för varken utbyggnad eller ständig uppgradering, utöver personalutvecklingssatsningar.
De dominerande kostnaderna vid en folkhögskola är lönekostnader, vilka utgör i genomsnitt drygt 60 % av skolans omslutning. Vid en jämförelse av anslagen i för- hållande till lönekostnadernas utveckling sedan 1991 får man fram en ökning av skillna- den mellan anslag och kostnader för folkhögskolans del om 317 miljoner kronor år 2001;
en skillnad som under senare år ytterligare accelererat. Under senare år har kommuner och staten tvingats lyfta stora lärargrupper i syfte att göra läraryrket mer attraktivt. Vid en jämförelse idag kan stora löneskillnader konstateras till motsvarande lärargrupper.
Folkhögskolorna möjlighet att idag följa med löneutvecklingen är begränsad. Detta kan betyda rekryteringsproblem och försämrad kvalité. Lärares löneutveckling har inneburit en ansträngd kommunal ekonomi i många kommuner. Det har medfört stora besparingar med bland annat större grupper. I regeringens budgetproposition 2005 får kommuner ett ökat anslag; dels ett generellt påslag för den allmänna kostnadsökningen och även ett fortsatt ökat anslag för att anställa (vilket egentligen innebär återanställa) lärare. Vi vill lyfta fram att folkhögskolor befinner sig i samma situation och att motsvarande
resurstillskott borde tillfalla folkhögskolor. Vi vill betona statens ansvar för att den fria folkbildningens villkor måste garanteras. SUFO har undersökt eventuell negativ påverkan på folkbildningen när den externa finansieringen blir alltmer nödvändig. Detta är ett problem både ur ekonomisk synpunkt och vem som styr folkbildningen. I det
sammanhanget kan inte bara folkbildningens aktörer utvärderas. Statens ansvar att värna om folkbildningens möjlighet till oberoende måste även det utvärderas – både vad gäller den egna anslaget och uppföljning av andras ansvar. Den externa finansieringen har inte ökat enbart på grund av ekonomiska behov. Nya studieformer och spännande utveckling av vuxenutbildning är också en orsak. Det är viktigt att det tydliggörs att folkbildningen finns på nya arenor för att delta på våra villkor och med våra metoder. Den demokra- tiska, frivilliga och kollektiva processen som utgör hörnstenar för folkbildningen ska all- tid vara med oavsett arena för verksamhet. Även särskilda satsningar från staten till folkbildningen ska alltid präglas av att folkbildningen alltid arbetar på två ben: folk- bildning och något särskilt kunskapsfält eller målgrupp. Att arbeta med två lärprocesser samtidigt ställer krav på ramverk och förutsättningar som även måste avspeglas i till exempel bidragsgivning.
Det särskilda anslaget har inte med nödvändighet inneburit en otydlighet om folkhög- skolors fria roll. Anslaget har varit mer målbestämt för de studerande, men målgruppen är densamma som finns prioriterad i det allmänna folkbildningsanslaget. För folkhög- skolor är vår rätt att ge behörigheter inte en motsättning till våra folkbildande uppgifter när det sker inom ramen för vår egen (statens) finansiering och Folkbildningsrådets regelverk. Det särskilda anslaget har inneburit att folkhögskolor har expanderat och har kunnat genomföra vissa kostnadseffektiva lösningar eftersom anslaget motsvarar All- männa kurser inom det allmänna anslaget. Den expansionen har dock inte inneburit att skolor inte haft ekonomiska problem. Under det särskilda anslagets tid har många ned- skärningar och förändringar gjorts vilket bland annat SFHL:s arbetsmiljö undersökningar visar. Fortsatta nedskärningar äventyrar folkbildningens grundsyn på verksam-
hetsutformning och arbetsmetoder. Folkhögskolors trygga och utvecklande miljö bygger självklart på personals kompetens och metoder men även på skolors och gruppers storlek som en viktig förutsättning. Att de flesta folkhögskolor är små gör att vanliga former för effektiviseringar och rationaliseringar inte kan användas i samma utsträckning som i många andra verksamheter. Folkbildningsrådets uppföljningsverksamhet – som inte ska vara utökad kontrollverksamhet – ska ha karaktären att följa och dokumentera folkbild- ningens mål, utveckling av mål och metoder för att nå mål. Samhället är i en ständig för- ändring och folkbildningens arbete bidrar till en kunskap om behov och ger möjligheter att analysera inriktningar. Det kan bidra till samhällspolitiska och synliga avsikter.
GK/GFHSK vill hävda samma ståndpunkt som Folkbildningsrådets tidigare krav på att deras resurser ska ökas till motsvarande nivåer som för Högskoleverket och Skolverket.
Vi anser det vara en självklarhet att folkhögskolor ska behandlas på samma sätt som övriga utbildningsinstitutioner, särskilt när de behandlas lika i andra riktningen, till exempel krav på utvärderingar och uppföljningsverksamhet.
Folkbildningen och kulturen
Utredarnas bedömning är att studieförbund och folkhögskolor spelar en mycket viktig roll för ett brett och varierat lokalt kulturliv. Verksamheten bidrar tveklöst till att de kulturpolitiska målen nås. GK/GFHSK kan bara instämma i de positiva värden som folkbildningen bidrar med för att bredda möjligheter till upplevelser och utövande av olika kulturformer. Det som saknas i utredningen är en beskrivning av den integrerade kulturverksamheten som finns på folkhögskolors långa kurser. Folkhögskolors kultur- politiska arbete framträder i hög utsträckning antingen som särskild kursprofil eller integrerat med annan verksamhet på andra långa kurser. Den integrerade delen är särskilt viktig för deltagare med kort utbildningsbakgrund och då särskilt gruppen män, eftersom gruppen ofta inte söker kulturella uttrycksformer. De kulturella uttrycksformerna finns
både som sig själv i upplevelseform och som verktyg i inlärningsprocesser inom andra ämnen.
Kapitel 6 Effekter för deltagare och lokalsamhället
I kapitel 6 redovisas deltagandet i folkbildningens verksamhet. Folkbildningens värde ur ett demokratiskt perspektiv har varit och är ett viktigt motiv för samhällets stöd. Att så många människor i övre medelåldern och efter uppnådd pensionsålder ges en möjlighet att delta i studier är av stort värde inte minst ur ett perspektiv av livslångt lärande.
Kapitlets avsikt att behandla folkbildningens honnörsord ”demokratiska arbetsformer” är i sig själv spännande och stimulerande. Det är frågeställningar som alltid är viktiga, men som med alla frågor så behövs ibland ny påfyllnad som stimulans. Det syftet tjänar kapitlet mycket bra. Vad som framgår med önskvärd tydlighet är behovet av resurser till Folkbildningsrådet för mer forskning. Av det urval som gjorts i SUFO 2 är det inte möjligt att göra generaliseringar. Man blir fundersam över om forskarnas uppdrag var av det slaget att de visste användningen. Den följande viktiga diskussionen är då ska meto- den ändras, kan metoden modifieras eller blir det en ny metod eller ska de ekonomiska ramarna förändras? Det är pedagogiska samtal att delta i och följa för folkbildare, fors- kare och politiker. För samtalet krävs även en början att samtala och synliggöra defini- tioner av demokrati i undervisning och folkbildning.
GK/GFHSK vill i detta sammanhang också påtala det starka behovet att staten ser över regelverk och uppföljning av regelverk vad gäller olika myndigheters och förvaltningars ansvar för funktionshindrade. Detta är ett stort problem för alla folkhögskolor. De folk- högskolor som har specialiserat sig på målgruppen måste lägga ett stort arbete på varje individ för att andra aktörer ska ta sitt ansvar. Folkhögskolor med ett litet antal får svårigheter eftersom de skolorna inte har och inte heller bör ha all kompetens om alla möjligheter och tillvägagångssätt.
Kapitel 7 och 9 Invandrare, nationella minoriteter och jämställdhet
Utvärderingssyftet med kapitlen om invandrare, nationella minoriteter och jämställdhet är att se hur folkbildningen fullföljer sina uppdrag. Utvärderingarna har delvis även fokus på mer kvalitativa studier. I en första tanke tycks dessa kapitel inte vara underlag för ett förändrat syfte, eftersom det är vad staten ska göra enligt vår bedömning. Kapitlen tjänar mest som underlag för fortsatt utvecklingsarbete inom folkbildningen av de påtagliga bristerna som med rätta identifieras. Vid närmare eftertanke blir det tydligt att kapitlen lockar fram tankar om gränser för avsikter och syften, vad som är den politiska viljan med folkbildningen och om folkbildningen kan vara ett redskap för staten. Då är det viktigt att komma ihåg att folkbildningens fundament vilar på att förstärka och utveckla demokratin i samhället. Lika viktigt är det att komma ihåg att demokrati bland annat betyder allas möjligheter och deltagande. Immigranter, flyktingar, män och kvinnor är självklart inkluderade i definitionen alla.
Statens huvudsyfte måste fortsättningsvis vara att folkbildningen ska verka för ett demokratiskt samhälle. Det kan dock vara ett tillägg som förtydligar nödvändigheten att folkbildningen är en självklar arena som kan bidra till en utveckling mot det mång- kulturella, jämställda samhället. I en framtidssträvan att uppnå ett samhälle som är köns- neutralt och mångkulturellt krävs alltid en process att bli köns- och etnicitetsmedveten och att utveckla medvetna strategier för båda områdena. Denna process gäller oavsett det ska ske på en individnivå eller en organisationsnivå.
Folkbildningens starkaste kraft att kunna bidra till detta är att bekräfta att vi inte vet hur vi vill att framtiden ska vara utformad – annat än dessa honnörsord och allas värde – och att skapa möten och dialog som skapar och förändrar oss själva och vårt gemensamma samhälle. Perspektiven måste också finnas integrerad i varje verksamhet.
Det mångkulturella perspektivet har under bara de senaste åren fått allt större fokus och ansträngningar i syfte att utveckla metoder. Ett område där folkbildningen kan berika och berikas är i ett samarbete med lokala och regionala aktörer för att utveckla en köns- medveten regionalpolitik. Det kan också omfatta ett mångkulturellt perspektiv som innebär att arbeta med kulturfrågor med frånvaro av ett antal kulturer. Med en definition av kulturolikheter som inte begränsas till etnicitet skapar ett mångkulturellt arbete i dessa miljöer en kompetens som kan förändra synsätt på sin omgivning och därmed val av regional- eller lokalpolitiska handlingsmönster.
Studieförbundens verksamheter utgör ett av samhällsbyggets viktigaste instrument för kunskapsspridning och dialog. Inte minst i glesbygder och på landsbygden skapar studie- förbunden arenor där samhällsfrågorna debatteras och kulturen görs tillgänglig. Studie- förbundens karaktär av nätverksbyggande organisationer snarare än fasta institutioner avdramatiserar på ett fördelaktigt sätt medborgarnas kontakter med folkbildningen. Detta förhållande är särskilt viktigt i integrationsarbetet och i utvecklandet av demokratin. De på kort tid kraftigt krympande bidragen har tvingat studieförbunden lägga mycket arbete på att anpassa mål och strategier på bekostnad av utvecklingsarbete. Anpassade
ekonomiska resurser utgör ett av de viktigaste instrumenten för studieförbunden att kunna återta positionen som generator i det offentliga samtalet, som resurs i kulturarbetet och som instrument för integration och jämställdhet.
KOMMUNSTYRELSEN
Jan Lundgren
ordförande Bo Dahllöf regiondirektör
