Ingår i: samla.raa.se
Öland har länge spelat en perifer roll inom den skandinaviska stenåldersforskningen. Det rika och varierade materialet till trots har undersökning- arna varit få, men senare års forskning har resul- terat i kunskapstillväxt inom flera områden.
Mycket har handlat om mellanneolitikum och den gropkeramiska kulturen, inte minst den sto- ra grav- och boplatsen i Köpingsvik, men även senneolitikum har legat i fokus (Kanstrup 2004;
Papmehl-Dufay 2006; 2008a; 2009b; 2010a;
Eriksson et al. 2008; Fornander 2011). När det gäller tidigneolitikum och trattbägarkultur på Öland har man lagt stor möda på att studera material från äldre undersökningar. Sedan 2008 har emellertid flera platser med betydelsefulla lämningar från trattbägarkulturen undersökts på ön av Kalmar läns museum. Intensiteten i forsk- ning och nya undersökningar under de senaste åren har genererat nytt material som motiverar en sammanhållen presentation av lämningar från trattbägarkulturen på Öland. I det följande sätts äldre undersökningar i relation till några nyligen utgrävda platser med fynd från trattbägarkul-
turen, i ett försök att vidare belysa utvecklingen på ön under tidigneolitikum.
Forskningshistorisk bakgrund
Mycket av vad som skrivits och sagts om trattbä- garkulturen på Öland bygger på forskning och undersökningar som idag har omkring 100 år på nacken. Ett fåtal studier genomförda under 1900- talets första decennier har spelat en normativ roll för fortsatta framställningar under hela 1900- talet (se Stenberger 1948; Hagberg 1979; Gur- stad-Nilsson 2001). Ture J. Arnes undersökning 1908 av en av gånggrifterna i Resmo socken (Arne 1909), Nils Åbergs landskapsstudie av Kalmar läns förhistoria (Åberg 1913; 1923) samt i viss mån Karl- Alfred Gustawssons licentiatarbete kring Kalmar läns stenålder (Gustawsson 1928) har fått mycket stor betydelse i det här avseendet.
Arne (1909, s. 95) argumenterade för ett starkt danskt inflytande i området under gång- griftstiden, d.v.s. mellanneolitikum. Åberg dis- kuterade förhållandet mellan den »inhemska»
trindyxkulturen och den megalitbyggande »syd-
Trattbägarkulturen på Öland i ljuset av äldre och nyare undersökningar
Av Ludvig Papmehl-Dufay
Papmehl-Dufay, L., 2011. Trattbägarkulturen på Öland i ljuset av äldre och nyare forskning. (The Funnel Beaker Culture on Öland in the light of earlier and more recent investigations.) Fornvännen 107. Stockholm.
This paper deals with evidence for the Early and Middle Neolithic Funnel Beaker Culture (TRB; c. 4000–2800 cal BC) on the island of Öland in the Baltic Sea. Pre- vious research on the subject has mainly dealt with a few megalithic tombs, and a review is presented. Two recently excavated TRB settlement sites on the island are then presented in some detail, and the role of agriculture in the context of the Ear- ly and Middle Neolithic TRB culture on Öland is discussed.
Ludvig Papmehl-Dufay, Arkeologienheten, Kalmar läns museum, Box 104, SE–391 21 Kalmar
lpd@kalmarlansmuseum.se
skandinaviska» flintyxkulturen. Han beskrev ett invasionsartat förlopp (Åberg 1923, s. 18), något som han fann stöd för bland annat genom de markanta skillnaderna i utbredning mellan de
»inhemska» trindyxorna å ena sidan och de »in- vaderande» flintyxorna å den andra. Flintyxorna är vanliga på Öland och verkade samla sig i syn- nerhet på öns mellersta västra del, liksom på små- landssidan av sundet i höjd med detta område.
Tillsammans med de fyra megalitgravarna i Res- mo socken på sydvästra Öland stärkte detta in- trycket av att Åbergs megalitiska invasion verk- ligen ägt rum. Gustawsson (1928, s. 1 ff) var dock mycket kritisk till Åbergs arbete. Hans egna in- satser resulterade bland annat i upptäckten av den första kända rikligt keramikförande boplat- sen från neolitikum i Kalmar län, den gropkera- miska boplatsen i Köpingsvik på Öland (Schulze 1978; Papmehl-Dufay 2006, s. 84 ff; 2010c).
Analyser av öländska lösfynd har under i prin- cip hela 1900-talet utgått från Nils Åbergs sprid- ningskartor, som baserar sig på museisamlingar samt ett antal större privatsamlingar och som presenterar spridningen av fynden på sockennivå (Åberg 1913; 1923). Underlaget för spridnings- kartorna var klassificerbara föremål, företrädes- vis yxor, vilket kan förväntas ge en något miss- visande bild med hänsyn till boplatser (Papmehl- Dufay 2010b). Under mitten av 1990-talet gen- omfördes emellertid en landskapsomfattande in- ventering med sikte på att identifiera stenålders- boplatser. Nyplöjda åkrar över hela ön söktes sys- tematiskt igenom och fynd av avslag, redskaps- fragment med mera noterades varvid antalet kän- da boplatser ökade dramatiskt (Alexandersson et al. 1996). Resultaten från det s.k. Ölandsprojek- tet är införda i fornlämningsregistret (FMIS), men ingen publikation finns. Trots detta har pro- jektet blivit ytterligt betydelsefullt för den fort- satta forskningen om Ölands stenålder, inte minst genom att flera av de identifierade platserna se- nare blivit föremål för exploateringar och där- med utgrävda i varierande utsträckning (t.ex.
Alexandersson 2003; Petersson 2005; Papmehl- Dufay 2009b).
Megalitgravarna på Öland
I Resmo finns idag fyra megalitgravar, av vilka tre ligger samlade tätt tillsammans i byn Mysinge
i södra delen av socknen och den fjärde är belägen strax norr om kyrkan. De tre gravarna i Mysinge är mer eller mindre skadade gånggrifter, medan graven vid Resmo kyrka brukar betraktas som en dös där takblocket saknas. Tidigare uppgifter har talat om »fyra eller fem» megalitgravar (t.ex. Arne 1909, s. 86; Gustawsson 1928, s. 31; Stenberger 1948, s. 307; se även Bergenstråhle 1986). Fastän detta troligen bygger på ett missförstånd är det inte osannolikt att antalet ursprungligen varit större än vad som idag är känt. Oavsett det exak- ta antalet så är ansamlingen av megalitgravar på sydvästra Öland anmärkningsvärd.
Endast en av dessa gravar har undersökts ar- keologiskt, gånggriften Raä 85 i Mysinge som är den sydligaste av gravarna. Fynden från Arnes undersökning av kammaren år 1908 utgörs av mänskliga skelettdelar från ett stort antal indi- vider samt ett antal artefakter som typologiskt sträcker sig över en period på över 2500 år (Arne 1909). Det vida tidsspannet har bekräftats av 14C-dateringar: i dagsläget är 34 mänskliga indi- vider från kammaren daterade av vilka tolv till- hör tidigneolitikum eller början av mellanneoliti- kum, elva kan dateras till sent mellanneolitikum, en kan tillföras senneolitikum och slutligen tio individer har daterats till bronsåldern (Eriksson et al. 2008; Ahlström 2009). Detta ger den un- dersökta gånggriften i Mysinge en unik position i det att majoriteten av de daterade individerna tillhör perioder senare än TRB-fasen (Fornander 2011, s. 58). Benen från kammaren har sedan mitten av 1990-talet även genomgått andra labo- rativa analyser, bland annat av stabila isotoper och mitokondriellt DNA vilket genererat ny kun- skap om de gravlagda och om monumentets an- vändning (tab. 1; Lidén 1995; Lidén et al. 2004;
Kanstrup 2004; Eriksson et al. 2008; Linder- holm 2008; Fornander 2011). Området framför gånggriftens mynning har likaså blivit föremål för undersökning, varvid framkommit ett myn- ningsröse samt under detta två fasadhällar och ett depositionslager med fynd av flinta, enstaka brända ben samt närmare 2 kg starkt fragmen- terad trattbägarkeramik (Alexandersson 2005; se även Arnes rapport i ATA, dnr 2991/ 1937). Ty- pologiskt ligger keramiken i sent tidigneolitikum, ca 3500–3300 cal BC. (Lagergren-Olsson 2003, s.
201 ff; jfr Strömberg 1971, s. 99, 144, 153). De
omfattande analyserna av materialet från My- singe ger oss en ovanlig möjlighet att på en rela- tivt detaljerad nivå betrakta platsen och monu- mentet i ett långtidsperspektiv (Papmehl-Dufay 2011; in press).
En nyutgrävd trattbägarlokal i Resmo
Ett uppenbart problem i framställningar om tratt- bägarkulturen på Öland har länge varit avsak- naden av undersökta boplatslämningar i megalit- gravarnas närhet. I samband med Ölandsprojek- tet lokaliserades ett 30-tal förmodade boplatser och ett 20-tal fyndplatser för flinta i Resmo sock- en, i något fall uppe på landborgskrönet men framför allt längs landborgssluttningen mot väst och på de forntida strandvallarna längre ner mot Kalmarsund (Alexandersson et al. 1996). Många av platserna kunde genom föremålsfynd dateras till neolitikum, men ingen närmare karaktärise- ring var som regel möjlig. Våren 2008 påträffades en dylik plats i Resmo, då en förundersökning och strax därefter en särskild arkeologisk under- sökning genomfördes av ett mindre område i slutt- ningen strax nedanför landborgskrönet (Papmehl- Dufay 2009a). Platsen är belägen ca 350 m nord- väst om Resmo kyrka och endast omkring 250 m från den nordligaste av megalitgravarna, dösen Raä 32. Höjden över havet inom området är ca 35–41 meter, vilket innebär att avståndet till stran- den även under tidigneolitikum var flera kilome- ter.
Utifrån anläggningarnas och fyndens rumsli- ga spridning, samt i viss mån skillnader i karak- tär och fyndinnehåll, har lämningarna inom un- dersökningsområdet registrerats som två skilda fornlämningar, Raä 158 och 159. Den förstnämn- da är belägen på de lägre liggande fastigheterna i väst och innefattar rikligt med anläggningar men relativt sparsamt med fynd i form av keramik och flinta. Enstaka anläggningar innehöll här större mängder tidigneolitisk trattbägarkeramik av sam- ma typ som inom Raä 159. Av fynd och14C-da- teringar att döma innehåller Raä 158 lämningar från såväl tidigneolitikum som den yngre brons- åldern, det senare i form av en14C-datering från en härd. Raä 159 utgörs av ett rikt fyndförande kulturlager i undersökningsområdets nordöstra och högst belägna hörn, som utifrån innehållet av dekorerad keramik kan tillföras tidigneolitisk trattbägarkultur. Lagret varierade i tjocklek från några cm i utkanterna av sin utbredning till ca 0,2 m där det var som tjockast. Omkring 12% av lagret undersöktes, varefter resterande del schak- tades bort i syfte att komma åt underliggande lämningar. I anslutning till och under lagret fram- kom anläggningar i form av stolphål, rännor och gropar. Utöver två raka men inte parallella rän- nor med små stolphål kunde inga stolpburna kon- struktioner identifieras, och lagrets tillkomsthis- toria har inte kunnat klarläggas.14C-dateringar- na visar att lagret troligen tillkommit under fasen TNI, ca 3900–3600 cal BC, men enstaka date- A
Annaallyyss AAnnttaall RReeffeerreennss aannaallyysseerraaddee iinnddiivviiddeerr
14C 30 Eriksson et al. 2008
4 Ahlström 2009
δ13C 13 Lidén 1995
31 Eriksson et al. 2008
4 Ahlström 2009
δ15N 13 Lidén 1995
31 Eriksson et al. 2008
DNA 13 Linderholm 2008
Cu 11 Lidén 1996
Zn 11 Lidén 1996
δ34S 29 Fornander 2011
87Sr/86Sr 9 Fornander 2011
Tab. 1. Laborativa analyser av benma- terialet från gånggriften Raä Resmo 85 i Mysinge, Öland. —Scientific analyses performed on bones from the passage tomb at Mysinge, Öland.
ringar och fynd visar också att platsen återan- vänts under sent MNA omkring 3000–2700 cal BC (tab. 2).
Fynden från hela undersökningen omfattar närmare 10 kg keramik, ca 400 g flinta och ca 180 g brända ben. Av dessa framkom ca 6 kg keramik, 300 g flinta och 130 g bränt ben i det fyndrika kulturlagret av vilket som sagt 12% undersöktes.
En enkel uppskattning visar således att den del av lagret som var belägen inom undersökningsom- rådet, ca 150 m2, kan ha innehållit uppemot 60 kg keramik och 3 kg flinta.
En enda kärlform har med säkerhet kunnat identifieras bland keramiken från Resmo: tratt- bägaren. Utöver dessa kärl finns en skärva som sannolikt härrör från en lerskiva. Drygt 10% av skärvorna uppvisar dekor. Med några få undan- tag har dekoren varit placerad på kärlens övre del, på halsen strax under och ibland ovanpå myn- ningskanten. Bland de verktyg som använts för att skapa dekoren dominerar intryck av tvinnat snöre fullständigt. Tre olika mönstervarianter kan urskiljas som särskilt vanliga: intryck av tvinnat snöre i en eller flera horisontella rader under myn- ningen, samma mönster men med fingerdragna vertikala fåror som avdelar de horisontella rader- na samt intryck av tvinnat snöre i både horison- tella och vertikala rader som tillsammans bildar ett rutmönster (fig. 1). Kärlen med hori sontella snörintryck under mynningen har ofta varit för - sedda med snörintryck även uppe på mynnings - randen. Den absoluta merparten av keramiken kan typologiskt föras till tidig trattbägarkultur och TNI, medan förekomst av bukstreck (en skärva) samt en 14C-datering av träkol visar på viss aktivitet på platsen även under sen TNII/ti - dig MN (Lagergren-Olsson 2003). Flint materia -
let domineras av sydskandinavisk flinta, och inne- fattar ett flertal skrapor, två tvärpilar, ett bränt stycke från en flintyxa samt ett 20-tal av-slag från slipade flintyxor. Som ett betydligt äldre inslag märks en lancettmikrolit i den lokala ordo viciska flintan.
Kulturlagret är intressant dels genom sin fynd- rikedom och välavgränsade karaktär och dels gen- om närheten till dösen Raä 32 mot ost-sydost. Vi kunde inte avgränsa lagret åt detta håll, och de ca 150 m2 som var belägna inom undersöknings- området utgör sannolikt bara en del av en större helhet vars relation till megalitgraven i dagsläget är oklar. Om dateringen stämmer har fynden i lagret avsatts några hundra år innan megalitgra - ven byggdes. Samtidigt har vi tolkat det monu - mentala läget och fyndrikedomen som att plat- sen kan ha haft en viss sakral betydelse redan under TNI. Frågan om vad som föregått upp fö - randet av megalitgraven i området framstår som allt mera intressant.
En nyutgrävd trattbägarlokal i Runsbäck
Under totalt en dryg månad 2008 undersökte Kalmar läns museum en boplats med lämningar bland annat från trattbägarkultur i sydöstra de - len av Färjestaden på Öland, ca 15 km norr om megalitgravarna i Resmo. Fornlämningarna in - om det 45 000 m2stora exploateringsområdet hittades i samband med en utredning ett år tidi- gare (Alexandersson 2007). Under sommaren och hösten 2008 genomfördes utgrävningar av valda delar, och det som presenteras i det följande är re - sultaten från den ena av de två huvudsakliga un - dersökningsytorna (se Alexandersson & Papmehl- Dufay 2009; Papmehl-Dufay 2010a).
Den undersökta boplatsen är belägen på den L
Laabb nnrr AAnnll//rruuttaa ÅÅllddeerr BBPP ccaall BBCC PPeerriioodd DDaatteerraatt mmaatteerriiaall Ua-36612 A139 5090+-50 3990–3760 TNI Bränt ben, ej artbest.
Ua-36613 R1, k-lagret 4975+-45 3940–3650 TNI Bränt ben, ej artbest.
Ua-36610 FU A16 4270+-45 3020–2690 MNA Bräkol, ej vedartsbest.
Ua-36611 A73 2630+-45 910–660 Y Brå Träkol, ej vedartsbest.
Tab. 2. Dateringar från trattbägarlokalen i Resmo. Dateringen Ua-36611 är från Raä 158, övriga från Raä 159.
Efter Papmehl-Dufay 2009a, s. 43, 53. —Radiocarbon dates from a recently excavated TRB site in Resmo.
sandiga västsluttningen av Ancylusvallen på om - kring 13,5–15 m.ö.h. Sammanlagt ca 3 100 m2 banades av och rikligt med anläggningar, kul- turlager och fynd framkom. Merparten hittades inom ett begränsat område ca 20–30 m i diame- ter, som efter undersökning kan konstateras ha innehållit spår av åtminstone en byggnad. Anlägg- ningarna dominerades av stolphål samt ned- grävningar av mer oklar funktion. Utöver detta fanns bland annat ett mindre antal härdar, rän- nor och kokgropar. De tillvaratagna fynden ut - görs av keramik, slagen sten samt en mindre mängd brända ben och lerklining. Typologiskt finns en spännvidd från tidigmesolitikum om - kring 7000 cal BC (en lancettmikrolit) till sen- neolitikum ca 2000 cal BC (en flintdolk). 14C- dateringarna bekräftar detta vida spann. Merpar- ten av fynden, i synnerhet keramiken, kan dock på typologiska grunder dateras till tidigneoliti - kum eller tidigaste mellanneolitikum och tratt- bägarkultur, omkring 3600–3000 cal BC.
Bland stenmaterialet dominerar den impor - terade sydskandinaviska flintan (omkring 30%), tätt följd av den lokala ordoviciska flintan. Fyn- den av porfyr och ordovicisk flinta upptas mesta -
dels av större avslag, medan kristianstadsflintan framför allt förekommer som små avslag och splitter. Fynden av kvarts, kvartsit och sandsten är ytterst få. Bland stenföremålen märks en limp- formad överliggare till en sadelformad malsten, som hittades ca 13 m norr om det nedan beskriv- na huset. Typen är vanlig på tidigneolitiska tratt- bägarboplatser i Östra Mellansverige och före - kommer bland annat på Skogsmossen i Västman- land och Skumparberget i Närke (Apel 1996, s.
165; Hallgren 2000, s. 175 ff; Lidström Holm- berg 2004, s. 224 f). Malstensöverliggaren från Runsbäck är tillverkad i sandsten, och tycks vara det sydligaste fyndet av den här typen i Sverige.
Den tillvaratagna keramiken omfattar drygt 700 skärvor och fragment till en sammanlagd vikt av närmare 4 kg. Ungefär en femtedel av skärvorna är försedda med dekormönster, som domineras av intryck av tvärsnodd (ca 84% av de dekorerade) vilken mestadels är anbringad på kärlens hals och/eller buk (fig. 2). Vissa skärvor förefaller komma från helt odekorerade trattbä- gare. Bland de kärlformer som identifierats do - minerar relativt små trattbägare (ca 10–20 cm i diameter). En mindre mynningsskärva med svagt Fig. 1. Snördekorerad keramik från
Raä 159, Resmo sn. Foto förf./
Kalmar läns museum. —TRB pot- tery with twisted cord decoration from Resmo.
konkav hals och en diameter på endast 3 cm har tolkats som ett fragment av en kragflaska. Ensta- ka skärvor från utkanten av området har vi ut - ifrån gods och dekor tolkat som senneolitiska.
Spridningen av trattbägarkeramiken visar en tydlig koncentration till ett område i norra delen av det mellersta schaktet. Förutom de tidigneoli- tiska fynden framkom även merparten av de me - solitiska fynden i detta område. Många framkom vid rensning och representerar av allt att döma ett tunt men fyndrikt tidigneolitiskt kulturlager som sammanfaller med stora delar av det anlägg- ningstäta området. Tre större stolphål bildade här en rad i orienterad i sydvästlig-nord-ostlig riktning vilken tolkats som de takbärande stol- parna i ett tvåskeppigt långhus. De tre stolp hålen mätte omkring 0,55–0,8 m i diameter och hade ett djup om ca 0,3-0,4 m räknat från den fram- schaktade och rensade ytan. Två av stolp hålen var stenskodda. Dessa takbärande stolphål skiljde sig genom sin storlek tydligt gentemot övriga stolp - hål i området, vilket tillsammans med deras in - bördes placering stärker tolkningen att de ska för - stås som delar i en och samma konstruktion. Av - ståndet mellan stolphålen var ca 3 respektive 4 m.
Väggarnas placering och ut seen de kunde vi inte klarlägga helt, delvis på grund av förhistorisk aktivitet på platsen efter det att det förmodade huset tagits ur bruk, men också på grund av tids- brist vid undersökningen. En riktlinje i sökandet efter väggarnas placering var dels fyndet av en handfull bitar av lerklining i två av anläggning - arna, och dels en sotig ränna som vi tolkade som del av väggkonstruktionen alternativt någon form av ingång längs mellersta delen av husets norra långvägg.
Om tolkningen är korrekt innebär det att hu - set bör ha varit omkring 5 m brett och ca 12 m alternativt ca 15 m långt. Osäkerheten i längdan- givelsen syftar till att ge utrymme för att ytterli- gare en takbärande stolpe kan ha funnits där en gångväg och ett VA-schakt går idag. Båda dessa varianter är fullt tänkbara sett i relation till övri- ga kända hus från perioden i fråga i Skandina - vien. Ett hasselnötsskal från ett av de takbärande stolphålen har 14C-daterats till 3630–3350 cal BC.
(2σ), och ett hasselnötsskal från en stor avfalls- grop som skar södra långväggen på huset 14C- daterades till 3520–3130 cal BC. (2σ; tab. 3). Sta- tistiskt är de båda dateringarna inte åtskilj bara,
Fig. 2. Tvärsnoddsdekorerad keramik från Runsbäck. Foto för- fattaren/Kalmar läns museum. — Whipped cord decoration from Runsbäck.
och eftersom hasselnötsskalen inte kan hävdas ha en funktionell koppling till anläggningarna i fråga kan dateringarna inte användas vare sig för att helt säkert datera huset eller för att avgöra om hu set är äldre eller yngre än gropen. Den sam lade bilden av fyndmaterial och 14C-date ringar gör det dock tro- ligt att huset ska dateras till tiden omkring 3600–
3300 cal BC, TNII, vilket stämmer bra med lik- nande hus i andra de lar av landet.
Generellt kan sägas att huset från Runsbäck i storlek och utseende, så långt det gått att avgöra, stämmer bra överens med tidigneolitiska hus av mossbytyp, d.v.s. tvåskeppiga hus med rundade gavlar och konvexa eller raka långväggar (Lars- son 1992, s. 66 ff; Apel 1996; Artursson et al.
2003, s. 64 ff). I en sammanställning från 2003 nämns närmare 30 hus av mossbytyp i södra och mellersta Skandinavien (Artursson et al. 2003, s.
69 ff). Husen förekommer i olika varianter och storlekar, från endast 6 m upp till 20 m långa och 3,5–6,5 m breda med två till fyra eller eventuellt fem takbärande stolpar. Det vanligaste förefaller vara hus med tre takbärande stolpar och en längd av omkring 12–13 m, och en orientering av huset i mer eller mindre öst-västlig riktning. I Sverige har tidigneolitiska hus av mossbytyp identifie- rats i Skåne (16 st), Halland (1 st), Östergötland (1 st), Västmanland (1 st) och Närke (2 st). Siff - rorna inom parentes är hämtade från Artursson et al. (2003, s. 72). Ytterligare tidigneolitiska hus av liknande typ har framkommit på senare år bland annat i Östergötland (Carlsson 2004; Sten- vall 2007). Huset i Runsbäck är ett av de få hus av mossbytyp som påträffats i sydöstra Sve rige. Hus - typens datering har varit omdiskuterad. I sin gen- omgång tar Artursson et al. (2003, s. 123) upp fem mossbyhus som de anser väldaterade utifrån pro -
vernas och fyndens kontextuella sammanhang.
Dateringarna faller här i TNI, TNII och kanske MNI, vilket stämmer bra med den föreslagna da - teringen av huset i Runsbäck.
Fynden av keramik uppvisar en tydlig koncen- tration till området i och strax utanför huset på dess sydvästra, västra och nordvästra sidor (fig.
3). Fynden av sydskandinavisk flinta hade unge- fär samma utbredning, bortsett från att de så gott som uteslutande låg utanför huset. Det är frest - ande att tolka detta mönster som att aktiviteter kopplade till flinthantverk utförts utanför huset, medan keramiken använts såväl inomhus som ut - omhus. Resonemanget kompliceras dock av den stora kronologiska spännvidden: det är uppen- bart att inte alla de fynd och anläggningar som dokumenterats i och omkring utbredningen för huset tillkommit under ett och samma skede. Dels finns mesolitiska aktiviteter av oklar omfattning belagda direkt söder om och inom utbredningen för huset, och dels fanns en större tidigneo litisk avfallsgrop som utan tvekan skar husets södra vägg linje och således måste ha tillkommit före el - ler efter huset. Vid undersökningen av gropen no - terade vi i fyllningen två möjliga stolp hål i form av stensamlingar kring mörkfärgade partier. Om dessa verkligen utgjorde stolphål kan de even - tuellt ha fungerat som väggstolpar i huset, vilket skulle innebära att huset tillkommit efter det att gropen fyllts igen. Detta är emellertid en mycket osäker tolkning, och av fynden ur gropen att dö - ma kan ingen längre tid ha förflutit mellan de båda i så fall. Keramiken från avfallsgropen inklu- derar flera skärvor med korta in tryck av mycket grov tvärsnodd, något som vanligen anses höra hemma i början av tidigneolitikum (Hallgren 2008, s. 150). Denna dekorform förekommer i relativt L
Laabb nnrr AAnnll nnrr ÅÅllddeerr BBPP ccaall BBCC PPeerriioodd DDaatteerraatt mmaatteerriiaall
Ua-37459 324 8890+-60 8250–7810 Tidigmeso Hasselnötsskal
Ua-37460 331 4620+-40 3520–3130 TN II/MNA Hasselnötsskal
Ua-37461 332 4650+-40 3630–3350 TN II Hasselnötsskal
Ua-37869 594 4135+-45 2880–2570 MN B Träkol, blandat
Ua-37870 624 8170+-60 7350–7040 Tidigmeso Träkol, tall
Tab. 3. Resultaten från 14C-dateringar från trattbägarboplatsen i Runsbäck. Efter Alexandersson & Papmehl- Dufay 2009, s. 80. —Radiocarbon dates from Runsbäck.
stort antal i området kring huset, vilket är en intressant iakttagelse eftersom snarlik keramik finns bland annat från flera Vrå-boplatser i Söderman- land (Kihlstedt et al. 1997, s. 116).
Keramik till vardags och fest
Trattbägarkeramiken från Resmo och Runsbäck uppvisar såväl likheter som skillnader sinsemel- lan (tab. 4). Kronologiskt följer de båda mer eller mindre på varandra, där keramiken från Resmo huvudsakligen kan dateras till TNI och den från Runsbäck bör tillföras framför allt TNII. I en in - ledande detaljerad keramikanalys har Ole Stil-
borg (in press) tunnslipanalyserat tio skärvor var- dera från de båda platserna. Resultaten visar en mycket tydlig skillnad de båda emellan, där Runs- bäck visar en viss heterogenitet vad gäller råma- terial och teknik medan keramiken från Resmo är extremt homogen och teknologiskt sett skulle kunna komma från en enda hant ver kare. Den observerade skillnaden pekar på vad som redan antytts, att resmomaterialet representerar något annat än det vi vanligen uppfattar som boplats - aktiviteter.
Typologiskt ligger båda materialen väl i linje med den gängse bilden av trattbägarkeramik från
Fig. 3. Huset i Runsbäck med spridningen av keramik och sydskandinavisk flinta. Mörk- grått = takbärande stolpar, ljus- grått = möjlig del i väggkon- struktion. Efter Alexandersson
& Papmehl-Dufay 2009, s. 84.
—A Neolithic house foundation at Runsbäck, with finds of pot- tery and flint indicated. Dark grey = roof-bearing posts, light grey = possible part of wall.
TNI och TNII, där den tidigare resmokeramiken kan jämföras med den skånska Oxiegruppen och den något senare keramiken från Runsbäck med Svenstorpsgruppen (Larsson 1984). Därmed inte sagt att parallellerna till just skånskt material är de enda relevanta eller mest tydliga: andra, mer närstående paralleller är lätta att hitta, och för såväl Resmo som Runsbäck finns likheter med olika områden, såväl norrut som mot väst och sydväst. Keramiken från Resmo har sin närmsta motsvarighet i det tidigneolitiska materialet från Kvarteret Seglaren i Växjö, där så gott som samt - liga formgivningsvarianter i resmomaterialet åter- finns (Åstrand 2004). Det tidigneolitiska mate - rialet från Hunneberget i nordöstra Skåne är ock- så en nära parallell i flera avseenden (Lagergren 2007). Goda paralleller till delar av materialet finns även österut, såväl i Alby på Ölands östra sida som på Gotland (Bendixen 1976; Österholm 1989). Till keramiken från Runsbäck har jag inte hittat några nära paralleller från sydöstra Sve - rige. Däremot uppvisar materialet stora likheter med fynd från Mellansverige, exempelvis från Skogsmossen i Västmanland (Hallgren 2008).
Fyndet av en sadelformad malsten vid Runsbäck pekar likaså mot Mälardalen, samtidigt som när- varon av ett mossbyhus liksom dominansen för
sydskandinavisk flinta gör att anknytningen till Skåne också är påtaglig.
Neolitiskt jordbruk på Öland
Jordbrukets roll inom trattbägarkulturen är sär - skilt intressant att diskutera ur ett öländskt per- spektiv, då laborativa analyser av neolitiskt ske - lettmaterial här gett resultat som tolkats som att jordbruk med odling inte fick ordentligt fäste på ön förrän under senneolitikum (Kanstrup 2004;
Eriksson et al. 2008). Tolkningen bygger på ana - lyser av neolitiska skelett från ett antal platser på Öland, inklusive den undersökta gånggriften i Mysinge. Människor inom trattbägarkulturen på Öland tycks ha livnärt sig på boskapsskötsel i kombination med fiske, jakt och insamling. Od - lingen har haft ringa eller ingen närings ekono - misk betydelse.
Bevarade obrända ben saknas dessvärre i så - väl Resmo som Runsbäck, och de brända benen är så få och fragmenterade att jag inte ansett ana - lyser som meningsfulla. Vid undersökningen i Res- mo hittades fyra kotänder av vilka endast emal- jen fanns kvar.14C-datering är inte möjlig. Fynd- sammanhanget talar dock för att tänderna hör till trattbägarfasen, d.v.s. TNI. Växtmakrofossil- analyser av jordprover genomfördes inte inom R
Reessmmoo/Runsbäck K
Käärrllddeell AAnnttaall AAnnddeell ddeekk %% MMeeddeellttjjoocckklleekk mmmm Mynning 110000 8800 77,,77
25 48 8,7
Hals 220099 3311,,11 77,,77
64 51,6 9,3
Skuldra 2266 00 88,,33
4 50 9
Buk 11005588 22,,66 88,,44
357 13,4 10
Botten 88 00 1133,,99
8 0 7
Fragment 884488 00,,55 --
308 1,3 -
Total 22225500 88 88,,22
767 13 9,8
Tab. 4. Ett urval av parametrar för keramiken från Resmo (fetstil) respektive Runsbäck.
—Selected parameters describing the pottery from Resmo (bold) and Runs- bäck (italics).
ramen för undersökningen i Resmo, däremot i Runsbäck där sju prover om totalt 16 liter jord analyserades (Regnell 2009). Träkol hittades i samt liga prover, men resultaten utöver detta in - skränker sig till hasselnötskal i tre prover samt ett hallonfrö och ett frö av häckvicker. Inga rester av odlade grödor hittades således. För att komma vidare med diskussionen kring odlingen genom - går keramiken från Resmo och Runsbäck en över- siktlig analys av fröavtryck. Arbetet pågår i skri- vande stund, och från båda platserna finns redan säkerställda avtryck av odlade växter (brödvete i Resmo, emmer- eller speltvete i Runsbäck; e-post från Mats Regnell 2011-02-25) vilket sannolikt visar att man åtminstone hanterat säd såväl i Res - mo som i Runsbäck.
Ett annat fynd av intresse i sammanhanget gjor des vid en arkeologisk förundersökning år 2008 vid Pettersholm strax norr om Halltorp på västra Öland (fig. 4). I en cirkelrund ca 0,65 m stor grop låg stora delar av ett skelett av en nöt - kalv som 14C-daterats till omkring 3500–3100 cal BC (Papmehl-Dufay 2008b). Fyndet är där - med samtida med trattbägarkulturen och utgör det äldsta säkert daterade direkta belägget för bo skapsskötsel på Öland. En DNA-analys genom- förd av Emma Svensson vid Evolutionsbiolo -
giskt centrum i Uppsala visar att kalven är en kvi- ga som genetiskt inte skiljer sig nämnvärt från övriga domesticerade kor i det förhistoriska Eu - ro pa (e-post från Emma Svensson 2010-01-11).
En osteologisk genomgång utförd av Ylva Tell- dahl vid Stockholms universitet visade att skelet- tet inte är komplett; tre av de köttrika överbenen saknas, men de nedre delarna har lagts ned, sanno- likt med hud och kött ännu på plats. Andra kött- rika delar finns likaledes kvar (e-post från Ylva Telldahl, 2010-02-02). Kroppen har lagts ned i den sparsamt tilltagna runda gropen troligen ned- stoppad i en säck eller liknande, med halsen utåt och nacken bakåtböjd i en onaturlig vinkel. Posi- tionen ger inte intryck av att kalven begravts på ett vördnadsfullt sätt. Men att delar av kalven konsumerats, sannolikt i nära anslutning till ned- läggningen, ger ändå associationer till rituella handlingar. Inga andra anläggningar eller fynd framkom i anslutning till kalven, och dess arkeo- logiska sammanhang är därför fortfarande inte klarlagt. En möjlighet är att man åt och lade ner kalven som ett led i en begravnings ritual, och att platsen markerar ett gravfält från tidig/mellan- neolitikum. I nuläget finns emellertid inget kon - kret som styrker detta. Åkern strax nedanför fynd- platsen har inte undersökts.
Fig. 4. Neolitisk kalv från Petters- holm. Foto förf./Kalmar läns- museum. —The Neolithic calf from Pettersholm.
Sammantaget visar fynden i Resmo och Runs- bäck, tillsammans med det övriga trattbägarma- terialet från ön och sannolikt även kalven från Pettersholm, att Öland var djupt involverat i tratt- bägarkulturens traditioner och kontaktnät re dan från ett tidigt skede av TNI strax efter 4000 cal BC. Det faktum att megalitgravar byggts på ön redan i det inledande skedet av traditionens in - förande i Skandinavien talar också för att förank - ringen i sydskandinavisk trattbägarkultur varit långt mycket starkare på delar av Öland än i många andra områden i sydöstra och östra Sve rige. An - ledningen till detta har länge diskuterats. Ofta har den ovanligt bördiga Mörbylångadalen nedanför Resmo lyfts fram som en förklaring (t.ex. Åberg 1923; Hagberg 1979), och därmed har indirekt jordbruket och spannmålsodling tillskrivits en överordnad och avgörande betydelse i samman- hanget. Med tanke på den primitiva teknologin hos det tidigneolitiska åkerbruket kan emellertid knappast de bördiga men tunga moränlerorna i detta område ha odlats; i stället skulle sådan od - ling ha skett på de mer lättgrävda sandiga jordar- na i anslutning till de forntida strandvallarna, dit också boplatsläm ningarna uppenbarligen är kon- centrerade. Växt makrofossilanalysen i Runsbäck visade samtidigt att det är långt ifrån säkert att sådan odling före kommit i anslutning till boplat- serna, och själva odlingens roll över huvud taget inom trattbägar kulturen på Öland har ifråga satts.
När det gäller den starkt etablerade trattbägar - kulturen i om rådet finns delar av förklaringen av allt att döma i det kommunikativa geografiska läget. Det är rimligt att tänka sig långväga färder i kanot (Pettersson & Wikell 2010). Kalmarsund utgör en naturlig passage för färder längs ost kus - ten, och västra Öland och Kalmarkusten är na - turliga anhalter längs vägen. För människor i om- rådet har således långväga kulturutbyte och kon- takter varit naturliga och påtagliga, vilket yttrat sig i att influenser fått frodas från olika håll inom ett område på mellersta västra Öland och det in - tilliggande fastlandet kring Hagbyåns mynning.
Sannolikt har här inte bara funnits megalitgra - var, utan även större samlingsplatser där cere- monier och utbyten av olika slag kunnat hållas.
En sådan plats finns vid Igelösa Åsar i Voxtorps socken, där fynd antyder ett vitt kontaktnät och en ganska omfattande produktion av flintyxor
(Gurstad-Nilsson 2001; Petersson 2001; 2009).
Avslutningsvis kan konstateras att det mate- rial som under de senaste åren framkommit gen - om analyser och arkeologiska undersö ning ar lå - ter oss teckna ny och mera detaljerad bild av tratt- bägarkulturen i området. Från att nästan ute- slutande ha handlat om megalitgravar kan bilden av TRB på Öland nu belysas utifrån platser med olika funktion och med inslag av såväl sakral som profan natur. Den materiella kultur som doku- menterats vid undersökningarna ger oss möj- ligheter att sätta in Öland i ett större kulturellt och geografiskt sammanhang, och analyserna av benen från Mysinge ger oss en unik inblick i gånggriftens användning och betydelse över år - tusenden.
Referenser
Ahlström, T., 2009. Underjordiska dödsriken. Humanos- teologiska studier av neolitiska kollektivgravar.Coast to coast books 18. Göteborg.
Alexandersson, K., 2003. Björnhovda 8:227. Fornläm- ning 245, Torslunda sn, Mörbylånga kn, Öland. Arkeo- logisk förundersökning 2002.Rapport Kalmar läns museum.
– 2005. Rapport över arkeologisk undersökning 2004 vid gånggriften Resmo Raä 85, Resmo sn, Öland. Opub- licerad rapport.
– 2007. Arkeologisk utredning inför detaljplaneändring.
Runsbäck 5:2, 7:9, Torsunda socken, Mörbylånga kom- mun, Öland. Arkeologisk utredning, 2007. Arkeolo- gisk rapport, Kalmar läns museum.
Alexandersson, K.; Gurstad-Nilsson, H. & Källström, M., 1996. Stenålder i järnåldersland. Om den på - gående specialinventeringen på Öland. Bulletin för arkeologisk forskning i Sydsverige1996:2–3. Lund.
Alexandersson, K. & Papmehl-Dufay, L., 2009. Två stenåldersboplatser i Runsbäck. Särskild arkeologisk un - dersökning 2008, Runsbäck 5:2, 5:66 och 7:9, Torslunda socken, Mörbylånga kommun, Öland.Arkeologisk rap- port 2009:49. Kalmar läns museum.
Apel, J. (red.), 1996. Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk aktivitetsyta och tidigneolitiska trattbägarlokaler vid Skumparberget i Glanshammars sn, Örebro län, Närke.
För- och slutundersökningsrapport från Arkeo- logi konsult AB. Upplands-Väsby.
Arne, T.J., 1909. Stenåldersundersökningar II. En öländsk gånggrift. Fornvännen 4.
Artursson, M.; Linderoth, T.; Nilsson, M-L. & Svens- son, M., 2003. Byggnadskultur i södra och meller- sta Sverige. Svensson, M. (red.). I det neolitiska rum- met. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan.
Riksantikvarieämbetet. Lund.
Bendixen, E., 1976. Tidigt nordiskt krukmakeri från
Albyboplatsen i Hulterstads socken på Öland. Kal - marnas51. Kalmar.
Bergenstråhle, I., 1986. Ölands megalitgravar. C-upp- sats. Stockholms universitet.
Carlsson, T., 2004. Neolitisk närvaro. En nästan fynd- lös tidigneolitisk gård vid Bleckenstad i Ekeby socken, Östergötland. Fornvännen 99.
Eriksson, G.; Linderholm, A.; Fornander, E.; Kanst - rup, M.; Schoultz, P.; Olofsson, H. & Lidén, K., 2008. Same island, different diet. Cultural evolu- tion of food practice on Öland, Sweden, from the Mesolithic to the Roman Period. Journal of Anthro- pological Archaeology27. New York.
Fornander, E., 2011. Consuming and communicating iden- tities. Dietary diversity and interaction in Middle Neo - lithic Sweden. Theses and Papers in Scientific Ar - chaeology 12. Stockholm.
Gurstad-Nilsson, H., 2001. En neolitisering – två för- lopp. Tankar kring jordbrukets etablering i Kal - marsundsområdet. Magnusson, G. (red.). Möre.
Historien om ett småland. E22-projektet. Kalmar läns museum.
Gustawsson, K-A., 1928. Kalmar läns stenålder. Opub- licerad licentiatavhandling. Uppsala universitet.
Hagberg, U-E., 1979. Den förhistoriska Kalmarbyg- den. Hammarström, I. (red.). Kalmar stads historia 1.
Kalmarområdets forntid och stadens äldsta utveckling.
Tiden intill 1300-talets mitt. Kalmar.
Hallgren, F., 2000. Lineage, identity and pottery de - sign. Olausson, D. & Vandkilde, H. (red.). Form, function and context. Material culture studies in Scan- dinavian archaeology. Acta Archaeologica Lunden- sia, Series in Octavo 31. Lund.
– 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överre- gionala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur.
Coast to coast books 17. Uppsala.
Kanstrup, M., 2004. Studie i senneolitisk diæt. Analyse av stabile kulstof- og kvælstofisotoper i skeletmateriale fra ölandske grave. CD-uppsats i laborativ arkeologi 2003/ 2004. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Kihlstedt, B.; Larsson, M. & Nordqvist, B., 1997. Neo - litiseringen i Syd-, Väst- och Mellansverige. Social och ideologisk förändring. Larsson, M. & Olsson, E. (red.). Regionalt och interregionalt. Sten ålders - undersökningar i Syd- och Mellansverige.Riksantik- varieämbetet Arkeologiska undersökningar, Skrif - ter 23. Stockholm.
Lagergren[-Olsson], A., 2007. Den neolitiska kera - miken. Andersson, M. (red.). Kustslättens mötes- platser. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
Lagergren-Olsson, A., 2003. En skånsk keramikhisto- ria. Svensson, M. (red.). I det neolitiska rummet.
Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Lund.
Larsson, M., 1984. Tidigneolitikum i Sydvästskåne. Kro- nologi och bosättningsmönster. Acta Archaeologica Lundensia, Series in Quarto 17. Lund.
– 1992. The early and middle Neolithic Funnel Beaker culture in the Ystad area (southern Scania).
Economic and social change, 3100–2300 BC. Lars- son, L. et al. (red.) The archaeology of the cultural land- scape. Field work and research in a South Swedish rural region. Acta Archaeologica Lundensia, Series in Quarto 19. Lund.
Lidén, K., 1995. Prehistoric diet transitions. An archaeo- logical perspective. Theses and papers in scientific archaeology 1. Stockholm.
Lidén, K.; Eriksson, G.; Nordqvist, B.; Götherström, A. & Bendixen, E., 2004. “The wet and the wild followed by the dry and the tame” – or did they occur at the same time? Diet in Mesolithic and Neolithic southern Sweden. Antiquity 78:299. York.
Linderholm, A., 2008. Migration in prehistory. DNA and stable isotope analyses of Swedish skeletal material. The- ses and papers in scientific archaeology 10. Stock- holm.
Lidström Holmberg, C., 2004. Saddle querns and gen- dered dynamics of the early Neolithic in Mid Cen- tral Sweden. Knutsson, H. (red.). Coast to coast – arrival. Results and reflections.Coast to coast books 10. Uppsala.
Papmehl-Dufay, L., 2006. Shaping an identity. Pitted Ware pottery and potters in southeast Sweden.Theses and pa - pers in scientific archaeology 7. Stockholm.
– 2008a. Senneolitiska boplatslämningar och våtmarks - lager. Öland – Kalmar län. Kolstad 39:1, Köping sn, Öland. Arkeologisk utredning. Kalmar läns museum, arkeologisk rapport februari 2008.
– 2008b. Kalven i gropen. Arkeologisk förundersökning, Pettersholm 1:7 och 1:8, Högsrum sn, Öland, Kalmar län.
Kalmar läns museum, arkeologisk rapport 2008.
– 2009a. En trattbägarlokal i Resmo. Arkeologisk förun- dersökning och särskild arkeologisk undersökning 2008, Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16, Resmo socken, Mörbylån- ga kommun, Öland.Kalmar läns museum, arkeolo- gisk rapport 2009:29.
– 2009b. Ett senneolitiskt flatmarksgravfält? Arkeologisk förundersökning, särskild arkeologisk undersökning, Björn- hovda 1:27, Raä 178, 180 och 270, Torslunda socken, Mörbylånga kommun, Öland. Kalmar läns museum, arkeologisk rapport 2009:18.
– 2010a. Runsbäck. En trattbägarboplats på Öland.
Alexandersson, K. et al. (red.). Forntid längs ost kus - ten. Blankaholmsseminariet de två första åren.Väster- vik.
– 2010b. Late Neolithic burial practice on Öland.
Martinsson-Wallin, H. (red.). Baltic prehistoric in- teractions and transformations. The Neolithic to the Bronze Age. Gotland university press 5. Visby.
– 2010c. Stenåldersgravar i Köpingsvik – inte bara mellanneolitikum. Alexandersson, K. et al. (red.).
Forntid längs ostkusten. Blankaholmsseminariet de två första åren. Västervik.
– 2011. The passage grave at Mysinge, Öland, SE
Sweden in a long-term perspective. Archaeologia Lituana12. Vilnius.
– In press. The life of a zebra crossing. Biographical approaches to place. Kommande BAR-volym kring sessionen “NW Europe in Transition: The Early Neolithic in Britain and South Sweden”, Nordic TAG Kalmar 2011.
Petersson, M., 2001. Keramiska in- och uttryck. Mag- nusson, G. (red.). Möre. Historien om ett småland.
E22-projektet.Kalmar läns museum.
– 2005. Äppelodlingen. Arkeologisk utredning och sär skild undersökning, Björnhovda 1:10, Torslunda sn, Öland.
Kalmar läns museum, arkeologisk rapport.
– 2009. Igelösa åsar. Arkeologisk undersökning 1961. Raä 15 och 16, Bjursnäs 1:6, Voxtorps sn, Kalmar kommun, Småland. Nationella Rapportprojektet 2008. Kal - mar läns museum, arkeologisk rapport 2009:6.
Pettersson, M. & Wikell, R., 2010. Uniting boats.
Coastal people ride seaworthy and beautiful boats.
Larsson, L. & Papmehl-Dufay, L. (red.). Uniting Sea II. Stone Age societies in the Baltic Sea region. OPIA 51. Uppsala.
Regnell, M., 2009. Analysrapport. Växtmakrofossil- analyser av jordprover från Runsbäck, Öland. Bila- ga 5 i Alexandersson & Papmehl-Dufay 2009.
Schulze, H., 1978. Stenåldersboplatsen i Köpingsvik.
Kalmar län.
Stenberger, M., 1948. Det forntida Öland. Palm, B. et al. (red.). Öland. Lund.
Stenvall, J., 2007. En Vråboplats i Kimstad. UV Öst Rap- port 2007:45, Arkeologisk för- och slutundersök- ning. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för ar - keologiska undersökningar. Linköping.
Stilborg, O., in press. Keramiken på två tidigneolitiska lokaler på Öland. SKEA rapportmanus.
Strömberg, M., 1971. Die megalithgräber von Hagestad.
Zur problematik von Grabbauten und Grabriten.Acta Archaeologica Lundensia, Series in Octavo 9. Lund.
Åberg, N., 1913. Kalmar läns stenålder. Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening6.
– 1923. Kalmar läns förhistoria. Södra Kalmar län 1.
Kalmar.
Åstrand, J., 2004. Tretton långhus och en begravning.
Arkeologi i kv Seglaren.Smålands museum. Växjö.
Österholm, I., 1989. Bosättningsmönstret på Gotland un - der stenåldern. Theses and Papers in Archaeology, new series A3. Stockholm.
Summary
This paper presents and discusses evidence for the Early and Middle Neolithic Funnel Beaker Culture (c. 4000–2800 cal BC) on the island of Öland, south-east Sweden. Investigations during the early 20th century, including the excavation in 1908 of a passage tomb at Mysinge, one of the island's four known megalithic tombs, are placed in relation to later efforts such as extensive scien- tific analyses of bones from the excavated passage tomb. Here, efforts starting in the mid 1990s and continuing to this day have resulted in a large body of data concerning the people buried in the chamber of the passage grave over a period of some 2500 years, from the late Early Neolithic into the Middle Bronze Age. Analyses include radiocarbon dates of 34 individuals as well as analyses of stable isotopes (13C, 15N, 34S, 87Sr/
86Sr), trace elements (Cu and Zn) and ancient DNA. Taken together, this makes the Mysinge passage tomb one of the most intensively ana - lysed graves in the country.
In recent years, archaeological excavations have produced new sites and finds that contri - bute to the knowledge of the TRB culture and early farming on the island. Two sites, Resmo and Runsbäck, are presented in some detail. At Runsbäck, traces of a two-aisled long house dat- ing to the later Early Neolithic were identified together with a concentration of diagnostic pot- tery and flint debitage. This is the earliest identi- fied house foundation on the island and one of the rare Mossby type houses in south-eastern Sweden. Architecture and flint raw materials point towards the south-west and Scania/Denmark, whereas other traits (e.g. the decoration of the pottery) suggest cultural affinities with east cent- ral Sweden to the north.
At Resmo, only some 250 metres from one of the megalithic tombs, a culture layer extremely rich in finds of flint and Early Neolithic TRB pottery was found and partly excavated. No built structure was identified, and it is suggested that the site represents ritual activities possibly con- nected to, or rather preceding, the construction of the tomb in the later Early Neolithic. Analyses of ceramic thin sections from the two sites have further emphasised the suggested difference: the Runsbäck assemblage shows certain variability in clays and tempering while the Resmo pottery is extremely homogeneous in technical terms, probably representing a very brief period of pro- duction possibly within one generation of pot- ters.
Earlier research on the TRB culture of Öland has mainly been concerned with the megalithic tombs and especially the excavated Mysinge tomb.
The newly excavated sites allow for a somewhat more varied picture. The extensive data from analyses of bones from the passage tomb can now be seen in context, and the role of farming and the ways of the TRB culture on the island in the Early and Middle Neolithic can be discussed in a broader sense. An isolated but spectacular find in this context is the calf sacrifice from Pettersholm, western Öland, found in 2008 and radiocarbon dated to the Early / Middle Neolithic transition.
In summary, the reviewed evidence suggests that Öland was deeply involved in the ways of the Ear- ly Neolithic TRB culture, more so than nearby areas on the mainland. The reasons were proba- bly manifold, one possible explanation being the communicative geographical setting in the Baltic Sea.
