ÖREBRO UNIVERSITET
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete
Socionomprogrammet med inriktning mot missbruk, ohälsa och rehabilitering Campus Eskilstuna, Mälardalens högskola
Socialt arbete C, 30 högskolepoäng C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2010
Missbruksvård på lika villkor?
- En kvalitativ studie om socialtjänstens könsperspektiv i missbruksärendenFörfattare:
Charlotta Källman Madelene Nordqvist Handledare:
MISSBRUKSVÅRD PÅ LIKA VILLKOR? – EN KVALITATIV STUDIE OM SOCIALTJÄNSTENS KÖNSPERSPEKTIV I MISSBRUKSÄRENDEN
Författare: Charlotta Källman & Madelene Nordqvist Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete
Socionomprogrammet med inriktning mot missbruk ohälsa och rehabilitering Campus Eskilstuna, Mälardalens högskola
Socialt arbete C, 30 poäng C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2010
Sammanfattning
Trots att Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder påvisar forskning att det sociala arbetet till stor del präglas av stereotypa föreställningar om män och kvinnor. Det resulterar i att klienter med missbruksproblematik bemöts utifrån sin könstillhörighet och inte utifrån sina individuella behov. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka vilken medvetenhet socialtjänsten har beträffande genusperspektiv och jämställdhet i kontakten med missbruksklienter. De socialsekreterare som intervjuades hade skilda uppfattningar om vilken betydelse ett genusperspektiv har i klientarbetet men samtliga tillfrågade ville ändå tro att de behandlar män och kvinnor lika. Resultatet i föreliggande studie påvisade dock att många kvinnor och män erbjöds behandlingsinsatser anpassade efter deras könstillhörighet med traditionella könsroller som grund. Kvinnorna erbjöds samtalsterapi och behandlingsinsatser med syfte att göra dem mer feminina medan männens insatser hade fokus på sysselsättning. Utifrån ett genus- och socialkonstruktivistiskt perspektiv påvisade undersökningen att kulturellt och socialt skapade föreställningar påverkade socialarbetarna i mötet med missbruksklienterna, där en kritisk hållning gentemot strukturella barriärer i samhället saknades.
DRUGTREATMENT ON EQUAL TERMS – A QUALITATIVE STUDY ON GENDER PERSPECTIVES IN SOCIAL SERVICES
Författare: Charlotta Källman, Madelene Nordqvist Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work
The Social Work Program, Orientation towards Addiction, Illness and Rehabilitation Campus Eskilstuna, Mälardalen University
Social Work C. 30 credits C-essey, 15 credits Spring term 2010
Abstract
Although Sweden is considered to be one of the world’s most equal countries, studies show that social work to a large extent is characterised of stereotype conceptions about men and women. This implies that clients with addiction problems are treated by there gender
belongings and not from there individual needs. The purpose of this qualitative study was to examine how aware the social services are regarding gender perspectives and equal
opportunities among male and female addicts. The social workers that were interviewed had different opinions about what extent the gender perspective had in the treatment of the clients. But all interviewed wanted to believe that men and women are treated equally. Altough, the results of our study show that men and women were offered treatment according to gender and traditional gender roles. Women were offered conversational therapy in purpose to make them more feminine while treatment for men was focused on work. In a gender- and
socialconstructive perspective the study showed that cultural and social constructed
conceptions was affecting the social workers in contact with the addicted clients and a critical attitude towards structural barriers in the society was missing.
Förord
Vi vill rikta ett särskilt tack till vår handledare som stöttat och uppmuntrat oss under resans gång. Vi är oerhört tacksamma över den hjälp och det engagemang som hon visat oss i detta arbete. Vi vill också tacka våra respondenter för att de ville ställa upp och dela med sig av sina erfarenheter. Utan er hade vår uppsats inte varit möjlig. Slutligen, vill vi även rikta ett stort tack till varandra, för vi klarade det! Resan har varit lång och mödosam och vi har lärt oss otroligt mycket av varandra.
Innehållsförteckning
1 Inledning 6
1.1 Bakgrund 6
1.2 Syfte och frågeställningar 7
1.3 Avgränsningar 7 1.4 Definitioner 7 1.5 Disposition 8 2 Tidigare forskning 8 2.1 Genusperspektiv i bemötande 8 2.2 Könstillhörighetens betydelse 9
2.3 Traditionella könsroller vidmakthålls 11
3 Teoretisk utgångspunkt 12
3.1 Socialkonstruktivistiskt perspektiv 12
3.2 Genusperspektiv 14
4 Metod och empiriskt material 16
4.1 Val av metod 16
4.2 Datainsamling och genomförande 17
4.3 Databearbetning och analysmetod 18
4.4 Validitet och reliabilitet 19
4.5 Etiska frågor 19
5 Resultatredovisning och analys 20
5.1 Socialtjänstens genusperspektiv vid bemötande 20
5.1.1 Bemötande på samma villkor 20
5.1.2 Klientens könstillhörighet styr bemötandet 21
5.1.3 Betydelsen av den professionellas könstillhörighet 22 5.1.4 Analys av socialtjänstens genusperspektiv vid bemötande 23 5.2 Könstillhörighetens påverkan vid val av insats 24
5.2.1 Att föreslå insats 24
5.2.2 Olika mottaglighet till behandling 25
5.2.3 Betydelsen av klientens könstillhörighet 25
5.2.4 Skillnader i behandling 26
5.2.5 Analys av könstillhörighetens betydelse vid val av insats 26
5.3 Traditionella könsroller vidmakthålls 28
5.3.1 Attityder kring manligt och kvinnligt missbruk 28
5.3.2 Olika behov 29
5.3.3 Stereotypa känslor och problem 30
5.3.4 Analys av traditionella könsroller vidmakthålls 31
6 Slutdiskussion 32
Referenser Bilagor
Bilaga 1 - Missivbrev Bilaga 2 - Intervjuguide
1 Inledning
1.1 BakgrundDe flesta människor anser att Sverige är ett jämställt land där män och kvinnor behandlas lika och har samma möjligheter. Men enligt Josefson (2005) påverkas och begränsas våra
möjligheter av den könsstruktur som finns i samhället. Genom sociala och kulturella mönster fostras vi in i vissa beteenden och uppfattningar utifrån vår könstillhörighet, och ur ett
historiskt perspektiv har de manliga egenskaperna generellt värderats högre än de kvinnliga egenskaperna.
Sedan långt tillbaka har män fostrats till att bli starka, ansvarstagande och rationella män som inte påverkas av känslor och som familjens överhuvud ser till dess försörjning. Trots detta förlegade synsätt som inte passar in i dagens moderna och alltmer jämställda samhälle, lever dessa normer fortfarande kvar inom det sociala arbetets sfär (Jämställd socialtjänst,
Socialstyrelsen, 2004). Dessa traditionella föreställningar blir tydliga inom socialtjänstens missbruksvård då manliga och kvinnliga missbrukare särskiljs genom att mannen får en mer arbetsinriktad behandling som ett led i synen på mannen som familjeförsörjare. Kvinnan får istället behandling i form av individuella samtal samt insatser som syftar till att göra dem mer feminina (Bolmstedt, 2005). Med anledning av att missbruk tidigare varit mer utbrett bland män har den svenska missbruksvården sin utgångspunkt i ett manligt perspektiv, där det är den medelålders mannen som har varit och fortfarande är norm inom missbruksbehandlingen. Trots denna manliga norm har få genusvetenskapliga studier genomförts som synliggör män inom missbruksbehandling. Det innebär att män ständigt synliggörs som norm men inte som män eller som kön. Det är istället missbrukande kvinnor som varit föremål för
forskningsfältets genusperspektiv under de senaste årtiondena och det är då främst
missbrukande kvinnor med barn som studerats (Mattsson, 2005). Socialtjänsten arbetar med de mest utsatta människorna i vårt samhälle och i socialtjänstlagen uttrycks vikten av lika behandling oavsett könstillhörighet. Trots det påvisar socialstyrelsens rapport Jämställd socialtjänst (Socialstyrelsen, 2004) att socialtjänstens bemötande och insatser till klienter med missbruksproblem präglas av ett tydligt traditionellt könsmönster.
Vid en första anblick kan det vara svårt att se hur genus påverkar eftersom vi människor förhåller oss till varandra på ett sätt som känns självklart. Somliga människor ifrågasätter också varför samhället måste vara så jämställt och undrar vad det är för fel med att män är män och kvinnor är kvinnor. Dessa tankar kan grunda sig i att våra föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt är så djupt förankrade i vår sociala struktur att vi inte ser att det finns en fara med ojämställdheten. Men i vårt samhälle finns många orättvisor som är
kopplade till genus och det faktum att det manliga anses viktigare än det kvinnliga skapar genushierarkier där män som grupp har mer makt än kvinnor (Josefson, 2005). Men genus handlar inte bara om den maktobalans som finns mellan kvinnor och män, utan även om föreställningen om vad som är manligt och kvinnligt och vad det är som styr våra olika villkor. Josefson (2005) anser att kunskap och medvetenhet om genus kan lyfta och
möjliggöra en förändring gällande de orättvisor som finns i samhället. Det kan vara ett första steg till att öka jämställdheten och ge människor samma rättigheter, skyldigheter och
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka vilken medvetenhet socialtjänsten har beträffande genusperspektiv och jämställdhet i kontakten med missbrukande klienter. Frågorna vi vill besvara är följande:
- Beaktas genusperspektivet vid bemötande av klienter med missbruksproblematik? - Påverkar klientens könstillhörighet socialtjänstens val av behandlingsinsats?
- Vidmakthåller socialtjänsten de traditionella könsrollerna genom sina behandlingsmetoder?
1.3 Avgränsningar
När det gäller uppsatsens avgränsning är avsikten med detta arbete att undersöka genus och vilken inverkan föreställningar om manligt och kvinnligt får för de vuxna missbrukande män och kvinnor som kommer i kontakt med socialtjänsten. Vi är medvetna om att många fler aspekter än genus påverkar hur missbrukande kvinnor och män bemöts och behandlas av socialtjänsten men det är endast genusperspektivet vi ämnar undersöka i denna studie. Den missbruksproblematik som omnämns i studien berör främst alkohol- och narkotikamissbruk. 1.4 Begreppsdefinitioner
För att underlätta läsningen i de följande kapitlen definieras några av studiens viktigaste och mest frekventa begrepp:
Bemötande handlar om möten mellan människor och ordet bemötande antyder att den ena
parten i ett möte förhåller sig aktivt till den andra. Inom professionella relationer utmärks bemötandet av att den professionella parten inte bara möter den andra parten utan aktivt bemöter den andra parten (Socialstyrelsen, 2001).
Genus beskriver hur människor formas och görs till sitt kön utifrån sociala och kulturella
mönster (Josefson, 2005). Begreppet används även för att påvisa att vi tillskriver män och kvinnor olika egenskaper utifrån deras biologiska kön (Malmström, Györki & Sjögren, 2006).
Jämställdhet innebär jämlikhet mellan kvinnor och män, det vill säga att kvinnor och män har
lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter (Josefson, 2005).
Kön innefattar både det biologiska könet såväl som genus (Josefson, 2005).
Könsstereotypa föreställningar beskriver en föreställning om att män har särskilda behov just
för att de är män likväl som kvinnan tillskrivs vissa egenskaper för att hon är kvinna. Dessa förenklade föreställningar om män och kvinnor bidrar till att fördomar vidmakthålls
(Nationalencyklopedin [NE], 2010).
Missbruk är ett överdrivet eller okontrollerbart bruk av vanligtvis alkohol och narkotika
1.5 Disposition
Efter detta inledande kapitel följer kapitel två där tidigare relevanta forskningsresultat på området redovisas. I kapitel tre presenteras de teoretiska utgångspunkterna som bygger på den socialkonstruktivistiska teorin och genusteorin. I kapitel fyra presenteras det metodologiska upplägget och i kapitel fem redovisas det empiriska resultatet och analysen. Kapitel sex innefattar en sammanfattande slutdiskussion där resultatet diskuteras utifrån studiens frågeställningar och syfte.
2 Tidigare forskning
I det här kapitlet om tidigare forskning presenteras ett antal studier, rapporter och artiklar som är särskilt relevanta i föreliggande studie. Den tidigare forskningen är tematiserad utifrån studiens frågeställningar och därmed strukturerad efter tre teman. I det första temat presenteras de studier som är viktiga för att belysa hur genusperspektivet i bemötandet beaktas. I det andra presenteras studier som är av vikt för att beskriva vilken betydelse könstillhörigheten har vid val av insats för missbrukande klienter. Det tredje och sista temat berör huruvida socialtjänsten vidmakthåller traditionella könsroller.
I den tidigare forskningen som gjorts på området berörs nästan uteslutande kvinnor och deras behov, trots att missbruksvården länge har haft mannen som norm. Därmed finns det få studier som berör männens behov. Under 1900-talets sista decennier har de missbrukande kvinnorna blivit föremål för allt mer forskning vilket har synliggjort kvinnornas villkor och behov, men också i relation till man och barn. De särskilda villkor som gäller den
missbrukande mannen och fadern har dock varit eftersatt (Hedin & Leissner, 2002). I föreliggande studie har det därför inneburit vissa svårigheter att finna material som även belyser den missbrukande mannens situation vilket således har resulterat i att en stor del av materialet berör den missbrukande kvinnan. De studier som presenteras har valts då vi funnit dem relevanta för vår studie och då de särskilt belyser det vi ämnat undersöka.
2.1 Genusperspektiv i bemötande
Trots att få forskningsstudier gjorts om missbrukande mäns vårdbehov utifrån ett genusperspektiv, menade Jämställd socialtjänst (Socialstyrelsen, 2004) att
behandlingsinsatserna var utformade efter en medelålders man där insatserna fokuserade på utbildning och arbete. Däremot har man såväl inom det sociala arbetet som inom
forskningsfältet sett missbrukande fäder som allmänt frånvarande och sekundära. Utifrån ett jämställdhetsperspektiv har detta enligt Jämställd socialtjänst fått konsekvenser för männens möjligheter att leva upp till dagens mer jämställda samhälle där män och kvinnor delar på ansvar för barn och hem (Socialstyrelsen, 2004). Bangura Arvidsson (2003) lyfte i sin
avhandling fram missbrukande fäders berättelser om deras föräldraskap och vilket stöd de fick ifrån socialtjänsten. Syftet med avhandlingen var att undersöka vilken syn socialsekreterare hade på missbrukande fäder samt hur fäderna själva upplevde bemötandet från socialtjänstens personal. Det empiriska materialet inhämtades genom intervjuer av fäder och
socialsekreterare samt genom textanalyser av barnavårdsutredningar. De grundläggande resultaten i studien visade på att missbrukande fäder avvek från rådande samhällsideal kring faderskap och blev därför ifrågasatta av socialtjänsten. Studien påvisade även att den sociala barnavården präglades av en stereotyp syn av traditionella könsroller där modern antogs knyta an till sitt barn på ett naturligt sätt medan fadern förväntades vara frånvarande och sekundär. Fäderna upplevde denna modersfixering i sin kontakt med socialtjänsten vilket resulterade i
en känsla av att bli förbisedd. I behandlingsarbetet samt i utredningssammanhang gällande missbrukande fäder påvisade studien att socialtjänstens personal förbisåg att missbrukande män ofta är pappor. Bangura Arvidsson (2003) menade därför att missbrukande fäder sågs som inordnade i en maskulinitetsposition som innebar att de såväl stämplades som
marginaliserades i sin föräldraroll.
I Storbritannien, liksom många andra europeiska länder är cirka en tredjedel av
missbruksklienterna kvinnor. Simpson och McNulty (2007) belyste detta i sin artikel och vilka skillnader som förekom mellan könen när det gällde narkotikamissbruk, samt vilka effekter detta resulterat i beroende på vilka insatser som erbjöds. Enligt Simpson och
McNulty (2007) behövdes ökad kunskap och skräddarsydda program för att de skulle kunna möta kvinnor och mäns olika behov, särskilt för missbrukande kvinnor då de
behandlingsalternativ som fanns utgick ifrån att klienten var en opiatmissbrukande, vit man i 35-årsåldern. Dessa behandlingsalternativ som hade den manliga normen tenderade därmed att ignorera de specifika behov som kvinnor hade, vilket blev särskilt problematiskt då kvinnor i högre utsträckning än män led av låg självkänsla, självmordstankar och
posttraumatisk stress som en följd av misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnor drabbades också hårdare av den skam som missbruket resulterade i då många kvinnor inte vågade söka vård, särskilt om de hade barn då det fanns en stor rädsla för att barnen skulle tas omhand av myndigheter. Gravida missbruksklienter blev särskilt hårt drabbade av socialt stigma och exkludering, då de liksom i USA riskerade åtal för att de utsatte det ofödda barnet för fara. Detta resulterade därför i att många kvinnor inte sökte vård och därför valde att hålla sig undan myndigheterna. För de kvinnor som väl sökte vård i anslutning till sin graviditet blev många bemötta med en fientlig attityd och blev utdömda som olämpliga mammor redan innan barnet hade fötts. Då detta var ett problem som hade växt behövdes därför specialutbildad personal som kunde möta dessa behov. Enligt Simpson och McNulty (2007) hade tidigare studier påvisat att kvinnor som får korrekt och anpassad hjälp efter deras behov, deltagit regelbundet och lyckats bryta sitt missbruk.
2.2 Könstillhörighetens betydelse
För att belysa vilken betydelse kön har haft för val av insats och hur tillgängliga resurser fördelats över missbruksklienterna genomförde socialstyrelsen vinjettstudien Narkomanvård på lika villkor? (Socialstyrelsen, 2004) bland personal inom socialtjänsten och landstinget. Genom att ta del av sex olika typfall skulle personalen ta ställning till och ge exempel på olika insatser. Urvalsgruppen bestod till stor del av kvinnor och omfattade en stor variation i ålder, utbildning och erfarenhet. Studien visade på att kvinnliga missbrukare fick andra insatser än män trots att problembeskrivningarna i typfallen var snarlika. Kvinnor fick till skillnad från män insatser i form av behandling i mycket större utsträckning, vilket talade för att personal inom missbrukarvården hade en annan inställning och attityd till de kvinnliga missbrukarnas behov än till de manliga. Ett genomgående tema i undersökningen var därmed att det verkade finnas en föreställning om att kvinnor var mer hjälpta av behandlingsinriktade insatser, då i första hand öppenvårdsprogram inriktade på behandling och anhörigverksamhet. Medan männen istället erbjöds insatser i form av boende, aktiviteter och sysselsättning bland annat genom försöks- eller träningslägenhet och öppenvård inriktad på arbetsträning. Betydelsen av socialarbetarens könstillhörighet var till viss del svag, även om det visade sig att manliga socialarbetare i större utsträckning än de kvinnliga kollegorna erbjöd insatser i form av
behandling till de kvinnliga klienterna. Gällande könsperspektivet i missbruksvården påvisade undersökningen att det fanns stora skillnader i hur man ser på manliga och kvinnliga
för sitt missbruk, hade andra behov och ett missbruk som var mer dolt. Kvinnor ansågs leva i en mycket mer utsatt position än männen och att de oftare blivit sexuellt utnyttjade. Denna syn påverkade därmed val av insats för kvinnor då de i större utsträckning än männen erbjöds insatser i form av motiverande samtal, stöd/råd samt terapisamtal.
Könstillhörighetens betydelse när det gäller socialtjänstens val av insatser lyfts också fram i Landers (2003) avhandling. Genom att följa åtta missbrukande kvinnor fick hon en tydlig bild av deras liv, deras handlingsutrymme och levnadsförhållanden som var ett resultat av social exkludering. Varje kvinna följdes under drygt ett år och bestod i fältarbete och otaliga
intervjuer. Studien genomfördes utifrån en socialkonstruktivistisk ansats som en förklaring till att den missbrukande kvinnan är genus- och avvikelsekonstruerad. De grundläggande
resultaten från studien var att kvinnor och män erbjöds olika behandlingsinsatser av
socialtjänsten beroende på deras könstillhörighet. Enligt Lander (2003) berodde detta på att socialtjänstens personal hade en stereotyp bild av sina klienter. Vid val av insatser för kvinnor fick de oftare ekonomiskt bistånd, boende och vård på behandlingshem. Socialtjänstens behandlingsinsatser för männen fokuserade ofta på boende, utbildning och arbete medan kvinnorna hade svårt att få stöd på de områdena. Kvinnornas vårdinsatser handlade snarare om placering på behandlingshem för kvinnor där individuella samtal och kunskap om
hushållssysslor var centrala. Kvinnorna upplevde också insatserna som en process för att göra dem mer feminina och kvinnliga. Under socialtjänstens utredningsarbete ville man ge männen motiverande samtal och kvinnorna rådgivning och gruppterapi, då man ansåg att kvinnornas behov av socialt stöd var större än männens. Kvinnorna uppfattade även att kontrollen av dem var mer omfattande och att socialtjänst och polis snabbare gjorde LVM-anmälningar och utredningar på dem i jämförelse med männen då de ansågs fara mer illa i den
mansdominerande missbruksvärlden. Detta stämde också väl överens med den stereotypa bilden av mannen som en farlig brottsling och kvinnan som ett offer för tråkiga
omständigheter. Detta gjorde också att många av kvinnorna spelade på just den offerrollen i kontakt med myndigheterna för att lättare få hjälp med det de önskade, trots att de egentligen vände sig emot den typen av offerstillskrivande.
Betydelsen av klientens könstillhörighet har även gått att finna i utländska studier, bland annat från Storbritannien där Neale (2004) i sin studie undersökte skillnaderna mellan mäns och kvinnors missbruk och behov av behandling. Studien genomfördes inom ramen för Drug Outcome Research in Scotland (DORIS) och bestod av strukturerade intervjuer och enkäter. Bland annat undersöktes missbrukets mönster och omfattning, utbildning, anställning och inkomst, kriminalitet, kringfaktorer, hälsostatus och relationer. Resultatet visade på tydliga skillnader mellan könen men också en del likheter. I livet som missbrukare utgjordes de största skillnaderna av olika individuella behov. En möjlig förklaring till likheterna menade Neale var den ökning av missbruket som skett de senaste åren, men också att det blivit fler och fler kvinnor som börjat missbruka varpå skillnaden mellan könen minskat. Kvinnor sökte dock hjälp hos socialtjänsten i mycket mindre utsträckning än män och detta förklarades med kvinnors stora rädsla för att förlora sina barn. Kvinnor var också i högre grad utsatta för sexuella övergrepp och misshandel, levde i destruktiva relationer och var mer beroende av socialbidrag än män. Även om Neales studie egentligen syftade till att undersöka vilka olika behov män och kvinnor hade i sitt missbruk, framkom vilka olika insatser som erbjöds
beroende på kön. Bland annat visade studien att kvinnor i större utsträckning än männen levde på socialbidrag. Männen fick istället inkomster genom att tigga eller sälja en tidning likt Situation Stockholm, men också genom kriminell verksamhet som bedrägeri, stöld och så vidare. Flertalet hade också avtjänat flera olika fängelsestraff och blev därigenom försörjda under strafftiden. Studien visade också att kvinnor beviljades boende i större utsträckning,
vilket Neale antog hade med deras ansvar för barnen att göra. Eftersom många av männen inte hade hand om sina barn, förekom inte samma akuta behov.
2.3 Traditionella könsroller vidmakthålls
I juni 2002 fick socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att granska socialtjänstens arbete utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Granskningen Jämställd socialtjänst (Socialstyrelsen, 2004) genomfördes dels med hjälp av tidigare studier och statistik på missbruksområdet, men även genom en kombination av enkäter och intervjuer. Enligt vad tidigare studier på området visat, kände missbrukande kvinnor en stor rädsla för socialtjänsten, främst för att de var rädda att barnen skulle bli omhändertagna. Männens rädsla gällde främst risken att få fängelse. Samtidigt såg männen socialtjänsten som en möjlighet att få hjälp, vilket i sin tur kunde förklara varför män fick betydligt mer insatser än vad kvinnor fick, hela tre fjärdedelar av socialtjänstens insatser för personer med missbrukproblematik gick till män. Vidare visade granskningen att socialsekreterare bemötte missbrukande män och kvinnor utifrån
traditionella könsföreställningar, och därigenom vidmakthöll socialtjänsten de stereotypa föreställningarna som fanns om manligt och kvinnligt. Exempelvis beviljades kvinnor oftare öppenvårdsinsatser än männen, med anledning av att den kvinnliga klienten antogs ha större behov av insatser i hemmamiljö med närhet till barn och familj. Beträffande mäns behov av kontakt med sina barn eller barnens behov av kontakt med deras far togs liten hänsyn av socialtjänsten. Frågan om jämställdhet ur ett brukarperspektiv hade inte heller varit
prioriterad, visade granskningen, få kommuner hade ens någon policy, riktlinjer eller direktiv. Några åtgärder för att uppmärksamma jämställdheten mellan män och kvinnor hade inte heller gjorts. Majoriteten gjorde heller inga utvärderingar av de insatser som erbjudits män och kvinnor. Rapporten påvisade också att den forskning som tidigare genomförts främst hade berört missbrukande kvinnor och det kvinnliga könsperspektivet. Detta innebar att trots att socialtjänstens missbruksvård utgått från en manlig norm fanns det få forskningsstudier på missbrukande män där det manliga könsperspektivet belystes. Granskningen påvisade också att det behövdes en mer könsuppdelad forskning för att kunna belysa skillnaderna i mäns och kvinnors behov vid missbruksvård, men också för att bidra till en förändring och bryta de könsstereotypa behandlingsinsatserna inom socialtjänstens verksamhet. Samtidigt som det också kunde hjälpa till att förändra synen på missbrukande fäder och ge dem en lika stor del i föräldraskapet som mödrarna.
Att socialtjänsten vidmakthållit olika stereotypa föreställningar om könen går också att finna i Palms (2003) studie som var en del i en omfattande studie där man undersökte attityder kring klienters drogproblem bland personal inom både socialtjänst och landsting. Då syftet med undersökningen var att studera arbetet gällande alkohol- och drogproblem genomfördes en omfattande enkätundersökning bland anställda som arbetade med just dessa frågor. Bland annat undersöktes hur synen på manliga och kvinnliga missbrukare såg ut och vilka faktorer som hade betydelse vid utvecklandet av ett missbruk. Personalgrupperna i undersökningen bestod av både män och kvinnor även om övervägande delen var kvinnor. Resultatet av studien påvisade att det fanns en allmän uppfattning om att män och kvinnor hade olika behov när det gäller vård. Den manliga personalen ansåg dock att män och kvinnor kunde lära sig mycket av varandra genom att behandlas tillsammans. Den kvinnliga personalen ansåg däremot inte i lika stor utsträckning att det var av godo, de ansåg istället att kvinnor och män borde behandlas separat. Studien påvisade också att det fanns en uppfattning om att kvinnor hade ett större behov av samtalsterapi än männen och att de såg på kvinnan som mer utsatt då hon troligen levde i en mer utsatt position och har blivit sexuellt utnyttjad. Att kvinnor
personalen ansåg. Därmed drog Palm (2003) slutsatsen att de uppfattningar som fanns i stort i samhället också gick att finna inom socialtjänsten och landstinget. Kvinnans missbruk sågs som mer allvarligt och de ansågs ha särskilda behov i jämförelse med männen på grund av sin utsatta situation.
I de studier som vi tagit del av visade resultaten att det fanns brister i hur genusperspektivet beaktades när det gäller behandling och bemötande. Bland annat blev missbrukande fäder ifrågasatta av socialtjänsten och brittiska studier påvisade samma fördömande tendens då missbrukande mödrar besökte socialtjänst och vårdinrättningar. Könstillhörigheten visade sig också ha betydelse när det gäller val av insats för missbruksklienter. Gällande traditionella könsroller påvisade studiernas resultat att socialtjänsten vidmakthöll de traditionella
könsrollerna i sitt arbete med missbruksklienter och att dessa stereotypa föreställningar blivit avgörande i arbetet. Samtliga studier i tidigare forskning har varit särskilt relevanta och ytterligare belyst det som föreliggande studie handlar om.
3 Teoretisk utgångspunkt
I detta kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkterna och de som vi har valt för vår studie är det socialkonstruktivistiska perspektivet samt olika perspektiv av genusteorin. Dessa perspektiv valdes då de beskriver hur traditionella könsmönster skapas, men även hur de upprätthålls och reproduceras i samhället. Det socialkonstruktivistiska perspektivet handlar om att den verklighet vi människor tolkar som naturlig och verklig egentligen är sociala konstruktioner. Perspektivet används för att studera olika typer av sociala företeelser och ger förslag till hur sociala fenomen uppstått. Det socialkonstruktivistiska perspektivet är därför intressant för att tolka varför socialsekreterare tänker som de gör kring genusperspektivet gällande missbruksbehandling (Wenneberg, 2001). Det genusteoretiska perspektivet är en vidareutveckling av det socialkonstruktivistiska synsättet där manligt och kvinnligt ses som en social konstruktion och en kulturell kategorisering. Genom att använda genus som ett
analytiskt verktyg ämnar vi beskriva och belysa relationer mellan könen och se om och i så fall hur kvinnligt och manligt konstrueras och vidmakthålls genom socialtjänstens bemötande och deras behandlingsinsatser (Lander, 2003). Dessa teoretiska perspektiv kommer att
användas i tolkningen och analysen av de resultat som framkommer vid insamlandet av det empiriska materialet.
3.1 Socialkonstruktivistiskt perspektiv
En av samhällsfilosofins stora frågor under historiens gång har varit hur ett samhälle eller en social ordning över huvud taget är möjlig. Över tid har både klassiska tänkare som Hobbes och Rousseau samt nutida tänkare som Habermas, Luhmann och Giddens fördjupat sig i denna frågeställning. Utmaningen i frågan har bestått i att komma fram till en förklaring av varför man både kan se ett välordnat samhälle såväl som egoistiska individer (Wenneberg, 2001).
Berger och Luckmann (1979) som är grundare av idén om sociala konstruktioner menar att logiken till ett välordnat samhälle grundar sig i att människan av naturen har en benägenhet att utforma vanor. Denna rutinmässighet har en psykologisk fördel då den både underlättar och reducerar människans dagliga beslutsfattande. Genom att vi konstruerar olika rutiner för exempelvis hur vi uppträder mot andra människor eller sköter våra dagliga sysslor minimeras risken för den osäkerhet vi upplever då vi befinner oss i obekanta situationer. När vanor att göra saker på ett bestämt sätt sprids till människor som inte själva varit med och format dem
sker en externalisering. Genom denna externalisering bildas institutioner som vi uppfattar som grundläggande inrättningar i samhället, följden blir att vi delar vanor, sedvänjor och
uppfattningar med varandra utan att reflektera över varför vi gör det. Men för att dessa vanor och institutioner ska legitimeras måste de vara meningsfulla, först därefter kan dessa idéer om verkligheten integreras till ett organiserat system. Vanor institutionaliseras när flera
människor är överens om hur en aspekt på samhället ska uppfattas. Således uppstår en social konstruktion då en social aktivitet blir rutinmässig och människan skapar gemensamma meningar om hur saker och ting är. Exempelvis uppfattas det naturligt att barn går i skolan och att vi använder pengar för att betala. De institutioner som tas för givna blir en objektiv verklighet, vilket innebär att verkligheten fortsätter att existera oberoende av de människor som bor där. De sociala institutionerna framstår därmed som någonting fast och beständigt som inte går att få bort även om vi ansträngde oss (Berger & Luckman, 1979).
För att vi människor ska kunna förstå verkligheten och andra människors handlingar krävs det att vi redan från späd ålder tillägnar oss den sociala världens normer och handlingsmönster (Wenneberg, 2001). Enligt Berger och Luckmann, (1979) är det bara genom en ständigt pågående socialiseringsprocess som barn kan bli sociala varelser som förstår andra människor och verkligheten. Genom att barnet växer upp inom ramen för dessa sociala uppfattningar formas hon till en social produkt skapad av samhället.
Socialkonstruktivismens primära syfte är att öka förståelsen av vad ett samhälle och en social verklighet är för något. Det centrala i denna förståelse är de sociala konstruktionerna, som inte ska uppfattas som naturliga utan som konstruktioner skapade av människan.
Socialkonstruktivismens främsta användningsområde är därmed att ifrågasätta det som vi människor uppfattar som självklart och naturligt. Att hävda att våra sociala handlingar är bestämda av naturen är en slutsats som socialkonstruktivismen vänder sig emot. Exempelvis kan sorg förknippas med olika handlingar i olika kulturer. I vår kultur uttrycks sorg genom att vi gråter medan andra kulturer uttrycker sorg genom att skrika och kasta med kroppen i stället för att gråta. Även gällande manligt och kvinnligt menar Berger och Luckman (1979) att de stora skillnaderna mellan könen inte enbart ska uppfattas som grundade i något naturligt och kroppsligt. Utan att det snarare är de sociala konstruktionerna som gör att den kroppsliga skillnaden som faktiskt existerar får så stor betydelse. Då genus och kön skiljer sig åt
beroende på tidsepok och geografisk plats anser socialkonstruktivismen att skillnaden mellan könen snarare är en socialt producerad omständighet än en kroppslig baserad skillnad (Berger & Luckman, 1979).
Detta tankesätt kan även appliceras på samhälliga företeelser och Wenneberg (2001) menar att vår samhällsordning är en mänsklig produkt som är uppbyggt av en rad sociala processer. Exempelvis är Sveriges grundlag en konstruktion då den är en följd av olika sociala skeenden som har resulterat i att lagen idag har den form den har. Andra sociala konstruktioner som vi uppfattar som naturliga och självklara är högertrafiken och penningsystemet. Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv är således inget naturligt givet utan alla företeelser i samhället är ett resultat av sociala processer med bakomliggande orsaker till varför de är utarbetade som de är. Det socialkonstruktivistiska perspektivet utgår från att demaskera dessa traditionella föreställningar som på ytan framstår som naturliga sociala fenomen, genom att påvisa att fenomenet istället grundar sig i en komplicerad social påverkan.
Payne (2002) menar att om vi generellt godtar sociala konstruktioner som en del av samhället så måste vi också acceptera att det är en del av det sociala arbetet. Enligt Payne (2002) så konstruerar socialarbetare och klienter det sociala arbetet i den kontext som socialtjänsten
verkar. Det arbete som socialarbetaren utför är format av samhällets förväntningar samtidigt som socialarbetaren själv bidrar till dessa förväntningar genom sitt tänkande och agerande. Även skapandet av klienten ses som en social konstruktion då den bygger på allmänna sociala uppfattningar om att vi människor genom det sociala arbetet ska anpassas till
samhällsnormen. Genom dessa processer av sociala konstruktioner skapar människor en gemensam verklighetsuppfattning som uppfattas som socialt arbete.
3.2 Genusperspektiv
Genusperspektivet är en vidareutveckling av socialkonstruktivismen och utgår från att det som är manligt och kvinnligt är konstruerat utifrån en social och kulturell kategorisering. De sociala och kulturella mönstren för manligt och kvinnligt är inlärda och så djupt rotade att de tycks naturliga. Manligt och kvinnligt är dock inte något som är givet av naturen utan är något vi människor konstruerat och använder som ett slags system för att fördela sysslor, resurser och makt. Således fostras vi människor in i särskilda handlingsmönster, förväntningar och tankesätt utifrån vår könstillhörighet. Till viss del sker detta medvetet då viljan att följa och passa in i samhällsnormer är en stark drivkraft, medan vissa företeelser sker omedvetet då de ses som naturligt givna föreställningar beträffande vår könstillhörighet. Sociala och kulturella kategoriseringar för manligt och kvinnligt finns överallt men de ser olika ut beroende på tidsepok och kultur (Josefson, 2005).
Tankarna om att kvinnligt och manligt grundas i en social och kulturell påverkan har funnits sedan länge. Redan under 1800-talet ansåg exempelvis liberalfeminister att män och kvinnor i grunden är lika och att manligt och kvinnligt konstrueras genom exempelvis uppfostran och inlärning. Liberalfeminister förespråkade att utbildning och attitydförändringar skulle kunna leda till samhällsförändringar som skulle göra kvinnan mer jämställd mannen (Josefson, 2005). När sedan genusforskningen påbörjades under 1890- talet studerades likheterna mellan könen genom principen om egenskapernas dikotomi. Begreppet egenskapernas dikotomi innebär att kvinnor och män har olika uppsättningar egenskaper som är orsakade av kroppsliga skillnader och sociala effekter. De egenskaper som tillskrevs kvinnan var omvårdande, lättpåverkade, pratsamma, känslosamma och sexuellt lojala. Medan manliga egenskaper ansågs vara aggressiva, tystlåtna, analytiska, rationella och promiskuösa. Dessa tankar om manliga och kvinnliga egenskaper har sedan 1800-talet haft ett stort utrymme inom den västerländska kulturen. Tilltron till egenskapernas dikotomi har speciellt fått
konsekvenser för kvinnorna då tron på deras sämre intellekt och förstånd använts som skäl för att neka dem rösträtt och tillträde till akademiska studier (Connell, 2003). En av genusteorins föregångare, filosofen och författaren Simone de Beauvoir skrev 1949 den klassiska boken, Det andra könet. Boken innebar startskottet för den moderna feministiska debatten och handlar om kvinnan som det förtryckta könet. Den belyser även hur kvinnan skapas genom regler och förbud och ett känt citat från boken är: ”Man föds inte till kvinna, man blir det” (de Beauvoir, 1986, s 162).
För att illustrera samhällets könsstruktur valdes Hirdmans (1988) teori om genussystem. Hirdman (1988) menar att det finns en speciell ordning för manligt och kvinnligt i vårt
samhälle som skapar såväl oss som samhället. Denna ordning som bildar mönster och gör kön är ett resultat av ett nätverk av sociala processer, föreställningar och förväntningar.
Genussystemet fungerar förutom som en grundläggande könsordning även som villkor för exempelvis sociala, politiska och ekonomiska ordningar i samhället. I genussystemet ses genus som det kulturellt skapade könet, det vill säga att barn inte föds med egenskaper som manlighet och kvinnlighet utan dessa egenskaper skapas utifrån kulturella tankemönster och
den kontext vi växer upp i. Dessa genusskapande tankemönster är geografiskt och historiskt lagrade föreställningar om vad som kännetecknar en man och kvinna. Hirdman (1988) liknar dessa tankemönster med Habermas livsvärld som baseras på kommunikativa handlingar och gemensamma värderingar. Habermas menar att eftersom det finns djupgående sociala och kulturella gemensamhetsgods i varje socialt system och samhälle, kan vi människor vidmakthålla normativa åsikter och dela subjektiva upplevelser med andra människor. Habermas anser att det är människans förståelseorienterade handlande som skapar och reproducerar föreställningar gällande män och kvinnor. Idealbilden av manlighet och
kvinnlighet är därmed en slags kulturellt betingad uppfattning om hur en kvinna och man bör vara i relation till varandra (Habermas, 1996).
Hirdmans (1988) teori utgår från att varje samhälle och tidsepok har ett genussystem som styr samspelet mellan könen. Detta genussystem bygger på två grundläggande logiker där den ena är dikotomin, som benämns som isärhållandets tabu vilket innebär att kvinnligt och manligt inte bör förväxlas. Det betyder att det finns en uppfattning om att män och kvinnor ska vara olika, ha olika uppgifter och att manligt och kvinnligt inte ska blandas. Exempelvis har mjuka och barnorienterade män tidigare riskerats att bli marginaliserade då detta ansetts som ett normöverträdande beteende. Manligt och kvinnligt definieras därmed i relation till varandra och ses då som varandras motsatser.
Den andra logiken är hierarkin där mannen ses som norm för det allmängiltiga och normala. Ur ett samhällsperspektiv ses därmed mannen och manligheten som något som värderas högt medan kvinnan och kvinnligheten anses sekundär. Den manliga normen leder till en patriarkal samhällsordning där mannen har makten och kvinnan ständigt befinner sig i ett underläge. Det faktum att män och kvinnor ständigt reproducerar detta genussystem påverkar enligt Hirdman (2001) möjligheterna till en grundläggande förändring. Ju kraftigare som isärhållandet mellan könen fungerar och genussystemet fortsätter att binda könen till sysslor, egenskaper och platser desto mer legitim blir den manliga normens företräde. Detta genussystem som styr synen på vad som är manligt och kvinnligt verkar på olika nivåer i samhället och präglar därmed i stort den enskilda individens liv.
Ytterligare en bärande tanke i teorin om genussystemet är genuskontraktet. Enligt Hirdman (1988) har varje samhälle och varje tid ett slags kontrakt mellan könen. Kontraktet ska dock inte ses som något förhandlande mellan två jämnstarka individer utan tvärtom som ett kontrakt där den starka individen definierar den andra parten. Dessa osynliga genuskontrakt handlar om idealbilden av kvinnan och mannen, socialisationen och arbetsfördelningen mellan könen. Socialisationen innefattar hur vår identitet formas och exempelvis uppfostras små pojkar och flickor till att ha en heteronormativ relation till det andra könet. Dessa normer och värderingar som omnämns i genuskontraktet ärvs från den ena generationen till den andra, där modern introducerar dottern och fadern sonen. När det gäller arbetsfördelningen mellan könen så formas det av den traditionella synen på arbetsdelning, såväl i hemmet som inom yrkeslivet. Kvinnan anses vara huvudansvarig för hem och barn och mannen förväntas vara familjeförsörjare. Även inom yrkeslivet finns kvinno- respektive mansdominerande yrken med löneskillnader emellan. Genuskontraktet är därmed mycket konkreta
föreställningar om hur män och kvinnor förväntas vara mot varandra på olika nivåer. Detta genuskontrakt påverkar även föreställningen om vilken part som ska förföra, vilken beklädnad som är accepterad, hur håret ska vara klippt och så vidare i all oändlighet. Hirdman (1988) menar att genom att använda genuskontraktet som förklaringsmodell kan gränserna för mäns och kvinnors möjligheter illustreras och framförallt kan avståndet mellan det feminina och maskulina åskådliggöras. Man kan även illustrera kvinnors och mäns olika villkor.
Förståelsen av dessa genuskontrakt som styr förhållandena mellan könen innebär därmed en möjlighet till en ökad insikt om samhällets könsstruktur.
4 Metod och empiriskt material
I detta kapitel beskrivs de metoder som använts i studien och hur vi har gjort för att nå fram till ett resultat. För att underlätta för läsaren och ge det en tydlig struktur består metodavsnittet av ett flertal underrubriker. I den första underrubriken beskrivs vilken metod som har valts för studien. Under datainsamling och genomförande beskrivs hur vi har gått tillväga för att samla in det empiriska materialet och hur intervjuerna har genomförts. I nästkommande del beskrivs hur vi gått tillväga när det gäller databearbetning och analysmetod. Under rubriken validitet och reliabilitet diskuteras tillförlitligheten och hållbarheten i vår studie. Avslutningsvis belyses studiens etiska ställningstaganden.
Vårt intresse för att studera socialtjänstens genusperspektiv växte fram under en kurs gällande missbruk. Kursen gav oss en ökad insikt i att missbruksbehandling tenderar utgå från en stereotyp föreställning om att mäns och kvinnors behov grundas i deras könstillhörighet. Den bristande jämställdhetsaspekten gjorde oss särskilt intresserade av genusperspektivet inom socialtjänsten då det är de som beslutar om insatser för missbrukande män och kvinnor. Vi ville därför undersöka vilka tankar och reflektioner gällande genus och jämställdhet som finns hos socialsekretare som arbetar med just dessa klienter. Genom att anta en kvalitativ metod lyckades vi fånga respondenternas tankar och attityder gällande det ämne vi ville undersöka (Kvale, 1997).
4.1 Val av metod
En studie kan ha antingen en induktiv, deduktiv, eller abduktiv ansats. Man kan även kombinera induktiv och deduktiv. En induktiv ansats innebär att forskningen utgår från empirin och att det är utifrån denna man försöker hitta nya teorier. Den deduktiva ansatsen innebär istället att forskningen utgår ifrån en giltig teori som i sin tur kan ligga till grund för underordnade hypoteser. Att inta en induktiv ansats innebär nya upptäckter, medan en deduktiv ansats innebär att man bevisar eller förkastar redan etablerade teorier. Den tredje ansatsen, och den vi valt för vår studie är den abduktiva ansatsen, vilken innebär att
forskningsprocessen utgår både ifrån empiri och teori och att man genom forskningsprocessen alternerar mellan dessa. Den kan således beskrivas som ett mellanting mellan induktiv och deduktiv ansats. Den abduktiva ansatsen passade oss bra då vi i inledningen av
forskningsprocessen hade en idé om vilken teori som skulle kunna vara tillämplig. Men det var först i samband med våra kvalitativa intervjuer som vi beslutade oss för vilka teorier vi skulle tillämpa, då dessa kunde hjälpa oss att tolka det empiriska materialet (Alvesson & Sköldberg, 1994).
I föreliggande studie undersöks om socialtjänsten beaktar genusperspektivet i sitt bemötande av missbrukande klienter eller om socialtjänsten riskerar att vidmakthålla stereotypa
könsföreställningar genom sina arbetsmetoder. För att identifiera och tolka vad som eventuellt skapar dessa processer valdes en kvalitativ studie då den är explorativ i sin ansats. Enligt Kvale (1997) är syftet med den kvalitativa forskningsintervjun att tolka meningen och innebörden hos centrala teman i den intervjuades livsvärld. Genom att anta en kvalitativ metod var förhoppningen att det skulle ge nya insikter och en ökad kunskap om vårt valda undersökningsområde. Som analysmetod av materialet valdes delvis ett hermeneutiskt
eller förutsättningar och som i sin tur utgör ryggraden i analysmetoden. Till dessa grundantaganden hör:
-Mening skapas, framträder och kan bara förstås i ett sammanhang eller en kontext.
-Alla delarna i tolkning och förförståelse är beroende av helheten och omvänt.
-All förståelse bygger på någon typ av förförståelse, exempelvis referensram eller teori, med vilken vi betraktar ett fenomen.
-Vissa förväntningar eller förutfattade meningar föregår varje tolkning (Kvale, 1997). Enligt Kvale (1997) är syftet med hermeneutiken att finna en giltig och gemensam förståelse av en texts mening. Forskningsintervjun är ett samtal om den mänskliga livsvärlden där den muntliga diskursen förvandlas till texter som ska tolkas. Därmed var hermeneutiken delvis relevant för vår intervjuforskning då intervjutexten kan betraktas som en text i rörelse som förvandlas i dialogen mellan intervjuaren och respondenten och i tolkningen av utsagorna. Det hermeneutiska förhållningssättet innebar att vi som intervjuare lyssnade till olika
meningshorisonter och nyanser i respondentens uttalanden samt uppmärksammade
möjligheten att ständigt göra nya tolkningar av intervjupersonens svar. Dessutom beaktades de antaganden som ligger bakom intervjuarens egna frågor respektive respondentens svar. Förutom den egna insamlingen av det empiriska materialet i form av de kvalitativa
intervjuerna kompletterades även arbetet med andra forskningsstudier på området. 4.2 Datainsamling och genomförande
För att uppnå syftet i studien valdes ett strategiskt urval, det innebar att respondenterna valdes för att de antogs vara informationsrika angående det ämnet som skulle studeras (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007). Då tiden var begränsad för insamlandet av det empiriska materialet var kvaliteten på intervjumaterialet av stor betydelse. Därför var målsättningen att intervjua anställda inom socialtjänsten i endast en kommun som frekvent träffar vuxna kvinnor och män med missbruksproblematik.
För att få kontakt med respondenter togs både mejl- och telefonkontakt med utvalda socialtjänsters missbruksenheter. Första kontakten togs med enhetschefen för den berörda avdelningen. Denna skickade därefter ut en förfrågan till samtliga anställda inom
missbruksenheten och tog därefter kontakt med oss och sände över en lista på personer som kunde tänka sig att delta i vår studie. Alla respondenterna kontaktades per telefon och vid den telefonkontakten informerades även respondenterna närmare om studiens syfte och passande tider bokades in. I samband med detta översändes även ett missivbrev (se bilaga 1) till berörda personer där vi kort presenterade studiens bakgrund och syfte för att ytterligare förtydliga vad studien handlade om. Totalt intervjuades åtta kvinnor, sex av dem arbetar som
socialsekreterare och två av dem arbetar som missbruksbehandlare. Det hade varit intressant med några manliga respondenter i undersökningen för att se om det finns några skillnader mellan manliga och kvinnliga socialsekreterares genusperspektiv gällande missbruksklienter dessvärre var det inga män som anmälde sitt intresse.
Som metod för datainsamlingen användes en semistrukturerad intervju. Den
semistrukturerade intervjun passade vår studie väl då syftet var att undersöka vilken
missbrukande klienter. För att besvara vårt syfte och våra frågeställningar konstruerades en semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 2) som grundades på ett antal frågor som var strukturerade efter de teman som skulle undersökas. Målsättningen var att konstruera kortfattade och lättbegripliga frågor i intervjuguiden så att respondenten kunde ge så beskrivande svar som möjligt. För att optimera möjligheterna att ta del av respondenternas egna uppfattningar konstruerades en tematisk intervjuguide (Aspers, 2007). Eftersom ingen vill bli kallad för könsstereotypisk utformades intervjufrågor så att respondenterna fick svara utifrån en allmän syn och vad de tror gällande det berörda ämnet. Mer direkta frågor tror vi hade resulterat i uteblivna svar och därmed en svagare reliabilitet i vår studie, därför kringgick vi det genom att inte rikta frågorna direkt till respondenten.
Vi deltog i sex av intervjuerna tillsammans då en intervjuade och en antecknade. Vid de andra två intervjuerna var vi av praktiska skäl tvungna att dela på oss och genomförde därmed intervjuerna ensamma. Innan intervjuerna påbörjades bad vi om tillåtelse att få dokumentera intervjuerna med bandspelare, vilket alla respondenter accepterade. Intervjuerna genomfördes på respondenterna arbetsplatser och innan intervjun startade informerades de om studiens syfte, de fyra forskningsetiska principerna och de fick även möjlighet att ställa frågor. Den intervjuguide som användes bestod inledningsvis av enklare introduktionsfrågor för att skapa kontakt och god stämning under intervjun. De följdes sedan av ett antal
forskningsfrågor som närmare berörde vårt valda ämne. Genom att intervjuguiden bestod av öppna frågor med möjlighet till följdfrågor ökade förutsättningen för mer utförliga svar. Följdfrågorna var ett mycket viktigt moment i intervjun för att fånga och ge ytterligare tyngd åt respondenternas svar. Under intervjun uppmuntrades även respondenterna att till viss del tala fritt och därigenom fångades många spontana och viktiga beskrivningar för vårt valda ämne. För att säkerställa kvaliteten på intervjuguiden genomfördes en provintervju med en bekant som arbetar som socialsekreterare då vi ville se om frågorna var förståeliga och kunde resultera i bra svar. Provintervjun gick bra men resulterade i att intervjuguiden justerades på några ställen för att säkerställa att den på bästa sätt skulle uppnå dess syfte (Esaiasson et.al., 2007).
4.3 Databearbetning och analysmetod
De inspelade intervjuerna lyssnades igenom direkt efter genomförandet och transkriberades sedan ord för ord. Materialet lästes därefter igenom flera gånger för att få en mer fullständig bild av intervjuerna. För att ytterligare förtydliga har vi vid transkriberingen av materialet valt att skriva ut pauser med hjälp av tre punkter inom parentes. För att på bästa sätt lyfta fram respondenternas uppfattningar och svar på intervjufrågorna identifierades meningsfulla uttalanden från respondenterna genom meningskoncentrering, vilket innebär att uttalanden omformuleras och kortas ner. Därefter kodades materialet genom meningskategorisering in i ett antal övergripande kategorier. Kategorierna valdes ut på förhand utifrån studiens
frågeställningar och utgjorde tre olika teman som sedan materialet sorterades in under. För att ytterligare förtydliga materialet skapades underkategorier utifrån intervjuguidens frågor. Det materialet som inte kunde kopplas till något av våra teman sorterades ut och lades åt sidan. Med hjälp av färgpennor gjordes understrykningar i de avsnitt som var särskilt intressanta att belysa utifrån valda teman. Meningskategoriseringen syftade till att strukturera det omfattande materialet och det gav oss också en möjlighet att testa materialet mot studiens syfte och frågeställningar. Genom att använda kategorisering som analysmetod kunde också en kontroll av både kodaren och i viss mån intervjuarens reliabilitet genomföras. När
med studiens teoretiska utgångspunkt och den tidigare forskning som finns på området. Detta för att söka efter likheter respektive skillnader och därigenom presentera ett resultat (Kvale, 1997).
4.4 Validitet och reliabilitet
För att studien ska resultera i en bra och tillförlitlig undersökning fordras att vissa krav uppfylls och två av dessa krav är hög reliabilitet och god validitet. Det är särskilt viktigt att man arbetar med dessa krav under hela forskningsprocessen för att få en så bra reliabilitet och validitet som möjligt. Förutsättningen för en god resultatvaliditet kräver att man faktiskt mäter det man avser att mäta och inget annat. Således är hållbarheten i den valda teoretiska
utgångspunkten och dess anknytning till studiens forskningsfrågor en förutsättning för validiteten i studien (Esaiasson et.al., 2007). Genom att intervjuerna genomfördes med relevanta personer för vår studie har vi därigenom lyckats säkerställa validiteten i undersökningen. Då ingen av oss har haft någon tidigare anknytning i den undersökta kommunen bestod urvalet av helt okända personer, vilket gav oss den distans och öppenhet som är önskvärd i kvalitativa intervjuer. Detta har stärkt studiens validitet ytterligare då vi anser att respondenterna inte blivit påverkade av en eventuell tidigare anknytning (Kvale, 1997).
Reliabilitet används för att kontrollera frågornas tillförlitlighet och svarar på frågan hur vi mäter. För att en studie ska ha en hög reliabilitet ska den kunna göras om flera gånger och då ge samma resultat oavsett vilken forskare som utför undersökningen. Bryman (2001) menar dock att det är svårt att upprepa kvalitativa studier och nå en hög reliabilitet då alla sociala miljöer är i ständig förändring. Bryman (2001) anser att förutsättningen för en hög reliabilitet är att forskaren är speciellt noga med hur tolkningarna genomförs. I vår studie kan
reliabiliteten ha påverkats med tanke på att vi inte hade möjlighet att använda någon
oberoende kodare. För att öka reliabiliteten i vår studie har vi därför strävat efter att göra en tydlig redogörelse för metod och analys för att påvisa hur forskningsprocessen genomförts. Trots vår färgade kunskap inom området är vår förhoppning att vi kunnat presentera en studie med tillräckligt god reliabilitet (Kvale, 1997).
4.5 Etiska frågor
Etiska avgöranden sker inte på något specifikt stadium av forskningsundersökningen utan är lika aktuella under hela forskningsprocessen, från undersökningens början fram till dess slutrapport (Kvale, 1997). Forskning fyller en viktig funktion gällande kunskapsutveckling och metodförbättring i samhället och det är därför av stor vikt att individer medverkar i forskningsundersökningar. För de individer som deltar i forskning har ett skydd utarbetats, även kallat individskyddskravet som syftar till att motverka otillbörlig insyn i individers livsförhållanden under en forskningsprocess. Under arbetets gång har vi utgått från Vetenskapsrådets (2002) fyra forskningsetiska principer som gäller för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Dessa fyra grundläggande principerna till skydd för individen är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
-Informationskravet innebär att forskaren skall informera de personer som är berörda av studien om den aktuella forskningsuppgiftens syfte. De berörda intervjupersonerna
samt att deras deltagande i studien är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sitt deltagande.
-Samtyckeskravet ger deltagaren i en undersökning rätt att själv bestämma över sin medverkan. Genom att vi först kontaktade enhetschefen för den berörda enheten inom socialtjänsten som vi ville undersöka fick vi arbetsgivarens samtycke. De som ville deltaga fick lämna intresse via mejl och gav därigenom sitt samtycke till att delta i undersökningen. De gav också sitt samtycke i samband med intervjun då vi ytterligare en gång berättade om syftet med studien.
-Konfidentialitetskravet har uppfyllts genom att vi skyddat deltagarnas identitet och
avidentifierat dem på ett sådant sätt att utomstående inte kan identifiera vilka respondenterna är.
-Nyttjandekravet har uppfyllts genom att det insamlade empiriska materialet enbart har och kommer att användas i forskningssyfte.
Respondenterna informerades även om att de inspelade banden från intervjutillfället kommer förstöras efter att de transkriberats, likväl som att det transkriberade materialet förstörs efter att det analyserats (Vetenskapsrådet, 2002).
5 Resultatredovisning och analys
För att resultatredovisningen ska bli så strukturerad som möjligt valde vi tre kategorier som utgår från studiens frågeställningar för att presentera det empiriska materialet. För att
förtydliga dessa kategorier ytterligare används även underkategorier som bygger på studiens mest relevanta intervjufrågor. Det empiriska materialet presenteras genom citat och
sammandrag och utgör grunden för undersökningens resultat. Efter varje kategori följer en analys där resultatredovisningen kopplas till tidigare forskning och teoretiska perspektiv.
De intervjuade personerna kommer i texten att benämnas som respondenter och de tillfrågade.
5.1 Socialtjänstens genusperspektiv vid bemötande
I denna kategori följer resultat som är relevanta till studiens första frågeställning gällande genusperspektivet vid bemötande av missbruksklienter.
5.1.1 Bemötande på samma villkor
Beträffande genusperspektivet vid bemötande av missbruksklienter uppger samtliga
tillfrågade att de gärna vill tro att de bemöter män och kvinnor jämställt. En tillfrågad anser att om man bedömer och bemöter klienter utifrån deras könstillhörighet är man väldigt
oprofessionell: ”Vi för ju hela tiden en diskussion om hur vi möter människor, våran
värdegrund, våra ledstjärnor i arbetet, det är jätteviktigt att man bemöter alla människor på ett jämlikt sätt”.
Genom respondenternas resonemang blir det även tydligt att de har olika uppfattningar om vilken relevans ett jämställt bemötande har. Några anser att ett jämställt bemötande är något självklart i deras kontakt med missbruksklienter. Andra ställer sig däremot tveksamma till att
bemöta kvinnor och män på samma sätt, en tillfrågad menar att hon även privat är annorlunda mot kvinnor och män.
En av respondenterna reflekterade över att människors beteenden och tankar är en social produkt som är skapad av samhället: ”Vi har ju gamla invanda mönster i oss allihop för vi har ju lärt oss hur saker ska vara”.
Oavsett om respondenterna anser att ett genusperspektiv är viktigt så betonar alla att de alltid försöker se till individens behov. En respondent säger: ”Jämställt, hmm (…). I utbudet av insatser försöker man ändå även fast det varit trögt, man försöker med alla utifrån var de är oavsett problematik, kön och allt möjligt egentligen”.
Samtliga respondenter återkommer flera gånger under intervjuerna att de främst ser till klientens behov och att de inte låter sig styras av klientens könstillhörighet. De anser att om en klient blir bemött på ett stereotypt sätt är anledningen någon slags okunskap.
5.1.2. Klientens könstillhörighet styr bemötandet
När det gäller om klientens könstillhörighet styr bemötandet uppger flertalet av
respondenterna att kvinnliga klienter bemöts på ett annat sätt än de manliga. Som förklaring till detta anges att kvinnor antas vara mer sköra då många missbrukande kvinnor har varit och är utsatta för exempelvis sexuella övergrepp och misshandel. De tror även att kvinnor kan bemötas olika på grund av sitt moderskap då kvinnor förväntas vara goda mödrar som tar ansvar för sina barn. En av respondenterna säger: ”De gamla könsrollerna finns ju kvar överallt i samhället men väldigt mycket mer inom missbruksvärlden”.
En respondent uppger att hon anser att alla hennes kollegor har ett jämställt bemötande för män och kvinnor men att kollegorna generellt ställer högre krav på mödrar än fäder, trots att de egentligen har samma ansvar för barnen.
En av de andra tillfrågade menar att eftersom kvinnorna ofta funderar mycket på sitt
föräldraskap kan diskussioner om deras mammaroll vara en väg in för att stärka individen och bryta missbruket. Hon poängterar dock att argumenten om föräldrarollen inte får användas för att ge kvinnorna dåligt samvete utan som en drivkraft för ett drogfritt liv. Den tillfrågade anser inte att denna drivkraft att sluta missbruka på grund av barnen är lika stark för männen som det är för kvinnorna. Men hon tillägger att det kanske grundas i en fördom hos henne, vilket leder till att hon inte lika frekvent diskuterar föräldrarollen med den missbrukande mannen som med den missbrukande kvinnan. En annan anledning till att könstillhörigheten påverkar bemötandet är enligt flera respondenter att kvinnorna anses vara mer utsatta i missbruket än männen. En av respondenterna säger:
Vi vet att kvinnor far ju oftast mycket mer illa i sitt missbruk än vad männen gör, utnyttjade och misshandlade och hela den biten då kanske man ställer mer observanta frågor kring såna saker också hur dom har det i sitt… Ja.
Flera av respondenterna beskriver också att kvinnor många gånger är rädda för att söka stöd hos socialtjänsten, särskilt missbrukande kvinnor med barn då de är rädda för att barnen ska omhändertas. Detta leder enligt respondenterna till att kvinnorna bemöts särskilt varsamt när de kommer. En av de tillfrågade säger: ”Alltså jag tycker att dom flesta av oss försöker väl bemöta kvinnor extra, extra noggrant om man säger så”.
En av respondenterna reflekterar över att hon i bemötandet av männen är snabbare med att erbjuda männen hjälp än kvinnorna. Det tror hon beror på att kvinnorna antas ha större behov av en process av exempelvis samtalsterapi där de får prata igenom sina problem innan de är mottagliga för insatser i form av behandlingshem.
Enligt två av respondenterna finns också ett mönster i hur och vilka frågor som ställs till kvinnor och män. Det finns en stor medvetenhet om att missbrukande kvinnor ofta är utsatta för våld och sexuella övergrepp. Men vid klientmöten vill respondenterna inte vara för rakt på sak när det gäller att fråga kvinnorna om detta. En av de tillfrågade berättar om en speciell strategi som hon använder så att kvinnan inte känner sig utpekad eller ensam. Männen
tillfrågas dock inte i samma utsträckning om de blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp, trots att respondenterna tror att det är vanligt förekommande även för männen. I de fall
männen tillfrågas tillämpar respondenten inte samma samtalsstrategi som för kvinnorna vilket hon tror beror på hennes kunskapsbrist på området. En av de tillfrågade reflekterar över vår uppdelning och kategorisering av verkligheten och vilka följder det får då något fenomen inte överensstämmer med dessa inlärda kategorier. När det gäller hur olika vi kan se på män och kvinnor säger en av respondenterna: ”Män kan råka ut för samma saker som kvinnor men då bedöms det inte på samma sätt, det kan reta mig”.
När det gäller kriminalitet och våldsbenägenhet uppger några av respondenterna att de har en ökad medvetenhet när det gäller just manliga klienter. En respondent säger: ”Jag frågar alltid männen om våld och kriminalitet, det tror jag inte jag frågar kvinnorna om i samma
utsträckning, det är helt riktigt”.
Trots att ingen av de tillfrågade uppger att de varit rädda eller känt sig hotade ser de det som en säkerhetsåtgärd att fråga de manliga klienterna om tidigare våldsbenägenhet då hon inte vill utsätta sig för riskfyllda situationer i onödan.
5.1.3 Betydelsen av den professionellas könstillhörighet
På frågan om respondenterna tror att deras egen könstillhörighet kan ha betydelse i
bemötandet av klienterna svarar några att det inte påverkar alls. De menar att oavsett vilken könstillhörighet den professionella har så måste verksamhetens regelverk alltid följas och individens bästa tas i beaktande. Respondenterna som anser att deras könstillhörighet har betydelse tror bland annat att det är särskilt viktigt i möten med misshandlade kvinnor. De tror att de har lättare att förstå vad dessa kvinnor går igenom eftersom de är kvinnor själva. En tillfrågad menar att manliga kollegor kan ha svårt att förstå varför kvinnor går tillbaka till sina misshandlande män:
Alltså det är ju väldigt svårt att förstå vilka mekanismer som ligger bakom fysisk och psykisk misshandel, det gör ju att självförtroendet blir noll till slut och därför tror jag att det har betydelse att endast kvinnliga medarbetare jobbar med det.
En respondent menar att det skulle vara konstigt om den egna könstillhörigheten inte
påverkade arbetet. Hon tycker sig känna mer empati för de missbrukande kvinnorna och tror att hon ibland tänker att män klarar sig bättre än kvinnorna i missbruksvärlden. Flera andra respondenter relaterade också deras åsikter och uppfattningar till just deras könstillhörighet och menar att deras bemötande av klienter till viss del grundas i att de är just kvinnor.
En annan respondent tycker inte att man ska förneka vilken inverkan könstillhörigheten har. Hon menar att hon själv under sitt liv blivit utsatt som kvinna i vissa avseenden, vilket gjort det lättare för henne att relatera missbrukande kvinnors utsatthet till sig själv och säger: ”Kvinna är man ju, det kan man inte blunda för, det kan kanske vara lättare att sätta sig in i kvinnans utsatthet som kvinna, det borde vara det”.
Det finns därmed en uppfattning om att kvinnor bättre förstår kvinnor för att de är kvinnor själva och att män har svårare för att förstå kvinnor just för att han är man.
5.1.4 Analys av socialtjänstens genusperspektiv vid bemötande
I analysen av resultatet gällande bemötande på samma villkor, framkommer att
respondenterna gärna vill tro att de bemöter missbrukande män och kvinnor på samma villkor. Flertalet beskriver även att de inte gör någon skillnad på klienten beroende på kön. Dock tydliggörs att de har olika syn på vad ett jämställd bemötande är och att genusperspektivet inte var i fokus vid bemötandet av klienter, utan istället betonades klientens individuella behov. Denna bristande kunskap och medvetenhet gällande genusperspektiv överensstämmer med resultaten i rapporten Jämställd socialtjänst (Socialstyrelsen, 2004), vilken påvisade att socialsekreterare hade ett bristande jämställdhetsperspektiv och att socialtjänsten behöver utveckla och arbeta fram en tydlig jämställdhetspolicy för att kunna möta manliga och kvinnliga missbruksklienter på rätt sätt. Att vi bemöter män och kvinnor olika kan relateras till de skapade värderingar om manligt och kvinnligt som både socialkonstruktivismen och genusperspektivet beskriver. Värderingar som integreras och blir accepterade i samhället då människorna ser dem som en sann och objektiv verklighet. Berger och Luckman (1979) beskriver att grunden till att människan skapar och externaliserar värderingar till andra människor är att vi av naturen är vanemässiga. Dessa konstruerade vanor gör att vårt liv blir mer förståeligt och underlättar vårt agerande i det. På detta sätt skapas även våra uppfattningar om hur vi människor ska förhålla oss till varandra och vilka egenskaper vi tillskriver kvinnor och män. Dessa tillskrivna egenskaper lever således kvar även inom det sociala arbetet och märks tydligt när man tar del av Bangura Arvidssons (2003) studie gällande fäder som blev ifrågasatta av socialtjänsten, men också i Landers (2003) studie som belyste hur stereotyp syn socialtjänsten har i arbetet med kvinnor. Detta kan tydligt kopplas till det som Connell (2003) belyser gällande vår konstruktion av manligt och kvinnligt i genusordningen. Genom att kategorisera könen etiketteras också manligt och kvinnligt och vi tror oss därför veta vilka olika behov och beteenden som könen har.
I analysen gällande klientens könstillhörighet styr bemötandet, framkommer att
respondenternas bemötande mycket riktigt styrs av klientens könstillhörighet. Kvinnan tillskrivs egenskaper som sårbar, skör och känslosam medan mannen ses som rationell och kraftfull. Det faktum att respondenterna tillskriver män och kvinnor olika behov relaterar Payne (2000) till att de värderingar och sociala strukturer som styr och berör samhället i stort även påverkar socialtjänsten och dess anställda. Socialarbetaren är således formad av
samhällets sociala attityder gällande manligt och kvinnligt. Gällande föräldraskap
framkommer att en respondent anser att personal inom socialtjänsten ställer högre krav på mödrar än fäder. Flertalet av de andra tillfrågade ansåg att kvinnor med barn var i stort behov av stöd i föräldrarollen och moderskapet antogs även vara en grundläggande drivkraft för kvinnorna att sluta missbruka. Detta relaterar till det som Connell (2003) beskriver som egenskapernas dikotomi, där kvinnor och män tillskrivs olika egenskaper beroende på fysiska skillnader och sociala mönster. Genom att vi tillskriver kvinnor och män olika egenskaper befästs uppfattningen om vad kvinnligt och manligt är och bör vara. Detta resonemang om
