2 JUNI 2008
Minnesanteckningar från
Samordningsgrupp Nätverket Hälsa och Demokrati
Tid och plats
29 maj kl 12.00 – 30 maj kl 13.00, Stora Brännbo, Sigtuna.
Närvarande
Namn Landsting/Region Birgitta Sacredeus Dalarna
Birgitta Lundqvist Dalarna, fredag
Anders Öberg Norrbotten
Britt Westerlund Norrbotten
Kjell-Åke Nilsson Robertsfors
Kerstin Nilsson Robertsfors
Ulla-Britt Andersson Skåne
Lars-Göran Thulin Skåne
Berit Wirödahl Skåne, fredag
Olov Lindqvist Stockholm
Marie Ljungberg Schött Stockholm, torsdag
Lena Rudner Värmland
Gunilla Svantorp Värmland
Harriet Hedlund Västerbotten, torsdag
Curt Hedström Västra Götaland
Ulrik Hammar Västra Götaland
Jan Åke Simonsson Västra Götaland, fredag
Håkan Bergman Örebro
Anna-Lena Sörenson Östergötland Agneta Niklasson Östergötland
Benny Hjern Jönköpings internationella handelshögskola, torsdag
Lars Törnvall Västra Götaland
Anne Bylund Nätverken
Välkommen
Anna-Lena Sörenson inledde med att hälsa alla välkomna till internatet. Nät- verket Hälsa och Demokrati har vid flera tillfällen under 2007 inbjudit gäster som genom sina föredrag skapar inspiration och utveckling kring Nätverkens kärnvärden. Bl a har Ann Britt Karlsson och Karl Erik Andersson deltagit.
Lars Törnvall från Västra Götaland har medverkat som modera- tor/sammanhållande, vilket han även gjorde denna gång.
Välfärdssystemets utveckling
Benny Hjern, professor i statsvetenskap vid Internationella handelshögsko- lan i Jönköping, inledde dagen med att samtala kring hur en demokratisk styrning kan stödja välfärdstjänster så att de tillgodoser behoven.
Benny inledde med att berätta hur den offentliga sektorn vuxit mycket kraf- tig mellan 70- och 90-talet. Trots denna dramatiska ökning har det ändå gått
”hyfsat bra”. Detta trots att vi valt att organisara oss utifrån industrisamhäl- lets krav (”järnburen” som Benny symboliserar med en triangel). ”Järnbu-
ren” har varit populär både som modell för offentlig sektors organisering, men även för de politiska partierna.
Men vad har vi för utmaningar idag? Att organisera oss utifrån multipla be- hovsmänniskor och att organisera oss utifrån vårdkedjor. Här förtydligare Benny skillnaderna mellan organisation (järnburen) organisering (hur vi kan söka samverkan mellan ”järnburarna” för de multipla behovsmänniskor- nas bästa) samt institution (det som vi genom myter inte tror att vi kan leva utan).
Vi fick även flera exempel på hur vårt samhälle är uppbyggt utifrån ”järnbu- ren”, t ex kontoplaner, belöningssystem och revisionen. De är dock inte all- tid av ondo, t ex om de ”som organiserar sina behov” gör det i enlighet med hur den professionella organisationen är uppbyggd. Men hur ska vi stödja de som har det sämst ställt? Hur följer vi upp och utvärderar att de får sina be- hov tillgodoseda?
För vem?
Förtroendevalda borde definiera ”För vem?”. Det går inte att göra om allt, specifiera det viktigaste ni vill förändra. Det ger även ett bättre argumenta- tionsläge mot professionen om man utgår från ”För vem-grupper”. Kanske kan även professionen få i uppdrag att ta fram de tre-fyra viktigaste ”för vem-grupperna”?
Uppföljning kan göras hur mycket som helst – men följer vi rätt saker? Kan uppföljning bidra till att vi kan utvärdera effekterna för de viktigaste grup- perna?
Hur börja?
Ta stöd från tjänstemän som tänker organisering och inte organisation (och var rädda om dessa) så att ni får fram underlag på de tre-fyra viktigaste ”för vem-grupperna” som ni sedan kan följa utvecklingen för och utvärdera ef- fekterna för.
Stöd sedan en systematisering av organiseringen med utgångspunkt ”för vem?”.
Benny avslutade sin föreläsning med följande lilla dikt:
Han var så duktig Han kunde allt men det var allt
Lästips: Benny har skrivit ett kapitel i Runo Axelssons bok: Folkhälsa i samverkan. Länk till studentlitteratur där du kan beställa boken:
http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s?id=2474&artnr=32614- 01&csid=66&mp=4918
Nätverkets film och utvecklingsarbete
Passet inleddes med att Lars Törnvall gav en tillbakablick på de tidigare om- råden som belysts i Nätverket. Resten av torsdagen samt fredagen kommer till stor den att handla om Behov – Uppdrag – Uppföljning i en befolknings- och behovsbaserad styrning och ledning.
Anne Bylund har initierat framtagandet av en film som dels visades på Nät- verkskonferensen men som huvudsakligt syfte är tänkt att användas av våra medlemmar som stöd i utbildnings- och utvecklingsinsatser för förtroende- valda, tjänstemän och profession.
Samordningsgruppen beslutade att en symbolisk summa på 500 kronor ska tas ut för varje film. Dessa beställs via Anne och skickas via USB-minne.
Samordningsgruppen uttryckte också vikten att det skickas med en handled- ning/checklista så att filmen används på rätt sätt, och att den bör användas med eftertanke så att budskapet inte ”vattnas ut”. De som använder filmen i olika utbildnings-/diskussionstillfällen bör själv ha varit deltagare vid något tillfälle.
Det är också mycket positivt att var och en, efter att filmen har använts, åter- kopplar till Anne om i vilket syfte och vilka diskussioner den gav upphov till.
Behov
Nätverkets film, del ett om behov inledde passet. Därefter reflekterade An- ders Öberg, Norrbotten kort kring behovsperspektivet med utgångspunkt i att behoven borde väga tyngre i styrningen: Men vems behov? Och vilka be- hov? Politikens behov? (vinna valet), Medborgarnas behov? (efterfrågan).
Vilka är de primära behoven utifrån vårt uppdrag som befolkningsföreträda- re?
Hur kan vi analysera och formulera behov som tillfredställer önskningar hos befolkningen, men som samtidigt följer utvecklingen i vården, tar hänsyn till aktuella metoder som vården använder sig av och är möjliga för vården att nå (finns det möjlighet till politisk samsyn?).
⎯ Anders OH-bilder bifogas.
Efter gruppdiskussionerna
Grupperna fick i uppdrag att diskutera konkret om vilka behovsgrupper man ser.
Det är enkelt att hamna i lösningar (hus, organisation m m) när man pratar behov. Även det faktum att den demokratiska processen tar tid ökar frustra- tionen för att kunna påvisa resultat. Ytterligare en frustration är den opera- tionella, när man inte tycker att det man beslutat genomförs – då är det lätt att peta i detaljer där ”vi som förtroendevalda” inte borde vara.
I diskussionen fokuserades på några ”för vem-grupper”:
• Barn och unga, t ex med ADHD.
• Äldre med komplexa behov.
• Boende i områden med lägre socioekonomi.
• Grupper som ej kan göra sin röst hörd.
Uppdraget
Nätverkets film, del två om uppdaget inledde passet. Därefter reflekterade Marie Ljungberg Schött, Stockholm kring uppdraget. Det tar tid att som ny politiker komma in och förstå uppdraget, att samla sitt nätverk. Hur få med förvaltningarna, som gärna föreslår utredningar – det är en tröghet i det de- mokratiska systemet innan vi ser resultat, det skapar frustration. Och hur av- vecklar man sig ur sitt uppdrag på bästa sätt?
Håkan Bergman fortsatte reflektionen med att behovsstyrning tar tid. Det är frustrerande för handlingskraftiga, man luras gärna att gå in och peta, ändra och styra. Hur skapa styrsystem som leder dit jag vill? Hur kan vi frigöra oss från organisationen och systemet? Vi borde fokusera på: Tillgodoser utbudet de behov vi ser? Gör vi rätt saker med fokus på befolkningens hälsa och livskvalitet. Fungerar organisationen/strukturen för de behov som ändras över tid? Kan vi ange en annan inriktning?
Om vi har kunskap om befolkningen och dess behov, t ex multisjuka (både via fakta men också dialog) så kan vi föra samtal med professionen.
Ytterligare ett problem är att media inte förstår vad vi håller på med.
Efter gruppdiskussionen
Grupperna diskuterade: hur behålla helhetsperspektivet i styrprocessen och ge mig trygghet att vi hittat ”för vem-grupperna” och se att våra insatser ger effekter? Hur skapa legitimitet för systemet att utföra tjänster med utgångs- punkt från den riktning som vi pekar ut?
Här är några exempel på vad man kan följa (enkäter/intervjuer) för att se ef- fekter:
• Andelen barn/unga med psykisk ohälsa minskar.
• Äldre är aktiva och delaktiga i sin vård och omsorg.
• Tandhälsan (karies).
• Fallolyckor minskar.
Uppföljning
Nätverkets film del tre, uppföljning inledde passet. Därefter reflekterade Curt Hedström kring uppföljning genom att förtydliga en bild över hur upp- följningen hänger ihop utifrån ett medborgarperspektiv. Bilden var så talan- de så i stället för att beskriva den så bifogas den i stället.
⎯ Curts OH-bild bifogas.
Anna-Lena Sörenson fortsatte reflektionen kring uppföljning med att ställa frågan: Vad vill vi veta? Hur använder vi resultatet? Hur påverkar det vårt nästa steg?
Ordets makt är viktig – säger vi att vi vill ha en familjecentral eller äldrecen- tral så får vi det. Vi får också veta vad den innehåller för kompetenser och säkert också hur många besök som skett. Men vet vi vilka som kommer? Är det de svaga grupperna vi når? ”När vi undersökte vilka som kom till ung- domsmottagningen i Östergötland så märkte vi att inga ungomar kom från bostadsområden där vi vet att vi har störst ohälsa. Visst kan vi vara glad att vi har en kurator på vårdcentralen, men ger det resultat för dem vi är till för.”
När det gäller likvärdigheten var Anna-Lenas erfarenheter att demensutred- ningarna gjordes väldigt ojämlikt i länet, andra omjämlika områden var för- skrivningen av antidepressiva läkemedel.
⎯ Anna-Lenas OH-bilder bifogas.
Efter gruppdiskussionerna
Grupperna fick diskutera: vad vill ni ha för effektmål för de grupper som ni tidigare diskuterat kring.
• ADHD – familjen mår bra, barnen fungerar bra i skolan.
• Minskad andel slutenvårdsdygn för äldre.
• Minskat antal akutbesök för äldre.
• Minskat antal fallolyckor.
• Systematiska läkemedelsgenomgångar.
• Patienternas självuppskattade hälsa.
• Anhörigas självuppskattade hälsa.
• Fler får dö hemma under trygga former.
• Minska självskattade ohälsan för flickor 13-18 år med 30% till år 2012 i x kommun.
• Även om operationen var lyckad, hur upplevde patienten det efteråt?
Annat som diskuterades var att kostnaderna för insatserna finns på ett ställe och effekterna visas på annat (kan vara inom huvudmannens område men också mellan huvudmän).
Nya läkemedel riskerar att ge oss ökat sjukdomsperspektiv (diagnoser).
Gemensamma utmaningar i landsting och kommuner borde utgå från en gemensam bild om nuläget och gemensamma målsättningar om vilka effek- ter man vill se för t ex barn- och ungdomars hälsa, äldre multisjuka, psykiskt funktionshindrade osv.
Folkhälsoarbete får ofta en luddig stämpel, det är bättre att prata om generel- la folkhälsoinsatser och hälsofrämjande sjukvård och omsorg.
Nya perspektiv i Värmland
Anne inledde passet med att beskriva grunden för utvecklingsarbetet – fyra seminarier för att vid en konfliktfri arena lära sig mer om den gemensamma befolkningen och de gemensamma utmaningarna. Erfarenheten är redan nu att det blir positiva spin-off-effekter som påverkar styrningen i länet. Men dessa måste tas om hand och hanteras i de normala beslutsprocesserna - be- slutsarenorna.
Gunilla Svantorp berättade om hur arbetet med Nya perspektiv i Värmland fortskrider. Vid senaste seminariet i maj så deltog bl a Axel Targama, han- delshögskolan i Göteborg. Axel pratade om våra handlingsmöntster och hur vi kan ompröva dessa bl a genom handling först och reflektion sedan. All information tolkas i den förståelse vi redan har och vår förståelse blir synlig för oss bara ibland
Vikten av tydliga roller mellan förtroendevalda och tjänstemän belystes av Yvonne Stålnacke, kommunalråd i Luleå samt Jan Heimdahl, kommunchef i Strängnäs.
Sedan följde många goda exempel som visade på att samverkan mellan kommuner och landsting fungerar mycket bra på många områden. Härligt att se, eftersom vi oftast bara får höra när det inte fungerar som Gunilla sa.
Gunillas slutsatser så långt är att det är att mycket viktigt utvecklingsarbete man startat med mötesplats, tid för reflektion och kunskapsinhämtande. Det har varit bra med styrda sittplatser, blandat i mindre grupper.
Bra att det varit varvat med exempel från egna länet och utanför länet – då får alla se att vi faktiskt redan samarbetar mycket bra inom vissa områden.
Helt avgörande är att det är en utvald ”exklusiv” grupp som är inbjuden – stor närvarostatistik
⎯ Gunillas OH-bilder bifogas.
Nätverkskonferensen 2010
Britt Westerlund, Norrbotten informerade om hur långt planeringen av näs- ta Nätverkskonferens hunnit. Platsen blir Luleå eller Piteå, man har nu på- börjat arbetet med att ta in offerter. Tidpunkten är 10-11 februari år 2010.
Britt berättade att de troligtvis även kommer att ta fram några olika ”paket”
om man vill komplettera sin vistelse i Norrbotten med ledighet och besöka t ex Jokkmokks marknad eller ishotellet i Jukkasjärvi.
Vårdval Skåne
Berit Wirödahl, Skåne berättade om deras vårdvalsmodell som kommer att tas i drift 1 maj nästa år.
• Alla väljer vårdenhet och om man inte gör något val så listas man där man varit de senaste 3-4 gångerna.
• Vårdenheterna får ett basåtagande.
• Rätt att lista om sig – utan begränsningar.
• För att få mer vårdpeng för vårdtyngd kommer man att införa ACG.
• Även socioekonomiska faktorer kommer att påverka vårdpengen.
• Basläkemedel ligger i vårdpengen likaså medicinsk service och lab.
Anna-Lena tackade alla för två intensiva internatdagar och avslutade mötet.
För anteckningarna svarade Anne Bylund,
koordinator
