Någon har bestämt att du ska vara människa - ett möte mellan kultur och skola

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

15 högskolepoäng

Någon har bestämt att du ska vara människa

- ett möte mellan kultur och skola

Someone´s decided that you are a human being

- a meeting between culture and school

Tove Axelsson

Lärarexamen 210hp Kultur, medier och estetik 2008-01-18

Examinator: Bengt Linnér

Sammandrag

Syftet med min uppsats har varit att undersöka samarbetet mellan ett kulturhus och en skola där användandet av estetiska läroprocesser är centrala. Jag har undersökt vad lärare, kulturpedagoger och elever säger om elevernas lärande i projektet FRAMÅT. Det här är ett projekt där Drömmarnas hus har arbetat med dramaövningar, verkställandet av en tidning och genomfört en större teaterproduktion tillsammans med elever i skolår åtta runtom i Skåne. Jag har följt samarbetet med en av dessa klasser. Jag har kombinerat kvalitativa intervjuer och deltagande observation och inspirerats av en hermeneutisk ansats när jag har tolkat materialet. Jag har intervjuat deltagande lärare, kulturpedagoger och elever och har analyserat mitt material efter begreppet radikal estetik. Mitt arbete visar att en gemensam kunskapssyn hos lärare och kulturpedagoger är viktigt för ett fungerande samarbete. Elevernas och lärarnas stora delaktighet i projektet har lett till förutsättningar för lärande. Det är förhållningssättet till kunskap som är det centrala för att uppnå radikal estetik. Jag har kommit fram till att Drömmarnas hus har kommit långt i det arbetet, men att de kan utveckla sina fortsatta projekt ytterligare med att medverka till att estetiken genomsyrar all undervisning i skolan.

Innehållsförteckning

SAMMANDRAG...3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ...5

1. INLEDNING...7

BAKGRUND...8

2. SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING ...9

3. LITTERATUR...9

KUNSKAPSSYN...9

KULTUR OCH ESTETIK...11

DEN GODA SKOLAN...13

BARNS OCH UNGAS EGEN KULTUR...13

DEN RADIKALA ESTETIKEN...15

4. METOD...16

URVAL...16

KORTFATTAD BESKRIVNING AV UNDERSÖKNINGSENHETERNA...16

Beskrivning av skolan ...16 Lärarna ...17 Eleverna ...17 Kulturpedagogerna ...17 DATAINSAMLINGSMETODER...17 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT...18 DATABEARBETNING...19 Hermeneutik...19

Bearbetning av material med hermeneutisk ansats...20

5. RESULTAT ...20

ESTETISKA UTTRYCK OCH INTRYCK...21

DELAKTIGHET – EN VIKTIG FAKTOR...23

SYNEN PÅ KUNSKAP...24

SPÅR AV PROJEKTET...26

SAMMANFATTNING...27

6. ANALYS ...28

SKOLAN – EN DEMOKRATISK OFFENTLIGHET...28

GEMENSAMT DIDAKTISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT...30

ATT SKAPA MENING...31

ATT LÄRA PÅ RIKTIGT...31

7. DISKUSSION ...33

METODDISKUSSION...33

DEMOKRATI OCH UTVIDGAT ESTETIKBEGREPP...34

UTMANING AV SKOLANS KUNSKAPSSYN...35

VAD KAN UTVECKLAS? ...36

LITTERATURFÖRTECKNING...38

BILAGA ...39

INTERVJUGUIDE...39

Lärare och kulturpedagoger ...39

1. Inledning

När jag kommer in i den gamla industrilokalen möts jag av gula korridorer med målade kreationer på väggarna, stora rum i olika färger med filtmattor på golven och små kontorsrum med kitschiga landskapstapeter. Jag villar snabbt bort mig i denna uppbyggda värld, men möts av några ungdomar som visar mig tillrätta. Det är den här veckan det gäller; föreställningar varje dag med klasskamrater, lärare och familjer i publiken. I en del av byggnaden, som fungerar som loge, ligger några elever på en matta på golvet och vilar. Några andra tränar på en scen och ytterligare några elever pratar med en av skådespelarna. Stunden efter är det uppvärmning i ”Green room”. Ungdomar, skådespelare och regissör samlas i en stor ring och gör olika uppvärmningsövningar. De sjunger, skriker och rör sig på olika sätt.

Jag som guide, lotsar publiken genom denna framtidsvärld, som ska skildra ett möjligt samhälle år 2027. Psykedelisk musik strömmar från högtalarna och plötsligt blir någon från publiken indragen i ett rum. Några tjejer i publiken skriker, några skrattar och jag hör kommentarer som: ”Det här är ju helt sjukt!” Eleverna i föreställningen är inne i sina roller och pratar till publiken utifrån sina karaktärer: ”Har ni sett Ina? Fattar ni varför hon har blivit dömd till döden?”

Det här är några ögonblick från föreställningen Någon har bestämt att du ska vara människa. Vad har det här med skolan att göra?

Jag läser huvudämnet Kultur, medier och estetik, KME. Det här är ett huvudämne som Malmö högskola startade 2001, eftersom man insåg angelägenheten med områden som kultur och estetik och deras växande samhälleliga betydelse. I huvudämnet används estetisk gestaltning och kommunikation för att utveckla kunskap att arbeta mångspråkigt med ett kunskapsstoff. KME-pedagoger kan arbeta i förskola och skola, men även leda projekt med barn och ungdomar i anslutning till olika kulturinstitutioner. Jag finner KME-pedagogens roll väldigt central i samverkan mellan skola och kulturinstitution och det är just detta område som jag har intresserat mig för under min utbildning.

Skolan har under väldigt lång tid setts som den dominerande kunskapsförmedlaren i samhället. Det är en institution där barn och ungdomar ska bildas för att klara av att förstå sin omvärld. I dagens informations- och mediesamhälle spelar estetiken en mycket viktig roll. Vi lever i en värld där vi ständigt matas med bilder och medier som påverkar våra liv. Dessa intryck spelar en stor roll i vårt kunskapsbildande och bör tas

på allvar i skolan. Idag ser skolans värld och den värld som existerar utanför väldigt olika ut. Samhället förändras i ett rasande tempo, medan skolan ofta känns alltför isolerad från det övriga samhället. Carina Fast (2007) framhåller att barn och ungdomar som kommer till skolan har en mängd erfarenheter och kunskaper med sig som bygger på den omvärld de lever i.

Konst och kultur har länge utgjort en viktig del i de demokratiska processerna. Kulturen speglar de förändringar som ständigt sker i samhället. Jag vill i min uppsats undersöka samarbetet mellan ett kulturhus och en skola där användandet av estetiska läroprocesser är centrala. Jag vill undersöka vad lärare, kulturpedagoger och elever säger om elevernas lärande i projektet. Därför har jag valt att undersöka samarbetet mellan Drömmarnas hus och skolår åtta på en skola i Skåne.

Bakgrund

Drömmarnas hus är ett kulturhus för barn och unga, beläget i stadsdelen Rosengård i Malmö. Våren 2007 startade de ett kulturprojekt, FRAMÅT – Någon har bestämt att du ska vara människa, som riktade sig till elever i skolår åtta runtom i Skåne. Projektet har kretsat kring tematiken ’makt och människa’. Utifrån det här begreppet har eleverna fått jobba med pedagogiskt drama och verkställandet av ett magasin. Magasinsprocessen har framförallt letts av lärarna som har byggt upp en tidningsredaktion i klassrummet. Texter och bilder har sedan valts ut till ett magasin som Drömmarnas hus har tryckt upp. De eleverna som har velat, har även varit med i skapandet av en interaktiv teaterföreställning som hade premiär i november 2007. Drömmarnas hus var ute och jobbade på ett tiotal skolor runtom i Skåne. Endast en av skolorna har funnits med i hela processen, från Drömmarnas hus första kontakt fram till föreställningen. Här har en lärare och halva hans klass valt att vara med även i teaterproduktionen. Det är samarbetet mellan den klassen och Drömmarnas hus jag har valt att undersöka. Jag blev inbjuden som student i projektet genom min handledare Sofia Balic. Hon är forskningsassistent till Feiwel Kupferberg, professor i pedagogik på lärarutbildningen i Malmö. Han bedriver ett större forskningsarbete, där han studerar kulturprojektet och undersöker om det är möjligt att utveckla en modell för att kunna mäta pedagogiska effekter av kulturarbete.

2. Syfte och problemformulering

Syftet med mitt arbete är att jag vill undersöka samarbetet mellan ett kulturhus och en skola där användandet av estetiska läroprocesser är centrala. Jag vill undersöka vad lärare, kulturpedagoger och elever säger om elevernas lärande i projektet FRAMÅT.

Jag har valt att fokusera på följande fyra frågeställningar:

• Vad säger lärarna om elevernas lärande i samarbetet med Drömmarnas hus? • Vad säger kulturpedagogerna att de har tillfört skolan genom projektet? • Vad säger eleverna om sitt eget lärande i projektet?

• Vilka spår sätter samarbetet i det fortsatta arbetet i skolan?

3. Litteratur

Litteraturen jag har valt att använda mig av har givit mig en ram och en vidgad

förståelse för det område jag granskar. Jag kommer att fördjupa mig i begreppen kultur och estetik och använda mig av teorierna kring den radikala estetiken när jag analyserar mitt material. Den radikala estetiken härstammar från det sociokulturella perspektivet. Synen grundar sig i att kunskap växer fram mellan människor som är involverade i en gemensam kontext. Den ryske psykologen och filosofen Lev Vygotskij (1896-1934) var en av förgrundsgestalterna för det sociokulturella lärandet. Jag kommer i min uppsats att använda mig av Roger Säljös beskrivning av det sociokulturella perspektivet.

Kunskapssyn

I Lärande i praktiken (2000) skriver Roger Säljö att människor handlar inom ramen för praktiska och kulturella sammanhang och i direkt eller indirekt samspel med andra. Han anser att man måste titta på mänskligt tänkande som delar i en social interaktion. Det är genom kommunikation och interaktion mellan människor som lärande kan ske och föras vidare. Säljö menar att skolan är uppbyggd kring synen på kunskap som överförbar information, där läraren är förmedlaren och eleven mottagaren. Kunskapen lagras i hjärnan och kan plockas fram när som helst och utnyttjas av individen. Detta går helt emot det sociokulturella synsättet som ser kunskap som något man använder i sin vardag för att lösa problem och hantera kommunikativa och praktiska situationer. Ingrid

Carlgren och Ference Marton diskuterar i Lärare av i morgon (2000) problematiken med ett icke-autentiskt skolarbete, där det man lär sig i skolan enbart blir användbart i skolsammanhang. De menar att det är en viktig diskussion att föra vad det är för typ av verksamhet skolan ska ägna sig åt. Författarna menar att skolans kunskapsuppdrag har omformulerats och synen på kunskap har successivt förändras. I stället för att se kunskap som en substans som man kan ”ta in”, handlar det förändrade bildningsuppdraget om att förstå kunskap som en relation mellan människan och världen. I Lpo-94 har man formulerat synen på kunskap på följande sätt:

Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Lena Aulin-Gråhamn framhåller i Skolan och den radikala estetiken (2004) att kunskaper utvecklas i sociala sammanhang när människor får möjlighet att aktivt bearbeta, undersöka, gestalta, analysera och samtala. Lärandet pågår inte individuellt inne i en individs hjärna, utan i samspel med andra människor. Enligt Säljö (2000) är kunskap inte någonting som man mekaniskt applicerar på en entydig omvärld, det är någonting som man använder och som ens handlingar uttrycker. Det är en kreativ och skapande process, där människan finner lösningar i konkreta situationer. Caroline Liberg (2007) skriver i Att läsa och skriva – forskning och beprövad vetenskap att det är genom att kommunicera med andra människor som vi skapar mening i tillvaron. Kommunikationen är avgörande för att göra oss förstådda och för att förstå vår omvärld. Hon talar om meningsskapande kommunikation och menar att den kan ske på olika sätt, exempelvis genom samtal, litteratur, film, bild, musik, drama och rörelse. Beroende på de kontexter vi ingår i använder vi oss av olika redskap och sinnen för att kommunicera, meningsskapandet är medierat och sker via olika uttrycksformer. När man förhåller sig till språket på detta sätt och innefattar såväl skriftspråk som bildspråk, musikens språk och rörelsens språk, använder man ett vidgat språkbegrepp. På samma sätt betyder ett vidgat textbegrepp att text kan uppfattas på fler sätt än enbart det skrivna ordet. Liberg poängterar vikten av att skapa en så rik lärmiljö som möjligt för att skapa kunskap på olika sätt. Hon menar att människan föredrar olika sätt att närma sig och ta till sig det som görs till eget kunnande. En rik lärmiljö där olika uttrycksformer används innebär även att olika former av tänkande och kunskap utvecklas.

Kultur och estetik

De estetiska läroprocesserna har fått ett större utrymme i styrdokument och läroplaner. Kulturrådet (2007) har i en stor rapport tagit fram hinder och framgångsfaktorer för samverkan mellan kulturliv och skola. Där skriver de att Myndigheten för skolutveckling fr.o.m 2007 har i uppdrag av regeringen att medverka till att utveckla kultur och estetiska läroprocesser i undervisningen i alla ämnen och i alla skolformer. I Lpo-94 står det att:

eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet.

Kultur och estetik är framträdande begrepp i min uppsats och jag vill därför göra en definition av dem. Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius redogör i Kultur och estetik i skolan (2003) för deras syn på begreppen i förhållande till skolan. De menar att skolan behöver vidga sina begrepp när det gäller kunskap, kultur och estetik. Mot bakgrund av de kulturella förändringarna som sker i samhället behöver skolan förändra sitt bildningsuppdrag. Kultur spelar en allt större roll i vårt samhällsliv och präglar hur vi lever våra liv. Författarna menar i sin definition av kultur, att kultur skapas och förändras av dem som lever i den och även i möten med andra kulturer. De anser att skolan har en viktig uppgift i att låta barn och ungdomar få uttrycka sina åsikter och göra sina röster hörda. Genom att få prova olika kommunikations- och uttrycksformer kan de utmana sina egna upplevelser och även skapa gemensamma erfarenheter tillsammans med andra barn och vuxna. Aulin-Gråhamn och Thavenius menar att arbetet med kultur och estetik i skolan främst handlar om bildning och demokrati. I En kulturskola för alla – estetiska ämnen och läroprocesser i ett mediespecifikt och medieneutralt perspektiv (2003) skriver Anders Marner och Hans Örtegren att estetiska läroprocesser är ett sätt att erövra kunskap på, vilket innebär att det är av stor vikt i fler ämnen än enbart inom de estetiska ämnena. Författarna försöker förstå estetiska läroprocesser utifrån ett semiotiskt perspektiv. Begreppet främmandegörande är centralt inom semiotiken och enligt Viktor Sklovskij, som författarna hänvisar till, handlar främmandegörande inom konst om att få oss att se företeelser med nya ögon. Att främmandegöra blir ett sätt att förflytta något välbekant till en främmande miljö, i stället för att automatiseras till rutiner, upprepningar och mönster. Enligt detta sätt att förstå estetiska läroprocesser, handlar det snarare om att tänka på ett nytt sätt i skolan, än att arbeta mindre teoretiskt. Marner och Örtegren poängterar vikten av att inte enbart förstå estetiken som kunskap kopplat till sinnena. De menar att vi då lever kvar i

tankesättet om dikotomin mellan kropp och medvetande och mellan praktik och teori. Estetiska läroprocesser ska även inkludera teoretiska perspektiv och teoretisk reflektion (s 80 f).

I Kultur och estetik i skolan utvecklas detta vidare då man menar att estetiken spelar en avgörande roll, genom att med hjälp av olika uttrycksformer hålla samman känslor och analys och få en djupare förståelse. Författarna tar upp fyra olika aspekter på vad ’estetik’ och ’det estetiska’ kan innebära i förhållande till skolan (Aulin-Gråhamn & Thavenius 2003 s 130 ff).

• Estetik som sinnlig kunskap

• Verkligheten sedd genom estetiska uttryck och intryck • Formens betydelseskapande

• Estetiken som social form.

Estetik som sinnlig kunskap handlar framför allt om känslomässiga upplevelser som kan komma till uttryck genom exempelvis fysiska aktiviteter, musik, rörelselekar och ljud. Författarna menar att sinnliga upplevelser kan ge insikter och viktiga personliga erfarenheter och kunskaper. Verkligheten sedd genom estetiska uttryck och intryck innebär att vi måste lära oss att tolka och förstå den samtid vi lever i, som presenteras för oss genom konst, reklam, medier och design. Vi kan förhålla oss till vår egen samtid genom att arbeta gestaltande och på så sätt använda våra uttryck i förhållande till de intryck man får från andra. Det de kallar formens betydelseskapande, innebär att estetik i hög grad handlar om form och vad formen har för innehåll och betydelse. All kunskap, oavsett om det är vetenskapligt eller konstnärligt, existerar i olika former och beroende på hur formen ser ut skapas olika bilder av verkligheten. Formen har stor betydelse för vad som kan bli sagt och därmed för vad man kan lära sig. Författarna skriver även om estetiken som en social form och framhåller konsten och kulturinstitutionernas ställning i offentligheten. Inom konsten ifrågasätter man, provocerar och ställer saker på ända. De menar att skolan borde som konsten, vara en plats för öppen och kritisk dialog.

Sammanfattningsvis definieras alltså kulturbegreppet i vid mening. Kulturen finns runt omkring oss varje dag och skapas och förändras av de människor som lever i den. Detta synsätt står i motsats till ett snävare kulturbegrepp, där finkulturen står i fokus med den etablerade konsten som riktmärke. Författarnas definition av estetik innefattar inte bara

konst, utan sträcker sig till andra uttrycks- och kommunikationsformer som finns inom medier, reklam, populärkultur, mode och design.

Den goda skolan

Lena Aulin-Gråhamn, Jan Thavenius och Magnus Persson (2004) har i sin forskning om den radikala estetiken utvecklat tankarna om behovet av estetiska läroprocesser i skolan. De urskiljer tre begrepp, då de analyserar estetikens förhållande till skolan. De talar om den modesta estetiken, marknadsestetiken och den radikala estetiken. Thavenius hävdar att arbetet med estetiska ämnen i skolan ofta används i sammanhang av lek och avkoppling, som behövs för att eleverna ska orka med de mer ”intellektuellt ansträngande” ämnena som exempelvis naturkunskap och matematik. Dessa ämnen symboliserar allvar och mer nyttobaserad kunskap. Han menar att det även finns en syn på skolan som en smakfostrande institution. Skolan lever med ett estetiskt arv, där det snarare handlar om förmedlingen av ett kulturarv än ett förhållande till den kultur vi lever i idag. Den goda kulturen står i centrum och ”skräpkulturen” eller populärkulturen motverkas, vilket innebär att den kultur som de unga bär med sig hemifrån inte accepteras i skolans värld. Thavenius hävdar att skolan inte gör något anspråk på ett kvalificerat eller medvetet lärande genom estetiska läroprocesser, utan sammanfattar skolans kultursyn som den goda skolan. Thavenius menar därför att skolan företräder den modesta estetiken.

Barns och ungas egen kultur

Författarna argumenterar för att skolan står inför en ny uppgift då den måste förhålla sig till den samhällsutveckling som har inneburit förändrade villkor för kulturen. Magnus Persson menar att kulturen spelar en allt mer betydelsefull roll i vårt samhälle och detta medför att även skolan ställs inför nya utmaningar. Han talar om en marknadsestetik som skolan måste förhålla sig till och ta på allvar. Det handlar om att skolan måste överge sin gamla kultursyn, där populärkulturen symboliserar något skadligt, men även att lära sig att förhålla sig kritiskt till det medieflöde som sköljer över oss. Persson framhåller att kultur och estetik idag genomsyrar vårt samhälle och att vi från morgon till kväll ständigt matas med information, reklam och produkter. Marknadsestetiken är en estetik som utformas och används i sammanhang som ligger nära politiska och

ekonomiska intressen. Kultur har blivit en mångmiljardindustri. Persson anser att om skolan ska fungera som en demokratisk offentlighet, där det ska kunna föras en öppen dialog om politiska, ekonomiska, religiösa och kulturella fenomen och idéer måste skolan förhålla sig till marknaden på ett aktivt sätt.

Magnus Persson skriver:

Skolan behöver utveckla ett nytt konstruktivistiskt tänkande kring kultur och estetik. En kulturpedagogik som inte förhåller sig till marknadsestetiken blir kraftlös, eller helt enkelt irrelevant. Öppenhet och kritisk reflexion kunde vara några av honnörsorden i ett sådant projektför skolutveckling. (s 129)

Även Anders Marner och Hans Örtegren (2003 s 58 f) hävdar att skolan saknar ett samtida kulturklimat. De skriver att då kulturfrågorna blir allt viktigare i samhället, blir det problematiskt om skolan inte kan synliggöra kultur- och identitetsfrågor. Elevernas och skolans livsvärldar ser därmed helt olika ut, vilket innebär att eleverna inte fullt ut kan tillägna sig den kunskap som oftast presenteras för dem. Liksom Aulin-Gråhamn och Thavenius framhåller Marner och Örtegren vikten av att i skolan behandla de kraftfulla företeelser som sker i samhället i form av exempelvis mediernas framväxt. Carina Fast menar i sin avhandling Sju barn lär sig läsa och skriva. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola (2007) att skolan måste anpassa sin undervisning till den värld som eleverna kommer ifrån. Hon fokuserar i sitt forskningsarbete på vilken roll den sociala och kulturella miljön i barnens familjer har betytt för deras textorienterade aktiviteter. Fast framhåller i sin studie att barn via populärkultur och medier praktiserar läsande och skrivande, långt före skolstarten. Barnen använder datorn där de spelar datorspel som innebär att de exempelvis får makt att förändra karaktärer, de tecknar hjältar som de identifierar sig med och de skriver önskelistor. Dessa aktiviteter verkar vara förenade med en stor glädje hos barnen, då de uppslukas och är enormt fokuserade. De här kunskaperna och erfarenheterna tas enligt Fast, inte på allvar i skolan. Mycket av barnens erfarenheter kommer från den populärkulturella världen, vilket tycks ha låg status i pedagogiska sammanhang. Det är bakom ryggen på lärarna som barnen kan jämföra bilder och texter, lära varandra ord, argumentera och diskutera. Hon menar att det här utbytet är mycket centralt för barns läs- och skrivutveckling, men att det av många lärare inte anses rumsrent och därför måste ske på rasterna eller i smyg.

Den radikala estetiken

Jan Thavenius hävdar att marknadsestetiken är den mest drivande kraften i samhället när det gäller det estetiska. Dess genomslagskraft gör att skolan måste våga tänka nytt och utmana den modesta estetik som idag genomsyrar skolan. Författarna till boken argumenterar därför för en radikalare estetik som skulle kunna påverka och förändra skolans syn på kultur och kunskap. De estetiska verksamheterna i skolan måste utmana, ifrågasätta och fungera som reflekterande byggstenar för att nå en djupare förståelse. Thavenius skriver:

Den radikala estetiken kan sätta ord på svåra och gömda erfarenheter. Den kan gestalta sådant som krafter i samhället försöker få oss att blunda för. Den kan påminna oss om det vi glömt bort att drömma om och kräva av våra liv. (s 112)

Thavenius menar att skolan kan lära av den konstnärliga traditionen, som bygger på att få syn på det motsägelsefulla och det mångtydiga i våra kunskaper. Konstens metod handlar om att ifrågasätta och plocka fram det personliga och sinnliga. Den bygger på någonting annat än den många gånger endimensionella skolbokskunskapen med sina färdiga och fasta kunskaper (s 226 f). Thavenius poängterar vikten av att konsten och det estetiska kan vidga skolans kunskapssyn och förändra det lärande som sker i skolan som ofta bygger på språkliga former. Genom konsten blir de sinnliga delarna, som känslor, fantasi och inlevelseförmåga, en viktig del av lärandet. För att nå ett kvalificerat lärande måste skolan fungera som en demokratisk offentlighet där möjligheten till ett öppet samtal ska finnas. Det behövs ett större utrymme i skolan för diskussioner och gestaltningar av olika synsätt där eleverna får använda sin yttrandefrihet. Idag existerar en ensidig bild av vad kunskap är och eleverna förutsätts ha samma behov av och intresse för denna kunskap. Detta medför en homogen arbetsmiljö, där utrymmet för olikhet och skilda uppfattningar inte är stor. Författarna är noga med att poängtera att den radikala estetiken och konstens metod inte handlar om konstverken i sig, utan förhållningssättet till rätten att yttra sig och dess radikala vilja att skildra verkligheten utifrån ett annat perspektiv.

4. Metod

Urval

Jag har valt att fokusera min uppsats på samarbetet mellan Drömmarnas hus och en av skolorna i deras projekt. Jag valde just denna skola, eftersom projektet har fått fäste här och fördjupats. Lärarna har intresserat sig för projektet och utvecklat arbetet på egen hand i skolan. Jag upplevde att just ett sådant möte skulle vara intressant att undersöka närmare. För att ringa in vad som sker i arbetsprocessen med estetisk gestaltning, har jag lyssnat på olika röster. Min studie fokuserar på tre grupper i projektet; elever, lärare och kulturpedagoger. Hur upplever de här skilda aktörerna elevernas lärande i projektet? Genom intervjuer med representanter från dessa tre grupper kan jag belysa arbetet från olika perspektiv och titta på hur de inblandade aktörerna resonerar och förhåller sig till processen.

Jag har valt att göra sex intervjuer med två representanter från varje grupp. Urvalet av lärare var självklart, då det var två lärare på den aktuella skolan som har varit involverade i projektet. Det har varit tre kulturpedagoger som har lett arbetet och jag valde att intervjua de två som vid mina observationer hade den mest övergripande översikten av arbetet. Lärarna frågade vilka av de eleverna som deltagit under hela samarbetet med Drömmarnas hus, som var villiga att intervjuas. Av de elever från klassen som valt att vara med i föreställningen är det enbart flickor, därför är det två flickor som jag har intervjuat. Intervjuerna med elever och lärare skedde innan premiären av föreställningen, medan jag intervjuade kulturpedagogerna under spelperioden.

Kortfattad beskrivning av undersökningsenheterna

Här följer en kort presentation av den aktuella skolan, lärare, elever och kulturpedagoger. De har alla fingerade namn.

Beskrivning av skolan

Skolan ligger i ett mindre samhälle utanför en medelstor stad i Skåne. Här går ungefär 200 elever från förskoleklass till skolår nio. Skolan ligger i ett övre medelklassområde

dock att även om skolan är isolerad från mycket av den storstadsproblematik som finns, existerar här andra problem. Eleverna ställer, enligt lärarna, väldigt höga krav på sig själva och betygshetsen stressar många.

Lärarna

Martin och Andreas är båda i 30-årsåldern och är lärare i svenska och samhällskunskap respektive svenska och tyska. Martin har arbetat som lärare i sex år och Andreas i sju år. De har båda haft anställning på den aktuella skolan under hela sin lärargärning. De tillhör olika arbetslag, men har en liknade syn på pedagogik och försöker att sammanföra projekt med eleverna. Martin har varit med under hela projektets gång och har även medverkat i föreställningen. Andreas har bara varit med under en del av projektet.

Eleverna

Hanna och Klara går i samma klass i skolår åtta. De är båda uppväxta i staden och har gått på skolan sedan första klass.

Kulturpedagogerna

Peter och Anna arbetar som pedagoger på Drömmarnas hus. De är båda i 40-årsåldern och har varit delaktiga i flera tidigare produktioner som Drömmarnas hus har gjort. Peter är manusförfattare och Anna är regissör.

Datainsamlingsmetoder

Jag har använt mig av metodtriangulering i min studie. Det innebär att jag har kombinerat olika metoder och studerat samma fenomen utifrån både observationer och kvalitativ intervjuundersökning. Pål Repstad (1999) menar att genom metodtriangulering ges ett bredare dataunderlag och en säkrare grund för tolkningen. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer och till viss del av observation. Fokus i mitt arbete har legat på intervjuerna, medan observationerna snarare har använts för att öka min kännedom om miljön för min undersökning. Genom observationerna har jag fått tillträde till det sociala samspel och de processer som äger rum mellan människor. Jag

har kunnat ta del av ord och handlingar på ett mer direkt sätt än vad jag kunnat få genom intervjuerna (Repstad 1999 s 24). Jag har agerat deltagande observatör, då jag har varit med som guide i den interaktiva teaterföreställning som ca hälften av den aktuella klassen har varit delaktig i. Jag har mött eleverna både på och utanför scenen, men även deras klasskamrater som har kommit dit som publik. En av lärarna och skolchefen för skolan har även deltagit i föreställningen. Repstad diskuterar för- och nackdelar med att själv delta i de processer som aktörerna för undersökningen är med i. Han menar att det finns en risk att förlora forskardistansen och det analytiska perspektivet om de uppgifter man utför blir för krävande. Å andra sidan innebär ett aktivt deltagande att man kommer aktörerna inpå livet och deltar i deras reaktioner och handlingar (1999 s 40). Huvudinriktningen i mitt arbete är elevernas läroprocesser och genom att finnas med i den miljö som eleverna möter genom Drömmarnas hus, kan jag också få en större förståelse för det område jag undersöker. Fokus i mitt arbete har dock legat på de kvalitativa intervjuer jag har utfört. Jag har utgått från en mall med tematiska områden som jag har velat ska beröras. Intervjuerna har varit strukturerade så till vida att jag på förhand haft uppgjorda frågor som har varit lika för alla inom samma kategori. Det har funnits en gemensam referensram, även om mallen har haft olika ingång beroende på vem från de tre grupperna jag har intervjuat (Se bilaga).

I intervjuerna har eleverna fått delge sina tankar om projektet. De har fått jämföra med annan typ av undervisning och vad de tror att de har lärt sig. Både lärarna och kulturpedagogerna har fått beskriva vad de upplever att eleverna har lärt sig under arbetets gång. De har fått beskriva sin syn på vad kunskap är. Lärarna har fått analysera samarbetet med Drömmarnas hus. Vad har de kunnat tillföra och vad har skolan haft för roll? Har projektet satt några spår i det fortsatta arbetet i skolan? Kulturpedagogerna har i sin tur fått delge sina tankar om vad de anser att de som kulturhus kan tillföra skolan. Vad har de för utgångspunkt när de bestämmer innehåll i ett projekt?

Tillvägagångssätt

I och med att min uppsats är en del i ett större forskningsprojekt kom jag i kontakt med kulturpedagogerna tidigt i uppsatsarbetet. Jag deltog själv i dramarepetitioner av föreställningen vid ett flertal tillfällen och observerade även ett repetitionstillfälle med den aktuella klassen, där även en av lärarna fanns med. Genom att göra ett visst inledande fältarbete kan man få en bättre kontextuell förståelse och en uppfattning om

främst min avsikt att få en bild av projektet, titta hur kulturpedagogerna jobbade och möta eleverna. Jag har gjort anteckningar under observationstillfället över vad jag sett. Jag kom på detta sätt även i kontakt med de aktörer som jag avsåg att intervjua. Efter de första inledande observationerna intervjuade jag lärarna och eleverna. Intervjuerna med dem ägde rum på deras skola, i ett klassrum där vi kunde samtala ostört. Jag valde att intervjua dem enskilt för att de inte skulle påverka varandra i sina svar. Jag har vid varje intervjutillfälle inlett med att berätta kortfattat om min studie och att anonymitet kommer att garanteras för eleverna. Intervjun med kulturpedagogerna ägde rum en vecka senare, då föreställningsperioden hade börjat. Det var svårt för dem att hitta en ledig tid, därför gjorde jag en gemensam intervju med dem. Vi kunde sitta ostört i ett av rummen där föreställningen har spelats. Alla intervjuerna har sträckt sig mellan 20 och 40 minuter. De har transkriberats efteråt.

I teaterföreställningen deltog jag själv som guide under fem dagar. Som guide var min uppgift att lotsa runt publiken i den stora lokal som föreställningen utspelade sig i. Efter varje dags föreställning skrev jag ner tankar, intryck, kommentarer och reaktioner.

Databearbetning

Hermeneutik

Jag har inspirerats av en hermeneutisk hållning i mitt arbete. En hermeneutisk process bygger på tolkningar. Per-Johan Ödman (2007) menar att hermeneutiken handlar om att vi inte kan frigöra oss från våra egna föreställningar och erfarenheter, utan hur vi tolkar och förstår vår omvärld måste alltid ses i förhållande till att vi är historiska varelser. För att förstå vår omvärld måste vi använda och utmana vår egen förståelse. Hermeneutiken handlar inte om att distansera sig från sina studieobjekt som positivismen förespråkar, utan att som forskare ”engagera sig” för att förstå det sociala livet. När vi möter företeelser ofta eller dagligen, utvecklar vi en förförståelse som gör att vi inte behöver lägga ner någon ansträngning på ett tolkningsarbete. Vi förstår omedelbart och vet att andra förstår på samma sätt. När vi däremot möter mer svårtydbara tecken, där vi inte har en omedelbar förståelse, tolkar vi för att förstå. Tolkningen fungerar när vår förståelse inte räcker till. När vi försöker tolka och förstå någonting börjar vi ofta ganska planlöst, vi försöker bilda oss en uppfattning om mindre delar av en större helhet. Tankerörelserna går hela tiden mellan del och helhet. Pendlandet mellan del och

helhet, som kännetecknar förståelsen, betecknas inom hermeneutiken som en hermeneutisk cirkel eller som en hermeneutisk spiral. Denna process möjliggör en djupare förståelse. Min intention med att inspireras av en hermeneutisk ansats i den här studien är att försöka tolka och förstå vad aktörerna, d.v.s kulturpedagogerna, lärarna och eleverna säger, genom det material som framkommit vid intervjuer och observation.

Bearbetning av material med hermeneutisk ansats

När jag hade transkriberat mina intervjuer försökte jag först bilda mig en uppfattning om varje intervjus innebörd i sammanhanget. Min förförståelse är en viktig del i själva tolkningsfasen. När jag tog del av projektet, gjorde jag det utifrån att jag var intresserad av att undersöka mötet mellan kultur och skola. Genom min KME-utbildning har jag tagit del av teorier som behandlar kulturens roll i skolan. Jag hade därför vissa kunskaper och erfarenheter med mig om det när jag påbörjade min studie. Mina egna förutsättningar och värderingar i förhållande till projektet kommer jag att klargöra i den avslutande metoddiskussionen. Jag har som Ödman (2007) föreskriver använt mig av den hermeneutiska cirkeln, då jag har pendlat mellan hel- och delnivå. När jag hade skapat mig en helhetsbild av mitt resultat, försökte jag utifrån mina frågeställningar hitta gemensamma teman och utsagor. Kategoriseringen gjorde jag efter mina frågeställningar och på det sättet strukturerade jag upp intervjuerna. Därefter gick jag igenom de mest centrala teman jag kunde utläsa och strukturerade om mina resultat efter dem. Jag jämförde svar och tittade på om jag hittade motsättningar och tvetydigheter mellan undersökningsenheterna. Då jag gått igenom de olika delarna återvände jag till att tolka empirin utifrån ett helhetsperspektiv.

5. Resultat

I detta avsnitt kommer jag att återknyta till mitt syfte. Jag vill i min uppsats undersöka samarbetet mellan ett kulturhus och en skola där användandet av estetiska läroprocesser är centrala. Jag vill undersöka vad lärare, kulturpedagoger och elever säger om elevernas lärande i projektet FRAMÅT. Jag har disponerat resultatavsnittet efter de teman och utsagor jag funnit efter flera närmanden och tolkningar av materialet. Jag har funnit följande teman vara centrala i mitt material:

• Estetiska uttryck och intryck • Delaktighet – en viktig faktor • Synen på kunskap

• Spår av projektet

Estetiska uttryck och intryck

Läraren Martin berättar att han och Andreas har varit delaktiga i att införa livskunskap som ett eget ämne i skolan. När skolchefen introducerade projektet ville hon utveckla ämnet livskunskap genom Drömmarnas husprojektet. Martin berättar att det var med de ögonen han gick in i projektet:

[…] att lära sig hantera sina egna tankar och känslor, att bemöta andras tankar, känslor och upplevelser som kanske inte stämmer överens med dem jag själv har. Att tolerera avvikande åsikter från min egen.

Martin och Andreas framhåller elevernas språkutveckling som en viktig del i projektet. De menar att de genom magasinsprocessen och dramaproduktionen får använda både det skrivna språket och att kommunicera verbalt. Både lärare och elever påpekar vikten av att texterna till magasinet skulle publiceras. Det var en inspirations- och motivationsfaktor för eleverna att de fick möjlighet att skriva för en publik som var betydligt större än den vanliga kretsen. Andreas säger att skrivprocessen blev väldigt levande när eleverna var tvungna att tänka på mottagaren. Det krävdes plötsligt att eleverna funderade över ordval och formuleringar på ett annat sätt än när bara han som lärare är mottagaren.

Båda lärarna menar att ungdomarna får lära sig använda kroppsspråket som ett uttryck och att de får träna sig i att stå inför en publik. Där anser de att Drömmarnas hus har tillfört skolan väldigt mycket med sina kompetenser och expertkunskaper i estetiska uttrycksformer. Andreas berättar att han själv inte känner sig naturlig med att agera och säger att han upplever att han då måste bryta den lärarroll som han har:

Ibland så känner jag att det är svårt att veta var distansen ska gå någonstans, hur mycket jag vågar ge avmig själv.

Han skiljer på sig själv som lärare och som privatperson och menar att det är en svårighet att plötsligt släppa loss och bryta mot de regler han har diskuterat med

eleverna om en hållbar klassrumsmiljö. Han menar att Drömmarnas hus har en viktig uppgift när de kommer in med sina kunskaper, han säger:

När man släpper loss så här, så ska man våga göra det hundra procentigt tycker jag. Då ska det ju inte vara det här ’Tyst och lyssna!’, utan då måste man ju få köra sitt race. Där kan jag känna att det blir lite konflikter och det tillför Drömmarnas hus väldigt mycket för min del.

Han anser också att kulturpedagogerna kan jobba med eleverna på ett annat sätt. De ska inte bedöma eleverna, vilket han tror kan ha en frigörande effekt. De elever som har valt att vara med i dramaproduktionen tror han kommer stärkas oerhört:

Det här att kunna uttrycka sina åsikter inför andra människor, att argumentera. Det är saker som jag inte skulle kunna lära dem i klassrummet.

Kulturpedagogen Peter anser att genom de kulturella uttryck som de kommer med från en kulturinstans, kan de sätta igång tankar och frågeställningar på ett annorlunda sätt än man vanligtvis gör i skolan. Han säger att de har ett annat sätt att tänka och förhålla sig till eleverna som kan vara givande för skolmiljön. Peter menar att de kan väcka frågor som skolan sedan kan fördjupa och jobba vidare med:

[…] och det kanske är en bit när man känner att man hittar kompetenser som skolan har och som vi från kulturinstanserna har och det är där det blir befruktande. Vi kan sätta igång, vi kan ställa frågor, vi kanvisualisera saker och ting, som skolan sen kan jobba vidare med.

Eleverna berättar vad de upplever att de har lärt sig om maktförhållanden genom arbetet i projektet. Hanna menar att genom att de har spelat teater och i olika dramaövningar fått prova på både att vara makthavare och utan makt, så har hon också fått en annan förståelse för det. Hon jämför med att bara läsa om det eller få det berättat för sig och säger att man inte förstår på samma sätt då:

Här fick man verkligen prova på det, vi fick skriva egna grejor om det, vi hade uppvisningar om det. Vi fick tänka själva om det och de sa inte till oss exakt hur det var.

Även Klara tror att man lär sig mer genom att de som elever är delaktiga. Klara framhåller magasinet och menar att hon lärt sig mest om maktbegreppet genom att skriva texter till det.

Både Klara och Hanna är väldigt positiva till teaterproduktionen och tycker att det ska bli häftigt och spännande att vara med. Hanna ser fram emot att spela föreställningen för klasskompisarna och blir exalterad när hon pratar om att det är

Jag går inte på någon teaterskola, så det här blir ju att jag får hålla på med teater som jag vill göra. Det är jätteroligt!

Båda två tar upp lustfylldheten som en viktig faktor på frågan vad de tror att de lär sig genom att vara med i föreställningen. Klara säger:

Jag tror man lär sig mycket. Eftersom jag tycker teater är kul, så har man kul även fast man lär sig.

Hanna funderar i liknande banor:

Det är ju mycket roligare att hoppa runt och vara skådespelare än att sitta och lyssna i bänken. Det blir merverkligt […] det är på allvar, fast inte strängt på samma sätt.

Delaktighet – en viktig faktor

Kulturpedagogerna framhåller elevernas ansvar i projektet och menar att genom att ungdomarna har varit delaktiga i så stor del i produktionen har de tagit historien till sig, historien och föreställningen har blivit deras. Anna utvecklar resonemanget:

Det man känner är att eleverna tar så fruktansvärt stort ansvar för det de har skapat. Dom är det här, dom bär det, dom tappar det inte. […] det är ingenting vi har sagt till dem, utan dom lever detta.

Peter förklarar vidare intentionen och målet med hela projektet:

Att eleverna ska få känna sig delaktiga i en föreställning eller i en större process, där de har fått vara med i olika komponenter. Som skådespelare, vara med och skapa en historia, hitta sin egen karaktär i det och känna sig stolta över att vara med i en jäkligt bra produktion.

Anna menar att det var väldigt viktigt att eleverna gillade historien i föreställningen. Hon berättar att ungdomarna har varit med och skapat historien på så sätt att manuset är byggt på de grundfrågor eleverna ville förmedla. De tidigare produktioner som Drömmarnas hus har gjort ligger till grund för tankegångarna om hur formen skulle se ut för den här produktionen. Samtidigt menar kulturpedagogerna att de inte ville styra innehållet i föreställningen för mycket. Peter berättar:

Vi visste att vi skulle jobba med tematiken ’makt och människa’. Vi visste också att vi skulle göra en teaterföreställning som skulle vara interaktiv. Sen visste vi inte så väldigt mycket mer och vi ville inte heller veta så väldigt mycket mer när vi satte igång och mötte ungdomarna.

Medbestämmandet verkar vara en viktig faktor för eleverna. Både Hanna och Klara säger att de upplevt att kulturpedagogerna har tagit deras idéer på allvar och lyssnat på eleverna. Genom att de har fått skapa sina egna karaktärer har de även haft en större frihet och möjlighet att påverka. Hanna tycker att det är spännande att de inte har bestämda repliker:

[…] att när man går in i rollen ska man verkligen vara rollen. Man har inga repliker, utan man ska hela tiden komma på utifrån den personen. Då får man ju exakt känna hur det är att vara den.

Även Klara tar upp fördelen med att de inte jobbar med ett fast manus. Hon anser att det är roligare när man får tänka själv, hitta på gester och bestämma hur personen ska vara. Lärarna Andreas och Martin framhåller att de anser att en av de viktigaste faktorerna med projektet har varit att eleverna får vara delaktiga i en större process. Andreas menar att det är viktigt att eleverna får använda sin kreativitet tillsammans med så många olika människor som möjligt. Martin talar om den skapande processen:

Det är inte bara att vi är med och spelar pjäsen och spelar våra roller, utan vi har varit med och skapat denhär världen med skev maktfördelning som vi försöker illustrera.

Andreas upplever det som en viktig faktor att Drömmarnas hus har bjudit in eleverna att vara medskapande. Han menar att många elever nog inte känner att de får vara delaktiga i skolans värld.

Synen på kunskap

Båda lärarna poängterar hur viktig processen är, även i deras egen undervisning. De försöker ständigt ha en dialog med sina elever om vilka mål som ska uppnås och hur de kan nå dem. Martin funderar mycket kring kunskapssyn och menar att han lägger stor vikt vid att få eleverna att förstå begrepp utifrån större perspektiv. Han säger att han ofta för pedagogiska resonemang med många av kollegorna på skolan. Han har många gånger fått försvara och motivera projektet för kollegor som tycker att de leker och att det inte är på allvar. Han säger:

Det handlar om kunskapssynen, har du en kunskapssyn där du pratar mer om färdigheter och förmåga då har du lättare att ta till dig den här metoden. Pratar vi mer om faktakunskaper och lägger större värde vid det så har man svårare att se fördelarna med det. Men jag påstår och hävdar med envishet att i dagens skola finns det inga teoretiska ämnen, utan alla ämnen är praktiska om du ska bli duktig. Du kan ju läsa hur många böcker som helst, men om du inte diskuterar, praktiserar och argumenterar för dina tankar och

Även eleverna Hanna och Klara har fått erfara andra lärares syn på projektet och berättar båda två att det har uppstått konflikter vid ett flertal tillfällen. Repetitioner till teaterföreställningen har gjort att de ibland har behövt gå tidigare från andra lektioner, vilket har gjort några lärare irriterade. Klara säger:

De tycker inte att teater har med skolan att göra, utan att vi får göra det på vår fritid.

Läraren Martin menar att han tror att synen på kunskap är en av de grundläggande faktorerna för att ett samarbete mellan kulturliv och skola ska fungera. Han menar att många har en väldigt traditionell syn på kunskap i skolan idag och kan ha svårt för att våga gå in i större projekt:

När du ger dig in och jobbar på det här sättet, så har du inte en klassisk lektionsplanering att luta dig på, utan det är ju eleverna som på något sätt bygger lektionerna genom att vilja diskutera, reagera och illustrera saker. Så du vet inte var du hamnar och det tror jag är en faktor som gör att många väljer att inte slänga sig ut i fria luften utan fallskärm, i form av ett sådant här projekt.

Det framkommer hos kulturpedagogerna att lärarnas engagemang har varit en väldigt viktig faktor i deras arbete på skolorna. Peter berättar att de var många skolor där lärarna var passiva eller inte ens fanns med vid de övningar de gjorde med eleverna. Han anser att om lärarna inte tar del av arbetet, kan det inte heller befrukta ett vidare skolarbete:

Det var ju det vi ville komma bort ifrån, att kulturen kommer på besök i skolan.

Anna håller med och fortsätter:

Det är ju ofta så att sen tar man tag i det riktiga skolarbetet och det är ju jättetråkigt. Att gå och titta på en teaterföreställning och sen har man gjort det.

De framhåller båda att för att få ett befruktande möte krävs det ett engagemang även från skolan. Peter och Anna menar att de har fått det från den skola som jag har undersökt. Det är den enda skolan som har varit med under hela processen och här har lärarna och eleverna tagit till sig arbetet som Drömmarnas hus har kommit med och på ett självständigt sätt vidareutvecklat projektet utifrån sina förutsättningar.

Anna framhåller att hon tror att de som pedagoger från ett kulturhus kan ha en annan syn på vad kunskap kan vara än vad man har i skolan. Hon nämner emotionell kunskap och säger:

När vi jobbar är det ju kunskap om sig själv, att våga vara sig själv till hundra procent och att våga leka. Att våga behålla det och det är ju en kunskap som man kan ha kvar. Det tror jag att man kan ha hjälp av i skolan också, att stimulera den kreativiteten.

Spår av projektet

Lärarna poängterar att skolan har en brist på resurser både när det gäller pedagoger, material och ekonomi. Martin menar att skolan kan dra stor nytta av de förmåner ett kulturhus har. Han säger även att han är imponerad över det kontaktnät Drömmarnas hus har:

Skolan fungerar inte riktigt på det sättet. Jag kan känna att jag nu via Drömmarnas hus har fått ett antal kontakter som jag kan ha nytta av. Även om jag inte direkt jobbar vidare med Drömmarnas hus, så har jag ändå ett mycket större nät utav personer som jag vet att jag kan vända mig till.

Kulturpedagogerna och alla de lärare som var med från början i projektet har gemensamt satt ihop ett arbetsmaterial som de kallar ”Kreativa kickar”. Här har lärarna tillsammans fått spåna på idéer som kan ge stöd i undervisningen. Exempelvis arbetades det fram så kallade ordkort, som har fungerat som grund i magasinsprocessen. Dessa kan även användas i andra sammanhang. Pedagogerna från Drömmarnas hus har även gjort en sammanställning av olika dramaövningar och rollspel som ska kunna fungera som inspiration till att jobba vidare med drama som verktyg. Både Martin och Andreas beskriver ”Kreativa kickar” som ett mycket användbart material. De framhåller vikten av att de har varit med och utformat innehållet efter de behov de har i skolan. Martin beskriver utbytet:

Drömmarnas hus sammanställde och tog med en del av sina övningar och vi skrev utifrån skolans synpunkt, så där är ju ett av de här mötena, kulturinstitution och skola och resultatet blev Kreativa kickar.

De tror båda två att de kommer att fortsätta att använda materialet och Martin menar att det fungerar inom flera olika ämnen. Martin tar även upp fler faktorer som han tror har fått fäste i skolan genom projektet. Han berättar att han redan innan hade en ganska klar bild över sin pedagogiska grundsyn, men att vissa saker har utvecklats. Han använder rollspel på ett annat sätt än tidigare. Han säger att han har upptäckt hur det kan fungera för att illustrera saker, skapa dialoger och användas för att sätta sig in i situationer. Han menar även att projektet har medfört att de nu jobbar mer långsiktigt i klassrummet än

Vi måste inte hela tiden stanna upp och mäta, utan jag har fått hjälp att få eleverna att förstå att vi ser varje lektion som en möjlighet att visa en undervisande lärare vad man kan, i stället för att man sitter och halvslöar som i vissa klassrum. -Vi kan ta det lite lugnt för provet är inte förrän om fyra veckor. -Men resan dit, räknas inte den in? -Nej, det är mycket proven som avgör.

Martin berättar att han har jobbat mycket så även tidigare, men att det nu har förstärkts ytterligare och att han genom projektet har upplevt att även eleverna har fått en annan förståelse för arbetssättet.

Kulturpedagogerna menar att samarbetet med skolan har gjort att Drömmarnas hus har hittat en modell för hur de skulle vilja jobba mer, där de har insett att det kan bli bra för bägge parter. Peter menar att projektet har mynnat ut i ett givande och ett tagande och hoppas att ett sådant samarbete kan utvecklas ännu mer:

Det ultimata hade ju varit att man sen senare hade en sådan grundkompetens från skolans sida. Att de kan säga: - Vi skulle vilja göra så här, den här idén har vi, kan ni fundera på det? Att dom kan ge oss ett uppdrag, som dom kan presentera. Då blir det ju en växelverkan.

Både lärarna och kulturpedagogerna framhåller även hur viktigt det är med en stöttande skolledning. Peter säger:

Det är nog där framgångskonceptet är, att ha en skolchef som fattar vad det handlar om. Har man den organisationen, då är det ju väldigt lyckosamt.

Även lärarna menar att skolledningens stöttande har varit en viktig del i deras medverkan i projektet. Martin tror även att deras medverkan kan premiera skolområdet och att de eventuellt kan få fler förfrågningar om liknande projekt i framtiden.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis vill jag framhålla de viktigaste aspekterna av mitt resultat. Jag återknyter till mina frågeställningar som är följande:

• Vad säger lärarna om elevernas lärande i samarbetet med Drömmarnas hus? • Vad säger kulturpedagogerna att de har tillfört skolan genom projektet? • Vad säger eleverna om sitt eget lärande i projektet?

• Vilka spår sätter samarbetet i det fortsatta arbetet i skolan?

Språkutveckling, att lära sig använda kroppen som uttrycksmedel, att argumentera för sina åsikter och våga stå framför en publik är de mest framträdande faktorerna på vad

lärarna anser att eleverna har lärt sig genom projektet. Kulturpedagogerna framhåller hur viktig delaktigheten är för eleverna och menar att genom att ungdomarna är medskapare tar de även ett väldigt stort ansvar. Vidare upplever de att de genom kulturella uttrycksmedel kan tillföra skolan ett annat sätt att förhålla sig till kunskap och öppna upp för andra typer av frågeställningar. Eleverna lägger stor vikt vid att de genom projektets olika moment har fått tänka själva och skapat sig en egen uppfattning. Delaktigheten har också varit en viktig motivationsfaktor för eleverna. De mest framträdande spåren av projektet är den ökade förståelsen för användandet av rollspel i skolan. Drömmarnas hus förhållningssätt att arbeta långsiktigt har även påverkat skolarbetet i klassrummet.

6. Analys

I det här kapitlet kommer jag att analysera mitt resultat utifrån de teorier jag tidigare presenterat. Jag återknyter till diskussionen om den radikala estetiken och börjar därför med att göra en kort definition av den:

• Den radikala estetiken handlar om demokrati och yttrandefrihet. Skolan ska fungera som en demokratisk offentlighet.

• Estetiken som social form kan utmana skolans kultur och kunskapssyn

• Estetiken ska hjälpa barn och unga att ”skapa mening” och få syn på annars svårfångade perspektiv.

• Den radikala estetiken ska fungera som en drivkraft i lärandet och genomsyra all undervisning.

• Den radikala estetiken vidgar estetikbegreppet, från att enbart innefatta konsten, till att även förhålla sig till marknadsestetiken.

Skolan – en demokratisk offentlighet

Författarna till Skolan och den radikala estetiken (2004) menar att skolan måste sträva efter att stödja barn och unga att bli delaktiga medborgare i olika civila offentligheter. Konsten och estetiken ska fungera som drivkrafter i lärandet. I projektet FRAMÅT – Någon har bestämt att du ska vara människa framhåller kulturpedagogerna att en av de viktigaste faktorerna med projektet har varit att låta elever vara delaktiga i en större

återkommande tema i alla intervjuer. Lärare, elever och kulturpedagoger anser att elevernas delaktighet är centralt för deras lärande. Vad menas då med delaktighet? När elevernas röster, handlingar och reaktioner blir viktiga i en större läroprocess, ökar deras intresse för att vilja delta och göra sin röst hörd. En av lärarna påpekar att han tror att eleverna ofta känner att de inte har möjlighet att påverka undervisningen i skolans värld och att deras röster inte är viktiga. Thavenius hänvisar till läroplanerna där det står att eleverna ska kunna påverka, vara delaktiga och ta ansvar. Han lyfter fram Skolkommiténs skäl till varför eleverna bör ha mycket att säga till om i skolan:

Det är en mänsklig rättighet och ett viktigt led i en demokratisk fostran. Demokratin måste ständigt erövras på nytt av nya generationer i nya tider. Men eleverna måste också vara engagerade och delaktiga för att kunna lära sig något i en djupare mening. (2004 s 161)

Thavenius argumenterar för att skolan måste styras mot ett öppet klimat där man erkänner att barn och unga har erfarenheter och åsikter och att dessa betyder något för deras liv i skolan. Enligt Thavenius kan skolan lära av konstens förhållande till yttrandefrihet och krav på att göra sin röst hörd. Han menar att konstnärliga uttryck är viktiga i det offentliga samtalet, även i skolan. Båda eleverna framhåller i intervjuerna vikten av att de har tagits på allvar, att de har blivit lyssnade på och fått vara med och styra sina handlingar. Kulturpedagogerna hävdar att delaktigheten medför att eleverna tar ett väldigt stort ansvar för det de skapat: ”Dom är det här, dom bär det, dom tappar inte det.”

Ingrid Carlgren och Ference Marton (2000) menar att skolan idag befinner sig i en brytpunkt där lärarens uppdrag successivt har förflyttats från lärarauktoriserad undervisning till mer elevaktiv undervisning. De hävdar att yrkesverksamma lärare idag kan vara olika ”nära” de samhälleliga förändringarna och därmed är det stora skillnader mellan elevernas involvering beroende på vilken lärare man pratar med. Carlgren och Marton framhåller dock att en modernisering i samhället innebär att läraren inte längre är den självklara auktoriteten som eleverna ska lyda, utan att det måste finnas möjlighet till diskussion och argumentation där elevernas röster är avgörande.

I intervjuerna med båda lärarna fanns en tydlig ambition att ständigt föra samtal med eleverna om deras lärande. Martin menar att kontrollbehovet hos många lärare kan göra att de inte vågar gå in i den här typen av projekt. Han säger att elevernas vilja att diskutera och illustrera saker bygger lektionerna, vilket medför att man som lärare inte vet var man hamnar.

Gemensamt didaktiskt förhållningssätt

En viktig faktor för samarbetet mellan skolan och Drömmarnas hus har handlat om synen på kunskap. Vad lärarna anser att eleverna kan lära sig genom att arbeta med estetiska uttrycksformer är avgörande för hur samarbetet ter sig. Både lärarna och eleverna beskriver i intervjuerna hur de har fått försvara och motivera för andra lärare på skolan vikten av projektet. Det framkommer att flera lärare har uttryckt att teater inte har med skolan att göra och att de likställer projektet med lek och inget ”riktigt” skolarbete. Kulturpedagogerna är noga med att poängtera vikten av att våga leka i skolan och där anser de att de som pedagoger från ett kulturhus kan tillföra skolan den insikten. De menar att de kommer till skolan med en annan infallsvinkel på vad kunskap kan vara och framhåller emotionell kunskap.

Enligt Thavenius finns det i skolan en diskurs som är uppbyggd kring motsättningen mellan lek och allvar. Han menar att enligt diskursen ligger de praktisk-estetiska ämnena nära leken, medan exempelvis de naturvetenskapliga ämnena uppfattas som allvar. Det här synsättet har rotat sig djupt i skolans kultur. Det innebär att undervisningen i skolan ska vara systematisk och planerad med ett förutbestämt innehåll. Thavenius menar att undervisningen ses som okomplicerad förmedling av kunskaper och att man inte tar hänsyn till de kunskaper, erfarenheter och känslor som redan finns hos de lärande. Detta förhållningssätt går helt emot det sociokulturella perspektivet och Roger Säljö anser att de läroprocesser som sker i institutionella miljöer, såsom skolan, skiljer sig från det lärande som sker i andra verksamheter i samhället. Han menar att i skolan är lärandet i stor utsträckning språklig och går ut på att förmedla olika färdigheter. Han hänvisar till Vygotskys begrepp om att kunskaper förmedlas ’uppifrån’ och inte nödvändigtvis grundas hos eleven (2000 s 155).

Enligt Hanna, en av de intervjuade eleverna, har något av det viktigaste med projektet varit att de som elever har fått tänka själva kring temat makt. ”[…] Vi fick tänka själva om det och de sa inte till oss exakt hur det var.” Hanna framhåller att hon vill ha mer nyanserad kunskap, där det finns utrymme för egna reflektioner. Thavenius menar att estetiken som form kan bidra till att göra undervisningen mindre reducerande och förenklande. Konstens metod, med dess frihet att uttrycka även det som inte ingår i den minsta gemensamma nämnaren, skulle kunna balansera skolböckernas ofta endimensionella bilder av världen. Genom estetiska läroprocesser skapas andra bilder av verkligheten och det skulle kunna förändra synen på vad kunskap är.

Att skapa mening

Caroline Liberg (2007) hävdar att det är i kommunikationen med andra människor vi skapar mening. Meningsskapandet måste förstås som en social process där även våra tidigare erfarenheter är centrala. Hur vi förstår någonting handlar alltså inte bara om innehållet, utan vi påverkas av en mängd andra faktorer, som exempelvis våra sinnesintryck. Liberg menar att vi är multimodala i vårt meningsskapande, vilket innebär att kroppsrörelser, lukter och känslostämningar interagerar med varandra och påverkar vår upplevelse. I Kultur och estetik i skolan (2003) beskriver författarna hur man genom estetiska uttrycksmedel kan skapa mening, för att förstå sig själv och göra sig förstådd. Gestaltandet kan föra till en personligt förankrad förståelse för ett sammanhang.

Hanna förklarar att hon har lärt sig mycket om maktbegreppet genom att hon har fått prova på att agera: ”När vi använde oss av teater fick man verkligen prova på att vara makthavare eller inte, så att man verkligen förstod det, istället för att dom bara sitter och berättar.” Hanna uttrycker att hon har uppnått en annan dimension i sitt lärande, då hon känslomässigt har fått uppleva maktförhållanden. Det blir en annan form av lärande, jämfört med att få det berättat för sig.

I Kultur och estetik i skolan argumenterar författarna för att estetiska läroprocesser ska genomsyra all undervisning. De menar att det estetiska kan hålla samman intellekt, känslor och sinnen och att det handlar om att skapa mening. Genom estetisk gestaltning kan man skapa personligt förankrad förståelse för ett sammanhang.

Att lära på riktigt

En viktig del av projektet har handlat om elevernas upplevelse av att det de producerar leder till någonting ”riktigt”. Både vid magasinsprocessen och vid teaterföreställningen har det funnits en publik, någon annan har tagit del av deras arbete. Ingrid Carlgren och Ference Marton tar upp problematiken kring att produktionen som eleverna ägnar sig åt i skolan är på låtsas. Den har ingen riktig plats i kunskapsuppdraget, utan eleverna lär för sin egen skull, vilket för många känns meningslöst. De argumenterar för en skola som bidrar till produktion av kunskaper, i stället för enbart reproduktion. På detta sätt skulle skolan inte enbart producera lärande, utan också kunskaper. De menar att förutsättningarna för att uppfatta skolarbetet som meningsfullt skulle öka. Om produktionen av kunskaper är på riktigt, får de också följder som är riktiga (s 214 f).

Under den veckan som ungdomarna spelade föreställningen fick de möta många olika människor, de fick delta i en skapande verksamhet och insupa en kreativ miljö. Denna sociala interaktion med människor utanför skolans värld innebar nya erfarenheter och upplevelser för eleverna. Enligt Säljö (2000) lär vi oss nya färdigheter och insikter i väldigt många olika sammanhang, exempelvis bland vänner, i familjen och i föreningslivet. Med andra ord i miljöer som inte har som primärt syfte att förmedla kunskaper. Säljö framhåller att lärande handlar om vad individer tar med sig från sociala situationer och hur de sedan använder dessa kunskaper i framtiden.

Lärarna menar att en av de viktigaste aspekterna med projektet har varit mötet med människor utanför skolans värld. Andreas framhåller att många elever kan känna sig hämmade av miljön i skolan. Det finns alltid en bedömande faktor som är svår att komma ifrån. I en miljö utanför skolan där undervisningen inte är det primära, tror han att många elever kan blomma upp.

En annan viktig aspekt utifrån förhållningssättet att lära på riktigt handlar om att elevernas egen kultur och livsvärld har tagits på allvar. I både magasinsprocessen och i teaterproduktionen har elevernas egna frågor, tankar och känslor legat som grund. Utifrån maktbegreppet har de i magasinet skrivit texter som är aktuella för dem i deras liv. Klara menar att hon upplevde att hon lärde sig mycket om maktbegreppet genom en klasskamrats text:

[…] Min kompis, hon gjorde en uppsats om idoler kunde ha makt och det lärde jag mig jättemycket på.

Carina Fast (2007) poängterar vikten av att i skolan ta del av de erfarenheter och kunskaper barn och unga har med sig hemifrån. Hon framhåller hur viktigt det är för ett effektivt lärande att det sker i ett meningsfullt och utvecklande sammanhang. Fast menar att det sker om barn och unga upplever en personlig förankring och att deras erfarenheter och kunskaper tas på allvar. I hennes studie framkommer det att en viss typ av kunskap premieras i skolan, som inte har med barnens livsvärld att göra.

Läraren Martin menar att han är noga med att i sin egen undervisning tala ett språk som eleverna förstår. Han poängterar att man måste ta hänsyn till vilka de är, annars ”tappar man dem”, som han uttrycker det. Han berättar att han arbetar mycket utifrån massmedia i sin undervisning. Han visar bilder från ungdomarnas värld, som exempelvis på idoler och tv-serier och menar att det är viktigt att lära sig vilka redskap

Magnus Persson (2004), då han argumenterar för att skolan måste förhålla sig till den marknadsestetik som kraftigt ökat i vårt postmoderna samhälle. Persson menar att ungas ständiga vistelse i populärkulturen sätter viktiga spår i deras tankevärld och känsloliv. Detta är ingenting de kan koppla ifrån när de befinner sig i skolan, utan skolan måste istället lyfta fram dessa erfarenheter och problematisera kring dem.

7. Diskussion

Syftet med mitt arbete var att jag ville undersöka samarbetet mellan ett kulturhus och en skola där användandet av estetiska läroprocesser är centrala. Jag ville undersöka vad lärare, kulturpedagoger och elever säger om elevernas lärande. I min slutdiskussion formulerar jag de slutsatser och tankar jag har kommit fram till i min undersökning. Jag börjar med en diskussion om mina metoder.

Metoddiskussion

Jag har gjort en begränsad undersökning som jag inte kan dra några generella slutsatser av. Undersökningen är gjord i en speciell kontext vilket påverkar resultatet. Enligt Säljö (2000) är de sätt på vilka vi lär och tar del av kunskap beroende av i vilka kulturella omständigheter vi befinner oss. I den hermeneutiska ansatsen är det viktigt att vara medveten om att den egna förförståelsen påverkar tolkningsprocessen. I min KME-utbildning har jag kommit att intressera mig för hur kulturliv kan samverka med skolan. Detta är ett område jag anser viktigt. Då jag påbörjade min studie hade jag positiva förväntningar på samarbetet. Mina värderingar i dessa frågor kan ha påverkat mig i min analys.

Resultatet i min studie kan även ha påverkats av de datainsamlingsmetoder jag har använt. I och med att jag har agerat deltagande observatör i teaterföreställningen har jag fått en nära kontakt med de aktörer jag avsåg att undersöka. Som deltagande observatör är det en viktig faktor att man undgår att ”go native”, det vill säga att man identifierar sig så mycket med dem man studerar att man förlorar den akademiska distansen (Repstad 1999 s 27). Jag upplevde en risk med att själv vara med i föreställningen eftersom jag då kunde bli för förtrogen med de jag skulle studera. Detta kan ha påverkat mitt resultat. Samtidigt anser jag att deltagandet har gett mig en bra helhetsbild av projektet, som vidare har givit mig en djupare förståelse för intervjusvaren.