Yttrandefriheten,
bara en naiv form av dogmatism?
En kritisk normativ studie av den liberala synen på yttrandefrihet och dess
förenlighet med minoriteters rättigheter
FÖRFATTARE ANDREAS MOLIN
Kurs: Statsvetenskap 61-90, SKA204 Högskolepoäng: 15 HP
Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Jörgen Ödalen Examinator: Joakim Johansson Datum: 2020-06-03
SAMMANDRAG
Alla medborgare i en demokratisk stat skall ha en möjlighet att yttra, forma och påverka både den privata likväl som den offentliga sfären där yttrandefriheten utgör en vital roll. Det finns emellertid en utvidgad oro idag att yttrandefriheten i verkligheten underminerar och hindrar utsatta minoriteter i samhället från att ta del av demokratins egenskaper. Det kan argumenteras för att yttrandefriheten med den rådande förhållningen idag blir ett verktyg för en priviligierad majoritet att fortsätta sin dominans över minoriteter i samhället. Den problematiken leder fram till studiens tes att ett större skydd för minoriteter i samhället kan komma att främja och stärka demokratin. Syftet blir således att upplysa om den priviligierade utgångspunkten somliga i samhället har och hur det inte får utvinna i en form av majoritetstyranni. Vidare analyserar studien detta utifrån generella termer och ett flertal exempel från bland annat Sverige framställs för att ge en förankring till verkligheten. För att kunna genomföra en studie av denna art och ambition krävs det således en normativ metod som analyserar de olika perspektiven för och emot studiens tes samt analysera om tesen går att legitimera eller förkasta utifrån givna premisser. På grund av individens subjektiva åsikt och förståelse i frågan blir det en svår balansgång för vart restriktionen skall gå och när den går från att utvidga den politiska jämlikheten till att skada demokratin. Varje restriktion av yttrandefriheten begränsar någon i samhället men frågan blir vem som tystas. Hatiska yttringar som är menade att skada individers värdighet hör inte hemma i en demokrati. En fortsatt begränsning eller att stater börjar tillämpa de klausuler som redan finns i lagstiftningen kan ligga inom demokratins ramar och urholka den cirkulära process genom vilken den skadar sig själv.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
Introduktion ... 1
1.1.1 Yttrandefriheten i verkligheten ... 2
Problemformulering & tes ... 6
Syfte & mål ... 7
2 METOD & MATERIAL ... 9
Normativ metod ... 9 2.1.1 Normativ analys ... 10 Kvalitativ textanalys ... 12 2.2.1 Argumentationsanalys ... 13 2.2.1.1. Rekonstruktion av argumentationen ... 14 Material ... 15
2.3.1 Datainsamling & urval ... 16
3 TEORI ... 17
Demokrati och den demokratiska processen ... 17
3.1.1 Ett annat perspektiv ... 20
Yttrandefriheten kontra minoritetsrätten ... 22
3.2.1 Tolkningen av yttrandefriheten ... 23
3.2.2 Möjliga orsaker och dess potentiella konsekvenser ... 24
Oförändrad Yttrandefrihet ... 27
Värdighet ... 30
3.4.1 Restriktionens dilemma ... 31
Människans kända begränsningar och förutsättningar ... 32
4 ANALYS ... 33
5 SLUTSATSER ... 39
FÖRKORTNINGAR
Förkortning Beskrivning
BRÅ Brottsförebyggande rådet.
CERD Committee on the Elimination of Racial
Discrimination – FN:s kommitté för av avskaffande av rasdiskriminering vars uppdrag är att övervaka
implementeringen av konventionen gällande avskaffandet av rasdiskriminering.
HBTQI Ett samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner.
ICCPR International Covenant on Civil and Political Rights – Förenta nationernas konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som berör de internationella lagar om mänskliga rättigheter.
DEFINITIONER
Definition Beskrivning
Dogmatism Ett förhållningssätt vars tes eller uppfattning har romantiserats och inte har kritiskt granskats eller prövats i en tillräcklig stor utsträckning, något som bara accepteras för att det är ens uppfattning (Gustavsson, 2014).
Minoritet En grupp som har en underordnad position i samhället (Giddens, Ekerwald, & Sutton, 2014, s.439).
Minoritetsrätt Rätten till självbestämmelse utan diskriminering (ICCPR, u.å.)
1 INLEDNING
Introduktion
Frihet, jämlikhet, inkludering och yttrandefrihet är centrala delar som vårt samhälle idag bygger på. Inte minst är dessa byggstenar centrala för den moderna demokratiska processen och ytterligare är yttrandefriheten och minoritetsrättigheter centrala och vitala för ett mångfaldigt, jämlikt och demokratiskt samhälle (Verkuyten & Slooter, 2008, s.514). Enligt Dahl och Shapiro (2015) skall samtliga medborgare ha lika och effektiva möjligheter att yttra och påverka ett demokratiskt beslut. För att detta skall vara möjligt krävs det att varje medborgare är fri, jämlik och ges möjligheten att yttra sig, utan risken att utsättas för skada. Dessa byggstenar är delar av de minimala kraven för en demokratisk stat. Minimikraven kan eller bör ses som självklarheter i samhället (Dahl & Shapiro, 2015, s.85–86). Jag ställer mig emellertid kritisk till den liberala förhållningen som råder till yttrandefriheten idag på grund av dess komplexa relation till minoritetsrätten. Det råder idag ingen självklarhet för hur denna relation skall förstås. Studien intresserar sig för att undersöka huruvida det kanske är en priviligierad grupp vars förhållning till yttrandefriheten idag istället resulterar i en form av dogmatism. Relationen väcker frågan till hur det rådande förhållningssättet till yttrandefriheten skall förstås då den liberala tolkningen inte lyckas skydda individer och minoriteter från hatiska yttranden. Hatiska yttringar riktade mot minoriteter attackerar deras värdighet, något som underminerar dem i samhället och skadar den allmänna ordningen (Waldron, 2012, s.4–5).
Dahl och Shapiro (2015) lyfter vidare fram att demokratin skall hjälpa medborgarna att skydda sina egna intressen, att den skall ge en sorts garanti för självständighet och rätten att välja och forma sina liv (s.52). Jag skulle emellertid vilja hävda att yttrandefriheten inte lyckas bidra till detta, att den liberala demokratimodellen Dahl och Shapiro lyfter fram till viss del är bristfällig då den inte värnar om minoriteter i tillräckligt stor utsträckning. Den liberala hållningen till yttrandefriheten som en näst intill absolut rättighet riskerar att exkludera minoritetsgrupper i samhället. Risken med fall där minoriteter i samhället tvingas underkasta sig majoritetens tycke, där en individs eller grupps tycke förtycker minoriteter, accepteras som följd av att yttrandefriheten ges en hierarkiskt högre värdesättning än minoritetsrätten. Aspekten av en underminerad minoritet är en aspekt Young (2000) lyfter upp som en nackdel i den liberala demokratiska modellen jag skulle hävda att vi följer idag.
If even at its best democracy is simply a mechanism for aggregating preferences which are subjective and non-rational, and if the fair outcome reflects which preferences are more widely or strongly held, then there is no reason why those who do not share those preferences ought to abide by the results. They may simply feel that they have no choice but to submit, given that they are in the minority. (Young, 2000, s.21).
Den övervägning som jag anser vara nödvändig grundar sig i idén om att ett större skydd mot hatiska yttringar och demokratisk inkludering för minoriteter snarare kan komma att främja och stärka demokratin än underminera den. Förespråkarna för en oförändrad yttrandefrihet menar att den behöver bestå i fast form för att det är en av demokratins hörnstenar vars inskränkning kan komma att skada legitimiteten. Å andra sidan kan det argumenteras för att en oförändrad yttrandefrihet som missgynnar minoritetsgrupper försvagar demokratin genom indirekt exkludering i den offentliga sfären. Precis som Young (2000) skriver i slutet på citatet ovan ”They may simply feel that they have no choice but to submit, given that they are in the
minority.” (s.21) riskerar den rådande, romantiserade bilden av yttrandefriheten att begränsa,
nedsätta och exkludera minoriteter i samhället. Med termen romantiserade menas här att vi får något att verka bättre än vad det faktiskt är, något som kan sträcka sig till att vi faktiskt tror att det är sant utan någon vidare reflektion eller faktisk testning av innebörden och värdet av det, ett skifte från självkritisk självreflektion. Ett samhälle som skall värna om frihet, jämlikhet och inkludering får aldrig glömma principen, “Majority might does not make majority right.” (Dahl & Shapiro, 2015, s.48).
1.1.1 Yttrandefriheten i verkligheten
Yttrandefriheten som den är formad idag bildar en spänning med minoritetsrätten, en spänning som blir alltmer testad. Med termen minoritet menas i denna studie en grupp som har en underordnad position i samhället. Det är en grupp som kan behandlas fördomsfullt och nedvärderande av majoritetssamhället vars diskriminering kan få djupgående effekter. Exempel på minoriteter i samhället kan var judar, romer, samer i Sverige men även funktionshindrade, HBTQI personer eller andra etniska minoriteter (Giddens, Ekerwald, & Sutton, 2014, s.439). Termen minoritetsrätt innebär i denna studie hur dessa minoriteter i samhället skall fritt och utan inblandning eller någon annan form av diskriminering leva sina liv och ha rätten till sin egen sfär av självbestämmelse med de vitala individuella rättigheterna (ICCPR artikel 1, u.å.) Jag skulle hävda att det idag inte är självklart att det råder en politisk jämlikhet i samhället eftersom vi tillåter nedvärderingar, diskrimineringar och kränkningar gentemot minoriteter i
samhället. Yttrandefriheten har idag blivit ett verktyg för olika individer och grupperingar att uttrycka extrema och nedvärderande åsikter gentemot redan utsatta minoriteter. Dagens gräns för var yttrandefriheten går expanderar och gränsen för hur långt det går att rättfärdiga yrkanden av att ett uttalande eller handling faller under yttrandefriheten blir svårare att dra.
Under 2017 startades en uppmärksammad rättegång i Finland gentemot den högerextremistiska gruppen nordiska motståndsrörelsen, NMR. Den fällande domen mot NMR på första instansen blev ett förbud för den högerextremistiska organisationen med nära anknytning till nazismen. Domen överklagades och fastslogs även under andra instansen i Finland och inväntar nu domstolsbeslut från högsta domstolen. I väntan på dom från högsta domstolen kvarstår förbudet och begränsningen av NMR i Finland. Inskränkningen mot NMR motiveras av den finländska polisen genom följande ”...att förbjuda NMR eftersom de ’väsentligt strider mot lag och god
sed’ genom att ’sprida hatretorik om invandrare, sexuella minoriteter och judar, ifrågasätta förintelsen och glorifiera fascister’.” (Eklund, 2019, 28 mars).
Förbudet av NMR i Finland har påverkat diskussionen och debatten kring Sveriges hantering och förhållning till NMR. Förbudet har influerat en del svenska politiker och uppmärksammat frågan om ett liknande förbuds möjlighet till implementering och rättfärdigande i Sverige och inte minst inför första maj 2019. I samband med första maj 2019 valde en del politiker att gå ut och börja ifrågasätta yttrandefriheten, synnerligen i Kungälv där det finns en stark historia kopplad till nazismen. Kommunstyrelsen i Kungälv har uttryckt att en orolighet har ökat i samhället och i samband med första maj var kommunstyrelsen enad där ”Samtliga partier i
fullmäktige står bakom kravet på att lagen måste ändras.” (Holmberg, 2019, 29 april). I
Holmbergs (2019) artikel manifesteras kommunalpolitikernas oro kring att tillåta NMR demonstrera fritt på Sveriges gator och att någon form av lagändring krävs för detta. Gemensamt med Finland är argumentet att en organisation som vill begränsa demokratin borde begränsas av demokratin.
Diskussionen kring yttrandefriheten stannar dock inte kring hotet mot demokratin, hets mot folkgrupp och nazism. Relationen mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten testas på flera fronter och i Sverige har yttrandefriheten även testats i relation till religionsfriheten. I Sverige 2003 framförde pastorn Åke Green en predikan kring homosexualitet. I sin predikan uttryckte han flera kränkande påhopp mot homosexuella som grupp och framförde att de var en onaturlig anomali. Åke Greens predikan resulterade i ett åtal för hets mot folkgrupp och fallet gick genom tingsrätten, hovrätten och högsta domstolen med olika resultat. I den första instansen
homosexuella som grupp. Domen överklagades av både den åtalade och av åklagare och under den andra instansen blev resultatet annorlunda. Hovrätten ansåg trots oenighet att predikanten hade ett anmärkningsvärt ordval men vidare ansågs det ändåatt religionsfriheten föregick och friade följaktligen Åke Green. Domen gick upp till högsta domstolen där Åke Green blev friad från anklagelserna för att religionsfriheten åter igen ansågs stå över minoritetsrätten (Dahlin, 2005, 8 november).
Syftet med artiklarna ovan är att framlägga bevis för den problematik som finns i samhället idag där yttrandefriheten som den är formad kan skada utsatta grupper och samhället som stort. Sveriges förhållning till yttrandefriheten är dock inte en partisk vinkel. Kommentarerna från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) uttrycker en stor oro i deras observationer för Sveriges arbete riktat mot diskriminering gentemot olika minoriteter i samhället (CERD/C/SWE/CO/22–23). CERD:s huvudsakliga syfte är att övervaka implementeringen av FN:s konvention gällande avskaffandet av alla rasdiskrimineringar (Svenska FN-förbundet, u.å.). En del av CERD:s oror ligger just i nationens bristande åtgärder mot rasistiska och hatiska yttranden. I CERD:s slutliga observationer formulerar de följande problematik, ”The Committee is concerned about reports that racist hate speech against Afro-
Swedes, Jews, Muslims and Roma continues in the State party, particularly during election campaigns, as well as in the media and on the Internet.” (CERD/C/SWE/CO/22–23, punkt 10
s.2). Dessa utsatta minoriteter i samhället som observationsrapporten redogör för tyder på att de inom nationen diskrimineras på flera grunder. I relation till detta yttrar kommittén ytterligare två stora problemområden där det första är den stora mängden hatbrott som rapporteras i nationen och det andra är den bristfälliga informationen om personer som har drabbats av hatbrott och diskriminering (CERD/C/SWE/CO/22–23). Kommitténs oro är allvarlig och enligt siffror från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) påvisas även följande;
Under 2018 identifierades 7 090 anmälda brott med ett hatbrottsmotiv, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med 2016 och med 29 procent jämfört med 2013. Störst ökning av antalet brott med identifierat hatbrottsmotiv jämfört med 2016 syns för främlingsfientligt/rasistiskt och antisemitiskt motiv, och motivet som rör sexuell läggning. (Brottsförebyggande rådet, 2020).
Hatbrott utgör ett samlingsbegrepp och utifrån BRÅ:s rapport hamnar termen inom ramen för tre lagrum, hets mot folkgrupp, olaga diskriminering och straffskärpningsregeln. Med straffskärpningsregeln menas alla brott med motivet att kränka en grupp eller en individ. En kränkning utgörs av attacker mot följande; nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, ras,
könsöverstridande identitet och sexuell läggning (Brottsförebyggande rådet, 2019, s.14). Detta i relation till orosrapporten från CERD kan anses tyda på att FN kommitténs oro är legitim och att utsatta minoriteter i den svenska liberaldemokratin idag saknar ett tillräckligt skydd. I kommitténs observationsrapport rekommenderar de påföljande, ”Effectively implement and
enforce existing legislation and continue taking the necessary measures to protect vulnerable groups from racist hate speech” (CERD/C/SWE/CO/22–23, s.3). Observationsrapporten
stannar inte där utan går djupare och uttrycker tydligt hur utsatta minoritetsgrupper i nationen inte får det skydd de behöver. De beskriver i en fortsatt rapportering om hur muslimska etnoreligiösa minoritetsgrupper diskrimineras av hatiska yttranden och specifikt muslimska kvinnor. Vidare i observationen ökar oron för hatiska yttringar riktade mot svenskar med utländsk bakgrund och i synnerhet svenskar med afrikansk bakgrund (CERD/C/SWE/CO/22– 23). Observationsrapporten kräver eller rekommenderar att staten tar krafttag för att eliminera diskrimineringen och minska hatiska yttringar mot utsatta minoriteter i samhället. Det blir således intressant för varför Sverige inte tar hårdare tag mot dem som utsätter minoriteter för diskriminering, hot och hat. Detta trots att artikel 20 paragraf 2 i ICCPR tydligt uttrycker att all form av hat som en förespråkare uppmanar mot religiösa, andra etniciteter eller nationellt vars syfte grundar sig i diskriminering, fientlighet eller våld skall förbjudas enligt lag (ICCPR artikel 20, 2§, u.å.).
För att åter behålla fokus på Sverige kunde vi i ett fall 2017 se hur riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) ställde in flera av sina aktiviteter under Almedalsveckan på grund av den bristande säkerhetssituationen genom NMR:s närvaro (P4 Gotland, 2017, 13 juni). Det följande året valde RFSL ungdom att ställa in sin planerade närvaro under Almedalsveckan på grund av polisens nya tillstånd för NMR:s närvaro i nära anknytning till dem (SVT nyheter, 2018, 2 juli). Året därpå, 2019, valde organisationen RFSL att återigen lämna återbud till Almedalsveckan efter hot och hat från den nazistiska organisationen NMR (SVT nyheter, 2019, 29 maj). Genom den nazistiska organisationen NMR:s närvaro underminerades RFSL:s säkerhet i det offentliga rummet genom hot och hat vilket indirekt exkluderar dem från att uttrycka sina åsikter, resonemang och från att delta. Det finns således strukturella sociala ojämlikheter i samhället som fungerar som ett verktyg för att utesluta eller marginalisera olika minoritetsgruppers röst och inflytande (Young, 2000, s.34). Samtidigt som minoriteternas uteslutning och marginalisering sker ökar inflytandet för dem som inte påverkas av yttrandefrihetens negativa konsekvenser och de politiska besluten vilket medför att den demokratiska processen undermineras. I relation till de föreliggande
vilket kan komma att underminera minoriteters värdighet. Värdigheten är det som utgör individens sociala hållning, något som bör behandlas på ett respekterat, rättvist och jämlikt vis (Waldron, 2012, s.5).
Problemformulering & tes
Idag kan vi mot bakgrunden ovan se hur yttrandefriheten, som är en central hörnsten för demokratin, riskerar bli cirkulär och indirekt skada demokratin om den inte behandlas på ett rättvist sätt. Yttrandefriheten utgör inte någon absolut rättighet på grund av det stora ansvaret och den särskilda roll den spelar, vilket tydligt definieras i ICCPR artikel 19 punkt 3 men även i Europakonventionen. Vi ser däremot hur yttrandefriheten blir alltmer testad i samhället vilket nyhetsartiklarna presenterar, vi ser hur en organisation som RFSL väljer att ställa in sin aktivitet under Almedalen på grund av hot och hat från den nazistiska organisationen NMR. Inom den romantiserade bilden av yttrandefriheten förväntas det att RFSL skall möta NMR men den ser inte vad de hatiska yttringarna gör mot den utsatta gruppen i realiteten. Den empiriska bevisningen visar att yttrandefriheten inte kan skada den allmänna ordningen eller allmänna moralen (Fox, 2015, s.63) men bortser från det faktum att hatiska yttringar kan skada värdigheten hos den som blir attackerad. Bevisningens omfattning försummar de negativa konsekvenser den bär med sig på demokratin. En person skall vara fri och ha möjligheten att följa och göra sin mening med livet utan att någon maktdimension skall dominera över individen.
Sammanfattningsvis föranleder detta till att jag skulle hävda att yttrandefriheten som den är idag blir ett verktyg för den priviligierade majoriteten. Ett verktyg som upprätthåller just den ojämlikhet som demokratin skall motverka, medvetet eller omedvetet för att bevara de olika privilegierna majoriteten kan nyttja. Texterna och problemområdena i föreliggande bakgrund tydliggör problematiken mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten. En problematik som grundar sig i hur majoritetssamhället som en priviligierad grupp underminerar olika utsatta grupper genom att inte generera de nödvändiga restriktionerna inom yttrandefriheten och skydden som de behöver. En oförändrad yttrandefrihet som gör det möjligt för olika grupper att utsätta minoriteter för fördomsfulla, nedvärderande och diskriminerande yttringar underminerar hela idéen av demokratin. Det möjliggör en situation som kan skada demokratins legitimitet och minimera möjligheten för en politisk jämlikhet mellan samtliga medborgare inom staten.
Jag upplever att det finns en lucka i forskningen som inte ser till den ovannämnda problematiken och speciellt hur en yttrandefrihet, som tillåter hatiska yttringar, kan skada demokratin genom att det indirekt skapar en exkludering av medborgare. Behovet av analysen vill jag hävda är av största relevans på grund av de ständigt närvarande antidemokratiska idéer, en växande nationalism i Europa och de kommentarerna som lyfts upp från the committee on
the Elimination of Racial Discriminations vars skrivelse i deras observation för Sveriges arbete
mot rasdiskriminering är oroväckande. Delar av oron från FN kommittén ligger bland annat i bristande åtgärder mot rasistiska och hatiska yttranden. Problematiken som har lyfts fram under kapitlet leder fram till följande tes;
Ett större skydd för minoriteter i samhället mot hatiska yttranden kan komma att främja och stärka demokratin som den är idag genom att bidra till en bättre demokratisk inkludering av samtliga medborgare inom staten. En oförändrad yttrandefrihet som missgynnar minoritetsgrupper försvagar demokratin genom indirekt exkludering i den offentliga sfären som möjliggörs av den priviligierade hållningen till yttrandefriheten. Om yttrandefriheten inte värnar om individer och minoriteters värdighet riskeras dem exkluderas från den demokratiska processen.
Syfte & mål
Det centrala målet för studien grundar sig i att försöka problematisera och upplysa om fenomenet som inom den liberaldemokratiska sfären idag står avproblematiserat. Yttrandefriheten kan idag anses behandlas utifrån ett fundamentalistiskt förhållningssätt. Mitt mål är att visa hur yttrandefriheten tidigare har begränsats för att främja andra demokratiska rättigheter och att en fortsatt begränsning därmed kan ligga inom demokratins ramar och urholka den cirkulära process igenom vilken den skadar sig själv. Likt Waldrons (2012, s.11– 12) resonemang blir målet att lägga fram argumentationen för och emot min tes och genom detta öka förståelsen för utsatta minoriteter. Under bakgrunden användes Sverige som ett exempel för att illustrera hur även ett välutvecklat land med låg korruption och välutvecklad demokrati kan ifrågasättas när det kommer till användningen av yttrandefriheten. Syftet är att prata utifrån mer generella idéer och att använda mig utav stater som exempel, vilket gjordes tidigare i detta kapitel.
Återigen är syftet inspirerat av Waldron, där studien eftersträvar att upplysa och visa hur vi som en priviligierad majoritet ofta argumenterar irrationellt och omedvetet i frågan om
yttrandefriheten utan att inse skadan som minoriteterna utsätts för. Även om kommande studie inte kommer förändra läsarens åsikt i frågan kring en förändrad eller oförändrad yttrandefrihet är mitt mål lyckat om det åtminstone sker en djupare reflektion kring åsikten och dess implikationer för andra. Slutligen leder målet ner till att se om min tes håller mot den argumentationen som kommer läggas fram, vilket i sin tur kan vägleda fram ett resonemang för att förklara och problematisera dagens hållning till yttrandefriheten.”We can do better than that,
I think; I will certainly try to do better.” (Waldron, 2012, s.11).
Disposition
Uppsatsen kommer att disponeras upp genom fem olika kapitel där varje kapitel utgör en nyckelroll för studiens trovärdighet. Kapitel ett utgörs av inledningen som kort presenterar motiveringen, relevansen av ämnesvalet och varför det är relevant att studera konflikten mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten. Vidare resulterar kapitel ett i en problemformulering, tes, syfte och målet med studien. Det andra kapitlet innehåller den metoden som kommer ligga till underlag för studien där den normativa ansatsen förklaras och motiveras transparant och logiskt vilket vidare leder fram till bidraget från den kvalitativa textanalysen med argumentationsanalys som metodansats. Därefter presenteras även materialet som kommer ligga till grund för teori, analys och slutligen slutsatsen. Kapitel tre utgör studiens största del, vilken innehåller teori och tidigare forskning. Detta kommer ligga till grund för studiens analys. På grund av studiens normativa inriktning och ambition, utgör teorin således den empiri som analysen tar avstamp från för att testa tesen i studien. Det blir således orsaken till att metodavsnittet presenteras före teoriavsnittet för att läsaren skall kunna förstå och systematiskt följa med i ambitionen. Det fjärde kapitlet är en analys där studiens teori och tidigare forskning för första gången möter studiens tes för att undersöka dess legitimitet eller om den bör förkastas. Femte och sista kapitlet utgör en slutsats baserad på den kunskapen vi kan dra från det använda materialet och avslutar med vidare idéer för fortsatt forskning inom ämnet. Studien genomsyras av en diskuterande karaktär, vilket reflekteras genomgående under respektive moment i studien.
2 METOD & MATERIAL
Följande kapitel är strukturerat upp med rubriker som kategoriserar in och bryter ner metoden i tre delar som kommer ligga till grund för studien. Studien bygger på en normativ metod där teorin kommer att nyttjas som analysens empiri. De olika argumenten som kommer lyftas upp i teorin kommer vägas gentemot min utvecklade tes. Insamlingen av teorin kommer genomföras med hjälp av en klassisk kvalitativ textanalys med argumentationsanalys som ansats. Efter redogörelsen av metoden går kapitlet vidare i en genomgång av materialet.
Normativ metod
Samhällsvetenskapen är en stor familj med flera ämnesdiscipliner där det har diskuterats huruvida olika problemområden och problemställningar har varit vetenskapliga. Normativa frågor och problem har varit ett av de områdena som hävdats vara ovetenskapliga. Den normativa forskningen utgörs ofta av bör frågor där problemställningen analyseras utifrån andra premisser än den vanliga empiriska forskningen. Forskningen innehåller likväl en stor portion av empiriska belägg och bör inte uteslutas från den samhällsvetenskapliga familjen. Teoriavsnittet i kapitel tre kommer till stor grad följa den klassiska textanalysen med hjälp av en argumentationsanalys som ansats och kommer göra empiriska observationer (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns, Wängnerud, 2017, s.30–31 & 43). De empiriska observationerna som kommer lyftas fram i form av en argumentation kommer att testas mot min tes. Målet med den normativa metoden är att komma fram till hållbara principer och med hjälp av de empiriska beläggen plocka fram underlag för ställningstagandet som tesen uttrycker (Esaiasson et al., 2017, s.44). Eftersom studien plockar fram de centrala argumenten för och emot en förändrad yttrandefrihet som sedan kommer testas mot min tes blir inte studien av klassisk kvalitativ eller kvantitativ karaktär. Inriktningen kommer utgå från en normativ ansats för att problematisera och upplysa om fenomenet.
Det som utmärker den normativa analysen från den empiriska är hur företeelsen mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten tillskrivs olika värden och hur dessa skall förstås, jämföras och problematiseras. Den centrala aspekten för studien är vad de olika teorierna lyfter upp för argument och vilka värden de uttrycker som sedan kan analyseras. Värdet utgör således ett uttryck för huruvida något är önskvärt eller avskyvärt. Analysen av värdet i den givna studien leder till en förståelse för huruvida en inskränkning av yttrandefriheten kan rättfärdigas eller inte. Värdet är således det som ger svaret på om tesen kan anses vara legitim eller bör förkastas
(Badersten, 2006, s.21). Texterna och dess värde som kommer analyseras är av stor vikt med tanke på deras makt i samhället. Texter uttrycker både medvetna och omedvetna idéer vars effekt kan stärka och reproducera olika strukturer i samhället som i sin tur kan påverka förhållandet mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten (Bergström & Boréus, 2018, s. 20). Badersten (2006) skriver följande om vikten av värdet för en normativ analys, ”Ett värde är för
den normative analytikern vad verkligheten är för en empirist – utan detta kan ingen vetenskap bedrivas.” (s.21).
2.1.1 Normativ analys
Den normativa analysen går enligt Badersten (2006, s.42–43) att genomföras på åtminstone tre sätt för att upprätthålla en samhällsvetenskaplig relevans, normativ analys i egentlig mening,
normativ givet att-analys och normativ begreppsanalys. Den normativa analysen i egentlig
mening är motsatsen till de andra två normativa analyserna och utgår ifrån att argumentera för en specifik idé för huruvida något kan anses vara gott eller önskvärt. Grundprincipen utgår helt enkelt från att argumentera för ett värdespecifikt svar på den normativa bör-frågan (Badersten, 2006, s.47). Vid en snabb reflektion kan just denna normativa ansatsen vara relevant för den kommande studien, den utgör även den typen av analys som oftast förknippas med den normativa metoden. Den typen av studie utgår i princip från noll, det vill säga en form av induktiv studie. Studien utgår även ifrån en annan premiss, premisser i den meningen som redan är givna. Tesen är en logisk följdriktning av bakgrunden som utgår ifrån tidigare givna värdekriterier. Badersten (2006, s.43) definierar denna normativa begreppsanalys som en analys vars syfte utgår ifrån att precisera och klargöra huruvida olika normativa principer och begrepp kan förstås i relation till varandra. Författaren tar inte någon ställning utan argumenterar opartiskt i den meningen. Den normativa begreppsanalysen bildar således en sorts grund för varje form av normativ analys vars utgångspunkt alltid fullgörs av ett värde. Baderstens (2006, s.44–47) tredje analys titulerar han som normativ givet att-analys och är i likhet med den tidigare nämnda analysformen där syftet inte verkar för att ta en värdemässig ställning.
Den normativa givet att-analysen utgår ifrån syftet att problematisera och jämföra olika normativa ställningar där utföraren av studien förhåller sig neutralt och inte tar ställning i den uträkningen som den normativa analysen i egentlig mening gör. Studien syftar till att analysera vilka givna normativa slutsatser studien kan utmynna i givet olika normativa premisser (Badersten, 2006, s.44). För den kommande studien tas inte en ställning utan försöker, givet olika premisser, förklara, jämföra och problematisera relationen mellan olika normativa värden
för att bidra med en djupare förståelse gällande relationen mellan yttrandefriheten, minoritetsrätten och dess påverkan på demokratin. Studien tar utgångspunkten att göra detta på ett neutralt sätt där argumentationen systematiskt och logiskt bringar reda inom fenomenet. Badersten (2006, s.44) klargör detta syftet med att den normativa analysen gjord på följande vis grundar sig i att uppenbara hur olika normativa värden och premisser kan leda till olika slutsatser i samma fråga. Den normativa givet att-analysen bidrar således till studiens syfte att upplysa om den priviligierade utgångspunkten den liberala hållningen har i diskussionen kring yttrandefriheten och dess påverkan på minoriteter. Metodansatsen för analysen bidrar enligt Badersten (2006) även med möjligheten för studien att, ”också kunna ställa olika – vad vi
tidigare kallat – normativa logiker mot varandra, det vill säga kontrastera olika värderingsprinciper och sätt att resonera i normativa frågor.” (s.45). Den möjligheten bidrar
till studiens syfte att lyfta fram olika värdeprinciper från olika forskare och väga deras argumentation för och emot en förändring inom yttrandefriheten vilket kommer utgöra majoriteten av analysen. Genom att lyfta fram forskares resonemang gällande yttrandefriheten givet vissa värden och principer kan jag sedan normativt bedöma handlandet och tillståndet (Badersten, 2006, s.46).
För att den normativa analysen skall anses väl genomförd och ge en hög validitetsgrad blir det av stor vikt att goda argument för och emot en förändring av yttrandefriheten presenteras och vägs mot tesen (Esaiasson et al., 2017, s.44). Det skall dock tydliggöras att den normativa analysen inte enbart behöver ett tydligt preciserat värde för sin utgångspunkt utan förutsätter likväl hur något kan komma att förstås (Badersten, 2006, s.32). På grund av den utgångspunkten blir det väsentligt att analysen genomsyras av en strukturerad och logisk följdriktning för att klargöra den värdekonflikt som råder forskare sinsemellan. Den normativa argumentationen kommer även nyttja en systematisk referering till verkligheten vilket kommer bidra till att studien når en högre extern giltighet i värdeutsagorna (Badersten, 2006, s.171). Den normativa analysen kommer i stor utsträckning vila på en empirisk grund och kommer i en stor omfattning att jobba utifrån ett empiriskt material. Detta gör följaktligen att den interna giltigheten i stor grad kommer vila på samma premisser som en klassisk empirisk forskning (Badersten, 2006, s.172). Det blir av stor relevans för kommande studie att förhålla sig till dessa utgångspunkter då den normativa analysen i stor utsträckning bör vara realistisk och praktiskt tillämpbar. Den normativa givet att-analysen med det empiriska stödet kommer underlätta för studien att upprätthålla detta och undvika att analysen blir verklighetsfrånvänd och utopisk (Badersten, 2006, s.176).
Kvalitativ textanalys
Under dem tidigare rubrikerna 2.1 och 2.1.1 beskrevs en viktig aspekt i att den tidigare forskningen och teorin i helhet innehåller empiriska belägg och bearbetas med hjälp av en kvalitativ textanalys. Trots den normativa inriktningen i studien kan den fortfarande använda sig utav en textanalys (Esaiasson et al., 2017, s.220). För att besvara om min tes håller utifrån den normativa analysen krävs en kvalitativ textanalys där målet med analysen är att identifiera samt undersöka de olika beståndsdelarna i förhållandet mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten. Detta kommer sedan utgöra teorin för studien som i sin tur bildar underlaget för studiens empiri. Texter åskådliggör hur relationer mellan idéer, grupper och människor uppstår och existerar. Det blir därför av hög relevans för studien att analysera dessa för att bringa reda i relationen mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten (Bergström & Boréus, 2018, s.17).
Det textanalytiska inslaget kommer bidra med att bringa reda i relationen utifrån en systematik genom att gå djupare in i texten. Systematiken kommer tydliggöra de grundläggande aspekterna i fenomenet (Esaiasson et al., 2017, s.213). Den kvalitativa textanalysen kommer genom en noggrann läsning av materialet nedan att ta fram det väsentliga innehållet i texterna. Detta kommer i sin tur kunna påvisa hur relationen mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten ser ut och genom en djupare kritisk granskning visa hur problematiseringen uttrycker sig genom en analys av empirin. Det kommer således ligga till grund för de empiriska beläggen i studien och den kvalitativa textanalysen kommer krävas för att plocka fram dessa (Esaiasson et al., 2017, s.214). Studien tar således en forskningsinriktning som går djupare och försöker förklara hur dessa olika teorier med tillhörande argument kan förstås och förklara variationen i konfliktnivån mellan de olika perspektiven av yttrandefrihet (Esaiasson et al., 2017, s.37). Detta möjliggör även för studien att identifiera och undersöka de olika beståndsdelarna i det sociala fenomenet vilket i sig utgör själva syftet med textanalysen (Bergström & Boréus, 2018, s.24).
Valet av en kritisk granskning grundar sig i att målet med studien är att klargöra idéstrukturen och visa idéernas effekt i verkligheten, således också ta studien ett steg längre och analysera dessa idéer och ställa dem mot den tes som myntats genom en argumenterande och logisk bakgrund. Fokuseringen i textanalysen kommer vara inriktat på själva innehållet och värdet av texterna, därav hamnar inte fokusen på aktören som alstrat texterna. Analysenheterna kommer behandlas likvärdigt även om de går mot tesen för att upprätthålla den interna giltigheten som
den normativa ansatsen vilar på och tillskrivas samma vikt. Målet med detta och denna givna metoden blir att plocka fram det väsentliga innehållet i respektives argumentation och det blir av stor relevans för att kunna testa tesens hållbarhet. Den kritiska granskningen kommer således att använda sig utav en argumentationsanalys för att göra detta. (Esaiasson et al., 2017, s.211– 214). Textanalytiska inriktningar har olika metodansatser för att identifiera innehållet i texterna, argumentationsanalysen fokuserar dock på argumentationens struktur för att särskilja texternas olika innebörder och analyserar idéernas uttryck (Bergström & Boréus, 2018, s.24). För en mer precisering av värdet i de olika argumenten som kommer lyftas fram utifrån olika aktörer är det mer intressant för denna studie att analysera idéerna. Studien är således mer idécentral där fokuseringen hamnar på textens innehåll snarare än aktörscentral (Esaiasson et al., 2017, s.224–225).
2.2.1 Argumentationsanalys
De centrala texterna för analysen behöver inte med nödvändighet ha som avsikt att påverka och övertyga människor till att deras perspektiv på yttrandefriheten är den korrekta. De har inslag av en argumentation, medveten eller omedveten, som kan komma att övertyga människor gällande olika värderingar och verklighetsbeskrivningar som den korrekta. På grund av detta krävs en form av argumentationsanalys för att bringa reda i frågan om argumentationen kring yttrandefrihetens påverkan på minoritetsrätten och dess påverkan på minoriteter. Argumentationsanalysen möjliggör vidare för studien att inhämta, analysera och testa dessa argument mot studiens tes och behöver således verktygen som argumentationsanalysen erbjuder för att både beskriva fenomenet och värdera de olika perspektivens argumentation. Argumentationsanalysen kommer möjliggöra en djupare analys av texternas logos. Analysen av deras logos bidrar till att göra det genomförbart att få fram de väsentliga värderingarna i deras argumentation (Boréus, 2018, s.93). För studien lämpar sig en värderande analys för att kunna analysera hur starkt de olika parternas argumentation är för och emot en inskränkning av yttrandefriheten. Detta kommer likafullt kräva en form av deskriptiv analys för att rekonstruera argumenten och vidare urskilja relationen mellan dem. På grund av att studien är normativ och argumenten kommer testas mot min tes kan det förekomma inslag av en pragmadialektik eftersom avsikten är att finna de bästa argumenten och möjligtvis lösa problematiken mellan de olika perspektiven (Boréus, 2018, s.94–95).
s.103) uttrycker att premisserna är en förutsättning för argumenten i en argumentation som skall analyseras. Studien kommer bruka definitionerna premiss, argument, tes, påståenden och argumentation vilket utgör centrala nyckeltermer inom argumentationsanalysen enligt Boréus (2018, s.104). Följaktligen blir det centralt för denna studie att titta närmare på aktörernas teser vilka kan vara preskriptiva, normativa och deskriptiva. Det som är av intresse är de normativa, vilka värderingar de uttrycker och de deskriptiva, vilka är mer faktabaserade (Boréus, 2018, s.101). Utmaningen ligger i att hitta de viktiga och centrala påståendena i texterna och för att underlätta detta kommer studien nyttja en rekonstruktion som påminns av argumentationen enligt pro- och contrametoden (Boréus, 2018, s.106).
2.2.1.1. Rekonstruktion av argumentationen
Rekonstruktionen av argumenten kommer kräva en viss tolkning för att kunna utvinna och precisera olika satser i texterna. Tolkningen utgör ett instrument för att framställa innebörden i argumentationen. För att underlätta denna process och underlätta möjligheten till att utvinna de centrala påståendena kan vissa segment av texterna delas upp i olika påståenden (Boréus, 2018, s.30 & 105). Detta kommer underlätta möjligheten att hitta teserna och alla de olika för och motargument för en förändring inom yttrandefriheten. Detta är något som kommer göras löpandes genom studiens gång. När teserna är utvunna ur texterna blir nästa steg att ordna påståendena de olika perspektiven lyfter fram och rangordna dessa i relation till deras teser. I vissa fall kan det även bli nödvändigt att lyfta premisserna eftersom vissa påståenden kan vara argument som vilar på premisserna. (Boréus, 2018, s.106 & 128). Pro- och contrametoden skulle kunna komma att underlätta denna process. Det blir däremot en annan inriktning för den kommande studien på grund av dess normativa karaktär. Pro- och contrametoden gör det möjligt för studien att plocka fram de viktigaste och bästa argumenten och sedan testa dessa mot min tes. Det bildar en ordning i argumentationen som sedan kan förkasta eller erkänna tesen. Det som skiljer den kommande studien från denna metod är att den normativa analysen snarare granskar andra teoretikers argument mindre formaliserat än den klassiska argumentationsanalysen. Syftet för studiens normativa analys blir därefter att kritiskt granska argumenten vilket kräver en form av rekonstruktion och noggrann beskrivning av argumenten, mer precist de starkaste argumenten. Studien kommer således inte att kartlägga argumenten och dess olika beståndsdelar på samma vis som pro- och contrametoden.
För att kunna erkänna eller förkasta min tes kommer det krävas en vidare form av värdering i argumentationens rationella övertygelsekraft. För att göra detta kommer studien kolla på
argumentens hållbarhet och relevans för och emot en ändring i yttrandefriheten. (Boréus, 2018, s.118, 121 & 128). Det som är viktigt att ta med sig utifrån detta är hur relationen mellan den normativa ansatsen och den klassiska kvalitativa inriktningen används i denna studie. Den kvalitativa textanalysen med argumentationsanalys som ansats används här som verktyg, snarare än en metod med sina egna mål, för att besvara problemställningen i den normativa dimensionen. Studien är ute efter de primära värdena i argumentationen, varför olika perspektiv tycker som de gör i en annan utsträckning än om argumentationen är hållbar i sig.
Material
Studien står inför ett utmanande avgörande under materialinsamlingen i den mening att den kan ta två riktningar. Å ena sidan kan det var av stor relevans att samla in ett stort urval av material med mycket argument för och emot en inskränkning av yttrandefriheten som sedan kan testas mot min tes. Detta skulle bidra till en trovärdighet och hög validitet där det finns utrymme att plocka fram många och bra argument. Å andra sidan kan jag välja ett mer snävt urval. Inom ramen för studien är ett mer snävt urval relevant, det gör studien genomförbar i relation till omfång och tid där stora delar av materialet kommer kräva en detaljerad läsning. Genom att fokusera på de mer centrala och viktiga aktörerna inom ämnet möjliggör detta att hitta de bästa argumenten och ändå upprätthålla trovärdigheten och validiteten i studien (Esaiasson et al., 2017, s.225–226).
Till studiens bakgrund som leder fram till problemformuleringen, tesen, syftet och målet grundar sig stora delar på litteraturen från Dahl och Shapiro (2015) On democracy för att lyfta fram yttrandefrihetsidealet i relation till den liberala demokratin. I relation till detta används en rad nyhetsartiklar för att visa hur yttrandefriheten idag kan anses utgöra en konflikt med minoritetsrätten och vidare hur en nation som Sverige även fått kritik från FN när det kommer till hanteringen av olika antidiskrimineringsåtgärder. Dessa lyfts fram i relation till ett antal andra websidor med bland annat lagtext från Förenta nationerna (FN) och Europeiska unionen (EU). De relevanta nyhetsartiklarna och rapporten från CERD visar problematiken som råder idag, något som vidare utvecklar tesen. Till både studiens teori och empiri som utgör de fundamentala delarna för att kunna förankra de olika normativa värdena i relationen mellan yttrandefriheten, minoritetsrätten och vidare till verkligheten, utgår stora delar från litteratur, vetenskapliga artiklar och nyhetsartiklar. Stora delar av teoriavsnittet tar även avstamp från Dahl och Shapiro (2015) för att förankra fenomenet till den liberala demokratin och vidare lyfts
problematik som idag finns och ställer dessa mot tesen. Vidare används Namli (2014) Human
rights as ethics politics and law, vilket berör centrala delar inom ämnet och hur det idag
manifesteras. Ytterligare används även Waldron (2012) The harm in hate speech och Dworkin (2013) Taking Rights Seriously. Dessa verk kompletteras emellertid med vetenskapliga artiklar vilket i olika fall lyfter upp egna, likväl som andras, centrala argument. Deras verk utgör fundamentala element inom yttrandefriheten och minoritetsrätten vilket studien kommer vila på.
2.3.1 Datainsamling & urval
Datainsamlingen har följt en systematik där en källa har lett fram till en annan. Stora delar av litteraturen ovan valdes för att de utgör centrala, men även aktuella roller inom det givna ämnet och inriktning. För att vidare finna ytterligare stöd till argumentationen och diskussionen som kommer genomsyra studien stärks deras resonemang genom vetenskapliga artiklar, vilka även dessa till stor del är skrivna efter 2000-talet. Således har urvalet skett induktivt där källorna har plockats fram en efter en. För att finna artiklarna som var av relevans användes sökmotorn primo på Mälardalens högskolas bibliotek där följande sökord användes;
- Hate speech and democracy - Harm of hate speech
- Freedom of speech and Harm to others - Harm to others
- Utilitarianism - Freedom of speech
- Freedom of expression and minority rights - Freedom of speech and minority rights - Minority right
- freedom of speech and rights
Det är detta materialet som utgör teorin likväl som studiens empiri vilket vidare kommer att ligga till grund för studiens analys som kommer vägas och testas mot tesen. Således blir det samanställda materialet av stor väsentlighet och det blir de centrala argumenten i dessa verk som arbetet vilar på. Urvalet utgör den grund som kan stärka eller förkasta tesen i studien.
3 TEORI
Följande kapitel utgör den största delen av studien. Teorikapitlet utgörs på grund av studiens utformning av en normativ inriktning i både teorin i form av tidigare forskning men även i studiens empiri som kommer vara underlag för kommande analys. Utifrån detta har kapitlet strukturerats upp i nio rubriker för att underlätta processen och upprätthålla den röda tråden som slutligen leder fram till analysen.
Demokrati och den demokratiska processen
Yttrandefriheten, att var och en skall ha rätten att yttra sig, är en central faktor för demokratin och skyddas på flera olika fronter. I följande studie kommer begreppen ”yttrandefrihet” och ”freedom of expression” att behandlas synonymt. Anledningen till att de både begreppen kommer att användas är på grund av de överlappande komponenter som behandlar både verbala och utskrivna yttranden. Yttrandefriheten som utgör en central hörnsten för den västerländska liberala demokratin har sedan 1976 skyddats av artikel 19 i International Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR där punkt två tydligt uttrycker följande;
Everyone shall have the right to freedom of expression; this right shall include freedom to seek, receive and impart information and ideas of all kinds, regardless of frontiers, either orally, in writing or in print, in the form of art, or through any other media of his choice. (OHCHR, u.å.)
Artikel 19 uttrycker ett skydd inom lagen av ”freedom of expression” för att samtliga individer i ett samhälle skall ha rätten att yttra sig utan att den rättigheten inskränks, vilket artikeln tydligt uttrycker i både punkt ett men främst vad det innebär i punkt två. Yttrandefriheten skyddas ytterligare genom EU-konventionen för att säkerställa det som en mänsklig rättighet och som en grundläggande frihet. I EU-konventionens artikel 10 – yttrandefrihet punkt ett uttrycks åter rättigheten i följande form, ”Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar
åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser” (Ehrenkrona, 2016, s.139). På grund av
likheterna mellan lagstiftningarna och de överlappande komponenterna kommer de båda att ligga till underlag för studien och behandlas liktydigt.
Det är tydligt att yttrandefriheten är en central hörnsten som är viktig för människans frihet där alla tillåts bilda och hålla sin åsikt utan inskränkning och inte minst är yttrandefriheten en
medborgare ha en lika och effektiv möjlighet att yttra och påverka ett demokratiskt beslut (Dahl & Shapiro, 2015, s.37). Dahl och Shapiro (2015) listar upp fem kriterier för en demokratisk process; effektivt deltagande, lika rösträtt, informationsfrihet, kontroll av dagordningen, inklusion av vuxna. Det första kriteriet, effektivt deltagande grundar sig i att när en politisk policy skall fattas måste alla medborgare ha lika och verkliga möjligheter att göra sina åsikter hörda. Det andra kriteriet, lika rösträtt tar sin utgångspunkt i lika villkor. När ett beslut om en politisk policy skall fattas måste samtliga medborgare ha en lika rösträtt, ingen röst får väga mer och alla ska ha lika och effektiva möjligheter att rösta. Det tredje kriteriet, informationsfrihet berör samtligas möjlighet att ta lärdom om en politisk policy, dess innebörd och möjliga konsekvenser. Det fjärde kriteriet, kontroll av dagordningen grundar sig i hur politiska policys och beslut alltid skall vara öppna för möjlig förändring av samtliga medborgare. Alla skall ha en exklusiv rätt att bestämma och påverka dagordningen. Det femte kriteriet, inklusion av vuxna berör vuxna medborgares rättigheter, att samtliga vuxna medborgare skall ha fulla rättigheter som medförs av de ovannämnda kriterierna (s.37–38). Samtliga kriterier genomsyras av yttrandefrihetens vikt. Dahl och Shapiro (2015) motiverar dessa kriterier på följande vis, ”each is necessary if the members (however limited their
numbers may be) are to be politically equal in determining the policies of the association.”
(s.38). Kriterierna skall upprätthålla en politisk jämlikhet mellan samtliga medborgare. Den politiska jämlikheten är av största nödvändighet för att undvika tyranni av ett fåtal som har större möjlighet att påverka olika policys (Dahl & Shapiro, 2015, s.39).
Ytterligare motivering för den politiska jämlikheten är att ojämlikheter inte är något nytt i samhället utan något som alltid har och troligen kommer fortsätta att finnas. Dahl och Shapiro (2015) skriver, “inequality, not equality, appears to be the natural condition.” (s.63). Det är av just den anledningen det blir nödvändigt att motverka den politiska ojämlikheten. Att rösta, tala och delta i det offentliga rummet är en rättighet vars rättvisa skiljer sig från de mer naturliga, individuella ojämlikheterna som finns mellan människor (Dahl & Shapiro, 2015, s.64). Den politiska jämlikheten blir avgörande på grund av en mer moralisk princip där samtliga medborgare och människor har en lika rätt till liv, lycka och andra former av fundamentala rättigheter (Dahl & Shapiro, 2015, s.65). Det krävs inte mycket för att se att människan ofta tenderar att dras till egoism i olika utsträckning. Människor tenderar att välja det som står dem nära och uttrycker en större oro när det berör sina intressen. Historien visar hur individer och grupper gärna nyttjar sin makt för sin egen vinning. De vars rättigheter som inte blir tillgodosedda till att delta i den offentliga demokratiprocessen kommer inte ges ett likvärdigt skydd, de kommer inte heller få samma möjlighet till utveckling som de övriga i samhället av
dem som styr (Dahl & Shapiro, 2015, s.66–67). Det finns således stora risker med ett samhälle som inte värnar och strävar efter politisk jämlikhet. Om vi inte värnar om den finns det inget som skyddar demokratin från det som skulle kunna ses som människans possessiva natur. Detta utgör grunden för varför det blir centralt för studien att analysera fenomenet inom demokratins ramar. Demokratin för med sig rättigheter och underlag som bidrar till ett mer jämlikt samhälle. Den garanterar och ger människan fler grundläggande rättigheter och även frihet över dessa rättigheter genom att det skall bidra till att skydda människors fundamentala intressen, ge dem kontroll över sina liv och sin självbestämmelse (Dahl & Shapiro, 2015, s.48, 50 & 52). Demokratin ger individen möjligheten att påverka lagar och samhället på ett annat sätt, som i sin tur ska garantera deras frihet, vilket innebär ett värnande om den mänskliga utvecklingen och i en högre utsträckning genererar den politiska jämlikheten (Dahl & Shapiro, 2015, s.53, 55 & 56). Demokratin är emellertid inte perfekt utan har även sina brister och majoriteten kan och gör ibland fel. Den minskar dock risken för en form av tyranni även om den inte kan garantera att det urartar i en form av majoritetstyranni. Majoritetstyranni är en komplex fråga, något Dahl och Shapiro (2015, s.47–48) är medvetna om. Demokratin är utifrån deras perspektiv mindre tyrannisk i den aspekten. Det blir mot bakgrund av detta betydande att lägga stor vikt vid kunskap och utbildning för att möta dessa (Dahl & Shapiro, 2015, s.79). Kopplingen till yttrandefriheten kan anses som självklar men ett förtydligande kan vara bra. Yttrandefriheten krävs för att alla medborgare och människor skall kunna delta i den politiska sfären. Dahl och Shapiro (2015, s.96) uttrycker att alla måste kunna yttra sig fritt i alla frågor som berör staten och det offentliga rummet. Det handlar inte bara om att kunna yttra sig utan även om att kunna bli hörd och ges möjligheten att upplysas om det andra har att säga. Yttrandefriheten utgör grunden för ett upplyst resonemang och förståelse, det är något som utvecklar och fördjupar människans kunskap. Utan den förlorar vi möjligheten att påverka dagordningen och det vore i sin tur katastrofalt för demokratin om vi inte hade yttrandefriheten. (Dahl & Shapiro, 2015, s.97).
Yttrandefriheten i relation till minoritetsrätten och hur det påverkar demokratin är en komplex fråga som har flera faktorer. Fox (2015, s.66) utförde en empirisk analys av bevisen för korrelationen mellan just yttrandefrihet och dess påverkan på det han menar är den allmänna ordningen och allmänna moralen i samhället. Hans studie uttrycker bevis för att yttrandefriheten inte är en drivkraft som påverkar den allmänna ordningen eller den allmänna moralen. Det kunde finnas en relation mellan yttrandefriheten och den allmänna ordningen men den var inte
korrelation mellan yttrandefriheten och den allmänna ordningen samt moralen. Vidare förklarar studien att orsakerna till den goda allmänna ordningen och moralen i denna mening är komplexa fenomen (Fox, 2015, s.63 & 66). Problematiken med studien är att det inte finns några åtgärder som direkt mäter allmän ordning och moral utan studien mäter våldsamma konflikter för att mäta den allmänna ordningen och ett korruptionsindex för att mäta moralen (Fox, 2015, s.60). Studien analyserar inte hur yttrandefriheten kan få konsekvenser som underminerar de politiska besluten och den demokratiska processen i den aspekten men lyfter upp värdefulla aspekter för studien kring relationens komplexitet.
3.1.1 Ett annat perspektiv
Den liberala demokratimodellen och dess kriterier för den demokratiska processen som Dahl och Shapiro (2015) lyfter fram anses inte av alla som den perfekta och ideala. En del av den problematiken som lyfts upp i denna studie under bakgrundsavsnittet är det Young (2000) kritiserar hos den liberala demokratimodellen. Young (2000, s.17) lyfter fram en viktig aspekt om att samhället vi idag lever i inte är ett idealt samhälle utan har sina brister, även om dessa aspekter erkänns från liberaler som Dahl (Graham & Hoffman, 2015, s.101). Bristerna i samhället kan vara svåra att undvika, de är dock viktiga att vara medvetna om. Young (2000) menar att ”In the real world some people and groups have significantly greater ability to use
democratic processes for their own ends while others are excluded or marginalized.” (s.17).
Kritiken och den aspekten hon lyfter fram är av stor relevans då olika demokratier idag tenderar att upprätthålla ojämlikheter i samhället snarare än minimera dem. Hon menar att demokratier idag misslyckas med att skydda olika utsatta grupper, där de mäktiga i samhället kan nyttja demokratin för att upprätthålla ojämlikheterna för att skydda sina priviligierade förmåner. För att bryta den trenden menar hon att demokratisk inkludering är vital (Young, 2000, s.17). Den demokratiska inkluderingen minimerar risken som lyfts upp under inledningen, där minoriteter riskerar att få acceptera en underkastelse enbart för att de utgör en minoritet.
För att uppnå det ideala förhållandet för en politisk jämlikhet anser Young (2000) att yttrandefriheten är central i den aspekten att alla skall ha en jämlik rättighet och en effektiv möjlighet att yttra sina intressen och frågeställningar i samhället. Hon fortsätter med att dessa förhållanden skall ske fritt från dominerande maktstrukturer och skriver, ”Participants in an
ideal process of deliberative democracy must be equal in the sense that none of them is in a position to coerce or threaten others into accepting certain proposals or outcomes.” (Young,
Sverige ser vi en risk i att alla i samhället inte ges den rättvisa jämlikheten utan att utsatta minoriteter får underkasta sig och stå ut med hatiska yttringar riktade mot sig. Detta underminerar i sin tur deras möjlighet till politisk jämlikhet vilket vidare skadar demokratin genom exkludering av medborgare. Young (2000, s.27) har som åsikt att demokratin inte direkt avser generera orättvisor utan att det är en konsekvens av de processer den liberala demokratin idag använder.
En av de stora fokusområdena som yttrandefriheten påverkar eller missgynnar i den västerländska liberala demokratin idag utgörs alltså av en bristande inkludering. Inkluderingen är central för att politiska beslut skall anses vara moraliskt legitima enligt Young (2000, s.53). Hon går vidare och ger uttryck för två former av exkludering som kan hindra individer eller grupper från att bli inkluderade i processen vilket hon titulerar intern- och extern exkludering, vars konsekvens kan resultera i illegitima beslut. Den interna exkluderingen sker i processer där medborgare, i detta fallet minoriteter, släpps in i det offentliga rummet och får möjligheten att yttra sig utan att deras yttringar tas seriöst eller blir respekterade. Åsikterna och resonemangen de lyfter fram blir således internt exkluderade där deras yttringar får komma fram men de saknar ett effektivt sätt att få dessa hörda i rummet (Young, 2000, s.55). Extern exkludering sker å andra sidan när de som bör vara involverade lämnas utanför diskussionen och beslutsfattandet. Genom olika verktyg hindras utsatta från att komma till tals genom den externa exkluderingen (Young, 2000, s.54). Båda formerna av exkludering i det offentliga rummet underminerar demokratin och förtycker de utsatta grupperna. Enligt Young uppstår det således en konflikt mellan det rådande förhållningssättet till yttrandefriheten och minoritetsrätten.
Den liberala hållningen och frågorna som uppstår till den stannar inte i tankarna från Young (2000). Idag har en oro ökat gällande den liberala traditionen. Oron som har uppstått är till följd av utvecklingen som har skett inom traditionen. Det som en gång stod för en upplysning med en självständig självreflektion har möjligen utvecklats till en form av det Gustavsson titulerar som moralisk arrogans och då främst mot religiösa minoriteter (Gustavsson, 2014, s.53). Liberalismen har på så vis hamnat i en konflikt med den religiösa mångfalden. Gustavsson (2014) går vidare och analyserar den konflikten genom att studera diskussionen kring karikatyrerna av Mohammed i Jyllands-Posten. Gustavsson (2014, s.56) preciserar sin analys genom att kolla på huruvida de hon menar är respektlösa bilder argumenteras för och hur det kan förstås utifrån den upplysta liberalismen eller något annat. Den upplysta liberalismen i den meningen att strävan och målet med liberalismen grundar sig i autonomi och det goda livet
(Gustavsson, 2014, s.53). Något annat är det Gustavsson (2014, s.63) titulerar som en romantisk liberalism. Skillnaden mellan de två ligger i vikten den romantiska liberalismen lägger på autentiska självuttryck och inte i den självständiga självreflektionen.
Många av dem som försvarar publiceringen av karikatyrerna menar att karikatyrerna just faller inom ramen för yttrandefriheten. Även om dessa bilder kan ses som kränkande, hånfulla eller liknande gentemot en religiös grupp argumenterar försvararna för de ”positiva” konsekvenserna av att tillåta sådana uttryck. De argumenterar för att det bidrar till en form av kritisk självreflektion, vilket bör falla i linje med den upplysta liberalismen (Gustavsson, 2014, s.55). Gustavsson (2014, s.66) kommer dock fram till att argumentationen som Rose (en som försvarar publiceringen) lägger fram snarare hamnar under det Gustavsson titulerar som en romantisk liberalism. Romantisk liberalism i den mening att premissen av bilderna skadar eller diskriminerar någon inte bör legitimera en inskränkning genom att ta bort dom eller förbjuda dessa då de ger uttryck för ett autentiskt självuttryck.
Yttrandefriheten kontra minoritetsrätten
Konflikten mellan yttrandefriheten och minoritetsrätten är något Namli (2014, s.122–123) skriver om med särskild betoning på Sverige där yttrandefriheten idag betraktas nästintill en absolut rättighet. Med en absolut rättighet menas att en rättighet inte får inskränkas under några omständigheter utan skall alltid gälla (regeringen, 2018). Det finns ett fåtal absoluta rättigheter såsom rätten till liv, rätten till att vara fri från slaveri och rätten att vara fri från tortyr, vilka skyddas av artikel 4 i ICCPR (OHCHR, u.å.). Yttrandefriheten faller dock inte under artikel 4 i ICCPR på grund av att yttrandefriheten inte är en absolut rättighet och restriktioner är legitima under särskilda förhållanden vilket tydligt framgår i ICCPR (OHCHR, u.å.) artikel 19 punkt tre, ”this article carries with it special duties and responsibilities. It may therefore be subject
to certain restrictions /…/ (a) For respect of the rights or reputations of others; (b) For the protection of national security or of public order (ordre public), or of public health or morals.”.
Tillämpningen av restriktionerna är emellertid inte alltid så självklara i dagens samhälle. Samma motivation till en restriktion i rättigheten framgår i EU-konventionens artikel 10 punkt två. De båda lagstiftningarna utgår ifrån samma inskränkningsprincip och gör det möjligt för olika typer av inskränkningar, bland annat för ”skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans
goda namn och rykte eller rättigheter” (Ehrenkrona, 2016, s.139). För att återhålla kopplingen
till Sverige kan vi se hur statens förhållningssätt till yttrandefriheten behandlas som en absolut rättighet i flera fall vilket sker på bekostnaden av andra rättigheter. Detta förhållningssätt
Sverige håller är inte heller något unikt utan något som förekommer i flera demokratiska stater. Nationer som väljer den relativt liberala förhållningen till yttrandefriheten ignorerar i flera fall de klausuler som finns i befintlig lagstiftning som möjliggör en viss form av inskränkning när olika förhållanden kräver det (Namli, 2014, s.120).
3.2.1 Tolkningen av yttrandefriheten
Förhållandet till Yttrandefriheten som råder i Sverige, till exempel som en vital och grundläggande rättighet är i sig inte ifrågasatt. Det är inte heller så att dess roll ifrågasätts som central och viktig i många aspekter. Det uppstår dock en problematik som ligger i att den rådande liberala tolkningen av yttrandefriheten inte nödvändigtvis ser till samhällsutvecklingen som sker. Runt om i Europa ökar rasismen vilket i sin tur gör att en redan utsatt minoritetsgrupp i samhället utsätts för ett ökat hot (Namli, 2014, s.120). Redan under 2011 kunde vi se runt 30 minoritetsgrupper som i sin tur utgjorde ca 16 miljoner människor inom bara EU (Arias & Gurses, 2012, s.321). Det är 16 miljoner människor som 2011 inte garanterades en rättvis och lika behandling i lika stor utsträckning som andra. Arias och Gurses (2012) skriver följande om dessa utsatta minoriteter, ”in some cases continue to be, the victims of serious human rights
abuses in European countries that otherwise appear to be amongst the most democratic in the world.” (s.321). Vidare i deras studie kan vi se hur EU har lagt ett ökat fokus och krav på att
just främja, uppmuntra och kräva att stater respekterar minoriteters rättigheter (Arias & Gurses, 2012, s.332). Deras analys visar en positiv korrelation mellan de liberaldemokratiska värdena och normerna de bär med sig på nationer vars historia varit präglad av en misslyckad inkludering av minoriteters rättigheter (Arias & Gurses, 2012, s.333).
Om vi åter ser till Sverige igen ser vi hur en stor majoritet av befolkningen värnar om yttrandefriheten och ser den som vital för samhället. Detta har emellertid burit med sig en del negativa konsekvenser där xenofobi, homofobi, rasism och andra diskrimineringar ursäktas eller rent av skyddas i lag (Namli, 2014, s.122). Sverige har ändå en form av självinsikt och förståelse för en form av självcensur. Det vi dock kan se är att när olika minoriteter i samhället vill ha ett utökat skydd åberopas yttrandefriheten och att den är något som skall skyddas (Namli, 2014, s.123). Detta fenomenet kring majoritetens respons på minoriteters krav på ökat skydd är i sig intressant. Teoretiker som Dahl och Shapiro (2015, s.79) lägger en stor vikt vid utbildning för att det anses centralt för människans förståelse och utveckling. Utbildning är således central för att motverka en sådan effekt, det har även länge funnits en förförståelse kring att en högre
