Sekelskiftet vid millennieskiftet
Hösten 2012 gick följande rader att läsa i en artikel i Dagens Nyheter med titeln ”Renäs-sans för Östermalmsvåning”:
Ett hem med villakänsla mitt på Östermalm. Det har Christine Stein och hennes sambo Fredrik ska-pat av en nedsliten förskola. Bakom sänkta tak och lager av färg hittade de stuckaturer och andra fina inredningsdetaljer, som de nu förenat med modern inredning (Sjöblom 2012).
I citatet beskrivs i målande ordalag hur en bo-stad från förra sekelskiftet räddas av några entusiaster som ger de bevarade detaljerna ett nytt liv och samtidigt skapar sitt moderna drömboende. I exemplet finns en intressant växelverkan mellan viljan att återskapa eller restaurera originaldetaljer å ena sidan och målet att skapa ett modernt hem å den andra, en fokusering som är vanlig i sammanhang där sekelskiftesbostaden idag omskrivs och marknadsförs. Syftet med denna text är att diskutera hur dessa två drömmar, drömmen om vad som skulle kunna kallas ”den auten-tiska bostaden” och drömmen om det ”mo-derna boendet”, kan förenas och samexiste-ra.1 Med hjälp av en analys av olika berättel-ser kring förra sekelskiftets bostäder, förmed-lade i såväl vardagssamtal som i olika mediesammanhang, vill jag belysa vilka vär-deringar om dessa bostäder som florerar idag samt vilken syn på begreppet sekelskifte de ger upphov till. Det handlar följaktligen om att lyfta fram både synen på historien och konstruktionen av samtida bostadsideal, lik-som deras förhållande till varandra.
För att komma åt hur idéer om sekelskiftets bostad figurerar i olika samhälleliga samman-hang arbetar jag med två kategorier av mate-rial: dels intervjuer med människor bosatta i bostadsrätter i Stockholms innerstad och när-förorter ursprungligen byggda under åren 1880−1915, dels bostadsannonser från för-säljningar av bostäder byggda under samma tid och i samma områden.2 Genom intervjuer-na vill jag försöka fånga upp vardagliga upp-fattningar om såväl sekelskiftets bostäder och arkitektur som mer allmänna idéer om histo-ria och modernitet. Bostadsannonserna ser jag som ett material som kan visa på mediali-seringen, det vill säga formulerandet och spridningen, av dessa idéer. Jag betraktar så-väl de utvalda orden, skrivna och talade, som de visuella uttrycken i mitt material som dis-kursiva utsagor som tillsammans formar en bild av vad sekelskiftets arkitektur är idag. Allting som uttalas om sekelskiftets bostäder är därför med och formar hur vi ser på och an-vänder denna bostadstyp och bruket påverkar i sin tur den diskursiva praktiken (Fairclough 1992:60).
I de intervjuer jag genomfört har samtalen kretsat kring frågor om uppskattade egenska-per i bostaden, om bostadens historia, genom-förda och drömda renoveringar, tankar kring inredning och bruk av bostaden.3 De bostäder jag har besökt i min intervjustudie befinner sig storleksmässigt inom spannet ett rum med kokvrå på 26 kvadratmeter till 5,5 rum och kök på 130 kvadratmeter. Informanterna be-står av en blandning av singlar, ensamstående
Det förra sekelskiftets bostäder idag
med barn, samboende utan barn, samboende med barn och samboende med utflyttade barn. Alla tillhör dock vad som skulle kunna kallas en urban medelklass, eller möjligtvis vad Richard Florida kategoriserar som ”den kreativa klassen” 4 (Florida 2006: 42, 102− 103). Det handlar, oavsett benämning, om privilegierade människor med ekonomiska och kulturella resurser att välja sin livsstil och sitt boende och det är en grupp människor där bostaden är en viktig statusgivande och iden-titetsskapande symbol (Willén 2012: 48). Va-let att bo i en sekelskiftesbostad skiljer sig åt mellan informanterna, men de förenas ändå i sin syn på sekelskiftets arkitektur som någon-ting eftersträvansvärt.
Vid sökningen av bostadsannonser på hemnet.se användes kombinationen av sökor-den sekelskifte och modern/t.Avgränsningen till dessa två sökord gjordes för att ringa in bostäder där mötet mellan gammalt och nytt tydligt framträder i såväl text som bild. En bostadsannons är en intressant materialkate-gori eftersom den kan sägas befinna sig nå-gonstans mitt emellan traditionellt reklam-material och de mer beskrivande livsstilsre-portagen som återfinns i inredningstidningar. De balanserar också mellan det offentligt till-rättalagda och det intima och privata. I bo-stadsannonsen tydliggörs vilka egenskaper hos en bostad som anses vara säljande just nu. Bland de utvalda bostadsannonserna är den minsta bostaden en enrumslägenhet på 24 kvadratmeter och den största en våning på sju rum och kök på 340 kvadratmeter. Den vanli-gast förekommande storleken i mitt annons-material är 2−3 rum och kök.
Med autentiska ambitioner Det eftertraktade sekelskiftet
Intresset för det förra sekelskiftets bostäder har legat på en konstant hög nivå i Sverige de senaste 15−20 åren. Enligt en konsument-undersökning från Fastighetsbyrån är sekel-skifte, i betydelsen sekelskiftet 1800−1900, tillsammans med nyproducerat de definierade
”tids”- eller ”stilepoker” som är mest efter-traktade när människor letar ny bostad (Fas-tighetsbyrån 2013).5 2012 hamnade ”sekel-skifte” på 21:a plats på listan över de vanli-gaste sökorden på hemnet.se, ”nyproduktion” hamnade sju platser längre ner och ”funkis” först på plats 66 (Hemnet magazine 7/1 2013). Ju äldre bostaden är, desto dyrare är dessutom kvadratmeterpriset (Backlund 2015). Det höga priset är förstås något som också har att göra med att äldre bostäder ofta återfinns i de attraktiva centrala delarna av en stad. Det förra sekelskiftets bostäder är idag förbehållen en grupp av människor som har tillräckliga ekonomiska resurser för att ha råd med att såväl köpa som iordningställa dem. Men frågan är vad det egentligen är som gör att sekelskiftets bostäder har fått denna fram-trädande statusposition?
Av mina informanter är det Lisa och An-ders, ett gift par strax över 30 år, som tydli-gast uttalar att de specifikt letade efter en se-kelskiftesbostad när de skulle köpa nytt boen-de.6 De berättar att de tidigare bott utanför tul-larna i en 1980-talsfastighet och hade ett byggår kring förra sekelskiftet som ett av sina krav när de letade ny lägenhet.
Lisa: Jag ville ha balkong, högt läge, soligt läge och så sekelskifte med alla detaljer och sen om det inte var en trea så skulle det gå att bygga om till en trea.
Andra informanter letade inte i första hand ef-ter en sekelskiftsbostad utan en lägenhet de tilltalades av och hade råd med, men såg se-kelskifte som en fin bonus, som till exempel 31-årige Samuel och hans sambo.7
Samuel: Vi har alltid gillat sekelskifte så det såg vi ju som en bonus, lite grand som vi såg en balkong som en bonus. Nu blev det ingen balkong, men det blev sekelskifte.
Ytterligare andra informanter menar att de ut-gick ifrån läget i första hand, och att sekel-skiftesboendet därför blev ett sekundärt val. Martina, gift trebarnsmor strax över 40 år,
be-rättar att hon och hennes man ville bo i Vasa-stan där de alltid bott och att de ville ha en bo-stad med högt i tak.8 Dessa kriterier har fått dem att gång efter annan välja en sekelskif-teslägenhet.
Martina: (…) om man kollar tillbaka på alla som vi har bott på så har det varit sekelskiftes allihop. Tydligen så letar vi efter sådant ändå, men inte nå-got uttalat att vi måste ha sekelskifte. Men det är mera att man har bott i det en gång och sen kom-mer in i de här som är nybyggda så är det inte lika mycket rymd då känns det genast som att det krymper, taket går emot en nästan. Det är väl där-för som man fastnar där-för dom.
Arkitektur från det förra sekelskiftet blir i de ovanstående tre citaten någonting som före-ställs tillföra extra kvaliteter till bostaden, precis som exempelvis en balkong, högt i tak eller ett extra rum också anses göra. Det är ingenting som är nödvändigt men någonting som skapar en känsla av det där ”lilla extra”.
Men vad är det egentligen hos sekelskiftets arkitektur som anses skapa den där speciella känslan? Ett bra sammanfattande svar över de uppskattade kvaliteterna i en sekelskiftes-bostad ges av Elsa, 35, när hon redogör för vad hon drömde om när hon och sambon Henrik letade efter en ny bostad.9
Elsa: Det är trägolven, så är det de stora fönstren, gärna med spröjs och så, (…) och så är det takhöj-den. Det är dom tre. Oftast är det fina dörrar med speglar i, vi har inte jättefina dörrar i vår lägenhet, men det kan vara väldigt fina dörrar. Sen tycker jag nog också att det är lite mer vinklar och vrår. (…) Det brukar vara någon serveringsgång, det går lite snett. (…) Planlösningen är bättre tycker jag, den är lite mer dynamisk.
De egenskaper som framträder som uppskat-tade i berättelserna om valet av en sekelskif-tesbostad är precis som hos Elsa högt i tak, trägolv och stora spröjsade fönster men även stuckaturer och kakelugnar. Något som också lyfts fram som positivt av flertalet informan-ter är det oförutsägbara hos äldre bostäder, det vill säga spännande vinklar och vrår såväl
i bostaden som i kvartersstrukturen och på fastigheternas innergårdar. Men även mer odefinierbara funktioner ges en betydande roll i intervjuerna. 30-åriga Filippa säger så här om sin och sambon Antons tvårumslägen-het i Liljeholmen.10
Filippa: (…) Det är mysigare. Den här lägenheten är mysig både på vintern och på sommaren tycker jag. Den är trevlig på vintern och på sommaren är den ljus, det är mycket ljusinsläpp och stora föns-ter. Men det är svårt att beskriva känslan. (…) Ele-menten är lite charmiga, allt möjligt som är char-migt.
Uttryck som trevlig, mysig, charmig och dy-namisk tyder på att sekelskiftets arkitektur betraktas som någonting med en slags inne-boende kraft att väcka olika sorters känslor. Till och med sådana basala ting som elradia-torer kan ses som charmiga om de befinner sig i en sekelskiftesmiljö. Ett intressant påpe-kande kommer från Matilda, ensamstående mamma i 35-årsåldern, som menar att en lä-genhet från sekelskiftet ”står för sig själv”.11 Med det menar hon att den har så många in-byggda kvaliteter att den ställer lägre krav på inredning än andra typer av bostäder eftersom den ändå framstår som hemtrevlig och vack-er. I intervjuerna blir det tydligt att det är de bevarade arkitektoniska detaljerna och käns-lan de skapar som tillsammans formar bilden av sekelskiftet som någonting speciellt och eftersträvansvärt.
Även i bostadsannonserna är det de arki-tektoniska egenskaperna ljus, takhöjd, trä-golv, spröjsade fönster och bevarade snicke-rier som främst används för att beskriva se-kelskiftets arkitektur. Så här ser det ut i några exempel från de analyserade annonserna: Ett exklusivt och samtidigt modernt boende med härlig takhöjd, stuckatur, takrosetter, spegeldörrar och genomgående vackra oljade golvplank (Grev-gatan 52).
***
Med en av Stockholms toppadresser, intill Karla-vägen och ett stenkast från Stureplan och
Strand-vägen, finns denna luftiga etta som är såväl char-mig som full av möjligheter. Tre stora fönster mot ett lugnt stycke av Grevgatan, synnerligen generös takhöjd och speglade originaldörrar ger bostaden gott om karaktär (Grevgatan 57).
***
Väl inne i denna exklusiva mini-tvåa möts du av en generös takhöjd som skapar en härlig känsla av rymd och en tidlös atmosfär. Här finns vackra ori-ginalgolv, höga fönsterpartier (genomgående 3-glas) med djupa nischer och fina tidstypiska snickerier (Högbergsgatan).
Beskrivningarna av de uppskattade kvalite-terna hos sekelskiftets arkitektur är som sy-nes många gånger likartade i intervjuerna och i annonserna. Även i annonserna före-kommer de mer svårdefinierade egenskaper-na hos sekelskiftets arkitektur. Charmig är en framträdande egenskap, men också ut-trycken karaktär, exklusiv, rymd och vacker används för att sätta ord på de känslor som sekelskiftets arkitektur beskrivs väcka. Det
som utgör den största skillnaden mellan mina materialkategorier är hur de arkitekto-niska originalinslagen presenteras i annon-sernas iscensatta miljöer. På annonannon-sernas fo-tografier avbildas detaljer av takrosetter, trä-golv, stuckaturer och spegeldörrar tagna ur sitt sammanhang och framställda på liknan-de sätt som påkostad eller unik inredning som exempelvis blomvaser eller designade lampor. Bilderna är ofta rikligt ljussatta och överexponerade för att betona de ljusa, vita och exklusiva miljöerna. Liksom tydligt framgår av bilden ovan.
Idealet med den ljusa, vita och tillrättalag-da sekelskiftesbostaden där originalsnickeri-erna enbart framstår som inredningsdetaljer är väl utbredd och förmedlas förutom i bo-stadsannonserna också i exempelvis inred-ningstidningar, dagstidningarnas bostadsre-portage, i spelfilmer och reklammaterial. Den vitmålade sekelskiftesmiljön används dess-utom återkommande som en scen i
marknads-På fotografiet syns tydligt hur fokus ligger på de äldre arkitektoniska inslagen som exempelvis trägolv, spegelprofiler, rutiga stengolv och takstuckaturer, ett fokus som gör att dessa framträder som enbart detaljer snarare än som del av en större helhet.
föringen av exempelvis möbler, mode och smink, som för att förmedla en känsla av klass, lyx och kvalitet.
Det gamla fina sekelskiftet
Dagens syn på sekelskiftets arkitektur som någonting självklart vackert, charmigt och ef-tersträvansvärt bör ses i ljuset av hur den har betraktats under 1900-talet. Byggnaderna och bostäderna uppförda på sent 1800-tal och ti-digt 1900-tal hade egentligen en ganska kort blomstringsperiod och kom snart att utsättas för kritik från olika håll. Arkitekten Gustav Lindgren debatterade 1891 tidens syn på arki-tektur i Teknisk tidskrift. Han menade att de så kallade hyreskasernerna enbart var byggda för att göra en bra affär och han var kritisk till utformningen av sin samtids arkitektur som han ansåg vara falsk och klädd i ”all upptänk-lig, meningslös grannlåt” (Eriksson 2000: 157). Även arkitekten Ragnar Östberg hyste liknande åsikter och beskrev vad han kallade för ”ladugårdsstilen” på följande vis:
Det är en inkarnation av arkitektonisk osedlighet, och som sådan också livsfarlig att umgås med, ty under prålet av tänkbar påklistrad grannlåt à la bon marché saknar den vart uns av själsligt innehåll. De som ögon hava blunda helst vid förbigående, men mycket folk går ändå in, hyr sig rum och lever där (Eriksson 2000:158).
När de äldre stadskärnorna skulle uppdateras till moderna stadsideal under mitten av 1900-talet var det bostadshusen från åren runt sekelskiftet 1800−1900 som råkade värst ut. I den bostadssociala utredningens betänkande om sanering från 1947, pekade författarna ut varför denna bebyggelse ansågs vara så brist-fällig. Det handlade dels om storleken, där mindre lägenheter ansågs icke funktionella, dels om att det sena 1800-talets stadsbebyg-gelse kunde ge psykiskt obehag (SOU 1947: 26, 46). En konsekvens av detta synsätt var att stora delar av bebyggelsen från denna tid fö-reslogs att rivas och att den som bevarades skulle genomgå omfattande ombyggnationer. I utredningen Ombyggnad. Utredning om
hy-reshus, egna hem och bruksbostäder 1880− 1935 från 1955 formulerar författarna idéer om hur det äldre bostadsbeståndet skulle an-passas till den nya tidens krav på moderna och bekväma bostäder. I utredningen ryms också tidens syn på bostadsbeståndet från se-kelskiftet 1800−1900.
Beståndet av bostadshus från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ställer vid ombyggnad inte samma fordringar på pietetsfull behandling som äldre hus. Kravet på hänsyn och äkthet som ställs vid restaurering av historiska byggnader kan dock ha något att lära också den som sysslar med ombyggnation av nyare bostadshus (Thunström och Johansson 1955:20).
Det som idag ses som charmigt, trånga går-dar, sneda vinkla och utsmyckade snickerier, var långt in på 1900-talet tecken på dålig ar-kitektonisk kvalitet. Synen på sekelskiftets arkitektur började dock förändras under 1970-talet. I en rapport om varsamt renove-rande från Byggforskningen 1976 lyfter Ing-ela Blomberg och Eva Eisenhauer fram sekel-skiftets bostäder som ett byggnadsarv med egna unika egenskaper värda att bevara (Blomberg och Eisenhauer 1976). Deras syn-sätt är karaktäristiskt för en tid där frågor om byggnadsvård och en ändrad syn på arkitektur och bebyggelse påverkade samhällsklimatet. I sin avhandling om Göteborgsstadsdelen Haga undersöker Ingrid Martins Holmberg begreppet ”det gamla” och vad det getts för betydelse i 1900-talets historieskrivning kring sekelskiftesbebyggelsen i området (Holmberg 1997:69). ”Det gamla” användes vid sekelskiftet 1800−1900 som en beteck-ning för den äldre, ”ociviliserade” bebyggel-sen utanför staden, konstaterar Holmberg, men börjar under mitten av 1900-talet före-komma som en positiv stämpel på stadsbe-byggelse från 1700-talet eller senare. Det var först när Haga under senare delen av 1900-talet blev föremål för olika bevarandepro-gram som idéer om ”det gamla fina Haga” kom att konstrueras materiellt i form av ett
idealt sekelskifte, menar Holmberg. På lik-nande sätt har synen på Stockholms sekelskif-tesarkitektur också genomgått en värdeför-ändring under 1900-talet, från att ha betrak-tats som ”dålig arkitektur” till att beskrivas som just ”det gamla fina sekelskiftet”. Och precis som i fallet med Haga är det just ett idealt sekelskifte som står i fokus när dessa bostäder idag ska renoveras och uppdateras till vår tids krav.
Parallellt med den förändrade synen på se-kelskiftets arkitektur har det också skett en förskjutning i målgrupp för bostäderna i såväl Haga som i flertalet områden i Stockholms innerstad, från en traditionell arbetarklass till en urban medelklass. Med detta har också sy-nen på vad en bostad är och hur den ska fun-gera förändrats. När sekelskiftets bostad om-famnas och definieras av en välanpassad och köpstark medelklass får den idag, till skillnad från på 1950-talet, symbolisera historia, kva-litet och äkthet. Detta trots att många av hu-sen byggdes på spekulation och sekelskiftets bostäder i själva verket var del i en relativt kortlivad tradition. I vår tid framstår sekel-skiftets arkitektur som placerat inom ramarna för ”den goda smaken”, åtminstone i sin vit-målade och moderniserade version, och den skapar förutsättningar för ett eftertraktat och statusfyllt boende.
Att (åter)skapa sekelskiftet
I allmänhet finns ett stort intresse för bostadens historia och ursprungliga förutsättningar hos de personer jag har mött i mina intervjuer. Det finns också en medvetenhet om att bostadens utseende och funktion har ändrats över tid.
Katarina bor med sin man i en 5-rumslä-genhet på Östermalm.12 När de flyttade till genheten från en stor sekelskiftesvilla var lä-genheten ombyggd till kontor med sänkta tak och dolda ursprungliga snickerier. De har lagt ner mycket tid och pengar på att få den i be-boeligt skick och med sekelskifteskänslan återskapad. Katarina har varit noga såväl med materialval, utformning som funktion, och
berättar att hon och hennes man ”har återställt stuckaturer och alla golv, de hade lagt för gol-ven, vi har lagt ny stjärnparkett (…)”. Efter-som lägenheten i stor utsträckning var obe-boelig när de köpte den fanns också möjlighe-ten att skapa om den efter egna behov vid re-noveringen.
Katarina: Jag gick till stadsbyggnadskontoret och kollade upp ritningarna för jag ville veta hur det hade sett ut från början för jag tänkte att vi kunde se hur mycket hänsyn kunde vi ta till det. Köket hade ju legat där längst bort och där finns ju köksingång-en och jungfrukammarköksingång-en (...) och sköksingång-en kommer det här rummet (centralt i lägenheten) som vi har gjort till kök som antagligen var ett stort matrum.
Katarina är tydlig med att det var viktigt att trots byggnadsvårdsambitionerna få flytta och placera bostadens bekvämlighetsfunktio-ner där de ville ha dem. I lägenheten är såväl väggar som snickerier vitmålade, vilket för-stärker intrycket av en bostad anpassad för 2000-talet. Att bevara sekelskiftet handlar i detta fall, om att (åter)skapa vissa materiella attribut och en känsla av förra sekelskiftet, men inte om att bevara eller återskapa rums-liga eller praktiska funktioner.
Flera andra informanter talar om hur de ve-lat att deras ombyggnationer och renovering-ar ska hrenovering-armoniera med den befintliga bosta-den och med deras bild av hur bosta-den sett ut i ur-sprungligt skick. Anders och Lisa köpte sin tvårumslägenhet med målet att bygga om den till en trea. Det gamla köket delades då upp i två rumsligheter, där delen närmast fönstret gjordes till ett litet sovrum och den resterande delen, med köksutrustningen, öppnades upp mot rummet intill. Sovrummet och vardags-rummet fick samtidigt byta plats. Trots den nya och moderna planlösningen vinnlade de sig om att ge de nya delarna i bostaden ett ut-tryck som passar de äldre delarna. De har bland annat låtit tillverka nya foder för att ef-terlikna de gamla.
Anders: Alla foder är i samma utförande. Likadant som originalet så att det ändå ska harmoniera lite
grand. Och det är ju också en sådan grej att det finns ju foder som ser nästan likadana ut men det vill man ju kanske inte plocka dit. För det är ingen jätteskillnad i kostnad på det, det var bara att det tog sex, sju veckor att få grejerna.
Precis som Katarina har de också gjort stora strukturella förändringar i bostaden när de byggt om den från en tvårumsbostad till en lä-genhet med tre rum och kök. Viljan att åter-skapa gäller dock enbart vissa delar av bosta-den. Köket har till exempel gjorts helt mo-dernt. Lisa och Anders berättar också att de känner en viss ambivalens över att bo i en äld-re bostad. Det finns vissa saker de menar att de inte kan göra, som exempelvis att riva ut kakelugnen i sovrummet för att få den stora klädkammare i sovrummet som de önskar sig. Även Henrik och Elsa ger exempel på situa-tioner när moderna önskemål står mot ett be-varande eller återskapande. Även i detta fall är det kakelugnen som befinner sig i fokus. De berättar om en genomförd planändring som på flera sätt påverkar deras användande av bostaden idag. När en tidigare ägare bygg-de ett orbygg-dentligt badrum visabygg-de bygg-det sig att möjligheten att åter sätta in en kakelugn i var-dagsrummet försvann.
Henrik: Kakelugnen var ett drömprojekt (…) som faktiskt föll på badrumsomgörningen. Dom har snott en av rökkanalerna vilket gör att det inte gick att koppla upp bara rakt upp.
Elsa: Man måste renovera hela skorstenen. Henrik: Man var tvungen att ha en skåpfläkt och si-dogrejer och det ena med det andra med det tredje. Det gick inte helt enkelt.
Även andra drömmar har fått stryka på foten i och med byggandet av badrummet. Det fanns ursprungligen en dörr in i sovrummet från hallen, vilken nu försvunnit och försvå-rar deras önskan om att bygga om lägenheten till en trerumslägenhet genom att dela upp det nu rymliga sovrummet i två delar. Nutida be-hov står i dessa exempel både mot drömmar om eller respekt för det gamla och mot dröm-mar om andra moderna funktioner. Framför
allt kakelugnen fungerar i dessa exempel som en symbol för det ursprungliga och autentis-ka, oavsett om den är önskad eller inte.
I bostadsannonserna är det som redan på-pekats av stor vikt att framhålla blandningen av de bevarade detaljerna och resterna från byggåret. Detta görs dock nästan uteslutande i relation till det föreställt moderna och står sällan helt för sig självt. I annonserna används renovering som ett positivt begrepp både när den redan är gjord och när den beskrivs som en möjlighet:
Brf Gnistan 4 upplåter nu denna lägenhet som i en handvändning kan bli en toppenfin minitvåa på en av Stockholms mest eftertraktade adresser, intill Karlavägen. Låg avgift, bevarad sekelskiftescharm och generös takhöjd ger alla förutsättningar för att skapa ett drömhem i en vacker samt stambytt fas-tighet (Grevgatan 57).
I detta exempel blir det tydligt hur ekonomis-ka, estetiska och tekniska kvaliteter hos bo-staden smälter samman när det i en och sam-ma mening nämns att avgiften är låg, fastig-heten är vacker och att stambyte är genom-fört. Det går inte att fastställa en inbördes rangordning mellan dessa egenskaper. I de analyserade annonserna framställs renove-ring just främst som ett sätt att fullända bosta-dens potential genom att bygga in moderna funktioner och moderna inredningsideal, inte om att återskapa det äldre utseendet. Bland bostadsannonserna har ett flertal lägenheter en öppen planlösning mellan kök och var-dagsrum, vilken omnämns i ordalag av mo-dern, social, luftig och ljus. I dessa fall märks liten skillnad i hur dessa äldre bostäder be-skrivs i jämförelse med nyproducerade bostä-der med en öppen planlösning, det är samma betoning på de sociala och ljusa ytorna (Willén 2012). I bostadsannonserna framträ-der även badrummen och köken med sina vita ytskikt och integrerade utrustning, lika stan-dardiserade som i nybyggda lägenheter, trots att sekelskiftet i övrigt ofta beskrivs som nå-gonting bortom det standardiserade.
Fotografiet avbildar ett typiskt exempel på ett helt moderniserat kök placerat i ett rum med vitmålade väggar och utrustat med vita, släta luckor. Enbart formerna på de äldre fönsterpartierna tillsammans med utsikten från avslöjar att detta är en bostad just från det förra sekelskiftet.
Bilden visar upp en tillrättalagd och vitmålad sekelskiftesdröm där moderna möbler och designklassiker samsas med bevarade snickerier och en ornamenterad kakelugn.
Holmberg menar att vi kan förstå och dis-kutera synen på historia och kulturella värden genom att analysera bostadsannonser för äld-re bostäder. I dessa annonser finns, menar hon, en tydlig vilja att både betona de gamla och unika inslagen och att förankra dessa i vår samtid. Detta görs framförallt genom att lyfta fram köken och badrummen som moderna och samtida (Holmberg 1997: 56−64). I de analyserade annonserna i mitt material, men också i intervjuerna, är denna dubbelhet näs-tan överdrivet tydlig. I alla citaten ovan fram-träder en idé om vad som idag anses vara värt att bevara eller återskapa i det förra sekelskif-tets bostäder, främst känslan eller detaljer som kakelugnar, stuckaturer och snickerier, och vad som inte i samma utsträckning är det, nämligen originalplanlösningar, ursprungliga färgsättningar samt badrum och kök. Det som bevaras är det som kan sägas ge en känsla av någon typ av mervärde, som exempelvis sta-tus eller individualitet åt dess ägare. Jag har i en artikel i Bebyggelsehistorisk tidsskift dis-kuterat förekomsten av nyproducerade kök i historiska stilar, till exempel lantkök och se-kelskifteskök, och hur de skapar en drömbild av ett förflutet och förankrar moderna bostä-der och bostadsideal i en historisk tradition (Willén 2014). I bostadsannonsmaterialet är det som redan påpekats den omvända relatio-nen som råder, köken bryter mot idéer om nå-got historiskt korrekt och blir tydliga re-presentanter för en modern tid och funktion som tar de historiska bostäderna in i nutiden. Växelverkan mellan det gamla och det nya fyller dock en liknande funktion i de båda ex-emplen, nämligen att skapa legitimitet, såväl för de moderna eller historiska inslagen som för själva omvandlingen av bostaden.
Men det är inte enbart samspelet mellan det gamla och det nya som är ett viktigt mål i uppgraderingen av det förra sekelskiftets bo-städer. Själva behovet att ständigt göra om, förbättra eller drömma om förändring är vik-tiga aktiviteter för medelklassen, menar stats-vetaren Gina Gustavsson. Denna vilja har
dessutom vuxit sig allt starkare i takt med att traditionella klass- och individualitetsmarkö-rer blivit allt mer osynliga (Asker 2015). Et-nologen Maria Strannegård konstaterar att det de senaste åren går att urskilja en tydlig este-tisering av vardagslivet som manifesteras ge-nom en vilja att uttrycka sin personlighet medelst design. Det handlar både om att ge-nom konsumtion förflytta sig själv till en an-nan, mer attraktiv plats (eller tid) och om att skapa sig ett nytt jag, menar hon (Strannegård 2009: 65). Kulturgeografen Elisabeth Lilja hävdar att en av huvudingredienserna i upp-rustandet av äldre nedgångna stadsdelar är just drömmen om att återställa staden till sin forna glans (Lilja 2011:31). Möjligheten att rädda en försummad sekelskiftesbostad ger således människor chansen att transformera såväl sig själva som sin omvärld och längtan efter någonting nytt och bättre blir en del i en identitetsskapande process, där man gör sig själv och sin omgivning till ett livsstilsprojekt för att fylla livet med större mening.
Ett autentiskt sekelskifte?
Intresset för historia handlar många gånger också om att vara nyfiken på bostaden, områ-det där bostaden finns eller tiden när bostaden byggdes. Matilda berättar att hon ibland fun-derar över vilka som bott i huset och i närom-rådet.
Matilda: Jag tycker om känslan av att det här har varit slum en gång i tiden, men nu är det fint igen. Maja: Tänker du ibland på de människor som kan-ske har bott här?
Matilda: Ja jättemycket! Jag tänker mycket på det. Nu har den här byggts om, men särskilt i min förra lägenhet som aldrig byggts om så tänkte jag på hur många kan ha bott här tidigare och var (…), ja väl-digt mycket.
Vid mötet med Kerstin och Sven, ett par i 70-årsåldern, berättar de om vilka sam-hällskategorier som har bott var på gatan och om kända personer som tidigare har varit bo-satta i huset.13 Jag blir till och med visad
vin-den där det finns en modell över en arkitek-turdetalj kvarlämnad av en känd svensk arki-tekt som bodde i huset under tidigt 1900-tal. Elsa och Henrik berättar med sorg i rösten om hur det gick till när kakelugnarna under mit-ten av 1900-talet revs ut från deras fastighet och slängdes på sjöbotten. Avlägsnandet av kakelugnarna, som ursprungligen var en sym-bol för den moderna och bekväma tidens in-tåg, är idag en berättelse om ovarsamhet och rivningshysteri. En liknande betydelseför-skjutning finns hos Anton i hans berättelse om vad som syns på gamla fotografier från början av 1900-talet, som avbildar hans hus och omgivningarna när huset precis var upp-fört: ”Mellan oss och bron låg det jävligt my-siga längor, men det var säkert halvgetto på den tiden.” Det som en gång i tiden var tecken på fattigdom och misär blir i dagens berättel-ser istället symboler för det idylliska och pit-toreska.
Det är tydligt att dessa historier från förr, oavsett om de handlar om positiva eller ne-gativa händelser, bidrar till att skapa en dju-pare betydelse av platsen och en känsla av förankring i det förflutna. Strannegård defi-nierar i sin avhandling om designhotell det hon kallar känsloekonomin, ett ekonomiskt system som erbjuder möjligheter att fly verkligheten och där ”emotionella värden blivit hårdvaluta” (Strannegård 2009:162, 178). Vår tids tydliga uppskattande och ro-mantiserande av det förra sekelskiftets bo-städer skulle delvis också kunna förklaras genom känsloekonomins logik, där sökandet efter känsloupplevelser är ett fundamentalt inslag. Sekelskiftets bostäder och de histo-riska berättelser som omgärdar dem erbjuder någonting som går utöver vardagens basala behov genom att de skapar känslan av en större värld och av en flykt bort, till en annan plats, en annan tid eller ett annat jag. När människor köper en äldre bostad konsume-rar de också en statusfylld kringhistoria som de kan väva samman med sin egen livsberät-telse, en livsberättelse som i sin tur kan
an-vändas i marknadsföringen av det egna jaget gentemot andra.
Oavsett om de historiska referenserna handlar om materiella frågor eller livsöden har dessa föreställningar om det förflutna en mycket betydelsefull roll i skapandet av nuti-da idéer om hur det förra sekelskiftets arki-tektur såg ut och uppfattades. Frågan är vil-ken historia det är som lyfts fram i det stude-rade materialet, hur den är konstruerad och hur den används. För att närma mig dessa frå-gor använder jag begreppet historiebruk så som Peter Aronsson definierar det. Historie-bruk menar han är ”[d]e processer där delar av historiekulturen aktiveras för att forma be-stämda meningsskapande och handlings-orienterade helheter” (Aronsson 2004:17). Historiekultur beskriver han som de historis-ka källor, artefakter och handlingar som möj-liggör en sammankoppling av dåtid och nutid. Historiekulturen levandegörs genom bruket och ger upphov till fyra olika historie-medvetanden, det vill säga sätt på vilket vi uppfattar sambanden mellan då, nu och sen (Aronsson 2004:17−18). Det första innebär att historien är någonting avlägset som människor har svårt att relatera till och lära av. Den andra medför istället att allting redan har hänt och att framtiden därför inte kan innebära någonting egentligt nytt. Det tredje sättet handlar om att allting hela tiden blir bättre och det fjärde och sista om att allting var bättre förr (Aronsson 2009:15−17). His-toriebrukets syften är enligt Aronsson att ge mening, att ge legitimitet, att hantera föränd-ring av oss själva och att hantera förändföränd-ring av verkligheten (Aronsson 2009:57). Även historiska platser kan brukas och det är ge-nom berättelserna om dem som platserna konstrueras historiskt och samtidigt ges me-ning. Platserna laddas på detta sätt med olika värden som exempelvis känslan av tillhörig-het och kan fungera som symboler för en stör-re helhet, menar Aronsson (2009:22).
En bostad från förra sekelskiftet kan be-traktas både som en historisk artefakt och
som en historisk plats, som när den brukas, både genom tal, bild och praktik, skapar ge-mensamma föreställningar om ett visst förflu-tet, men också om vår samtid och i viss mån även framtid. Bostaden som historisk plats och artefakt laddas med legitima anspråk som exempelvis kontinuitet, igenkänning och kva-litet, eller möjligheten att skapa personlighet, för att anknyta till Strannegård. Ett modernt liv föreställs få en större legitimitet om det levs i en äldre bostad som kan skapa kopp-lingar tillbaka i tiden. Länken till historia ger bostaden en djupare betydelse och hjälper oss att hantera olika typer av samhälleliga eller kulturella förändringar. Genom denna histo-riska laddning ger sekelskiftesbostaden i sin tur också själva historien mening genom att den skapar en materiell bild av sekelskiftets arkitektur och hemförhållanden.
Den historia som brukas genom det förra sekelskiftets bostäder är dock tydligt begrän-sad. Sekelskiftet framstår som ett odefinierat förr i tiden, någonting som är spännande, vackert och exotiskt. I konstruktionen av ”det gamla fina sekelskiftet” blir en blandning av historiemedvetande tydlig. En hel del om-ständigheter var bättre förr, till exempel käns-lan för kvalitet, detaljer, material och arkitek-tur, medan andra saker anses vara bättre idag, exempelvis livsvillkor, bekvämlighetsstan-dard och inredningssmak. Men även det som anses ha varit bättre förr kan när det sätts in i ett nutida sammanhang bli ännu bättre. Det är, som tidigare påpekats, som att sekelskif-tets arkitektoniska detaljer når sin fulla poten-tial först i kombination med de moderna in-slagen.
I mytologin kring gamla ting finns två viktiga beståndsdelar, menar Jean Baudril-lard, nämligen nostalgin kring ursprunget och besattheten av autenticitet. Där nostal-gin är längtan till ett odefinierat ursprung, ju äldre dess bättre, är autenticitetssträvan att sukta efter det säkra och bestämbara. När äldre byggnader renoveras efter moderna ideal, vilket Baudrillard kallar ”nostalgisk
restaurering”, sker en aktivering av mytolo-gier. Det gamla görs till en schablon som signalerar historia och kontinuitet (Baudril-lard 2005(1968):80−82).Historikern Cecilia Trenter hävdar att det finns en tydlig kopp-ling mellan nostalgi, som hon beskriver som att dået är överlägset nuet, och utopi, som hon ger betydelsen tidlös men med hopp om förändring, eftersom båda eftersträvar att ”(åter)skapa en bättre värld” (Trenter 2009: 131). Hon påstår att ”utopiska drömmar så-ledes kan vara nostalgiska och nostalgiska återblickar innehålla utopiska fragment” (Trenter 2009:131). Att eftersträva att vår tid förankras i en historisk tradition kan ses som ett sätt att skapa en bättre värld, där det bästa från förr kombineras med det bästa från nu.
Det är nostalgi i betydelsen drömmen om det gamla, snarare än autenticitet med inne-börden längtan efter det historiskt korrekta, som förefaller vara den huvudsakliga ut-gångspunkten när sekelskiftets bostäder kon-strueras som historiska platser. Det som i marknadsföring kallas en originalbostad eller ett autentiskt sekelskifte är i själva verket en-bart en konstruktion av vår tid, oavsett om bo-staden återställts enligt byggnadsvårdens alla regelverk eller om den är renoverad utifrån en mindre strikt utgångspunkt. Den nostalgiska bilden av hur vi vill att sekelskiftet ska ha sett ut är vägledande. Idén om existensen av ett ”autentiskt sekelskifte” framstår dock som en central idé. Dessa tankar utvecklas i det föl-jande.
Sekelskiftet som stil
Till diskussionen om hur sekelskiftesbostä-derna konstrueras som historiska platser för moderna livsstilar hör också idéer om hur se-kelskiftet formuleras i termer av stil. Som ovan visats finns föreställningar om att det förra sekelskiftet äger ett specifikt formut-tryck med vissa tidsberoende attribut. Jag vill här analysera och diskutera hur idéer om dessa attribut formuleras som stil, kopplat till
en diskussion om historiebruk och historie-syn.
När Katarina eller Anders och Lisa velat återskapa sekelskiftet är det vissa former och delar av bostaden de ser framför sig. ”Sekel-skifte” är de arkitektoniska attribut som nämndes ovan: stuckaturer, trägolv, spegel-dörrar och högt i tak. Men ”sekelskifte” är också ljus, luft och en känsla av kvalitet och tradition. Även i de fall när informanterna valt att inte återställa eller inreda med sekel-skiftets former framstår sekelskiftet som en avgränsad stil. Matilda beskriver det som att det finns ett antal tidsbundna stilar att välja mellan när en bostad ska renoveras, där sekel-skiftesstilen är en.
Jag ska försöka tapetsera och få det ännu mer tids-typiskt förhoppningsvis. Jag skulle egentligen vilja göra om badrummet som stamrenoverades på 90-talet. Det känns väldigt 90-tal. Och köket ock-så, men… Det skulle jag väldigt gärna vilja göra men det är också en konflikt för jag är intresserad av antikviteter och byggnadshistorik och så där och har massa inredningstidningar men jag kan också känna ett visst äckel inför det. Därför kan jag på något sätt gilla att inte allting är perfekt sekel-skifte och ska platsa i en Residencetidning utan att det faktiskt får vara ett 90-talsbadrum och ett 90-talskök.
Denna idé om en slags ”stilbank” förekom-mer återkommande i intervjuerna. I annonser-na används stilbegreppet relativt sparsamt. Uttrycken ”modern stil”, ”gammal stil”, ”vacker stil” och ”sekelskiftesstil” förekom-mer en gång vardera. Den sista i följande sammanhang: ”Samma vackra sekelskif-tesstil som i vardagsrummet med takrosett, takstuckatur och höga golvsocklar.” Begrep-pen ”stilrent” och ”stilsäkert” förekommer betydligt oftare, men då nästan uteslutande i relation till moderna inslag som kök, badrum eller fristående inredning. Istället kopplas se-kelskifte ihop med andra ord, exempelvis ”vackert sekelskifte”, ”ombyggd sekelskif-teslägenhet”, ”sekelskiftesattribut”, ”sekel-skiftesatmosfär” eller ”sekelskifteskaraktär”.
De två vanligast förekommande ordkombina-tionerna är ”sekelskiftesdetaljer” och ”sekel-skiftescharm”. Att ordet stil inte används i nå-gon större utsträckning betyder dock inte att sekelskifte inte används i den betydelsen. Istället verkar själva ordet sekelskifte i sin en-samhet beteckna just ett specifikt materiellt och känslomässigt uttryck.
Parallellt med dagens efterfrågan på äldre bostäder finns ett ökat intresse för byggnads-vård. Det syns inte minst i den uppsjö av byggnadsvårdsbutiker som finns att tillgå runt om i landet. I Stockholm finns till exem-pel butiken Sekelskifte, som har som målsätt-ning att ”bli Nordens ledande återförsäljare av nyproducerade bygg- och inredningspro-dukter i arkitektstilarna nyrenässans, jugend, nationalromantik och 20-talsklassicism” för att hjälpa sina kunder att ”bevara själen” i sina hem eller kontor (sekelskifte.se 2014). 2013 lanserade magasinet Gård och torp en årlig bilaga, ”Bevara stilen”, där de diskuterar byggnadsvård och varsam renovering i sta-dens bostäder.14 I första numret fanns temat ”1890-tal: Ombonat med Morris” (Andersson 2013). I 2015 års nummer har bilagan dels temat ”Sekelskifte: Kök med marmor och linolja”, dels ”1910-tal: Nygammalt kök” (Bredelius 2015 och Hållbus 2015). Såväl butiken Sekelskifte som tidskiften Bevara stilen förefaller ha en ambition att (åter)skapa en autentisk ”sekelskiftesstil”. I samma utsträckning som olika medie- och reklam-fora är de därför med och formar bilden av hur sekelskiftets inredning och bostäder föreställs ha sett ut och hur de bör handskas med idag.
Oavsett slutgiltigt val av tidsepok så fram-står sekelskiftet i ovanstående exempel som ett enhetligt formuttryck. Vad stilen egentli-gen består av får dock ofta stå odefinierat, mer än att den försöker återskapa det före-ställt autentiska. Dagens idé om en sekelskif-tesstil är tydligt skapad i mötet mellan då och nu. Martins Holmberg skriver att när stadsde-len Haga skulle återställas på 1970-talet ville
restaurerarna åt den ”hårda och fattiga sekel-skifteskaraktär” området ansågs besitta. Sam-tidigt ville de undvika att bli alltför idylliska och de ville skapa möjligheter att göra an-passningar till modern standard (Holmberg 2006:282). Förvandlingen av Haga har många likheter med bostäderna i mitt mate-rial, de är uppförda under samma tid och har också gått från att vara kritiserade till att este-tiseras. När bostäderna i Haga restaurerades dominerade användande av bruna och orange kulörer, den tidens trendfärger (Holmberg 2006:283). Det vitmålade sekelskifte som idag presenteras, med sina avskalade inred-ningar och utvalda arkitektoniska detaljer, är långt ifrån både det sena 1800-talets ofta mör-ka, mönstrade inredningar med tunga möbler och böljande textilier och 1970-talets bruna och orange färgskalor. Det är istället vår tids syn på det föreställt exklusiva och unika se-kelskiftet som idag ges plats och formar vår bild av vad sekelskiftet var, som stil och som epok.
Etnologen Klas Ramberg menar att stads-planerare och arkitekter ständigt förhåller sig till historiska spår och förebilder i staden (Ramberg 2012:213).Historien kan användas både som inspirationskälla och som av-skräckande exempel menar han och konstate-rar att ”[f]ramtiden konstrueras med hjälp av vissa historiska förebilder, avståndstagande från andra historiska ideal och genom en este-tisering av utvalda historiska miljöer och en viss slags natur” (Ramberg 2012:217−218). I Rambergs resonemang görs historien till en stil anpassad efter moderna behov och är i hu-vudsak en produkt av idag. I mina exempel är det likaså enbart valda delar av sekelskiftets ursprungliga formvärld som skapar den bild som idag utgör föreställningen om hur sekel-skiftet såg ut. De ofta vitmålade miljöerna ger de bevarade sekelskiftesattributen en särskild position som tillägg i miljön snarare än som en del av den, så som arkitektoniska ornament ursprungligen var det vid det förra sekelskif-tet. I den vita miljön blir mönstrade
kakel-ugnar och snirkliga stuckaturer i det närmaste till utställda objekt laddade med olika värden, precis som konstverk utställda i en vit kub. Sekelskiftets bevarade detaljer kan därför inte sägas enbart ha uppgiften att signalera histo-ria, utan signalerar lika mycket kvalitet, smak, status eller klass.
Det moderna sekelskiftet
Finally, the notion of the modern also creates the semantic space in which ideas of tradition are constructed and reconstructed. Tradition is the do-main outside of the modern – that which the mo-dern continually threatens and replaces. Tradition cannot exist without the modern. What I am calling modernity is, then, the discursive space in which an argument takes place, once in which certain po-sitions continually get reconstructed and re-constructed. (L. Donham, ”On being modern in a capitalist world”, 2002:245.)
När någon säger sig bo i en sekelskifteslägen-het, vilket sekelskifte är det egentligen som avses, eller som borde avses? Är det skiftet när bostaden byggdes eller det sekel-skifte då bostaden renoverades, byggdes om och inreddes? När det förra sekelskiftets bo-städer idag brukas genom att beskrivas i ord och bild eller genom att bebos, byggas om, restaureras och inredas skapas sekelskiftet som stil och föreställning.
Sekelskifte framträder i mitt material som ett historiskt stilbegrepp som liksom andra liknande stilbeteckningar är en produkt av historieskrivningen och som över tid laddas med olika föreställningar om såväl materiella som kulturella egenskaper. Just denna speci-fika stil har i vår tid givits en funktion att sig-nalera tradition, ursprunglighet och kvalitet samt en förmåga att väcka och skapa känslor som trygghet, exklusivitet eller individualitet. Den så kallade sekelskiftesstilen kan sägas vara uppbyggd av lika delar här och nu som av förr i tiden. Den bygger dels på en kombi-nation av bevarade originalsnickerier och odefinierbara egenskaper som charm och
ka-raktär, dels på vår tids moderna inslag som vitmålade väggar och snickerier, smarta be-kvämlighetslösningar och gott om utrymme för social samvaro och identitetsförverkligan-de. Sekelskiftets arkitektur ses idag som nå-gonting exklusivt, även de mindre och enkla-re utformade bostäderna i mörka och trånga lägen. Långt borta är 1940-talets föreställ-ningar om sekelskiftets bostäder som kasern-liknande, hälsovådliga, pråliga och arkitekto-niskt undermåliga.
Liksom Donham konstaterar i citatet som inledde denna avslutande diskussion, formu-leras idéer om det förflutna alltid i relation till idéer om det moderna. De historiska inslagen kräver en modern inramning för att kunna formuleras och förstås. I mitt material ges ”det moderna” en historisk kontinuitet genom de historiska referenserna och de äldre objek-ten eller företeelserna blir i sin tur användbara först i relation till de moderna uppgradering-arna. Jag skulle därför vilja hävda att den mo-derna kontexten ger sekelskiftet lika mycket legitimitet som tvärt om. När denna växelver-kan fungerar förstärker det gamla och det nya varandra och det skapas ett nytt sekelskifte, det jag benämner det moderna sekelskiftet.
Vår tids stora intresse för sekelskiftets arki-tektur måste ses i relation till flera närliggan-de fenomen. Att arkitekturen i sig fungerar som en kontrast till såväl modernismens av-skalade arkitektur som de nyproducerade om-rådenas påstådda själlöshet är en sida av det-ta. Samtidigt kan kanske den tydliga ljusläng-tan som ryms i beskrivningarna om sekelskif-tets stora fönster och vita väggar spåras just till modernismen. Ekonomiska och politiska beslut är likväl betydelsefulla faktorer. På 1970-talet, när moderniseringen av stadskär-nan påbörjades, bestod hälften av alla hushåll i innerstaden av låginkomsttagare. På 1990- talet påbörjades en omvandling från hyresrät-ter till bostadsräthyresrät-ter, och fram till 2007 ökade andelen bostadsrätter från 29 % till 57 %. Detta har successivt skapat en ny typ av stads-befolkning och en urban kultur med fokus på
exklusiva butiker, mat och shopping (Lilja 2011:18, 33).
Stadskärnans uppgradering och förändring bör betraktas som ett resultat av det sena 1900-talets och tidiga 2000-talets avståndsta-gande från modernismens förorter. Idag anses sekelskiftets arkitektur, till skillnad från vid mitten av 1900-talet, representera det bästa med den (ny)gamla staden och ingå i ett do-minerande stadsplaneringsideal där den le-vande och centrala staden med sina täta kvar-ter och varierande bebyggelse utgör normen. Den så kallade nyurbanismen bygger på dessa ideal och nya stadsdelar, som exempelvis Hammarby sjöstad, planeras efter inner-stadens kvartersstruktur. Avseende inneboen-de historia kan emellertid inneboen-de nya områinneboen-dena aldrig efterlikna de gamla. Det centrala läget är också en faktor som få nybyggda bostäder kan tävla med. Närheten till shopping, nöjen och kunskapssamhällets arbetsplatser i kom-bination med den historiska förankringen gör sekelskiftesbostäderna till en ultimat boplats för den kreativa klassen och till en scen för det statusgivande goda livet. Den är på sam-ma gång modern och tydligt förankrad i det förflutna.
Just den uppenbara förändringen av vilka som bebor sekelskiftets bostäder, från mindre bemedlade personer till en ekonomiskt välbe-ställd medelklass, som skett sedan mitten av 1900-talet är ytterligare en betydelsefull fak-tor i uppsvinget för sekelskiftsarkitekturen. Dels är detta en grupp människor som skapar och upprätthåller smakideal och trender, dels är det en grupp som drivs av möjligheten att framstå som personlig, spännande och unik liksom av att kunna förändra sig själv och sin omgivning. En sekelskiftesbostad kan använ-das just för att förstärka synen på dess invåna-re som lyckade och spännande människor. Den signalerar många olika ting, exempelvis en känsla av historia och kvalitet, den kan ses som en garant för god smak och är ett tecken på att det finns kulturella och ekonomiska re-surser att förverkliga den. Den status som
se-kelskiftesbostaden förmedlar sitter dock inte i första hand i de materiella attributen utan sna-rare i de känslor eller upplevelser de förmed-lar.
I berättelserna om sekelskiftets arkitektur, oavsett om de förmedlas i vardagliga samtal, i bostadsannonser eller i andra sammanhang där idéer om sekelskiftets bostäder formule-ras, (åter)skapas sekelskiftet i åtminstone två bemärkelser. Dels skapas föreställningar om en faktisk materialitet eller stil som bygger på bevarade snickerier och arkitektoniska attri-but i kombination med såväl 1900-talets mo-derniseringar som vår tids vitmålade och av-skalade ideal. Sekelskiftet (åter)skapas likväl som epokbegrepp, där den föreställda mate-rialiteten kopplas samman med idéer om det romantiska, vackra, gamla och autentiska. I de studerade berättelserna framträder också samtida bostadsideal som efterfrågar bostä-der som kan skapa personlighet, status och en känsla av historisk förankring.
Sekelskiftets bostad kan sammanfattnings-vis liknas vid en scen där de äldre arkitekto-niska detaljerna utgör en scenografi för det moderna och bekväma livet att ta spjärn emot. Om de historiska inslagen skapar en känsla av autenticitet och kontinuitet levandegör det moderna och nutida livet väl valda delar av historien och tillför dem en dimension av samtidighet och aktualitet.
Maja Willén, fil.dr
Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet
Nyckelord:
sekelskifte, bostad, arkitektur, stil, autenticitet
Noter
1 Denna text är resultat av det 2-åriga forsk-ningsprojektet Drömmen om det moderna
se-kelskiftet, finansierat av Anna Ahlströms och
Ellen Terserus stiftelse. Det övergripande syf-tet med projeksyf-tet är att undersöka hur ”dröm-men om sekelskiftet” förhåller sig till de krav och förväntningar som idag ställs på ett
mo-dernt boende genom att studera nutida bruk av bostäder ursprungligen uppförda kring sekel-skiftet 1800−1900.
2 Avgränsningen i tid är gjord för att ringa in de år som idag oftast avses när sekelskiftet 1800−1900 omnämns. Den tid som avsågs runt 1900 var mycket snävare. Platsen är Stock-holms innerstad och närförorter därför att det där finns ett stort och variationsrikt utbud av bostäder från den tiden undersökningen av-handlar.
3 Totalt elva intervjuer genomfördes under 2014 och valet av informanter gjordes genom en kontaktbaserad princip. En fördelning mellan ålder och familjesammansättning har eftersträ-vats men inte varit ett mål i sig. Det är de idéer och föreställningar om bostaden och dess funk-tion som framkommer vid samtalen som in-tresserar mig, inte exakta ordalydelser eller ut-tryckssätt. Transkriberingen har gjorts efter dessa förutsättningar. Informanternas namn är fingerade i texten.
4 Richard Florida menar att den kreativa klassen har uppstått på grund av de senaste 20−30 årens kulturella, sociala och ekonomiska sam-hällsförändringar. Den kreativa klassen består av människor som på olika sätt arbetar med yr-ken där de får betalt för att tänka självständigt. 5 I undersökningen framgår att 16 % av de till-frågade föredrar sekelskifte som byggnadsstil medan 15 % föredrar nyproducerat. 5 % upp-ger att de letar efter bostäder från 1950- till 80-tal. 57 % menar att de kan tänka sig olika tidsepoker. 6 Intervju genomförd 21/9 2014. 7 Intervju genomförd 4/2 2014. 8 Intervju genomförd 4/9 2014. 9 Intervju genomförd 13/2 2014. 10 Intervju genomförd 4/2 2014. 11 Intervju genomförd 13/2 2014. 12 Intervju genomförd 28/4 2014. 13 Intervju genomförd 15/5 2014. 14 Ursprungligen Bevara stilen i stan.
Referenser
Andersson, Christina 2013: Bevara stilen 1890-tal. Ombonat med Morris. Bevara stilen i stan nr 1. Aronsson, Peter 2004: Historiebruk. Att använda
Aronsson, Peter 2009: Historia som förebild. I: Aronsson, Peter (red.): Platser för en bättre
värld. Auschwitz, Ruhr och röda stugor. Lund:
Nordic Academic Press.
Asker, Anna 2015: Förbättring. Typiskt för medel-klassen. Svenska Dagbladet 15 maj,
www.svd.se/standig-forbattring-ett-borgerligt-drag (9/12 2015).
Backlund, Jonas 2015:Bostadens ålder tar ut sitt pris. Dagens Nyheter, 29 november. www.dn.se/ sthlm/bostadens-alder-tar-ut-sitt-pris/(7/12 2015). Baudrillard, Jean 2005: The system of objects. James Benedict (övers.), ny utgåva. London: Verso.
Blomberg, lngela och Eisenhauer, Eva 1976:
Var-sam ombyggnad. Värdering av arkitektoniska och kulturhistoriska kvalitéer i äldre bostads-hus (1860−1920), Rapport Byggforskningen
R7. Stockholm: Statens råd för byggnadsforsk-ning.
Bredelius, Harriet 2015: Bevara stilen 1910-tal. Nygammalt kök, Bevara stilen nr 1.
Donham, L. 2002: On being modern in a capitalist world. I: Bruce M. Knauft (red.): Critically
modern. Alternatives, alterities, anthropologie.
Bloomington: Indiana University Press.
Eriksson, Eva 2000: Mellan tradition och
moder-nitet: arkitektur och arkitekturdebatt 1900− 1930. Diss. Stockholms universitet.
Fairclough, Norman 1992: Discourse and social
change. Cambridge: Polity.
Fastighetsbyrån 2013, Boendeval april 2013 http://www.mynewsdesk.com/se/fastighetsbyran/ pressreleases/saa-vill-svenskarna-bo-fint-koek-oeppen-planloesning-och-stor-terrass-862183 (23/2-2016).
Florida, Richard 2006: Den kreativa klassens
framväxt. Stockholm: Daidalos.
Hemmet.se 2013: www.hemnet.se/artiklar/bostads- marknaden/2013/01/07/det-har-soker-svenska-bostadsjagare-efter (4/2 2013).
Holmberg, Ingrid Martins 2006: På stadens yta:
om historiseringen av Haga. Göteborg. Diss.
Göteborgs universitet.
Holmberg, Ingrid Martins 1997: Uppfinningsrika möten med det förflutna. Om historiens värde speglat i bostadsrättsannonsen. Nordisk
Arkitek-turforskning nr 4.
Hållbus, Anne Ralf 2015: Bevara stilen 1890-tal. Trapphuset återfick sin glans, Bevara stilen nr 1.
Lilja, Elisabeth 2011: Den segregerade staden.
Tre kvarter i Stockholms innerstad. Stockholm:
Stockholmia.
Ramberg, Klas 2012: Konstruktionen av
framti-dens stad: arkitekttävlingar om bostäder och stadsdelar i Sverige 1989−2003. Diss.
Stock-holms universitet.
Sekelskifte 2015: Om oss. www.sekelskifte.se/ page/om-oss (8/12 2015).
Sjöblom, Anita 2012: Renässans för Östermalms-våning. Dagens Nyheter 24 mars: http:// www.dn.se/bostad/renassans-for-ostermalms-vaning/ (24/4 2014).
SOU 1947: 26. Bostadssociala utredningen.
Slut-betänkande. D. 2, Saneringen av stadssamhälle-nas bebyggelse; Organisationen av låne- och bi-dragsverksamheten för bostadsändamål.
Strannegård, Maria 2009: Hotell speciell.
Livs-stilskonsumtion på känslornas marknad. Diss.
Lunds universitet.
Thunström, Olof och Johansson, Ingrid 1955:
Om-byggnad. Utredning om hyreshus, egna hem och bruksbostäder 1880−1935. Stockholm: Ehlins
Folkbildningsförlaget.
Trenter, Cecilia 2009: Tre vägar mot framtiden. I: Aronsson, Peter (red.): Platser för en bättre
värld. Auschwitz, Ruhr och röda stugor. Lund:
Nordic Academic Press.
Willén, Maja 2012: Berättelser om den öppna
planlösningens arkitektur. En studie om bostä-der, boende och livsstil i det tidiga 2000-talets Sverige. Diss. Stockholms universitet.
Willén, Maja 2014: Längtan till landet. Om öppna planlösningar och moderna lantkök.
Bebyg-gelsehistorisk tidskrift nr 67. Lista över bostadsannonser
Birger Jarlsgatan, 3 rum och kök (rok), 70 kvm. Brahegatan 7, 3-4 rok, 114 kvm.
Döbensgatan 25, 4 rok, 134 kvm.
Floragatan 19, Etagelägenhet 2 rok, 28 kvm. Grevgatan 52, 2 rok, 82 kvm. Grevgatan 57, 1 rok, 48 kvm. Gustavslundsvägen, 2 rok, 66 kvm. Heleneborgsgatan 3, 3 rok, 74 kvm. Högbergsgatan , 2 rok, 36,4 kvm. Kaplansbacken 3, 1 rok, 24 kvm. Kocksgatan 43A, 3 rok, 72 kvm. Mariatorget 4, 2 rok, 57 kvm. Norra Agnesgatan 43, 2 rok, 62 kvm. Sibyllegatan 9, 5 rok, 144 kvm.
Tavastgatan 43, 2 rok, 44,6 kvm. Torstenssongatan, 3 rok, 72 kvm. Upplandsgatan 74, 3 rok, 97 kvm. Valhallavägen 14, 2 rik, 63 kvm. Valhallavägen 22, 1 rok, 34 kvm. Vikingagatan 21, 2 rok, 50, 8 kvm. Vikingagatan 26, 3 rok. Västmannagatan 89, 2 rok, 61 kvm. Erstagatan 13, 1 rok, 42 kvm. Fleminggatan 63, 2 rok, 61 kvm. Grev Turegatan 74, 3 rok, 102 kvm. Hantverkargatan 86, 3 rok, 93 kvm. Inedalsgatan 7, 3 rok, 85 kvm. Luntmakargatan 12, 3 rok, 88 kvm. Norrtullsgatan 26, 2 rok, 54 kvm. Riddargatan 25, 2 rok, 50 kvm. Rörstrandsgatan 36, 1 rok, 40 kvm. Rörstrandsgatan 60, 3 rok, 84 kvm. Styrmansgatan 6, 3 rok, 83 kvm. Surbrunnsgatan 19, 2 rok, 57 kvm. Wallingatan 14, 7 rok, 340 kvm. Åsögatan 167, 3 rok, 84 kvm. Intervjuer
Filippa och Anton, Liljeholmsvägen, 2 rok, 60 kvm. 4/2 2014.
Henrik och Elsa, Maskinistgatan 15, 2 rok, 61 kvm. 13/2 2014.
Katarina, Narvavägen, 5 rok, 150 kvm. 28/4 2014.
Kerstin och Sven, Katarina västra kyrkogata, 4 rok, 120 kvm. 15/5 2014.
Klara, Folkungagatan, 1:a med kokvrå, 26 kvm. 16/2 2014.
Lars, Parkgatan, 1 rok, 31 kvm. 10/3 2014. Lisa och Anders, Inedalsgatan, 3 rok, 70 kvm. 21/
9 2014.
Martina, Ynglingagatan, 5,5 rok, 130 kvm. 4/9 2014.
Matilda, Heleneborgsgatan, 3 rok, 51 kvm. 13/2 2014.
Samuel, Valhallavägen, 2 rok, 56 kvm. 4/2 2014. Intervjuer och bostadsannonser finns i författarens ägo.
Bildreferenser
Alla bilder är tagna av Stockholm_jagadesign5 och är til-låtna att använda under följande villkor: https://creative-commons.org/licenses/by-nc/2.0/ (3/5-2016)
Bild 1: Flickr.com, www.flickr.com/photos/jagadesign/ 8696064997/in/album-72157633374243807/,
(3/5-2016) (färgbild i original)
Bild 2: Flickr.com, www.flickr.com/photos/jagadesign/ 8696065659/in/album-72157633374243807/,
(3/5-2016) (färgbild i original)
Bild 3: Flickr.com, www.flickr.com/photos/jagadesign/ 8696065425/in/album-72157633374243807/,
(3/5-2016) (färgbild i original)
During the last decades the popularity of the do-mestic architecture from the late 19th and early 20th centuries has increased in Sweden. The once so colourful and diversified domestic areas have today been turned into contemporary dreams con-taining white painted interiors, open plan solu-tions and various modern conveniences. Despite this transformation, the apartments often are being marked as authentic places, with original features and a historical atmosphere.
In this article I’m going to discuss the interac-tion between this dream of an imagined authentic historical setting and the dream of a contemporary interior design housing a modern, convenient life-style. The main question concerns the meaning of the concepts of history and modern (contempor-ary) imbedded in these dreams. How can these
two be understood in relation to both general so-cietal ideas concerning time and to more specific ideas concerning domesticity and architecture?
The material consists partly of an ethnographic study based on interviews with people living in Stockholm apartments originally built 1880−1915 and partly of advertisements marketing apart-ments from the same place and period of time. Images as well as spoken and written texts will be taken under consideration, combining the ethno-graphical approach with a more classic art histori-cal analyse.
Keywords:
turn of the century, housing, architecture, style, authenticity
