En komparativ studie av gåvolöften i svensk, engelsk och fransk rätt
Björn Gunnarsson
Är den min nu?
Termin 9 HT 2017 Examensarbete, 30 hp Juristprogrammet, 270 hp Handledare: Mattias Derlen
2
Innehållsförteckning
Förkortningar ... 4
1 Inledning ... 5
2 Syfte ... 6
3 Avgränsningar ... 6
4 Metod ... 7
4.1 Komparation och komparativa svårigheter ... 8
4.1.1 Särskilda metodfrågor relaterade till det svenska materialet ... 10
4.1.2 Särskilda metodfrågor relaterade till det engelska materialet ... 10
4.1.3 Särskilda metodfrågor relaterade till det franska materialet ... 11
5 Material ... 12
6 De tre rättssystemen ... 13
6.1 Svensk rätt ... 13
6.1.1 Benefik eller onerös handling ... 13
6.1.2 Formkrav och deras funktion ... 15
6.1.3 Transaktioner mellan makar och andra nära relationer ... 18
6.1.4 Slutligt om gåvoutfästelses giltighet ... 18
6.1.5 Sammanfattning ... 19
6.2 Engelsk rätt ... 21
6.2.1 Intent to create legal relations ... 22
6.2.2 Consideration ... 24
6.2.3 Formkrav och deras funktion ... 27
6.2.4 Slutligt om gåvoutfästelsers giltighet ... 28
6.2.5 Sammanfattning ... 28
6.3 Fransk rätt ... 30
6.3.1 Benefika eller onerös handling ... 32
6.3.2 Bilateral disposition av egendom ... 33
6.3.3 L’intention liberale ... 34
6.3.4 Omedelbar rättslig effekt ... 36
6.3.5 Formkrav och deras funktion ... 36
6.3.6 Möjligheter till fullgörelse utan avtalsförbindelse ... 37
6.3.7 Sammanfattning ... 38
3
7 Jämförelse och analys ... 40
7.1 Distinktionen mellan gåvor och andra avtal ... 40
7.2 Avtals ingående och formkrav för gåvoutfästelser ... 41
7.3 Kringgående av formkrav ... 43
7.4 Förbindelser som uppstår trots brist i form ... 44
7.5 Familjerelationers inverkan ... 45
8 Sammanfattning ... 46
Käll- och litteraturförteckning ... 48
Offentligt tryck ... 48
Statens offentliga utredningar ... 48
Propositioner ... 48
Övrigt offentligt tryck ... 48
Rättspraxis ... 48
Avgöranden från Cour de Cassation ... 48
Avgöranden från House of Lords ... 49
Avgöranden från Court of appeal ... 49
Avgöranden från King’s/Queen’s bench division ... 50
Avgöranden från övriga engelska domstolar ... 50
Avgöranden från Högsta Domstolen ... 50
Litteratur ... 51
Övriga källor ... 53
4
Förkortningar
AvtL Cass.
CC GåvoL
HD
Avtalslagen(1915:218) Cour de cassation Code Civil
Lag (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva
Högsta Domstolen J
JORF
Justice
Journal Officiel de la Républice Francaise
JustR Justitieråd
L Lord
LJ Lord Justice
Prop.
Property Act 1989
Proposition
Law of Property (Miscellaneous provisions) Act 1989.
ÄktB Äktenskapsbalken
5
1 Inledning
En person kan ofta på ett eller annat sätt vilja överföra något av värde till en annan människa.
Det kan röra sig om uppvaktning vid en högtid som födelsedag eller andra speciella tillfällen.
Det kan också vara i formen av en belöning för ett väl utfört arbete, en avskedspresent till en lärare eller dricks till den proffsiga serveringspersonalen. Ofta är dessa typer av förfararanden praktiskt ganska okomplicerade, då gåvan fysiskt, och ofta inför ögonen på flera personer, övergår direkt till mottagaren. Det finns sällan anledning att fundera över om gåvan är bindande eller inte, ens om gåvogivaren skulle ångra sig. Frågan om bundenheten av en gåva blir däremot långt mer komplicerad om det istället bara rör ett löfte detsamma och gränserna för bundenheten varierar mellan olika rättssystem.
Det finns bland alla rättssystem en misstänksamhet mot avtal där endast den ena parten förbinder sig att göra någonting.1 Reglerna har därför ofta formats med syftet att göra en distinktion mellan vilka löften som ska erkännas och därmed bli bindande och vilka som ska bortses ifrån, en fråga som ofrånkomligen uppstår i varje rättssystem.2 Under arbetets gång kommer avtalsslutande, formkrav och distinktionen mellan onerösa och benefika rättshandlingar att behandlas. Olika systems krav på avtalsslutande, formkrav och dess distinktion mellan olika former av rättshandlingar är en dörr in i andra rättskulturer och öppnar upp för en förståelse för synen på individer och vad anses skyddsvärt och framförallt, vilka verktyg som används för att uppnå de mål lagstiftaren ställt upp. Genom att placera Sverige, vars plats i det rättsliga släktträdet länge varit något oklar, mellan två juridiska giganter som Frankrike och England så hoppas jag kunna öppna den svenska publikens ögon för nya möjligheter och resonemang och ge en förståelse för andra rättssystem.
Den här uppsatsen tar sitt sikte på den avtalsrättsliga regleringen och efterföljande bedömning av frågan om vilka löften som erkänns och vilka som systemet väljer att bortse ifrån. Som ett led i denna resa kommer även annat familje- och arvsrättsliga ställningstaganden behandlas då alla rättsordningar har olika lösningar för hur avtalsrätten interagerar med övrig lagstiftning.3
1 Kötz & Flessner, 1997, s. 3.
2 Ibid, s. 54, 56.
3 Ibid, s. 61.
6
2 Syfte
Syftet med uppsatsen är en komparativ analys av den avtalsrättsliga regleringen av gåvoutfästelsers giltighet i svensk, engelsk och fransk rätt.
För att genomföra detta kommer jag besvara följande frågeställningar för respektive rättssystem:
- Vad är förutsättningarna för att ingå ett avtal vilket utgör en giltig gåvoutfästelse?
- Kan handlingar, trots att de inte uppfyller dessa förutsättningar, göras giltiga på annat sätt?
- Vad är syftet med regleringen? Finns det något skyddsobjekt?
Svaret på dessa frågeställningar kommer sedan att jämföras, och jag kommer att förklara de likheter och skillnader jag finner.
3 Avgränsningar
Jag kommer att i denna studie utgå från begreppet gåva. Jag vill dock poängtera att jag med valet av begreppet ”gåva” söker framhålla benefika löften om framtida värdeöverföring, vilket det finns en generell acceptans för inom europeiska rättsordningar.4
I min uppsats väljer jag att endast beakta löften om överföring av pengar eller lös egendom till någon annan. Därmed utesluter jag andra typer av benefika rättshandlingar som tex. löften om tjänst utan betalning och löfte om lån utan ränta. Även om dessa rättshandlingar i vissa av de studerade rättsområdena regleras av samma regler som löften om gåvor,5 så har de i andra särreglerats som i fransk rätt genom tex. art. 1875–1876 CC. I uppsatsen kommer inte gåva av av fastigheter eller delrättigheter i bostadsföreningar behandlas, då dessa ofta har särreglerats baserat på bland annat hur registreringsförfarande för sådana fungerar.6
Jag behöver, för att kunna ge en fullgod bild av vad som är en räknas som gåvor och hur avtal bildas, granska även den avtalsrättsliga kontexten och vilken relation parterna har till varandra.
Relationer som till exempel familjerelationer blir ofta relevanta i studier av gåvorätt med
4 Assis, 2016, s. 33-34.
5 Hellner m.fl., 2015, s. 280.
6 Bland annat så är gåvor av fast egendom reglerade annorlunda än övriga i fransk rätt i tex. art. 949 CC.
7 avtalsrättsligt fokus. 7 Det leder till att institut som behandlar detta likt det engelska intent to create legal relation kommer behandlas i arbetet.
Löften om att acceptera en mindre summa tidigare som betalning för en skuld i sin helhet, har i engelsk rättspraxis förts många diskussioner om då det ansetts utgöra en benefik rättshandling men man har på senare tid ifrågasatt det synsättet.8 Eftersom dessa situationer ibland saknar den benefika karaktär som begreppet gåva innefattar och istället tar i beaktande rent kommersiella aspekter kommer jag inte att gå in på en eventuell särreglering av dessa även om dessa situationer omfattas av den generella gåvoregleringen i vissa rättssystem.9
Regler om ogiltigförklarande av avtal är ofta av yttersta vikt för huruvida det praktiskt är möjligt att kräva fullgörelse av ett avtal och det finns vissa speciella regler för ogiltigförklarande av löfte om gåva.10 Att det är en praktisk möjlighet att hindra ett avtal genom ett ogiltigförklarande faller dock utanför det angivna syftet och kommer ej behandlas vidare.11
Kapacitet och förmåga att ingå avtal kommer ej avhandlas vidare i denna uppsats då det inte finns några betydande skillnader mellan rättsordningarna på den punkten,12 och det ej skulle bidra till analysen.
4 Metod
Syftet kommer uppfyllas genom att jag utreder gällande rätt i svensk, engelsk och fransk rätt.
Utredningen kommer bestå i en multilateral mikrojämförelse, i den mening att det är flera rättssystem som jämförs och det är funktionen i deras reglering av en viss fråga som jämförs.
Jag ska, när jag utrett gällande rätt, analysera de skillnader och likheter jag finner, med bakgrund i hur väl de olika syften som uppges för regleringen uppfylls. På så sätt kommer jag hålla mig nära den fundamentala beskrivningen av en komparativ studie.13 Jag kommer inte att
7 Assis, 2016, s. 37.
8 Engelsk rätt: Foakes v Beer [1884] UKHL 1; Williams v Roffey Bros & Nicholls (Contractors) Ltd [1989]
EWCA Civ 5; Svensk rätt: 3 § GåvoL.
9 Hellner m.fl., 2015, s. 292.
10 Tex. 5 § GåvoL; art. 953 CC; mistake in equity - Van der Merwe v Goldman [2016] EWHC 790 (Ch).
11 Denna distinktion ställs på sin spets rörande kravet på cause fransk rätt, vilket tidigare var ett grundläggande krav för giltighet i och med den äldre art.1131 CC, men som numera lever kvar som två regler om ogiltighet i nuvarande art.1162, 1169 CC; Jag ämnar därför rörande cause endast redogöra för begreppet i den mån det var en grundläggande förutsättning för avtal och hur detta kan tänkas leva kvar i den nuvarande lagstiftningen. Om att cause i stor utsträckning levde kvar som en ogiltighetsregel, se, Kötz & Flessner, 1997, s. 56.
12 Nicholas, 1992, s. 108.
13 Zweigert & Kötz, 1998, s. 6.
8 föra en diskussion om värdet av de i rättssystemen interna syften som de olika rättsordningarna har, utan endast se till vilka de är och hur väl de uppfylls.14
4.1 Komparation och komparativa svårigheter
Studien kommer innebära en granskning av en enskild funktion. Denna funktion15 är hur de olika rättssystemen hanterar löften om att överlämna egendom utan att få en motprestation av motsvarande värde. I samtliga rättssystem är det möjligt att skapa ett bindande avtal genom ett löfte om ensidig prestation. Därför är frågan om vilka avtal som omfattas av min frågeställning och hur giltighet uppstår för dessa avtal de två punkter som kommer jämföras mellan de tre systemen då de gemensamt uppfyller den beskrivna funktionen. Vid granskningen är det viktigt att hålla i minnet att regleringen av frågan inte nödvändigtvis är avtalsrättslig utan istället kan inträda på andra sätt och jag försöker på detta sätt förhålla mig till substitutionslagen, som säger att om en funktion inte uppfylls av en direkt motsvarande regel, så uppfylls funktionen ofta av en annan regel i en annan del av rättssystemet.16
När jag analyserar de likheter och skillnader jag har funnit i utredningen kommer jag förklara dessa med hjälp av de syften som anges för funktionerna.17 Genom att analysera även syftena bakom regleringen kommer uppsatsen ha ett värde utöver en studie av de enskilda rättsreglerna rena funktion, då den förstnämnda kan visa på generella interna trender hos rättssystemen och detta bör vara tillräckligt för att bemöta den kritik18 som framförts mot microjämförelsers värde om att undersökning av individuella regler inte förklarar just varför rättssystem skiljer sig från varandra.
På grund av svårigheten att göra korrekta tolkningar på främmande språk och svårigheterna i att bedöma värdet i okända källor har det framförts att det kan vara bra att inte endast använda primärrätt utan ofta nyttigt att även inkludera sekundärrätt och andra komparativa verk i utredningen för att förstå rättsområdet i fråga.19Av samma anledning så kommer centrala begrepp som behandlas i oöversatt form och dessa kommer då att kursiveras för extra tydlighet, till exempel kommer så att göras med Consideration.20 Noterbart är även vikten av att arbeta
14 De Cruz, 2008, s. 237.
15 Zweigert & Kötz, 1998, s. 34.
16 Bogdan, 2003, s. 87-88.
17 Ibid, s. 75.
18 Bogdan, 2013, s. 46.
19 Bogdan, 2003, s. 42.
20 De Cruz, 2008, s. 220.
9 med källor som fortfarande är relevanta i ursprungslandet.21 Många av de artiklar och rättsfall jag har beaktat ligger längre tillbaka i tiden. Samtidigt är många av de koncept jag studerar är fundamentala för sina respektive rättssystem och mycket av informationen om dem är därför äldre och de nyare rättsfall och doktrinella förändringar som sker går därför sällan in på djupet kring dessa fundamentala koncept och de äldre källorna har därför kvar sin relevans. Jag kommer dock att utveckla detta särskilt rörande det franska rättssystemet under avsnitt 5.
Material.
De kulturella skillnaderna mellan de olika rättssystemen är i detta fall begränsade, då samtliga rättssystem tillhör västeuropeiska länder med lång historia av kulturellt utbyte.22 Detta till trots så kan det ändå finnas kulturella skillnader som har inverkan på lagens praktiska tillämpning.
Ett exempel på detta är acceptansen för begränsningar i förfogande av kvarlåtenskap i svensk och fransk rätt.23 Det kan även yttra sig i acceptansen för gåvor som koncept, något som kommer behandlas bland annat under 6.3.7. Det finns inte heller någon större skillnad i utvecklingen av de individuella rättssystemen i tidsmässigt hänseende, då det rör sig om tre västeuropeiska rättssystem med rötter en längre tid tillbaka i tiden,24 men det är viktigt att notera att Sverige på grund av ett mindre antal rättsfall i sina domstolar inte har haft samma möjligheter till att genom praxis reglera den stora mängd situationer som franska och engelska domstolar ställts inför.25
Det har i litteraturen förespråkats att man ska som teoretisk utgångspunkt anta att ett system är det andra likt eller ej och analysera de punkter där rättssystemen frångår ens hypotes.26 Jag menar dock att det rörande gåvoutfästelser inte finns någon självklarhet i om jag i min analys ska utgå från att det finns en likhet eller en skillnad mellan de studerade rättssystemen. Detta eftersom det och det är ett område ett av de som ofta citeras som en av de största skiljepunkterna mellan Civil och Common Law, och det är ofta ett ämne för diskussion när kortare framställningar görs i komparativa verk om hur de olika systemen skiljer sig. Det är därför ej självklart om det är likheter eller skillnader som jag letar efter och jag kommer anlägga en mer öppen hållning i min jämförelse.
21 Bogdan, 2003, s. 43.
22 De Cruz, 2008, s. 222-225.
23 Assis, 2016, s. 37-38.
24 De Cruz, 2008, s. 65-66.
25 Ibid, s. 226.
26 Bogdan, 2003, s. 65.
10 4.1.1 Särskilda metodfrågor relaterade till det svenska materialet
Svensk rätt består av fyra rättskällor: lagtext, förarbeten, praxis och doktrin. Lag och förordning är de i svensk rätt tyngst vägande rättskällorna men tolkning av denna kommer bara att kunna ske till liten grad då materialet för tolkning, en enda paragraf, inte kan sträckas allt för tunt för att passa problemformuleringen.
Även om förarbeten generellt kan tillmätas en tyngd liknande den praxis har, så kommer praxis i stor utsträckning vara den dominerande rättskällan. Detta beror på en avsaknad av vidare reglering av frågorna i lagtext, något som gör att även förarbetsuttalanden saknas rörande många för denna uppsats viktiga frågor.
Det har framförts att svensk doktrin inte på ett på ett tillräckligt ingående sätt behandlat gåvors avtalsrättsliga reglering, då den som finns tillgänglig i stor utsträckning finns i kurslitteratur och inte behandlar frågorna djupare.27 Detta problem har kvarstått, alltså kommer den tillgängliga praxisen i viss utsträckning behöva tolkas med begränsat stöd från litteratur.
4.1.2 Särskilda metodfrågor relaterade till det engelska materialet
Engelsk lagtext ska tolkas enligt dess ordagranna mening, med litet utrymme lämnat för de eventuella avsikter lagstiftaren haft med bestämmelsen.28 En engelsk domare behöver dock frångå lagstiftningens ordalydelse om utfallet skulle vara absurt eller opraktiskt.29 En regel i lag ska också tolkas så att det syfte den har stärks, och det ”mischief” eller den olägenhet som lagregeln försöker undanröja ska således motarbetas.30
Den engelska avtalsrätten har en lång tradition av att vara domarutvecklad, därför är också rättspraxis i många fall inte endast en hjälp i tolkning av lagregler utan många rättsregler är istället uteslutande reglerade i praxis. Rättsprincipen Stare decisis gör att ett rättsfall skapar en bindande regel i fall med liknande omständigheter. Det krävs alltså inte mer än ett enda rättsfall för att skapa en bindande regel och alla individuella rättsfall kan skapa rättsregler.31 En del rättsfall får dock större inverkan än andra och de kallas då Leading cases och hänvisas oftare
27 Bengtsson, 1962, s. 693.
28 De Cruz, 2008, s. 279.
29 Ibid, s. 282.
30 Ibid, s. 283.
31 Ibid, s. 104.
11 till än andra på grund av sin vikt eller sitt särskilt goda resonemang. De rättsregler som skapas är dock endast bindande på i rättsfall som har samma omständigheter, vilket gör att det blir av stor vikt att särskilja vilka omständigheter som var av vikt för en domare när han skapade rättsregeln, och ibland uttalar sig domare utanför ramen för omständigheterna i fallet för att förklara något, något som kallas obiter dicta vilket kan vara av vikt vid senare rättstillämpning men inte skapar någon bindande rättsregel.32
Detta leder till att rättsutredningen i den del där den berör engelsk rätt kommer att byggas på rättsfall och de uttalanden som domare gör däri. De uttalanden som görs kommer också bedömas utifrån i vilken del av domen ett uttalande hämtas.
4.1.3 Särskilda metodfrågor relaterade till det franska materialet
Olika typer av lagtext är den främsta rättskällan i fransk rätt. Domare ska i första hand använda sig av lagtext och lagtexttolkning, förutsatt att utfallet inte blir absurt eller moraliskt förkastligt.
Endast i de senare fallen kan det bli aktuellt att undersöka alternativa rättskällor. Lagtext ska också tolkas i enlighet med den lagstiftningsprocess som föregått den, och förarbeten blir därför en naturlig del av tolkningsmaterialet.33
Utöver skrivna rättskällor finns det tre övriga rättskällor, rättsfall, doktrin och sedvana.34 Art. 5 CC förbjuder uttryckligen domare att skapa generella regler baserat på individuella fall och art.
1351 CC stadgar att ett rättsfall bara är bindande om parterna är identiska och talan är densamma.35 Därför blir en stadig ström av liknande bedömningar viktigt, en jurisprudence constante, medan en motstridig praxis istället talar mot att en rättsregel skulle ha skapats.36 Då rättspraxis är så svårtillgänglig kommer jag att behöva förlita mig på vad doktrin framhåller som jurisprudence constante istället för att göra en helt uttömmande utredning av författade rättsfall.
Doktrin har en likande ställning som i det svenska rättssystemet i att den kan beaktas av en domare när hen fäller en dom i ett fall men att den ofta endast rör tolkningen av oklara eller
32 Elliott & Quinn, 2016, s. 14-; De Cruz, 2008, s. 255.
33 De Cruz, 2008, s. 275-.
34 Elliott, Vernon, & Jeanpierre, 2006, s. 77.
35 Ibid.
36 De Cruz, 2008, s. 70, 252.
12 ännu ej helt utfyllda rättsområden och inte skapar helt nya rättsregler, vilket är till fördel i detta arbete då den litteratur som finns ofta är språkligt lättillgängligare än den praxis som finns.37
5 Material
Tillgängligheten på franska rättsfall har varit begränsad, då de flesta databaser ej är tillgängliga för allmänheten och den som var tillgänglig, i huvudsak Legifrance.com, endast hade rättsfall från och med 1960. Därför har sekundärrätt och doktrin använts för att få kunskap om rättsfall och tolkning från innan denna tidpunkt. För engelska rättsfall så har tillgängligheten varit god, och i databasen Westlaw.co.uk har ett stort utbud av domar från en längre tillbaka i tiden. Jag har därför där inte behövt använda sekundärrätt för att få tillgång till rättsfallen som skapar rättsreglerna, istället har sekundärrätten där använts för tolkning av materialet.
Det har den 1 oktober 2016 genomförts en genomgående reform av fransk avtalsrätt.38 Denna reform har berört många olika delar av avtalsrätten och tangerar på många områden denna framställning, såsom i fråga om cause, vilket borttagits från kraven för ett avtals validitet.39 Bestämmelser med liknande materiellt innehåll40 har införts i andra artiklar men det är inte klart ännu om dessa kommer att leda till en liknande tolkning eller om domstolarna kommer att slå in på ett nytt spår till följd av dessa. Därför kommer även den äldre praxisen där cause fortfarande var relevant att behandlas i detta arbete. På samma sätt kommer äldre doktrin också att användas som stöd, då denna ofta behandlar basala delar av regleringen såsom distinktionen mellan onerösa och benefika avtal vilken överlevt reformen i mer eller mindre oförändrad form.
Två dokument ur den franska lagstitningsprocessen har använts i arbetet med uppsatsen. Dessa hänvisas till i orginalform i källförteckningen men har behövt förkortas i fotnoterna. Då de inte delar systematik med svenska lagstiftningsdokument har dessa placerats under övrig offentligt tryck.
På grund av bristande tillgång till franskt material i svenska bibliotek har källor där hämtats från tidskrifter publicerade på internet. För att underlätta för läsaren att få tillgång till dessa har
37 Elliott, Vernon, & Jeanpierre, 2006, s. 83.
38 Rowan, 2017, s. 805.
39 Ibid, s. 816.
40 Ibid, s. 817.
13 de hänvisats till i formen av internetkällor, men bör inte anses förlora någon trovärdighet på grund av detta.
6 De tre rättssystemen
För att uppfylla syftet och kunna komparera de tre rättssystemen måste dessa först utredas.
Nedan följer därför tre separata rättsutredningar med fokus på de rekvisit och formkrav som är relevanta för avtalsslutande kring gåvoutfästelser vilket kommer att jämföras under 7.
Jämförelse och analys.
6.1 Svensk rätt
Svensk rätt kräver endast att det finns ett anbud och en accept för att ett avtal ska uppstå. Detta följer av 1 kap 1 § avtalslagen. Såvida inget annat är stadgat för en viss typ av avtal så är avtal formlösa och kan träffas i såväl muntlig som skriftlig form.
Vad gäller gåvor har det särskilt diskuterats huruvida en accept över huvud taget behövs för att avtal ska uppstå. Praxis pekar mot att accept krävs då gåvan är förknippad med förpliktelser för gåvomottagaren.41 Det ställs däremot inte upp något krav på att mottagaren av en gåva tar emot den. Det är istället fritt att frånsäga sig en gåva och den blir då utan verkan.42 Däremot är kraven för vad som godtas som accept lågt ställda för gåvor och ett ”tack” kan ofta vara tillräckligt för att en accept ska anses ha uppstått. Detsamma gäller även passivitet som vid ett mottagande av en gåvoförklaring eller en gåva kan utgöra giltig accept i vissa fall.43 Detta är ett undantag från huvudregeln i den svenska rätten enligt vilken passivitet inte kan binda en part.44 Det har ansetts tillräckligt att förmyndare för mottagaren har fått veta att gåvan ska ges för att avtal ska slutas.45
6.1.1 Benefik eller onerös handling
Det görs till en början ingen skillnad på gåvoutfästelser och andra avtal av till exempel kommersiell karaktär, då såväl benefika som onerösa rättshandlingar omfattas av den generella avtalsrättsliga regleringen i Sverige, förutsatt att de uppfyller de ovan nämnda kraven på anbud
41 NJA 1973 s. 440, på s. 441.
42 Adlercreutz, Gorton & Lindell-Frantz, 2016, s. 113.
43 Hellner m.fl., 2015, s. 286.
44 Adlercreutz, 2016, s. 113.
45 NJA 1954 s. 568, Mottagarens mor fick höra om att gåvobrev upprättats och överlåtelsen förts in i
fastighetsregistret. Även om det hänvisade fallet berör överlåtelse av fast egendom kan det ändå i den mån det rör avtalsslutande ändå ha inverkan på bedömningar av avtalsslutande för gåvoutfästelser om lös egendom.
14 och accept.46 Utöver att vara reglerad av den allmänna avtalsrätten stadgas dock särskilt om gåvor i GåvoL. För att en överlåtelse ska räknas som en gåva krävs det att tre rekvisit uppfylls:
1. Frivillighet, 2. Gåvoavsikt 3. En ökning av mottagarens förmögenhet och en minskning av givarens.
Frivillighet är ett krav på att en gåva inte kan ges som ett led i utförandet av en skyldighet,47 eftersom detta gör att den inte längre är uttryck för en benefik avsikt, det är dock inte helt klarlagt om gåvan inte är att en som en gåva på grund av bristande frivillighet eller bristande gåvoavsikt.48
Gåvoavsikt innebär att handlingen utåt sett ska framstå som en akt av givmildhet.49 I och med kravet på gåvoavsikt undantas till exempel gåvor givna som reklam eftersom dessa istället har som syfte att marknadsföra något vilket är ett rent kommersiellt syfte och därför inte kan ha benefik karaktär.50 Man ska också se till det yttre uttrycket för gåvoavsikt och alltså inte någon inre tankegång hos gåvogivaren, vilket gör att gåvobrev som sägs ha upprättats för skens skull och alltså saknar benefik avsikt ändå kan vinna kraft.51 Att man kan ha en annan bakomliggande anledning än en helt altruistisk för att utföra dispositionen är inget hinder, det kan fortfarande finnas gåvoavsikt om man ger något i syfte att bli ihågkommen eller liknande motiv i ens eget intresse.52 Ett exempel när gåvoavsikten och inte frivilligheten var bristande finns i NJA 1987 s.710 där en kommuns vederlagslösa upplåtande av fastighet utan betalning saknade gåvoavsikt då detta var något som normalt omfattades av kommunens verksamhet, men som ej var en sådan skyldighet som gjorde att det brast i rekvisitet frivillighet. Eftersom upplåtelsen därmed inte omfattades av GåvoL bedömdes den vara giltig även utan uppfyllande av formkrav.
Att det ska ske en ökning av mottagarens förmögenhet och minskning av givarens är ett krav på värdeöverföring. Samtidigt möjliggör detta rekvisit att gåvor förknippade med betungande villkor för mottagaren ändå kan räknas som gåvor. Sådana blandade rättshandlingar skiljs från köp då de fortfarande har den benefika karaktär som gåvor har. I obeståndsrättsligt hänseende är det ofta viktigt att avgöra vilka rättshandlingar som är benefika eller ej, då de onerösa
46 Adlercreutz & Mulder, 2017, s. 20.
47 Bengtsson, 1962, s. 694.
48 NJA 1991 s.748, Hellner m.fl., 2015, s. 280.
49 Bengtsson, 1962, s. 694.
50 Ibid, s. 695.
51Se HD:s utsaga i NJA 1954 s. 568, Bengtsson, 1962, s. 694.
52 Bengtsson, 1962, s. 694.
15 transaktionerna har starkare skydd mot givarens borgenärer. Därför finns vägledning om fall där motprestation utgått för något men då motprestationen ej står i relation till det som gavs.53 I förarbetena till konkurslagen konstateras dock att värdeöverföring endast är att anse som gåva då det är en avsevärd skillnad mellan prestationerna.54 I samma förarbete konstateras vidare att det var lämpligt att röra sig närmare den skatterättsliga definitionen av gåva ”om av missförhållanden mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av gåva”.55
Remuneratoriska gåvor är en typ av blandad gåva som består av en gåva som ges på grund av en tidigare utförd tjänst, vilken kan anses vara en motprestation för gåvan. Gåvolagen är inte tillämplig på remuneratoriska gåvolöften i de fall då remunerationen rör skälig ersättning för arbete och därför anses vara onerösa, men i situationer där ersättningen är mycket liten i förhållande till utfört arbete så är rättsläget fortfarande oklart och det finns ingen vägledning om ett remuneratoriskt gåvolöfte har benefik eller onerös karaktär.56 Att tjänsten utförts redan innan ett gåvolöfte ges har ej uppställts som ett hinder för att tolka detta som utbytta prestationer. Distinktionen om när ett gåvolöfte är remuneratoriskt eller frikopplat från utförd tjänst, illustrativt här är RÅ 1997 ref.1, där Regeringsrätten tar i beaktning mottagarens relation till givaren, givarens förhållande till mottagarens arbetsgivare och omständigheterna vid gåvans tillkomst.
6.1.2 Formkrav och deras funktion
1 § 3 st. AvtL stadgas att huvudregeln i svensk avtalsrätt är att avtal ingås utan krav på särskild form. I 1 § GåvoL stadgas att gåvoutfästelser endast är giltiga om gåvan fullbordas, vilket sker genom tradition, och gåva är vad som brukar kallas ett realavtal, det vill säga ett avtal som kräver att varan fysiskt överlämnas till den mottagande parten.57 Eftersom denna uppsats är en studie av gåvolöften och ett löfte upphör att vara ett löfte och istället blir en gåva när egendomen överförs, så kommer inte tradition att förklaras vidare. Utöver kravet på tradition finns i 1 § GåvoL möjlighet att gåvoutfästelser kan göras giltiga uppfyllande av formkrav till undantag från huvudregeln i 1 § 3 st. AvtL. Det görs antingen genom gåvobrev eller genom utfästelse för
53 Hellner m.fl., 2015, s. 283.
54 Prop 1975:6 s. 210; SOU 1970:75 s 141:”Det ligger i sakens natur, att det måste föreligga en avsevärd skillnad i fråga om prestationernas värde för att man ska kunna konstatera att en transaktion delvis har karkatär av gåva”- Man hänvisar också till att det fortfarande måste finnas gåvoavsikt.
55 Prop 1975:6 s. 212.
56 Hellner m.fl., 2015, s. 283.
57 Adlercrutz, Gorton & Lindell-Frantz, 2016, s. 72.
16 allmänhetens kännedom. Skulle varken tradition eller något av formkraven vara uppfyllda är avtalet inte giltigt.58
Gåvobrev är skriftliga utfästelser, i skuldebrev eller andra skriftliga handlingar och de har upprättats som bevis på en gåvoutfästelse.59 Gåvobrevet kan också inkludera brev om det är tydligt att de är till för att användas som bevismaterial för att en gåvoutfästelse skett. Det får alltså inte röra sig om ett löfte mitt i en annan konversation, utan handlingen måste vara särskilt upprättad för ändamålet.60 Ett gåvobrev är ett skuldebrev bör det även undertecknas av behörig person.61 Vid GåvoL:s stiftande användes ett uttryckssätt som tydde på att vanliga brev endast undantagsvis om ens alls skulle erkännas samma vikt som särskilt upprättade gåvobrev. Detta motiverades med att man då skulle undvika att ge giltighet åt gåvolöften som inte var allvarligt menade.62 Ytterligare ett rekvisit är att gåvobrev är endast giltiga om det har kommit till mottagarens kännedom, detta till skillnad från till exempel ett testamente, och vid bestämmelsens tillkomst var lagstiftaren striktare då bestämmelsen krävde överlämnande av gåvobrevet i sig; att endast göra parten medveten om gåvan och sedan upprätta ett gåvobrev skulle inte anses tillräckligt.63 Numera verkar detta krav urvattnats något med tanke på vad som sagts om avtals ingående under 6.1.
Rörande utfästelser till allmänheten är det endast äldre praxis som finns tillgänglig, NJA 1913 s. 329 rör ett brev som avfattades utan tillräckliga formaliteter. Värdeöverföringen vann ändå kraft som gåva då det upplästs för Stockholms stad stadsfullmäktige och kunde således utkrävas från gåvogivarens dödsbo. I NJA 1915 s. 460 hade en utomstående vid en bolagsstämma gjort ett yttrande om att denne förband sig att i framtiden donera ett belopp till en stiftelse till förmån för bolagets personal, och en anteckning därom i protokollet för stämman gjordes på givarens uppmaning. Man fann att detta utgjorde ett löfte om gåva vilket inte var giltigt på grund av att de inte uppfyllde formkraven för ett gåvobrev. I NJA 1919 s.227 hade en man nedtecknat på en teckningslista att han, tillsammans med övriga nedtecknade, skulle bidra till byggandet av ett kapell om den gemensamma summan överskred ett visst belopp. Mannen själv hade skapat listan och detta ansågs i detta fall utgöra ett undantag från formkrav och fullgörelse av bidraget
58 Adlercreutz, Gorton & Lindell-Frantz, 2016, s. 273.
59 Hellner m.fl., 2015, s. 286.
60 Hellner m.fl., 2015, s. 286; se även NJA 1977 s.717 på s.721-; Se dock Mellqvist & Persson, 2015, s. 113.
61 Mellqvist & Persson, 2015, s. 113.
62 Prop 1936:2 s. 48.
63 Hellner m.fl., 2015, s. 286; Prop 1936:2 s. 48.
17 kunde krävas.64 Alla dessa rättsfall rör skriftliga handlingar som genom förevisning eller på annat sätt bringats till andra människors uppmärksamhet. I de två fall som till slut vann erkännande så är det möjligt att se att när löftet givits till större samlingar vilka varit tillgängliga för allmänheten har giltiga gåvolöften skapats. När det däremot rör sig om en mer sluten grupp som i rättsfallet rörande en bolagsstämma, där allmänheten ej ägde tillträde, ansågs löftet inte vara nog för att ligga till grund för löftets giltighet.
Vid gåvolagens tillkomst uttalades särskilda reservationer mot att muntliga löften skulle kunna komma att bli bindande om de i övrigt uppfyllde kraven på att vara givna till allmänheten, eftersom det egentligen inte fanns någon principiell skillnad på högtidligt givna löften vid till exempel en större familjesamling eller en samling där allmänheten hade tillgång. Detta skulle därför motivera att man endast accepterade skriftliga utfästelser om löfte av gåva, enligt ett uttalande från regeringsrådet Kellberg, vilket hade sin grund i att det skulle göra det enklare för allmänheten som snabbt skulle acceptera att benefika överlåtelser alltid skulle regleras i skrift.65
Denna rättsliga tveksamhet till benefika gåvor med bakgrund i att dessa ska vara förenade med eftertanke kvarstår även i nutid.66 Det framkommer i senare utarbetad praxis, som i 1977 s.717.
I rättsfallet har vikt lagts vid att utfästelsen varit allvarligt menad när den gjordes. Detta är också något som förefaller vara essentiellt för den svenska rättstillämpningen då samtliga justitieråd i fallet noterar att gåvan i fråga var av sådan karaktär.
3 § 3 st. GåvoL ger vägledning om eftergivande av en existerande fordran som gåva. Enligt lagen behövs för att gåvan ska bli giltig, att en fordran som är knuten till ett löpande skuldebrev eller liknande fysisk handling traderas, här kan alltså inte giltighet uppnås genom de övriga formkraven.
Övriga fordringar regleras i 3 § 1st. GåvoL och kräver endast att gåvomottagaren underrättas för att gåva ska bli giltig och det finns således inget skriftlighetskrav. I punkten 8 i den föredragandes förslag till dom i NJA 2012 s.804 konstateras att även då en gåva i form av eftergift av fordran inte är formbunden så måste krav fortfarande ställas på att viljeyttringen ger uttryck för verklig gåvoavsikt och att den är tillräckligt klar. I det aktuella fallet ansågs inte
64 Domslutet motiveras tyvärr inte närmare i någon instans.
65 Prop 1936:2 s. 48-49.
66 Dotevall, 2017, s. 63.
18 någon sådan viljeyttring har skett, men mycket av det som slutligen avgjorde målet var bevisbördesprinciper och en avsaknad av bevisning angående det muntliga avtalet.
6.1.3 Transaktioner mellan makar och andra nära relationer
Det finns ingen generell inskränkning i makars möjlighet att ingå bindande avtal med varandra, däremot finns det specialregler rörande deras förmåga att ge gåvor till varandra. 67 En sådan regel finns i 6 § GåvoL vilken hänvisar vidare till 8 kap 2 § ÄktB där det stadgas att ett löfte om gåva mellan makar inte har bindande verkan. En gåva blir bindande om den fullbordats på vanligt sätt, dvs genom tradition, eller genom registrering i äktenskapsregistret enligt 8 kap 1 § 1 st. ÄktB.68 Av förarbete och lagtext till tidigare lagstiftning framgick uttryckligen att gåva mellan maka även omfattade blandad gåva.69
En förälder kan däremot obehindrat göra giltiga gåvoutfästelser till sina barn då det inte finns några regler som inskränker denna form av gåva. NJA 1981 s.464 rör frågan om en förälders insättning av barnbidrag på ett bankkonto utgjort en gåva till barnen och i samma rättsfall utvecklas ett resonemang om möjligheten för föräldern som gett gåvan att förfoga över den i egenskap av vårdnadshavare.
6.1.4 Slutligt om gåvoutfästelses giltighet
Det är tydligt att domstolen valt att ställa höga krav för att gåvomottagare ska kunna kräva fullgörelse av en gåva och därmed inte givit något brett utrymme för flykt undan form- och traditionskravet. I till exempel NJA 1962 s.669 skulle det kunna ha accepterat att den formlösa gåvan hade fullbordats då mottagaren, som normalt bodde på en annan plats, flyttade in i rummet där gåvan förvarades under en kortare tid; domstolen gjorde resonerade däremot inte så utan konstaterade att ingen tradition hade skett och gåvan var därför ej giltig istället för att underlätta för parterna att skapa en giltig tradering av egendomen.
I samma linje så har domstolen även i fall där formkraven varit uppfyllda försökt undvika att ge vissa löften om gåvor kraft. Exempel på detta är NJA 1977 s.717 där en kvinna i ett brev utlovats en Porsche av en man som hon under en tid hade haft en relation med. Brevet uppfyllde skriftlighetskravet på gåvor och kvinnan sökte kräva fullgörelse av löftet efter att relationen
67 Prop 1986/87:1 s. 64.
68 Hellner m.fl., 2015, s. 287-288 jfr 16 kap Äktb om registrering.
69 Bengtsson, 1962, s.697.
19 hade upphört. HD använde där 8 § Skuldebrevslagen70 för att jämka värdet på den utlovade gåvan till ett lägre belopp. Två JustR i enlighet med vilka dom slutligen avfattades uttalade att följande var relevant för om det är otillbörligt att ge en gåvohandling giltighet:
omständigheterna som förelåg vid avtalets ingående, beloppets storlek i förhållande till såväl givarens ekonomi som i förhållande till gåvor som tidigare givits.
JustR Vängby anför i en skiljaktig mening i NJA 1977 s.717 att det måste anses oskäligt att en part i ett förhållande, efter förhållandets avslutande åberopar en gåvoutfästelse given under förhållandet. Oskäligheten också skulle bli starkare desto kortare förhållande och desto större gåva och han menade därför att den i fallet nämnda gåvan skulle ogiltigförklaras i sin helhet.
Det fanns invändningar mot användandet av jämkning vilket framfördes i en skiljaktig mening av JustR Holmberg och JustR Conradi. De påpekade att subjektiviteten i bedömningen av vad som var en lyxgåva och vad som var värdet av den normala gåva som lyxgåvans värde kunde nedsättas till. De menade att subjektivitet var allt för stor för att man skulle kunna jämka en gåva på denna grund.
JustR Bengtssons, enligt vilkens förslag dom avfattades uttalade sig sedan vidare i ett tillägg och illustrerar där ett antal viktiga poänger. Han säger att gåvolöften om egendom som är tänkta för parets gemensamma användning eller som är givna med tanke på ett kommande äktenskap kan göras ogiltiga med förutsättningsläran ifall förbindelsen skulle brytas.
Samtidigt separerar han dessa typer av gåvor från gåvor som till en väsentlig del är tänkta för mottagarens personliga bruk, eftersom sådana gåvor kan vara givna med grunder som inte nödvändigtvis är knutna till relationen, och det är därför oskäligt att på grund av relationens upphörande förklara dem ogiltiga, förutom i det fall 5 § GåvoL skulle göra dem ogiltiga.
6.1.5 Sammanfattning
I svensk rätt är det annars allmängiltiga kravet på accept försvagat vid gåvoutfästelser och passivitet kan till skillnad från vid onerösa avtal binda en mottagare. Det finns även, som framkommer av NJA 1954 s.568, möjlighet att bara informera motparten om gåvobrevets existens och villkor utan att överlämna det faktiska dokumentet. Detta har alltså inneburit ett försvagande av det krav på överlämnande av det fysiska gåvobrevet som fanns vid GåvoLs
70 Nu skulle istället 36 § AvtL använts, vilket man också talar om i fallet som avgjordes efter bestämmelsens införande
20 tillkomst. Denna lättnad träffar endast mottagaren. Ordningen har inte i rättsfallet motiverats vidare än med att detta är hur saker och ting oftast förhåller sig numera.
Klassifikationen av gåvoutfästelser som benefika eller ej har sin grund i tre rekvisit som inte har en uppenbar inbördes rangordning. En sann gåvoavsikt kan få ge vika för situationer då en motprestation bedöms vara av för lågt värde för att motivera handlingen och det finns alltså på så sätt möjlighet att angripa en förtäckt gåvoutfästelse. Bengtsson å sin sida menar att det är rimligare att låta värdeöverföringen vara den centrala frågan och att parternas gåvoavsikt ska vara av mindre vikt för bedömningen.71
Gåvoavsikten som ska bedömas är som visat den utåt sett uppvisade avsikten, inte en inre tankegång, och i fall där dessa strider mot varandra så kommer den objektiva avsikten att få företräde för den subjektiva avsikten.
Formkraven i svensk rätt är lågt ställda, det krävs att gåvolöfte är skriftligt, men inte att detta ska ha någon särskild form eller utseende annat än att handlingen ska vara ämnad vara ett gåvobrev. På detta sätt utesluter man effektivt att någon av misstag i en text gör en gåvoutfästelse och denna får giltighet då personen i fråga då skulle behöva avbryta skrivandet av den aktuella texten och upprätta en separat handling. Samtidigt så behöver givaren inte göra annat än att klart uttrycka sin vilja, oavsett om han gör det i formatet av ett handskrivet brev eller ett signerat datorskrivet ark.
Det har hävdats i praxis att det formkravet ej behöver uppfyllas i situationer där det råder obalans mellan prestation och motprestation, 72 vilket innefattar gåvolöften med symboliska motprestation. Som visat finns det i svensk rätt en stark presumtion för att sådana avtal är onerösa, men jag menar ändå att ett så generellt uttalande blir missvisande då många gåvor har för mottagaren betungande villkor utan att förlora sin benefika karaktär och sitt formkrav.
Det som stadgas om de löften som kommit till allmänhetens kännedom hänvisas endast till i äldre praxis och tycks därför inte vara i bruk. Möjligheten till sådana löften är däremot intressanta då de öppnar för löften nedtecknade av någon annan än löftesgivaren själv och andra, högtidliga muntliga löften av mer seriöst menad karaktär. Regeln därom fick dock kritik
71 Bengtsson, 1962, s.696.
72 Dotevall, 2017, s. 63.
21 redan vid sin tillkomst för att det gick att göra precis lika genomtänka och högtidliga löften även i situationer där man befann sig i ett slutet sällskap såsom vid familjemiddagar.73
Gåvolöftens giltighet mellan makar är alltså begränsad till att gåvan fullgörs eller att ett särskilt registreringsförfarande utförs. Detta beror inte på att makar har en generellt inskränkt förmåga att avtala med varandra utan beroende på en speciallagstiftning. Detta har inte utsträckts till att användas på relationer av mer kortvarig förbindelse som i NJA 1977 s.717, även om JustRs Vängby där ger uttryck för att det skulle kunna vara motiverat att inte erkänna gåvoutfästelser givna under en relation, efter relationens upphörande. Det är ofta vanligt med gåvor från föräldrar till barn, och inga inskränkningar i möjligheten att sluta giltiga avtal på grund av just parternas relation har gjorts.
Det finns i Sverige en tanke om att gåvor inte är lämpliga i en kommersiell kontext och att det därför är rimligt att inte ta hänsyn till mottagarens intresse av säkerhet och att det ska vara lätt att sluta avtal.74 Argumentet att det finns ett starkt behov av att skydda givaren från överilade löften är det i svensk rätt oftast använda till att tillämpa formkravet strikt. Man påpekar också att särskilt personer i en redan utsatt ställning som åldringar eller sjuka är i en riskställning för att bli utsatta för påtryckningar om att lova att ge bort egendom.75
Slutligen bör även observeras att HD i NJA 1977 s.717 tycks ha gjort en bedömning av att gåvolöftet delvis hade en karaktär som gjorde att det kan motiveras, då man argumenterar att gåvan hade för stort värde i förhållande till mottagarens ”prestation”. Att på detta sätt i det individuella fallet bedöma om motivet till gåvan varit gott är en odditet i europeisk kontext.76
6.2 Engelsk rätt
Engelsk avtalsrätt har en modell för avtals ingående som baseras på ett anbud och en accept och användandet brukar därav refereras till som ”battle of the forms”. Även principen om ”last shot”
tillämpas, det vill säga att det är det sist angivna förslaget till villkor som är det gällande. Det finns diskussioner kring en mer flytande anbuds och acceptsprocess, där en bedömning avhandlingarna ligger till grund för vad parterna kommit överens om utan att för den delen
73 Prop 1936:2 s. 48-.
74 Bengtsson, 1962, s. 692.
75 Hellner m.fl., 2015, s. 285.
76 Gordley, 2001, s. 340.
22 strikt tillämpa det sista förslaget, men överlag så krävs ett anbud som besvaras av en accept för att kontraktsförhållanden ska uppstå.77
Flera av reglerna i engelsk avtalsrätt har sin grund i att ett avtal är ett resultat av ett bargain, vilket på svenska betyder ungefär ” en prutad överenskommelse”.78 Ett stort ansvar läggs därför ofta på avtalsslutande parter och att de ska vara medvetna om vad de ger sig in på eftersom parterna till en sådan överenskommelse själv ställt upp ramarna för sitt ansvar.
Utöver en korrekt anbuds- och acceptsprocess krävs såväl Intent to create legal relations, consideration och i vissa fall en bevisformalitet79 för att ett giltigt avtal ska uppstå.80 Consideration används såväl för att reglera ensidiga avtals ingående som för att skilja helt benefika löften från giltiga avtal och ger avtalet karaktär av ett bargain.81 Intent to create legal relations är till för att skilja de avtal som bedöms vara ett bargain men som ändå bedöms sakna avtalskaraktär.82
6.2.1 Intent to create legal relations
En grundläggande förutsättning för att ett avtal ska uppstå är att parterna var ense om att deras överenskommelse skulle ha juridiska konsekvenser. För det krävs ett så kallat ”Intent to create legal relations”, det vill säga ett uppsåt att skapa en rättslig relation genom det aktuella handlandet. Syftet med detta är att skilja rena avtal från sådana som har karaktären av ett bargain men som inte döms ligga inom den avtalsrättsliga sfären. Till exempel är en förälders uppgörelse med sitt barn om hur länge det ska få vara uppe på kvällen är inte något som ger upphov till ett kontrakt vilket skulle kunna tas i beaktande i domstol, det har traditionellt heller inte setts som önskvärt att på det sättet styra över sociala- och familjeförhållanden med avtalsrättsliga regler83 I partskonstellationer där avtalsparterna är familjemedlemmar eller på liknande sätt har en relation som inte är kommersiell, finns det därför en presumtion för att det inte finns något Intent to create legal relations, motsatsvis antas att det finns ett Intent to create legal relations när parter inte har en familjerelation.84
77 Gibson v Manchester City Council [1979] 1 WLR 294, särskilt Lord Diplock på s. 297; Se även Poole, 2016, s. 35.
78 Furmston, 2012, s. 40, 98-99; Kötz & Flessner, 1997, s. 8.
79 Se avsnitt 6.2.3.
80 Edmonds v Lawson [2000] QB 501, s.514-515; Se även Poole, 2016, s. 122.
81 Ang. unilaterala avtal Se: Carlill v Carbolic Smoke Ball Company [1892] EWCA Civ 1.
82 Furmston, 2012, s. 147.
83 Ibid.
84 Poole, 2016, s. 169; McKendrick, 2012, s. 270; Furmston, 2012, s. 148-149.
23 Det ledande fallet på området makars avtal med varandra och det som ses som skapandet av principen om intent to create legal relations är rättsfallet Balfour v Balfour.85 Där avtalades om att en make skulle betala ett underhåll till sin fru med motprestationen att frun inte skulle använda sin makes kredit. Då paret separerade vägrade mannen betala och frun stämde honom för underhållet. Överenskommelsen ansågs inte utgöra ett avtal vilket berodde på att, som LJ Atkin säger i domen, det inte är tydligt att parterna menat att deras överenskommelse skulle ha rättsliga konsekvenser.86 Viss doktrin menar att domstolen istället egentligen tagit hänsyn till allmän ordning i stor utsträckning istället för parternas vilja.87 Annan doktrin konstaterar dock att detta hänvisande till allmän ordning endast har att göra med att det stadgas en princip om presumtion mot att intent to create legal relations skulle finnas i vissa situationer. Det är bara för att se om presumtionen har brutits det faktiska uppsåtet ska beaktas.88 Det individuella uppsåtet parterna har ska inte bedömas med grund i deras subjektiva inställning utan endast vad som objektivt kan utläsas av deras handlingar.89 Detta antas också kunna inkludera par som bor tillsammans utan att vara gifta,90 samt till människor som endast har sociala överenskommelser med varandra som gemensamt lottospelande.91
Presumtionen kan brytas och det är möjligt att skapa ett Intent to create legal reations mellan makar, i vissa situationer. Om makarna separerat eller är på väg att separera anses presumtionen generellt bruten eftersom parter då köpslår med varandra och försöker få den bästa möjliga överenskommelse och inte lutar sig mot ”honorable understandings”. 92 Utöver partskonstellationen så är det av vikt huruvida överenskommelsen rör utförandet eller fördelningen av något på ett rent kommersiellt plan, som fördelning av egendom mellan parterna för det fall att en framtida skilsmässa skulle äga rum, medan avtal om fördelning av hushållssysslor inte ges samma vikt.93 I osäkra situationer kan vissa saker tala för att presumtionen brutits såsom tydlighet i avtalets innehåll, seriositeten i detsamma och frågan om någon förlitat sig på löftet.94
85 Balfour v Balfour [1919] 2 KB 571; Poole, 2016, s. 169.
86 Balfour v Balfour [1919] 2 KB 571, s. 580.
87 Poole, 2016(a), s. 178.
88 McKendrick, 2012, s. 276.
89 Ibid.
90 Ibid, s. 274.
91 Simpkins v Pays [1955] 1 WLR 975; McKendrick, 2012, s. 280.
92 Merrit v Merrit [1970] 1 WLR 1211, s.1214.
93 Poole, 2016(a), s. 179; Se dock Parker v Clark [1960] 1 WLR 286 där avtalet till viss del rörde fördelning av hushållssysslor mellan ett äldre par och ett yngre par som bestämt sig för att alla fyra sammanbo i ett hus.
94 Poole, 2016, s. 169.
24 I fråga om föräldrar och barn finns en stark presumtion för att överenskommelsen saknar intent to create legal relations då barn och föräldrar likt makar vid överenskommelsen inte tänker att de ska förlita sig på annat än tilliten de har till varandra.95 Även andra situationer där hushållsgemenskap föreligger kan vara problematiska. I Parker v Clark rör frågan ett äldre par som ger ett löfte om att lämna efter sig sitt hus till ett yngre par om det yngre paret flyttar in och delar på hushållskostnader ansågs ha Intent to create legal relations eftersom det var seriöst till sitt innehåll och tillräckligt precist rörande villkoren.96
Vid kommersiella förhållanden är presumtionen motvänd och det förutsätts istället att ett avtal är bindande om rekvisiten utöver intent to create legal relations är uppfyllda.97 En klausul i ett skrivet avtal som explicit innebar att parterna inte avsett att avtalet skulle ha några rättsliga konsekvenser var tillräckligt för att bryta presumtionen att så skulle vara fallet.98 Frågan om ett avtal i en kommersiell kontext har tillräckligt intent to create legal relations tangerar ofta frågan om avtalet har tillräckligt klart och precist innehåll för att vara giltigt överhuvudtaget.99
6.2.2 Consideration
Consideration är något av en grundsten i engelsk avtalsteori och förklaras lättast genom en definition. Det finns två snarlika konkurrerande definitioner.100 Den ena definitionen, given av J Lush, innebär att en rättighet, ett intresse, en vinst eller fördel tillkommer en av parterna, eller att någon förlust, skyldighet eller överseende givits eller utståtts av den andra parten.101 Den andra definitionen gavs av L Dunedin och lyder: en handling, en underlåtelse eller ett löfte om liknande, vilket är det pris för vilket ett löfte är köpt.102 Ett löfte där motparten inte ger något motsvarande löfte eller prestation som passar in på ovanstående saknar alltså consideration och därmed även giltighet.103
Generellt kan det konstateras om consideration att följande rekvisit är tillämpliga: consideration ska vara sufficient, tillräcklig, men behöver inte vara adequate, alltså jämförbar med värdet hos
95 Jones v Padavatton [1969] 1 WLR 328, s.331, s. 336-.
96 Parker v Clark [1960] 1 WLR 286; Poole, 2016 s. 170.
97 Furmston, 2012, s.152.
98 Rose and Frank v Crompton Bros [1925] A.C. 455, s.454-
99 Furmston, 2012, s. 153-154.
100 Poole, 2016, s. 124.
101 Currie v. Misa (1874-75) L.R. 10 Ex. 153, s. 162.
102 Dunlop Pneumatic Tyre Co. Ltd v Selfridge & Co. Ltd. [1915] AC 847, s. 855-856.
103 Kötz & Flessner, 1997, s. 58.
25 det den är motprestation för.104 Det sista rekvisitet är att Consideration cannot be past alltså att något redan givet inte kan vara consideration.105
Sufficiency innebär att consideration ska ha någon form av ekonomiskt värde. Olika fäder som lovat sina söner pengar figurerar i två rättsfall som illustrerar detta. I det ena fanns det en motprestation som bestod i att sonen skulle sluta klaga på hur fadern fördelade egendom mellan sina barn.106 När sonen klagade hade han inte någon rätt att göra så, och det fanns därför ingen rättighet för honom att ge upp som considerations för faderns löfte. I det andra bestod den påstådda conideration i att sonen skulle sluta röka, dricka, svära och spela hasardspel tills han var 21.107 Även om det gick att argumentera för att det var bättre för sonen att sluta med detta beteende så hade han ändå en rätt att göra så och att ge upp denna rätt var tillräcklig för att utgöra giltig consideration. Consideration anses inte vara sufficient om det redan finns en avtalsskyldighet till löftesgivaren att utföra det som ska utgöra motprestation.108
Consideration måste också ha ett värde, men något krav på att detta värde ska motsvara löftets värde finns inte, och alltså finns heller inget krav på Adequacy. L Sommerwell konstaterade i Chapell v Nestlé109 att “A contracting party can stipulate for what consideration he chooses. A peppercorn does not cease to be good consideration if it is established that the promisee does not like pepper and will throw away the corn.” och godkände att kravet att någon gav tre godispapper i motprestation för att få en CD-skiva var av tillräckligt värde för att utgöra consideration, även om godispapper inte var av något faktiskt objektivt värde, och den som efterfrågade dem hade för avsikt att kasta bort alla godispapper de fick.110 Bara att en viss motprestation efterfrågas av pekar alltså starkt mot att den ska anses finnas tillräcklig consideration .
Ofta ställs det också upp ett krav på att consideration måste röra sig till löftesgivaren från löftesmottagaren, något som kan vara hjälpsamt att för att separera fall där det finns giltig
104 Poole, 2016, s. 126-127.
105 Ibid, s. 129.
106 White v Bluett (1853) 23 LJ Ex 36.
107 Hamer v Sidway 124 N.Y. 538.
108 Löfte om utökad betalning till sjömän ansågs ej vara giltigt på grund av avsaknad av consideration när betalningen utlovades för att de fortsatte fullgöra sin tjänst även fast 2 andra besättningsmän deserterat och fartyget därför var underbemannat – Stilk v Myrick (1809) 170 E.R 1168; Furmston, 2012, s. 121; Detta har dock kommit under mycket kritik Se Williams v Roffey bros & Nicholls (contractors) Ltd [1991] 1 Q.B. 1.
109 Chapell & Co. Ltd v Nestlé Co. Ltd [1960] AC 87.
110 Chapell & Co. Ltd v Nestlé Co. Ltd [1960] AC 87, s. 114-115.
26 consideration från när villkor ställts upp för en gåva.När en handling är en del av det begärda utbytet får själv handlingen karaktären av consideration till skillnad från eventuella villkor för en gåva.111 Som exempel på detta kan ges villkoret att en änka inte skulle gifta om sig som villkor för att hon skulle få nyttjanderätt i sin avlidna makes fastighet, vilket inte var ett löfte som kunde ses som consideration utan istället var ett villkor för gåvans fullbordande, då det inte rörde sig från mottagaren till givaren.112 I ett av de fall där frågan om en prestation var ett villkor för gåva eller consideration accepterade domstolen motvilligt att consideration inte skapats. Handlingen i fråga var utförandet av en tjänst till en tredje part utan att någon begärt tjänsten, detta skapade istället ett villkorat gåvolöfte som inte hade någon giltighet.113 Ett annat fall då domstolen gjort en distinktion mellan motprestation och villkorade var i ett fall rörande en man som fått pension med villkoret att han inte skulle bedriva konkurrerande verksamhet, vilket bedömdes vara en villkorad gåvoutfästelse utan motprestation. Fallet avgjordes dock inte i och med detta och uttalandet om consideration gjordes Obiter av LJ Scrutton och är därför inte av stark auktoritet. 114
Kravet på att det inte får vara past consideration yttrar sig ofta i situationer där någon tidigare har utfört en tjänst eller god gärning och efter det blir lovad en belöning. I dessa fall är utförandet och tjänsten inte giltig consideration eftersom den utfördes eller överfördes innan avtalet slöts. Detta illustreras av fallet Roscorla v Thomas där en man avtalat om att köpa en häst åt en annan och efter köpet sade att hästen var av god kvalitet, något som inte visade sig vara sant. Då löftet om att hästen var av god kvalitet kom efter att det ursprungliga avtalet ingåtts och sedermera fullgjorts fanns ingen giltig consideration för kvalitetslöftet; domstolen fann därför att löftet om hästens kvalitet inte hade skapat ett bindande avtal.115 Re McArdle är ett annat fall som istället rör reparationer på en byggnad. I fallet lovade personer med ett lagligt intresse i byggnaden att pengar som löftesmottagaren lagt ut på reparationer skulle ersättas i framtiden. Då reparationerna redan ägt rum när avtalet ingicks bedömdes de inte kunna utgöra consideration för betalningen.116 Men avsteg kan göras från detta om det vid tillfället för tjänstens eller den goda gärningens utförande fanns en överenskommelse om att betalning
111 Poole, 2016, s.125.
112 Thomas v Thomas (1842) 2 QB 851.
113 Dickinson v Abel [1969] 1 WLR 295, s. 301; Se Furmston 2012 s. 118.
114 Wyatt v Kreglinger [1933] 1 K.B. 793, s. 803-.
115 Roscorla v Thomas (1842) 3 QB 234, s. 497.
116 Re Mcardle [1951] Ch. 669, s. 677.
27 därom vid ett senare tillfälle skulle specificeras och ett löfte avgivet efter att tjänsten utförts blir då del av det ursprungliga avtalet.117
6.2.3 Formkrav och deras funktion
Helt benefika löften, alltså sådana där det inte finns någon consideration, behöver göras under deed för att vara giltiga.118 Görs detta kommer även kravet på Intent to create legal relations och accept att vara uppfyllt.119 En deed behöver upprättas och se ut på ett särskilt sätt för att vara giltig. De tre rekvisit som behövs för att en deed ska vara giltig finns i s. 1 of the Property Act 1989. Dessa är:
- s.1(3) Property Act 1989 En bevittnad signatur, antingen en egenhändigt skriven signatur med ett vittne eller på en persons uppmaning, under personens översyn med två vittnen närvarande.120
- S.1(2) Property Act 1989 Det måste vara klart från dokumentets framsida att det är en deed även om inte just det ordet behöver användas.
- s.1(3) Property Act 1989 Levererad som en deed, vilket innebär att dokumentet ska fysiskt överlämnas till mottagaren av gåvan.
Numera så är det inte ett krav på ett seal eller sigill för att en deed ska uppnå giltighet enligt s.1(1) Property Act 1989 vilket det tidigare var.121 Detta har ersatts med regeln om att det klart ska framgå av dokumentet att det är en deed, vilket innebär att dokumentet måste framstå som väldigt officiellt. Det tidigare kravet på seal uppfyllde den funktionen genom ett krav på att fixera ett vaxsigill på pappret, vilket i lite modernare tid utarmades till att man skulle sätta sina initialer på en förtryckt cirkel med texten L.S eller Loco Sigilli122 för att signalera att dokumentet hade blivit sealed. Detta används fortfarande av praktiserande jurister, men det måste som följer av s.1(2) Property Act 1989 även utöver detta framgå att dokumentet är en deed.123
117 Poole, 2016, s. 129.
118 Ibid, s. 121.
119 Furmston, 2012, s. 40; Gordley, 2001, s. 28.
120 Det sistnämnda alternativet för att göra det möjligt för personer som inte själva fysiskt kan skriva eller läsa att upprätta en deed.
121 Se även Santander UK plc v Anthony Parker [2012] NICh 20, för diskussion rörande kravet på seal och vilka förfaranden som kunde uppfylla det.
122 Ungf: Plats för sigill.
123 Kötz & Flessner, 1997, s. 82.
