Att vara anhörig i palliativ vård : En litteraturöversikt

Examensarbete

Filosofie kandidatuppsats inom omvårdnad

Att vara anhörig i palliativ vård

En litteraturöversikt

Being a relative in palliative care

Författare: Kristina Ljungberg & Ellinor Vestberg

Handledare: Maria Forsner Examinator: Jan Florin

Ämne/huvudområde: Omvårdnad Kurskod: VÅ2022

Poäng: 15hp

Examinationsdatum: 20170111

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja _☒ Nej _☐

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Den palliativa vården ska bygga på symtomlindring och livskvalité för den döende. Den ska också finnas som ett stöd till anhöriga som är en viktig pusselbit i den palliativa vården. Omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee har använts som grund i litteraturstudien vilket innebär att se människan utifrån en helhetssyn och veta att människan är en unik varelse.

Syfte: Att utifrån aktuell forskning belysa anhörigas situation inom palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt som baseras på 13 vetenskapliga artiklar med

kvalitativ metod.

Resultat: Resultatet visade på att de anhöriga var omgivna av många känslor som till exempel osäkerhet och medlidande. Det visade sig också att många anhöriga var i behov av att få prata med vårdpersonal kring döden. Deltagarna tyckte också det var viktigt med en personal som visade empati och att det var kontinuitet bland vilka i personalen som tog hand om patienten.

Konklusion: För att kunna ge de anhöriga en bra upplevelse av vården vid livets slut bör de erbjudas samtal om döden. Vårdpersonalen bör vara kompetent och empatisk. Det är också viktigt för de anhöriga att det var samma personer från personalen som tog hand om deras anhörige då det skapar en känsla av trygghet.

ABSTRACT

Background: Palliative care should be based on symptom relief and quality of life for the dying. The care should also be available as a support to families, they are an important part of the palliative care. Nursing theorist Joyce Travelbee was the basis of this study. Travelbee use a holistic approach and says that a person is a unique being.

Aim: Illuminate family members' situation in palliative care based on current research.

Method: A literature review based on 13 scientific articles with qualitative method.

Result: The result showed that the relatives experienced many different emotions, such as insecurity and compassion. It was also found that many families wished to communicate about death with professionals. Relatives wished that the

proffesionals would be competent and empatic. It was also good with professionals that were periodic, it created a sense of security for the relatives.

Conclusion: In order to give the families a good experience of care at end of life, they must be offered conversation about death. The nursing staff should be empathetic, continuous and competent.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Definition av centrala begrepp ... 5

METOD ... 6 Design ... 6 Urval ... 6 Inklusionskriterier ... 6 Exklusionskriterier ... 6 Sökningar ... 6 Sökmatris ... 7

Värdering av artiklarnas kvalité ... 8

Tillvägagångssätt ... 8

Analys och tolkning av data ... 8

Etiska överväganden ... 9

RESULTAT ... 10

Känslor hos den anhöriga ... 10

Att känna medlidande ... 10

Att känna ansvar för den närstående ... 11

Att känna osäkerhet ... 12

Att känna oro inför framtiden ... 13

Att uppleva trygghet ... 14

Förväntningar på vårdpersonalen ... 14

Att skapa ett förtroende ... 14

Att erbjuda och ge stöd ... 15

DISKUSSION... 18

Sammanfattning av huvudresultaten ... 18

Resultatdiskussion ... 18

Metoddiskussion ... 20

Etikdiskussion ... 21

Klinisk betydelse för samhället ... 21

Konklusion ... 21

Förslag till vidare forskning ... 21 REFERENSER

BILAGOR

Bilaga 1: Granskningsmall för kvalitativa artiklar Bilaga 2: Sammanställning av artiklar

INLEDNING

Genom utbildningen till legitimerad sjuksköterska har författarna mött patienter och anhöriga inom palliativ vård och även personer på väg in i den palliativa vården, personer med kronisk sjukdom. Det finns mycket forskning kring ämnet palliativ vård, kanske främst ur sjuksköterskan eller patientens perspektiv. De anhöriga kan ofta förbises eftersom det kan kännas svårt att möta dem. Döden är något som alla på något sätt kommer att komma i kontakt med, oavsett om det är i rollen som vårdpersonal, anhörig eller patient. För att klara av denna stora uppgift inom det kommande yrket som sjuksköterska behövs förberedelse för att få en djupare kunskap om vad som känns meningsfullt i situationen. Det behövs en förståelse utifrån anhörigas perspektiv för vad som kan underlätta för de anhöriga när deras närstående befinner sig i den sista stunden i livet.

BAKGRUND

Palliativ vård

Palliativ vård bygger på en god livskvalité genom att symtomlindra och främja välbefinnande i livets slut. Den ges inte för att bota sjukdom utan sätts in när det finns en obotlig sjukdom och livets slut är inom en överskådlig framtid. Den palliativa vården ska förebygga och lindra lidande genom tidig upptäckt av symtom för att kunna sätta in åtgärder (Regionalt Cancercentrum, 2012). Den palliativa vården ska ge patienten möjlighet att leva så aktivt som möjligt fram tills döden inträffar. För att nå upp till det krävs det att den palliativa vården ger patienten en befrielse från smärta och stress. Vårdpersonalen bör också beakta psykiska och existentiella aspekter. En viktig faktor för att kunna ge en god vård är att hjälpa de anhöriga genom att erbjuda stöd för att hantera situationen. Den döende och de anhörigas behov ska tillgodoses vilket ska främja livskvalitén i livets slut (WHO, 2016). Patienterna upplever ett gott slut om de får behålla sin värdighet, känna sig säkra i situationen och fortfarande känna sig betydelsefulla för andra människor såsom exempelvis anhöriga (Andersson, Hallberg & Edberg, 2007). Fortsättningsvis benämns den person som stödjer och/eller vårdar sin närstående som anhörig (Socialstyrelsen, 2016a) medan den som är patient i den palliativa vården benämns som närstående (Matheny, 2013).

Stöd till anhöriga

En god palliativ vård ska bygga på fyra hörnstenar: lindra smärta och symtom, gott samarbete mellan professioner, vårdpersonalens kontinuitet och kommunikation och den fjärde hörnstenen belyser stödet till de anhöriga. Med stödet till de anhöriga menas att förebygga ohälsa och främja de anhörigas förmåga att hantera de olika svårigheter de kan möta. Symtomlindring, självbestämmande, delaktighet och sociala relationer är de väsentliga delar som ingår i en god livskvalité för patienten. Därför är det viktigt att ta hand om de anhöriga så att den närstående kan få en bra vård och därmed uppleva livskvalité (Socialstyrelsen 2013).

De anhöriga har behov av stöd i varierande omfattning. I en tidigare studie av Gunnarsson och Öhlén (2006) visade det sig att de anhöriga upplever att relationen till den närstående förändras under livets slut Det är viktigt att

omvårdnadspersonalen uppmärksammar de anhöriga och deras behov av stöd (Regionala Cancercentrum, 2012). Enligt Socialtjänstlagen ska kommunerna erbjuda anhörigstöd till de som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk (SFS 2001:453). Detta gäller även de anhöriga som frivilligt hjälper, vårdar och/eller stödjer en närstående vid livets slut (Socialstyrelsen, 2016a).

Omvårdnadspersonalen

För att kunna bedriva en god palliativ vård är det viktigt med kompetent omvårdnadspersonal. De ska ligga steget före och kunna se eventuella problem och symtom i situationer som är avgörande för patientens livskvalité. De behöver också anta ett strukturerat arbetssätt innefattande bedömning, uppföljning och dokumentation (Regionala Cancercentrum, 2012). För att kunna driva denna goda vård kan vi ta hjälp av modellen “de 6:sn”. Den bygger på olika områden att beakta inom den palliativa vården. Dessa är självbild, självbestämmande, sociala relationer, sammanhang, strategier och symtom. Dessa kan användas för att stärka den palliativa vården och minska risken för att en del av människans behov inte tillgodoses (Ternestedt, Österlind, Henoch & Andershed, 2012).

En riktlinje för omvårdnadspersonalen inom palliativ vård är att göra gott, inte skada, att vara rättvis och att beakta självbestämmanderätten. Vidare måste vården planeras i samråd med patient och anhörig. Personalen måste skapa sig en bild över deras förhoppningar och förväntningar. Vårdpersonalen måste därefter ge dem den information de vill/behöver ha om sin sjukdom. Vidare ska personalen också ges information om att den palliativa vården innebär fokus på

symtomlindring och livskvalité och att vården inte kommer att ges för att bota (Regionala Cancercentrum, 2012).

Sjuksköterskor tycker att det är svårt att möta de andliga och existentiella behoven inom palliativ vård (Howarth, 1998). Det har också visat sig att de finner en stor

utmaning i att tillfredsställa de psykosociala och existentiella behoven inom palliativ vård. För att kunna möta dessa behov är det viktigt att få utbildning inom palliativ vård (Hermans, Choen, Spruyette, Van Audenhove & Declercq, 2016).

Omvårdnadsteori

Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt där man ser patienten med en helhetssyn, patientens ges möjlighet att leva så långt som möjligt med värdighet och välbefinnande i livets slut (Regionalt Cancercentrum, 2012). En

omvårdnadsteoretiker som använder sig av begreppet helhetssyn är Joyce Travelbee.

Travelbee (2008) ser omvårdnad som en mänsklig process där sjuksköterskan hjälper en person, familj eller en grupp att förebygga eller hantera sjukdom samt lidande och då det behöver det finnas en mening. Familjen är viktig för hur människan uppfattar sjukdom och lidande och därmed är en avgörande faktor för hur personen kan hantera sin situation.

Travelbee (2008) lägger stor vikt vid att alla människor är unika. Förståelse kan finnas för att andra människor reagerar på ett visst sätt men man kan aldrig helt förstå varför. Detta betyder också att ingen annan människa har visdom eller makt att bestämma över någon annans grad av värdighet.

Eftersom alla är unika varelser så kan inte alla människor behandlas lika.

Grundläggande för att kunna ge en god vård är kommunikationen. Genom den kan sjuksköterskan lära känna personen för att kunna se den unika varelsen och dess behov. Genom kommunikationen anhålles svar på vad, varför och hur. Det är då behoven kan tillgodoses. Kommunikationen innefattar verbalt språk, kroppsspråk och observation (Travelbee, 2008).

Sjuksköterskan ska inte se patienten som endast en patient utan mer se denne person som en jämställd (Travelbee, 2008). Detta kan jämföras med den palliativa vårdfilosofin där patient, anhörig och vårdpersonal är jämställda. Att den anhöriga får lika stor plats i vårdrelationen är unikt just för den palliativa vården (Regionala

Cancercentrum, 2012).

Problemformulering

Alla kommer att stå inför döden någon gång under livet, vare sig det är som anhörig, personal eller patient. Inom palliativ vård är den anhöriga jämställd med patient och vårdgivare. Den anhöriga är en viktig del i att skapa livskvalité för den närstående. Den anhöriga har också sina behov som behöver bli tillgodosedda och för att kunna göra det behövs det skapas en bild av hur anhöriga upplever sin situation inom palliativ vård.

Syfte

Syftet med studien var att utifrån aktuell forskning belysa anhörigas situation inom palliativ vård.

Frågeställningar

Hur upplever den anhöriga palliativ vård?

Vilket engagemang har anhöriga vid palliativ vård?

Definition av centrala begrepp

Anhörig: Den anhöriga är den person som vårdar och/eller stödjer sin närstående

(Socialstyrelsen, 2016a).

Närstående: Den närstående är patienten i palliativ vård (Matheny, 2013).

Palliativ vård: Vård med syfte att lindra och främja livskvalitén för patienter med

progressiv obotlig sjukdom eller skada (Socialstyrelsen, 2016b; WHO, 2016).

Omvårdnadspersonal: Omvårdnadspersonal är den hälso- och sjukvårdspersonal

som utför omvårdnadsåtgärder och omvårdnadshandlingar för patienten. Dessa handlingar utförs vanligtvis av sjuksköterskan som har huvudansvaret för

omvårdnaden (Björvell & Thorell-Ekstrand, 2009). I den här uppsatsen menas all personal som ger omvårdnad åt patienten.

METOD

Design

För att belysa anhörigas situation inom palliativ vård har kvalitativ forskning inom ämnet sammanställts i en litteraturöversikt (Friberg, 2012).

Urval

Underlaget till denna litteraturöversikt är artiklar om empiriska studier ur vetenskapliga tidskrifter. Artiklarna har sökts fram via databaserna PubMed, CINAHL & MedLine. Begränsning till dessa tre sökmotorer har gjorts för att arbetet inte skulle bli för omfattande (Friberg, 2012).

Inklusionskriterier

Inklusionskriterier var vetenskapliga artiklar, inte äldre än tio år innehållande kvalitativa studier kring anhörigas upplevelser av palliativ vård och/eller i samband med dödsfall. De anhöriga har på något vis varit engagerade i den närståendes vård och är >18 år.

Exklusionskriterier

Dödsfall i samband med trauma eller suicid samt palliativ vård av barn har exkluderats. Denna avgränsning har utförts eftersom dödsfall i samband med trauma eller suicid innebär en komplicerad situation där utrymme för palliativ vårdutövning ibland inte finns (Friberg, 2012).

Sökningar

Vid sökning i databaserna har följande sökord använts: bereaved, cargivers,

caring, care, dying, end-of-life, experience, family, for, home, members, patient, palliative, perspective, parent, qualitative, relatives, spouse, och strategies. För att

avgränsa sökningen kombinerades sökorden tillsammans med booleska operatorer AND, OR och NOT (Forsberg & Wengström, 2008).

Artiklarnas titel jämfördes med litteraturstudiens syfte och frågeställningar. De relevanta artiklarna togs sedan fram i fulltext för en granskning av abstrakt. Efter denna granskning av abstrakt valdes de artiklar ut som fortfarande var av intresse för att läsas i sin helhet. Vidare togs de relevanta artiklar som svarade på syftet av litteraturstudien med och presenteras under resultat (Forsberg & Wengström, 2008). Två av artiklarna förekom vid flertalet sökningar och slutligen valdes 15 artiklar att kvalitetsgranskas. En av dessa artiklar består av mixed-method men endast den kvalitativa delen av denna artikel har använts. Sökningarna som utförts presenteras nedan i tabellform.

Sökmatris

Databas Sökord Antal

träffar Antal lästa abstrakt Antal lästa artiklar Antal valda artiklar

MedLine famil* caregivers AND

experience AND end-of-life AND qualitative NOT patient

24 5 2 2

CINAHL relatives experiences AND dying

AND palliative 32 19 5 4

CINAHL famil* caregivers AND

experience AND end-of-life NOT patient

35 5 2 1

MedLine family caregivers AND palliative home care AND dying AND experience*

41 15 5 3

MedLine Strategies AND family members

AND dying 33 5 3 3

MedLine caring for dying parent* 30 1 1 1

Pubmed spouse AND end-of-life AND

experience* (10 år gamla) 40 6 4 2

MedLine Perspective* AND bereaved

Värdering av artiklarnas kvalité

t

Valda artiklar har genomgått en systematisk kvalitébedömning efter en

granskningsmall som är anpassad för kvalitativa studier. Kvalitetsbedömningen är framtagen av Högskolan Dalarna och är modifierad utifrån Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) samt Forsberg och Wengström (2008). Endast artiklar med hög och medelhög kvalité har inkluderats i resultatet. Varje fråga som besvaras med ett

ja ger 1 poäng. Vidare räknas kvalitén på procent och klassas enligt följande

intervall: Hög: 80–100%, medel: 70–79% och låg: 60–69%. Två av de 15 valda artiklarna uteslöts efter granskningen på grund av bristande kvalité vilket betyder att 13 artiklar har använts som grund till uppsatsens resultat.

Granskningsmallen kan ses under bilagor, Bilaga 1: Granskningsmall för kvalitativa artiklar, och kvalitetsbedömningen utifrån de valda artiklarna finns sammanställt i procent i Bilaga 2: Sammanställning av artiklar.

Tillvägagångssätt

Författarna utförde test sökningar enskilt i de olika databaserna för att testa olika sökord. De slutgiltiga sökningarna utfördes tillsammans. Artiklar som valdes ut har läst igenom flera gånger av båda författarna för att skapa en bild av vad studien handlar om. Artikelgranskning har utförts enskilt av författarna. Sedan har

resultatet diskuterats och analyserats gemensamt för att vidare kunna urskilja olika domäner och kategorier. Diskussionen har tagits fram av båda författarna

tillsammans.

Analys och tolkning av data

Artiklarna har sökts igenom efter likheter och skillnader. Innehåll som liknat varandra har sorterats under två olika domäner. Dessa har vidare delats upp i olika kategorier. Dessa olika domänerna och kategorier presenteras i resultatet (Friberg, 2012). Artiklarna har även sammanställts för att kunna ses översiktligt.

Sammanställning av valda artiklar kan ses under bilagor, Bilaga 2: Sammanställning av artiklar.

Etiska överväganden

Den här litteraturstudien antar ett synsätt där människan ses med respekt och värdighet. Forskning som används i den här studien tar hänsyn till autonomi och rättvisa (Sjuksköterskors Samarbete i Norden, 2003). Samtliga artiklar har godkänts av en etisk kommitté och/eller är etiskt övervägda (Forsberg & Wengström, 2008). Omvårdnadsforskningen i de valda artiklarna ska följa principerna om autonomi, att göra gott, att inte skada och visa på rättvisa (Sjuksköterskors Samarbete i Norden, 2003). Vidare presenteras de olika

RESULTAT

Resultatet bygger på 13 artiklar. Av dem hade 12 kvalitativ ansats, den 13e artikeln innehöll mixed-methods, dock har enbart den kvalitativa delen av resultatet i artikeln använts i denna litteraturstudie. De olika studierna

genomfördes i Sverige, USA, England, Irland, Canada samt en mixad studie i Australien och England. De anhöriga i de olika studierna varierade i ålder (18-85 år) och relation till patienten. En studie baserades på döttrar mellan 34-66 år, tre av studierna innefattade make eller maka i åldern 50 och uppåt, fyra studier hade anhöriga med olika förhållanden till patienten och var mellan 47 och 85 år gamla och i de resterande fem studierna hade de anhöriga blandade relationer till den närstående och var från 18år och uppåt.

Resultatet har delats upp i två domäner. Den första domänen som urskiljdes vid analys av resultat var Känslor hos den anhöriga som presenteras i fem kategorier:

Att känna ansvar för den närstående, Att känna osäkerhet, Att känna oro inför framtiden, Att uppleva trygghet och Att känna medlidande. Den andra domänen

var Förväntningar på vårdpersonalen som presenteras i kategorierna Att skapa ett

förtroende, Att erbjuda och ge stöd och Att kommunicera och ge information.

Känslor hos den anhöriga

Att känna medlidande

Vissa situationer i vården av närstående upplevdes som extra svåra. De anhöriga fann det jobbigt att behöva ta över sysslor som den närstående brukade utföra innan. De såg hur den närståendes liv sakta försvann, att de var tvungna att ta över sysslorna mer och mer. De fick en känsla av att de tog livskvalitén ifrån den döende snarare än att de hjälpte dem (Sutherland, 2009).

Ett annat problem var att de anhöriga hade svårt att handskas med den närståendes symtom som kräkningar och inkontinens på grund av att den närstående var obekväm i situationen. Det påverkade den närståendes värdighet, självbild och egenkontroll. Den närstående önskade ofta döden och ibland önskade även de

anhöriga att den närstående skulle få avsluta sitt liv och sitt lidande, lidandet var bortom deras värdighet (Ray, Brown & Street, 2012).

De anhöriga tyckte det var svårt att ta beslut åt den döende. I vissa fall hade den döende skrivit en lista på hur vården skulle gå till. Det var inte alltid så lätt att följa den listan, den kunde gå emot den anhörigas principer (Waldrop & Kusmaul, 2011).

Miljön kring den döende var en viktig aspekt. Anhöriga uttryckte tacksamhet om deras närstående vårdades i ett tyst enkelrum där det fanns utrymme för vila och avslappning. Att få ta med fotografier hemifrån, spela klassisk musik, läsa böcker samt att få mat och dryck till rummet var andra faktorer som dämpade ångest och oro hos anhöriga. De anhöriga uttryckte även uppskattning över att kunna stanna kvar över natten (Cronin, Flanagan & Arnstein, 2015 & Lundberg, Olsson & Fürst, 2013). Vid de tillfällen vården skedde på sjukhus eller annat boende än hemmet underlättade ett enkelrum för en bibehållen värdighet för den döende. Ingen vill dö i ett rum fyllt med sedan tidigare helt okända människor (Donnelly & Battley, 2010).

Det var av stor vikt att vårdpersonalen ger den avlidne ett värdigt

omhändertagande efter dödsfallet. Att få se sin närstående fin, tvättad och iklädd sina vanliga kläder hjälpte till att bevara värdigheten även efter dennes död (Lees, West & Germaine, 2014).

Att känna ansvar för den närstående

De anhöriga såg vårdandet som något som ingick i deras roll. Det var en plikt, en skyldighet gentemot den närstående (Jack, O’Brien, Scrutton, Baldry & Groves, 2014; Sutherland, 2009; Turner et al., 2016; Waldrop & Kusmaul, 2011). De anhöriga såg också vårdandet som ett privilegium då det gav glädje och fridfullhet till både närstående och anhörig att få vårda. Även den närstående blev lättad av att den anhörige ville vårda, situationen kändes naturlig och bägge parter blev lugna och kände sig mer bekväma (Turner et al., 2016).

Anhöriga kunde i vissa fall känna det som en tyngd att vårda, då handlade det om att vårda en förälder och det fanns en känsla av att behöva vara den duktiga sonen eller dottern (Read & Wuest, 2007). Det kunde det också kännas tyngande att vårda på grund av att uppgifterna gick emot den anhörigas principer. Den närstående ville ha det på ett visst sätt och den anhöriga kände sig då tvingad att göra på det sättet även om det inte var vad den anhöriga själv önskat (Waldrop & Kusmaul, 2011).

Det tog mycket tid att vårda sin närstående och den anhöriga var ofta så fullt upptagen med det att den anhöriges egen hälsa glömdes bort. Ibland förbisåg den anhörige sin egen hälsa med vilja. Det kunde handla om att inte fira sin födelsedag eller andra årsdagar eftersom det inte kändes rätt mot den döende som inte hade så mycket av framtiden kvar (Sutherland, 2009). Anhörigas största rädsla i

situationen var att deras närstående skulle dö i ensamhet. Om detta skulle inträffa kunde känslan av skuld bli överväldigande. En anhörig i studien uttryckte oro för att lämna rummet där hens närstående befann sig, detta i rädsla för att hen skulle dö i ensamhet (Cronin et al., 2015).

Att känna osäkerhet

Till följd av osäkerhet och brist på information infann sig ett känslomässigt kaos (Read & Wuest, 2007). Anhöriga fann en osäkerhet i hur de skulle bete sig eftersom framtiden var så osäker, de blev lämnade att vänta och se medan

sjukdomen banade sin väg. Det kändes svårt att leva med den osäkerheten som det innebar eftersom de inte kunde planera för framtiden (Sutherland, 2009 & Turner et al., 2016). Osäkerhet hos anhöriga är en naturlig och mycket vanlig känsla (Shockey Stephenson, Sheehan, Hansen & Murray Mayo, 2016). De anhöriga fick inte information om vad som kunde förväntas under den palliativa vårdtiden. De hade önskat att kunna vara lite mer förberedda. Denna osäkerhet gav en känsla av hopplöshet (Read & Wuest ,2007; Sutherland, 2009; Turner et al., 2016).

Ibland kom döden plötsligt och det var då svårt för anhöriga att tolka symtomen, de var så inriktade på att döden gick till på ett specifikt sätt (Ray et al., 2012; Shockey Stephenson et al., 2016). De anhöriga associerade många symptom med ett benignt tillstånd istället för den livshotande sjukdomen (Shockey Stephenson et

al., 2016). Anhöriga kände många gånger en osäkerhet inför vilka symptom som tydde på förändring i deras anhörigas tillstånd samt vad som kan hända när

sjukdomen har progress. Anhöriga kunde till exempel tycka att vissa symptom var skrämmande som exempelvis en gurglande andning (Donnelly & Battley, 2010).

De anhöriga levde i ett kaos på flera olika plan. En av dessa var relationskaoset som syftade till alla kontakter som den anhöriga var tvungen att hålla i. Det kunde gälla andra anhöriga, vårdpersonal och andra sociala relationer. Dessa kontakter tog mycket tid för den anhöriga som de kände att de kunnat ägna till den

närstående (Read & Wuest, 2007).

En annan sorts kaos var det sociala kaoset. Det fanns aktiviteter och relationer som de anhöriga inte hann med eftersom all energi lades på att vårda sin närstående. Dessa svårigheter att hinna med det sociala livet förstärkte också det

känslomässiga kaoset (Read & Wuest, 2007).

Att känna oro inför framtiden

I och med beskedet om att den närstående skulle dö började den anhöriga fundera kring livet. Den anhöriga funderade kring hur de hade haft det tillsammans med den närstående under sitt liv, både vad de hade kunnat göra annorlunda men också allt som de gjort bra tillsammans. De funderade också på varför detta hände dem och inte någon annan. Detta funderande ledde ibland till ett mer intimt förhållande, de ville göra den sista tiden tillsammans till någonting bra (Sutherland, 2009). De anhöriga fick i vissa fall en chock när de insåg att deras närstående skulle dö, när de insåg att det faktiskt var sant och oundvikligt. Det var lätt att de levde i förnekelse men förr eller senare insåg de hur det låg till (Shockey Stephenson et al., 2016; Waldrop & Kusmaul, 2011). Många anhöriga använde förnekelse av sina känslor som en strategi för att härda ut under tiden som deras föräldrar låg för döden (Shockey Stephenson et al., 2016).

De anhöriga fann det svårt att handskas med att den närstående dött då de hade spenderat så mycket tid med tillsammans. De blev lämnade i en tomhet men de

önskade inte heller den närstående tillbaka eftersom denne hade lidit så mycket (Ray et al., 2012). De anhöriga kunde också ofta få en chock när den närstående dött, de anhöriga insåg plötsligt att det blev väldigt tomt och det är så det kommer att vara framöver. Detta ledde till att de fann en stor oro över personliga, praktiska och finansiella problem. Dessa problem kunde de inte fundera över medan den närstående fortfarande levde då de kände de sig själviska eftersom den döende haft mycket större problem (Sutherland, 2009).

Att uppleva trygghet

Ärlig och enkel information gav de anhöriga en känsla av trygghet. Upprepad information var en viktig del i att bibehålla denna känsla. De anhöriga uppskattade även skriftlig information (Lundberg, Olsson & Fürst, 2013). God kommunikation kräver tid, empati, erfarenhet samt kontinuitet. De anhöriga kunde upplevde en ökad stress under helgerna när kontinuiteten av personal och rutiner inte

efterföljdes (Donnelly & Battley, 2010). Anhöriga tyckte även att det var skönt att få vara i hemmet vid tidpunkten för dödsfallet, det gav dem möjlighet att ta farväl i lugn och ro (Ray et al., 2012).

De anhöriga sökte alltid efter hopp, ett hopp om att den närstående kunde bli fri från sin sjukdom. De anhöriga försökte alltid vara optimistiska trots att de egentligen visste att döden skulle inträffa snart. Hoppet gav dem styrka att fortsätta. Även om de anhöriga funderade mycket kring detta så visste de att de skulle klara av att leva utan den närstående även om det skulle bli tufft. De visste att de skulle klara av att gå igenom sorgen (Sutherland, 2009).

Förväntningar på vårdpersonalen

Att skapa ett förtroende

Förtroendet för omvårdnadspersonalen var beroende av tillgängligheten,

kontinuiteten, uppmärksamheten, responsen samt trovärdigheten som de gav. Det var viktigt för de anhöriga att bli bekräftade som individer, att personalen hade koll på den döendes bakgrund och vilken patienten var som person (Milberg et al., 2011). Personalens närvaro samt säkerställande av patientens unika behov gav de

anhöriga en känsla av lättnad (Cronin et al., 2015). De anhöriga fann ett inre lugn när en kompetent personal fanns tillgänglig (Cronin et al., 2015; Jack et al., 2014; Lees et al., 2014).

En viktig del för att känna förtroende för vårdpersonalen var att vårdpersonalen i sin kommunikation involverade anhöriga samt gav raka och ärliga svar.

Vårdpersonalen bör vara tålmodig och ge de anhöriga chansen att få sina frågor besvarade (Cronin et al., 2015 & Lees et al., 2014).

Personal som visade empati, flexibilitet samt tog sig tid att stanna och prata med de anhöriga uppskattades av de anhöriga (Lundberg et al., 2013). Vårdpersonalen bör enligt de anhöriga i studien visa respekt, vara omhändertagande samt agera professionellt och visa sympati. Kontinuitet i vården dygnet runt var också en viktig aspekt enligt de anhöriga (Lees et al. 2014). Personal som däremot agerade stressat beskrevs med ord som avsaknad av värme. De anhöriga kände då att deras ångest och sorg blev ignorerad samt att det fanns en avsaknad av personcentrering till deras sjuka närstående (Lundberg et al., 2013).

Att erbjuda och ge stöd

Det ansågs vara en lättnad att få hjälp med uppgifter som kände svåra och tuffa att klara av. När de anhöriga fick hjälp med det försvann en del av osäkerheten, utan hjälp kändes det som att de inte hade någon kontroll. Med hjälpen blev de av med de svåra som gjorde att de inte kunde uppleva kontroll. Genom att få denna hjälp i hemmet så kunde de anhöriga och närstående fortsätta med sitt vardagsliv vilket gav en känsla av mening med livet in i det sista. De fick möjlighet att bara vara med varandra eller göra vardagliga saker som att ta en promenad eller gå ut i trädgården. De fick en möjlighet att fortfarande vara sig själva. Detta gav trygghet och en inre ro. Vidare så ledde denna hjälp till att de anhöriga gavs chans att känna hopp om en bra sista tid, utan att behöva vara oroliga (Milberg et al., 2011).

Vetskapen och vårdpersonalens kompetens och erfarenhet gav de anhöriga ett lugn att våga lämna sina anhöriga en stund. Denna vetskap om att det finns hjälp att tillgå gav även de anhöriga kraft att fortsätta orka som vårdare av sina närstående.

De anhöriga ansåg även att det var viktigt att vårdpersonalen bekräftade att det de gör för sina anhöriga är bra och rätt (Jack et al., 2014).

Att kommunicera och ge information

Det varviktigt för de anhöriga att vårdpersonalen tog sig tid att diskutera patientens läge samt informera om alla aspekter gällande sjukdomen. Det var även viktigt att vårdpersonalen i kommunikationen även involverade vad de anhöriga kan förvänta sig före, men också efter döden. Detta ansågs vara centralt för en empatisk vård (Lees et al., 2014).

Efter att döden infunnit sig kände de anhöriga att stöttande samtal med

sjukvårdspersonalen var viktigt bland annat för att få bekräftat att de inte gjort något fel. Uppföljande samtal någon vecka efter dödsfallet ansågs som positivt, speciellt när en läkare åtog sig dessa samtal. Om detta uppföljande samtal inte skedde inom avtalad tid framkallade detta dock negativa känslor som exempelvis osäkerhet och skuld (Lundberg et al., 2013).

Några av de anhöriga associerade samtalet om döden som att tappa hoppet och de fick negativ inställning till den som förde detta på tal. De anhöriga såg dessa samtal som onödiga eftersom de tog bort hoppet som de ville ha kvar fram tills döden inträffat. Om det skulle vara något samtal så ville de prata om det först när det bara var några timmar kvar (Ray et al., 2012). Men i andra studier visade det sig att de anhöriga kände sig lättade när de fick information om döden och vad de kunde vänta sig under förutsättning av timing för samtalet och personalens

kommunikationsfärdigheter. Men vid rätt information, på ett sätt som de förstod så kände de sig förberedda i processen att ta hand om den döende (Milberg et al., 2011).

Att samtalet om döden gav de anhöriga möjligheten till att lägga upp en plan för kommande tid vilket också medförde att de kände sig mer bekväma i sin situation (Benzein & Saveman, 2008 & Ray et al., 2012). Ett tidigt upprättande av en vårdplan var ett stöd för patientens samt dess närståendes förståelse av det kommande vårdförloppet.

Många anhöriga visade sig positiva till att ha någon att prata med om döden. Någon att ställa sina frågor till. Den vårdpersonal som fanns med i samtalen behövde inte leda samtalet utan deltagarna fick fråga fritt om det som de undrade över. Detta gav en känsla av lättnad. Men det fanns också en del av dessa anhöriga som kände sig obekväma med att prata om döden (Benzein & Saveman, 2008).

DISKUSSION

Sammanfattning av huvudresultaten

Syftet med denna litteraturöversikt var att utifrån aktuell forskning belysa

anhörigas situation inom palliativ vård. Resultatet visade på två områden: Känslor

hos den anhöriga och Förväntningar på personalen.

Känslor hos den anhöriga: De anhöriga kände ett ansvar att vårda sin närstående

och deras tid präglades av en osäkerhet kring hur de skulle fungera i situationen. De hade också många funderingar kring livet och döden, de kände en oro inför framtiden. En strategi för att handskas med oron var att leva på hoppet. Många gånger fann den anhöriga ett medlidande för sin närstående då de tyckte att de tog ifrån den närstående dess värdighet.

Vårdpersonalens betydelse: De anhöriga betonade vikten av att vårdpersonalen tar

sig tid att prata och bjuder in dem till samtal. Deltagarna poängterade också vikten av information kring alla aspekter av sjukdomen samt att få en ärlig och enkel information om vad de kan förvänta sig innan och efter dödsfallet. De anhöriga såg en trygghet i vårdpersonalens erfarenhet och kompetens, vilket gjorde att de kände sig trygga att stundtals lämna över ansvaret.

Resultatdiskussion

Enligt WHO (2016) ska personalen i den palliativa vården visa hänsyn och hjälpa de anhöriga att kunna hantera situationen. I flera av resultatets artiklar framkom det att de anhöriga inte kände att de fick den information som de behövde (Read & Wuest, 2007; Sutherland, 2009; Turner et al., 2016). I flertalet andra artiklar i resultatet beskriver de anhöriga att de blivit hjälpta när de fått tillräcklig med information (Benzein & Saveman, 2008; Lees et al., 2014; Milberg et al., 2011; Ray et al, 2012). En av sjuksköterskans huvuduppgifter enligt Travelbee (2008) att använda sig av kommunikation för att förstå människan och därigenom hjälpa de anhöriga att hantera sjukdom och lidande. Genom kommunikationen kan

I resultatet framgår det att vissa anhöriga tyckte att samtalet om döden med vårdpersonal inte alls var särskilt bra. De associerade samtalet om döden med att tappa hoppet och då kände de att de inte hade någon drivkraft längre (Ray et al., 2012). Enligt Travelbee (2008) är människan unik och vi kan aldrig helt förstå varför människor reagerar på ett visst sätt, alla människor är unika. Däremot skriver Ray et al (2012) också att vissa andra anhöriga i samma studie tyckte att dessa samtal var hjälpande vilket stämmer överens med flera andra av resultatets studier (Benzein & Saveman, 2008; Lees et al., 2014; Milberg et al., 2011; Ray et al, 2012). Detta kan kopplas ihop med Regionala Cancercentrum (2012) som skriver att patient och anhörig ska ges den information som de vill och/eller behöver. De anhöriga som var missnöjda med samtalet om döden kanske var i behov av informationen för att kunna förbereda sig men samtidigt ville de inte inse vad som skulle ske, de ville hänga kvar i det hopp som fanns. Enligt de 6 s:n (Ternestedt et al, 2012) ska den palliativa vården ge patient och anhörig möjligheten att se ett sammanhang och för att kunna se det sammanhanget är informationen viktig.Av stor vikt för att bedriva god palliativ vård är enligt Regionala Cancercentrum (2012) kompetent vårdpersonal. Detta styrks i

resultatets studier av Cronin et al. (2015), Jack et al. (2014) och Lees et al. (2014) där de anhöriga värdesatte kompetens hos vårdpersonalen högt.

I en tidigare studie av Gunnarsson och Öhlén (2006) visade det sig att de anhöriga upplever att relationen till den närstående förändras under livets slut. I en av resultatets artiklar (Sutherland, 2009) framgick det att den anhörige och den närstående fick ett intimare förhållande under den närståendes sista tid i livet. Patienten upplever god vård om hen får behålla sin värdighet och samtidigt vara betydelsefull för andra människor (Andersson et al. (2007). De anhöriga kände att de tar ifrån den närstående dess värdighet genom att bland annat ta över den närståendes uppgifter (Ray et al., 2012; Sutherland, 2009). Att bibehålla patientens värdighet är av hög vikt i den palliativa vården (Regionala Cancercentrum, 2012; Socialstyrelsen, 2013; Ternestedt et al., 2012; WHO, 2016). Vidare framgick att flera viktiga faktorer för att behålla värdigheten hos den döende låg i vårdmiljön kring personen i palliativ vård (Cronin et al., 2015; Donnelly & Battley, 2010; Lundberg et al., 2013).

Metoddiskussion

I studiens urvalskriterier ingick att samtliga studier skulle vara av kvalitativ metod. Det är av stor vikt då kvantitativa studier inte skulle ge det djup som eftersträvades för att belysa anhörigas situation inom palliativ vård. Den kvalitativa metoden ger en ökad förståelse i hur den anhöriga upplever den sista tiden i livet hos den närstående (Friberg, 2012).

Samtliga artiklar baseras på intervju med den anhöriga och kan därför vara missvisande om den anhöriga inte har vågat uttrycka sig och de negativa faktorerna inte uttrycks. Men resultatet tar fram både positiva och negativa aspekter av upplevelser hos de anhöriga. Detta kan tolkas som att deltagarna inte kände sig trängda att säga bara positivt utan de har fått möjlighet att framföra alla sidor. I de allra flesta av studierna har intervjuer skett under flera tidpunkter vilket betyder att de anhöriga har kunnat framföra sina funderingar och tankar vid flera tillfällen (Forsberg & Wengström, 2008).

Databaserna som användes vid sökning av artiklar var Pubmed, CINAHL & MedLine. Dessa databaser gav en bred sökning med många artiklar vilket gav möjlighet till att hitta och använda artiklar som belyste anhörigas situation inom den palliativa vården. För att underlätta i sökningen användes sökord systematisk och i olika kombinationer för att dels begränsa sökningarna men också för att kunna hitta artiklar som svarade på denna studies syfte (Friberg, 2012). Vidare är samtliga artiklar kvalitetsgranskade och de artiklar som inte uppfyllde satt krav fick avstås (Forsberg & Wengström, 2008). Totalt var det 13 studier som användes i den här uppsatsen. Dessa studier innefattade många olika förhållanden till den närstående och de anhöriga befann sig i varierande åldrar. Studierna utfördes i sex lika länder. Detta ger en bra variation med hög reliabilitet (Forsberg &

Etikdiskussion

Alla studier som använts i resultatet har godkänts av en etisk kommitté och genom detta bör den etiska kommittén ha granskat artiklarna genom vedertagen

vetenskaplig praxis. Väsentligt för den här studien var att deltagarna har skyddats och inte utnyttjats i sin sårbara situation. Att delta i studierna har varit frivilligt och deltagarna har när de velat sagt upp sitt deltagande. Författarna har också gjort ett etiskt övervägande att inte inkludera minderåriga anhöriga även om sådana artiklar ej har anträffats under arbetets gång.

Efterlevandesamtal förekom i studien av Lundberg et al.( 2013) och är en situation där den anhöriga är mer sårbar. Studien pågick inte under dessa samtal utan de anhöriga fick frågan i senare skede hur de upplevde efterlevandesamtalen.

Klinisk betydelse för samhället

Denna litteraturöversikt ger en ökad förståelse för anhörigas upplevelser kring att vårda en närstående i livets slut. Vårdpersonal bör vara medvetna om hur de kan stötta de anhöriga genom vården. Det kan då leda till att både anhörig och närstående upplever högre trygghetskänsla.

Konklusion

För att kunna ge de anhöriga en bra upplevelse av vården vid livets slut måste de erbjudas samtal om döden och vad som kan förväntas under den sista tiden. Informationen de får måste vara enkel och anpassad efter den unika individen som ska ta emot den. Personalen bör vara empatisk samt inneha kompetens inom palliativ vård och kontinuitet i personalgruppen bör finnas.

Förslag till vidare forskning

Resultatets tyngdpunkt ligger i information, trygghet och värdighet. Ett gediget forskningsunderlag inom dessa områden behövs för att ge vårdpersonalen fler

verktyg. Dessa verktyg skulle därmed ge personalen en grund för ett förbättrat anhörigstöd. Det skulle också ge anhöriga en ökad trygghet till följd av

vårdpersonalens ökade kompetens inom ämnet och även ge en vård av högre värdighet för patienten i livets slutskede. Fler studier kring hur vårdpersonal kan förmedla information som ett verktyg för att underlätta för anhöriga samt vad de anhöriga anser att vårdpersonalen behöver utveckla för att ge ett bra stöd bör göras.

REFERENSLISTA

Andersson, M., Hallberg, I.R. & Edberg, A.-K. (2007). Old people receiving municipal care, the experience of what constitutes a good life in the last phase of life. International Journal of Nursing Studies. 45(6): 818-828. Doi:

10.1016/j.ijnurstu.2007.04.003

Benzein, E. & Saveman, B-I. (2008). Health-promoting conversations about hope and suffering with couples in palliative care. International Journal of Palliative

Nursing. 14(9), 439-445.

Björvell, C. & Thorell-Ekstrand, I. (2009). Omvårdnadsåtgärder. A. Ehrenberg. & L. Wallin. (Red.) IB. Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling. (s. 121-145). Lund: Studentlitteratur.

Cronin, J., Flanagan, J. & Arnstein, P. (2015). Family Members´ Perception of Most Helpful Interventions During End-of-Life Care. Journal of Hospice &

Palliative Nursing. 17(3). Doi: 10.1097/NJH.0000000000000151.

Donelly, S. & Battley, J. (2010). Relatives’ experience of the moment of death in a tertiary referral hospital. Mortality. 15(1), 81-100. Doi:

10.1080/13576270903537641

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur och Kultur.

Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I B Fridberg (Red.), Dags för

uppsats. (s145-160). Lund: Studentlitteratur.

Gunnarsson, H. & Öhlén, J. (2006). Spouses' grief before the patient's death: Retrospective experiences related to palliative home care in urban Sweden.

Hermans K., Cohen J., Spruytte N., Van Audenhove, C. & Declercq, A. (2016). Palliative care needs and symptoms of nursing home residents with and without dementia: A cross-sectional study. Geriatr Geronto Int. Doi: 10.1111/ggi.12903.

Howarth, G. (1998). Just live for today. Living, caring, ageing and dying. Ageing

and Society. 18. 673-689.

Jack, B., O’Brien, M., Scrutton, J., Baldry, C. & Groves, K. (2014). Supporting family carers providing end-of-life home care: a qualitative study on the impact of a hospice at home service. Journal of Clinical Nursing. 2(4), 131–140. Doi: 10.1111/jocn.12695

Lees, C., Maryland, C., West, A. & Germaine, A. (2014). Quality of end-of-life care for those who die at home: views and experiences of bereaved relatives and carers. International Journal of Palliative Nursing. 20(2), 63-67.

Lundberg, T., Olsson, M. & Fürst, C J. (2013). The perspectives of bereaved family members on their experiences of support in palliative care. International Journal of Palliative Nursing. 19(6), 282-288.

Matheny, G. (2013). Att utveckla anhörigstöd. Lund, Studentlitteratur. Milberg, A., Wåhlberg, R., Jacobsson, M., Olsson, E-C., Olsson, M. &

Friedrichsen, M. (2011). What is a ‘secure base’ when death is approaching? A study applying attachment theory to adult patients’ and family members’ experiences of palliative home care. Psycho-Oncology. 21, 886-895. Doi: 10.1002/pon.1982

Ray A, R., Brown, J. & Street F, A. (2012). Dying with motor neurone disease, what can we learn fron family caregivers?. Health Expectations. 17, 466-476. doi: 10.1111/j.1369-7625,2012,00773,x

Read, T. & Wuest, J. (2007). Daughters Caring for Dying Parents: A Process of Relinquishing. Qualitative Health Research. 17(7), 932-944.

Regionalt Cancercentrum. (2012). Kortversion Nationellt vårdprogram för

palliativ vård. Hämtad 21 november, 2016, från

https://www.cancercentrum.se/globalassets/vara-uppdrag/rehabilitering-palliativ-vard/natvp_palliativvard2012_kortversion.pdf

SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Hämtad 23 november, 2016, från Riksdagen

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453

Shockey Stephenson, P., Sheehan, D., Hansen, D. & Murray Mayo, M. (2016). Uncertainties experienced by family members when one parent is dying.

International Journal of Palliative Nursing. 21(10), 488-494. Doi:

http://dx.doi.org/10.12968/ijpn.2015.21.10.488

Socialstyrelsen. (2012). Nationellt vårdprogram för palliativ vård. Hämtad 14 september, 2016, från Socialstyrelsen,

http://www.stockholmssjukhem.se/Documents/SPN/Nationellt%20V%C3%A5rdp rogram%20f%C3%B6r%20Palliativ%20V%C3%A5rd%202012.pdf

Socialstyrelsen. (2013). Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets

slutskede. Hämtad 1 december, 2016, från

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19107/2013-6-4.pdf

Socialstyrelsen. (2016a). Stöd till Anhöriga. Hämtad 12 september, 2016, från Socialstyrelsen,

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20286/2016-7-3.pdf

Socialstyrelsen. (2016b). Termbank: Palliativ vård. Hämtad 23 september, 2016, från Socialstyrelsen, http://termbank.socialstyrelsen.se/showterm.php?fTid=471 Sjuksköterskors Samarbete i Norden. (2003). Etiska riktlinjer för

Sutherland, N. (2009). The meaning of being in transition to end-of-life care for female partners of spouses with cancer. Palliative and Supportive care. 7, 423-433. Doi:10.1017/S1478951509990435.

Svenska Palliativregistret. (2016). Vad är palliativ vård?. Hämtad 19 september, 2016, från, http://palliativ.se/palliativvard/

Ternestedt, B-M., Österlind, J., Henoch, I. & Andershed, B. (2012). De 6 S:n : en

modell för personcentrerad palliativ vård. Lund: Studentlitteratur.

Travelbee, J. (2008). Mellanmenskelige aspekter i sygepleje. (Overgaard, A E. &

Schou, A., Trans.) København : Munksgaard. (Original work published 1971)

Turner, M., King, C., Milligan, C., Thomas, C., Bearley, G.S., Seamark, D., Wang, X., Blake, S. & Payne, S. (2016). Caring for a dying spouse at the end of life: ‘It´s one of the things you volunteer för when you get married’: a qualitative study of the oldest carers’ experiences. Age and Aging. 45, 421-426. doi:

10.1093/aging/afw047

Waldrop P, D. & Kusmaul, N. (2011). The Living-Dying Interval in Nursing Home-Based End-of-Life Care: Family Caregivers’ Experiences. Journal of

Gerontological Social Work. 54(8), 768-787. Doi:

10.1080/01634372.2011.596918

Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad: en

bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.

World Health Organization. (2016). WHO Definition of Palliative Care. Hämtad 21 november, 2016, från, http://www.who.int/cancer/palliative/definition/en/

BILAGOR

Bilaga 1: Granskningsmall för kvalitativa artiklar

Fråga Ja Nej

1 Motsvarar titeln studiens innehåll? 2 Återger abstraktet studiens innehåll?

3 Ger introduktionen en adekvat beskrivning av vald problematik? 4 Leder introduktionen logiskt fram till studiens syfte?

5 Är studiens syfte tydligt formulerat? 6 Är det kvalitativa metoden beskriven? 7 Är designen relevant utifrån syftet? 8 Finns inklusionskriterier beskrivna? 9 Är inklusionskriterierna relevanta? 10 Finns exklusionskriterier beskrivna? 11 Är exklusionskriterierna relevanta? 12 Är urvalsmetoden beskriven?

13 Är urvalsmetoden relevant för studiens syfte? 14 Är undersökningsgruppen beskriven avseende

bakgrundsvariabler?

15 Anges var studien genomfördes? 16 Anges när studien genomfördes? 17 Anges vald datainsamlingsmetod? 18 Är data systematiskt insamlade? 19 Presenteras hur data analyserats? 20 Är resultaten trovärdigt beskrivna? 21 Besvaras studiens syfte?

22 Beskriver författarna vilka slutsatser som kan dras av studieresultatet?

23 Diskuterar författarna studiens trovärdighet? 24 Diskuterar författarna studiens etiska aspekter?

25 Diskuterar författarna studiens kliniska värde? Summa

Maxpoäng: 25 Erhållen poäng:

Bilaga 2: Sammanställning av artiklar

Samtliga artiklar är av kvalitativ design med intervju som metod.

Författare År Land

Titel Syfte Deltagare Resultat Kvalitetsgrad

Benzein et al. 2008

Sverige

Health-promoting conversations about hope and suffering with couples in palliative care.

Att beskriva upplevelser av delaktighet av par inom palliativård.

6 par Förtroende, en helande upplevelse, avlastning, att hitta nya strategier.

80% Cronin et al.

2015 USA.

Family Members´ Perception of Most Helpful Interventions During End-of-Life Care

Undersöka vilka behov

familj/vänner till döende har vid vård i livets slutskede på sjukhus.

7st Närvaro av sjuksköterska samt möjlighet till eget

rum är bland annat viktigt. 80%

Donnelly et al.

2010 Irland

Relatives’ experience of the moment of death in a tertiary referral hospital.

Att utforska anhörigas upplevelse vid livet slut, vad som påverkar upplevelsen.

24st kommunikation, förhållande till personal,faktorer i

omgivningen, döden. 76%

Jack et al. 2014 UK

Supporting family carers providing end-of-life home care: a qualitative study on the impact of a hospice at home service.

Att utforska familjevårdgivares upplevelser av palliativ vård i hemmet.

20st Känsla av mening, att vara i goda händer, att få ha ett normalt liv.

88%

Lees et al. 2014 England

Quality of end-of-life care for those who die at home: views and experiences of bereaved relatives and carers.

Vad är kvalité vid vård i livets

slutskede enligt anhöriga. 72st Kontinuitet och kommunikation. 70%

Lundberg et al.

2013 Sverige

The perspectives of bereaved family members on their experiences of support in palliative care.

Anhörigas upplevelser av stöd

vid palliativ vård. 30st Trygghet, värdighet, värme, stöd. 72%

Milberg et al. 2011

Sverige

What is a ‘secure base’ when death is approaching? A study applying attachment theory to adult patients’ and family members’ experiences of palliative home care.

Att undersöka vad som

karaktäriserade en säker grund i palliativ vård genom anhörigas upplevelser.

14st Förtroende, bekräftelse, befrielse, inre frid, kontroll, få vara sig själv, hopp. Att känna sig välkommen och att få information.

Ray A et al. 2012 Australien & England

.Dying with motor neurone disease, what can we learn fron family caregivers?

Att undersöka hur

familjemedlemmarna såg på döden av deras närstående, hur de planerade och hur de upplevde.

29st Att planera för den palliativa vården, oförväntad

död, värdighet, ett positiv slut. 84%

Read et al. 2007 Canada

Daughters Caring for Dying

Parents: A Process of Relinquishing Att utveckla en teori som skulle kunna förklara teori och praktik för kvinnliga familjevårdgivare.

12st Turbulens,att behöva avstå, hitta strategier, att

hantera förlusten och att hitta tillbaka igen. 80% Shockey

Stephenson et al.

2016 USA

Uncertainties experienced by family

members when one parent is dying Att undersöka förekomsten och orsaker till osäkerhet i samband med att en förälder dör.

61st Orsaker, effekter, barriärer och strategier kring

osäkerhet. 84%

Sutherland 2009 Canada

The meaning of being in transition to end-of-life care for female partners of spouses with cancer

Syftet var att undersöka betydelsen av att förflyttas till palliativ vård för kvinnliga partners till män med cancer

8st Sökande efter förståelse och hopp. 84%

Turner et al. 2016 UK

Caring for a dying spouse at the end of life: ‘It´s one of the things you volunteer för when you get married’: a qualitative study of the oldest carers’ experiences

Att utforska de äldstas upplevelser av att vårda sin maka/make i livets slut

17st En vilja och möjlighet att vårda. 72%

Waldrop et al.

2011 USA

The Living-Dying Interval in Nursing Home-Based End-of-Life Care: Family Caregivers’

Experiences.

Att utforska familjevårdgivares upplevelser av palliativ vård i hemmet.

27st respektive 31st