Utevistelse på förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn- och ungdomsvetenskap

Examensarbete

Utevistelse på förskolan

En jämförande studie kring pedagogers tankar om sin

användning av utemiljön i pedagogiska sammanhang på en

traditionell förskola och en uteförskola

Going outdoor on the pre-school

A comparative study of teacher’s thoughts of their use of the outdoor environment in a pedagogical context at an ordinary pre-school and an outdoor pre-school

Jessica Larsson

Lärarexamen 140 poäng Barn- och ungdomsvetenskap 2007-01-11

Examinator: Pia Lundahl Handledare: Marjanna de Jong

Abstract

Utevistelse på förskolan

En jämförande studie kring pedagogers tankar om sin användning av

utemiljön i pedagogiska sammanhang på en traditionell förskola och

en uteförskola

Jessica Larsson

Larsson, Jessica (2006) Utevistelse på förskolan - En jämförande studie kring pedagogers tankar om sin användning av utemiljön i pedagogiska sammanhang på en traditionell förskola och en uteförskola [Going outdoor on the pre-school - A comparative study of teacher`s thoughts of their use of the outdoor environment in a pedagogical context at an ordinary pre-school and an outdoor pre-pre-school] Malmö: Lärarhögskola

Syftet med detta arbete är att beskriva hur pedagoger tänker kring sin användning av utemiljön i pedagogiska sammanhang. Jag vill även beskriva vilken betydelse utemiljöns utformning har för dess användande enligt pedagogerna. Jag har valt att utgå från pedagogers tankar på en traditionell förskola och en uteförskola för att se om några skillnader och likheter finns i deras tänkande. För att få bredd på undersökningen har jag även tagit reda på vilka tankar pedagogerna har kring deras användande av utemiljön, hinder respektive möjligheter kring användandet. Att stimulera barns utveckling och lärande samt betydelsen av utemiljöns utformning.

För att få svar på mina frågeställningar har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Jag har intervjuat tre pedagoger på den traditionella förskolan samt två pedagoger på uteförskolan.

utemiljöer i den dagliga verksamheten medan pedagogerna från den traditionella förskolan främst använder sig av sin förskolegård. De har alla kommenterat att det främsta målet med utevistelsen är att det främjar barnens motoriska utveckling samt god hälsa.

Förord

Jag vill tacka alla pedagogerna som deltagit i min undersökning. Det är tack vare er öppna och positiva inställning som har gjort det möjligt att genomgöra detta arbete.

Jag vill även tacka min handledare, Marjanna, som har gett mig många goda råd och idéer på vägen.

Slutligen vill jag tacka alla mina nära och kära som har stöttat mig under hela arbetets gång och sporrat mig då jag har varit omotiverad och det känts tungt att skriva.

Innehållsförteckning

1 Introduktion……….……….7

1.1 Syfte………...7

2 Bakgrund………..9

2.1 Miljöns betydelse för barnet……...………...9

2.2 Utemiljöns betydelse för utveckling och lärande...……….12

2.3 Utemiljön som pedagogiskt redskap………...………....14

2.4 Utemiljöns utformning…………...……….16 2.5 Sammanfattning………...………...18 2.6 Centrala begrepp………...………..19 3 Problemprecisering………21 4 Metodbeskrivning………..22 4.1 Metodval…………...………...22 4.1.1 Intervjuer………...22 4.1.2 Observationer………...………...23 4.2 Urval……….………23 4.3 Genomförande…………..………24 4.4 Bearbetning av empirin…………..………..25 4.5 Forskningsetiska överväganden………...26 5 Beskrivning av förskolorna………..………..27

5.1 Beskrivning av den traditionella förskolan, Rödluvan………...………...27

5.2 Beskrivning av uteförskolan, Solstrålen………..………30

6 Resultat………...………33

6.1 Pedagogernas tankar kring användandet av………..………33

6.1.1 Mål för de respektive förskolornas utevistelse…………..………..36 6.2 Pedagogernas tankar kring möjligheterna med användandet av utemiljön i pedagogiska

sammanhang………37

6.3 Pedagogernas tankar kring hinder när det gäller användandet av utemiljön i pedagogiska sammanhang………...……….40

6.4 Utevistelsens anknytning till läroplanen………...42

6.5 Betydelsen av utemiljöns utformning för pedagogernas användning av denna……....43

6.6 Avslutande sammanfattning……..………44

7 Diskussion………...………...46

7.1 Metoddiskussion………..………49

8 Tankar kring vidare forskning………...……….50

9 Referenslista………..……….52

Bilagor

1 Introduktion

Att vistas utomhus är något som jag anser är viktigt för alla människor och då särskilt för barn. Men att vara ute i den friska luften får jag en känsla av att det ibland har fallit i glömska. Dagens barn använder dessvärre inte sig spontant av utemiljön och naturen så mycket i sin vardag längre. Det är mycket utav inneaktiviteterna såsom tv, data och dylikt som konkurrerar med utevistelsen. Därför anser jag att pedagogerna på förskolan har ett viktigt ansvar genom att göra barnen nyfikna på naturen och hjälpa dem att upptäcka hur härligt det kan vara att vistas i olika utemiljöer.

Jag har alltid varit intresserad av att vara ute i naturen och är det så ofta jag bara kan. Men det var först när jag läste ”Naturkunskap från början” under mina sidoämnen, som jag verkligen fick upp ögonen för hur mycket man kan använda sig av utemiljön i den pedagogiska verksamheten på förskolan. Under denna 10 poängs kurs var vi bland annat ute mycket i naturen och fick praktiska och lustfyllda idéer kring hur man använder sig utav utemiljön i undervisningssyfte på förskolan. Jag har därefter provat på att använda mig av utemiljön så mycket som möjligt under min sista praktikperiod och fått mycket positiv respons av både barn och pedagoger.

På grund av mitt egna stora intresse av att använda utemiljön i pedagogiska sammanhang vill jag med detta arbete undersöka om och hur pedagoger i förskolan använder sig av detta.

1.1 Syfte

I detta arbete har jag valt att undersöka hur pedagoger ute i verksamheten på förskolan tänker om sin användning av utemiljön i verksamheten samt vilka tankar de har kring att använda utemiljön i pedagogiska sammanhang. Jag har valt att använda mig utav en traditionell förskola och en uteförskola. Detta för att se om det finns några likheter och skillnader mellan en verksamhet som ser utemiljön som ett komplement till inneverksamheten såsom på den traditionella och en uteförskola som flyttat ut nästan all sin verksamhet till utemiljön.

Den här undersökningen ger ingen generell bild av hur pedagoger på en traditionell förskola eller en uteförskola använder sig av utemiljön i pedagogiska sammanhang eller vilka tankar alla pedagoger har kring ämnet. Min undersökning beskriver och jämför några utvalda pedagogers synsätt och tankar på deras användning. Jag tror att jag med mitt arbete kanske kan inspirera andra pedagoger till att börja använda sig av utemiljön i pedagogiska sammanhang.

2 Bakgrund

2.1 Miljöns betydelse för barnet

Samspelet mellan barnet och miljön ingår i den utvecklingsekologiska teorin. Den amerikanske barnpsykologen Urie Bronfenbrenner har utvecklat den utvecklingsekologiska modellen. I denna beskriver han barnets utveckling som en funktion av samspel mellan barnet och miljön. Bronfenbrenner betraktar miljön i olika system som påverkar barnet, från barnets närmiljö till mer avlägsna miljöstrukturer ända upp till ett övergripande samhällssystem (Björklid och Fischbein, 1996).

Bronfenbrenners modell av den ekologiska strukturen i miljön enligt Andersson, 1992 (Björklid & Fichbein, !996)

Närmiljön (mikrosystemet)

I barnets närmiljö finns bland annat familjen, grannskapet, förskolan och kamrater. I detta system så utvecklas barn genom de aktiviteter de deltar i, de roller de möter och själva hamnar i samt i de sociala relationerna som barnet får i sin närmiljö.

Genom att barnet får prova på olika aktiviteter i sin närmiljö ökar barnets kompetens. En förutsättning är dock att barnets kunskaper och erfarenheter uppmärksammas och respekteras. Omgivningen kan förstärka eller förhindra detta beroende på vilka aktiviteter, miljöer och material som erbjuds. Att erbjuda barnet ett stort och varierande utbud av aktiviteter ger barnet erfarenheter om omvärlden och utvecklas därmed. Detta utökas ytterligare om dessa aktiviteter sker med personer som barnet har utvecklat en känslomässigt positiv relation till.

Genom att barnet aktivt utforskar sin närmiljö då det leker får barnet en förståelse och kunskap om denna miljö. För att barnet ska känna ett ansvar för sin miljö måste det bli delaktig i eventuella förändringar. För detta krävs det dels att vuxna lyssnar på barnets synpunkter och dels att de placerar in barnets kunskaper i en kontext. Genom att vi vuxna respekterar barnets kunskaper och ser barnet som informatör till oss blir det en ömsesidig respekt mellan barn och vuxna (Björklid & Fischbein, 1996).

Marianne Gullestad menar att forskare och pedagoger som arbetar med barn idag i högre grad än tidigare ser dem som aktiva och skapande samhällsmedlemmar refererad i Rasmusson (1994). Detta eftersom vi ser på barnperspektivet med andra ögon idag. Rasmusson menar vidare att det finns två definitioner på barnperspektiv, det ena är de vuxnas perspektiv på barn och det andra är barns perspektiv på den egna tillvaron. För att vi vuxna ska kunna identifiera och beskriva barns perspektiv måste vi försöka se världen med barnets ögon. Barn förmedlar sina känslor, önskemål, tankar, behov och kunskaper till vuxenvärlden och då fungerar de vuxna som tolkar. Både vuxnas perspektiv på barn och barns perspektiv på den egna tillvaron formas dock på olika sätt hos olika individer utifrån olika förutsättningar, sammanhang och positioner.

Samverkan (mesosystemet)

Barnet utvecklas inte enbart i en miljö (mikrosystemet) utan i alla miljöer som det kommer i kontakt med. Mesosystemet är länkarna mellan de närmiljöer som ingår i Mikrosystemet. Här finner vi t ex relationer mellan föräldrar och förskolepersonal som gör att hemmet och förskolan länkas samman. Desto mer kontakt det finns mellan de olika närmiljöerna, ju större betydelse får det för barnets utveckling. Att de olika miljöerna kompletterar varandra är lika viktigt som att de samverkar med varandra med gemensamma mål som grund (Björklid & Fischbein, 1996).

Faktorer utanför närmiljön (exosystemet)

Utanför barnets närmiljö finns förhållanden som indirekt påverkar barnet. Det kan vara kommunala förvaltningar, kommunens ekonomi eller den kommunalpolitiska sammansättningen. Barnets boendemiljö, föräldrarnas arbetsvillkor och sociala närverk påverkar även barnets uppväxtvillkor i närmiljön. Det är viktigt att barnet får erfarenheter av miljöer som befinner sig utanför närmiljön och vilken inverkan dessa har på barnets närmiljö (a.a.).

Samhällsstrukturen (makrosystemet)

Makrosystemet omfattar de mer övergripande, ideologiska, ekonomiska och politiska förhållandena. Dessa innefattar bland annat förskolans läroplan. Samhällstrukturen påverkar de roller, relationer och aktiviteter som förekommer på förskolan så att det blir ett meningsfullt lärande för barnen. För att exempelvis pedagogerna ska få den handlingsfrihet de behöver för att på bästa sätt arbeta efter läroplanen krävs det att det finns en balans mellan de uppställda målen och de resurser som ställs till förfogande (a.a).

Inom miljöpsykologin beskrivs även miljöns betydelse för barnets utveckling precis som Bronfenbrenner gör. Men i miljöpsykologin inriktar man sig enbart på den fysiska miljöns påverkan på samspelet mellan barnet och miljön. I en del fokuseras närmiljön i mikrosystemet, men i andra fall även miljön i makrosystemet (Andersson Brolin, 2002).

Även Pia Björklid (2005) har i sin kunskapsöversikt Lärande och fysisk miljö, valt att behandlat miljöpsykologin som utgångspunkt. Hon menar däremot att:

”Samspelet betraktas som ett dynamiskt utbyte mellan människa och miljö, där människor påverkar och påverkas av sin miljö. […] Individen utvecklas genom att söka erfarenhet och kunskap om sin miljö – såväl den sociala som den fysiska. Hon utforskar, prövar och förändrar den. Samtidigt påverkar miljön människan i direkt mening genom att den anger förutsättningar och bestämmer gränser. Denna påverkan samvarierar med individens egenskaper. Miljön upplevs inte på samma sätt av alla individer utan var och en konstruerar sin egen omvärld” (Björklid, 2005:33)

Alltså till skillnad från Andersson Brolin som betonar att det enbart är den fysiska miljön som påverkar människan menar Björklid att människan både påverkas och påverkar miljön i ett aktivt samspel.

Mårtensson (2004) har i sin avhandling Landskapet i leken- En studie av utomhuslek på förskolegården, gjort en miljöpsykologisk studie där hon försöker beskriva och göra det begripligt hur barn använder sig av den fysiska miljön under utomhusleken. Utgångspunkten i denna avhandling är att barn ses som kompetenta individer och samtidigt betonas deras starka band till den fysiska miljön. Barn kan både hämta stöd i och aktivt använda sig av sin fysiska omgivning, vilket de ofta gör som man kan observera då de leker i olika utemiljöer. Resultatet i undersökningen visar på hur viktig utformningen av utemiljön är för hur barn använder sig av denna i leken, då de ofta hämtar inspiration från den fysiska miljön till deras lekar. Om det finns mycket växtlighet i utemiljön gynnas och förstärks barnens lekar. Barnen berikas även mer genom att de får använda alla sina sinnen då de får uppleva olika typer av miljöer och skiftningar. Det måste finnas en balans i utformningen av gården så att det både finns platser där barnen kan leka ostört och fria ytor där livligare lekar kan förekomma.

2.2 Utemiljöns betydelse för utveckling och lärande

Dahlgren och Szczepanski (1997) betonar att forskning som Grahn m.fl. (1997) har gjort visar på att då barn vistas i olika utemiljöer får de nya kunskaper och utvecklas därigenom. Detta genom att barnen då får uppleva dessa utemiljöer med alla sina sinnen, det vill säga genom att se, höra, lukta, smaka och känna. På så sett lär de känna dessa utemiljöer och får lära sig hur de fungerar (Dahlgren & Szczepanski, 1997).

Detta är något som hjärnforskaren David Ingvar betonar då han menar att det är nödvändigt att vistas utomhus för att våra hjärnor ska stimuleras av den mängd ljud, ljus, former och färger som naturligt finns i naturen. Detta får vi genom att till exempel uppleva fågelsång, vindsus, solreflexer, skuggor, dimma och olika färger på växter och djur. Våra hjärncellers tillväxt är beroende av att få denna särskilda stimulans som naturen erbjuder. Det är extra viktigt menar han vidare att man får denna stimulans under 3-6 års ålder då energiflödet i den mänskliga hjärnan är som störst (a.a).

I förskolans läroplan, Lpfö 98, (Lärarförbundet, 2002) står det att förskoleverksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö.

Dahlgren & Szczepanski (1997) betonar att mycket forskning tyder på att den traditionella bokliga inlärningsmiljön har en del märkbara brister. Kunskaperna blir ytliga och kortvariga och individen utvecklas inte på det optimala sättet. Mycket tyder på att om man inom de pedagogiska verksamheterna skulle använda sig mer utav naturmiljö skulle barn få ett mer meningsfullt lärande.

Genom tiderna har det funnits ett antal förespråkare för att använda utemiljön i undervisningssyfte för att få ett bättre lärande. Filosofen J.J. Rousseau (1712-1788) är en av dem och han menade att människan var en del av naturen och att människan lärde känna denna genom sina sinnen. Vidare menar han att barnet ska observera, experimentera och dra egna slutsatser av sina iakttagelser. Barnet får därigenom sina kunskaper främst genom handling. Begreppsbildningen och slutsatsen är en följd av att barnet jämför två eller flera sinnes intryck. Pedagogens uppgift blir då att ställa frågor som uppmuntrar till eftertanke och reflektion (Stensmo, 1994).

En annan filosof som ansåg att naturen hade stor inverkan på människan var John Dewey (1858-1953). Forsell (2005) har tolkat Deweys pedagogiska filosofi och anser att den ligger till grund för mycket i dagens förskolor respektive skolors undervisningsmetoder. Det är till exempel han som från början förespråkade att människans intresse och behov skulle ligga till grund för undervisningen. Något som de flesta pedagoger idag anser vara viktig då man arbetar för ett meningsfullt lärande för barnen. Han har ett pedagogiskt uttryck som lyder; ”learning by doing” då han menade att barn lär sig genom praktisk handling. Han menade att barn skulle ges möjligheter att aktivt pröva, undersöka och experimentera för att bredda och ge djup åt barnets utveckling. Vidare betonade han att om barnen skulle få möjlighet att aktivt arbeta med de ovannämnda arbetssätten skulle mycket utav verksamheten flyttas till annan miljö än den traditionella innemiljön. Han menade att parker, landsbygden och gårdarna kunde användas som rum för lärande.

Genom att använda sig utav utemiljön i verksamheten kan man bland annat väva in artkännedom. Då lär sig barnen först att känna igen grupper såsom träd för att sedan lära känna olika sorters träd. Genom att barnen kan känna igen de vanligast grupperna av växter och djur i sin närmiljö så skapar man en förtrogenhetskunskap som de kommer att ha nytta av då de kommer till nya miljöer (Lundegård m.fl., 2004).

Grahn m.fl. (1997) har forskat kring barns användande av förskolegården. De har gjort en jämförande studie mellan två förskolor med skilda förutsättningar på utemiljön. Den ena är en förskola som ligger i Malmös innerstad med en gård utan någon naturrik miljö. Den andra förskolan ligger på landsbygden med en förskolegård med mycket naturmiljö. Den sistnämnda är en Ur och Skur förskola och den första är en traditionell förskola. På dessa båda förskolor har olika metoder under ett års tid använts för att undersöka barns utveckling av motoriska färdigheter, koncentrationsförmåga, kreativitet, lek och hälsa. Resultaten från undersökningarna visar att Ur och skur förskolan visar bättre resultat i alla undersökningar. Dessa resultat visar alltså på att tillgång till en naturrik utemiljö inverkar positivt på barns motoriska utveckling, på barnens sätt att leka, koncentrationsförmågan samt att barn som vistas ute mycket är friskare än de barn som vistas mycket inomhus eller i en utemiljö utan stora utbud av naturmiljö.

Den fysiska miljön måste även vara tilltalande för barnen, väcka intresse och locka barnet att använda sig utav den. En stimulerande utemiljö är en viktig förutsättning för att utveckla barnets kreativitet. Föremålen i utemiljön är utgångspunkter för leken som barnet efterhand kan skapa till sina egna fantasivärldar och egna platser (a.a).

2.3 Utemiljön som ett pedagogiskt redskap

Dahlgren & Szczepanski (1997) menar att dagens människors språkliga begrepp för relationerna till landskapet alltmer försvagats. Därför är direktkontakten med utemiljön och landskapet av viktig pedagogisk betydelse i dagens samhälle. De ovanstående förespråkar för utomhuspedagogiken så att dagens barn- och ungdomar ska få intresse för naturen och dess innehåll samt ett bättre lärande. Då man arbetar med utomhuspedagogik vill man skapa

många möjligheter för barn att komma i kontakt med natur, kultur och samhället. I dessa miljöer får barn ny kunskap genom att de själva får vara aktiva genom olika praktiska övningar. Utomhuspedagogikens främsta mål är att barn ska lära sig att värna om vår natur och visa hänsyn och känna respekt för allt som lever i dessa miljöer (a.a). I Lpfö 98 står det att förskolan ska bidra till att barnen får ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och att varje barn utvecklar respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö (Lärarförbundet, 2002). Om man som pedagog arbetar med utomhuspedagogikens metoder kan man på ett bra sätt uppnå dessa mål. Dahlgren & Szczepanski (1997) menar att utomhuspedagogikens metoder skapar många tillfällen till närkontakt och socialisation i utemiljön. Dessa metoder måste enligt Dahlgren och Szczepanski ingå som en naturlig del i den långsiktiga pedagogiska planeringen och vara regelbundet återkommande så att barnen får en kontinuitet. Inom utomhuspedagogiken används konkreta metoder till exempel genom att visa barnen hur man ute i naturen kan tolka och analysera processer och olika fenomen. Metoden blir en upplevelsemässig infallsvinkel åt inlärningsprocessen då den är tematisk och ämnesöverskridande. Ovanstående anser att om man använder sig av utemiljön i lärande situationer förenar begreppskunskap, teoretisk kunskap och erfarenhets- eller förtrogenhetskunskap.

Nina Nelson och Anders Szczepanski (www.liu.se) har forskat om hur användningen av utomhuspedagogik i undervisningen i skolan påverkar barns hälsa. Studien har gjorts på två skolor i Linköping under ett års tid då olika hälsotester och intervjuer gjorts med eleverna. Pedagogerna deltog även genom att svara på enkäter och intervjuer. Resultaten visar en signifikant gynnsam effekt på elevernas psykiska hälsa då utomhuspedagogik användes. Eleverna visade mindre symtom på stress än under traditionell undervisning i klassrummet. Resultaten visar även att pedagogerna som hade någon form av utomhuspedagogisk utbildning är mer öppna och positiva till variation i lärandet än pedagoger med äldre utbildning utan en sådan inriktning.

I utemiljön kan man även på bästa sätt följa läroplanens strävans mål vad gäller att varje barn utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp och för enkla naturvetenskapliga fenomen, liksom sitt kunnande om växter och djur (Lärarförbundet, 2002). Genom att flytta ut den pedagogiska verksamheten till autentiska platser i utomhusmiljöer anser Lundegård m.fl. (2004) att man ökar autenticiteten, motivationen och barnets personliga upplevelse av olika natur- och kulturmiljöers innehåll och utmärkande egenskaper, vilka kan

underlätta inlevelsen i själva lärandesituationen. När undervisningssituationen verklighetsanknyts ökar den kroppsliga delaktigheten. Genom att barnen får beröra, känna, och agera i den fysiska miljön ökar autenticiteten.

För att barnen på bästa sätt ska få dessa kunskaper krävs enligt Dahlgren och Szczepanski (1997:24) ”en medupptäckande pedagog som kan levandegöra platserna i utemiljöns budskap, skapa sammanhang och förståelse i meningsfulla inlärningssituationer, där inte regelstyrd verksamhet sätter alltför snäva gränser för upplevelsen”.

Den medforskande pedagogen ska vara engagerad och kunnig när den vistas tillsammans med barnen i utemiljön för att kunna väcka barns intresse och besvara deras frågor. Pedagogen ska även ge barnen nya infallsvinklar så att de sedan på egen hand upptäcker, ser och förstår i olika utemiljöer (Granberg, 2000).

2.4 Utemiljöns utformning

Mårtensson (2004) menar att många utav förskolorna som finns idag byggdes under 1970- 1980- talet. Under denna tid fanns det riktlinjer för hur utomhusmiljön skulle se ut. Socialstyrelsen angav 1975 att utomhusmiljön skulle bestå av minst 55 kvadratmeter per plats. Det skulle även finnas utrymme för sådana aktiviteter som ansågs viktiga för barns utveckling såsom; sandlek, rörelselek, bygglek, vattenlek, trädgårdslek samt djurskötsel.

Idag finns inte några detaljerade riktlinjer för hur förskolans utemiljö ska se ut. Men Socialstyrelsen kom 1989 ut med nya allmänna råd kring utomhusmiljön på förskolan. I dessa menar de att varje plats ska ha 40 kvadratmeter, vilket är en minskning med 15 kvadratmeter från de tidigare rekommendationerna. Detta kan anses lite märkligt eftersom barnantalet bara blir större på förskolorna. Socialstyrelsen menar vidare att förskolegården bör ha ett soligt och ett vindskyddat läge, ha rikligt med vegetation, olika typer av terränger, ligga trafiksäkert samt ha utrymme för sådana aktiviteter som nämndes i den tidigare upplagan från 1975 (Socialstyrelsen, 1989).

I plan- och bygglagen finns även en allmän paragraf som avpassar utomhusmiljön för barn. I denna paragraf ställs krav på ”tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse på tomten eller på utrymmen i närheten av denna” (Mårtensson, 2004:21).

Utevistelsen är en daglig rutin på förskolan. Blennow m.fl. (2004) har gjort en enkätundersökning bland 100 förskolor i Stockholmsområdet om deras utevistelser under bland annat olika väderförhållanden och betydelsen av gårdarnas utformning. Resultaten visar på att utevistelsen oftast är förlagd under förmiddagarna men även under eftermiddagarna ibland. De förskolorna med utomhuspedagogisk inriktning var ute längre tid under alla väderförhållanden än de traditionella förskolorna. De förskolorna med utomhuspedagogisk inriktning hade även tillgång till en lekvänligare förskolegård. Även de förskolor som inte hade en utomhuspedagogisk inriktning men som hade en gård med vegetation var ute mer vid varm väderlek än förskolor som saknade dessa förhållanden på gården.

Björklid (2005) beskriver i sin kunskapsöversikt Lärande och fysisk miljö, forskning kring samspelet mellan lärande och fysisk miljö i förskola och skola med angränsade utemiljöer. Björklid betonar att utemiljön kring förskolan är en betydelsefull utvecklingsmiljö för barnen. Utevistelsen är en naturlig del i den dagliga verksamheten på förskolan. Men tyvärr är det ofta att barn inte får tillgång till naturområden på grund av brist på personal och andra hinder. Därför blir barnen hänvisade till den egna förskolegården. Grahn m.fl. (1997) och andra forskare har studerat vilken betydelse gårdens utformning har när det gäller barns utveckling och lärande. Resultat visar på att barn som vistas på gårdar som är naturrika leker fler lekar, leker bättre i grupp och är mer uthålliga. De tränar dessutom sin förmåga till balans, vighet och koordination samt att springa både snabbt och uthålligt. Alltså inverkar utemiljöns utformning mycket på barnens utveckling och lärande.

Björklid (2005) menar att när barn har tillgång till löst material i utemiljön såsom pinnar, stenar och små bräder uppmanas barnen att samspela mer med den fysiska utemiljön. På så sätt kan barnen även utveckla sin kreativitet på bästa sätt.

Lenninger och Olsson (2006) skildrar Fredrika Mårtenssons beskrivningar av hur en bra förskolegård ska vara utformad och innehålla för att den ska vara en bra lekmiljö. Dessa beskrivningar är baserade på Mårtenssons studier (2004) som jag tidigare nämnt. De visar på

att det är viktigt att barnen har tillgång till en stor gård med kuperad terräng. En annan viktig faktor är att det finns träd och buskar och att lekredskap finns i närheten av denna vegetation. Hur olika lekredskap och platser förhåller sig till varandra har också en avgörande betydelse för hur gården används. Sammanfattningsvis behövs det alltså en blandning av öppna ytor, vegetation och lekredskap för att ge barnen högre nivåer av fysisk aktivitet.

2.5 Sammanfattning

Den fysiska miljön påverkar och samspelar med barnet både direkt och indirekt. Barnet är i tidig ålder mycket beroende av de miljöer de befinner sig i. Urie Bronfenbrenner är en som tagit fasta på detta. Han har utvecklat den utvecklingsekologiska modellen. I denna beskriver han barns utveckling som en funktion av samspelet mellan barnet och miljön. I denna beskriver han hur barnet påverkas av närmiljön, samverkan mellan de olika närmiljöerna, barnets boendemiljö samt vilken betydelse samhällsstrukturen har för barnet indirekt.

Inom miljöpsykologin beskrivs även miljöns betydelse för barns utveckling och lärande. Mårtensson (2004) har gjort en miljöpsykologisk studie kring hur barn på förskolan använder sig utav den fysiska utemiljön då de leker.

Mycket forskning tyder på att barn lär och utvecklas mer då de vistas i olika typer av utemiljöer. Barnen får bättre motoriska färdigheter, koncentrationsförmåga, kreativitet, lek samt blir friskare om de får vistas i utomhusmiljöer med mycket växtlighet.

Om man som pedagog vill flytta ut den pedagogiska verksamheten på förskolan till utemiljön kan man använda sig utav utomhuspedagogik. Utomhuspedagogik är erfarenhetsbaserat, handlingsinriktat och ämnesövergripande och skapar många möjligheter till kontakt med naturen. Barnen får även ett meningsfullare lärande då de vistas i autentiska miljöer och får uppleva med alla sina sinnen.

I läroplanen står det att man i förskolan ska bidra till att barn lär sig att värna om naturen och dess innehåll. Om man aktivt är ute i naturmiljö med barnen och använder sig utav utomhuspedagogik kan man på ett bra sätt uppnå detta strävans mål.

Gårdens utformning har en stor betydelse för hur denna används i verksamheten. Forskning tyder på att om man har tillgång till en naturrik gård så används denna mer i verksamheten. Barnen finner då även den mer stimulerande till olika lekar.

2.6 Centrala begrepp

Här kommer jag att ge förklaringar till begrepp som jag använder i mitt syfte och problemformulering.

Miljö: Ett allmänt begrepp på den fysiska miljön som barnen vistas i både inne och utomhus. Dessa miljöer påverkar barnen både direkt och indirekt.

Pedagoger: I detta arbete definierar jag barnskötare, förskollärare samt lärare för de tidiga skolåren som pedagoger. Det vill säga alla de yrkesgrupper som arbetar inom förskoleverksamheten.

Pedagogiska sammanhang: Planerade och spontana aktiviteter som pedagogerna har tillsammans med barnen som ska stimulera dess utveckling och lärande

Traditionell förskola: Förskolan är till för barn mellan 1-5 års ålder och är en del av det livslånga lärandet. Social utveckling och det pedagogiska lustfyllda lärandet bidrar till en helhet i förskolan. Större delen av den pedagogiska verksamheten bedrivs i inomhusmiljön. Utomhusvistelsen är ett dagligt moment i verksamheten och ses som ett komplement till inomhusverksamheten.

Uteförskola: Är ett alternativ till traditionell förskoleverksamhet med samma mål som den traditionella förskolan. Där lär barnen sig att balansera, krypa, hoppa, klättra och upptäcka naturens egna leksaker. De övar sinnena genom att smaka, lukta, känna, titta, lyssna och jämföra sådant som finns runt omkring dem. Verksamheten präglas dock av natur, miljö och utevistelse. Att gå på uteförskola innebär inte att barnen alltid är ute, utan sunt förnuft får

råda. Uteförskolan är en skapande verksamhet där man använder naturens material som barnen varit med att samla in (Malmöstad, 2006).

Utemiljö: I detta arbete definierar jag utemiljön som miljön på förskolegården, den närliggande miljön med både planerad miljö såsom lekplatser och parker samt naturmiljö såsom skog, hav och ängar.

Utevistelse: Den tid då barnen på förskolan är ute i någon av de ovanstående beskrivna utemiljöerna.

3 Problemprecisering

Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger ute i verksamheten på förskolan tänker om sin användning av utemiljön i denna samt vilka tankar de har kring att använda utemiljön i pedagogiska sammanhang. Jag vill även undersöka vilken betydelse utemiljöns utformning har enligt pedagogerna. Jag har valt denna undersökning eftersom forskning visar på att utevistelser bidrar till att barn får bättre hälsa och motorik. Det blir även ett mer meningsfullt och lustfyllt lärande för barnen då man flyttar ut verksamheten i utemiljön.

Jag hoppas med min undersökning kunna synliggöra de positiva effekterna med att visas ute och hur pedagoger i förskolan tänker om sin användning i pedagogiska sammanhang. Detta för att inspirera andra pedagoger till att börja använda utemiljön mer i verksamheten i förskolan. Även att föräldrar som läser detta arbete ska få en inblick i vikten av att vara ute mycket för att stimulera barns utveckling och lärande.

Huvudfrågeställningen är alltså:

Vilka tankar har pedagogerna om att använda utemiljön i pedagogiska sammanhang?

Delfrågor:

Vilka tankar har pedagogerna om; - användning av utemiljön?

- möjligheter som finns när det gäller användningen av utemiljön i pedagogiska sammanhang? - hinder som finns när det gäller användningen av utemiljön i pedagogiska sammanhang? - utevistelsens anknytning till läroplanen?

4 Metodbeskrivning

4.1 Metodval

Jag har gjort en kvalitativ studie. I en kvalitativ forskningsstudie strävar man inte efter förklaringar utan man vill få en förståelse genom tolkningar. Man försöker finna underliggande värderingar och uppfattningar. I en sådan studie används metoder som bland annat intervjuer och observationer som sedan analyseras. Syftet är att det insamlade materialet ifrån studien ska ge ny kunskap och mening (Knutsdotter Olofsson, 1993).

Jag har valt att inte ange förskolornas eller pedagogernas namn eftersom de vill vara anonyma. Detta på grund av etiska skäl och jag kommer därmed att använda mig utav fingerade namn på förskolorna och pedagogerna.

4.1.1 Intervjuer

Baserat på mitt syfte anser jag att kvalitativa intervjuer lämpar sig bäst för min undersökning. Johansson och Svedner (2001) menar att i en kvalitativ intervju är frågeområdena bestämda i förväg, medan frågorna kan variera från intervju till intervju beroende på vad den intervjuade svarar och vilka aspekter denna tar upp. Syftet med en kvalitativ intervju är att den intervjuade ger så utförliga svar som möjligt om områdena som intervjun behandlar.

Jag har använt mig av delvis strukturerade intervjuer genom att ha fasta frågeområden och en del fasta frågor (bilaga A). Men jag har ändå varit öppen för intervjupersonens infallsvinklar och följt upp dessa med olika följdfrågor. Jag vill på detta sätt får ett mer naturligt samtal men då jag ändå har en viss struktur på intervjun är jag säker på att jag får svar på alla mina teman och i förväg gjorda frågor.

Då pauser, tonfall och avbrutna meningar kan vara av vikt för att förstå vad den intervjuade menar, kan det vara bra att spela in det som sägs under intervjun för att sedan kunna skriva ut

det som sagt under intervjun. Jag har därför använt mig av bandspelare under alla mina intervjuer.

4.1.2 Observationer

För att få en bild av verksamheten och kunna beskriva hur utemiljön är utformad valde jag att göra en observation. Johansson & Svedner (2001) menar att det kan vara en fördel att ha observerat det man i intervjun ska samtala om. Då kan observationerna ligga som grund och knyta an till det man har observerat. I min undersökning valde jag att åka till de respektive förskolorna för att observera och kartlägga miljön för att knyta an till denna under mina intervjuer med pedagogerna. Jag har även efter intervjuerna varit med i de olika verksamheterna då de haft uteverksamhet för att se vad pedagogerna gör. Jag kommer i arbetet att redovisa mina observationer jag gjort på utemiljön. Detta kommer jag att göra med hjälp av skisser jag gjort över de respektive förskolegårdarna, för att du som läsare ska få en bild av hur de är utformade.

4.2 Urval

Jag har valt att göra intervjuer och observationer på två förskolor, en traditionell förskola och en uteförskola. Jag vill undersöka hur pedagogerna tänker om sin användning av utemiljön då de arbetar på en traditionell förskola, där man mest använder sig av förskolans egen utemiljö på gården och jämföra deras tankar med pedagoger som arbetar på en uteförskola som bedriver större delen av sin verksamhet i naturmiljö.

Jag har en tidigare anknytning till den traditionella förskolan då jag arbetat där som barnskötare och nu fått anställning där som förskollärare. Repstad (1999) menar att det kan vara problematiskt att känna den man intervjuar. Man kan som intervjuare ha svårare att vara opartisk och saklig gentemot den man intervjuar. Jag kan hålla med Repstad om detta men samtidig så anser jag att man kan få en mer avslappnad intervju då pedagogerna sen tidigare har ett förtroende för mig. Det är däremot viktigt i dessa situationer att vara tydlig med att

beskriva syftet med studien så att pedagogerna som intervjuas inte tror att jag kommer dit i syftet att kontrollera och kritisera deras arbete.

Jag valde att använda mig av tre pedagoger som arbetar på samma äldrebarnsavdelning. För att få ett djup på undersökningen ville jag intervjua ett helt arbetslags tankar om sitt användande av utemiljön. På detta sätt kan jag även se om pedagogerna ger liknande svar under mina intervjuer eller om de skiljer sig åt. Då kunde jag därmed få en variation på svaren som gjorde att jag fått ett djup i min analys.

Uteförskolan kom jag i kontakt med av en slump då en nära anhörig till mig träffade på dem då de hade sin dagliga verksamhet ute. Han berättade om mitt tänkta examensarbete och de blev intresserade. Jag tog därefter kontakt med pedagogerna och de hade en mycket positiv inställning att delta i min undersökning

4.3 Genomförande

Jag tog tidigt kontakt per telefon med de aktuella förskolorna och presenterade mig och min tänkta undersöknings syfte. Jag åkte även och presenterade mig personligen för pedagogerna på uteförskolan som jag inte hade någon tidigare relation till. Under detta tillfälle beskrev pedagogerna lite om sin verksamhet och jag var även med i någon timme för att träffa barnen så de skulle känna igen mig när jag kom nästa gång. Den traditionella förskolan besökte jag även för att beskriva mitt syfte närmare. Då fick jag även se hur utemiljöerna såg ut så att jag hade en bild av dessa då jag gjorde mina intervjuer med pedagogerna.

Pedagogerna på respektive förskola valde själva tid och plats då jag kunde komma och intervjua och observera utifrån deras möjligheter. Varje intervju varade mellan tjugofem till fyrtiofem minuter. Jag använde mig utav bandspelare under alla intervjuerna vilket gjorde att jag kunde vara mer delaktig än om jag skrivit anteckningar under tiden. Genom att ha intervjuerna inspelade fick jag också med alla detaljer vilket underlättade vid bearbetningen av intervjuerna sedan.

Jag besökte den traditionella förskolan två gånger, båda gångerna under förmiddagarna för att observera och intervjua. Vid det första tillfället intervjuade jag två av pedagogerna. Jag intervjuade de var för sig i ett avskilt rum för att inte bli störd under intervjun. Efter intervjuerna var jag med ute på gården och gjorde mer ingående observationer och skissade på gårdens utformning. Under det andra tillfället intervjuade jag den tredje pedagogen, även här i ett avskilt rum. Sedan observerade jag en stund till för att komplettera från det tidigare tillfället.

Jag var på uteförskolan en hel dag, då jag fick en inblick i hur deras verksamhet fungerar. Vi var vid detta tillfälle vid havet och jag fick därmed följa deras väg från förskolan och dit. Jag intervjuade en av pedagogerna medan hon värmde maten, då det inte fanns någon annan tidpunkt att göra det på. Jag anser att det gick bra ändå och att det på detta vis blev en naturlig intervju. Den andra pedagogen intervjuade jag vid nästa tillfälle jag besökte verksamheten. Då satt vi inne på hemvisten i ett avskilt rum medan barnen och den andra pedagogen var ute på gården. Vid detta tillfället fick jag även möjlighet att observera hur gården såg ut eftersom jag finner det relevant att ha med denna som skiss i mitt arbete eftersom det är därifrån de utgår när de ska i väg till andra utemiljöer.

Då jag var på den traditionella förskolan kom jag på att jag skulle fråga hur de arbetade utefter läroplanens strävans mål och fick därför ta kontakt med uteförskolan för att komplettera detta. Vilket jag gjorde genom ännu ett besök som mynnade ut i till att jag fick mer fyllig information.

4.4 Bearbetning av empirin

Efter varje intervju valde jag att bearbeta dessa kvalitativt. Med att bearbeta sina intervjuer kvalitativt menar Patel och Danielsson (1998) att man skriver ut det som sagts i intervjuerna som spelats in. Detta görs så att man får en text att arbeta med. Detta är ganska tids- och arbetskrävande men gör det enklare att analysera sedan.

När jag skrivit ut alla intervjuerna var det tid att analysera dessa. Jag gjorde detta genom att använda mig utav olika teman som är tagna från min frågeställning och underfrågor till denna. Detta för att kunna kategorisera svaren och på så sätt kunna få en strukturerad analys.

Jag har valt att i min resultatdel sammanställa pedagogernas svar på respektive förskola och redovisa vad de gemensamt anser i de olika frågorna. Om det är någon av pedagogerna som svarat annorlunda så kommer jag att belysa detta. För att få en trovärdighet i min analys så har jag vävt in citat från pedagogerna för att illustrera vad de sa under intervjuerna.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Vetenskapsrådet (2002) betonar att det finns fyra huvudkrav när det gäller forskningsetiska övervägande som jag har tagit hänsyn till i min undersökning. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. För att uppfylla informationskravet tog jag kontakt med de pedagoger jag ville skulle delta i min undersökning och informerade dessa om undersökningens syfte. Jag informerade dem även om att det var frivilligt att delta och att de uppgifter som insamlats endast skulle användas i undersökningen. Pedagogerna samtyckte till att delta i min undersökning och jag informerade dem därför att de när som helst under undersökningens gång hade full rätt att avbryta sitt deltagande om de ville. Konfidentialskravet kan liknas vid sekretess och avser att de pedagoger jag intervjuat i min undersökning kommer att vara anonyma i mitt arbete och jag har därför valt att inte namnge vare sig förskolornas eller pedagogernas namn. Pedagogerna fick även veta att den information jag fått genom intervjuerna inte kommer att användas för något annat än den aktuella undersökningen enligt nyttjandekravet (a.a)

5 Beskrivning av förskolorna

5.1. Beskrivning av den traditionella förskolan, Rödluvan

Förskolan ligger i en mindre kommun i södra Sverige. På förskolan finns det sju avdelningar, tre äldrebarnsavdelningar och fyra småbarnsavdelningar. Jag har valt att intervjua pedagogerna på en av äldrebarnsavdelningarna som har 20 barn i åldrarna tre till fem år. Denna avdelning har jag valt att kalla för Rödluvan. Där arbetar tre pedagoger; Yvonne är förskollärare och varit yrkesverksam i 37 år, Lisa är förskollärare och varit yrkesverksam i 16 år samt Caroline som är lärare för grundskolans tidigare och senare år samt behörig att arbeta i förskolan och varit yrkesverksam i snart ett år.

De har ett relativt planerat dagsschema med fasta tider för måltider, samlingar och andra aktiviteter. Dagen börjar med att de äter frukost mellan klockan halv åtta och halv nio. Sen är det fri lek inomhus fram till att det är samling cirka halv tio. Samlingen pågår ungefär i en halv timme. Efter samlingen är det tid för olika pedagogiska aktiviteter såsom gymnastik och skapande. Sedan går alla barnen ut på gården fram till lunch som serveras klockan 11.45. Efteråt så ska barnen ta det lugnt och lyssna på sagor. Efter denna stund får barnen leka fritt antingen inne eller utomhus fram till mellanmålet klockan 15. Sedan är det fri lek igen.

En dag i veckan har de en utedag då de i cirka tre timmar på förmiddagen går iväg till en annan utemiljö utanför förskolan. Det kan vara att de går till närliggande lekplatser med olika sorters möjligheter, till en skogsdunge, pedagogiska uterummet där det finns en grillplats eller ner till en äng där det finns en bäck. Allt ligger på gångavstånd från förskolan. Där har pedagogerna olika pedagogiska aktiviteter i utemiljön med barnen.

Föräldrarna till barnen på avdelning är mycket positiva till att barnen är ute mycket på förskolan. Pedagogerna får mycket respons av dem då de sätter upp dokumentation i form av bilder och kommentarer från deras utedagar. Föräldrarna har alltid med bra kläder till barnen så att de kan vistas ute i alla väder.

Förskolan har en stor gård med olika typer av redskap och naturområden som används varje dag. Eftersom gården är stor och det finns många avdelningar är den uppdelad i tre öppna sektioner där barnen fritt kan vistas mellan. På varje sida finns det en äldre och en småbarnsavdelning vilket gör att gården är utformad för alla åldrar. Det finns sammanlagt tio gungor varav sex babygungor, en stor rund gunga och resten vanliga gungor. Det finns tre stycken rutschkanor, en på varje sektion. Det finns även ett tåg samt ett antal olika gunghästar. Där finns mycket asfalterade gångar att cykla runt på men även grusgångar så barnen märker skillnaden i terrängen. Det finns även mycket buskage och träd så att barnen får kryp-in och träd att klättra i. En stor del av de öppna ytorna på gården är gräsmattor som är olika kuperade. Sammanfattningsvis kan man säga att förskolegården har en mycket varierande miljö så att barnen kan välja själva vad de vill göra och vara någonstans. Pedagogerna utnyttjar gården varje dag under den dagliga utevistelsen på förmiddagarna i cirka en timme samt även ibland på eftermiddagarna.

5.2 Beskrivning av uteförskolan, Solstrålen

Uteförskolan ligger i en större stad i södra Sverige. Denna uteförskola är inte en Ur- och skurförskola utan bedriver mestadels sin verksamhet i olika utemiljöer. Jag kallar den uteförskola men den representeras endast utav en avdelning som jag kallar Solstrålen, där det går åtta barn från tre till fem års ålder. Där arbetar två pedagoger; Camilla som är förskollärare och varit yrkesverksam i 28 år samt Helene som är barnskötare men som vidareutbildar sig för närvarande till förskollärare och varit yrkesverksam i 20 år. Denna avdelning startades nu under höstterminen på initiativ av Camilla och Helene så de håller fortfarande, under min undersökningsperiod, på att arbeta ihop sig och barngruppen. Avdelningen har sin hemvist på en traditionell förskola. Där börjar och avslutar barnen dagen. Dagen inleds med att de äter frukost på hemvisten. Klockan kvart över nio packar pedagogerna ner allt som behövs under dagen, sen hämtas cyklarna. De har två cyklar med flak fram där barnen får sitta fastspända då de tar sig till de olika utemiljöerna. Där får plats sex barn på varje cykel samt lite packning men det blir ganska trångt.

Då de cyklar iväg har de mat med sig som hämtas från en skola i rektorsområdet och som värms till lunch. Antingen på det medhavda gasolköket eller så får de låna ett kök någonstans. Men barnen äter alltid ute om förhållandena tillåter. De brukar äta cirka klockan 12 då alla barnen samlas. Det är inte bara lunchen som för det mesta äts utomhus, utan alla toalettbesök görs även i de olika utemiljöerna om det inte finns tillgång till någon toalett.

Annars så är det ett ganska fritt dagsschema. Pedagogerna är med barnen och upptäcker utemiljön och samlar ihop barnen om de ska ha någon pedagogisk aktivitet. Det finns även mycket tid för barnens fria lek. Mellanmålet äter de cirka klockan 14.30 antingen i någon utemiljö eller på förskolans gård. Klockan tre ska de vara tillbaka på förskolan eftersom några av barnen hämtas då.

Alla föräldrarna har själva medvetet placerat sina barn på denna uteförskolan. Därför har de alla ett mycket positiv synsätt på att barnen vistas större delen av dagen i olika utemiljöer.

De olika utemiljöerna de vistas i är vid havet, parker med öppna grönområden och skogsliknande miljöer samt olika lekplatser i närområdet. En eftermiddag i veckan är de även på den traditionella förskolans gård. På den traditionella förskolans gård finns det mycket träd och buskar och olika kuperade terränger. Där finns även två klätterställningar, en rutschkana samt sandlådor.

6 Resultat

6.1 Pedagogernas tankar kring användning av utemiljön

Rödluvan

Pedagogerna använder sig av förskolegården varje dag under den dagliga utevistelsen. Yvonne säger att ”Vi går ut, jag kan säga till 97 % går vi ut i alla väder till vår egen gård”.

Utevistelsen är förlagd på förmiddagen mellan cirka kl 10.30 - 11.30, då alla barnen på avdelningen ska gå ut. Sen går de även ut på gården på eftermiddagarna ibland, men inte så mycket under vinterhalvåret då det mörknar så tidigt. Utemiljön används mer under våren, sommaren och en bit in på hösten. Då flyttar de även ut mer av de traditionella inneverksamheterna till utemiljön.

Pedagogerna anser att det är väldigt bra att vara ute mycket då barnen får röra sig mycket, som är bra för kroppen och för hälsan. De tycker även att det blir lugnare och lägre ljudnivå då barnen leker ute jämförelse med inomhuslek eftersom de i utemiljön har större utrymme.

Pedagogerna anser att utevistelsen är mestadels till för att barnen ska få leka fritt. Men pedagogerna observerar hela tiden det barnen gör när de leker fritt. Carolin menar att ”Oftast så har de haft samling innan och man kan inte ha hur mycket styrt som helst”.

En dag i veckan har de en utedag då de i cirka tre timmar på förmiddagen går iväg till en annan utemiljö utanför förskolan. De går till exempel till olika lekplatser, skogsdungar, bäcken eller till det pedagogiska uterummet där det finns en grillplats. Dessa platser ligger i närområdet så att de kan gå dit eftersom det inte finns resurser till att åka till andra naturområde som kräver färdmedel. De går tillbaka till lunch och är sedan inne och läser saga efter maten för att sedan gå ut på förskolegården. Då brukar pedagogerna inte ta ut cyklar till barnen för att de anser att barnen ska hitta på något annat. ”Ofta när de har cyklarna så sitter de och åker runt på cyklarna hela tiden tyvärr” säger Yvonne. När de inte tar ut cyklarna anser pedagogerna att barnen utvecklar sin fantasi, barnen leker mer tillsammans, de hittar på nya

lekar och finner andra lekkamrater. De ser en stor skillnad då cyklarna inte är i fokus för barnens lekar.

Solstrålen

Pedagogerna är mycket positiva till att använda utemiljön då hela uteförskolans verksamhet bygger på att vara ute och vistas i olika sorters miljöer. Helene säger:

”Jag tror på det här med att vara ute. Jag tror att det bromsar ner sjukdomar, man bygger upp ett helt annat immunförsvar ju mer du är ute. Ju sundare och friskare blir du, tror jag. Barnen får så mycket gratis. Dom rör sig på ett helt annat sätt.”

Pedagogerna använder sig mycket av närmiljön. De cyklar till olika utemiljöer såsom havet, parker med skogsterräng samt olika lekplatser. De vill att barnen ska få möjlighet att lära känna sin närmiljö och vad den har att erbjuda. På grund av att de har cyklarna kan de röra sig på ett ganska stort område och kan därmed vistas i många olika slags utemiljöer. Helene tror att deras uteverksamhet leder till att deras barn får en annan syn och respekt för naturen och dess innehåll, än barn som inte vistas så ofta i olika typer av utemiljöer.

De cyklar iväg med barnen cirka kl 9.30 från hemvisten.

”Sen när vi är iväg då har vi hela dagen på oss, fram till kl 15. Och det har vi också med i vår planering att vi ska vara öppna för infallsvinklar ifrån barnen att stanna upp om de ser någonting, några människor kommer fram och pratar, så stannar vi upp. Vi har ingen brådska. Men naturligtvis så har vi ju ett mål, vi är på väg någonstans men om vi inte skulle hamna där så gör det ingenting” (Camilla).

Barnen får i lugn och ro utforska de olika utemiljöerna både på egen hand och tillsammans med pedagogerna. På detta sätt menar pedagogerna att de får tid att reflektera över sina upptäckter och det blir mindre stress för barnen. Pedagogerna har själv upplevt stressen som ofta förekommer på de traditionella förskolorna. Det är så mycket tidsplanering med samlingar, undanplockningar och måltider. De vill med denna uteverksamheten slippa denna stress och väva in allt naturligt för barnen så det inte blir onödiga avbrott.

Pedagogerna har med sig material från hemvisten såsom spadar, hinkar och luppar som barnen får använda. Men de har inte köpt in några andra leksaker utan de anser att barnen ska lära sig att använda och ta tillvara på naturens egna material. Camilla menar ”det finns ju faktiskt 7000 stenar och inte 2 lastbilar”. Vilket leder till färre konflikter anser pedagogerna. Barnen har även större utrymmen att röra sig på då de är ute vid havet till exempel än om barnen vistas inne på en förskolegård med staket runt om. Detta medför dock ett större ansvar för både pedagoger och barn. Pedagogerna har som regel att barnen måste se antingen Camilla eller Helene hela tiden, gör barnen inte det så vet de att de är för långt ifrån pedagogerna. Detta är något pedagogerna övar mycket på med tanke på att de har en relativt ny barngrupp. Detta för att både barn och pedagoger ska bli trygga.

Sammanfattning och jämförelse

Alla pedagogerna på de respektive förskolorna använder sig av utemiljön varje dag i verksamheten. De är alla positiva till att använda sig utav utemiljön så mycket som möjligt i den dagliga verksamheten. De menar att utevistelsen främjar en god hälsa.

Den stora skillnaden mellan Rödluvan och Solstrålen är att pedagogerna på Rödluvan använder sig av sin utemiljö på förskolegården fyra dagar i veckan och vistas i annan utemiljö såsom skogsdungar och dylikt en dag i veckan. Medan pedagogerna på Solstrålen har sin verksamhet i naturmiljö eller annan utemiljö utanför förskolan fyra dagar i veckan och befinner sig på en förskolegård en dag i veckan. På Rödluvan är man mer bunden till olika tider som kan skapa stress. Pedagogerna på Solstrålen tar mer dagen som den kommer med endast några bundna tider såsom att de ska äta lunch vid 12 tiden och vara tillbaka på förskolan kl 15. Annars så disponerar de dagen beroende på var de är eller vad som dyker upp under dagen.

Solstrålen har fördelen att de har närhet till havet och parker med skogsmiljö och att de med hjälp av cyklar kunna förflytta sig på ett smidigt sätt till dessa. Medan Rödluvan använder sig av närmiljön som finns på gångavstånd och då det tar för lång tid att förflytta sig till andra ställen.

En av likheterna mellan verksamheterna är att pedagogerna reflekterat över lekredskapens inverkan på barnen. Pedagogerna på Rödluvan har valt att inte ta ut cyklar under en eftermiddag och har då sett positiva resultat, bland annat att barnen leker mer tillsammans då.

Pedagogerna på Solstrålen menar att när man använder sig av naturens redskap i leken såsom pinnar och stenar som det finns otroliga mängder av blir det ingen konkurrens och färre konflikter.

6.1.1 Mål för de respektive förskolornas utevistelse

Rödluvan

Det främsta målet är att de har daglig verksamhet ute på grund av att det främjar god hälsa och att barnen ska vara trygga i utemiljön. De vill att alla barnen ska uppleva olika terränger såsom höjder och backar. Yvonne poängterar vikten av barnens utveckling av grov- och fin motorik som tränas mycket utomhus. De har även som mål att barnen i tidig ålder ska få en miljöfostran, såsom att sopsortera, inte skräpa ner i naturen och få en förståelse kring deras delaktighet i naturens kretslopp samt få övergripande kunskap om djur och växter.

Solstrålen

Pedagogerna utgår ifrån de fyra elementen dvs. luft, vatten, jord och eld och har genom dessa satt de grundläggande målen för verksamheten. Luften får de naturligt genom den dagliga uteverksamheten. De vill att barnen ska lära känna havet och vad som finns i havet och runt omkring. Jorden får de genom olika typer av utemiljöer samt elden lär sig barnen om då pedagogerna tillsammans med barnen lagar mat.

Pedagogernas mål är även att barnen ska få känna skiftningar i naturen i och med de olika årstiderna och olika väder. Barnen ska lära sig att det är saltvatten i havet där vi bor på Västkusten och sötvatten i dammar och bäckar. Barnen ska även kunna lite olika sorters blommor, insekter och träd. Att barnen inte bara ska kunna benämna att det är ett träd när det ser något utan kanske vad det är för något sorts träd.

Pedagogerna vill även att barnen ska kunna se skillnad på en mussla och en snäcka då de är mycket vid havet. Även kunna en del om svampar då det finns svampar i många utav parkerna de vistas i. Barnen ska även hantera elden, det vill säga att den ger värme och ljus men att man måste ha respekt för den. Barnen ska även lära sig om allemansrätten och att man

verkligen ska värna om värdegrunden. Att inte värdegrunden bara är mot människor, barn mot barn och barn mot vuxna utan att det också faktiskt finns en värdegrund mot naturen också.

Sammanfattning och jämförelse

Båda förskolorna har specifika mål för utevistelsen. Rödluvan anser att det främsta målet är att den dagliga uteverksamheten främjar hälsan och motoriken. Pedagogerna vill att barnen ska få en grundläggande kunskap om naturen och hur barnen kan påverka den positivt genom sopsortering och att inte skräpa ner.

Solstrålens mål utgår ifrån de fyra elementen som barnen naturligt kommer i kontakt med under den dagliga ute verksamheten. Solstrålens mål är även att barnen allmänt ska kunna lite mer om växter och djur som pedagogerna tror att många andra barn som går på traditionella förskolor inte får lära sig så mycket av då de inte vistas så mycket i olika naturmiljöer.

6.2 Pedagogernas tankar kring möjligheter med användningen av

utemiljön i pedagogiska sammanhang

Rödluvan

Carolin har mycket kunskaper inom området och det märktes att hon skulle kunna använda utemiljön mer än vad som görs idag. Lisa har arbetat med en utegrupp i ett halvt år och är mycket inspirerad av användningen utav utemiljön i pedagogiska syften. Även Yvonne skulle kunna tänka sig att använda utemiljön mer i pedagogiska sammanhang än vad som görs idag. Lisa menar att man i princip kan flytta ut all traditionell inneverksamhet utomhus. Man kan måla, pyssla, ha gympa och äta lika bra ute som inne anser hon.

Caroline menar att det är mest under de planerade utedagarna som de har pedagogisk verksamhet i utemiljön. Då får barnen till exempel olika uppdrag såsom att samla saker från naturen och saker som inte tillhör naturen såsom kapsyler och dylikt. Sedan samlas alla och sorterar föremålen, till exempel om de plockat pinnar så kan man sortera dessa efter storlek och tjocklek. Sedan får barnen berätta hur de tänker och så blir det ett samtal kring uppdraget och annat som barnen funderar på.

Yvonne anser att de inte använder gården så mycket till pedagogisk verksamhet som de egentligen borde göra, utan att den mestadels är till för fri lek under den dagliga utevistelsen. Men samtidigt menar hon att barnen utvecklas mycket och får nya kunskaper genom leken. Lisa menar att;

”Ja men även när man går in i deras lek när de leker fritt, att man går in och försöker vara med, lurar in lite lärande, språk, matte, naturkunskap alla de sakerna, att man försöker få in det”.

Alla pedagogerna menar att de har barnens utveckling och lärande i baktanken under all planerad verksamhet. De anser att motoriken, speciellt grovmotoriken stimuleras otroligt mycket utomhus bland annat då de klättrar i träd och rör sig i olika terränger. ”Barnen kan röra sig på ett helt annat sätt än vad de kan göra inne” menar Yvonne.

Den sociala utvecklingen hos barnen är viktig då de kommer närmare varandra, de lär sig umgås med varandra och söker nya kontakter då de är utomhus. Turordningen stimuleras genom att de bland annat får vänta tills en gunga eller cykel är ledig.

Då de ska gå till andra utemiljöer än förskolegården brukar pedagogerna märka ut olika riktmärken till barnen. Det kan vara en flaggstång eller ett träd som de pratar om. På tillbakavägen brukar barnen få visa pedagogerna vägen till förskolan genom de olika riktmärkena de fick på ditvägen som hjälp. Lisa menar att barnen genom denna övning utvecklar barnens rumsuppfattning som i förlängningen är bra för matematiskt och logiskt tänkande.

De tar även tillvara på barnens idéer, tankar och funderingar. De arbetade bland annat med gråsuggor under en hel termin. Detta tema på grund av att en pojke sett en gråsugga i en bok och undrat vad det var för något djur. För att spinna vidare på detta startades detta tema. De åkte till skogen med alla barnen och letade efter gråsuggor som de sedan på förskolan byggde ett bo åt. Gråsuggorna fick barn så det blev fler och fler och det tyckte barnen var roligt att följa. Så samtalade de om dem och jämförde de olika och räknade ben så att de fick in matematiken. Sen så vidareutvecklade de temat så att de fick in många olika ämnen. De arbetade så kallat ämnesövergripande.

Solstrålen

Helene har tidigare arbetat på en naturskola och har därigenom mycket kunskaper av att använda utemiljön i pedagogiska sammanhang. Camilla har även erfarenheter av att använda utemiljön mycket i verksamheten på grund av sitt eget stora intresse av naturen och dess innehåll. De har därför båda en positiv bild av utemiljön som pedagogisk arena där barnen utvecklar och får många nya kunskaper.

Både Helene och Camilla anser att all verksamhet som görs inne kan man göra ute också. De anser även att det finns hur mycket möjligheter som helst då man använder sig av utemiljön i verksamheten. De har därför valt att flytta ut all sin verksamhet. Camilla beskriver att de bland annat plockar olika saker i naturen såsom kastanjer, stenar, tång och pinnar som de sedan använder och bearbetar tillsammans med barnen. Detta genom att samtala om de olika föremålen samt använda dem i olika skapande aktiviteter såsom att göra hösttavlor och dylikt.

I naturen får barnen uppleva med alla sina sinnen vilket gör att de upplever och lär sig mer menar både Helene och Camilla.

Pedagogerna finner att mycket i deras verksamhet sker naturligt utan att de tänker på att det ska vara pedagogiskt alla gånger. När de är ute händer det mycket och barnen upptäcker saker som pedagogerna spinner vidare på. De låter barnen få utforska de olika miljöerna mycket och på så sett sker barnens utveckling och lärande spontant.

Här har de ju otroliga möjligheter att klättra i berg och hoppa i vatten. Känna hur olika stenars tyngd väger, och kasta dem i vattnet för att se hur mycket det plumsar och inte plumsar. Utrymmet är större och de ger barnen större möjlighet att röra sig mer med hela kroppen. (Camilla)

Barnens motorik stimuleras mycket då de vistas i utemiljöer anser båda pedagogerna. Där har barnen tillgång till stora fria ytor att springa på, de kan klättra i träd samt balansera på stenar och stockar. Pedagogerna anser att det på detta sätt blir naturligt för barnen istället för att ha utsatta tider och dagar för t ex gymnastik.

De anser att då man till exempel pratar om vatten är det bra att vara vid havet så att barnen konkret får uppleva hur vattnet i havet känns. De har inte så mycket planerad verksamhet nu men anser att då barnen blivit lite äldre och trygga i naturen så kan man mer utveckla och

kanske arbeta med olika teman som fiskar, träd och dylikt ute i naturmiljöer. De menar att deras barn på så sätt får en bättre inlärningsförmåga eftersom barnen då får uppleva och göra saker i autentiska miljöer.

Sammanfattning och jämförelse

Både pedagogerna på Rödluvan och Solstrålen anser att det finns otroliga möjligheter med att använda sig av utemiljön i pedagogiska syften. Alla pedagogerna menar även att man på ett naturligt sätt kan väva in kunskap och lärande för att utveckla barnen då man befinner sig i utemiljön. Pedagogerna på Rödluvan och Solstrålen anser att barnens motorik utvecklas mycket då de befinner sig i utemiljö.

Solstrålens pedagoger menar att barnen utvecklas mycket då de upptäcker olika saker i naturen och själv får prova hur olika naturmaterial fungerar. Till exempel genom att kasta stenar i havet för att höra hur mycket det låter när de träffar ytan. De har därför inte så mycket planerad verksamhet utan utgår ifrån barnens upptäckter och spinner vidare på dessa.

Rödluvans pedagoger talar mycket om barnens fria lek på förskolegården och att de utvecklas och får nya kunskaper genom leken där. De anser att man på ett naturligt sätt kan väva in lärande i deras lek genom att delta som pedagog. De tar även vara på barnens tankar och funderingar och utvecklar dessa.

6.3 Pedagogernas tankar kring hinder med användningen av utemiljön

i pedagogiska sammanhang

Rödluvan

Ingen av pedagogerna kom på något direkt hinder till att använda sig utav utemiljön så mycket som möjligt i verksamheten. Sedan sa Lisa:

”Kan ju i så fall vara att någon kollega tycker att det är jobbigt. Jag kan nog ibland vara för sugen på att göra allt möjligt som då egentligen kanske inte är så vettigt men jag är ofta sugen på att prova och då kanske någon annan tycker att nä det blir för stökigt och det är kanske tur att de