Examensarbete 15 hp – kandidatnivå Journalistik
En övervikt av kvinnor
En kvantitativ studie av bilder och skribenter på Aftonbladets viktsajt ur ett genusperspektiv
Karolin Håkansson Sarah Rätzer
Journalistik och medieproduktion,
Abstract
Authors: Karolin Håkansson & Sarah Rätzer
Title: A majority of women – a quantitative study of images and authors on Aftonbladet’s weight site from a gender perspective
Level: BA Thesis in Journalism Location: Linnaeus University Language: Swedish
Number of pages: 44
We have investigated the visual representation of men and women in Aftonbladet’s weight site. We have made a calculation of how many of the women and the men who were portrayed smiling/ not smiling, active/passive, looking into the camera/looking away from the camera and from which camera angle the picture is taken. We also kept statistic on the gender representation of the authors of the articles.
Our investigation shows that Aftonbladet’s weight site has a distinct overrepresentation of women on their pictures, but also in terms of the authors of the articles. All of the authors were women and 78 percent of the pictures were pictures of women.
Previous scientific results have shown that women often are depicted as passive, smiling and looking into the camera and men as active, serious and looking away from the camera. Our results were consistent with earlier scientific results, but in terms of activity and visual angle the results were not that different between women and men.
As for the viewing perspectives, our study shows that the power relationship between the depicted and the viewer often is equal for both women and men. The power relationship is however more equal for women than for men, the power relationship for the men is more complex. The viewer both looks down on the men and looks up to them. Based on the theory of the viewing perspectives, Aftonbladet’s weight site portrays women as more equal to the viewer than men.
Keywords: Gender, media, weight loss, weight, exercise, masculinity, femininity, women, men, body language
Nyckelord: Genus, media, viktnedgång, vikt, träning, maskulinitet, femininitet, kvinnor, män, kroppsspråk
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.2 Problemformulering 6
1.3 Syfte 7
1.4 Frågeställningar 7
2. Bakgrund 8
2.2 Begrepp 9
3. Teori 10
3.1 Makt 10
3.1.1 Dagordningsteorin 10
3.1.2 Mediernas makt över publiken 10
3.1.3 Betraktelseperspektiv 11
3.2 Genusteori 11
3.3 Typiskt manligt och kvinnligt 12
3.3.1 Homosocialitet 12
3.4 Tidigare forskning 13
3.4.1 Bilder som tilltalar__________________________________ 13 3.4.2 Vikt som kvinnoproblem_____________________________ 14
3.4.3 Olika ögonkontakter 14
3.4.4 Passiv eller aktiv_____________________________ 15
4. Metod 16
4.1 Kvantitativ analysmetod __________________________________________ 16
4.2 Vårt tillvägagångssätt 16
4.3 Urval 17
4.4 Metodkritik 18
5. Resultat och analys 19
5.1 Antal bilder på kvinnor respektive män 19
5.2 Leende________________________________________________________ 21
5.3 Blickriktning 23
5.4 Aktivitet_______________________________________________________ 25
5.5 Betraktelseperspektiv 27
5.6 Skribenter__________________________________________________ 29
6. Slutsats 31
7. Diskussion 32
7.2 Förslag på vidare forskning 35
8. Referenslista 37
9. Bilagor __________ 39
9.1 Artikelförteckning över vårt material _____________________________ 39
1. Inledning
Budskap som ”Gå ner i vikt”, ”Så går du ner i vikt men upp i muskler” och ”Så håller du dig mätt på rätt sätt” haglar ständigt över de läsare som klickar sig in på Aftonbladets viktsajt.
Inte bara där utan i flera andra medier möts publiken av otaliga tips och råd om
viktminskning. Fakta om olika dieter och träningsformer varvas med viktnedgångshistorier där viktkämpar berättar om hur illa det var innan viktnedgången och hur bra allting är nu.
Medierna skriver allt mer om viktminskning och folk verkar inte få nog av tipsen (Sandberg 2004).
Vad som slog oss författare, innan uppsatsen kom till, var att det ofta var kvinnliga ansikten som mötte oss i viktminskningsartiklarna. Var höll männen hus? Med denna studie vill vi undersöka om vår uppfattning att det är kvinnor som förekommer oftast på bilderna på Aftonbladet Vikt stämmer eller inte. Vi vill även studera hur personerna på bilderna i
viktminskningsartiklarna gestaltas ur ett genusperspektiv med typiska manliga och kvinnliga attribut och egenskaper.
Vi tycker det är viktigt att undersöka om medierna gestaltar män och kvinnor på olika sätt inom viktminskningsområdet. Till exempel genom att kvinnor tenderar att gestaltas på ett visst sätt och män på ett annat. Detta skapar nämligen föreställningar hos publiken om hur kvinnor och män bör vara (Hirdman A. 2001). Medierna reproducerar därmed stereotypa bilder av män och kvinnor som inte alltid överrensstämmer med verkligheten. Detta bidrar till att det som avviker från den bild som visas av kvinnligt och manligt i medierna ses som någonting annorlunda, det vill säga något som går emot normen. Därmed lever föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt kvar i vårt samhälle och utgör några slags normer för hur män och kvinnor ska vara (Hirdman A. 2001). Tidigare forskning visar att medierna tenderar att framställa vikt som ett kvinnoproblem, det vill säga att flest artiklar om
viktminskning handlar om kvinnor och gestaltas av bilder på kvinnor (Jarlbro, 2009, Sandberg 2004). Vi vill undersöka om denna tendens även finns på Aftonbladets viktsajt. Det vår studie kan bidra med är att klarlägga om Aftonbladets viktsajt gestaltar män och kvinnor på olika sätt. Studien ämnar också visa om Aftonbladets viktsajt framställer övervikt och viktnedgång som ett kvinnoproblem. Vi tycker det är viktigt att göra journalister medvetna om hur de gestaltar manligt och kvinnligt eftersom vi tror att gestaltningen sker omedvetet. Vi tror att framställningen sker utifrån gamla föreställningar och gamla fördomar om hur män och
kvinnor ska vara och att journalisterna inte ifrågasätter dessa gamla föreställningar utan bara omedvetet för dem vidare. Det är viktigt att journalisterna och publiken blir medvetna om hur Aftonbladets viktsajt gestaltar män och kvinnor. Detta kan förbättra både journalistiken som yrke och det journalistiska arbetssättet i fråga om att skriva på ett mer jämställt sätt. Eftersom vi ska undersöka hur Aftonbladets viktsajt framställer manligt och kvinnligt och hur de gestaltar vikt faller vår undersökning inom området hälsojournalistik.
Aftonbladet.se är Sveriges största nättidning med cirka 1,7 miljoner läsare varje dag (www.aftonbladet.se). Den når alltså ut till cirka en femtedel av Sveriges befolkning. Det finns ingen statistik på hur många läsare Aftonbladets viktsajt har. Under vår undersökning upptäckte vi dock att antalet viktminskningsartiklar ökar varje år. Det verkar onekligen som om många läsare vill läsa om viktminskning, annars tror vi inte att de hade skrivit så mycket om viktminskning. Därför tror vi att även viktsajten har en stor läskrets. Med tanke på den stora läskretsen och att flera undersökningar visar att medierna är allmänhetens främsta informationskällor vad det gäller dieter och viktkontroll (Chapman & Lupton 1994) tycker vi att det är intressant att undersöka vilka bilder Aftonbladets viktsajt väljer att gestalta sina texter med. Vi tror nämligen att många människor hämtar information om viktminskning på Aftonbladets viktsajt och att sajten därmed påverkar många läsare. Medier påverkar nämligen sina läsare, det har flera undersökningar visat (Gripsrud 2008, Johansson 1997).
1.2 Problemformulering
Den övergripande frågan i vår studie är hur medier gestaltar kvinnligt och manligt i sitt medieinnehåll. De bilder av kvinnor och män som medierna skapar blir det publiken uppfattar som norm, och allt som avviker från mediernas gestaltningar ses som någonting annorlunda.
Därmed skapar medierna de könsideal som råder i samhället (Hirdman A. 2001). Medierna skapar alltså en bild av hur kvinnor och män ska vara och vi tycker det är viktigt att undersöka hur denna bild ser ut eftersom det skapar föreställningar om hur kvinnor och män bör vara.
För att komma in på vårt område måste vi undersöka hur just hälsomedierna gestaltar män och kvinnor. I vårt fall alltså hur Aftonbladets viktsajt framställer män respektive kvinnor.
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att se hur representationen av kvinnor och män ser ut på Aftonbladets viktsajt och att undersöka hur de gestaltas utifrån vissa typiskt kvinnliga och manliga attribut, samt att se hur genusfördelningen bland reportrarna på Aftonbladets viktsajt ser ut. Detta är intressant eftersom en överrepresentation av något av könen bland
skribenterna kan leda till att vikt ses ur endast en kvinnlig eller manlig synvinkel. Därmed tenderar viktartiklarna att rikta sig, med hjälp av till exempel skribenternas bildval, främst till kvinnor eller främst till män.
1.4 Frågeställningar
Hur ser representationen av genus ut i bilder på Aftonbladets viktsajt under ett år?
Hur gestaltas männen och kvinnorna i bilderna?
Hur ser genusfördelningen ut bland skribenterna till viktartiklarna?
2. Bakgrund
Övervikt är vanligare bland män än kvinnor. I Sverige förekommer övervikt hos 60 procent av männen och 50 procent av kvinnorna (Jarlbro 2009). Ändå lyfts kvinnlig övervikt fram i medierna oftare än manlig övervikt. Övervikt konstrueras alltså mestadels som ett kvinnligt problem. Mediernas rapportering om övervikt överensstämmer därmed inte med verkligheten (Erlanson-Albertsson 2009). Kvinnlig övervikt brukar dessutom gestaltas som ett
utseendemässigt problem i medierna och inte som ett hälsoproblem (Erlanson-Albertsson 2009, Sandberg 2004).
Efter arbete och sömn är massmediekonsumtion den sysselsättning som en vuxen svensk person ägnar sig mest åt. I genomsnitt sex timmar per dag konsumerar svensken
medieinnehåll (Mediebarometern, 2008 i Jarlbro 2010). Människor tar alltså del av flera olika medieinnehåll varje dag vilket rimligtvis måste påverka oss på olika sätt. Medieinnehåll om hälsa är idag en fråga som drar till sig publikens uppmärksamhet (Hagström 2002). Enligt Jarlbro (2009) har många tidningar, både dagstidningar och veckotidningar, idag särskilda hälsobilagor där de enbart skriver om hälsa. Vi tycker därför att det är viktigt att undersöka hur medieinnehåll som handlar om hälsa och vikt gestaltas.
Idag finns det ett överskott av information och ett underskott av koncentration (Gripsrud, 2000). Detta i kombination med den ökade konkurrensen inom medieutbudet idag, gör att medierna i högre utsträckning än innan måste rätta sig efter publiken. Den ökade
konkurrensen inom medieutbudet gör att reportrarna måste skriva kort för att bli lästa, skriva med en mer lättsam ton och skapa interaktiva möjligheter för publiken. Gränsen mellan journalistik och underhållning blir allt mer otydlig. Den ökade konkurrensen kräver braskande rubriker och snabba resultat, och en presentation som fångar både tittare, lyssnare och läsare.
Kraven på omedelbar information minskar också möjligheten till genomarbetad journalistik och gör att medierna använder sig av stereotyper för att förenkla beskrivningen av personer och därmed snabba på arbetet (Hadenius, Weibull, Wadbring 2009).
Medierna måste satsa på det publiken vill ha, och det verkar till en stor del vara information om viktminskning. Det är kanske inte så konstigt att medierna satsar på
viktminskningsartiklar för att locka läsare. Hälsa är kommersiellt gångbart (Sandberg 2004).
2.2 Begrepp
Aftonbladet är en av Sveriges största kvällstidningar som redan år 1994 lanserade sin
nättidning aftonbladet.se. Det var den första svenska tidning som fick en internetupplaga. Idag har aftonbladet.se ett samarbete med viktklubb.se som startade 2003. Samarbetet har
resulterat i att aftonbladet.se nu har en egen viktsajt och inte bara en kropps- och hälsosajt som förut, som heter Aftonbladet Vikt. På viktsajten publiceras bland annat tips och råd på hur man bör äta och träna för att förändra sin vikt. Men även reportage om personer som har gått ner i vikt.
Genus innebär de historiska, sociala och kulturella betydelser som inom en viss tid tillskrivs män och kvinnor. Genusbegreppet utvecklades för att få en större förståelse av
maktförhållandena mellan män och kvinnor (Hirdman A. 2001).
Med representation menar Hall (2009) makten att bedöma, tilldela och klassificera olika saker i dagens samhälle. Makt handlar inte bara om ekonomiskt utnyttjande och fysiskt tvång, utan makt innefattar också att representera någon eller någonting på ett speciellt sätt.
Kroppsretorik innebär olika gester och poser som är betydelsefulla för den avbildades status och för bildens budskap. Kroppsspråk används för att förmedla olika känslor såsom allvar, sorg, lycka eller upphetsning (Hirdman A. 2001).
Viktklubb.se är en internetbaserad viktminskningsklubb där medlemmarna får hjälp och motivation för att nå sin målvikt. Sajten tar betalt för medlemskap och har ett samarbete med Aftonbladets viktsajt. De har enligt sin hemsida över 350 000 medlemmar, 85 % av dessa är kvinnor, och hemsidan har funnits sedan 2003 (www.viktklubb.se).
Med de olika blickriktningarna menar vi hur personerna i bilden riktar sin blick. Om de tittar in i kameran, eller ut ur bilden, men även om de tittar upp eller ner.
Med passiv eller aktiv menar vi om personen på bilden bara ägnar sig åt att fotograferas och därmed är passiv, eller om personen gör något annat samtidigt som den fotograferas och därmed är aktiv.
3. Teori 3.1 Makt
3.1.1 Dagordningsteorin
Dagordningsteorin handlar om mediernas makt att påverka vilka frågor och ämnen människor har åsikter om, och hur medierna kan styra publikens uppfattning i en viss riktning, beroende på hur ämnet gestaltas (Strömbäck 2000). Dagordningsteorin innefattar en första nivå och en andra. Den första nivån, som även kallas priming, handlar om mediernas makt att påverka vad publiken anser är viktigt. Den första nivån i dagordningsteorin brukar man även dela in i tre olika dagordningar, nämligen mediernas dagordning, den politiska dagordningen och den interpersonella
dagordningen (Strömbäck 2000). Dessa tre dagordningar hänger samman genom att de påverkar varandra på olika sätt. Ett ämne som står högt på mediernas dagordning, det vill säga ett ämne som det rapporteras mycket om i medierna, har större chans att tas upp och diskuteras av både politiker, i den politiska dagordningen och publiken, i den interpersonella dagordningen. Vidare påverkar även medborgarnas dagordning den politiska dagordningen, det vill säga att de frågor som diskuteras i vardagen oftare tas upp som viktiga politiska frågor. Dock påverkar denpolitiska dagordningen inte medborgarnas dagordning direkt, utan indirekt genom medierna (Sandberg 2004,
Strömbäck 2000). Det vill säg att frågor som diskuteras inom politiken måste tas upp i medierna för att medborgarna ska kunna ta del av dem. Den andra nivån, även kallad framing, handlar om hur ett ämne gestaltas och representeras och vilka egenskaper som lyfts fram när ämnet eller frågan är med i medieinnehållet. Det handlar alltså om hur medierna beskriver verkligheten utifrån olika ”frames” (perspektiv) (Sandberg 2004, Strömbäck 2000). Det finns även en tredje nivå som berör dagordningsteorin, som kallas cultivation theory. Denna nivå handlar om hur medieinnehållet påverkar publiken i ett mer långsiktigt perspektiv (Sandberg 2004, Strömbäck, 2000).
3.1.2 Mediernas makt över publiken
Medierna har en viss makt över publiken, det har flera underökningar visat (Gripsrud 2008, Johansson 1997). Men hur mycket publiken påverkas av innehållet i medierna är det många som har olika uppfattning om. Gauntlett (2008) refererar till sociologen Theodor Adorno som säger att medierna har en större makt över publiken än vad publiken har över medierna.
Publiken tvingas acceptera mediernas utbud och kan inte göra så mycket för att påverka det.
Publiken påverkas istället av mediernas innehåll och budskap. Gauntlett (2008) refererar även till medieforskaren John Fiske som tvärtom säger att publiken har större makt än medierna.
De kan nämligen tolka mediernas innehåll och tar inte bara till sig deras budskap rakt av.
Publiken har även makten att bestämma vilket medieinnehåll som blir populärt och påverkar därmed i förlängningen vilket innehåll medierna väljer att rikta in sig på. Gauntlett (2008) skriver att medierna enligt Fiske inte kan förmedla meddelanden och underliggande ideologier som publiken tar till sig rakt av.
3.1.3 Betraktelseperspektiv
Makt kan också gestaltas i bilder genom olika betraktelseperspektiv. Om en person exempelvis avbildas ovanifrån pekar det på att personen är mindre betydelsefull och underlägsen och att betraktaren ser ner på personen. Detta brukar också kallas att personen avbildas ur ett fågelperspektiv. Motsatsen till fågelperspektiv är grodperspektiv som innebär att en person istället avbildas nerifrån. Då ser betraktaren upp på den avbildade som då får mer makt och blir mer betydelsefull och överlägsen. Om ett fotografi varken är taget uppifrån eller nerifrån, alltså ifrån den porträtterades ögonhöjd, kallas det för normalperspektiv
(Bergström 2009).
3.2 Genusteori
Yvonne Hirdman (2007) säger att vi föds vi in i en genusordning och att vi redan från födseln formas till det som då anses vara kvinnligt eller manligt. Kvinnor respektive män tilldelas vissa egenskaper, sysslor och platser. Utgångspunkten i genusordningen är att män är överordnade kvinnor och att detta genomsyrar allt i samhället. Yvonne Hirdmans
genusordning bygger på två principer nämligen: den manliga normens dominerade ställning och isärhållandets logik. Den första principen handlar om att det män gör, säger och är utgör normen för det normala. Mäns åsikter, värderingar och intressen värderas högre än kvinnornas och männen värderas därmed högre än kvinnorna. Den andra logiken i genusordningen är att könen ska hållas åtskiljda. Kvinnor och män tillskrivs olika sysslor och egenskaper, som om de vore ett motsatspar och på så sätt hålls kvinnor och män isär enligt Yvonne Hirdman (2007).
3.3 Typiskt manligt och kvinnligt
Enligt Hall (2009) räknas känslor och tal om känslor som kvinnligt medan fåordighet
angående känslor räknas som manligt. Tänkande och allvarlighet är också två egenskaper som räknas som manliga, enligt Hall (2009).
Blicken riktad mot kameran kan tolkas på olika sätt. Vissa forskare säger att den indikerar ett jämbördigt förhållande mellan den avbildade och betraktaren, på grund av att den avbildade tittar tillbaka. Andra forskare anser att den avbildade blir mer utlämnad åt en granskande blick av betraktaren. Att en person tittar in i kameran kan även ses som ett sätt att skapa intimitet och kommunikation mellan den avbildade och betraktaren av bilden (Hirdman A. 2001).
Enligt Anja Hirdman brukar män, oftare än kvinnor, ha blicken bortvänd från betraktaren när de porträtteras. Männen brukar även oftare än kvinnor avbildas när de utför en aktivitet och de brukar därför istället ha blicken riktad mot det de gör. Männen etablerar alltså sällan en
personlig kontakt med betraktaren. Kvinnorna avbildas i högre grad än männen passiva med blicken riktad mot kameran och etablerar därför oftare kontakt med läsaren (Hirdman A.
2001). Kvinnorna brukar oftare än män även porträtteras leende. Detta framställer dem som mer lättillgängliga och oproblematiska och bygger vänliga band mellan den avbildade och betraktaren. Män avbildas i högre utsträckning med allvarligare ansiktsuttryck (Hirdman A.
2001).
Forskare har tidigare studerat antalet kvinnliga karaktärer som figurerade i medierna och vilka roller medierna delade in dem i (Tuchman, Kaplan Daniels & Benet 1978). De kom fram till att medierna visade falska och stereotypa bilder av kvinnor och forskarna krävde att medierna skulle bättra sig och visa upp bilder av äkta, verkliga kvinnor. Men detta förutsätter att det finns en äkta och verklig kvinna där ute att visa upp. Hur ska medierna kunna avgöra vem som är en verklig kvinna och ännu viktigare enligt vem ska hon vara verklig, frågar sig många forskare inom området idag (Hirdman A. 2001 & Hall 1997).
3.3.1 Homosocialitet
Jean Lipman-Blumen (2010) definierar homosocialitet som att söka, uppskatta och föredra umgänge med personer av samma kön som en själv. Han tar upp homosocialitet som en manlig företeelse och säger att män intresserar sig för och blir stimulerade av andra män (inte sexuellt). Män tar hellre hjälp av andra män istället för kvinnor när de behöver hjälp med
någonting. Likadant som att manliga chefer hellre anställer män än kvinnor. I kombination med att män generellt har större makt i samhället bidrar homosocialitet till att männens dominans i samhället fortgår. Även kvinnor söker sig till män för att få hjälp. Kvinnor ses annars som någonting som män använder för att ytterligare stärka sin dominans i samhället och sin relation till andra män
Andra forskare nämner även en kvinnlig homosocialitet. Anja Hirdman (2001) skriver att kvinnlig homosocialitet vanligtvis ses som svagare än manlig. Eftersom kvinnors makt i samhället förklaras vara beroende av män uppstår det lätt konflikter mellan kvinnor, och kvinnor samarbetar därför sällan med varandra. Anja Hirdman definierar homosocialitet som ett system av normer och förväntningar som förs vidare genom olika samhälleliga
institutioner. Medierna som en institution använder homosocialitet för att skapa band med sin publik. De delar upp publiken efter kön och tilltalar kvinnor på ett sätt och män på ett annat.
Medieinnehållet styrs av idéer om hur män och kvinnor relaterar till varandra och hur kvinnor relaterar till kvinnor och hur män relaterar till män. Innehållet i medierna styrs alltså av mediernas idéer om hur män och kvinnor är eller bör vara (Hirdman A. 2001). Enligt Anja Hirdman (2001) har bilder en väsentlig betydelse för mediernas möjligheter att nå och skapa band med en viss publik. Om medierna exempelvis vill rikta sig till enbart eller mestadels män kan de använda sig av bilder på män. Tidigare forskning visar nämligen att personer lättare identifierar sig med andra personer av samma kön (Bjerrum-Nielsen & Rudberg 1991).
Genom att använda många bilder på män kan medier som vill rikta sig mestadels till män därmed dra till sig deras uppmärksamhet.
3.4 Tidigare forskning
3.4.1 Bilder som tilltalar
Anja Hirdman (2001) kommer i sin studie Tilltalande bilder fram till att medierna delar in publiken i könskategorier, det vill säga kvinnor och män. Mediernas antagna idéer om vad kvinnor respektive män kan tänkas vilja se, läsa eller höra styr sedan det material som medierna skapar. Publikens kön är alltså avgörande för mediernas innehåll, utformning och tilltal. Genom att tilltala sina läsare som antingen kvinnor eller män producerar medierna föreställningar om vad det innebär, eller bör innebära, att vara man eller kvinna. Anja Hirdman säger att medierna definierar vad som är manligt respektive kvinnligt och hur vi ska förstå dem i förhållande till varandra.
Hon kommer även fram till att Veckorevyn använder sig av ett tilltal som bygger på att läsaren uppmanas att imitera och efterlikna de som porträtteras på bilderna i Veckorevyn.
Utseendet som avbildas målas upp som någonting som läsaren ska eller bör sträva efter ( Hirdman A. 2001). Tillsammans med rubrikernas direkta adressering, ”Så får du…”, understryks möjligheterna till efterliknelse, samtidigt som en självbeskådande blick konstrueras. Det vill säga att läsaren jämför sig med personen på bilden. Veckorevyn
uppfattar alltså sina läsare som kvinnor som måste läras, upplysas och bekräftas. Enligt Anja Hirdmans (2001) studie av Veckorevyns tilltal måste kvinnor lära sig att bli kvinnor innan de verkligen blir det.
3.4.2 Vikt som kvinnoproblem
Helena Sandberg (2004) har kommit fram till att medierna framställer det som att kvinnor har mycket mer att vinna på viktminskning än män. Därmed framställs viktminskning som
väsentligare för kvinnor än för män, och övervikt blir alltså ett kvinnoproblem. Sandberg kom också fram till att enligt mediernas gestaltningar går kvinnor ner i vikt för att bli snygga och män går ner i vikt för att bli friska. Dessa förvrängda gestaltningar av kvinnors och mäns viktnedgång kan göra att läsarna får både vanföreställningar och fördomar enligt Helena Sandberg.
Enligt studien konstrueras övervikt på främst två sätt i medierna, dels som ett hälsoproblem och dels som ett kosmetiskt dilemma. När övervikt gestaltas som ett kosmetiskt dilemma omvandlas hälsa till en utseendefråga. Olika matråd ges som ett botemedel mot övervikt. Och följer man mediernas råd blir man både smal och vacker utlovas det. Medierna liknar ofta viktminskning vid en resa och antyder därmed att viktnedgången innebär en flykt från vardagen med nya upplevelser och möten. Läsarna uppmanas att ge sig in i olika kroppsprojekt och lämna det hon har för att söka något nytt och bättre.
3.4.3 Olika ögonkontakter
Flera forskare anser att olika typer av ögonkontakt visar tydliga skillnader mellan hur män och kvinnor framställs. Lutz och Collins (1993) kom i en studie av tidsskriften National Geographic fram till att kvinnor oftare tittade in i kameran än män. Detta tolkade de som att de ansågs vara ett lägre skikt i samhället, och genom att avbilda dem tittandes in i kameran skulle betraktaren lättare kunna undersöka och granska den avbildade.
3.4.4 Passiv eller aktiv
I dagens samhälle är aktivitet, makt och handlingskraft förknippat med manlighet och män (Johansson, 1997). Medan passivitet, tillgänglighet och tillmötesgående ses som kvinnliga företeelser. Därför får publiken oftare se bilder på aktiva män än kvinnor, eftersom kvinnorna i större utsträckning porträtteras passiva.
4. Metod
4.1 Kvantitativ analysmetod
Den kvantitativa analysen innebär att man kvantifierar, alltså räknar, mäter och för statistik över de saker man undersöker i sitt analysmaterial. Forskarna översätter forskningsfrågorna till variabler, det vill säga de verktyg som forskaren använder för att karaktärisera innehållet exempelvis bild på kvinna, bild på man och så vidare. När en forskare använder kvantitativ metod undersöks alltså hur stor andel av ett material som karaktäriseras av en viss egenskap eller hur ofta någonting förekommer i ett innehåll. Men forskaren får inte reda på alla nyanseringar som finns i materialet eftersom studien är ytlig och inte går ner på djupet. Den kvantitativa metoden är bra om man undersöker ett omfattande material eftersom det är en effektiv metod (Ekström & Larsson 2010).
4.2 Vårt tillvägagångssätt
Vi började med att räkna alla bilder publicerade på Aftonbladets viktsajt under andra halvåret 2010 och första halvåret 2011, det vill säga under sammanlagt ett år. Vi delade samtidigt in dem i olika kategorier, nämligen:
Bild på kvinna
Bild på man
Bild på både kvinna och man
Ingen bild
Bild på övrigt (till exempel bild på mat).
På så sätt fick vi fram hur fördelningen mellan män och kvinnor ser ut på Aftonbladets viktsajt under vår valda tidsperiod. På de bilder där det till exempel var två kvinnor och två män räknade vi dem som just två kvinnor och två män, oavsett om det bara var en bild.
De artiklar som inte hade någon bild hamnade under kategorin ingen bild. De bilder som föreställde någonting annat än en man eller en kvinna räknade vi i kategorin övrigt, vilket mestadels var bilder på mat.
De bilder där man bara ser ett par händer eller någonting liknande, räknade vi i kategorin övrigt, eftersom vi inte kunde vara helt säkra på om det var manliga eller kvinnliga händer, i vissa av fallen.
Samtidigt som vi förde statistik över antalet män och kvinnor förde vi även statistik över hur många av kvinnorna respektive männen som log respektive inte log, tittade in i kameran och inte tittade in i kameran och hur många som porträtterades aktiva respektive passiva på bilderna. Vi undersökte även ur vilket betraktelseperspektiv, kvinnorna respektive männen porträtterades. Det vill säga ur ett fågel- grod- eller normalperspektiv. Vi förde också statistik över om skribenten till viktminskningsartiklarna var man eller kvinna.
När vi hade tagit fram statistik över dessa parametrar gjorde vi två cirkeldiagram på varje parameter. Ett som visade kvinnornas fördelning och ett annat som visade männens inom exempelvis betraktelseperspektiven. Cirkeldiagrammen visar hur fördelningen ser ut procentuellt inom varje parameter, eftersom vi tycker att det blir tydligare så. Om vi skulle haft kvinnorna och männen i samma diagram hade vi inte kunnat ha det i procent, och vi ville redovisa resultatet i procent, eftersom vi anser att det blir tydligare då.
När vi hade tagit fram vår statistik analyserade vi denna utifrån vårt teoretiska material och kom därmed fram till ett resultat. Detta diskuterade vi slutligen i vår diskussion.
4.3 Urval
I analysen undersökte vi de bilder som publicerats på Aftonbladets viktsajt mellan juli och december 2010 och januari till och med juni 2011, det vill säga under ett års tid. Vi sökte på
”vikt” i Aftonbladets nätupplagas sökfält och valde sedan fliken ”Vikt” i kolumnen till vänster som kom upp vid sökningen. På så sätt fick vi upp alla artiklar som publicerats på
Aftonbladets viktsajt. Vi valde sedan ut de artiklar som tillhörde vår valda tidsperiod. På Aftonbladets hemsida finns även en avdelning som heter ”Kropp och hälsa”, som har en underavdelning som heter ”Vikt”, som också publicerar viktminskningsartiklar. I vår undersökning tog vi därför även med de artiklar som publicerades där under vår valda tidsperiod.
Ett problem som dök upp under undersökningen var att vissa artiklar var publicerade under båda avdelningarna på hemsidan på samma dag. Då räknade vi bara dem en gång. En del andra artiklar var publicerade flera gånger med några dagars mellanrum. Då räknade vi dem också bara en gång i vår analys, eftersom vi antog att Aftonbladet Vikt då bara hade rättat till
Det var även några artiklar som var publicerade med några månaders mellanrum. Då räknade vi detta som två artiklar, eftersom vi inte räknade detta som att Aftonbladets viktsajt hade gått in och rättat ett fel, utan istället publicerat samma artikel ännu en gång.
Om en artikel innehöll en person som demonstrerar träningsövningar och därmed förekommer på flera olika bilder i artikeln har vi valt att bara räkna det som en bild. Detta gjorde vi för att inte få ett missvisande resultat eftersom det faktiskt är samma person som avbildas i olika positioner. Om vi hade räknat alla bilder hade det kunnat bli en missvisande
överrepresentation av män eller kvinnor beroende på vilken expert, kvinnlig eller manlig, som visar flest övningar i olika artiklar. Vi valde att räkna de bilder som fanns i anslutning till artikeln, och inte puffbilden eftersom alla artiklar som ingick i vår analys inte hade puffbild.
4.4 Metodkritik
Vi har gjort en kvantitativ undersökning det vill säga räknat och fört statistik över ett stort material istället för att undersöka ett mindre material mer djupgående. Det betyder att vår undersökning är bred och omfattande. Våra resultat bygger också på statistik som vi har fått fram ur vårt material. Vi har alltså konkreta siffror som stödjer det vi kommit fram till. Men eftersom vi inte har gjort en djupgående analys kan vi ha missat olika nyanseringar i
Aftonbladets viktsajts sätt att gestalta män och kvinnor. Vårt syfte med undersökningen var dock att se hur fördelningen mellan män och kvinnor ser ut på Aftonbladets viktsajt och även hur de gestaltades med vissa typiska manliga och kvinnliga bildkonstruktioner. Vi ville inte skära ner vårt material och analysera innehållet på djupet. Vi ville ha en helhetsbild av Aftonbladet Vikts sätt att porträttera kvinnor och män och därför valde vi den kvantitativa metoden som passar för mer omfattande material och ger konkreta siffror på hur
representationen ser ut.
Från början var det inte tänkt att vi skulle räkna antalet kvinnliga respektive manliga skribenter till viktminskningsartiklarna. Det var en variabel som vi under arbetets gång upptäckte skulle vara intressant att ha med i resultatet eftersom den var så kvinnodominerad.
Därmed sticker den ut från vår analys som i övrigt är en kvantitativ analys av bilder.
5. Resultat och analys
5.1 Antal bilder på kvinnor respektive män
Vår undersökning visar att kvinnor är överrepresenterade i bildmaterialet på Aftonbladets viktsajt under vår valda tidsperiod, det vill säga mellan juli 2010 och juni 2011. Nästan 78 procent av bilderna är på kvinnor, medan endast 22 procent är på män. Detta överrensstämmer med tidigare forskning som visar att medieinnehåll om vikt domineras av kvinnor och att frågor som rör övervikt och viktnedgång gestaltas som kvinnliga problem (Jarlbro 2009, Sandberg 2004). I Sandbergs avhandling Medier och fetma (2004) kommer hon fram till att medierna framställer det som att kvinnor har mycket mer att vinna på att gå ner i vikt än män.
Om en kvinna går ner i vikt framställer medierna det som att hela hennes liv blir mycket bättre medan männen bara blir lite piggare och friskare av att gå ner i vikt (Sandberg 2004).
Trots att övervikt beskrivs som ett kvinnligt problem i medierna är det fler män än kvinnor som är överviktiga i Sverige. 60 procent av männen och 50 procent av kvinnorna är
överviktiga (Erlanson-Albertsson 2009). Om vi kopplar mediernas framställning av övervikt som ett kvinnoproblem till dagordningsteorin kan vi utläsa hur medieinnehållet kan påverka publiken. Genom att Aftonbladet Vikt rapporterar om övervikt som mestadels ett kvinnligt problem med en tydlig majoritet av kvinnor på viktsajtens bilder, kommer kvinnlig övervikt
78%
22%
Antal Kvinnor & Män totalt
Kvinna Man
Cirkeldiagram över bildfördelningen mellan kvinnor och män på Aftonbladets viktsajt mellan juli 2010 och juni 2011. Resultatet visar att det finns 88 bilder på kvinnor och 25 på män på totalt 113 bilder.
högt upp på mediernas dagordning. Manlig övervikt kommer inte lika högt upp på mediernas dagordning, det vill säga det rapporteras inte lika mycket om manlig övervikt. Eftersom mediernas dagordning påverkar den interpersonella dagordningen, påverkar mediernas sätt att framställa övervikt publikens uppfattning om just övervikt, enligt dagordningsteorin. Genom att Aftonbladets viktsajt framställer viktproblem som en kvinnlig företeelse påverkar detta, enligt dagordningsteorin, publikens uppfattning om att vikt är ett kvinnligt område och övervikt ett kvinnligt problem. Även om fler män än kvinnor i Sverige är överviktiga rapporterar medierna mest om kvinnlig övervikt. Därmed får publiken en felaktig bild av överviktsproblematiken i Sverige.
Anja Hirdman (2001) säger att medierna delar in publiken i kvinnor och män och att deras antaganden om vad kvinnor respektive män tycker är intressant styr medieinnehållet.
Medierna använder homosocialitet för att skapa band med sin publik och de tilltalar kvinnor på ett sätt och män på ett annat. Medieinnehållet styrs alltså av idéer om hur relationerna mellan män och kvinnor ser ut. Genom att porträttera kvinnor på bilderna i anslutning till viktminskningsartiklarna skapar de homosociala band mellan kvinnorna på bilderna och kvinnorna i publiken, enligt teorin om homosocialitet (Hirdman A. 2001). Det verkar alltså som att Aftonbladet Vikt väljer att tilltala fler kvinnor än män genom att använda fler bilder på kvinnor. Tidigare forskning visar nämligen att personer identifierar sig lättare med andra personer av samma kön (Bjerrum-Nielsen & Rudberg 1991). Enligt denna forskning är det därmed främst kvinnor som identifierar sig med Aftonbladets viktsajts innehåll, eftersom det är flest kvinnor på bilderna. Enligt Anja Hirdman (2001) har bilder en väsentlig betydelse för att nå en viss publik. Bilder betyder nämligen mycket för hur vi uppfattar både omvärlden och oss själva.
5.2 Leende
Vad det gäller om den avbildade ler eller är allvarlig upptäckte vi stor skillnad mellan kvinnorna och männen. 78 procent av kvinnorna och 56 procent av männen ler på bilderna, medan 22 procent av kvinnorna och 44 procent av männen är allvarliga. Kvinnorna ler alltså i betydligt större utsträckning än vad männen gör. Detta överrensstämmer med tidigare
78%
22%
Kvinnornas leende
Ler Ler inte
56%
44%
Männens leende
Ler Ler inte
Totalt finns det 88 bilder på kvinnor i vår bildanalys. Av dessa ler 69 stycken och resterande 19 ler inte.
Totalt finns det 25 bilder på män i vår bildanalys. Av dessa ler 14 stycken medan 11 är allvarliga.
forskning som visar att kvinnor oftare ler på bild än vad män gör. Männen brukar oftare än kvinnor avbildas allvarliga (Hirdman A. 2001). Leendet kan enligt Anja Hirdman betyda olika saker. Leendet kan framställa den avbildade personen som vänlig, lättillgänglig och
oproblematisk. Andra menar att leendet bygger vänliga band mellan den avbildade och
betraktaren (2001). Leendet är alltså en vänlig gest från den avbildades sida. Om vi tolkar vårt resultat utifrån dessa teorier om vad leendet innebär knyter alltså kvinnan mer vänlig kontakt med publiken än vad männen gör (Goffman 10979, Hirdman A. 2001), eftersom kvinnorna ler i större utsträckning än männen i vår undersökning. Männen är i större utsträckning allvarliga på bilderna vilket också brukar räknas som en manlig företeelse enligt Hall (2009).
Aftonbladet Vikt reproducerar alltså en skillnad mellan kvinnor och män vad det gäller att le på bild och därmed även att visa vänlighet mot publiken. Denna könsskillnad har även upptäckts i tidigare forskning (Hirdman A. 2001).
5.3 Blickriktning
Vår undersökning visar att kvinnorna tittar mer in i kameran än vad männen gör. Det är dock ingen stor skillnad mellan män och kvinnor vad det gäller blickriktningarna, 72 procent av männen och 82 procent av kvinnorna tittar in i kameran. Men vi ser ändå en tendens att
82%
18%
Kvinnornas blickriktning
Tittar in i kameran Tittar inte in i kameran
72%
28%
Männens blickriktning
Tittar in i kameran Tittar inte in i kameran
Av de 88 kvinnor som porträtteras tittar 72 stycken av dem in i kameran medan 16 inte gör det.
Av de 25 män som finns på bilderna i materialet tittar 18 stycken in i kameran och återstående 7 gör inte det.
kvinnorna tittar oftare in i kameran än männen. Vi ser också att både män och kvinnor oftare tittar in i kameran än vad de tittar bort.
Att en person tittar in i kameran kan tolkas på olika sätt. Vissa säger att blicken in i kameran anger ett jämbördigt förhållande mellan den avbildade och betraktaren, på grund av att deras blickar möts (Hirdman A. 2001). Om vi ser vårt resultat utifrån denna teori gestaltas
mestadels av personerna på Aftonbladets viktsajt likvärdigt i förhållande till betraktaren.
Andra anser tvärtom att den avbildade blir kritiskt granskad av betraktaren om den avbildade tittar in i kameran (Hirdman A. 2001). Denna teori gör istället kvinnorna i vår undersökning mer nedvärderade och förminskade än männen, eftersom en större andel av kvinnorna tittar in i kameran och därmed blir kritiskt granskade av betraktaren.
När ansiktet är vänt mot kameran kan betraktaren se den porträtterades ögon, vilket brukar ses som människans centrala punkt för känslor, personlighet och karaktär. Genom blicken kan därför en illusion av intimitet och kommunikation mellan den avbildade och betraktaren av bilden skapas (Hirdman A. 2001). Om vi tokar vårt resultat utifrån denna teori innebär det att kvinnorna oftare än männen skapar en intim kontakt med betraktaren genom sin ögonkontakt.
Enligt tidigare forskning tittar kvinnor oftare in i kameran än män Hirdman A. 2001) och beroende på ur vilket perspektiv man väljer att tolka detta betyder det olika saker. Antingen att kvinnorna porträtteras mer jämbördiga eller förminskade i förhållande till betraktaren eller att kvinnorna oftare än männen genom sin ögonkontakt skapar en intimitet genom att
kommunicera med betraktaren. Detta kan även kopplas till att tillgänglighet och
kommunikation ses som en kvinnlig företeelse (Edström, Jacobson 1994), och att Aftonbladet Vikt genom att visa bilder på kvinnor som tittar in i kameran spär på föreställningarna om att tillgänglighet är en typiskt kvinnlig egenskap.
Männen ägnar sig ofta åt något annat när de avbildas och har därför sin blick riktad mot det de håller på med, istället för åt kameran. Männens blickar är alltså sällan riktade mot publiken och de etablerar därmed sällan en personlig kontakt med betraktaren (Hirdman A. 2001). Lutz och Collins (1993) kom i en studie av tidsskriften National Geographic fram till samma sak som Anja Hirdman. Nämligen att kvinnor tittar oftare in i kameran än män. Denna tendens hittade även vi i vår undersökning, även om den inte var tydlig eftersom männen tittar in i kameran i ungefär lika stor utsträckning som kvinnorna.
5.4 Aktivitet
Enligt vår undersökning porträtteras en större andel män än kvinnor aktiva. Skillnaden är dock inte särskilt stor, 28 procent av männen och 18 procent av kvinnorna. Detta
överensstämmer med tidigare forskning som visar att kvinnor oftare än män porträtteras passiva. Männen brukar oftare porträtteras medan de utför en aktivitet, det vill säga är aktiva (Hirdman A. 2001).
18%
82%
Kvinnornas aktivitet
Aktiv Passiv
28%
72%
Männens aktivitet
Aktiv Passiv
Av det totala antalet kvinnor, 88 stycken är 72 passiva och 16 aktiva på bilderna.
Av totalt 25 män så är 7 aktiva och 18 passiva på bilderna.
Aktivitet är i vårt samhälle förknippat med manlighet och män. Även makt och handlingskraft är egenskaper som är förknippade med män. Passivitet, tillgänglighet och tillmötesgående ses dock som en kvinnlig företeelse i vårt samhälle. Därför får publiken ofta se bilder på aktiva män och passiva kvinnor enligt Edström och Jacobson (1994).
Att kvinnor och män gestaltas genom olika stereotypa bildkonstruktioner, till exempel att män är mer aktiva än kvinnor kan kopplas till Yvonne Hirdmans (2007) teori om genusordningen.
Enligt denna teori tilldelas kvinnor och män olika egenskaper i samhället som ses som typiskt kvinnliga respektive typiskt manliga. Till exempel att det är typiskt kvinnligt att vara passiv och typiskt manligt att vara aktiv och därmed konstrueras kvinnorna och männen som ett motsatspar. Detta gör att det blir lättare att hålla isär kvinnorna och männen för att behålla genusordningen. Om man tolkar vårt resultat utifrån teorin om genusordningen, reproducerar alltså Aftonbladets viktsajt en bild av hur män och kvinnor är eller bör vara. Skillnaden mellan män och kvinnor är inte särskilt stor men den finns ändå där när viktsajten tenderar att porträttera män som aktiva och kvinnor som passiva. Detta gäller även för leende och
blickriktning, det vill säga att Aftonbladets viktsajt spär på föreställningarna hos publiken om hur kvinnor och män ska eller bör vara. Det vill säga att det är kvinnligt att le, titta in i
kameran och vara passiva och manligt att vara allvarlig, titta bort från kameran och vara aktiv.
5.5 Betraktelseperspektiv
18%
14%
68%
Kvinnornas betraktelseperspektiv
Fågel Grod Normal
28%
20%
52%
Männens betraktelseperspektiv
Fågel Grod Normal
60 bilder av 88 är tagna ur ett normalperspektiv, 12 ur ett grodperspektiv och 16 ur ett fågelperspektiv.
13 män porträtteras ur ett normalperspektiv, 5 ur ett grodperspektiv och 7 ur ett fågelperspektiv. Totalt alltså 25 bilder.
De olika betraktelseperspektiven inbegriper olika sorters maktrelationer mellan den avbildade och publiken. Om personen på bilden avbildas uppifrån betyder det att personen är
underlägsen och mindre viktig än betraktaren. Detta kallas även för fågelperspektiv.
Motsatsen till fågelperspektiv är grodperspektiv som innebär att en person istället avbildas nerifrån. Detta betyder att den avbildade personen får mer makt och är viktigare än
betraktaren. Om ett fotografi är taget ifrån den porträtterades ögonhöjd, kallas det för normalperspektiv och detta innebär att den avbildade och betraktaren är på samma nivå och lika viktiga (Bergström 2009).
Vår undersökning visar att en större andel av kvinnorna porträtteras ur ett normalperspektiv.
Nämligen 68 procent av kvinnorna och 52 procent av männen. 18 procent av kvinnorna och 28 procent av männen var porträtterade ur ett fågelperspektiv och 14 procent av kvinnorna och 20 procent av männen var porträtterade ur ett grodperspektiv. Vårt resultat visar att Aftonbladets viktsajt oftast gestaltar både kvinnor och män utifrån ett normalperspektiv, och alltså inte nedvärderar personen på bilden, enligt teorin om de olika betraktelseperspektiven.
Det är dock en större andel kvinnor än män som porträtteras utifrån ett normalperspektiv. En större andel män än kvinnor porträtteras däremot både utifrån ett grodperspektiv och utifrån ett fågelperspektiv. Enligt teorin om de olika betraktelseperspektiven visar vår undersökning att kvinnorna gestaltas mer jämbördiga med betraktaren av Aftonbladet Vikt än vad männen gör. Vad det gäller männen är resultatet mer uppdelat mellan de olika betraktelseperspektiven.
Betraktaren ser ner på en större andel män än kvinnor, men de ser även upp på en större andel män än kvinnor. Det finns alltså ingen tydlig bild av hur männen gestaltas av Aftonbladets viktsajt utifrån teorin om de olika betraktelseperspektiven.
5.6 Skribenter
Samtliga skribenter på Aftonbladets viktsajt under vår valda tidperiod var kvinnor. Med undantag från de artiklar som inte hade någon skribent, vilket var sju stycken. De artiklar som inte hade någon skribent var nästan uteslutande artiklar där läsarna kunde chatta med
Aftonbladets viktsajts olika experter och coacher. Det var endast en av artiklarna som varken hade en skribent eller innehöll en chatt. Det var en artikel med en faktaruta över hur mycket en person bränner på 30 minuter vid olika aktiviteter. här är det alltså en tydlig
överrepresentation av kvinnor, männen är helt utelämnade.
Om vi kopplar detta till teorin om homosocialitet, som handlar om att medierna skapar band med sin publik genom att tilltala dem som antingen män eller kvinnor, kan det tolkas som att Aftonbladet Vikt väljer att skapa ett band med de kvinnliga läsarna genom att använda sig enbart av kvinnliga skribenter. Teorin om homosocialitet går nämligen ut på att kvinnor lättare skapar band med andra kvinnor och likadant att män lättare identifierar och förbinder sig med andra män (Hirdman A. 2001).
Anja Hirdman (2001) tar också upp att medieinnehållet styrs av mediernas uppfattning om vad som är kvinnligt respektive manligt och hur kvinnor och män bör vara. Om vi ser vårt resultat utifrån detta kan man tolka det som att Aftonbladets viktsajt anser att viktområdet är ett kvinnligt område. Det vill säga att allt som handlar om vikt, övervikt och viktnedgång är
9%
91%
Skribenter
Ingen Kvinnor
Av totalt 74 artiklar var 67 skrivna av kvinnor och 7 hade ingen namngiven skribent.
kvinnliga skribenter. Detta stämmer överens med tidigare forskning som har visat att det mesta som har med vikt att göra ses som någonting kvinnligt och att betydligt fler kvinnor än män förekommer inom viktområdet (Sandberg 2004, Jarlbro 2009).
6. Slutsats
Vår undersökning visar att kvinnor förekommer på bild oftare än män, i anslutning till viktminskningsartiklar under vår valda tidsperiod. 88 kvinnor och 25 män förekommer på bild. Det är alltså en tydlig överrepresentation av kvinnor, då kvinnor förekommer på bild mer än tre gånger så ofta som män. Både männen och kvinnorna är mer passiva än aktiva på bilderna. Men männen är mer aktiva på bilderna än kvinnorna även om skillnaden inte är stor, nämligen 28 procent av männen och 18 procent av kvinnorna är aktiva. Kvinnorna ler
betydlig oftare på bilderna än männen, 78 procent av kvinnorna ler medan 56 procent av männen ler. Vad det gäller blickriktning in i kameran eller inte, är det inte stor skillnad mellan kvinnorna och männen. 82 procent av kvinnorna och 72 procent av männen har
blickriktningen in i kameran. Fler män än kvinnor porträtterades utifrån ett fågelperspektiv, 18 procent mot 28 procent. Samma sak gäller porträttering ur ett grodperspektiv, 14 procent av kvinnorna mot 20 procent av männen. Fler kvinnor än män porträtterades utifrån ett normalperspektiv, nämligen 68 procent mot 52 procent. Samtliga artiklar, där det finns en skribent, i vår analys är skrivna av kvinnor.
Vår undersökning visar att vikt gestaltas som ett kvinnligt område av Aftonbladets viktsajt.
Dels genom att medieinnehållet har en tydlig överrepresentation av bilder på kvinnor och dels genom att medieinnehållet enbart är skrivet av kvinnor. Sättet som kvinnor och män gestaltas på av Aftonbladets viktsajt stämmer överens med tidigare studier av hur män och kvinnor framställs av medierna. Nämligen att kvinnor oftare ler, är passiva och tittar in i kameran när de fotograferas och att män istället är allvarliga, aktiva och inte tittar in i kameran när de fotograferas. Vår studie visar alltså att Aftonbladets viktsajt reproducerar enligt tidigare studier kända gestaltningar av kvinnor och män.
Vad det gäller betraktelseperspektiven visar vår undersökning att maktförhållandet mellan den avbildade och betraktaren oftast är jämbördigt både för kvinnorna och för männen.
Maktförhållandet är dock mer jämbördigt för kvinnorna, medan betraktaren i större utsträckning både ser ner på och männen och ser upp till dem. Utifrån teorin om
betraktelseperspektiven gestaltar alltså Aftonbladet Vikt kvinnorna mer jämställda med betraktaren än männen.
7. Diskussion
Aftonbladets viktsajt använder sig alltså av bilder på kvinnor i mycket större utsträckning än bilder på män. Vi tycker inte att det är bra att männen är så underrepresenterade på
Aftonbladets viktsajts bilder. Om vi kopplar detta till Anja Hirdmans (2001) teori om
homosociala band skapar viktsajten homosociala band med den kvinnliga publiken, men inte med den manliga, genom att använda bilder på mestadels kvinnor. Det vill säga att
Aftonbladet Vikt tilltalar kvinnorna i publiken men inte männen. Det finns nämligen forskning som visar att vi lättare identifierar oss med personer av samma kön (Bjerrum- Nielsen & Rudberg 1991). Vi tror därför att männen har svårt att identifiera sig med
innehållet på Aftonbladets viktsajt eftersom det är en så tydlig dominans av bilder på kvinnor, och att männen därför har svårt att ta till sig innehållet. Vi tror att männen känner sig
utelämnade av viktsajten, eftersom de är så pass underrepresenterade i bildmaterialet som vår undersökning visar.
Genom att medierna beskriver viktproblematik som ett kvinnoproblem blir kvinnorna mer medvetna om sin vikt och vad de ska göra för att undvika övervikt. Eftersom Aftonbladets viktsajt inte bildmässigt vänder sig till männen med sin information om vikt går männen miste om denna information. Om vi blandar in dagordningsteorin i detta, kan vi dra det ytterligare ett steg. Om medierna på sin dagordning skriver om övervikt som ett kvinnoproblem och skriver mycket om just detta ämne, leder det till att övervikt som ett kvinnoproblem hamnar högt upp även på den politiska dagordningen. Detta kan då leda till att politikerna får en bild av att övervikt är ett större problem för kvinnor än för män. Och att de därmed borde satsa mer pengar till sjukvård och skola för att försöka få ner andelen överviktiga kvinnor och att försöka förebygga kvinnlig övervikt. Till exempel genom att starta olika projekt dels inom sjukvården för att hjälpa kvinnor som är överviktiga och dels projekt inom skolan för att försöka förhindra att tjejer och unga kvinnor blir överviktiga i framtiden. Det satsas då inte lika mycket pengar på att få ner den manliga övervikten och att försöka förebygga den. I ett sådant händelseförlopp glöms alltså den manliga övervikten bort, eftersom medierna inte uppmärksammar den lika mycket, fastän det enligt undersökningar är fler män än kvinnor som är överviktiga (Jarlbro 2009).
Vi tror att Aftonbladets viktsajt sätt att skriva om vikt som en kvinnofråga på sin dagordning, även påverkar den interpersonella dagordningen. Det vill säga att det även påverkar publiken
till att se vikt mer eller mindre som en kvinnofråga. Det finns nämligen forskning som visar att medierna påverkar sin publik (Johansson 1997). Hur mycket publiken påverkas av
medieinnehållet är forskare oense om. Gauntlett (2008) refererar till sociologen Adorno som säger att medierna har en stor makt över publiken. Det är medierna som väljer ut de nyheter som publiken ska få ta del av och publiken kan inte göra så mycket för att påverka
medieinnehållet. Gauntlett (2008) refererar även till medieforskaren Fiske som säger att publiken själva tolkar mediernas innehåll och inte bara direkt tar till sig mediernas budskap.
Publiken kan alltså påverka mediernas innehåll till exempel genom att Aftonbladets viktsajt genom sin klickstatistik kan se vad som går hem hos publiken och därmed vilka nyheter de borde satsa på. Vi tror mer på Fiskes teori om att publiken tolkar mediernas innehåll på sitt eget sätt och inte tar till sig innehållet rakt av. I vårt fall att publiken inte tar till sig
Aftonbladet viktsajts utan eftertanke utan att de tolkar det först utifrån sina egna erfarenheter, upplevelser och kunskaper. Vi tror att publiken själv är kapabel till att sålla bland
Aftonbladets viktsajts tips. Men vi tror ändå att publiken påverkas av att det är så många kvinnor på bilderna, just efterson överrepresentationen av kvinnor är så stor. Vi tror att kvinnor därmed får uppfattningen att viktområdet är ett, mer eller mindre, kvinnligt område.
Vi tror även att kvinnor genom den skeva representationen känner en större press på sig att hålla koll på vikten och träna rätt. Genom att det mestadels finns bilder på kvinnor på viktsajten tror vi att kvinnorna i publiken får uppfattningen att vikt är ett kvinnoområde, och att det främst är kvinnorna som ska hålla koll på sin vikt. Detta tror vi kan leda till att kvinnor blir mer osäkra på sina kroppar än män, eftersom Aftonbladet Vikt hela tiden talar om för kvinnorna att de ska förändra sig eller rättare sagt förbättra sig och sina kroppar.
Uppmaningar från medierna till publiken om att de ska förändra och förbättra sig har även förekommit i tidigare studier både inom viktområdet (Sandberg 2004) och inom andra områden, till exempel i magasin enbart riktade till kvinnor respektive enbart riktade till män (Hirdman A. 2001). Vår studie visar alltså att Aftonbladet Vikt går i samma fotspår som andra medier vad det gäller att uppmana sin publik att förändra sig till det bättre.
Det vi har kommit fram till i vår studie visar att Aftonbladet Vikt späder på gamla föreställningar och fördomar om hur kvinnor och män bör se ut och vara. Leendet,
passiviteten och blickriktningen mot kameran har i tidigare studier setts som typiskt kvinnliga attribut (Hirdman A. 2001) och exakt samma saker går att urskilja i våra bilder. Detsamma gäller de typiskt manliga attributen som allvarlighet, aktivitet och blicken vänd bort från
kameran, som har upptäckts i tidigare forskning (Hirdman A. 2001). Även dessa finns i vårt resultat. Vår studie visar alltså att Aftonbladets viktsajt gestaltar kvinnor och män på ett sätt som, tidigare forskning har visat att även andra medier gör. Det har alltså inte skett någon förändring inom området, och Aftonbladet Vikt skiljer sig inte från hur tidigare studier har visat att medier gestaltar kvinnor och män. Även om vårt resultat inte visar någonting som går emot tidigare forskning tycker vi att studien är viktig eftersom den uppmärksammar att det fortfarande inte har skett någon förändring inom området. Det är viktigt att uppmärksamma detta så att journalister blir mer medvetna om hur de porträtterar kvinnor och män på olika sätt.
Precis som det finns en problematik i att medierna gestaltar kvinnor och män på olika sätt, med hjälp av typiskt manliga och kvinnliga egenskaper och attribut, finns det en problematik i hur medierna ska kunna veta vad som är verkliga kvinnor och män. Forskning under mitten på 1900-talet kom fram till att medierna visade stereotypa bilder av kvinnor (Tuchman, Kaplan Daniels & Benet 1978). Bilder som inte stämde överens med verkligheten, och forskarna ville att medierna skulle förbättra sig och börja visa upp verkliga kvinnor. Men problemet med detta är att det inte finns någon kvinna som är verklig, för alla kvinnor är ju olika. Precis som att alla män också är olika, det finns ingen äkta och verklig man som medierna försummar genom att visa bilder på aktiva och allvarliga män. Och enligt vem ska de verkliga kvinnorna och männen vara just verkliga? Vad som är en verklig kvinna beror på vem man frågar, och är absolut ingenting självklart. Det finns alltså inget bra svar på hur medier ska gestalta kvinnor och män för att ge en korrekt bild av verkligheten. Vi tycker dock att det är viktigt att
uppmärksamma att kvinnor och män faktiskt gestaltas olika, oavsett om det sker omedvetet eller medvetet. Om det sker omedvetet, som vi nästan är säkra på att det gör, är studier som denna bra för att göra journalister medvetna om att kvinnor och män gestaltas olika.
Eftersom vi har studerat material från en viktsajt som därmed inbegriper mycket träning, tycker vi inte att det är konstigt att kvinnorna är så pass aktiva som vår undersökning visar att de är. Männen är fortfarande mer aktiva än kvinnorna men de ligger inte långt efter. När träning ska gestaltas på bild är det ju svårt att göra det utan att personen på bilden är aktiv, men samtidigt handlar ju sajten även om mat, som ju kan gestaltas genom passiva bilder.
Därmed kan inte andelen aktiva kvinnor helt förklaras genom att det är just en viktsajt vi undersöker.
Tidigare forskning visar att kvinnor ofta brukar gestaltas passiva på bild Hirdman A. 2001), men i vår undersökning är det inte särskilt stor skillnad mellan hur många kvinnor och män som porträtterades passiva på bilderna. Både störst andel kvinnor och män porträtterades passiva. Detta förbryllade oss först, eftersom mycket på viktsajten handlar om träning. Men en stor andel handlar även om mat, och vi tror att det förklarar den stora andelen passiva bilder av både kvinnor och män.
Vår studie visar att män tittar in i kameran på mer än 70 procent av bilderna och kvinnorna på 82 procent av bilderna. Tidigare forskning visar att männen oftast inte brukar titta in i
kameran när de fotograferas, men vår forskning visar att de gör det i över 70 procent av fallen.
Vi tror detta beror på att Aftonbladet Vikt vill skapa en personlig kontakt med läsaren, eftersom ögonen är människans centrum för personlighet och känslor (Hirdman A. 2001). Vi tror att Aftonbladet Vikt försöker skapa ett personligt band mellan personen på bilden och publiken så att betraktarna ska känna sig inbjudna att ta del av Aftonbladets tips. Viktsajten vill ju såklart att så många som möjligt ska klicka sig in på artikeln, för att få fler annonsörer och därmed tjäna mer pengar. Annonsörerna betalar ju mer för att synas på sidor som är välbesökta och vi tror att Aftonbladets viktsajt använder sig av ögonkontakt för att locka läsare, och att de därför inte gör någon stor skillnad på hur många män och kvinnor som tittar in i kameran. Vi tror att de så ofta som möjligt använder sig av ögonkontakt med sin publik, oavsett om det är kvinnor eller män som tittar in i kameran.
Faktumet att samtliga skribenter till artiklarna i vår studie är kvinnor, förstärker bilden av att viktområdet är ett kvinnligt område. När det bara är kvinnor som skriver om vikt på
Aftonbladets viktsajt tror vi att detta påverkar bildvalet på sajten. Eftersom kvinnor lättare identifierar sig med kvinnor (Bjerrum-Nielsen & Rudberg 1991), tror vi att de tenderar att välja bilder på just kvinnor till sina artiklar om vikt. Detta skapar en ond cirkel, då kvinnor skriver om vikt, väljer bilder på kvinnor som får gestalta vikt och kvinnorna i publiken blir påverkade av information om vikt, allt medan männen utestängs. Fler män måste tillåtas ta plats på viktområdet för att bryta denna onda cirkel av kvinnlig dominans. Dels för att inte utesluta männen och dels för att minska vikthetsen på kvinnorna.
7.2 Förslag på vidare forskning
För att närma sig textinnehållet i Aftonbladets viktsajts artiklar kan man göra en kvalitativ textanalys. I den kan man till exempel undersöka om det finns några kvinnliga eller manliga
stereotyper i texterna, efter det kan man se om det ä stereotyper som har funnits innan eller om det finns några nya. Man kan även undersöka vilket tilltal Aftonbladet Vikt använder till sina läsare genom att välja färre artiklar men analysera de djupare. Ett till alternativ på vidare forskning är att man undersöker vilken bild Aftonbladets viktsajt målar upp som den ideala kroppen för sin publik.
Något som inte går att undvika när man är inne på Aftonbladets viktsajt är att de har ett samarbete med Viktklubb.se. På Aftonbladets viktsajt finns många annonser för Viktklubb.se och Aftonbladet.se tar ofta också hjälp av sajtens experter i artiklarna. Det finns till och med länkar till Viktklubb.se i viktminskningsartiklarna. Vi har också sett att Aftonbladet.se har blivit fällda av reklamombudsmannens opinionsnämnd för att ha länkat till Viktklubb i en artikel om en kvinna som hade gått ner i vikt. Vi tycker att det hade varit intressant att undersöka om och i så fall hur ofta det förekommer textreklam i viktminskningsartiklarna på Aftonbladets viktsajt. Det vill säga att undersöka samarbetet mellan Viktklubb.se och
Aftonbladet.se utifrån ett kommersialiseringsperspektiv.
Ett annat förslag på vidare forskning är att undersöka hur före- efterbilder konstrueras på Aftonbladet.se. Då kan man undersöka om det finns några skillnader eller likheter mellan hur Aftonbladet Vikt framställer kvinnor och män inom denna artikelgenre och undersöka vad som framställs som målet med viktnedgången.
8. Referenslista
Bergström, Bo (2009) Effektiv visuell kommunikation Stockholm: Carlsson
Bjerrum-Nielsen Harriet & Rudberg, Monica (1991) Historien om pojkar och flickor Lund:
Studentlitteratur
Chapman, Simon & Lupton, Deborah (red) (1994) The fight for public health: principles and practice of media advocacy London: BMJ Publishing
Edström, Jacobson (1994) Massmediernas enfaldiga typer – Kvinnor och män i mediebruset den 17 mars 1994 Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs
universitet
Ekström, Mats, Larsson, Larsåke (red) (2010) Metoder i kommunikationsvetenskap Lund:
Studentlitteratur
Eriksson, Yvonne, Göthlund, Anette (2004) Möten med bilder Lund: Studentlitteratur Erlanson-Albertsson, Charlotte (2009) i Kvinnors hälsa – fakta och myter Lund:
Studentlitteratur
Gauntlett, David (2008) Media, gender and identity London: Routledge
Goffman, Erving (1979) Gender Advertsisements Cambridge: Harper & Row, Publishers, Inc.
Gripsrud, Jostein (2008) Mediekultur och mediesamhälle Göteborg: Daidalos
Hadenius, Stig, Weibull, Lennart, Wadbring, Ingela (2008) Massmedier - En bok om press, radio och tv i den digitala tidsåldern Stockholm: Albert Bonniers förlag
Hall, Stuart (2009) Representation: Cultural representations and signifying practices London:
Sage Publications
Hirdman, Anja (2001) Tilltalande bilder Stockholm: Atlas
Hirdman, Yvonne (2007) Gösta och genusordningen: feministiska betraktelser Stockholm:
Ordfront förlag
Jarlbro, Gunilla (2009) i Kvinnors hälsa – fakta och myter Lund: Studentlitteratur
Jarlbro, Gunilla (2010) Hälsokommunikation – en introduktion (tredje upplagan) Lund:
Studentlitteratur
Johansson, Thomas (1997) Den skulpterade kroppen - gymkultur, friskvård och estetik Stockholm: Carlsson bokförlag
Lipman-Blumen, Jean (2010) Toward a homosocial theory of sex roles: an explanation of the sex segregation of social institutions Chicago: The university of Chicago press
Lutz, Catherine A & Collins, Jane L (1993) Reading National Geographic Chicago:
University of Chicago Press
Sandberg, Helena (2004) Medier & fetma – en analys av vikt Lunds universitet, Sociologiska institutionen
Tuchman, Gaye, Kaplan Daniels, Arlene & Benet, James (1978) Hearth and home: Images of women in the mass media New York: Oxford University Press
Internetkällor:
Aftonbladet www.aftonbladet.se (2011-11-20) Viktklubb www.viktklubb.se (2011-12-02)
9. Bilagor
9.1 Artikelförteckning över vårt material
5 enkla steg till ett lättare liv
http://www.aftonbladet.se/vikt/article6845677.ab publicerad: 2011-01-08 10 sätt att gå ner 5 kilo, av Maria Wångersjö
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12547612.ab publicerad: 2011-02-05 17 centimeter borta från midjan, av Sofia Carlberg
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12392503.ab publicerad: 2010-07-07 20 dolda viktfällor, av Sanna Norlin
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12547597.ab publicerad: 2011-02-05 30 minuter – och en ny kropp! av Shirin Rågby Djavidi
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12648093.ab publicerad: 2011-03-06 100 kalorier räcker långt, av Maria Wångersjö
http://www.aftonbladet.se/vikt/article6990974.ab publicerad: 2011-01-23 Bästa flingorna, brödet och yoghurten, av Maria Wångersjö
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12767491.ab publicerad. 2011-03-22 Chatta med Viktklubbs hälsocoach Martin Lidberg
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12933389.ab publicerad: 2011-04-26 Chatta med Viktklubbs hälsocoach Martin Lidberg
http://www.aftonbladet.se/vikt/article13203589.ab publicerad: 2011-06-20 De klassiska misstagen
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12507121.ab publicerad: 2011-01-23 Dietisten reder ut dina viktfrågor, av Shirin Rågby Djavidi
http://www.aftonbladet.se/vikt/article7962949.ab publicerad: 2010-10-15 Fika smart – gå ner i vikt, av Ammi Bohlin
http://www.aftonbladet.se/vikt/article12550182.ab publicerad: 2011-03-15
