Rösträttsbegränsningar i den svenska demokratin - en introduktion till temat

Arbetarhistoria 2019:2–3 5

Rösträttsbegränsningar i den svenska demokratin – en introduktion till temat

Fick verkligen »alla» rösta år 1921? I det här temanum- ret av Arbetarhistoria tas för första gången ett hel- hetsgrepp om rösträttens olika begränsningar efter införandet av det som brukar kallas för allmän rösträtt.

Av Martin Ericsson och Fia Sundevall

Den 26 januari 1921 stod det klart. Efter decennier av hetsiga diskussioner, politisk mobilisering, strejker och demonstrationer hade rösträttsrefor- men äntligen klubbats igenom av riksdagen. Där- med mer än fördubblades den svenska väljar- kåren. Allmän rösträtt hade införts.

Eller?

Begreppet allmän rösträtt gör att vi lätt tänker oss att »alla» får rösta. Så har dock aldrig varit fal- let, varken i Sverige eller i något annat land som

brukar räknas som demokratiskt. Visserligen ute- sluter inga demokratier längre någon på grund av kön, eller sätter inkomst- och förmögenhetsgrän- ser för rätten att få rösta.

Det var den typen av uteslutningar som 1800- talets och det tidiga 1900-talets rösträttsrörelser framgångsrikt kämpade mot i stora delar av värl- den. Men faktum är att de demokratier som blev resultatet av deras kamp också har satt gränser för rösträtten.

Vissa begränsningar gäller i samtliga demokra- tier. Ålder är ett sådant exempel, även om olika stater sätter olika gränser för vid vilken ålder rösträtten inträder. Andra begränsningar gäller i vissa länder men inte i andra. De allra flesta stater ger i dag rösträtt i nationella val endast till det Den socialdemokratiska skämttidningen Karbasen driver med

högerregeringens rösträttsförslag 1902.

6 Arbetarhistoria 2019:2–3

egna landets medborgare, men ett litet fåtal (som Nya Zeeland och Uruguay) har utvidgat den nationella rösträtten också till utländska medbor- gare som är bosatta i landet. Ett växande antal län- der ger dessutom rösträtt till icke-medborgare i lokala och regionala val.

Många stater tillämpar dessutom ett antal mer specifika undantag från den generella rösträtten. Laglydighet, god mental hälsa och läskunnighet är några exempel på kri- terier som måste uppfyllas i vissa länder.

Sverige är ett land som ofta berömmer sig av att ha en mycket hög grad av demokrati. Men det innebär inte att Sverige är ett undantag från denna historia av rösträttsbegränsningar, och frågan om när Sverige egentligen införde allmän rösträtt kan få olika svar beroende på vad vi menar med be- greppet. En vanlig uppfattning av vad allmän röst- rätt innebär är att samtliga myndiga medborgare i ett land har rätt att rösta. Med denna förståelse fick Sverige allmän rösträtt först 1945. Detta år sänktes nämligen rösträttsåldern till samma nivå som den dåvarande myndighetsåldern (21 år).

Samtidigt avskaffades diskvalificeringen av perso- ner som var försatta i konkurs eller omhänder- tagna av fattigvården för »varaktig försörjning».

Om vi med allmän rösträtt i stället menar att alla medborgare som uppnått en viss ålder (som inte

behöver vara samma som myndighetsåldern) får rösta är det år 1989 som gäller. Detta år avskaffa- des möjligheten att omyndigförklara personer, och omyndigförklaring hade tidigare inneburit förlust av rösträtt.

Generella och specifika begränsningar

Som framgått är historien om rösträttens begräns- ningar i Sverige efter 1921 tämligen komplicerad.

Det beror delvis på att begränsningarna har haft så olika karaktär. Vissa har varit generella. Ålder och medborgarskap är sådana exempel – samtliga personer under en viss ålder saknar ju rätten att rösta och inga undantag görs från denna regel.

Andra har däremot inneburit att människor som

egentligen har haft rösträtt har förlorat denna rätt

på grund av någon specifik omständighet –

exempelvis fattigvårdsförsörjning och omyndig-

förklaring. Dessa begränsningar kan kallas för dis-

kvalifikationsgrunder eftersom de just diskvali-

ficerat egentligen röstberättigade människor från

rösträtten. Särskilt under första delen av 1900-

talet kallades de ofta för »rösträttsstreck». Uttryc-

ket gav en träffande bild av hur vissa personer inte

nådde upp till de inkomst- och taxeringsstreck

som man varit tvungen att passera för att få rösta

i val till riksdagens andra kammare före 1909 års

Dagens Nyheter rapporterar från andrakammarvalet 1921, det första där kvinnor fick rösta.

Arbetarhistoria 2019:2–3 7

reform (och i kommunalval fram till 1921), och sig- nalerade därefter att det rent konkret kunde dras ett streck över diskvalificerade personers namn i röstlängderna.

Utöver dessa formella begränsningar har det funnits exkluderingsmekanismer som visserligen inte varit uttryckligen formulerade i vallagarna, men som har haft nog så starka effekter. I dag, när många av oss förtidsröstar, är det lätt att glömma bort hur svårt det kunde vara att rösta på den tid då alla var tvungna att inställa sig i en viss vallokal på ett utsatt datum för att lägga sina röster. Det gjorde att det i praktiken blev svårt eller omöjligt för människor som låg på sjukhus att få rösta, lik- som för exempelvis vissa renskötande samer.

En pågående process

I det här numret av Arbetarhistoria tas för första gången ett helhetsgrepp om alla dessa olika rösträttsbegränsningar och deras förändringar

efter rösträttens märkesår 1921. Resultaten som presenteras kommer från rykande färsk forskning och ger smakprov på en rad studier som kommer att utvecklas och fördjupas under kommande år.

De flesta av texterna är nämligen frukten av ett nystartat forskningsprojekt – Allmän rösträtt? Röst- rättens begränsningar i Sverige efter 1921 – som med finansiering av Vetenskapsrådet involverar sju forskare vid fyra olika universitet samt Arbetar- rörelsens arkiv och bibliotek.

Tillsammans bidrar artiklarna till att nyansera och problematisera bilden av den allmänna röst- rättens införande, samt att väcka frågor om inklu- dering och exkludering i demos – den röstberätti- gade delen av befolkningen. Vår utgångspunkt är att demokrati inte är en händelse eller ett statiskt tillstånd, utan en process. Därmed betraktar vi inte heller 1921 som slutåret för en demokratiserings- kamp som därefter upphörde, utan som milstolpe i en utveckling som på intet sätt avstannat.

Noter: Rösträttsbegränsningar i den svenska demokratin – en intro- duktion till temat

1 För forskning om den svenska rösträttskampen och rösträttsrö- relsen, se bland mycket annat:

Ebba Berling Åselius, Rösträtt med förhinder: rösträttsstrecken i svensk politik 1900-1920, Stockholm 2005;

Christina Florin, Kvinnor får röst:

Kön, känslor och politisk kultur i kvin- nornas rösträttsrörelse, Stockholm 2006; Ulrika Holgersson & Lena Wägnerud (red.), Rösträttens århundrade: Kampen, utvecklingen och framtiden för demokratin i Sverige,

Göteborg 2018; Victor Lundberg, Folket, yxan och orättvisans rot: Bety- delsebildning kring demokrati i den svenska rösträttsrörelsens diskursge- menskap, 1887−1902, Umeå 2007;

Josefin Rönnbäck, Politikens genusgränser: den kvinnliga rösträttsrö- relsen och kampen för kvinnors poli- tiska medborgarskap 1902–1921, Stockholm 2004.

2 2015 hade minst 45 stater infört någon form av mer eller mindre begränsad rösträtt (oftast på lokal nivå) för icke-medbor- gare. Se David C Earnest, »The enfranchisement of resident ali-

ens: variations and explanations», Democratization 22:5, 2015, s. 863.

3 Se t.ex. Ludvig Beckman, The frontiers of democracy: The right to vote and its limits, Basingstoke 2009;

Alexander Keyssar, The right to vote:

The contested history of democracy in the United States, New York 2000.

4 Se t.ex. Svenska Akademien, Ordbok över svenska språket (SAOB), band 23, Lund 1962, uppslagsord

»rösträttsstreck».

5 För mer information samt

löpande uppdateringar om projek-

tet, se projekthemsidan www.all-

manrostratt.se.