Bergsåker triangelspår

(1)

Yta för bild eller mönster PM Gestaltningsprogram tillhörande järnvägsplan

Bergsåker triangelspår

Sundsvalls kommun, Västernorrlands län

Projektnummer: 108830

Diarienummer: TRV 2015/35759

Datum: 2016-11-01

(2)

Trafikverket

Postadress: Trafikverket, 781 89 Borlänge E-post: investering@trafikverket.se Telefon: 0771-921 921

Dokumenttitel: PM Gestaltningsprogram tillhörande järnvägsplan, Bergsåker triangelspår

Författare: Elin Larsson, Johanna Eriksson, Sweco Dokumentdatum: 2016-11-01

Ärendenummer: TRV 2015/35759

Kontaktperson: Håkan Åberg

Kartor: © Lantmäteriet, geodatasamverkan

Illustrationer och bilder: Sweco (om ingen annan källa anges), Framsidebild: källa Trafikverket

(3)

3

Innehållsförteckning

1. Inledning ...4

1.1 Bakgrund och syfte ...4

1.2 Gestaltningsprogram ...4

2. Planerade åtgärder ...5

3. Övergripande mål och riktlinjer ...6

3.1 Övergripande mål med projektet ...6

3.2 Gestaltningsavsikter i projektet ...6

4. Landskapsanalys ...8

4.1 Metod ...8

4.2 Översiktlig landskapsbeskrivning ...8

4.2.1. Geologi ...10

4.2.2. Landskapets historia ...12

4.2.3. Landskapsbild ...16

4.2.4. Viktiga landskapselement, landmärken och utblickar ...16

4.3 Naturmiljö ...20

4.3.1. Vatten ... 20

4.3.2. Landmiljö ...21

4.3.3. Friluftsliv ...21

4.4 Karaktärsområden ...23

4.5 Slutsatser och rekommendationer ...24

5. Förslag för gestaltningen av anläggningen ...26

5.1 Övergripande idéer ...26

5.2 Fokusområden ...26

5.2.1. Timmervägen ... 26

5.2.2. Selångersån ... 30

5.2.3. Hulibäcken ... 34

5.3 Generella utformningar ...36

5.3.1. Vegetation ... 36

5.3.2. Bankar och slänter ...37

5.3.3. Utrustning ...37

5.3.4. Vägar ...37

6. Drift och underhåll ...38

7. Referenser ...39

(4)

1. Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

En direktförbindelse mellan Mittbanan och Ådalsbanan i Bergsåker har efterfrågats under lång tid. Sedan Botniabanan togs i drift 2010 och Ådalsbanan öppnades för trafik 2012 har persontågstrafikeringen på Ådalsbanan utvecklats kraftigt. En fortsatt ökning av trafiken väntas.

Dagens trafikering mellan Mittbanan och Ådalsbanan förutsätter att tågen vänds på Ådalsbanan innan de kan gå vidare. Tågtransporter från timmerterminaler i inlandet på Mittbanan, för vidare transport norrut på Ådalsbanan till fabrikerna på Norrlandskusten, måste vända i Nacksta, som

är beläget cirka en kilometer öster om delningspunkten mellan Mittbanan och Ådalsbanan, alternativt på Sundsvall Central.

Vändningen innebär att tågen stannar, kopplar loss loket från vagnarna, loket går runt och kopplar på vagnarna i andra änden av tågsättet.

Vändningarna tar i anspråk kapacitet på Ådalsbanan. Framkomligheten på korsande bil- samt gång- och cykelvägar påverkas av bomfällningar då tågen vänds.

I den närmaste framtiden, med ökad tågtrafik, finns det inte kapacitet för både den tillkommande trafiken och lokvändningar på sträckan.

Idag saknas omledningsmöjlighet mellan Ådalsbanan via Mittbanan till Norra stambanan. I timmerterminalen i Töva utförs omfattande omlastning från tåg till lastbil för vidare transport till industrier längs Norrlandskusten. En ökning av antalet direkttransporter på tåg till industrierna skulle innebära effektivisering av transporterna.

Järnvägsplanen har föregåtts av flera utredningar några nämns nedan:

• PM Linjestudie - Bergsåkerstriangelspår, 2015

• Samrådsunderlag, Bergsåker triangelspår, 2015-2016

• Förstudie Bergsåkers triangelspår, 2003 1.2 Gestaltningsprogram

Detta gestaltningsprogram ingår som en del i Trafikverkets järnvägsplan

för Bergsåkers triangelspår. I järnvägsplanen kan gestaltningsprogrammet

ses som ett utformningsprogram ett säkerställande av arkitektoniska och

gestaltningmässiga kvaliteter. Programmet är dessutom ett underlag

för detaljprojektering. Konkreta riktlinjer ska ges för järnvägens olika

delar. Förutom dokumentet så är det en arbetsmetod att komma fram

(5)

5

2. Planerade åtgärder

Ett 1, 7 km långt förbindelsespår anläggs mellan Mittbanan och Ådalsbanan i Bergsåker, som visas på kartan nedan. Spåret utförs elektrifierat.

Från Mittbanan går triangelspåret på hög bank ner mot Timmervägen och Selångersån. Det passerar på bro över Timmervägen, övergår till spår på bank innan ny bro över Selångersån och dess promenadstråk. Spåret fortsätter på allt lägre bank ner mot före detta Selångers station där det går parallellt och väster om Ådalsbanan och under nya Bergsåkersbron. Spåret ansluter i en växel till Ådalsbanan norr om nya Bergsåkersbron och i en växel till Mittbanan i väster. Servicevägar och uppställningsytor anläggs vid växlarna och de nya brolägena. En utskiftning av massor kommer ske vid växelläget för Ådalsbanan samt för en del av området i höjd med Selångers station väster om Ådalsbanan, samt mellan broarna. Del av Kolstavägen kommer att dras i ny sträckning.

Hulibäckens ravin väster om växelläget behöver fyllas igen för att

säkerställa stabiliteten för ny järnvägsbank. Nytt läge för Hulibäcken

och Sticksjöbäcken föreslås för att få så lång sträcka som möjligt utan

kulvertering.

(6)

3. Övergripande mål och riktlinjer

3.1 Övergripande mål med projektet Följande projektmål har satts upp för projektet:

• Plan- och profilförhållanden för förbindelsespåret utformas så att fullånga (750 m) godståg kan stanna och starta i triangeln.

• Beakta områdets värden för rekreation vid utformning av

anläggningen genom att utforma den så att områdets natur- och friluftslivsvärden fortsättningsvis är tillgängliga.

• I möjligaste mån ska ny järnväg bli en naturlig del av det bebyggda landskapet och barriäreffekter i landskapet ska minimeras.

• Utföra skyddsåtgärder så att närboende inte utsätts för bullernivåer över fastställda riktvärden.

• Utföra samråd med direkt berörda, myndigheter,

intresseorganisationer, näringsliv och allmänheten för att skapa en bred förankring.

3.2 Gestaltningsavsikter i projektet

Förutom de projektmål som tagits fram har följande gestaltningsavsikter tagits fram i samrådsunderlaget:

Fokusområden i projektet är passagen av jordbruksmarken, Selångersån och Timmervägen. De värden som är viktiga att ta hand om och framhäva vid utformningen av järnvägen är karaktärerna Årummet/Sjörummet/

Jordbrukslandskap se Bild 1. De rörelsestråk och utblickar som finns i östlig – västlig riktning ska i möjligaste mån behållas intakta. För att minska den negativa barriäreffekten och behålla siktlinjer bör bank och skärningar minimeras i området kring Årummet/Sjörummet och Jordbrukslandskap. Viktigt är även att minimera den visuella påverkan

av järnvägen sett från vandringsstigen vid Selångersån. Lokalvägar ska om utformning behöver ändras utföras på ett sätt så att de förstärker den karaktär som de löper igenom. Karaktärerna har ett viktigt historiskt kunskapsvärde, skyddsvärd natur och är dessutom uppskattat ur

rekreationssynpunkt och en karaktärsskapare inom utredningsområdet.

Väster om Timmervägen fortsätter jordbruksmarken och dess öppna landskapsrum i princip obruten hela vägen in i Selångers dalgång.

Utformningsdetaljer ska samordnas med Trafikverkets intilliggande projekt vid aktuell etapp E14, delen Timmervägen - Stöde.

Då järnvägen, oavsett placering inom utredningsområdet, kommer dela

(7)

7 Bild 1. Karta över karaktärsområden 1-7 enligt beskrivningen under ”4.4 Karaktärsområden” på sida 23.

Landskapsanalys Siktlinjer

Rum Väggar/avgränsningar Visuell barriär Fysisk barriär Promenadstråk Målpunkt Fornminne Landmärke Trädrad

Karaktärsbildare

Transformator- station

Selångers- station

Mittbanan E14

Selånger sån

Tegelvägen Västr

a vägen Norrfjärden

Selångersfjärden

Bergsåkersbron

Kolstavägen

Timmerv ägen

Ådalsbanan

(8)

4. Landskapsanalys

I skede samrådsunderlag togs en landskapsanalys fram. Denna har

fördjupats i samrådshandlingsskedet och resultatet av den redovisas nedan.

4.1 Metod

En landskapsanalys har gjorts för järnvägskorridoren och dess närområde.

Analysen ska medföra en bättre förståelse för landskapet som helhet – hur det har bildats, utvecklats och hur det kan komma att förändras i framtiden.

Landskapet delas in i karaktärer anpassat till det aktuella projektet. Syftet med karaktäriseringen är att identifiera vad som är specifikt och/eller värdefullt med varje definierad landskapstyp. Det används sedan som planeringsunderlag till hjälp att för att bevara och förstärka det som är karaktäristiskt med landskapet när förändringar sker.

I metoden har fem grundelement används för att beskriva hur människor upplever och använder aktuellt landskap; stråk, gränser, enhetliga områden (rum), knutpunkter och landmärken. Analysen har tagits fram utifrån studier av litteratur, kartmaterial och besök på plats.

4.2 Översiktlig landskapsbeskrivning

Utredningsområdet består övergripande av vågig bergkullterräng som är den vanligaste topografiska karaktären i Norrland. Utredningsområdet ligger under högsta kustlinjen och har påverkats starkt av landhöjningen.

Landskapet har gradvis omvandlats från havsvik till ett mindre vattendrag som idag utgör Selångersån. Se utbredningen av havsviken år 1000 e kr i Bild 2. Områdets centrala delar består i huvudsak av leriga jordar och isälvssediment i form av en grusås, ”Sundsvallsåsen”. Finsedimenten är avlagringar från när dalgången var en havsvik och på dessa låglänta delar ligger jordbruksmarken. Att området tidigare varit en havsvik kan utläsas ur namnet Selånger som tidigare betydde ”lugn havsvik”.

Skogsbruksmark återfinns på höjderna och moränmarken söder och norr om utredningsområdet. Skogsbruksmarken är dynamisk och kan övergå från tät skog till öppna hyggen.

På de låglänta delarna med leriga jordar återfinns jordbruksmark som till viss del är i ett igenväxningsskede, se Bild 3. Markerna buskas igen alltmer i kantzonerna om man jämför med ekonomiska kartan från 1964 där odlingsmarkerna var mer hophållna och öppna. De har fragmenterats upp av bland annat Timmervägen som gjort ytorna mindre och därmed mer svårskötta.

I området finns även verksamhetsområden och marken nyttjas även för

(9)

9

Bild 2. Karta över havets utbredning 1000 e.Kr. (ljusblå). Det vita visar vattnets utbredning idag.

Karta: Sveriges Geologiska Undersökning.

Bild 3. Visar utredningsområdets södra mittre del med Mittbanan, jordbruksmarker kring Selångersån som delvis växt igen. Flygfoto: Trafikverket

Selångersån

Timmervägen

Strandnivåkartorna visar den forntida och framtida fördelningen mellan hav och land samt även förändringar i sjöarnas utbredningar. Kartorna har framställts genom att sammanlänka digitala höjddata med en matematisk strandlinjemodell. I kartorna visas också förloppet för inlandsisens avsmältning.

Med hjälp av aktuella nivåvärden i höjddatabaserna kan man beräkna nivåerna för såväl tidigare som kommande nivåer. Förändringar i strandnivån härrör från två oberoende rörelser, dels jordskorpans höjning, dels havsytans höjning.

Under den senaste istiden pressades jordskorpan ned av tyngden från inlandsisen. När isen smälte lättade trycket och jordskorpan började röra sig uppåt för att återta tidigare nivåer, en process som fortfarande är aktiv.

Havsstrandens nivå beräknas genom att addera havsytans nivå till värdet för den nedtryckta terrängen. I den nedpressade terrängen är det inte bara nivåerna som är annorlunda utan även landytans lutning, vilket innebär att vattendragens lopp och sjöars utbredning delvis varit annorlunda i jämförelse med dagens situation.

Box 670 751 28 Uppsala Tel: 018-17 90 00 E-post: kundservice@sgu.se www.sgu.se

Hav och sjö Land

Nutida hav och sjö

Strandförskjutningskurva, beräknad för centrum av kartan.

För 1000 år sedan var strandlinjen 8 m över dagens nivå.

År (CalBP)

Meter över nutida hav

10000 8000 6000 4000 2000 0 -2000

0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200 220

För 1000 år sedan = 1000 CalBP = 950 CalAD CalBP är kalenderår före nutid (1950) Örbomsb.

Sandbergsb.

Selångersån

Smådalabäcken Robäcken

Dammb.

Stenbäcken Kvarnb.

Lusbäcken

Hamm alb.

Valla Siljeåsen

265,5

53,61

Södermalm Sörknävland

Silje

Sidsjö Sallyhill

68,0 Kungsnäs

N Stadsberget Silje

Klissberget Hällom Lillhällom

Gudmundsbyn

Hammal Klökan

52,92 Nävsta

Österro

Bergsåker

Huli

Håkanstå

Grönängen Kvarsätt

Hov

Nacksta Äkrom

Granlo

Granloholm

Knävland

41,90

Hällomsberget

Lillro 28,78

Kolsta

Selånger

35,15

Huli

Granloholm

17°10'

17°10' 615 615

6920 6920

6925 6925

Denna karta är automatiskt framställd ifrån SGUs databas 2015-05-25 med id-nr:NfeiBIvEo3

TIMRÅ

SUNDSVALL VI

MATFORS

TUNADAL

NJURUNDABOMMEN

6917642611577

Topografiskt underlag: Ur GSD-Terrängkartan

©Lantmäteriet Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM.

Gradnät i brunt anger latitud och longitud i referenssystemet SWEREF99.

0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 km

Skala 1:50 000

Strandnivåkartan

För 1000 år sedan

(10)

4.2.1. Geologi

I södra delen består jordarterna enligt SGU:s jordartskarta av lera och silt och i de norra delarna sträcker sig Sundsvallsåsen, se Bild 5.

Sundsvallsåsen är en grusås som bildats efter landisens avsmältning längs Selångersåns dalgång. Vid Bergsåker är åsen bebyggd, se Bild 4.

Vid sin topp består åsen av grovkorniga permeabla jordarter, de finare fraktionerna har svallats av och bildat en svallkappa av sediment vid sidorna av åsen. Sedimenten har en mäktighet av 5-15 m och underlagras av morän. Sedimentens tjocklek avtar med avståndet från ån. Söder om ån minskar tjockleken fortare. Öster om korridoren har lera brutits för tegeltillverkning. Stränderna vid ån är erosionskänsliga. Söder om ån stiger marknivån snabbt upp mot ett högt beläget fastmarksområde där Mittbanan och E14 går fram. Berg i dagen finns vid Mittbanan.

De geologiska förutsättningarna är likartade, oberoende av var inom korridoren det nya spåret placeras.

Sulfid har påträffats inom järnvägsplaneområdet, i samband med de geotekniska undersökningar som gjorts inför projekteringen. Dessa finns vid läget för Sundsvallsåsen, läget för eventuell nydragning av Sticksjöbäcken samt i norra delen av järnvägskorridoren.

Geologin i området styr metoder för grundläggning.

Bild 4. Sundsvallsåsen, väster om Timmervägen är bebyggd.

(11)

11

Bild 5. Jordartskarta över området Källa: Sveriges Geologiska Undersökning.

Jordartskarta 1:25 000–1:50 000 visar jordarternas utbredning i eller nära markytan samt förekomsten av block i markytan. Ytliga jordlager med en mäktighet som understiger en halv till en meter redovisas i vissa fall. Även underliggande jordlager, t.ex. isälvssediment under lera, redovisas i vissa fall, men någon systematisk kartläggning av dessa har inte gjorts. Även vissa landformer, såsom moränbacklandskap, moränryggar och flygsanddyner redovisas. Jordarterna indelas efter bildningsätt och kornstorlekssammansättning.

Jordartskarta 1:25 000–1:50 000 visar information ur det SGU anger som databasprodukten

”Jordarter 1:25 000–1:100 000”. I denna produkt ingår jordartskartor framställda med olika metoder och anpassade för olika presentationsskalor. Kortfattad information om karterings- metod för det aktuella kartutsnittet och lämplig presentationsskala med hänsyn till kartans noggrannhet ges på sidan två av detta dokument. Observera att det som är lämplig skala kan avvika från det valda kartutsnittets skala.

För ytterligare information om jordarter, jordlagerföljder, jorddjup m.m. hänvisas till www.sgu.se eller SGUs kundtjänst.

Örbomsb.

Sandbergsb.

Selångersån

Smådalabäcken

Dammb.

Lusbäcken

Hamm alb.

Robäcken

Valla Siljeåsen

265,5

53,61

Silje

Sidsjö Sallyhill

68,0 Kungsnäs

Gudmundsbyn

Hammal Klökan

52,92 Nävsta

Österro

Bergsåker

Huli

Håkanstå

Hov

Nacksta Äkrom

Granlo

Granloholm

Knävland

41,90 Hällomsberget

Lillro 28,78

Kolsta Selånger

35,15

Huli

Granloholm

17°10'

17°10' 615 615

6920 6920

6925 6925

TIMRÅ

SUNDSVALL VI

MATFORS

TUNADAL

NJURUNDABOMMEN

Jordartskarta

0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 km

Skala 1:50 000

Denna karta är automatiskt framställd ifrån SGUs databas 2015-05-25 med id-nr:j78eYI7OMg

6917642611577

Berg Strandvall

Krön på isälvsavlagring Isälvsränna, bredd <50 m Berg

Stenbrott, gruva eller bergtäkt Tunt eller osammanhängande ytlager av svallsediment Tunt eller osammanhängande ytlager av lera--silt

Tunt eller osammanhängande ytlager av postglacial sand--grus Tunt eller osammanhängande ytlager av svallsediment Tunt eller osammanhängande ytlager av morän

Underliggande lager av lera--silt Underliggande lager av isälvssediment Torv

Svämsediment, grovsilt--finsand Älvsediment

Älvsediment, sand Lera--silt Silt Lera

Postglacial sand Svallsediment, grus Isälvssediment Isälvssediment, sand Morän

Berg Fyllning

Örbomsb.

Sandbergsb.

Selångersån

Smådalabäcken

Dammb.

Lusbäcken

Hamm alb.

Robäcken

Valla Siljeåsen

265,5

53,61

Silje

Sidsjö Sallyhill

68,0 Kungsnäs

Gudmundsbyn

Hammal Klökan

52,92 Nävsta

Österro

Bergsåker

Huli

Håkanstå

Hov

Nacksta Äkrom

Granlo

Granloholm

Knävland

Lillro 28,78

Kolsta

Selånger

35,15

Huli

Granloholm

17°10'

17°10' 615 615

6920 6920

6925 6925

TIMRÅ

SUNDSVALL VI

MATFORS

TUNADAL

NJURUNDABOMMEN

Jordartskarta

0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 km

Skala 1:50 000

6917642611577

Berg Strandvall

Berg Fyllning

Örbomsb.

Sandbergsb.

Selångersån

Smådalabäcken

Dammb.

Lusbäcken

Hamm alb.

Robäcken

Valla Siljeåsen

265,5

53,61

Silje

Sidsjö Sallyhill

68,0 Kungsnäs

Gudmundsbyn

Hammal Klökan

52,92 Nävsta

Österro

Bergsåker

Huli

Håkanstå

Hov

Nacksta Äkrom

Granlo

Granloholm

Knävland

41,90

Hällomsberget

Lillro 28,78

Kolsta

Selånger

35,15

Huli

Granloholm

17°10'

17°10' 615 615

6920 6920

6925 6925

TIMRÅ

SUNDSVALL VI

MATFORS

TUNADAL

NJURUNDABOMMEN

Jordartskarta

0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 km

Skala 1:50 000

6917642611577

Berg Strandvall

Berg Fyllning

Örbomsb.

Sandbergsb.

Selångersån

Smådalabäcken

Dammb.

Lusbäcken

Hamm alb.

Robäcken

Valla Siljeåsen

265,5

53,61

Silje

Sidsjö Sallyhill

68,0 Kungsnäs

Gudmundsbyn

Hammal Klökan

52,92 Nävsta

Österro

Bergsåker

Huli

Håkanstå

Hov

Nacksta Äkrom

Granlo

Granloholm

Knävland

Lillro 28,78

Kolsta

Selånger

35,15

Huli

Granloholm

17°10'

17°10' 615 615

6920 6920

6925 6925

TIMRÅ

SUNDSVALL VI

MATFORS

TUNADAL

NJURUNDABOMMEN

Jordartskarta

0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 km

Skala 1:50 000

6917642611577

Berg Strandvall

Berg Fyllning Mittbanan

Ådalsbanan E14

Timmervägen

(12)

4.2.2. Landskapets historia

Inlandsisen smälte undan från området cirka 7600 f. kr och de första bosättningarna tros ha uppkommit kring stenåldern. Landhöjningen har påverkat bosättningarnas läge allt eftersom vattnet sjunkit undan och landskapet gradvis omvandlats från en havsvik till en mindre vattenfåra.

Platsen väster om utredningsområdet utgör ett riksintresse för

kulturmiljövård med stort kulturhistoriskt värde. Här består landskapet av öppna jordbruksarealer och byar grupperade på ett ålderdomligt sätt. Området var under medeltiden en knutpunkt mellan handel via havet och olika färdvägar på land. Här möttes ”Norrstigen” som gick i nord-sydlig riktning och pilgrimsleden som gick till västerut till Nidaros (Trondheim) och som hade sin start vid inne i viken. I Selånger växte så småningom kyrka, kungsgård och hamn fram och området blev Medelpads ekonomiska och administrativa centrum. På grund av landhöjningen uppgrundades havsviken och snörptes av alltmer från havet vilket tillslut ledde till att centrumbebyggelsen flyttade närmare havet och österut till nuvarande Sundsvall. Många lämningar finns dock kvar som exempelvis järnåldersgravfält, fossila åkrar och spår av pilgrimsleden. Området är ett av Medelpads fornlämningstätaste. I Selångerstrakten uppodlades havsbotten och blev till det öppna jordbrukslandskapet vi ser väster om utredningsområdet.

Selångersfjärden är enligt ”Kulturarvsanalys, E14 Timmervägen – Blåberget/Töva” en skyddad havsvik som under järnåldern utvecklades till en central plats som hade kontinuitet in i medeltiden. Selångersån var en betydelsefull farled in till den inre delen av fjärden under järnålder.

Landhöjningen innebar att Sundsvalls stad grundades nedströms fjärden invid Åkroken. Områden som järnvägsplanen berör förutom Selångersån är historiskt bebyggelseläge och ängsmark, se Bild 6.

I kulturarvsanalysen framhålls att det är av stor betydelse för kulturmiljön att utformning av nya väg- och järnvägsslänter i området sker så att synbarhet minimeras från den inre delen av Selångersfjärden och att Selångersåns strandområden bibehålls.

Det specifika utredningsområdet kring ny järnväg låg under vatten fram till 1500-talet och uppodlades sedan. Se Bild 2 på sida 9.

En känd fornlämning, RAÄ nr 59:1 (Figur 9), finns precis intill korridoren för järnvägslinjen och utgörs av en gravhög från vikingatiden. En

arkeologisk undersökning fas 1 har genomförts för att kartlägga området översiktligt. Inga nya fornlämningar har upptäckts. De fynd som

upptäcktes i samband med schaktning och avsökning med metalldetektor

var från historiskmodern tid.

(13)

13

Bild 6. Del av karta från Kulturarvsanalysen för E14 Timmervägen - Blåberget/Töva. Marken där järnvägsplanen går var tidigare till stor del ängmarker under historisk tid. Lokaliseringsområdet tillhör samrådsunderlaget.

(14)

I den nordöstra delen av området är Selånger station utpekad i

kommunens översiktliga kulturmiljöinventering tillsammans med E.ON:s tranformatorstation (Osvald Almqvist, 1930) norr om Västra vägen. Se Bild 8. Hållplatsen utgörs av bostadshus och stationsbyggnad. Dessa kvarvarande byggnader har inga stora arkitektoniska värden, men speglar järnvägens betydelse i samhället historiskt och fungerar som minnesmärken i landskapet om hur en byggnad förr användes. Det bidrar till en identitet i dagens samhälle och en anknytning till den tiden då Selånger var en egen kommun.

Enligt historiska kartor har flera vägar stäckt sig i aktuell järnvägskorridor, dock är området kraftigt påverkat av infrastruktur och bebyggelse. Gamla vägen till Sundsvall gick precis nordost om Norrfjärden, norr om dagens Västra vägen, korsade dagens Timmervägen och Ådalsbana. Om delar av denna historiska väg finns kvar under dagens vägar kan den klassas som fornlämning.

I nord-sydöstlig riktning gick färdvägen Norrstigen. Då centralbygden flyttades intill nuvarande Sundsvalls stad på 1600-talet blev

jordbruksbygden kvar i Selånger och är delvis bevarat i dag.

En väg i anslutning till Tegelvägen är Davidstadsvägen. Denna väg har sitt namn från det fritidshusområde som byggdes i området där Nacksta industriområde i dag ligger. Den första sommarstugan byggdes 1916 på initiativ av en David Andersson. Koloniområdet användes som sommarnöjen. Området var bebott av ett 50-tal personer. Kallbadhus fanns i Selångersån. På 1970-taler revs området för att ge plats åt

industriområdet. De stugor på ofri grund mellan Mittbanan och E14, längs Kolstavägen, är en del av den historiska traditionen att bygga fritidshus som funnits i området. Kolstavägen har dock inget kulturhistoriskt värde då denna är anlagd modern tid.

Vid Selångersån, öster om Ådalsbanan har Högoms tegelbruk varit

lokaliserat. Det var ett av flera tegelbruk i området. Tegelbruken lades

ner i början på 1960-talet och revs 1966. Tegelbruken uppkom redan på

1700-talet då upptäckten att den forna havsbotten innehöll fin lera som

lämpade sig för tegeltillverkning.

(15)

15

Bild 7. Före detta Selångers station bredvid Ådalsbanan.

Selångers station Bron över Selångersån

som Ådalsbanan går på Tegelbruk

Bild 8. Flygbild över utredningsområdets norra del 1960 sett från nordväst. Här syns att andelen jordbruksmark varit stor i området. Centralt i bilden syns Selångers station och uppe till vänster transformatorstationen. Källa: Sundsvalls museum.

Tranformator station

(16)

4.2.3. Landskapsbild

Utredningsområdet ligger strax väster om staden Sundsvalls utkant och strax öster om de uppodlade dalgångarna kring kulturhistoriskt rika Selånger. Selångersån ligger i botten på dalgången, som har en öst-västlig riktning. Dalgången förgrenar sig västerut och avgränsas av barrskogsklädda höjder och berg i norr och i söder. Utredningsområdet ligger i gränszonen mellan stad och landsbygd, en gränsdragning som är tydligast från Timmervägen med verksamhetsområden öster och odlingsbygd väster om vägen. Selångersån är det landskapselement som knyter ihop delarna.

Landskapsbilden inom utredningsområdet är komplex med många skiftande landskapselement (Bild 9 på sida 17) och karaktärsområden (Bild 18 på sida 22). Eftersom platsen har haft naturliga förutsättningar att bli en knutpunkt för olika infrastrukturer påverkas området starkt av vägar, järnvägar och kraftledningar. Infrastrukturen delar upp landskapet och skapar både fysiska och visuella barriärer och medför att platsen upplevs rörig. Timmervägen, Ådalsbanan och kraftledningar bryter dalgångens öst-västliga riktning. Kraftledningarna fungerar som linjära element som skär av luftrum och utblickar inom området. De fungerar normalt som landmärken, men är i utredningsområdet förvirrande då de är många till antal och har olika riktningar. Områden mellan vägar och järnvägar och under kraftledningar blir till mellanrum som är svårdefinierade och bildar restytor.

Odlingsmarken ligger som öar insprängda mellan infrastruktur och verksamheter. Den är hophållen väster om Timmervägen och bildar här, tillsammans med åns dalgång, ett mer orört landskapsrum.

I söder ligger E14, Mittbanan och Kolstavägen på terrasser i den skogsklädda och branta slänten som bildar en tydlig avgränsning av landskapet söderut.

Vyer över Selångersfjärden och skogsklädda berg är inslag i upplevelsen för trafikanter som färdas på Timmervägen eller E14. Landskapsbilden längs stigarna och blickar ut mot vattnet och jordbrukslandskapet på västra sidan av Timmervägen erbjuder en naturskön upplevelse. Selångers kyrka skönjs på bron över Selångersån.

4.2.4. Viktiga landskapselement, landmärken och utblickar

Ett landmärke är ett objekt som utgör en geografiskt orienteringsbar punkt.

Utblickar gör att man får siktlinjer ut över landskapet.

• Hällomsberget; berget i nordväst; syns från Timmervägen

(17)

17

Landskapsanalys Siktlinjer

Rum Väggar/avgränsningar Visuell barriär Fysisk barriär Promenadstråk Målpunkt Fornminne Landmärke Trädrad

Karaktärsbildare

Mittbanan E14

Selånger sån

Bergsåkersbron

Kolstavägen

Timmerv ägen

Ådalsbanan

Bild 9. Karta landskapsanalys.

(18)

• E.ON:s transformatorstation; hög byggnad i ljust ockragul. En byggnad utpekad i kommunens kulturmiljöinventering.

• Kraftledningar; förvirrande för orienterbarheten då de är många och går i skilda riktningar inom utredningsområdet.

• Selångersån; ett viktigt element i landskapet med sin öst-västliga riktning och känsla av orördhet.

• Utblickarna västerut; från Timmervägen, vid bron över Selångersån, mot odlingsmarken, ån, bergen längre in i dalgången och Selångers kyrka.

• Utblick mot Norrfjärden; sett från Timmervägen.

Målpunkter

• Bergsåkers IP

• Bergsåkerstravet

• Birsta köpcentrum

Målpunkterna ligger utanför själva utredningsområdet. Bergsåkers IP är en viktig målpunkt i nordväst och det är hopknutet med de stigar och stråk som finns längs med Selångersån och Selångersfjärden. Bergsåkerstravet ligger norr om utredningsområdet och i karaktärerna verksamheter/

Bild 10. Kraftledningar korsar Timmervägen. Bild 11. Verksamheter längs med Tegelvägen.

(19)

19

Bild 14. Utblick från karaktären Bebyggelse mot väster, mot Bergsåkers IP och Selångers kyrka.

Bild 15. Årummet kring Selångersån.

Bild 16. Flygfoto över med Västra vägen, Bergsåker, Timmervägen och Ådalsbanan.

Källa: Trafikverket

(20)

industri finns arbetsplatser i varierande storlek. Timmervägen används av resenärer från E14 som vill gena till Birsta köpcentrum norr om Sundsvall.

Stråk

• Stigarna längs med Selångersån och fjärden

• Selångersån

Med stråk avses stigar/vattendrag som används av människor som inte är motorburna. Stigarna längs med ån och Selångersfjärden är viktiga ur rekreationssynpunkt som promenad- och träningsstråk.

Stigen ”Selångersfjärden runt” är en satsning som Sundsvalls kommun och Naturvårdsverket gjort för att möjliggöra och uppvisa natur- och kulturvärden i Selångers dalgång. Stigarna möjliggör en kontakt ända från Sundsvall ut till Selånger, Bergsåker och Bergsåkers idrottsplats. Då utredningsområdet har flera fysiska barriärer som försvårar för oskyddade trafikanter att röra sig tryggt och säkert är stigarna längs ån och fjärden mycket viktiga.

Selångersån kan sägas vara ett slags stråk om används för kanotturer och fiske, men är samtidigt en barriär som inte går att korsa.

4.3 Naturmiljö

4.3.1. Vatten

Selångersån är ett relativt stort och oreglerat vattendrag och utgör riksintresse för naturvård. Selångersån har en god vattenkvalitet, med god alkalitet och utgör ett betydande värde för försurningskänsliga vattenväxter och djur. Åtta snäckarter varav några är ovanliga för detta geografiska område har påträffats. Selångersån utgör för länet ett mycket viktigt reproduktionsområde för havsöring.

Inventeringar av bottenförhållanden, vattenväxter och musslor har utförts inför detta projekt. I Selångersån fanns rika förekomster av spetsig målarmussla uppströms Timmervägen. Musslan är tämligen allmän i Sverige och inte skyddad, men i regionen mer ovanlig.

Bottenfaunaprover togs både på djupare vatten och i strandområdet. På

djupare områden är bottnen hård och förekomsten av djur och växter

begränsad. I strandzonen förekom en väl utvecklad vegetation och en

stor variation av vattenlevande smådjur som sländlarver, skalbaggar, iglar

och snäckor. Inga ytterligare ovanliga eller skyddade arter påträffades. I

Selångersfjärden har bland annat abborre, mört, braxen, nors, gärs, gädda

och löja noterats.

(21)

21

för regionen, med mycket frodig växtlighet, dominerande lövskog, branta slänter, delvis påverkade av trädgårdsavfall. I den inventering som gjordes sommaren 2015 konstaterades att bäcken har låg grad av naturlighet (omfattande rätning, kulvertering, omgrävning) har skett i utredningsområdet. Påverkanstrycket från infrastruktur i området är stort. Vid Hulibäckens mynning i Norrfjärden utgör kulverten ett vandringshinder.

4.3.2. Landmiljö

Selångersån och dess omgivningar är ett sammanhängande grönt stråk mellan Selångersfjärden och Sundsvalls stad. Väster om Timmervägsbron är naturmiljön opåverkad och utgör en viktig orörd kantzon till

vattendraget. På stranden norr om Selångersån och öster om Timmervägen är landmiljön delvis mer påverkad med utlagt erosionsskydd samt branta utfyllda slänter. Botaniska värden finns främst längs strandlinjerna. Bland annat finns mandelpil, sälg, vide, springkorn, gul svärdlilja och stormhatt.

Selångersfjärdens strandområden utgörs till störst del av sumpskogar.

Sumpskog finns i området kring Hulibäckens mynning i Norrfjärden.

Selångerfjärden har även höga ornitologiska värden då den utgör en viktig rastnings- och häckningslokal för flertalet fågelarter. Arter som påträffats i området är mindre strandpipare, törnsångare, blåhake, sävsångare, fjällvråk, fiskgjuse samt svarthakedopping. Ingen kännedom om skyddade fågelarter finns för området som är aktuellt för järnvägsdragningen.

Längs med infarten till gården väster om Timmervägen finns en rad med rönnar planterade, se Bild 9 på sida 17.

4.3.3. Friluftsliv

Selångersfjärden med dess omgivningar är utpekat som kärnområde för friluftsliv i kommunens fördjupade översiktsplan och är ett av Sundsvalls viktigaste natur- och friluftsstråk. Längs båda sidor om Selångersån från Sundsvalls centrum finns promenadstråk (se Bild 17) som gör att motionärer kan ta sig runt Selångersfjärden. Stigen sammanbinds även med S:t Olofsleden som har sin början vid Selånger Kyrka. Fågelskådning är populärt kring fjärden.

Bild 17. Rekreationsstig mellan jordbruksmarken och Selångersån. Banken under Timmervägen syns i bakgrunden. Bild tagen mot öster.

(22)

Bild 18. Karta över karaktärsområden 1-7 enligt beskrivningen under ”4.4 Karaktärsområden”.

Karaktärsområden 1 Årummet/ sjörummet 2 Jordbrukslandskap 3 Verksamheter/Industri

4 Skogsmark/Infrastruktur/mellanytor 5 Bebyggelse

6 Släntbebyggelse 7 Sjörummet

3

E14

Kolstavägen

Timmerv ägen

Mittbanan Timmerv

ägen Ådalsbanan

1 2 2

2

3 3 3

3 5

5 4

4 6

7 2

3

Selånger sån

Bergsåkersbron

(23)

23

4.4 Karaktärsområden

1. Årummet: Lummig dalgång längs med Selångersån i öst-västlig riktning med rik flora och lövskog. Stigar följer ån på bägge sidor. Ån har skurit ned i finsedimenten vilket gett branta slänter ned mot vattnet. Sporadiska utblickar mot vattnet.

2. Jordbrukslandskap: Den gamla havsbotten har skapat finsediment möjligt att odla på. Flacka odlingsytor kantade av träd och buskar bildar tydliga rum. Väster om Timmervägen är även gårdsbebyggelse en del i karaktären.

Karaktärsbildare till området är även en lada som står i slänten ner till jordbruksmarken.

3. Verksamheter/Industri: I karaktärsområdet finns många olika typer av verksamheter. De har olika skala och utformning. Vid Selångers station finns stationshus kvar och viss verksamhet. Väster om Timmervägen ligger verksamhetsområdena i form av uppställningsplatser insprängda och dolda bakom vegetation. Öster om Timmervägen dominerar byggnader i ljusa, plåtklädda fasader avsedda för lager och mindre industrier. I nordost bildar transformatorstationen en knutpunkt för kraftledningarna och har ett eget uttryck med sitt virrvarr av stolpar och linor.

4. Skogsmark/Infrastruktur/Mellanytor: På höjderna består skogsmarken av barrskog medan lövskog dominerar på de låglänta och flacka partierna.

Väg, järnväg och kraftledningar korsar karaktären på flera ställen i olika riktning. Kring kraftledningarna bildas öppna siktgator medan det är mer slutet kring väg och järnväg. (Kraftledningar korsar även andra karaktärs- områden). Norr om område 5, bebyggelse på åsen finns en ravin.

5. Bebyggelse: Villabebyggelse i trä. Öster om Selångers station har bebyggelsen stora, lummiga tomter. Väster om Timmervägen ligger bebyggelsen med små tomter med fin utsikt på den avlånga höjden som Sundsvallsåsen utgör.

6. Släntbebyggelse: I sluttningen ned mot jordbruksmarken kring Selång- ersfjärden ligger ett småskaligt bostads- och fritidshusområde insmuget i skogsmark. Fina utblickar finns mot åkermark och mot fjärden. Bebyggel- sen består av trähus i blandad storlek och kulör.

7. Sjörummet: Vattenspegeln på Selångersfjärden och Norrfjärden är väl av- gränsade landskapsrum kantad med lummig lövskog. Markskiktet är rikt på örter och träden består av al, asp, viden, björk och hägg. Utblickar mot sjöarna finns sporadiskt från stigarna och från Timmervägen. Området är ett deltalandskap.

(24)

4.5 Slutsatser och rekommendationer

Generellt är öppna landskapstyper mer känsliga för järnvägsdragningar då landskapet påverkas visuellt i ett större område. Mindre öppna ytor riskerar påverkas mycket eller försvinna helt med en järnvägsdragning på grund av bankar och skärningar. Skogsmark är tåligare då det generellt är mer slutet till sin karaktär. Områden som redan är påverkade av infrastruktur är generellt mindre känsliga än opåverkade områden.

Kuperade områden är generellt mer känsliga då järnvägsdragningen blir mer framträdande med skärningar, bankar och stödmurar/broar.

En järnväg som följer en naturlig riktning i landskapet upplevs inte lika påtaglig som om den korsar och då riskerar bli en barriär.

Utifrån landskapsanalysen kan följande slutsatser dras: I området som analyserats är det karaktärerna ”Jordbrukslandskap” som är öppet och till viss del ”Årummet” och ”Sjörummet” som är mest känsligt för järnväg.

Där finns fina utblickar, viktiga för området i stort. En kraftig visuell och fysisk barriär riskerar att skapas eftersom den nya järnvägen kommer ta en norr-södergående riktning, som bryter mot den naturliga öst-västliga riktningen. För att minska den negativa barriäreffekten och att siktlinjer bryts bör bank minimeras i området kring ”Årummet”, ”Sjörummet”,

”Jordbrukslandskap” samt vid utblickar. De slänter/bankar som ändå behövs behöver anpassas för att smälta in så mycket som möjligt.

Utformningen ska ske så att slänters synlighet från Selångersfjärden minimeras. Selångersåns strandområde bibehålls intakt.

De värden som är viktiga att ta om hand och framhäva vid utformningen av järnvägen är bevara karaktärerna ”Årummet”, ”Sjörummet”

och ”Jordbrukslandskap” intakta i möjligaste mån med de viktiga

rörelsestråken och den öst-västliga riktningen. Karaktärerna har historiska kunskapsvärden, visuella värden, skyddsvärd natur och är dessutom uppskattade ur rekreationssynpunkt. Väster om Timmervägen fortsätter jordbruksmarken och dess öppna landskapsrum i princip obruten hela vägen in i Selångers dalgång. Med enklare röjningar skulle sikten från Timmervägen och ny järnväg kunna förlängas västerut och kontakten göras ännu tydligare.

En restriktiv hållning bör hållas till nya vägar och teknikbyggnader inom

”Årummet”, ”Sjörummet” och ”Jordbrukslandskap”. En placering här ska utredas noggrant, till exempel bör vägar placeras följsamt med terräng och inte rakt över en odlingsmark. Karaktärerna ”Verksamhet/industri” och

”Skogsmark/Infrastruktur/Mellanytor” är generellt tåligare för dessa typer

av intrång. En felaktigt placerad väg/byggnad kan dock ge negativ effekt

även här.

(25)

25

har generellt inte lika många visuella värden att ta hänsyn. På grund av ny järnväg riskerar utblickar från Timmervägen mot Hällomsberget begränsas/försvinna. Hällomsberget är ett landmärke värt att värna.

Begränsning av järnvägsslänter vid Timmervägen och att hålla vägområdet fritt från vegetation kan vara åtgärder som gör att utblicken mot

Hällomsberget kan bibehållas.

Då järnvägen kommer att dela upp marken i fler ”bitar” bör en diskussion föras kring hanteringen av dessa ”restytor”. Det bör framkomma vilken karaktär de ska ha, hur de ska skötas och av vem för att minska den negativa påverkan på landskapet, som en igenväxning skulle ha.

Bild 19. Utblick mot Västra vägen, Hällomsberget och kraftledningar.

(26)

5. Förslag för gestaltningen av anläggningen

5.1 Övergripande idéer

Områdets huvudsakliga kvalitéer och stråk är utmed Selångersån.

Förslaget är att minska intrånget från järnvägsbankerna så att möjligheten finns att röra sig i årummet och att det finns plats för mer än bara stigen mellan bron och vattenbrynet.

Området är riksintressant ur friluftsliv- och ur kultur- och

naturmiljöhänseende. Även om området redan idag är mycket påverkat av infrastrukturer så är det viktigt att behålla Selångersån och dalen runt den så intakt som möjligt. Järnvägen har i området norr om Selångersån lagts så långt österut som möjligt för att minska sönderdelning av åkermarken.

Gestaltningsmässigt är tanken att knyta an till den historia som finns i området.

Området har i och med landhöjningen varit under vattenytan olika länge beroende på höjden i terrängen. Öster om området mellan ån och Tegelvägen har ett tegelbruk funnits. Kulturarvsanalysen för E14 Timmervägen – Blåberget/Töva berör samma område som sträckan och visar att området har brukats som ängsmarker under historisk tid utmed Selångersån samt i dalen omkring ån.

För att få ett sammanhängande stråk för Timmervägen, föreslås att

gestaltningen knyter an till Bergsåkersbron, som finns norr om Selångersån utmed Timmervägen. Från Timmervägen är viktigt att behålla utsikten mot Hällomsberget samt utöver Selångersfjärden och Selångers kyrka.

5.2 Fokusområden

5.2.1. Timmervägen

Bron över Timmervägen ska byggas i sektion 574+251 - 574+355. Den ska utformas som en betongbalkbro. Bron har tre spann och med en frihöjd om 4,7 meter, se Bild 20. Särskild hänsyn bör tas om slänter och banker vid Timmervägen. Viktigt är att utsikten ut över Hällomsberget behålls eftersom den är ett landmärke i området. Gestaltningen av bron görs liknande Bergsåkersbron i landfäste och mellanstöd. Se Bild 21, Bild 22 och Bild 23.

Stödmuren för bron vid Tegelvägen förlängs bakåt för att få plats med

brokonen utan att behöva flytta Tegelvägen, se Bild 20. För att få en rakare

brokon behöver marken mellan bron och Timmervägen justeras alternativt

behöver den andra stödmuren också förlängs på samma sätt som motsatt

(27)

27

Bild 20. Elevation för bron över Timmervägen.

Bild 21. Ådalsbanan löper under Bergsåkersbron, bron har anpassats så

att Bergåkers triangelspår ska kunna komma igenom. Bild 22. Brostöd sektion A-A

Bild 23. Bergsåkersbrons gestaltning tas upp för att få ett genomgående utformning utmed Timmervägen. Här syns en av frontmurarna.

(28)

Mellan Timmervägen, Mittbanan och det nya spåret föreslås att marken landskapsanpassas så att marken sluttar ner från triangelspåret och delvis går upp något högre mot Mittbanan. Detta för att anpassa så att järnvägsbanken passar bättre in i landskapet. Släntkrönet från

Timmervägen avrundas något. Området sprutbesås med ängsfröblandning avpassat för norrländska förhållanden i torr till frisk jord. Jorden ska vara näringsfattig och väldränerad för att gynna ängsväxterna. Genom ängsytan bör avvattning som leds genom en trumma förläggas. Vattnet utformas som ett dike men med ytor för översilning. I och vid bäcken placeras naturligt avrundade block i storleksvariationen från 200-1000 mm. På ytan planteras enstaka träd och buskar i stora grupper. Delar av ytan i slänten från

triangelspåret anläggs sandblottade till fördel för insekter som har behov av detta. Sandblottorna ska vara solbelysta. Död ved läggs ut som stora stockar för att även de gynna bland annat insektslivet. Även stockarna ska läggas solbelysta.

Området norr om bron över Timmervägen ska hållas fritt från träd så att utsikten mot Hällomsberget bevaras. Väster om infartsvägen till intilliggande fastighet kan en trädrad planteras för att ersätta den som vid nuvarande infart. Nuvarande utbredning av järnvägsbanken gör att utsikten mot Hällomsberget kan behållas.

Bild 24. På ängsytan kan död ved lägga ut för att gynna bland annat insektslivet.