Könsdifferentierad eller könsblandad ungdomsvård? - En studie av argumenten i Statens institutionsstyrelses publikationer

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 140 p Hälsa och Samhälle Hälsa och Samhälle

Maj 2006

KÖNSDIFFERENTIERAD

ELLER KÖNSBLANDAD

UNGDOMSVÅRD?

EN STUDIE AV ARGUMENTEN I STATENS

INSTITUTIONSSTYRELSES PUBLIKATIONER

KÖNSDIFFERENTIERAD

ELLER KÖNSBLANDAD

UNGDOMSVÅRD?

EN STUDIE AV ARGUMENTEN I STATENS

INSTITUTIONSSTYRELSES PUBLIKATIONER

LINDA NILSSON

SEX DIFFERENTIATED OR

SEX INTEGRATED

INSTITUTIONAL YOUTH

CARE?

_{- A STUDY OF ARGUMENTS IN}

PUBLICATIONS OF THE NATIONAL BOARD

OF INSTITUTIONAL CARE

Nilsson, L: Könsdifferentierad eller könsblandad ungdomsvård? – En studie av argumenten i Statens institutionsstyrelses publikationer Examensarbete i socialt arbete, 10 poäng Malmö Högskola, Hälsa och Samhälle, 2006.

Syftet med studien var att öka förståelsen av argumentationen kring könsdifferentierad respektive könsblandad vård, samt att få ökad förståelse av vad argumenten grundas i och vad som kommer till uttryck i SiS:s (Statens institutionsstyrelse) publikationer. Studien genomfördes som en innehållsanalys, av ett urval av SiS:s publikationer. En central teoretisk anknytning i studien är poststrukturalism. Det kunde konstateras att det finns en övervägande stor del argument som motiverar enkönade avdelningar samt få argument som talar för könsblandade avdelningar. Det fanns även yttrande och resonemang som tyder på ett utpräglat tänkande om heteronormativitet, manlig normativitet och könsstereotypa tankegångar.

Nyckelord: Behandling, differentiering, institution, kön, könsperspektiv, ungdomsvård.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 4

PROBLEMFORMULERING... 4

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 4

BEGREPPSDEFINITIONER ... 5

Statens institutionsstyrelse... 5

Statens institutionsstyrelses verksamhetsplan för 2001... 5

Mål och prioriteringar år 2001... 5

Vård av unga utanför hemmet... 6

Kön och genus – en begreppsdiskussion ... 6

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 7

Poststrukturalism... 7

Att positionera sig som kvinna eller man ... 7

Samspelsanalys eller analys av skillnader ... 8

METOD ... 8 Etiska överväganden... 9 Innehållsanalys... 9 Reliabilitet...10 Validitet ...11 Förförståelse...11 Materialpresentation ...11 TIDIGARE FORSKNING ... 12

KORT HISTORISK ÖVERSIKT ... 13

En historisk tillbakablick på tvångsvård för unga...13

REDOVISNING AV MATERIAL... 14

Introduktion...14

”Ett § 12-hem för flickor – Omdefinitioner i ungdomsvården”...14

”Flickan och hästen – Bilder från ett hem för särskild tillsyn”...15

”Barfotabarn – Flickors vandring från LVU till LVM” ...16

”Flickorna i fokus – Ett underlag för verksamhetsplaneringen”...16

”Flickor i tvångsvård – Utvärdering av tolvstegsinriktad § 12-vård” ...18

”Att arbeta med flickor på institution – Att tillgodose flickors särskilda behov av behandlingsinsatser” ...20

”Svensk social barnavård ur ett könsperspektiv 1993 – 2003 – En litteraturgenomgång” ...21

”Genderpolicy för SiS”...22

ANALYS ... 23

Motiveringar för könsblandade avdelningar respektive mot enkönade avdelningar...23

Motiveringar för enkönade avdelningar respektive mot könsblandade avdelningar...24

Flickor och pojkar ...27

Behandlingsmodeller...28

Om könsstereotyper...29

Flickors sexualitet, utsatthet samt offertänkande kring flickor...31

Offertänkande...32

SLUTSATSER ... 32

Motiv för könsdifferentierade respektive för könsblandade avdelningar...32

Syn på flickor och pojkar som motiverar könsdifferentierade respektive könsblandade avdelningar...33 Könsstereotypt tänkande...33 Heteronormativt tänkande ...34 Manligt normativitetstänkande ...34 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 35 REFERENSLISTA ... 37 Internetreferenser...38

Statens institutionsstyrelses hemsida...38

INLEDNING

Kvinnan har genom tiderna befunnit sig i en underordnad position i förhållande till mannen; på arbetsmarknaden, i hemmet såväl som sexuellt. Utvecklingen de senaste decennierna har inneburit att kvinnor är ute på arbetsmarknaden i mycket högre utsträckning än tidigare, men måste likväl kämpa för jämlika löner i förhål-lande till männen. I media framställs kvinnan som en passiv varelse som ska till-fredställa mannen sexuellt, men hon ska samtidigt värna om den egna sexualitet och endast leva ut den i kontrollerade former. Mannen ses som den starka som ska ta för sig, leva ut sin sexualitet och ta hand om kvinnan som inte kan ta hand om sig själv. Detta är genomgående i samhället och internaliseras i individerna vid låg ålder och fungerar som en del av identitetsprocessen. Denna könsordning och syn på kvinnor och män kunde Astrid Schlytter (1999) uppmärksamma i grunder för omhändertagande av flickor respektive pojkar i fall om omhändertagande enligt 3 § LVU (Lagen om vård av unga), de s k beteendefallen. Hon kunde bl a se ett oliktänkande hos myndigheterna kring flickors och pojkars sexualitet. Flertalet flickor blev omhändertagna med bl a grund i deras sexuella beteende, medan sex-ualitet aldrig omnämndes i pojkarnas fall. Schlytter (1999) kunde alltså påvisa skillnader mellan könen, i grunder för omhändertagande. Detta är ett uttryck för att flickors och pojkars handlingar ges olika innebörder, där flickor ofta ges ett snävare handlingsutrymme. Jag menar att detta handlar om samhällsstrukturer, i enlighet med ett poststrukturalistiskt tänkande där kön och genus ses som kultu-rellt konstruerade (Davies, 2003). Efter ett omhändertagande, kan den unge bli placerad på en av Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem. SiS styr vilken typ av behandling de unga får på de särskilda ungdomshemmen där SiS är hu-vudman. Styrelsen företar och finansierar även forskning inom ämnet som kan anses vara genomförlig och allmänt erkänd. SiS torde följaktligen ha en viss makt och därmed möjlighet att reproducera normer och diskurser genom deras verk-samheter, vilket gör det intressant att undersöka vilka föreställningar av flickor och pojkar som framkommer genom deras publikationer. Vidare har diskussionen om huruvida flickor och pojkar bör vårdas på samma avdelning på behandlings-hem för unga, tilltagit under senare tid och jag är intresserad av hur denna argu-mentation ser ut.

PROBLEMFORMULERING

Utifrån Schlytters (1999) undersökning går det konstatera att myndigheter uppfat-tar flickors och pojkars handlingar på olika sätt och ger deras beteenden olika in-nebörd utifrån personens kön. En följdfråga blir då vilken mening dessa beteenden tillskrivs i fråga om motiveringar för och emot könsdifferentierad respektive könsblandad institutionsvård för unga. Utifrån detta formulerar jag min över-gripande problemformulering om hur argumentationen i SiS:s publikationer ser ut angående könsdifferentierade respektive könsblandade behandlingsavdelningar, inom SiS:s institutionsvård av unga. En central teoretisk utgångspunkt i min stu-die är poststrukturalism, vilket jag presenterar mer ingående längre fram i arbetet.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med studien är att öka förståelsen av argumentationen kring könsdifferenti-erad vård respektive könsblandad vård och vad denna grundas i och vad som ut-trycks i argumenten i SiS:s publikationer.

Vad motiverar könsdifferentierade respektive könsblandade behandlings-avdelningar i materialet?

Vilken syn på flickor respektive pojkar kan urskiljas i dessa motiveringar?

BEGREPPSDEFINITIONER

Statens institutionsstyrelse

Statens institutionsstyrelse (SiS) är en statlig myndighet som tillkom 1993 och övertog då kommuners, landstings och kommunalförbunds arbetsuppgifter med vård av unga på särskilda ungdomshem samt missbruksvård. Styrelsens uppdrag består i att ge vård åt ungdomar mellan 12 och 21 år, men även att ge behövlig vård åt vuxna missbrukare. Vård ges oberoende av den enskildes samtycke enligt LVU (Lagen om vård av unga), LVM (lagen om vård av missbrukare) samt SoL (socialtjänstlagen). Styrelsen har även åliggandet att verkställa straff för unga mellan 15 och 17 år som dömts för brott. SiS har i uppgift att bedriva tillsyn över de institutioner de bedriver. De företar planerade tillsynsbesök på dessa institutio-ner, men besöker dem även då något inträffat som behöver utredas. SiS arbetar med forskning och utbildning och ger även forskningsanslag till universitet och högskolor. I mars 2006 befann sig 199 flickor och 411 pojkar på någon av SiS:s institutioner för särskilda ungdomshem. SiS särskilda ungdomshem skiljer sig från andra typer av institutioner genom den höga personaltätheten och de låsbara plat-serna (www.stat-inst.se).

Statens institutionsstyrelses verksamhetsplan för 2001

Jag presenterar här SiS:s verksamhetsplan för 2001, då den innefattar differentie-ringsaspekten som har relevans för min studie. Syftet med behandlingen vid de särskilda ungdomshemmen är att hjälpa de unga att utvecklas och mogna, men även att ge dem verktyg för att kunna avhålla sig från våld, droger och kriminali-tet. De olika ungdomshemmen har olika målgrupper vilket innebär en differentie-ring av vården. Hemmen anpassar sig efter de behov den unge har. Differentie-ringen sker på två plan; det handlar om vilken typ av insatser hemmen kan ge de unga om det handlar om akut vård i krissituationer, observation eller utredning av fortsatt vårdbehov eller annan långsiktig behandling. Differentieringen baseras även på den unges kön, ålder, den unges psykiska hälsa samt problembild (www.stat-inst.se).

Mål och prioriteringar år 2001

Målen inom SiS för år 2001 var att antalet platser vid de särskilda ungdomshem-men skulle motsvara behovet socialtjänsten hade, samt att pojkars och flickors specifika behov vid särskilda ungdomshem, skulle tillfredställas av anpassad vård som utgår från handlingsprogrammet för gender från SiS. Målet inom SiS verk-samhet är att flickor och pojkar ska vårdas var för sig och undantag från detta ska kunna motiveras utifrån barnets bästa. År 2001 var 88 % av platserna till för en-dast flickor respektive pojkar (www.stat-inst.se).

Vård av unga utanför hemmet

Som läsare är det en fördel att ha kunskap om hur vården tilldelas den unge och vilka lagar som är aktuella i dessa fall, vilket är anledningen till att jag nedan re-dovisar lagrum för vård av unga utanför hemmet. I första hand ska socialtjänsten erbjuda insatser i samförstånd med den unge och dennes vårdnadshavare, enligt Socialtjänstlagen (2001:453). Om behov av vård utanför hemmet föreligger ska det först undersökas om det kan göras med samtycke från vårdnadshavare och den unge själv om denne är över 15 år. Om samtycke inte kan inhämtas finns möjlig-het att vårda den unge enligt Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och då träder i vissa fall SiS in som vårdgivare.

Enligt 1 § LVU skall den som är under 18 år beredas vård om de rekvisit som anges i 2 eller 3 §§ LVU är uppfyllda. Vård enligt 3 § får även beredas unga mel-lan 18 och 20 år om detta anses vara lämpligt. Det ska kunna antas att vården inte kan ges med samtycke av vårdnadshavare och den unge själv då denne fyllt 15 år. I 2 § anges de så kallade miljöfallen, det vill säga omhändertaganden som baseras på brister i vårdnadshavarens omsorg i form av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande eller om det föreligger annat med påtaglig risk för att skada den unges hälsa eller utvecklig. I 3 §, de så kallade beteendefallen, kan en ung-dom omhändertas enligt LVU om denne utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Enligt 6 § LVU finns det möjlighet för socialnämnden att omedelbart omhänderta den unge om det är sannolikt att denne behöver beredas vård enligt denna lag och rättens beslut inte kan avvaktas på grund av att situationen kan förvärras för den unge. Vidare har SiS (www.stat-inst.se) även hand om unga mellan 15-17 år som begått allvarliga brott och dömts till sluten ungdomsvård enligt Lagen (1998:603) om verkställig-het av sluten ungdomsvård (LSU).

Kön och genus – en begreppsdiskussion

Under senare tid har flera nordiska forskare valt att frångå begreppet genus och istället använda sig utav begreppet kön. Anledningen är att man menar att begrep-pet kön har en bredare betydelse än genus, då kön inbegriper både den biologiska och den konstruerade betydelsen av kön. Kön innefattar de kroppsliga såväl som de sociala förutsättningarna för kvinnors och mäns handlande (SOU 2005:66). Man kan argumentera för att begreppet kön har den biologiska kopplingen och att genus är socialt och kulturellt konstruerat. På så vis skulle en person med hankön kunna ha ett kvinnligt genus och vice versa (Carlson, 2001). Att på detta sätt skilja det biologiska och det sociala åt, menar en del forskare, grundar sig i en uppdel-ning av det kvinnliga och det manliga. Man menar vidare att det inte är möjligt att skilja det biologiska från det sociala (SOU 2005:66) i likhet med det poststruktu-ralistiska perspektivet som utgår från att kön har betydelse för genus. De könsspe-cifika normerna i samhället kring hur en kvinna, alltså hona, ska vara och en man, alltså hane, ska vara, internaliseras i de enskilda individerna. Följaktligen har vi olika förväntningar på en kvinna respektive en man som vidare bidrar till den manliga konstruktionen av en hane och kvinnliga konstruktionen av en hona (Carlson, 2001). Jag väljer att i första hand använda mig utav ordet kön eftersom människors biologi avgör vilket kön som internaliseras i individen av samhället i stort och personens omgivning.

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Poststrukturalism

Poststrukturalistisk teori ger en förståelsesram för relationen mellan personer och den sociala världen inom vilken de interagerar. Inom teorin ses strukturerna och processerna i den sociala verkligheten som mycket kraftfulla och kan begränsa och forma, men även förstärka, en individs beteende och handlingar. Individen är en social konstruktion som ständigt skapas och förändras genom de olika diskur-siva praktiker denne deltar i. Genom att lära sig de diskurdiskur-siva praktiker som finns i samhället positionerar sig individen på olika sätt. Individen är ständigt föränder-ligt då den positionerar sig på olika vis genom de olika diskursiva praktikerna i den ständigt föränderliga sociala världen (Davies, 2003). Poststrukturalismen ka-raktäriseras av viljan att dekonstruera de allmänt accepterade uppdelade kategori-erna kvinna och man och komma ifrån detta dikotomiska tänkande om dessa kate-gorier som oförenliga motsatspar. Detta dikotomiska tänkande och kontrastering-en av flickors och pojkars verkligheter, kan innebära att man överdriver könsskill-nader och bortser från variationer inom könet. Att inte tänka utifrån ett dikoto-miskt tänkande innebär inte nödvändigtvis att man bortser från skillnader mellan könen, snarare att man ser till hur dessa skillnader skapas och hur konstruktionen av kategorierna kvinna och man frambringas genom olikheterna (Strandell, 2000). Att positionera sig som kvinna eller man

Bronwyn Davies (2003) är en anhängare av det poststrukturalistiska perspektivet som menar att socialisationsteorier och teorier om könsroller utgår från en tro om det biologiska könet som det faktiska skälet till barnets handlande och beteende. Inom teorier om socialisation och könsroller, menar man att barnet lär sig sin könsroll av en betydelsefull vuxen i dennes närhet, och tvingas att upprätthålla denna roll. Detta innebär att barnets ses som passiv, utan möjlighet till eget hand-lande, vilket följaktligen innebär att barnet inte är delaktig i konstruktionen eller upprätthållelsen av den sociala omvärlden. Davies är kritisk till detta synsätt och menar att dessa teorier i sig bidrar till att upprätthålla diskursen om skillnaderna mellan könen. Att använda sig utav socialisationsteorier innebär en risk för att förenkla verkligheten då man visar på hur vuxna ger upphov till barnets könsste-reotypa beteende. Davies menar att vi snarare borde se till hur människor positio-nerar sig som kvinnor eller män i samhället. Individerna skapar den sociala struk-turen genom att lära sig de diskursiva praktiker som konstruerar och upprätthåller strukturen. Kön är en del av denna sociala struktur. Davies förklarar att vi har ett val, man kan antingen rätta sig efter strukturen, eller förändra den. Eftersom det är ur en mängd diskursiva praktiker som den polariserade, sociala strukturen kon-strueras, måste man avvisa diskursiva praktiker och införa nya, för att kunna ändra strukturen. Strukturen och de allmänt accepterade handlingsmönstren innebär en begränsning hos individen, och därmed ett försvårande i förändrandet av diskursi-va praktiker. I viljan att förändra tvingas man att se till de begränsningar man har som individ i sig själv och hos omgivningen, innan man kan förändra den omgi-vande strukturen (a a).

Maskulinitet och femininitet är inte egenskaper vi föds med utan dessa är inbygg-da i samhällsstrukturen varigenom individen övertar dessa konstruerade egenska-per. Samhället kräver att barn utvecklar en tydlig identitet inom den gällande so-ciala ordningen och som därför måste lära sig att positionera sig själv som

anting-en flicka eller pojke, ganting-enom de diskursiva praktikerna i samhället. Vidare manting-enar Davies att den diskursiva praktik inom vilken uppdelningen av kvinnligt och man-ligt är en självklarhet, har en sådan diskursiv styrka att barn är underkastade den-na. I de diskursiva praktiker som finns inom räckhåll för barn är de för dem mest begripliga och tänkbara identiteterna, flicka eller pojke, vilka grundar sig i de bio-logiska förutsättningarna. Davies förklarar vidare att alla barn är tvungna att be-stämma vilket kön de tillhör för att de ska bli accepterad i sitt sociala samman-hang och sin kultur. Att misslyckas i positioneringen som könsbestämd kvinna eller man ses som en avsaknad av moral i personens identitet. Avviker man från det könsspecifika handlingsmönstret där överordningen tilldelats män och under-ordningen kvinnor, blir man uppfattad som okunnig och omoralisk. Barn kan inte använda sig utav de positioner som det andra könet kan ta eftersom dessa inte är förenliga med deras kön. Alla strävar efter att skapa rationalitet och helhet om-kring den egna identiteten, som inte bara är förståelig för en själv utan även för andra. Människans identitet utvecklas i hög grad på grundval av uppdelningen och motsatsförhållandet av kvinnligt och manligt, och därav även på de känslor som dessa grundas i (a a).

Samspelsanalys eller analys av skillnader

Att söka efter skillnader mellan könen innebär en tudelning av kvinnliga och man-liga personer utan att framhålla föränderligheten av kön. Kön blir följaktligen det som kvinnor anses vara till skillnad från det män anses vara. Sökandet efter skill-nader och likheter mellan könen innebär en paradox, nämligen att när något har definierats som könsneutralt kan detta användas för att söka efter skillnader mel-lan kvinnor och män. Istället för att söka efter skillnaderna melmel-lan kvinnor och män kan man, med samspelsanalysen som metod, som Haavind förespråkar, söka efter kopplingar mellan det som personer och kulturer definierar som kvinnligt och manligt (Haavind, 2000).

Haavind menar att kön inte är två skilda fenomen utan ett slags ordnande av för-hållandet mellan dessa fenomen. Förför-hållandet mellan kvinnligt och manligt är det som präglar de båda fenomenen och denna relation kännetecknas av makt och isärhållning. I och med isärhållandet blir det kvinnliga och det manliga oförenligt eftersom det ena definieras utifrån att inte vara det andra och könen blir följaktli-gen varandras motsatser. Uppdelninföljaktli-gen gör detta förhållande osymmetriskt och det är framförallt manligheten som framträder genom att avvisa det kvinnliga. I och med denna maktaspekt blir dessa två fenomen rangordnade och det som antas tillhöra det manliga ges den överordnade positionen och ses därmed som mer be-tydelsefull. Kvinnlighet och manlighet är inte något i sig utan det är en bedömning av hur könen förhåller sig till varandra. Genom att använda sig utav samspelsana-lys och inte en anasamspelsana-lys av skillnader, förutsätter man att kön skapas, upprätthålls och förändras i relationer mellan människor, snarare än något som sitter i männi-skorna (a a).

METOD

Mitt undersökningsmaterial är de publikationer SiS har utgivit. Datainsamlings-processen var relativt effektiv då SiS har listat deras publikationer på deras hem-sida (www.stat-inst.se). På så sätt kunde jag få en överblick över allt deras materi-al. Jag tittade igenom alla titlarna på deras publikationer och valde därefter ut det

jag behövde använda för att kunna genomföra min studie. I min övergripande sökning letade jag efter material som på något sätt behandlar ämnet om differenti-ering av flickor och pojkar inom institutionsvård, och material som anlade en könsaspekt omkring flickor respektive pojkar inom institutionsvården som kunde innehålla en könsdifferentieringsaspekt. Jag avgränsade vidare min sökning på så sätt att jag letade specifikt efter titlar, inklusive undertitlar, som innehöll orden: flicka, pojke, kön, genus eller gender. På SiS:s hemsida finns det till flera publika-tioner en kortare sammanfattande text om publikationen. Dessa läste jag och kun-de på så sätt sortera materialet och ta fram kun-det jag skulle stukun-dera. Om kun-det då fanns publikationer som behandlade ämnet, men som inte hade något av de sökord jag presenterat ovan, i titeln eller där det inte fanns omnämnt något om det ovanstå-ende, i den sammanfattande texten som fanns till en del av titlarna, har detta inte medtagits i min studie. Jag tänker dock att dessa i så fall inte behandlat ämnet särskilt omfattande, vilket därför inte innebär ett anmärkningsvärt stort bortfall, som skulle påverka mitt resultat. När utsorteringsprocessen var färdig återstod att införskaffa materialet. Jag lånade en del litteratur på bibliotek, laddade ner de rap-porter som fanns på SiS:s hemsida samt köpte en del titlar.

Jag hade kunnat göra en egen empirisk undersökning och gjort intervjuer med personal på olika institutioner, men genom att ta del av SiS:s publikationer om ämnet kan jag få en mer övergripande bild om argumentationer angående uppdel-ning av flickor och pojkar på institutioner. Genom en egen empirisk undersökuppdel-ning hade jag i gengäld fått förstahandsinformation och material som inte redan blivit bearbetat. Eftersom mitt material redan har bearbetats och analyserats en gång, är min analys av materialet följaktligen till viss del en sekundäranalys (Rosengren & Arvidson, 2002). Då jag även undersökt hur författarna uttrycker sig för att förstå vad de förmedlar, finns det även en aspekt av primäranalys i min studie.

Etiska överväganden

I och med att min studie endast omfattar litteratur som är offentligt material och finns att tillgå för envar, var de etiska övervägandena synnerligen oproblematiska. Författarna har, i och med att de valt att publicera sitt material, givit ett nande. De intervjuade personerna i undersökningarna har redan givit sitt godkän-nande till att bli publicerade genom sitt medverkande i publikationerna och därför kan jag utgå ifrån att även jag kan använda detta i min studie.

Innehållsanalys

Eftersom textförfattare använder språket för att reflektera och uttrycka sin verk-lighetsbild och personliga föreställningar, kommer just detta till uttryck genom texten. Detta perspektiv på text kallas innebördsaspekt (Bergström & Boréus, 2005). Jag utförde en form utav textanalys som jag menade gjorde det möjligt för mig att närma mig mitt material på bästa vis. Jag ville se till textens innebörds-aspekt för att förstå vad författaren förmedlade. Textanalys innebär alltid att man tolkar och den form av textanalys och databearbetningsmetod jag använt mig utav är innehållsanalys (a a).

Genom att använda mig utav innehållsanalys ville undersöka hur man i SiS:s pub-likationer propagerar för respektive emot differentiering av flickor och pojkar inom institutionsvård för unga. Metoden används med fördel då man vill finna mönster i en mängd texter eller jämföra texter (a a) och man koncentrerar sig på

att se huruvida ett meddelande har specifika egenskaper eller kvaliteter (Rosen-gren & Arvidson, 2002). Innehållsanalys används främst då man vill göra en kvantitativ textundersökning där man räknar och mäter, men man kan även företa en kvalitativ innehållsanalys. Vid en kvalitativ innehållsanalys kan man i och för sig kvantifiera något, men även göra en mer komplicerad analys. Man undersöker vad som är textens innebördsaspekt (a a), vilket jag har gjort. Min studie är av kvalitativ karaktär eftersom jag har företagit djupare analyser av mitt material. Den har dock ett kvantitativt inslag då jag valt att studera ett flertal texter, för att få en övergripande förståelse av ämnet. Vidare är det viktigt att bekanta sig med sitt material och läsa igenom det ordentligt innan man börjar analysera det (Berg-ström & Boréus, 2005). Man kan inleda med att se till textens direkta och mani-festa budskap varefter man kan börja analysera det dolda i budskapet (Rosengren & Arvidson, 2002). Vanligtvis i denna typ av undersökning så bearbetar man ma-terialet genom att koda det, vilket innebär att man förser mama-terialet man bearbetat med siffror som representerar olika kategorier (a a). Detta är ett effektivt fram-gångssätt om man behöver hantera och överblicka ett större material, men efter-som mitt material inte är så omfattande att jag ansåg datoranalys vara nödvändigt, kategoriserade och analyserade jag mitt material manuellt. Genom en manuell analys av texterna kunde jag även göra mer komplicerade bedömningar av mitt material (Bergström & Boréus, 2005).

Databearbetningen genomförde jag på så vis att jag till att börja med läste igenom allt material och underströk samt gjorde anteckningar om sådant som hade kopplingar till mitt syfte och frågeställningar. Jag tog således ut delar ur publika-tionerna som handlade om hur man menade att flickor och pojkar skulle ha förde-lar av respektive nackdeförde-lar av, att behandlas separat eller tillsammans och sådant som handlade om hur man menade att flickors respektive pojkars problematik utgjorde skäl för och emot att genomföra behandling med flickor och pojkar på samma avdelning. Sedan skrev jag ner detta på datorn. Efterföljande började jag renskriva det som skulle komma att bli min empiriska del. När detta var färdigt inledde jag min innehållsanalys och jämförde det jag plockat ut ur publikationerna och kategoriserade detta genom att urskilja likheter och olikheter i det framkom-na. Därefter fördjupade jag min förståelse av min analys genom mina teoretiska utgångspunkter och den tidigare forskningen.

Reliabilitet

Reliabilitet handlar om huruvida undersökningen är tillförlitlig. Alla undersök-ningar har en viss slumpmässig störning och därför också ett visst mått av mätfel. Om det i undersökningen finns ett stort slumpmässigt mätfel är resultatet otillför-litligt. Mätfel kan bero på olika komponenter så som mätinstrumentet, personen som utför mätningen, omgivningen kring mätningssituationen och det mätta ob-jektet. God reliabilitet innebär att undersökningen och analysen skulle kunna upp-repas av en annan forskare som då kan komma fram till samma slutsats (Rosen-gren & Arvidsson, 2002). Textanalyser består utav tolkningar av den som utför analysen och tolkningar är individuella. Att jag använder mig utav textanalys och därmed gör egna tolkningar kan försvaga reliabiliteten, men genom att jag förkla-rar och redovisar hur jag gjort mina tolkningar menar jag likväl att reliabiliteten kan anses vara tillfredställande i min undersökning. Materialet jag använder i min studie finns att tillgå för envar och innebär att andra forskare utan svårigheter kan studera samma material. Min öppna presentation av materialet, mina tolkningar och analyser, möjliggör att även andra forskare skulle kunna komma fram till

samma slutsats då de kan se mina resonemang. Detta innebär att reliabiliteten kan anses vara tillfredställande i min undersökning.

Validitet

Validitet handlar om undersökningens giltighet och huruvida man undersöker det man ämnat undersöka. Det handlar även om frånvaron av systematiska mätfel och hur väl man bundit samman teoretiska och empiriska begrepp (Rosengren & Ar-vidsson, 2002). Den externa validiteten handlar om hur generaliserbart materialet är och intern validitet handlar om hur forskningsresultatet stämmer överrens med verkligheten (Merriam, 1988). Angående den interna validiteten så har större de-len av materialet jag studerat inbegripit undersökningar gjorda av personer som undersökt hur det ser ut i praktiken. Deras argumentationer baseras på den verk-lighetsbild de har fått genom sina undersökningar. Eftersom jag menar att deras studier är tillförlitliga, har jag valt att basera min studie på deras konstateranden av verkligheten. Eftersom jag har ett förhållandevis omfattande och brett material, menar jag att generaliserbarheten, och således även den externa validiteten, är tillfredställande. Relevanta data är valida data och de ska kunna relateras till den aktuella frågeställningen på ett meningsfullt sätt (Rosengren & Arvidson, 2005). Mina data är relevanta, i relation till mina frågeställningar, eftersom jag ur publi-kationerna har tagit ut det som berör ämnet för min studie, alltså om könsdifferen-tiering eller könsblandad institutionsvård av unga, samt synen på flickor och poj-kar i anslutning till detta. Detta gör att de data jag använt mig utav är valida och stärker således studiens validitet.

Förförståelse

Man har alltid en viss förförståelse då man läser en text eftersom utan en förförs-tåelse kan man inte tolka texten (Bergström & Boréus, 2005). Jag har inte tidigare tagit del av forskning omkring könsdifferentierad och könsblandad ungdomsvård. Min personliga hållning kring ämnet är att det troligtvis finns fördelar och nackde-lar med båda dessa företeelser. I och med att jag inte har någon anmärkningsvärd förkunskap omkring ämnet och då jag inte har något bestämd åsikt om det, menar jag att min påverkan på analysen som forskare, har varit så pass liten att det inte har påverkat resultatet i en nämnvärd utsträckning. Jag har ofrånkomligen en för-förståelse och tankar omkring synen på kvinnor och män i samhället, men jag har försökt att bortse från detta i min analys av mitt material, för att mina tolkningar ska anses vara tillförlitliga.

Materialpresentation

Mitt material består av följande: forskningsrapporten Ett § 12-hem för flickor av Berit Andersson. Ur serien SiS följer upp och utvecklar har jag tagit del av följan-de: Flickor i tvångsvård, Svensk social barnavård ur ett könsperspektiv 1993-2003, Barfotabarn samt Flickan och hästen. Ur serien SiS publicerade allmänna rapporter har jag studerat Flickorna i fokus och Att arbeta med flickor på institu-tion. Slutligen har jag även läst Genderpolicy för SiS.

TIDIGARE FORSKNING

Den statliga stiftelsen Allmänna Barnhuset, har utgivit Ingrid Claezons och Mats Hiltes rapport Flickor och pojkar på institution – ett könsperspektiv på vården av ungdomar (2005). Rapporten handlar om vilken betydelse kön har för behandlar-na på en flickinstitution respektive en pojkinstitution. Författarbehandlar-na förklarar att det inom ungdomsvården finns en strävan om att normalisera de unga till acceptabla identiteter och levnadssätt, vilket följaktligen innebär att de utgår från en viss typ av normalitet. De har i sin studie besökt en flick- och en pojkinstitution (Claezon & Hilte, 2005).

Ett problem med könsblandade institutioner, enligt en behandlare som författarna talat med, var att flickorna blev mycket fokuserade vid sitt utseende, klädde sig utmanande och ville visa upp sig för pojkarna. Man menar även att flickorna blev utmanande inför pojkarna. Pojkarna var svaga i sin sexualitet och tjejerna hade sexuella erfarenheter och använde sexualiteten som ett sätt att hantera sin ångest och kände självförtroende i sin förmåga att manipulera pojkarna. Pojkarna kunde i sin tur bli frestade till sexuella handlingar. Detta beteende, från både flickorna och pojkarna, bryter mot de traditionella bilderna av flickors och pojkar sexualitet, alltså att män förför och kvinnor är sexualobjekt, vilket här gör båda parter till avvikare. En behandlare berättar att flickorna flörtar mycket och att de försöker få dem att sluta med detta, vilket är ett exempel på institutionens könade praktik med uppgift att normalisera flickorna och göra dem anständiga (a a).

Vidare finns det risker med att ha flickor och pojkar tillsammans eftersom flickor-na riskerar att bli utnyttjade. Flickorflickor-nas sexualitet är ofta i fokus i behandlingen och man vill lära dem att vara mindre utmanande och bl a titta normalt på män. Å ena sidan behöver flickan skyddas på institutionen, å andra sidan blir hennes pro-blem individualiserat på så sätt att det är hon som ska behandlas. Flickorna fram-ställs som aktiva förförerskor som flirtar med männen, men framfram-ställs även som ett offer för en dysfunktionell familj eller sexuella övergrepp. Bilden av flickorna inom institutionen är således inte bara att de är omoraliska och sexuellt utageran-de, de är även offer för sexuellt utnyttjande. En behandlare menar att troligtvis flera av flickorna har varit utsatta för sexuellt utnyttjande och undrar om det kan bero på att flickorna inbjuder till det (a a).

Claezon och Hilte (2005) menar att ett heteronormativt tänkande präglar de un-dersökta institutionerna vilket innebär att man förutsätter att de unga skulle välja någon av det andra könet som en sexuell partner. Detta antagande är en förutsätt-ning för att de traditionella bilderna av kvinnligt och manligt ska kunna bestå. Författarna kunde även konstatera att man inom ungdomsvården ser på de unga utifrån ett könsstereotypt synsätt vilket innebär att det handlar om en könad prak-tik och institutionerna medverkar till att upprätthålla de traditionella könsrollerna. En behandlare menar att pojkarna på institutionen inte blir rädda, ledsna eller oro-liga, utan de blir arga och skulle de gråta är det för att de är arga. Enligt författar-na är detta ett uttryck för ett tänkande om att pojkarförfattar-na är oförmögförfattar-na att uttrycka dessa känslor, som ofta anses vara förbundna med kvinnlighet, och istället använ-der de sin ilska för att gömma den typen av känslor. Behandlarna menar att pojkar använder sig av en betydligt mer rak kommunikation medan flickorna är mer svår-tolkade och håller tillbaka. Pojkarna ses som raka, uppriktiga och utagerande och flickorna som mer beräknande, svåra och självdestruktiva, vilket är anledningen till att många behandlare anser det vara lättare att jobba med pojkar än flickor. En

behandlare som arbetar på en pojkinstitution, som tidigare varit könsblandad, me-nar att det var bra att det blev endast pojkar eftersom verksamhetens inrättning bäst är anpassad för pojkar. Han förklarar vidare att det var en pojkaktig stämning på institutionen med friluftsaktiviteter och idrott, aktiviteter som är svåra att utföra i högklackat. Författarna menar att detta är ett exempel på hur man konstruerar kvinnliga och manliga rum inom vilka identiteter och handlingar kopplat till kön upprätthålles och definieras (a a).

På institutionerna menar man att flickorna är sexuellt utmanande i förhållande till pojkarna och av den orsaken behöver inläras ett nytt beteende. Att pojkarna skulle behöva lära sig att respektera de gränser flickorna sätter behandlas över huvud taget inte, kunde Claezon och Hilte (2005) fastslå. Pojkarna ses som raka och okomplicerade och flickorna som manipulativa och beräknande, vilket tyder på ett tänkande om att pojkar är normen och flickor är avvikare. Detta manliga normati-vitetstänkande som präglar organisationerna kan, enligt författarna, vara en för-klaring till att många upplevde det som svårare att behandla flickornas problem, och över huvud taget arbeta med behandling med flickorna, än med pojkarna. Det som händer på institutionerna, menar författarna, är att traditionella könsroller och ett heteronormativt tänkande, produceras och upprätthålles (a a).

KORT HISTORISK ÖVERSIKT

En historisk tillbakablick på tvångsvård för unga

Eftersom historien föranleder, och har påverkat, nutiden presenterar jag i det föl-jande, en kortare historisk bakgrund omkring tvångsvård för unga. I den så kallade Vanartslagen från år 1902, som var den tidens barnavårdslag, finns ett tydligt ex-empel på isärhållandets princip, där det framgick att flickor och pojkar inte skulle vårdas på samma skyddshem. Motiveringen till detta isärhållande i betänkandet till lagen, ansågs så självklar att man valde att inte vidare förklara anledningen till detta (Hamreby, 2004). Hamreby (a a) menar att man ville hålla flickor och pojkar isär då det fanns risk för sexuella kontakter och oäkta barn. I ett andra betänkande till lagen, menade man att det förvisso hade varit det mest naturliga och verklig-hetsnära att behandla flickor och pojkar på en gemensam avdelning, men att erfa-renheterna från utlandet visar att det då kan uppstå problem. I 1924 års barna-vårdslag menade man återigen att elever av olika kön inte ska vistas på samma skyddshem. En ny barnavårdslag kom år 1960 och argumentet om att inte låta flickor och pojkar vistas på samma avdelning tog bort från lagtexten. Hamreby menar att det på 1960-talet, uppkom ett nytt tänkande om att barnen, både flickor och pojkar, skulle vårdas under familjära förhållanden. Att man i 1960 års barna-vårdslag tagit bort omnämnandet av specifikt flickor och pojkar, menar Hamreby var eftersom man önskade att samma villkor skulle gälla för båda könen i samhäl-let. Man ville således göra lagtexten könsneutral för att undvika att differentiera flickor och pojkar (Hamreby, 2004). Som jag tidigare omnämnt är målet inom SiS idag, att alla flickor och pojkar ska få vård i enkönade miljöer och att undantag från detta ska kunna motiveras utifrån barnets bästa (www.stat-inst.se).

REDOVISNING AV MATERIAL

Introduktion

I det följande redovisar jag det material jag studerat med en publikation åt gången, i bokstavsordning baserat på författarnas efternamn, med Genderpolicy för SiS avslutningsvis. Efterföljande har jag analyserat texterna och jämfört dem, och dragit slutsatser med mina teoretiska anknytningar som bakgrund. I den avslutan-de diskussionen presenterar jag några av mina egna tankar omkring avslutan-det jag funnit och omkring ämnet i allmänhet.

”Ett § 12-hem för flickor – Omdefinitioner i ungdomsvården” av Berit Andersson

Berit Andersson skriver i rapporten om ett behandlingshem som tidigare tagit emot både pojkar och flickor men som nu har konverterat till en flickinstitution. Andersson menar att övergången till flickinstitution är ett exempel på hur kvinno-rummet vinner mark. Idén om kvinnorummet handlar om att då kvinnor i samhäl-let är undanträngda, osynliggjorda och utsatta för förtryck i det patriarkala sam-hället är de i behov av ett utrymme att få utvecklas (Andersson, 1998).

Personalen på flickavdelningen som Andersson besökte, menar att våldet, hoten och rädslan på avdelningen minskat avsevärt, i och med övergången från köns-blandad avdelning till enkönad flickavdelningen, och det har blivit lugnare och mer ordning. Personalen menar att lugnet på avdelningen kommer flickorna till-godo eftersom de då får utrymme att arbeta med sina problem utan att bli indragna i pojkarnas. En annan fördel med en enkönad avdelning är att problem med par-förhållanden inte existerar. Parpar-förhållanden på institution innebär konkurrens och pojkar som ska hävda sig, vilket skapar en oro som stör behandlingen. På den könsblandade avdelningen blev det ofta ett spel mellan pojkarna och flickorna och avdelningen var en könsmarknad där pojkarnas gunst var föremål för konkurrens och flickorna blev antingen passiva eller mycket förförande. Eftersom parterna i förhållandet har problem med sig själva kan inte förhållandet ses som konstruktivt av personalen, utan snarare som en nödlösning. Det var fel typ av kärlek främst för flickorna som blev utnyttjade för att de valde fel partner eller för många part-ners. Andersson menar att sex inom institutionen ses som ett hot eller övergrepp mot flickorna; som ett manligt förtryck eller som ett uttryck för flickornas pro-miskuitet och som flickornas beroende av män och deras behov av ömhet. Flick-orna ses som omogna och lättlurade och blir därför lätt utnyttjade och låter sig bli utnyttjade, vilket har inneburit att flickorna inte anses kunna hantera ett parförhål-lande. Vidare menar man att flickorna inte kunde sätta gränser eller skydda sin kropp, utan de höll fast i pojkarna och lät dem ta över. Personalen menar att kär-leken är ett uttryck för de ungas problem och kan bidra till att förstärka deras pro-blem. Flickorna blev beroende av pojkarna, men borde ha arbetat på att bli själv-ständiga. Parrelationer innebar även ofta att parterna blev som allierade och det blev svårare att komma nära flickan. Det finns emellertid liknande allianser på flickavdelningen i form av bästisrelationen mellan flickorna, s k flickallianser. Relationen blir som ett slutet sällskap och kan göra det svårt för personalen att nå fram (a a).

Den sexuella frizon som då finns på enkönade avdelningar innebär lugn och ro och flickorna kan skyddas mot att bli utnyttjade. De blir mer synliga på

avdel-ningen eftersom de inte behöver lämna plats åt pojkarna. Man menar att flickornas problem yttrar sig i introverta beteenden och pojkarna är mer utagerande. Dessa beteendeskillnader innebar att flickorna på könsblandade avdelningar ofta kom i skymundan eftersom personalen ofta var tvungna att hantera pojkarna och därav kretsade mycket av arbetet och samvaron på institutionen omkring detta. På den enkönade avdelningen får flickornas intressen mer utrymme. De får mer plats att hantera vardagsproblem och att prata om olika saker så som killar och sex, om kropp, kläder och utseende, som intresserar dem. Flickorna har inget större intres-se för exempelvis kanotturer eller andra sportaktiviteter, utan vill hellre åka och handla, spela spel, övningsköra, laga mat eller gå ut och gå. Dessa aktiviteter får större utrymme på avdelningen då pojkar inte finns där. Vidare menar en flicka på avdelningen att det var bättre då det både var flickor och pojkar på samma avdel-ning eftersom det med enbart flickor blir det många intriger och de pratar bakom ryggen på varandra. Andra flickor på avdelningen, som tidigare varit på köns-blandade avdelningar, menar att det känns onaturligt utan pojkar och att den kvinnliga atmosfären är påfrestande (a a).

Problematiken kring sexuella övergrepp har hamnat i fokus på många flickinstitu-tioner. Sexuella utspel från flickornas sida är ett problem på institutionen och ses som ett uttryck för den personliga problematiken och är ett beteende som behöver förändras. Detta uppmärksammande av sexuella övergrepp, incest och kvinno-misshandel har inneburit ett förstärkande av synen på kvinnan som ett offer och flickorna ses som mer skadade och kränkta än pojkarna. Andersson förklarar att ungdomsinstitutionernas traditionella uppgift har varit att kontrollera flickornas sexualitet, oftast i syfte att skydda dem från prostitution. Man omhändertar ofta flickorna för att beskydda dem, inte tillskillnad från många av pojkarnas fall, att de är brottsliga. Tjejerna ses som mer beräknande och hysteriska, medan pojkarna är mer raka tag och därför kan flickor upplevas vara svårare att arbeta med. Poj-karna har begått brott och är våldsamma, vilka är motiv för omhändertagande. Skälen för omhändertagande av flickorna är mer diffusa och handlar ofta om att flickorna avvikit från normer för uppförande och moral, och innefattar ofta sexu-ella handlingar samt en oro för att de ska bli sexuellt utnyttjade. Eftersom flickor-na har en anflickor-nan typ av problematik än pojkarflickor-na, beter de sig därmed annorlunda vilket följaktligen innebär andra praktiska problem i den dagliga samvaron på institutionen. Vidare konstaterade Andersson att personalen oftast gjorde tolk-ningar av flickornas beteende genom att relatera detta till pojkarna (a a).

”Flickan och hästen – Bilder från ett hem för särskild tillsyn” av Sven Forsling

Sven Forsling startade upp institutionen Stall Frossarbo år 1987 eftersom han me-nade att flickor var i en utsatt situation och det var brist på behandlingsalternativ för dem. Det speciella med behandlingshemmet var att det i behandlingssyfte, fanns ett stall med hästar och genom den träning flickorna fick i hästpassning och hästträning, fick de även en yrkesutbildning, förutsatt att de blev godkända. Insti-tutionen var alltså ett behandlingshem, en skola och ett tävlingsstall (Forsling, 2001).

Forsling förklarar att han tidigare varit positivt inställd till samkönade institutioner med motiveringen att hela mänskligheten skulle vistas i den instängda institu-tionsvärlden. Han upptäckte dock relativt fort efter han börjat arbeta på en köns-blandad avdelning, att denna behandlingssituation inte var till flickornas fördel.

Flickorna riskerade att bli sexuellt utnyttjade eller utsatt för våld och de var mer lyhörda för pojkarnas behov än sina egna. Han menar att flickorna behöver vårdas på en enkönad avdelning, eller åtminstone en plats där flickor är i majoritet, för att de ska kunna få möjlighet att ta hand om sig själva (a a).

Vidare förklarar Forsling att han inte valde att ha hästar på behandlingshemmet för det var ett typiskt behandlingsalternativ för flickor, utan för att han hade kun-skap om hästar som han menade sig kunna lära ut. Det hade lika gärna kunnat användas i behandling av pojkar. Forsling var orolig för att verksamheten skulle bli sedd utifrån schablonbilden om att det är något speciellt och fint mellan flickor och hästar. Men det han ville förmedla var att det handlade om livet och inte om denna schablonbild av flickan och hästen. Det fanns diskussioner utanför institu-tionen, om att flickorna på Stall Frossarbo skulle ha varit lättare. Forsling menar att så var inte fallet, men att om man kan ge ungdomar inom tvångsvård valmöj-ligheter är det en fördel som kan göra behandlingsarbetet mer möjligt, men inte nödvändigtvis lättare (a a).

”Barfotabarn – Flickors vandring från LVU till LVM” av Anette Kindstrand och Tomas Theorin

Denna rapports syfte var att söka närma sig en förståelse kring varför vissa flickor med missbruksproblematik, kort efter en LVU-placering blir LVM-placerade. Studien byggdes på journalanteckningar och intervjuer av behandlingspersonal. Kindstrand och Teorin menar att det på könsblandade avdelningar är svårt för flickorna att utveckla en kvinnlig identitet, eftersom kvinnor på könsblandade avdelningar blir ensamma och utsatta i de mansdominerade miljöer. I relationen till övriga kvinnor på behandlingshemmet kan kvinnorna utveckla sin relationella förmåga. Denna förmåga är viktig för att kunna skapa sig en relation till omvärl-den och en positiv relation till pojkvänner och män. Om flickorna inte lyckas fin-na sin kvinnliga identitet i relation till andra vuxfin-na kvinnor, föreligger risk för att de ger sig hän till pojkar och vuxna missbrukande män för att få tillfredställt ett intimitetsbehov. Utformningen av flickans kvinnliga identitet påverkas i hög grad av vuxna kvinnor och män i hennes omgivning, där hon kan lära sig om den egna personen och lära sig om gränssättning (Kindstrand & Theorin, 2002).

Författarna påpekar att flickornas prostitution och sexuella relationer till miss-brukande män och kvinnor, är företeelser som endast blivit föremål för kontroll eller information, på behandlingshemmen de undersökte. Avslutningsvis skriver författarna att man kan få en bättre förståelse omkring sig själv och sitt ursprung om man får tillgång till sin livshistoria, vilket som gäller för både könen (a a). ”Flickorna i fokus – Ett underlag för verksamhetsplaneringen” av Linda Knutsdotter och Margareta Wihlborg

Undersökningen som författarna genomfört bygger på intervjuer av personer från flickavdelningar och könsblandade avdelningar. Författarna har i sin rapport kun-nat konstatera att det finns en överrensstämmelse mellan anledningen till social-tjänstens omhändertagande, det flickor menar att de vill ha hjälp med i behand-lingen och det personalen menar att flickorna behöver hjälp med. Överrensstäm-melsen handlade om att flickorna inom SiS:s institutioner behöver omfattande hjälp för sina psykiska och känslomässiga problem och att vården för de äldre flickorna behöver innehålla missbruksbehandling. Resultaten av forskning har

uppmärksammat att det är problematiskt att finna en effektiv behandlingsmodell för flickor och författarna menar att problemet ligger i att de ursprungliga model-lerna är inrättade för pojkar. Problemen som flickorna och pojkarna har är allvar-liga, men är av olika karaktär. Kriminalitet är mer vanligt hos pojkarna än hos flickorna, och flickorna har ofta mer problem med fysisk och psykisk hälsa och med deras familjerelationer. De har även oftare varit utsatta för sexuella över-grepp och misshandel. Det är mer vanligt att kriminalitet är anledning för omhän-dertagande av pojkarna medan psykiska problem alltid har varit vanligt som moti-vering för omhändertagande av flickor (Knutsdotter & Wihlborg, 2002).

När en grupp av pojkar blir för besvärliga vill man på vissa könsblandade avdel-ningar sätta in en flicka i gruppen eftersom detta anses innebära att pojkarna då sköter sig och blir lugnare, vilket dock är negativt för flickan som får svårt att hävda sig på en könsblandad avdelning. Enligt en behandlare skulle man kunna reducera flickornas utsatthet på könsblandade avdelningar genom att personal-gruppen har en viss könsfördelning och ett visst förhållningssätt och att persona-len lär sig att tränga in i tjejgruppen. Vissa menar dock att det inte är möjligt att helt avlägsna de negativa konsekvenserna. En behandlare menar att pojkarna tar allt för stor plats och flickorna tillintetgörs på könsblandade avdelningar. På ut-redningsavdelningar är emellertid vistelsetiden något kortare, vilket minskar de negativa konsekvenserna av könsblandade avdelningar. På utredningsavdelning-arna kan det till och med finnas positiva aspekter i att blanda flickor och pojkar; man kan då se hur ungdomarna fungerar tillsammans med personer av det andra könet. Miljön på avdelningen ligger även närmare verkligheten vilket är viktigt ur utredningssynpunkt. Man försöker dock på utredningshemmet, undvika att det endast blir en flicka i en pojkgrupp eller omvänt. På en behandlingsavdelning med behandlingstider på fyra år förklarade en behandlare att det inte innebar problem att ha en könsblandad avdelning utan att det var tvärtom. De unga visats då i en mer naturlig miljö och att vara på en enkönad avdelning i flera år vore onaturligt. På det behandlingshemmet behandlaren arbetar ser de till att halva personalen är kvinnor och halva män, vilket ger en balans som innebär att flickorna ges lika stort utrymme som pojkarna. De unga ges även både en kvinna och en man som kontaktpersoner. På ett annat behandlingshem menar en behandlare att argumentet om att en könsblandad avdelning skulle vara en mer naturlig miljö för de unga, inte är tillräckligt som motivering för könsblandade avdelningar eftersom institu-tioner i alla fall inte utgör en naturlig miljö. Hon förklarar att de ungas hormoner blir ett hinder i behandlingsarbetet. Vidare påpekar hon att flickor och pojkar träf-fas då de går i skolan tillsammans, men även där kan de bli tvungna att skilja dem åt för att de ska kunna koncentrera sig (a a).

Vidare menade de flesta som intervjuades i denna undersökning, att flickorna far illa på könsblandade avdelningar och behöver enskilda avdelningar där fokus lig-ger på deras specifika behov. Inte heller är det bra för pojkarna att vistas på köns-blandade avdelningar, men det är oftast flickornas behov som belyses i diskussio-ner om könssegregering. Flickorna anses ha problem med sin sexualitet vilket bl a resulterar i att de tror att de behöver exponera sig själva för att få uppmärksamhet. För pojkarna blir det lugnare på en enkönad avdelning och de kan då koncentrera sig mer på behandlingen (a a).

Författarna förklarar vidare att avdelningar som följer dragspelsprincipen, alltså där platserna kan växla mellan att motta pojkar och flickor, innebär lättare placer-ingar och reducerar tomma platser på institutionerna. Varianten innebär att

plat-serna på institutionerna kan användas mer effektivt. Att ha könsblandade eller enkönade avdelningar kan därmed påverka väntetiderna samt ekonomin. Efterfrå-gan på platser för flickor varierar över tid vilket motiverar dragspelsvarianten. SiS förespråkar dock att flickor och pojkar i första hand ska vårdas på enkönade av-delningar, och på könsblandade avdelningar endast om detta kan motiveras ur behandlingssynpunkt. Slutsatsen som författarna drar utifrån sin rapport är, i lik-het med SiS hållning, att flickor och pojkar bör vårdas på separata avdelningar om inte behandlingsskäl talar för annat (a a).

”Flickor i tvångsvård – Utvärdering av tolvstegsinriktad § 12-vård” av Arne Kristiansen

Rapporten är en utvärdering av flickavdelningen Liljendal på Granhults behand-lingshem. Behandlingshemmet var en könsblandad avdelning som år 2001 skiljde flickorna och pojkarna åt. Avdelningen Liljendal öppnades för flickorna och år 2005 lades verksamheten ned. Verksamheten arbetade utifrån tolvstegsfilosofin och med Minnesotabehandling. Anledningen till att man beslutade att öppna Lil-jendal enbart för flickor var att man på SiS och på Granhults behandlingshem me-nade att flickor med missbruk hade könsspecifika behov och dessa behov bäst skulle kunna tillfredställas i en enkönad miljö. Kristiansens undersökning bygger han på intervjuer han utfört med dem som arbetade på avdelningen. I sin under-sökning utgick han från frågeställningen om huruvida det fanns verksamma inslag i behandlingen som var könsspecifika (Kristiansen, 2005).

På Granhults behandlingshem behandlades flickor generellt längre tid än pojkar. Behandlingsprogrammet för flickor omfattade 40 veckor och 26 veckor för poj-karna. Kristiansen förklarar att eftersom man utgick ifrån att de missbrukande flickorna hade en mer omfattande problematik än pojkarna så behövde de behand-las en längre tid. Institutionschefen förklarade att flickorna fick ett större lugn omkring att vara tjej i behandlingen då pojkar inte behandlades på samma avdel-ning. De hade mer lugn och ro att hantera sin problematik. Vidare försökte perso-nalen att på olika sätt ta hänsyn till den specifika problematik som tjejerna på in-stitutionen hade. En annan i personalen förklarade att klimatet på avdelningen kunde uppfattas som hård, men att det handlar om att flickorna kände en viss trygghet och vågade slappna av och leva ut sina känslor eftersom de inte ständigt behövde ta hänsyn till pojkarna och göra sig fina för dem. Föreståndaren förklara-de vidare, att förklara-det var ett tjejställe och att förklara-de talar om saker som är problem för tjejer så som relationer och destruktiva relationer. En i personalen menade att flickornas problematik till stor del handlade om relationer och att det var viktigt att de lärde sig om skam och hur det fungerar och påverkar en. De arbetade med att stärka sådant som tjejer tycker är roligt, exempelvis att ta hand om sig och massage. I behandlingen lade man vikt på sunda och goda kostvanor och aktivite-terna bestod exempelvis av massage, promenad, yoga och stresshantering. Kristi-ansen poängterar att detta i sig inte innebar att behandlingen hade ett könsperspek-tiv (a a).

Det som var viktigt för flickorna själva för att de skulle kunna utvecklas under behandlingen på institutionen, var att de hade meningsfulla och utvecklande sys-selsättningar. Detta är även faktorer som är av stor betydelse för att pojkar ska utvecklas inom behandlingen. Även om forskningen inte har uppmärksammat skillnader mellan könen vad gäller effektiva behandlingsstrategier är det viktigt att vara medveten om att det finns könsspecifika behov, bl a eftersom villkoren i

missbrukslivet är olika för kvinnor och män, menar Kristiansen. Undersökningar har visat på att den underordnade position som många kvinnor har inom miss-brukslivet är en del av den kvinnliga underordningen i samhället som helhet. Kvinnor är oftast inte kriminella i lika stor utsträckning som män och många har blivit utsatta för sexuellt utnyttjande och misshandel, vilket medför att kvinnliga missbrukare ofta är i en mycket utsatt situation. Kristiansen skriver att vad gäller fruktsamma delar i behandlingar, finns det inte några avgörande skillnader mellan kvinnor och män. Han refererar till en undersökning av Koons et al (Kristiansen refererar här till Andreasen, 2003) som har visat på att interaktionen mellan per-sonalen och övriga klienter har en stor betydelse för god behandling, både för flickor och för pojkar. Undersökningen visade även att flickor upplevde det vara viktigt att behandlingen genomfördes i en trygg miljö där det inte förelåg risk för att bli fysiskt utsatta. Vidare förklarar Kristiansen att man på Liljendal tog stick-provsmässiga drogtest, i form utav urinprov, på flickorna som innebar att de blev tvungna att kissa nakna med en ur personalen som övervakade. Detta var en före-teelse som Kristiansen menade var diskutabel då man kan fråga sig vilket budskap personalen förmedlade till flickorna omkring deras kroppar och position i samhäl-let, eftersom det är en kränkande situation (a a).

Kristiansen uppmärksammade något som han menade var särbehandlande med anledning av kön. Av flickorna som var intagna på Liljendal var där många som var fotbollsintresserade och som därför ville se en VM-match i fotboll som skulle sändas på TV. De nekades detta, men pojkarna på pojkavdelningen fick se mat-chen. Han frågade sig om detta var ett exempel på att normen inom ungdomsvår-den utgår från pojkarna och att flickorna nekades att se fotbollsmatchen eftersom fotboll traditionellt är mansdominerat. Han undrade följaktligen hur flickornas behov i detta sammanhang skiljde sig från pojkarnas. Många av de beskrivningar av flickorna som Kristiansen fick av personalen menade han motsvarade de scha-blonartade bilderna av utsatthet, brister och svårigheter som ofta framkommer i debatten om ungdomsvård för flickor. Genom att man har dessa schablonbilder av flickorna kan det innebära att man tror sig veta hur flickorna fungerar och därför inte anstränger sig för att undersöka hur flickorna faktiskt har haft det och har det. Att avdelningen endast behandlade flickor innebär inte per automatik att man såg till de könsspecifika behov och levnadsvillkor kvinnor har. Om kvinnobehandling på detta sätt är könsneutral och inte aktivt ser till genusfrågor kan det bidra till att upprätthålla könsstereotyperna, menar Kristiansen (a a).

Kristiansen upptäckte i sin utvärdering av Liljendal att personalen betonade flick-ornas problem och svårigheter, och nästan inte alls pekade på deras styrkor. Flick-orna sågs som bärare av problem och de var mycket socialt utsatta. Vidare förvå-nades han över att ingen i personalen talade om könsspecifika inslag i behandling-en när han frågade om vad de mbehandling-enade var betydelsefulla inslag i behandlingbehandling-en och ingen i personalen visste riktigt hur man såg till de könsspecifika aspekterna i behandlingen. Gruppterapin för flickorna gav dem dock möjlighet att på ett tydli-gare sätt hantera de könsspecifika problemen, menade en i personalgruppen. Kris-tiansen förundrades vidare över att ingen i personalgruppen talade om studier eller företrädare för könsperspektiv vad gäller behandling av kvinnliga missbrukare. Att anlägga ett kvinnoperspektiv inom missbrukarvården innebär ett synliggöran-de av kvinnors missbruk vilket följaktligen betonas i behandlingen, förklarar Kris-tiansen. Att inta ett kvinnoperspektiv innebär att man tar hänsyn till sociala, såväl som ekonomiska, indikationer på vad som kan leda flickor och kvinnor in i de-struktiva situationer och därigenom kan man även ge dem verktyg att undvika den

typen av sammanhang. Avslutningsvis konstaterade Kristiansen att det som var könsspecifikt i behandlingen på Liljendal var att flickorna var i klar majoritet (a a).

”Att arbeta med flickor på institution – Att tillgodose flickors särskil-da behov av behandlingsinsatser”

av Wedding Runquist

Ett nätverk angående vård av flickor inom SiS, har upprättats och i föreliggande rapport yttrar sig fem av de institutioner som är delaktiga i nätverket, i syfte att dela med sig av erfarenheter och kunskap (Runquist, 1997).

På ett behandlingshem menar man att det är en självklarhet att flickor och pojkar inte ska vårdas på samma avdelning eftersom flickor ofta är jagsvaga, har dåligt självförtroende och de har svårt att sätta gränser och vill få omedelbar behovstill-fredsställelse samt har mycket störda relationer till pojkar och män. Behandlings-arbetet med jagsvaga flickor handlar om att bygga upp positiva relationer i dennes omgivning, då det är genom relationer som identiteten utvecklas och därigenom kan självförtroendet öka. Att ha könsblandade institutioner är nästan endast till nackdel för flickorna då de hamnar i en underordnad position i förhållande till pojkarna (a a).

Flickorna har svårt att knyta an till andra människor, menar man på ett annat be-handlingshem. Vidare förklarar man att de är kontaktsvaga och därför är svåra att nå fram till i behandlingen. Man vill på avdelningen försöka få flickorna att börja rida för att återupptäcka gamla flickdrömmar som försvunnit i och med missbru-ket och den hårda miljö det har inneburit för många. En behandlare berättar att bilden de ger av flickorna kan verka schablonartad, men att det ofta faktiskt är så att flickorna blivit förälskade i killar som introducerat dem i missbruket och att flickorna ofta haft erfarenheter av prostitution. Flickorna har bristande kunskaper om sin egen kropp och därför har avdelningen en sjuksköterska som kommer emellanåt och talar om bl a sex och samlevnad. En fjärdedel av personalen är män på avdelningen och representerar goda män, vilket är viktigt eftersom många flickor träffat förövare och män som utnyttjat dem. I deras kvinnliga utveckling är det således viktigt att de inser att det finns goda män i samhället (a a).

En annan institution var tidigare könsblandad och man menar att många av flick-orna där kom i skymundan, for illa och var mycket utsatta. En behandlare förkla-rar att flickorna har andra behov i jämförelse med pojkarna; de behöver en annan form av uppmärksamhet och vistelsen på avdelningen ska uppfattas som en frizon. Flickorna är mer introverta och pojkarna mer gruppinriktade och flickorna har ofta mycket dålig relation till deras mamma. Vidare menar man på avdelningen att flickorna behöver utveckla sin kvinnlighet. Vissa går klädda i pösiga kläder för att gömma sin kvinnlighet, och tycker det kan vara påfrestande att visa sig i badklä-der. Man har i och med detta velade ge miljön och inredningen en kvinnlig ut-formning på avdelningen, då man menar att det är viktigt att flickorna känner sig som hemma med tanke på att de ska vistas där en längre tid (a a). Vidare omskrivs även Stall Frossarbo i rapporten, men då jag tagit del av Forslings rapport om denna avdelning har jag här valt att inte redogöra för det framkomna.

”Svensk social barnavård ur ett könsperspektiv 1993 – 2003 – En lit-teraturgenomgång”

av Petra Ulmanen och Gunvor Andersson

Författarna har studerat forskning, undersökningar och statistik som publicerats mellan 1993 och 2003, som haft ett könsperspektiv på den svenska barnavården. De har kunnat konstatera att könsperspektivet i den svenska forskningen angående social barnavård framförallt har fokuserat på flickor som vårdats utanför hemmet och främst inom särskilda ungdomshem. Att SiS för fram en policy om att alla unga inom institutionsvården ska vårdas på enkönade avdelningar, menar förfat-tarna, kan handla om kunskapen om flickors situation på institutionerna, har blivit allt mer omfattande på senare tid. Undersökningar har visat att flickor kan bli sex-uellt utnyttjade och trakasserade av pojkarna, vilket är ett tungt argument för könsdifferentierad vård. På enkönade avdelningar försvinner även problemet med sexuella relationer (Ulmanen & Andersson, 2006).

Ulmanen och Andersson (2006) har vidare kunna konstatera att det finns skillna-der i skälen för omhänskillna-dertagande av flickor och pojkar. Pojkar har i högre ut-sträckning omhändertagits med anledning av kriminella handlingar. Sexuella övergrepp är skäl för omhändertagande av flickorna. Myndigheterna har bedömt de ungas beteende med grund i deras könstillhörighet, vilket följaktligen har inne-burit olika insatser för flickor respektive pojkar. Författarna menar vidare att vil-ket uttryck den unges problem tar sig kan grunda sig på vissa könsskillnader. Där-av kan det, baserat på de generella skillnaderna i beteende och behov mellan kö-nen, vara motiverat med en könsuppdelning i behandlingen. De vill dock även poängtera att denna typ av generaliseringar innebär en risk för att de ungas indivi-duella behov överskuggas av de traditionella föreställningarna om könsskillnader. Vidare kan detta innebära att man reproducerar de traditionella könsspecifika normerna och följaktligen upprätthåller det ojämställda samhället. Författarna har sett exempel på att man hanterar de ungas problem på olika sätt beroende på om de tillhör en flicka eller en pojke, exempelvis om det handlar om missbruk, tidig sexuell debut eller många samlagspartner. Har en flicka en tidig sexuell debut ses detta som ett problem, men inte då det handlar om en pojke, vilket författarna tol-kar som att vården har ett könstänkande som präglas av traditionella föreställning-ar och normer. Författföreställning-arna förklföreställning-arföreställning-ar vidföreställning-are att det endast är flickors sexualitet som anses vara ett tecken på problem, inte pojkarnas, trots studier som visar på att en tidig sexdebut är tecken på problem för den unge, oavsett kön. Inom vissa delar av barnavården, skriver författarna, fokuserar man på flickornas sexuella handlingar, utan att se till pojkarnas ansvar vid eventuella övergrepp, vilket innebär ett skuld-beläggande av flickorna och ett friande från ansvar för pojkarna. Flickorna blir föremål för ett offertänkande då man har fokus på deras övergreppsproblematik, vilket medför att flickornas styrkor kommer i skymundan och vägen till ett bättre liv blir mer problemfylld. Genom att framhäva flickornas styrkor kan man guida väg för ett liv bortom deras utsatthet, utan att undervärdera den. Man har alltså på de särskilda ungdomshemmen dels fokus på flickornas utlevande sexualitet och dels på deras utsatthet i form utav sexuella övergrepp. Författarna menar dock att man på hemmen har problem att hantera dessa båda företeelser i behandlingsarbe-tet (a a).

Genom uppdelningen av flickor och pojkar inom institutionsvården framhäver man könsskillnader, vilket både kan vara bra och dåligt, menar författarna. Å ena sidan behöver orättvisa förhållanden framhävas för att kunna skapa mer rättvisa förhållanden. Å andra sidan kan betonandet av könsskillnader även innebära ett