Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng
Mobbning
Strategier, metoder och åtgärder
Bullying
Strategies, methods and measures
Johan Böklin
Lärarexamen 180 poäng Lärarutbildning 60p 2007-10-24
Examinator: Mariann Enö Handledare: Bengt Cederberg
Sammanfattning
Jag har med denna uppsats berört några frågor och arbetssätt om mobbning. Mitt syfte har varit att undersöka hur personalen på en sydsvensk skola definierar, hanterar och förebygger mobbning. I uppsatsen har jag intervjuat fyra olika personer från en och samma skola, varav tre är pedagoger och en är kurator. Jag har försökt göra så likartade intervjuer som möjligt, för att ge varje respondent samma förutsättningar. Jag har använt mig av litteratur inom ämnet för att kunna jämföra respondenternas svar med erkända forskares teorier. Vidare har jag också redogjort för vad olika lagar och styrdokument säger om mobbning. Dessa har jag också jämfört med mina respondenters svar. Med min undersökning kom jag bl.a. fram till att de intervjuade respondenterna har relativt likartade uppfattningar om ämnet, men också att en del skillnader finns att upptäcka. Det kan till viss del ha att göra med min bristande erfarenhet av intervjuteknik. Respondenterna var också väl insatta i vissa av de teorier som erkända forskare har kommit fram till, såsom hur personalen på skolan kan upptäcka, förebygga och bearbeta mobbning. Några exempel är samarbete mellan föräldrar och kollegor, fortbildning, samtalsmöte samt vikten av att besitta en bred kunskap om mobbningens områden.
Innehållsförteckning
Förord ... 7
1. Inledning och syfte ... 9
1.1 Introduktion ... 9
1.2 Syfte och frågeställningar... 11
2. Litteraturgenomgång ... 12
2.1 Styrdokumenten... 12
2.1.1 FN:s konvention om barnets rättigheter ... 13
2.1.2 Skollagen ... 13
2.1.3 Barn- och elevskyddslagen... 14
2.1.4 Arbetsmiljölagen ... 14
2.1.5 Läroplanen LPO 94 ... 15
2.2 Definitioner av mobbning... 16
2.2.1 Mobbning i ett vidare begrepp ... 17
2.3 Skolans hantering av mobbning ... 18
2.4 Att förebygga mobbning... 22
2.4.1 Åtgärder på skolnivå... 23 2.4.2 Åtgärder på klassnivå ... 24 3 Metod... 27 3.1 Val av metod... 27 3.2 Urval ... 28 3.3 Genomförande ... 29 4 Resultat ... 31
4.1 Respondenternas definition av mobbning ... 31
4.2 Skolans hantering av mobbning ... 32
4.3 Skolans olika redskap ... 33
4.4 Förebyggande åtgärder mot mobbning... 35
4.5 Vi kan bli bättre på ... 37
5 Analys, diskussion och slutsats ... 39
5.1 Analys om definitionen mobbning ... 39
5.2 Analys om hantering av mobbning... 39
5.4 Analys om vad vi kan bli bättre på ... 42 5.5 Diskussion ... 43 5.6 Slutsats... 44 Referenser... 45 Litteraturkällor... 45 Internetkällor ... 46 Intervjuer ... 47
Förord
Jag vill tacka den personal som gav mig en del av sin tid och ställde upp på att bli intervjuade. Utan deras medverkan hade jag inte kunnat genomföra min undersökning. Jag vill även tacka min handledare för givande diskussioner under arbetets gång. Vidare vill jag också tacka Johanna för all hjälp och alla tips under den långvariga process, som mitt examensarbete har inneburit.
1. Inledning och syfte
1.1 Introduktion
Tisdag 29 augustiOnt i magen. Drömde att jag satt fast i väggen med tunga kedjor av järn. Försökte ta mig loss. Det gick inte. Har tänkt på drömmen hela dagen.
Lärarna säger att jag ska koncentrera mig på skolarbetet. Borde skärpa mig.
Men på lektionerna tänker jag bara på nästa rast. Hur jag ska bli osynlig. Det är svårare än man kan tro.
Väntar tills alla har gått ut från lektionssalen. Sen låser jag in mig på toaletten.
Gömde mig i korridoren utanför musiksalen. Klarade mig hela rasten. Ritade. Försökte måla drömmen. Flickan i kedjor. Mamma tyckte att den var fin.
En tjej i åttan har pratat med mig i biblioteket några gånger. Kanske vill hon bli min vän. Hoppas.1
Detta är taget ur Emmas dagbok. Hon är 15 år gammal och går på en vanlig svensk skola. Bara tanken att byta liv med henne, även om det bara skulle vara för en dag, skrämmer nog alla. Emma är inte ensam, utan endast en av många, som varje dag blir utsatta för mobbning i den svenska skolan. Bara i årskurs fyra uppger 15 procent av eleverna att de någon gång har blivit utsatt för mobbning. Det motsvarar ungefär 1 av 7 elever.2
I skolverkets senaste attitydundersökning visade det sig att majoriteten av eleverna trivs och känner sig trygga i skolan. Undersökningen som gjordes under år 2006, visade också att i alla skolår och skolformer finns det elever som blir mobbade och kränkta på olika sätt. Enligt elever i skolår 4-6 uppger 4 procent att de känner sig mobbade av andra elever minst en gång i veckan. Av de intervjuade eleverna i skolår 7-9 och
1 Aftonbladet 2 Sylwander, 1998
gymnasiet anser sig 3 procent vara mobbade av andra elever. Undersökningen visade också att oavsett elevgrupp finns det elever som känner sig mobbade av sina lärare. Men det är inte bara elever som blir utsatta för trakasserier i skolan. Av fyra grundskollärare uppger en lärare att de under det senaste året har blivit utsatta för hot, våld eller trakasserier på sin arbetsplats.3
Under den senaste tiden har massmedia uppmärksammat en del mobbningsfall. Ett av de senaste fallen handlar om en 14 årig pojke som bl.a. hade blivit fasttejpad vid ett träd och därefter blivit fotograferad. Bilderna hade sedan spridits till elevens skolkamrater. Fallet anmäldes till skolverket som beslutade att Malmö stad skulle krävas på 150 000 kr i skadestånd. Det är det största skadeståndet sedan den nya lagen, barn- och elevskyddslagen, började gälla den 1 april år 2006.4
Kanske har mobbning och trakasserier alltid funnits i någon form runt om i världen och kanske kommer det alltid att finnas. Idag är mobbning ett brett fenomen som sker på många olika platser i samhället och inte minst i skolan. Mobbningen är ett stort och allvarligt problem för många barn och ungdomar. Den drabbar i stort sätt alla barn och ungdomar och även om man inte är utsatt för mobbning för stunden, finns kanske oron av att drabbas av mobbning någon gång i framtiden. Vuxna måste våga se och agera i alla situationer där mobbning eller annan form av kränkande behandling förekommer. Jag anser att som lärare är det en komplex uppgift att alltid se och uppmärksamma mobbning, men att inte blunda för att det finns, är väl så viktigt och på så sätt arbetar man förebyggande. Under en stor del av min yrkesmässiga tid kommer jag troligen att arbeta med barn och ungdomar i skolan. För mig är det en självklar uppgift, men det ligger också i mitt åtagande att se till att alla elever trivs och känner sig trygga i sin skolmiljö.
3 Skolverket 4 Kvällsposten
1.2 Syfte och frågeställningar
I vårt samhälle förekommer mobbning inom olika instanser och i olika former. Jag riktar med denna uppsats in mig på att redogöra för mobbning inom skolans värld. Det är ett komplext område där många parter behöver samverka för att i största möjliga mån försöka skapa trygghet. Syftet med min uppsats blir att ta reda på vad mobbning är enligt personalen på skolan, hur personalen hanterar mobbning, om det finns några eventuella redskap att vidta samt hur personalen arbetar förebyggande. Genom att jämföra relevant forskning med den intervjuade personalens kunskaper hoppas jag kunna tillgodose mig en bred kompetens kring ämnet som får relevans för mitt yrkesverksamma liv.
Mina frågeställningar är:
• Hur definieras begreppet mobbning enligt personalen på skolan? • Hur hanteras mobbning enligt personalen på skolan?
• Vilka strategier kan personalen på skolan använda sig av vid arbetet med mobbning?
2. Litteraturgenomgång
2.1 Styrdokumenten
Lagen är mycket tydlig. Mobbning får inte förekomma i någon form. När en elev har blivit utsatt för mobbning har det skett en kriminell handling, som t.ex. misshandel, olaga hot eller vållande till kroppsskada5. Alla ska ha rätt att känna sig trygga i skolan. Ingen ska behöva gå omkring och vara rädd för att bli utsatt för kränkande behandling. Likaså ska ingen förälder behöva vara rädd för att ens barn ska bli utsatt för mobbning.6 I Sverige finns ett antal lagar och bestämmelser som är till för att motverka mobbning. Lärare har LPO 94 som styrdokument, men de måste också rätta sig efter Sveriges övriga lagar och förordningar gällande mobbning. Den senaste lagen trädde i kraft år 2006 och har som ändamål att främja barns och elevers lika rättigheter och motverka all form av diskriminering. Andra lagar som tar upp mobbning är Skollagen och Arbetsmiljölagen. Förutom dessa lagar kan man även nämna FN:s barnkonvention som tar upp barnens rättigheter.
5 Friends 2006 6 Olweus 1999, s. 29.
2.1.1 FN:s konvention om barnets rättigheter
Den 20 november år 1989 antogs barnkonventionen av FN:s generalförsamling. Idag har nästan alla länder förbundit sig att förverkliga den. Barnkonventionen grundar sig i att alla barn har samma rättigheter oavsett kön, religion eller hudfärg.7
Barnkonventionen innehåller 54 artiklar. Av dessa är 41 så kallade ”sakartiklar” som fastställer varje barns rättigheter. Resterande artiklar tar upp hur länderna ska arbeta med konventionen. Fyra av sakartiklarna är vägledande för hur helheten i barnkonventionen ska tolkas. Artiklarna är nr 2, 3, 6 och 12. De kallas för de fyra huvudprinciperna och har sammanfattats av Barnombudsmannen enligt följande:8
• Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
• Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som
rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.9
2.1.2 Skollagen
Verksamheten i skolan skall ske utifrån de grundläggande demokratiska värderingarna. Anställda inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. De anställda inom skolans verksamhet ska:
• främja jämställdhet mellan könen
• samt aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska
beteenden.10 7 Barnombudsmannen 8 Barnombudsmannen 9 Barnombudsmannen 10 Skollag 1985:1100
2.1.3 Barn- och elevskyddslagen
Den 1 april år 2006 fick Sverige en ny lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Lagen kom till för att förtydliga skolans ansvar när det gäller att garantera alla barns och elevers trygghet i skolan.11
Alla barn och elever har rätt till att bli behandlade på lika villkor, samt känna trygghet i skolan. Därför säger lagen bl.a. att varje verksamhet ska ha en likabehandlingsplan som ska förebygga och förhindra trakasserier och all annan form av kränkande behandling, som exempelvis mobbning. Om en likabehandlingsplan inte genomförs kommer verksamhetens huvudansvarige att bli skadeståndsskyldig.12
I ett demokratiskt samhälle är alla lika mycket värda och därför måste all form av diskriminering eller kränkande behandling bekämpas med alla medel. Om diskriminering säger lagen:
Ett barn eller en elev får inte missgynnas genom särbehandling på grund av någon av de fem diskrimineringsgrunder som lagen omfattar, det vill säga kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder.
Ett barn eller en elev får inte missgynnas genom att till synes neutrala ordningsregler med mera tillämpas så att de får en i praktiken diskriminerande effekt.13
Då alla kränkningar inte är diskriminering infördes även ett förbud mot annan kränkande behandling. Det gjordes för att täcka in alla former av kränkningar.14
2.1.4 Arbetsmiljölagen
Från och med år 1990 kom även Arbetsmiljölagen att gälla för skolan.15 I Arbetsmiljölagen räknas eleven som arbetstagare och skolledningen som arbetsgivare.
11 Malterin 2006 12 Malterin 2006 13 Malterin 2006 14 Malterin 2006 15 Staff, 1997, s. 42.
Detta ger eleven, precis som den vuxne i arbetslivet, rätt till en trygg och säker arbetsmiljö.16
Reglerna som gäller kränkande särbehandling finns i en särskild föreskrift från Arbetsmiljöverket som bl.a. tar upp att arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten och att arbetsgivaren ska till det yttersta försöka förebygga all form av kränkande särbehandling. Vidare skall det finnas rutiner och åtgärder i verksamheten som i ett tidigt stadium upptäcker och åtgärdar otillfredsställande arbetsförhållanden. Om någon blir utsatt för någon särbehandling skall denne snabbt få hjälp och stöd.17
2.1.5 Läroplanen LPO 94
Enligt läroplanen för den obligatoriska skolan ska alla skolor ha ett handlingsprogram mot mobbning. Det är rektorn som ansvarar för genomförandet och upprättandet av handlingsplanen. Rektorn ska också se till att den följs upp och utvärderas. Handlingsplanen är till för att skolan ska kunna förebygga och bekämpa all form av kränkande behandling, som t.ex. mobbning eller rasistiska beteende. 18
Några av skolans mål är att se till att alla elever respekterar alla människors egenvärde, aktivt ta avstånd från all form av förtryck och kränkande behandling, samt medverka till att hjälpa andra människor.19
Vidare framgår det tydligt i läroplanen att all personal på skolan är skyldiga att motverka all form av förtryck. Läraren ska bl.a. redogöra och öppet diskutera alla elevers värderingar och åsikter, även om den skiljer sig mot övriga åsikter. Som lärare skall man även vara uppmärksam och tillsammans med övrig personal vidta de nödvändiga åtgärder som krävs för att motverka all form av kränkande behandling.20
16 Friends 2006 17 AFS 1993:17 18 LPO 94, s. 18-19. 19 LPO 94, s. 10. 20 LPO 94, s. 10-11.
Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.21
2.2 Definitioner av mobbning
I Sverige har alla barn och ungdomar upp till 18 år en ombudsman. Vår nuvarande barnombudsman heter Lena Nyberg och hon är chef för myndigheten Barnombudsmannen. Hennes huvuduppgift är att utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter företräda barns och ungas rättigheter och intressen. Barnombudsmannen föreslår följande definition av mobbning:22
Utfrysning och andra upprepade och systematiska fysiska och/eller psykiska negativa handlingar som syftar till att bryta ned offret psykiskt eller på annat sätt försätta honom eller henne i en situation av underlägsenhet eller vanmakt
Frågan om en person är utsatt för mobbning måste utgå från offrets egen uppfattning av kränkning.23
Janne Staff är före detta polis och författare till boken Mombus. Han har under många år lyckas engagera barn, ungdomar och vuxna att arbeta för att förebygga mobbning. Han definierar mobbning enligt följande: ”Mobbning är när någon far illa.”24
Psykologen och psykoterapeuten Zelma Fors har mer än 20 års erfarenhet av arbete med barn och ungdomar. I boken Makt maktlöshet mobbning beskriver hon mobbning på följande sätt:
Det är viktigt att skilja på barnmobbning och slagsmål. I mobbningen har plågaren mer makt än offret och plågaren har kontroll över offret. I mobbningen förekommer negativa handlingar från plågaren mot offret i avsikt att skada offret. Dessutom förekommer de negativa handlingarna upprepade gånger och över en längre tid.25
Dan Olweus är professor i psykologi vid universitetet i Bergen. Han har mer än 25 år erfarenhet av mobbning och anses av många som grundaren av mobbning som eget forskningsområde. Olweus definierar mobbning enligt följande: "En person är mobbad 21 LPO 94, s.5. 22 Barnombudsmannen 23 Barnombudsmannen 24 Staff 1997, s. 13. 25 Fors 1995, s. 1.
när han eller hon, upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer.”26
Gunnar Höistad har stor erfarenhet av arbete med barn och ungdomar. Han har tidigare arbetat som lärare och barnombudsman. Idag arbetar han på heltid med att utbilda personal ute på skolor i hur man kan förebygga att barn och ungdomar blir utsatta för mobbning eller annan kränkande behandling. Enligt Höistad är mobbning ”När en eller flera personer upprepade gånger, under en längre tid, utsätter en eller flera individer för medvetna, aktiva destruktiva handlingar och/eller uteslutning.”27
2.2.1 Mobbning i ett vidare begrepp
Olweus menar att det är mobbing när en individ blir illa behandlad flera gånger under en viss tid. Alltså är det inte mobbning när en individ blir utsatt för någon negativ behandling en gång eller under ett fåtal gånger vid några enstaka tillfällen. Den negativa behandlingen måste ske upprepande gånger under en sammanhängande period och orsaken till det är att man ska kunna utesluta några enstaka lättare negativa handlingar som ibland kan förekomma hos en del elever.28
Man ska också tänka på att det inte är mobbning när två jämnstarka personer bråkar eller grälar. För att det ska kallas mobbning skall den ena personen vara starkare och den andra ska känna sig utsatt och ha svårt att försvara sig.29
Mobbning kan utföras av en ensam individ men också av en mindre eller större grupp av individer. Den som blir utsatt för mobbning kan antingen vara en enskild individ, men också en grupp av individer. Det är vanligast med en individ som offer.30
Enligt Höistad kan mobbning delas in i framförallt tre olika typer. Den första är den tysta mobbning, som är den vanligaste formen men också den svåraste att upptäcka. 26 Olweus 2001, s. 4. 27 Höistad 2001, s. 73. 28 Olweus 2001, s. 4. 29 Olweus 2001, s. 5. 30 Olweus 2001, s. 5.
Mobbning sker vanligtvis i det fördolda, men ibland även fullt öppet inför klassen, men bakom lärarens rygg. Vanliga exempel på tyst mobbning kan vara olika minspel som grimaser eller menande blickar, viskningar, suckar, tystnad, eller att bli behandlad som luft.31
Den andra är verbal mobbning. Med verbal mobbning menas att exempelvis en elev säger elaka och obehagliga saker, sprider rykten, retas, härmar, hotar, skrattar eller hotar att göra den andre illa. Mobbaren anmärker på frisyr, kläder och anmärker på allt som den utsatte gör eller säger. I och med teknikens framfart i samhället har SMS och anonyma e-post-meddelande och liknande kommit att inkluderas i den verbala mobbningen. Denna form av mobbning är lättare att upptäcka än den tysta mobbningen.32
Den tredje typen är fysisk mobbning. Denna form av mobbning är den lättaste att upptäcka och vanligtvis handlar det om att slå, knuffa, sparka, hålla fast eller sätta krokben. Den är vanlig bland de lägre åldrarna och sker vanligtvis mellan pojkar. Vanliga tecken kan vara sönderrivna kläder, blåmärken eller försvunna ägodelar.33
2.3 Skolans hantering av mobbning
Många forskare, däribland Höistad och Olweus34 menar att det är viktigt att ha rätt beredskap på skolan. Det kan innebära många olika saker som bl.a. att varje skola ska ha ett mobbningsteam och kamratstödjare. Men framförallt ska det finnas många personer som vill och kan upptäcka mobbning. Ju fler personer, desto lättare är det att upptäcka mobbning.35
Ett mobbningsteam är en grupp av vuxna från skolans olika personalgrupper. Det kan vara lärare, kurator, skolledning, vaktmästare etc. Höistad anser att om skolan använder sig av skolans alla kompetenser kommer man att få en bredare syn på hur eleverna mår. 31 Höistad 2001, s. 74. 32 Höistad 2001, s. 76. 33 Höistad 2001, s. 78. 34 Olweus 2001, 35 Höistad 2001, s. 111.
Lärarna ser en sida och vaktmästaren en annan. Vidare menar Höistad att en viktig förutsättning för framgång inom mobbningsteamet är att alla medlemmar är beredda att agera och hjälpa eleverna. Teamets medlemmar ska vara respekterade och ha elevernas förtroende, kunna skolans handlingsplan samt ha kännedom om mobbningsproblematik i allmänhet. I gruppen ska en person vara huvudansvarig och sammankallande.36
En skola kan vinna mycket på att göra kamratstödjare av eleverna. Det är bra eftersom eleverna ofta ser vad som händer bakom lärarens rygg, men också för att de ofta vet vem som är mobbad och vem det är som mobbar. Vidare är det också bra om skolan lyckas lära eleverna att se när andra mår dåligt. Det är också viktigt att lära eleverna att hjälpa elever som mår dåligt. Lyckas skolan med det, kommer resultatet att bli ett bättre skolklimat samtidigt som elevernas empati utvecklas, vilket gynnar hela samhället. Kamratstödjarens uppgift kan vara att prata med den som är utanför, hålla ett öga på vad som händer, eventuellt ingripa samt rapportera till mobbningsteamet. Utöver eleverna ska kamratstödjargruppen bestå av två vuxna från mobbningsteamet. Dessa ska fungera som handledare och sammankallande.37
Enligt Höistad kan resultatet ibland bli bättre om några äldre elever är delaktiga i mobbningssituationen, framförallt om det är populära elever. Många elever kan också växa och bli bättre om de får ett förtroendeuppdrag.38
När skolan har upptäckt mobbning, menar Höistad att det är dags att börja samla in information om vad som har hänt. Detta ska berörda lärare, mobbningsteamet och de inblandade kamratstödjarna göra. Det är viktigt att veta så mycket som möjligt om mobbningssituationen. Man ska veta vem som mobbar, hur länge det har pågått, var den inträffar, hur det går till och vad som har sagts och gjorts osv. När all information är sammanställd ska mobbningsteamet börja lägga upp en plan på hur skolan ska åtgärda problemet. Därefter bestämmer gruppen vem det är som ska prata med mobboffret och dennes föräldrar och vem som ska intervjua den berörda personalen.39
36 Höistad 2001, s. 111-112. 37 Höistad 2001, s. 112-113. 38 Höistad 2001, s. 112. 39 Höistad 2001, s. 118-119.
När man samtalar med offret är det viktig att man är försiktig. Både Olweus40 och Höistad menar att mobboffret alltid måste skyddas. Samtalet med offret ska ske enskilt antingen på skolan eller hemma hos offret. Ingen utomstående ska få reda på att samtalet har ägt rum. Det är vanligt att mobboffret har svårt att börja prata om mobbningen eftersom de är rädda att mobbningen ska bli värre om mobbarna får reda på att någon har skvallrat. För att underlätta för mobboffret kan teamet berätta att man inte kommer att gå in i klassen och peka ut de inblandade.41
Även om mobboffret motsätter sig de vuxnas förslag menar både Olweus42 och Höistad att man ska markera sitt ställningstagande och säga. ”Nu gör vi som vi har bestämt. Lita på oss!”43
När ledaren bakom mobbningen är identifierad är det dags för hans eller hennes samtal. Vid mötet är det alltid bra att vara två vuxna närvarande, en som pratar och en som antecknar vad som sägs under mötet. Är man två vuxna minskar också risken för att oklarheter ska uppstå. Det är också bra att tänka på att även mobbarna kan må dåligt och vara i behov av hjälp och stöd. Alltså ska man inte skälla eller visa aggressivitet mot mobbaren, utan samtalet ska ske så lugnt som möjligt.44
Många mobbare försöker lura de vuxna genom att vara trevliga och spela oskyldiga. För att inte bli lurad måste de vuxna hela tiden behålla den allvarliga linjen. Detsamma gäller om mobbaren skulle börja gråta. När mobbaren agerar likgiltigt eller låtsas att han inte bryr sig är det viktigt att behålla lugnet och tala om att man bryr sig, samt att man kommer att ta tag i problemet. Det är viktigt att mobbarna ser sitt ansvar och att de får reda på att de vuxna även är där för att stötta och hjälpa dem.45
Enligt Höistad är det viktigt att göra klart för mobbaren att skolan inte accepterar någon form av mobbning och att skolan kommer att se till att mobbningen upphör.46
40 Olweus 2001, 41 Höistad 2001, s. 120. 42 Olweus 2001, 43 Höistad 2001, s. 121. 44 Höistad 2001, s. 122. 45 Höistad 2001, s. 123. 46 Höistad 2001, s. 125.
Under samtalet ska man fråga vad mobbaren tänker göra för att det ska bli bättre. Man ska inte komma med egna förslag utan invänta mobbarens svar. De förslag som nämns under samtalet ska skrivas ner, vilket underlättar uppföljningen. Vid slutet av samtalet ska de vuxna uppmana eleven att berätta där hemma vad som har hänt och att skolan kommer att ringa föräldrarna senare på kvällen. Innan man avslutar samtalet ska man ha bokat in ett nytt möte.47
Både Olweus48 och Höistad anser att det är viktigt att kontakta föräldrarna. De både vill och har all rätt att veta vad som händer deras barn i skolan. Men föräldrarna kan också vara en resurs i arbetet mot mobbning och då är det viktigt att berätta hur skolan kan hjälpa till med både stöd och hjälp. Det är också viktigt att skolan och hemmet är överens om hur man ska agera, samt att föräldrarna förstår att de inte ska straffa barnet där hemma utan ge stöd och hjälp.49
Vidare nämner Höistad att om man vet att barnet riskerar att bli slagen ska man inte ta kontakt med föräldrarna via telefon. Istället ska skolan kalla föräldrarna till ett möte och tillsammans med eleven berätta vad som har hänt och tala om att aggressivt beteende inte kommer att hjälpa. Vad som behövs är stöd och hjälp för att eleven ska kunna ändra sitt beteende.50
Uppföljning är alltid viktigt menar både Olweus51 och Höistad och därför gäller det att ha regelbundna samtal med mobbarna. Med detta visar skolan att man har ögonen på mobbarna, samtidigt som det ges en möjlighet att kontrollera att löften efterlevs. Om eleven gör förbättringar är det viktigt att ge beröm. Vidare är det viktigt att inte glömma att följa upp och kontrollera att även mobboffret har fått det bättre. Detta kan ske genom samtal med föräldrar, mobboffer, lärare och kamratstödjare. Samtalen ska fortsätta till mobbningen har upphört.52
Med dessa åtgärder brukar skolan få stopp på mobbningen, men det finns fall där mobbaren är oemottaglig för både skolans och hemmets åtgärder. En del elever visar 47 Höistad 2001, s. 125-128. 48 Olweus 2001, s. 77. 49 Höistad 2001, s. 131. 50 Höistad 2001, s. 132. 51 Olweus 2001, s. 76. 52 Höistad 2001, s. 132-133.
ingen som helst skuldkänsla eller ångest för vad de har gjort, utan fortsätter att mobba. Om mobbaren uppvisar ett sådant beteende och alla samtal enligt åtgärdsprogrammet har varit verkningslösa måste mobbningsteamet ta till andra metoder. Det kan vara att tillsammans med skolledningen betona allvaret i elevens beteende och berätta vilka rättsliga åtgärder skolan kan vidta, som exempelvis avstängning. Men skolan kan också kontakta socialförvaltningen och diskutera vilka åtgärder som måste vidtas för att stötta och hjälpa mobbaren. Som en sista åtgärd ska man kontakta polisen. Eventuellt kan närpolisen ge mobbaren en ny chans eller så tar polisen upp en anmälan. Därefter kallas eleven till förhör som ofta är jobbigt för både mobbaren och hans föräldrar. Denna åtgärd visar att även samhället tar avstånd från mobbning.53
2.4 Att förebygga mobbning
Både Olweus54 och Staff menar att det inte finns några mobbningssäkra miljöer i
skolan. I en klass med ibland mer än 25 elever, kan man nästan räkna med att konflikter kommer att uppstå och för att få det att fungera måste det finnas en öppen och rak kommunikation mellan de olika parterna. Både föräldrar och elever vill att skolan ska agera och motverka all form av mobbning.55
Jag anser, att det inte är lätt att hitta en väl fungerande modell för att kunna förebygga mobbning på en skola. Både lärare och elever har olika värderingar och olika sätt att tänka och se på saker. Bara för att en modell fungerar på en skola behöver den inte fungera på en annan. Man måste helt enkelt utgå från varje skola och beroende på skolans problem göra det bästa möjliga av situationen.
Höistad anser att inställningen hos skolan och läraren har en avgörande betydelse för hur pass starkt fotfäste mobbningen ska få. Om läraren lyckas uppnå en positiv vi-känsla i klassen och samtidigt får eleverna att inse att alla behövs, för att alla ska må bra och trivas, minskar risken för mobbning. Men det räcker inte alltid, fortsätter Höistad
53 Höistad 2001, s. 134-137. 54 Olweus 2001, s. 51. 55 Staff 1997, s. 36.
och får stöd av Olweus56, det övriga klimatet på skolan måste också vara positivt. Om skolan blundar och struntar i problemen, är det stor risk att problemen ökar. Likaså är det viktigt att skolan hela tiden arbetar förebyggande och har tydliga och konsekventa regler som alla i personalen följer. Det är också viktigt att hitta på positiva aktiviteter med eleverna för att få ett lyckat mobbningsarbete.57
2.4.1 Åtgärder på skolnivå
En bra start på det inledande åtgärdsprogrammet mot mobbning är en studiedag. Här ska lärare, rektor, skolkuratorn, skolsköterskan och företrädare från föräldrar och elever sätta sig ner och arbeta fram skolans övergripande handlingsplan mot mobbning. Det är viktigt att ägna mycket tid och diskuterar alla åtgärdsförslag.58
En enkel åtgärd för att motverka mobbning är ett väl fungerande rastvaktsystem. Rastvakterna måste vara villiga och beredda på att ingripa snabbt och bestämt. Enligt Olweus ska huvudregeln vara, hellre ingripa för ofta än för sällan, vilket visar att skolan inte tolererar någon form av mobbning. Det är också viktigt att de vuxna delger varandra information om vad som inträffar under rasterna. Eftersom forskning visar att det är vanligt att äldre elever mobbar yngre, bör yngre och äldre elever ha rast vid olika tidpunkter. Både Olweus och Höistad59 är överens om att riskområden som toalett och andra undanskynda platser på skolgården alltid måste hållas under extra uppsikt eller om möjligt åtgärdas. Likaså menar Olweus och Höistad att det är viktigt med en trevlig och positiv ute och innemiljö, eftersom det inbjuder till positiva aktiviteter. Om eleverna har långtråkigt är det större risk att eleverna mobbar andra bara för att få lite mer spänning i tillvaron.60
Både Höistad och Olweus61 anser att en kontakttelefon är en bra åtgärd för att upptäcka om det förekommer mobbning. En kontakttelefon kan vara till stor hjälp för de elever 56 Olweus 2001, s. 55, 62. 57 Höistad 1994, s. 84. 58 Olweus 2001, s. 52. 59 Höistad 2001, s. 142. 60 Olweus 2001, s. 53-55. 61 Olweus 2001, s. 55.
som inte vågar ge sig till känna på något annat sätt. Syftet är att ge elever en möjlighet att anonymt kunna ringa och prata med någon vuxen om allt möjligt. Men även föräldrar ska kunna ringa för att få stöd och råd i frågor som t.ex. mobbning, uppfostran eller andra skolproblem. 62
Både Olweus och Höistad63 menar att det krävs ett nära samarbete mellan skolan och
föräldrarna för att få ett lyckat mobbningsarbete. När skolan har bestämt sig för att öka sina insatser är det viktigt att informera föräldrarna och bjuda in till samarbete. Ett naturligt och enkelt sätt är via ett allmänt föräldramöte. Där bör skolpsykologen eller någon annan kunnig person informera om mobbning, dess omfattning, olika mekanismer, samt eventuella orsaker. Man bör också diskutera skolans handlingsplan och de åtgärder som skolan vill satsa på för att motverka mobbning. Efter mötet bör skolan skicka hem ett protokoll till samtliga föräldrar över vad som kom fram under mötet, men också vad man tänker göra.64
2.4.2 Åtgärder på klassnivå
Enligt Olweus kan några enkla klassregler vara till stor hjälp med arbetet mot mobbning och möjligheten till att få ett positivt socialt klimat i klassen. Klassföreståndaren och eleverna ska tillsammans arbeta fram några enkla regler. Det är också viktigt att försöka få eleverna engagerade i en diskussion om regelsystemet, eftersom det medför att eleverna tar ett större ansvar och följer överenskomna regler. Olweus anser att det kan vara bra att utgå från följande regler:65
• Vi ska inte mobba andra.
• Vi ska försöka hjälpa elever som blir mobbade.
• Vi ska vara tillsammans också med elever som lätt blir ensamma.66
Det är viktigt att eleverna förstår vad för slags beteende reglerna hänvisar till. Ett sätt kan vara med hjälp av skönlitteratur. När läraren väljer att arbeta med skönlitteratur 62 Höistad 2001, s. 117-118. 63 Höistad 2001, s. 131. 64 Olweus 2001, s. 57. 65 Olweus 2001, s. 62. 66 Olweus 2001, s. 62.
anser Olweus att det ska vara läraren som väljer böckerna, eftersom det finns skildringar som bygger på felaktiga föreställningar om mobbare och mobboffer. En annan metod är rollspel med en avslutande diskussion i klassen där man bland annat tar upp förhållandet mellan spel och verklighet.67
Ett bra diskussionsämne är den passiva mobbningen. Det är viktigt att klargöra för eleverna att även den som bara deltar passivt är lika delaktig i mobbningen. Likaså är det viktigt att arbeta bort elevernas uppfattning att det är skvaller om man berättar vad som händer för någon vuxen. Om en elev inte ingriper och berättar att någon blir mobbad, blir det ett brott mot regel nummer två. Som lärare ska man berätta för eleverna hur pass viktigt det är att eleverna berättar när någon mår dåligt.68
Regel nummer tre är till för att motverka utfrysning och ensamhet. Här kan läraren låta eleverna själva komma fram till olika förslag till hur eleverna kan få med alla elever i de gemensamma lekarna i och utanför skolan. Det kan vara bra att nämna att ensamma barn och ungdomar inte är särskilt duktiga på att själva ta kontakt, utan att det ibland krävs uppmuntran och uthållighet från de ”vanliga barnen”. Många ensamma och utstötta barn har svårt att ge upp sin misstrogna hållning mot sina kamrater.69
Både Olweus och Höistad70 anser att det är viktigt med beröm och uppmärksamhet. Om vi vuxna berömmer och uppmärksammar elevernas prestationer och deras beteende ökas den positiva klassandan. Det är också mycket lättare för en elev att ta till sig kritik och kunna ändra sig om han eller hon har fått uppskattning och känner sig omtyckt.71
Samtidigt som det är viktigt med beröm har forskning och erfarenhet visat att man också måste tillgripa sanktioner för att kunna stoppa det negativa beteendet. Olweus menar att det bästa resultatet uppnås genom en kombination av mycket uppskattning och konsekventa sanktioner. När man diskuterar regler ska man samtidigt nämna konsekvenserna om någon bryter mot reglerna. Sanktionerna ska vara lätta att använda och medföra ett visst obehag för eleven. Påföljden ska inte vara personinriktad utan klart och bestämt visa att det är elevens beteende som bestraffas. Några tänkbara 67 Olweus 2001, s. 63. 68 Olweus 2001, s. 64. 69 Olweus 2001, s. 64. 70 Höistad 2001, s. 157. 71 Olweus 2001, s. 65.
sanktioner kan vara att ha ett allvarligt samtal med eleven, låta eleven tillbringa några timmar i en annan klass eller låta eleven hålla sig i närheten av en vakthavande lärare under ett antal raster72
För att få ett mera bestående resultat är det viktigt att regelbundet följa upp och utvärdera förhållandet i klassen. En naturlig tidpunkt för detta är under klassrådet. Då är det bra om alla kan sitta på stolar i en ring, eftersom det skapar en mer intim känsla och möjliggör att alla kan ha ögonkontakt med varandra. En lämplig tidpunkt för klassrådet är i slutet av veckan. Då kan man diskutera hur hela veckan har varit och planera inför nästa.73
Enligt Höistad är empati en mycket viktig del i barnuppfostran. De föräldrar som strävar efter att tillfredställa barnets känslomässiga behov får ofta ett barn med en ökad förmåga att reagera och hjälpa andra människor som har det svårt. Även skolan kan hjälpa eleverna i deras empatiutveckling och det kan vara en viktig del i det förebyggande arbetet mot mobbning.74
Med hjälp av olika värderingsövningar kan läraren bearbeta elevers tankar och värderingar inom olika områden som moral, livsstil och relationer. Genom de olika övningarna får eleverna tillfälle att bli medvetna om sina egna tankar, känslor och värderingar. Eleverna lär sig också att reflektera och ta ställning, bearbeta sina attityder, uttrycka sina åsikter och motivera dessa samt få möjlighet att bli lyssnade på och lyssna på andra.75
I värderingsövningarna är viktigt att tala om för eleverna att det inte finns något som är rätt eller fel. Övningarna handlar om att få igång diskussioner och skapa utrymme för elevernas åsikter. Inga personangrepp som påhopp, sarkasmer eller ironi får förekomma i diskussionerna. Det är samtalsledararen som fördelar ordet så att alla elever får säga sin mening. Ingen får ge beröm eller vissa sin egen åsikt. Alla, även samtalsledararen måste hålla sig neutrala och uppmuntra alla att säga sin egen mening.76
72 Olweus 2001, s. 65. 73 Olweus 2001, s. 67. 74 Höistad 2001, s. 152. 75 Höistad 2001, s. 175. 76 Höistad 2001, s. 175-176.
3 Metod
3.1 Val av metod
Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer som huvudmetod i min undersökning. Detta eftersom jag anser att denna metod är den mest lämpliga då jag ville få reda på hur personalen definierar, hanterar och förebygger mobbning. Målet var att få personalen att resonera och reflektera kring mina frågeområden, för att därigenom få ett bredare djup i min undersökning. Alla intervjuer genomfördes på ett väldigt likartat sätt. Mina frågor, som jag presenterar i slutet av kapitlet, ställdes i samma ordning och på samma plats. Jag försökte också använda mig av samma tonläge vid varje fråga. Detta gjordes för att jag ville ge alla respondenter samma förutsättningar. Eftersom jag aldrig har gjort några intervjuer bestämde jag mig för att förbereda mig så mycket jag kunde genom att bl.a. läsa Jan Trosts bok Kvalitativa intervjuer77. Trost anser att det finns en del att tänka på både före och under genomförandet av de kvalitativa intervjuerna. Något som är viktigt under intervjun är att den sker på en så trygg och ostörd plats som möjligt.78
Vid genomförandet av respektive intervju valde jag att använda mig av en bandspelare. Om man som i mitt fall valde att använda en bandspelare vid intervjutillfället bör man enligt Trost tänka på att det finns både för- och nackdelar. En av nackdelarna är att det kan ta lång tid att lyssna av och skriva ner vad som sades under intervjun. Detta var dock inte så tidskrävande i mitt fall, då jag endast hade fyra intervjuer. Men en svårighet som jag upptäckte var att det ibland var svårt att höra vad de intervjuade hade svarat. En annan nackdel enligt Trost är att vissa människor inte tycker om att bli inspelade på
77 Trost 2005 78 Trost 2005, s. 44.
band och det är något som man måste respektera. Mina respondenter hade inget emot att bli inspelade på band. En av fördelarna däremot är att man slipper göra en massa anteckningar under intervjun och istället kan man fokusera på den man intervjuar.79
Det är viktigt att de intervjuade personerna blir medvetna om att de är helt och hållet anonyma i presentationen av min forskning.80
Jag är fullt medveten om att min ringa erfarenhet av intervjuteknik kommer att påverka resultatet av min undersökning.
3.2 Urval
När det är dags att hitta respondenter till sin undersökning kan man använda sig av en metod som Trost kallar för bekvämlighetsurval. Kort sagt går det ut på att man tar vad man råkar finna. Några sätt kan vara att annonsera i olika tidningar, fråga någon som man står i kö med eller som i mitt fall fråga kollegor. Efterhand som tiden går kan man fylla på med nya respondenter, som man tycker skulle kunna passa i undersökningen.81 De intervjuade personerna tog jag kontakt med på min arbetsplats. Jag förklarade att jag arbetade med ett examensarbete kring ämnet mobbning och att en intervju skulle vara relevant för min forskning. Då vi är kollegor och har ett bra samarbete var alla tillfrågade personer positiva och villiga att hjälpa mig. Vi bestämde datum, tid och plats. Alla mina intervjuer har genomförts med en person i taget och varje intervju har spelats in på band. Därefter skrev jag ordagrant ut materialet på dator. Dock fanns det ett fåtal tillfällen då jag inte kunde höra exakt vad den intervjuade svarade och det har jag noterat i min utskrift.
Jag har sammanlagt genomfört fyra intervjuer. De intervjuade är tre kvinnor och en man. Två av de intervjuade arbetar med de yngre eleverna, en bland de äldre och den fjärde är skolans kurator. Detta var ett medvetet val eftersom jag ville intervjua personal
79 Trost 2005, s. 53-55. 80 Trost 2005, s. 40. 81 Trost 2005, s. 120.
från skolans olika verksamheter. De intervjuade är mellan 44-56 år gamla och arbetar på en medelstor grundskola i en större stad i södra Sverige. På skolan går det ungefär 400 elever och flertalet av eleverna har utländsk härkomst.
De intervjuade personerna har jag valt att kalla för respondent A, respondent B o.s.v. Följande personer har deltagit i min undersökning:
Respondent A är en kvinna på 56 år. Hon är utbildad lågstadielärare men har läst in behörighet till 1-7 lärare. Hon har arbetat som lärare i 35 år
Respondent B är en man på 53 år. I grunden är han utbildad förskollärare, men har läst in behörighet till lågstadielärare. Han har arbetat som lärare i 12 år.
Respondent C är en kvinna på 58 år och är utbildad socionom i grunden. Hon har arbetat som lärare i 28 år.
Respondent D är en kvinna på 44 år. Hon är utbildad socionom och arbetar som kurator.
3.3 Genomförande
Jag började varje intervju med att småprata med den som jag skulle intervjua, så att eventuell nervositet från både mig själv och den intervjuade skulle släppa. Efter en stunds småpratande frågade jag om deras ålder, utbildning och arbetsbakgrund. Därefter berättade jag att jag inte kommer att avslöja deras identitet i min uppsats. När jag hade antecknat uppgifterna om den intervjuade startade jag bandspelaren och började ställa mina frågor enligt min förutbestämda ordning.
Jag läste upp varje fråga på ett så likartat sätt som möjligt vid varje intervjutillfälle för att ge alla respondenter så liknande förutsättningar som möjligt. Därefter satt jag tyst för att låta respondenten själva få tolka frågan och sedan komma med svar. Vid varje fråga satt jag också tyst utan att ställa några följdfrågor. Orsaken till att jag var tyst var att jag
ville låta respondenten själv svara utan att bli påverkad av mig. Efteråt har jag förstått att det inte var ett bra sätt eftersom det troligen påverkade svaret från respondenten. Jag tror att jag hade fått ett betydligt bättre och fylligare svar om jag hade använt mig av följdfrågor och haft ett samtal med den intervjuade respondenten.
Vid varje intervju försökte jag också följa Trost råd att vara uppmärksam på respondentens kroppsspråk för att eventuellt se om personen sade en sak, men egentligen menade motsatsen.82 Detta upptäckte jag inte i någon av intervjuerna. På kvällen efter mina intervjuer påbörjade jag bearbetningen av mitt material genom att skriva ner svaren från intervjun. I den mån jag kunde försökte jag skriva vad som sagts så detaljerat som möjligt. Vid några tillfällen var det mycket svårt att höra vad som sades, men efter att ha lyssnat några gånger lyckades jag tillslut förstå vad som sades. Endast vid något enstaka tillfälle misslyckades jag att höra några ord och då skrev jag in det i min utskrift.
Följande frågor ställdes i följande ordning vid varje intervju:
• Vad är mobbning för dig?
• Hur kan mobbningen hanteras inom skolan?
• Vilka redskap kan man inom skolan använda sig av?
• Vilka åtgärder kan man använda sig av för att förebygga mobbning? • Vad kan lärarna bli bättre på?
4 Resultat
I detta kapitel kommer mina intervjuer att behandlas. Jag presenterar resultatet i den ordning som jag ställde frågorna vid mina intervjuer. Ibland har jag valt att använda mig av respondentens ordval. I slutet av varje fråga har jag valt att göra en kort sammanfattning över vad respondenterna svarade.
4.1 Respondenternas definition av mobbning
Respondent A anser att det är mobbning när en eller flera elever är taskiga mot en annan och att det ska ske upprepande gånger under en pågående tid. Det ska inte vara vanligt tjafs utan i form kränkningar och elakheter. Vidare nämner hon att det kan ske både i fysisk och i psykisk form.
Enligt Respondent B är mobbing en upprepad trakassering av en annan elev. När man behandlar en annan elev illa, upprepande gånger.
Respondent C svarar att det är mobbning när en elev aldrig kan känna sig trygg när eleven kommer till skolan. Detta menar respondenten gäller för både mobbaren och den som blir mobbad.
Mobbning är enligt Respondent D när en elev blir mobbad många gånger under en återkommande tid av en eller flera personer.
Sammanfattningsvis hade de flesta av de intervjuade personerna i stort sätt samma definition av vad mobbning är. Endast en av de intervjuade personerna missade att
nämna upprepande gånger under en längre tid. Denna svarade att det räckte med att man kände otrygghet.
4.2 Skolans hantering av mobbning
Respondent A anser att läraren måste prata med de inblandade eleverna, samt koppla in kuratorn. Om mobbningen är allvarlig kan man även blanda in ledning och föräldrar. Vidare nämner respondenten att det finns ett åtgärdsprogram som heter VAKT83 på skolan, men tycker att skolans kurator gör ett mycket bra arbete. Respondenten svarade också att hon tycker att lärarna hjälps åt och lägger till: ”Man ska inte ge upp förrän det är utrett. 84
Respondent B svarar att man måste försöka se signalerna som tyder på att något inte stämmer. Man måste se grimaserna och minerna som sårar och ta tag i det så fort som möjligt. När minsta lilla händer är det viktigt att man tar tag i det direkt och tar upp det till diskussion.
Enligt respondent C är det är viktigt att skolan har riktlinjer och strategier som alla vuxna följer för att kunna hantera mobbningen.
Man måste ha klara riktlinjer för att nå målet att få en elev att sluta att mobba och för att man ska sluta att bli mobbad. Målen för hur man tar sig dit är de viktigaste. Att man har strategier som alla vuxna, i skolan följer.85
Vidare berättar respondenten att det är mycket viktigt att man så fort man upptäcker mobbning pratar med den som blir mobbad och därefter med den eller de som mobbar. Är det flera elever som mobbar ska man prata med eleverna enskilt.
Här nämner Respondent D de vuxnas ansvar och deras vilja att våga se, höra och säga ifrån och menar att det är de vuxnas ansvar att eleverna känner sig trygga. Det är också de vuxnes fel om eleverna blir mobbade. Det är först när alla i personalen är
83 VAKT: Vuxet Ansvarstagande Känns Tryggt
84 Respondent A 85 Respondent C
engagerande och konsekventa som det blir möjligt att få stopp på mobbningen i ett tidigt skede.
Vidare berättar respondenten att även om vi är allt detta, vi är ansvarsfulla, engagerande och att vi vågar säga ifrån, men att mobbningen ändå inträffar är det viktigt att först och främst prata med den eller de som utför mobbningen, men att det även går bra att koppla in föräldrarna. Fungerar inte det så ska man även prata med den som blir mobbad. Det kommer också fram hur viktigt respondenten tycker det är med samtalsgrupper, som eleverna ska ha varje vecka. Respondenten menar att det ofta under dessa samtal kommer fram vem som är utanför och vem som behöver stärkas. Som vuxen måste man vara lyhörd och lyssna på barnen.
I vår skola har vi samtal, i alla fall har haft samtal, en timme eller 40 minuter. Då har vi större möjlighet för att kunna upptäcka dom här barnen som har svårt att göra sig synliga, som har det svårt och markera sina gränser. Då kan vi vuxna stärka deras självförtroende och självkänsla
genom dom samtal som vi har en gång i veckan.86
Sammanfattningsvis var alla intervjuade lärare överens om att så fort det inträffar ett mobbningsfall ska personalen ta tag i det och prata med de inblandade eleverna.
Respondent A nämner att om det är allvarligt ska man koppla in och ta hjälp av kurator, ledning och föräldrar. Hon nämner också att åtgärdsprogrammet VAKT finns på skolan. Respondent B och D nämner de vuxnas vilja att försöka och våga se och ta tag i
problemet. Respondent C nämner vikten i att alla vuxna följer skolans strategier och riktlinjer för att man ska kunna hantera mobbningen.
4.3 Skolans olika redskap
Respondent A nämner samtalsmöten som ett viktigt redskap, samt att det finns olika program att följa. Vidare anser hon att föräldrakontakten behövs. Respondenten nämner även kuratorn, men är osäker på om hon räknas som ett redskap. Hon menar att kurator har mer kunskap och erfarenhet av mobbning. Vidare anser hon att när lärarna känner sig osäkra, tar dom gärna kuratorns hjälp.
Respondent B anser att föräldrarna spelar en stor roll. När man upptäcker att en elev gör tecken, miner eller uttalanden som kan vara kränkande ska man informera föräldrarna till den som visar mobbningstendenserna. Man ska visa att man som lärare är medveten om vad de håller på med.
Vidare svarar respondenten att ytterliggare verktyg kan vara att koppla in en tredje part som kuratorn, vilket vi på skolan har goda erfarenheter från. Man kan även till viss del prata om det i klassen, men då gäller det att vara försiktig, då det är känsligt och man vill ju inte utsätta eleverna för något jobbigt.
Enligt respondent C ska man först och främst prata med den eller de som mobbar och den elev som blir utsatt. Ett annat redskap är att alla lärarna är samkörda och har en likartad uppfattning om mobbning. Men naturligtvis ska även föräldrarna kopplas in. Respondent D svarar att samtalsmötet är ett viktigt redskap som alla skolor borde ha minst en gång i veckan. För det är under dessa samtal som den vuxne kan upptäcka den mesta mobbningen. Ett annat redskap enligt respondenten kan vara kamratstödjare. Skolan kan träna barnen i att ta ansvar för varandra samt komma och berätta om utsatta barn till de vuxna.
Vi tränar barn i att bry sig. Bry sig om sina medmänniskor, bry sig om dom klasskamrater eller andra elever som går i deras skola. Träna barnen i mod och civilkurage. Det är vad man kan göra, inom kamratstödjarmötet.87
Vidare nämner hon även att elevrådet kan fungera som ett redskap för att förebygga mobbning. Respondenten säger att varje klass ska välja två representanter. Dessa ska skolan sedan träna och utbilda i att förbättra arbetsmiljön på skolan. Det är ju deras arbetsmiljö.
Sammanfattningsvis nämner både respondent A och D att samtalsmötet är ett viktigt redskap. Alla utom Respondent D tar upp att man ska koppla in föräldrarna, för att då, enligt Respondent B, nå eleverna och få eleven medveten om vad han håller på med. Respondent A och B anser båda att man kan få hjälp av kuratorn. Det är viktigt enligt Respondent D att alla lärarna på skolan är samkörda och överens med vad som gäller
och vad som ska göras. Respondent D nämner även kamratstödjare, elevråd och skolans arbetsmiljö som viktiga redskap.
4.4 Förebyggande åtgärder mot mobbning
Respondent A menar att användning av samtal om olika situationer i klassen är ett bra sätt att förebygga mobbningen. Under samtalet pratar läraren med eleverna och frågar hur dom mår och om det finns något som eleverna vill prata om. Det har ju hänt att elever har varit ledsna och utpekade. Då har man pratat om problemet och när man frågade gången därpå så hade det blivit bättre. Vidare berättar respondenten att eleverna har via samtalen ”…lärt sig använda munnen, istället för våldet.”88 Eleverna har blivit tränade i att säga saker som de är upprörda över på ett bra sätt och därefter kunnat diskutera fram olika lösningar.
Vidare nämner respondenten att det är bra att börja samtalen redan när eleverna går i ettan så att de blir vana att lyssna, respektera och diskutera på ett bra sätt. Det är viktigt att man som vuxen lyssnar, tar barnen på allvar och följer upp om något har hänt.
Sen är det även viktigt med tryggheten i klassen, då det skapar en lättare inlärningsmiljö samtidigt som det minskar mobbningen. Det är viktigt att barnen känner sig trygga och att de vet att de har ett människovärde.
Här berättar respondent B att man måste arbeta med acceptansen hos eleverna. Det gäller att få eleverna att förstå hur olika vi är och visa elevernas olika kvalitéer i en klass. Respondenten menar att det är bra att lyfta fram alla eleverna i olika sammanhang och visa att alla kan vara bra på vissa saker och mindre bra på andra. Även som lärare kan det vara bra att visa sin egen sårbarhet och därmed visa att ingen är fullkomlig. Ett annat sätt att förebygga mobbningen är att skapa trygghet och förtroende hos eleverna. Det är bra om det finns vuxna som eleven känner och kan prata med under rasterna. Ju mer man känner eleverna desto lättare är det för den exempelvis rastande
läraren att eventuellt upptäcka om något inte stämmer hos någon elev. Klimatet i skolan är viktigt och vi vuxna måste akta oss för att driva eleverna för hårt.
Vidare berättar respondent B att skolan har kompissamtal, som han upplever som mycket bra. ”Så hade vi kompissamtal, det upplevde jag mycket bra.”89 Han berättar
också att när klassen har kompissamtal brukar skolans kurator komma in och hålla i mötet.
I klassen kan pedagogen också arbeta med olika litterära texter om ämnet mobbning och då förebygger man samtidigt som eleverna bättrar på sin läsning. Man ska tvinga eleverna att börja tänka.
Respondent C menar att förebygga är framförallt att alla vuxna på skolan är observanta. Elever som är osedda blir ofta de som mobbar eller blir mobbade. Man ska aldrig ge upp, utan hela tiden prata med eleverna. Ett sätt kan vara via olika gruppdiskussioner där eleverna berättar hur dom mår i skolan. Vid dessa samtal får även eleverna insikt och förståelse för hur olika vi är. Vidare anser respondenten att det är viktigt att vi vuxna talar om för eleverna att ”…här accepterar vi inte mobbning…”90 Det är också viktigt att skolan har denna diskussion med elevernas föräldrar. Det är bra att hela tiden ha en öppen diskussion och dialog med eleverna och föräldrarna.
Via föräldrakontakten kan man få mycket information om skolmiljön. Vidare berättar respondenten att man som förälder kan märka om något inte stämmer.
Åter igen tar respondenten upp vikten med samtal och att det ät viktigt att personalen håller ögonen öppna. Som lärare kan man inte förutse om någon ska bli mobbare eller bli utsatt för mobbning. Det viktigaste är att man är så observant som möjligt så att man upptäcker det så fort som möjligt och erkänner att man har ett mobbningsfall på skolan. Därefter ska det bestämmas vilka åtgärder som ska sättas in och det varierar beroende på vilka strategier skolan har. En strategi är att den vuxne talar om för den som mobbar att han eller hon ser vad eleven håller på med och sedan prata och diskutera med eleven eller eleverna om vad de håller på med.
89 Respondent B 90 Respondent C
Vidare berättar respondenten att även tryggheten på skolan kan vara avgörande i det förebyggande arbetet mot mobbning. Det är ju väldigt få elever som börjar mobba om de känner sig trygga. En annan viktig sak är att skapa förtroende och visa att man som vuxen lyssnar på eleven. Man ska visa att man tycker om eleven, men samtidigt göra klart och säga till på skarpen om eleven har gjort något dumt.
Respondent D svarar att hon förebygger med hjälp av samtalsmöten och hennes arbete med elevrådet samt hänvisar till hennes svar i förra frågan.
Sammanfattningsvis är respondenterna A, B och C överens om att det är viktigt med samtal med eleverna, men även att eleverna måste känna en trygghet på skolan. Respondent A och C nämner att det är viktigt att man som lärare lyssnar och tar barnen på allvar. Respondent C menar att man också måste göra klart och säga till eleven när han har gjort något fel, men samtidigt visa att man tycker om eleven, men ogillar hans beteende. Vidare nämner Respondent C att det är viktigt att visa att det är noll tolerans när det gäller mobbning. Hon nämner även diskussion med föräldrar och att man som lärare är observant och vågar erkänna att ett mobbningsfall har inträffat och därefter tar tag i det. Respondent B menar att det kan vara bra att visa att alla elever är olika och att alla har bra och positiva kvalitéer. Även arbete med olika litterära texter kan ge resultat och få eleverna att börja tänka. Respondent B menar också att vi lärare måste akta oss från att driva eleverna för hårt.
4.5 Vi kan bli bättre på
Respondent A tycker att vi borde bli bättre på att ta barnen på allvar och visa att vi vuxna bryr oss om eleverna. Man ska inte säga att det var ju inte så farligt, vilket ibland kan hända av bl.a. tidsbrist. Vi lärare borde också ta mer hjälp av barnens föräldrar när olika problem uppstår. Det är också viktigt att kontakta föräldrarna och berömma deras barn när de har gjort något bra.
Respondent B menar att man skulle kunna bli bättre på att integrera mobbningsfrågor och kamratanda i olika temaarbeten med eleverna. En annan sak som personalen kan bli
bättre på är att arbeta och diskutera med kollegorna om de olika problemen som är relaterade till mobbning. Vi måste lära oss hur vi kan hantera problematiken med mobbning.
Respondent C svarar att vi måste bli bättre på att ”se och lyssna och tro på eleverna.”91
De vuxna måste ge eleverna en trygghet och visa att vi vuxna tycker om eleven, samtidigt som man kan ogilla deras beteende. Alla lärare borde också förstå att alla måste vara delaktiga i bekämpandet mot mobbningen. Det går inte att överlåta arbetet till dem som ingår i mobbningsteamet.
Respondent D tycker att vi lärare ska gå på utbildningar med jämna mellanrum. Även föräldrar och elever borde bli erbjudna utbildningar om mobbning. Vi lärare ska också bli påminna om att vi bär det största ansvaret att se till att det känns tryggt för eleven. När det gäller ledningen ska de se till att alla i personalen tar ansvar, men också hjälpa den i personalen som har svårt att bli bättre på att ta ansvar. Precis innan det är dags att avsluta säger hon det en gång till ”Jag tror på utbildning.”92
Sammanfattningsvis tycker respondenterna att personalen borde bli bättre på att ta barnen på allvar och visa att vi bry oss om eleverna. Men personalen behöver också bli bättre på att ta hjälp av elevernas föräldrar. Vidar nämner respondenter att personalen bör bli bättre på att arbeta tematiskt, diskutera samt få hjälp och tips om olika mobbningsfrågor av kollegor. Personalen borde också bli bättre på att fördjupa sina kunskaper om mobbning genom att gå på olika utbildningar. Tryggheten för eleverna måste bli bättre.
91 Respondent C 92 Respondent D
5 Analys, diskussion och slutsats
5.1 Analys om definitionen mobbning
Tre av de fyra intervjuade respondenterna är samstämmiga i att mobbning är när en elev trakasseras upprepande gånger av en annan elev eller elever. Detta stämmer väl överrens med hur Olweus, Höistad och Fors definierar mobbning. Tre av respondenterna samt nämnda författare anser också att mobbningen måste pågå under en viss tid för att räknas som mobbning. En av respondenterna nämnde upprepande gånger och inte vanligt ”småbråk”. Den fjärde respondenten hävdar att mobbning innebär otrygghet för båda parter, det vill säga för både mobbaren och den mobbade.
5.2 Analys om hantering av mobbning
Alla intervjuade respondenter, samt forskare som bl.a. Höistad är överres om att samtalet med eleverna är av stor betydelse i hanteringen av mobbningen. Här framkommer också av några respondenter att samtalet inte endast är fokuserat på den mobbade, utan att alla som är involverade, så som elever, personal och föräldrar ska ta del av mobbningsprocessen.
I styrdokument som LPO-94 och Barn- och elevskyddslagen framgår det tydligt att varje skola ska ha rätt beredskap när det gäller hantering av mobbning. Detta anser också forskare som Höistad, Olweus och några av respondenterna. Rätt beredskap kan vara ett väl fungerande mobbningsteam och kamratstödjare, men framförallt behövs det engagerad personal som är villiga att se, uppmärksamma och upptäcka mobbning. Skolan har mycket att vinna om eleverna utbildas till väl fungerande kamratstödjare. Detta eftersom eleverna ofta ser och vet betydligt mer än de vuxna när det gäller vem
som är utanför eller blir mobbade. Om skolan lyckas med att få eleverna att vilja hjälpa till och bry sig om varandra kommer skolklimatet att gynnas i en positiv riktning. Av respondenterna är alla relativt eniga om att vuxenansvaret är en viktig del, så som att se signaler, att lyssna till barnen, samt att lägga upp riktlinjer och strategier.
När en skola har upptäckt ett mobbningsfall blir det skolans uppgift att börja samla in information om mobbningssituationen. Detta ska enligt Höistad göras av berörda parter, som t.ex. lärare, vaktmästare och elever, samt det lokala mobbningsteamet. Nästa steg i processen efter att informationen är insamlad är det angeläget att prata med mobboffret. I denna del av processen som handlar om samtalet med den mobbade menar Höistad och Olweus att det är viktigt att det lokala mobbningsteamet är försiktiga och att samtalet sker enskilt med den mobbade. Samtalet får gärna ske hemma hos den mobbade och ingen utomstående bör få reda på att ett samtal har ägt rum. Offret måste alltid skyddas.
När mobbaren eller mobbarna är identifierade är det dags för deras samtal. Vid detta tillfälle ska två vuxna personer vara delaktiga, varav den ena ansvarar för dialogen och den andra för protokoll, över vad som framkommer under samtalet. Vid detta samtal nämner Höistad att det kan vara bra att komma ihåg att även den som mobbar kan vara ett offer och därmed också må dåligt.
Höistad och Olweus liksom respondent A nämner vikten av att koppla in mobbarens och den mobbades föräldrar. Föräldrar har alltid rätt att veta vad som händer med deras barn i skolan. Föräldrar kan samtidigt ses som en tillgång i det förebyggande arbetet mot mobbning. Vidare kan nämnas att det är viktigt i mobbningsarbetet att både föräldrar och skolan är överrens om hur hanteringen av mobbningen ska vidtas. Vidare menar både Höistad och Olweus och får medhåll från respondent A att uppföljningen är viktig i mobbningsarbetet. Man ska inte sluta förrän det är helt utrett.
5.3 Analys om skolans olika redskap och förebyggande
åtgärder
Respondenterna är alla eniga att samtalsmötet är ett viktigt redskap. Samtalsmötet menar respondent D är ett bra forum för att kunna upptäcka mobbning. Vidare anser Respondenten att kamratstödjare och elevråd även kan fungera som ett bra redskap, samt nämner att en av elevrådets uppgift är att vara delaktiga i processen till att skapa en god arbetsmiljö för eleverna. Här tas också upp vikten av att lära känna empati för andra människor. De intervjuade menar också att parter som föräldrar och kurator är en viktig del. Respondent B betonar också vikten av att prata allmänt med klassen om olika mobbningsfrågor, men här poängteras också vikten av försiktighet då det kan vara ett känsligt ämne för en elev. Respondent C hävdar att det är viktigt att alla verksamma inom skolan har en likartad uppfattning om mobbning.
Både Höistad och Olweus nämner vikten av skolans och lärarens inställning när det gäller mobbning. Mår eleverna bra och trivs, samt har en trivsam skolmiljö menar de att risken för mobbning minskar. Vidare nämner Olweus och Höistad hur viktigt det är med tydliga regler och positiva aktiviteter. Har eleverna långtråkigt ökar risken för mobbning, då mobbning kan vara ett sätt att skapa lite spänning i tillvaron.
Både Olweus och Höistad nämner kontakttelefon som ett bra redskap, vilket ingen av mina respondenter nämner. Ett annat bra redskap för att kunna förebygga mobbning menar Olweus och respondent B är arbetet med skönlitteratur och olika värderingsövningar. Enligt Olweus fyller rollspelet en viktig del i mobbningsarbetet. Även Höistad anser att värderingsövningar är en viktig del i mobbningsprocessen och menar att värderingsövningarna kan påverka elevernas tankar och värderingar när det gäller etik och moral.
Både Olweus, Höistad och några av respondenterna anser att det är viktigt med beröm och uppmärksamhet. Olweus menar att det bästa resultatet kommer genom en kombination av mycket uppskattning och konsekventa sanktioner. Enligt Olweus bör sanktionerna medföra vissa obehag för eleven, men dessa får inte vara personinriktade. Det ska framgå att det gäller elevens beteende.
