Normer om kvinnan och kvinnokroppen på Instagram

– En kvalitativ studie av Bianca Ingrossos

och Angelica Blicks självpresentation i bild

Dokumenttyp: Examensarbete

Huvudområde: Medie- och kommunikationsvetenskap Högskolepoäng: 15 hp

Termin/år: VT 2021

Handledare: Elisabeth Stúr Examinator: Mikael Gulliksson Kurskod: MK094G

Utbildningsprogram: Kommunikation & PR

Emma Bergström och Moa Eklund Lindgren

Normer om kvinnan och

kvinnokroppen på Instagram

Abstract

Titel: Normer om kvinnan och kvinnokroppen på Instagram – En kvalitativ studie av Bianca Ingrossos och Angelica Blicks självpresentation i bild

Författare: Emma Bergström och Moa Eklund Lindgren

Kurs, termin och år: MK094G Medie- och kommunikationsvetenskap GR (C), Examensarbete, VT2021

Antal ord i uppsatsen: 17 078

Syfte och problemformulering: Syftet med studie är att undersöka hur normer om kvinnor och kvinnokroppen (re)konstrueras i kvinnliga influencers självpresentation i bild på

Instagram. Studien undersöker detta utifrån fallet Bianca Ingrosso och Angelica Blick. Att normer om kvinnor och kvinnokroppen rekonstrueras genom de representationer av kvinnor som tillhandahålls i bilder i media är känt sedan tidigare. Forskning har visat att dessa representationer i sin tur påverkar sociala hierarkier i samhället, såsom att kvinnor tenderar representeras på ett sätt som gör att de underordnas män. Innan sociala mediers framfart under 2010-talet hade de traditionella medierna en unik position när det kommer till vilka representationer vi människor fick ta del av och inte. Idag är individuell bildpublicering, där vem som helst kan dela med sig av sina egna bilder, likväl en källa till representationen av kvinnor i bild. Inte minst via Instagram som kommit att bli ett av Sverige mest populära sociala medium för just bildpublicering, samt en vital kommunikationskanal för influencers.

Metod och material: I studien användes den kvalitativa metoden semiotisk bildanalys för att undersöka 12 Instagrambilder, 6 bilder på Bianca Ingrosso och 6 bilder på Angelica Blick.

Samtliga bilder är bilder de publicerat på sig själv på sitt respektive Instagramkonto.

Huvudresultat: Studien visar att influencernas självpresentation i bild rekonstruerar normer om kvinnan som sexig och något som ska betraktas. En ytterligare slutsats är att

självsexualiseringen och självobjektifieringen som förekommer självpresentationerna kan upplevas mer eller mindre explicit, men ändå finnas där.

Nyckelord: influencer, normer, Instagram, självpresentation, postfeminism

Ordlista

Influencer – Opinionsledare och inspiratör som uppnått kändisstatus genom sina sociala kanaler

Normer – Allmänt delade och i många fall underförstådda regler eller förväntningar som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort

Kulturella associationer – Associationer som är gemensamma för många personer, vilket grundar sig i att dessa delar gemensamma erfarenheter och/eller värderingar

Kulturell kompass – Något eller någon som människor ser till för vägledning i olika val i livet

Självpresentation i bild – Hur en person presenterar sig själv i bild med hjälp av posering, kläder, accessoarer, smink, styling och vilka kontexter hen befinner sig i

Självobjektifiering – Att framställa sig själv på ett objektifierande sätt Självsexualisering – Att framställa sig själv på ett sexualiserande sätt Narcissism – Att framställa sig själv på ett självförhärligande sätt Voyeurism – Att betrakta någon utan deras samtycke

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Syfte och frågeställningar 3

2. Bakgrund 3

2.2 Bianca Ingrosso 3

2.3 Angelica Blick 3

3. Teoretiskt ramverk 4

3.2 Teori 4

3.2.1 Medier och normer 4

3.2.2 Kroppsspråk och blickar 5

3.2.3 Postfeminism 6

3.2 Tidigare forskning 8

3.2.1 Kvinnor och män i media 8

3.2.2 Självpresentation i sociala medier 10

4. Material och metod 12

4.1 Material och urval 12

4.1.1 Urval: Influencers 13

4.1.2 Urval: Bilder 14

4.2 Metod 16

4.2.1 Semiotisk bildanalys 16

4.2.2 Analysinstrument 17

4.3 Tillvägagångssätt 18

4.3.1 Bildanalys och sammanställning av resultat 18

4.4 Metoddiskussion 18

5. Analys och resultat 20

5.1 Bildanalys 20

5.1.1 Bianca Ingrosso 20

5.2.3 Analys: Postfeministisk perspektiv 37

6. Slutsatser och slutdiskussion 39

6.1 Slutsatser 39

6.2 Slutdiskussion 39

7. Referenslista 42

1. Inledning

Samhällsforskaren Nanna Gillberg (2014 ,74) liknar kändisar vid kulturella kompasser vilka människor orienterar sig efter. De är således opinionsledare – personer som besitter makt att påverka hur andra människor väljer att leva sina liv. När vi, som genomfört denna studie, var tonåringar förde ordet kändis i första hand våra tankarna till skådespelare, musikartister och en och annan fotomodell. Väsentligt i sammanhanget är att vi är 90-talister. Frågar du en tonåring idag vilka kändisar hen känner till finns förmodligen individer av denna karaktär med även här, men det är samtidigt mest troligt att även namn på en och annan influencer finns med i uppsättningen.

Influencers är personer som uppnått kändisstatus genom sociala medier (Hearn &

Schoenhoff, 2016) och är opinionsledare genom att inneha rollen som expert inom olika ämnesområden. Detta innebär att människor anser att influencern i fråga besitter kunskap, status, och eller erfarenhet som gör hens åsikt legitim i olika frågor (Casaló, Flavián &

Ibáñez-Sánchez 2020, 512). Det kan handla om mode, skönhet, träning, hälsa, inredning, livsstil, politik och mycket mer. Att influencers har möjlighet att påverka andra människor via sina sociala kanaler har gjort att företag och varumärken ser dem som attraktiva

samarbetspartners (Hearn & Schoenhoff, 2016). Att inspirera och motivera människor till köp av diverse produkter och tjänster har således blivit ett sätt för influencern att tjänar pengar.

Detta genom att rekommenderar diverse produkter eller agera ansiktet utåt för en ny kläd- eller smyckeskollektion, för att ta ett exempel. Rollen som influencer är således intimt bunden till kapitalismen. Vidare förmedlar influencers sina budskap och åsikter via sina sociala kanaler där den visuella kommunikationen i regel är en huvudsaklig bärare av dessa.

Inom medie- och kommunikationsvetenskapen har man länge intresserar sig för bilder och dess inverkan på samhället. Teorier om genus och feminism har ofta använts för att

synliggöra hur bilder bidrar till att konstituera och upprätthålla normer om kön och därmed maktstrukturer i samhället (Fagerström & Nilson 2014, 7; Hirdman & Kleberg 2015, 10).

Studier har visat att medier tenderar porträttera kvinnor och män på väldigt olika sätt, där kvinnan till skillnad från mannen ofta sexualiseras (Lemish och Götz 2017, 11) och andra studier visar att intryck från medier och reklam där kvinnor objektifieras påverkar kvinnor att i större utsträckning själva välja att presentera sig online på ett mer objektifierande sätt (Hirdman 2008, 111; De Vries & Peter 2013). Fagerström och Nilson (2014, 25) menar att mediernas skildring av män och kvinnor är central för hur vi förstår omvärlden och samhället

medier är ett relativt nytt fenomen som har gett vem som helst möjlighet att agera

medieproducent, med det menat att vem som helst kan skapa och nå ut med sitt innehåll utan någon som helst granskning innan publicering, menar vi att det finns behov av fler studier som fokuserar på hur representationerna av kön tar form på dessa plattformar. Detta ser vi som en nödvändighet för att kunna förstå hur samtida normer om kvinnor och män

reproduceras i det samhälle vi lever i idag.

Denna studie är ett bidrag till forskningen om normer om kvinnor och kvinnokroppen i medier genom att undersöka hur dessa kan (re)konstrueras i influencers visuella

kommunikation på Instagram. Detta undersöks utifrån fallet Bianca Ingrosso och Angelica Blick, två av Sveriges största influencers. För genomförandet av studien användes kvalitativ metod, närmare bestämt semiotisk bildanalys, för att uttyda hur de två influencernas

självpresentation i bild förhåller sig till normativa föreställningar om kvinnor. Fokuset på influencers grundar sig i att de som tidigare nämnt besitter en position att nå ut till, och därmed även påverka, många människor via sina sociala kanaler. Vidare baseras valet att undersöka självpresentationer just på Instagram på att det har kommit att bli det mest populär sociala bildmediet i Sverige (Internetstiftelsen 2020, 113).

Influencers roll som opinionsledare och den inneboende uppmuntran till konsumtion som rollen bär med sig gör deras visuella självpresentation extra intressant att undersöka utifrån idéer om postfeminism. Trots att postfeminismen beskrivs på olika sätt så är de

återkommande resonemangen att det är ett perspektiv som utgår från att det nu, efter andra vågens feminism på 1960- och 1970-talet, råder jämställdhet mellan män och kvinnor (McRobbie 2009, 1). Eftersom kvinnor anses ha lika rättigheter och möjlighet till inflytande som män så förkastas kollektiv feminism där man strävar efter att åstadkomma gedigna förändringar i samhällsstrukturer som anses ligga bakom kvinnoförtryck. Istället ger

individualisering och konsumtion uttryck för kvinnans rätt att välja fritt när det kommer till hur hon vill leva sitt liv (Ibid, 5; Taft 2004, 75). Mer ingående beskrivning av Postfeminism återfinns i det teoretiska ramverket tillsammans med teori om Medier och normer och Kroppsspråk och blickat.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet är att undersöka hur normer om kvinnor och kvinnokroppen (re)konstrueras i kvinnliga influencers självpresentation i bild på Instagram.

● Hur presenterar Ingrosso och Blick sig själva i bild?

● Hur förhåller sig Ingrossos och Blicks självpresentationer till normativa föreställningar om kvinnor och kvinnokroppen?

●

2. Bakgrund

I detta kapitel återges en kort beskrivning av Ingrosso respektive Blick för att skapa en förståelse för vilka de är.

2.2 Bianca Ingrosso

Bianca Ingrosso är en av Sveriges största influencers (Rågsjö Thorell 2020) med sina 1,2 miljoner följare på Instagram, och i sin biografi beskriver hon sig själv som TV-personlighet, entreprenör, Youtuber, influencer, samt grundare och ägare av sminkföretaget CAIA

Cosmetics (Ingrosso [@biancaingrosso] U.Å.). Mellan åren 2013-2018 drev Ingrosso även en blogg där hon främst skrev om ämnen som mode, träning och mat, men valde att ta en paus då hatet och påhoppen mot henne blev för påtagliga (Ingrosso 2018). Tillsammans med Vanessa Lindblad har Ingrosso startat sminkföretaget CAIA Cosmetics (Caia U.Å.).

Sminkmärket har snabbt fått stor uppmärksamhet och på relativt kort tid genererat stor omsättning, enligt vissa så har en stor del av framgångsfaktorn varit Biancas starka närvaro på sociala media (Caesar 2020).

2.3 Angelica Blick

Med sina 1.1 miljoner följare på Instagram är Blick en av Sveriges nu största influencers

3. Teoretiskt ramverk

3.2 Teori

I detta kapitel presenteras de tre teoretiska perspektiv som använts i studien. Det första avsnittet handlar om Medier och normer och syftar till att skapa en förståelse för att de bilder som publiceras i medier spelar roll för vilka normer som upprätthålls i samhället. Denna förståelse är viktigt eftersom det som undersöks i studien är just hur normer om kvinnor (re)konstrueras i bilder på Instagram. För att kunna tyda Ingrossos och Blicks

självpresentation i bild är även teori om Kroppsspråk och blickar nödvändig. Kapitlet avrundas med avsnittet Postfeminism som ämnar underbygga resonemang om

självobjektifiering och självsexualisering som ett uttryck för kvinnans frihet och självständighet.

3.2.1 Medier och normer

Hirdman och Kleberg (2015, 24) lyfter att de texter och bilder vi möts av via medierna inte är en direkt återspegling av verkligheten, utan en representation av den. Detta innebär rent praktiskt att en viss skildring valts framför andra när det kommer till hur man kommunicerar kring en företeelse i text såväl som i den visuella kommunikationen. I och med detta kan mediernas representationer av verkligheten betraktas som konstruerad (Ibid; Gillberg 2014, 44). Vidare fungerar mediernas representationer som referensramar för hur vi faktiskt förstår oss själva och vår omvärld (Fagerström & Nilson 2014, 45). Detta innefattar förståelsen för hur människor ser ut beroende på hur de definieras (Ibid, 52). Hur ser en typisk man eller kvinna ut? Vilka kontraster finns mellan någon som heterosexuell och homosexuell? Vad kännetecknar en vit respektive svart person? Indirekt innebär det att medierna besitter betydande makt att påverka vilka normer och värderingar som (re)produceras i samhället när det kommer till bland annat genus, ålder, sexualitet och etnicitet (Ibid, 26). Vad gäller

huruvida mediernas framställningar påverkar just normer om genus visar en mängd forskning på området att de spelar en viktig roll i sammanhanget (Hirdman & Kleberg 2015, 10).

Fagerström och Nilson (2014, 45) beskriver att rådande normer om kvinnor och män upprätthålls dels genom att de bilder som publiceras i media reflekterar människors synsätt när det kommer till könen, men likväl genom att mediernas representationer av kvinnor och män i sig har en betydande påverkan på hur människor ser på respektive kön:

”Mediernas bilder befinner sig i ett växelspel med det omgivande samhället: å ena sidan speglar dessa våra värderingar och uppfattningar om till exempel könen, men samtidigt styrs våra värderingar av de bilder som medierna erbjuder oss”.

Även medieforskaren Anja Hirdman (2004, 14) för ett liknande resonemang i sin avhandling

”Tilltalande bilder” där hon beskriver att mediernas bilder är långtifrån ”bara bilder”, utan tvärtom kulturellt betingade artefakter som måste förstås både som påverkade av ideologiska perspektiv och något som självt påverkar dessa.

Både inom genusforskningen (Fagerström & Nilson 2014, 7) och feministisk medieforskning (Hirdman & Kleberg 2015, 10) är frågan om hur medierna framställer män och kvinnor central för att förstå vilka konsekvenser representationerna får när det kommer till människors olika förutsättningar i livet. Det handlar om hur dessa representationer

konstruerar maktrelationer som vi alla blir tvungna att förhålla oss till på ett eller annat sätt.

Detta blir problematiskt i och med att vissa grupper gynnas av mediernas framställningar medan andra missgynnas.

3.2.2 Kroppsspråk och blickar

Kroppsliga uttryck, än hur naturligt de framkommer, innehåller och bär på betydelser och budskap som fastställs av de sociala scheman, kulturella normer, som existerar (Hirdman 2001, 50). När en bilds budskap ska tolkas så är gester och poser hos de som avbildas

avgörande för hur man ska kunna tolka dessa kulturella normer. Retoriska komponenter som ger en förståelse och en betydelse för bildens innehåll är bland annat gester, poser,

ansiktsuttryck, samt blickar. Alla dessa ger betraktaren av bilden viktiga pusselbitar för att kunna tolka dess innehåll (Hirdman 2001, 48).

Genom kroppsspråket så förmedlas känslotillstånd och kan därmed förmedla olika budskap och tilldela en status position till den som avbildas (Hirdman 2001, 49). En handrörelse kan bland annat ge uttryck för kraft, kontroll eller engagemang genom tydlig gestikulering (Ibid).

Handrörelser i kombination med andra uttryck såsom blickar eller leenden används i media för att ge just betydelse till bilder och ge föremålet i bilden egenskaper, till exempel skulle en hand som håller upp eller vilar vid hakan kunna symbolisera eftertänksamhet eller

koncentration (Hirdman 2001, 49). Leenden kan i sin tur associera till flertalet olika saker, bland annat kan ett leende vara välkomnande, ge ett intryck av lättillgänglighet,

tillmötesgående eller att personen i fråga är oproblematisk (Hirdman 2000, 124) och bygger en positiv koppling mellan betraktaren och föremålet/subjektet i bilden och bjuder in till gemenskap och tillhörighet (Holland 1998, 26-27).

mötande blickar är vanliga i pornografiska bilder då det ger betraktaren möjlighet att granska ostört, det kan därför ses som en form av voyeurism (Kuhn 1985, 32). I pressbilder så fångar oftast kameran vad som försiggår, och därför anses en bortvänd blick i detta sammanhang symbolisera objektivitet då händelsen i sig är det som fångas, inte enbart subjektet. En icke- mötande blick kan bland annat tolkas som att personen som avbildats är i nuet och att det denne gör är viktigare än att bli avbildad och betraktad (Andén-Papadopoulos 2000, 207).

Även om vissa anser att en direkt mötande blick indikerar en mer jämlik relation mellan den som betraktar bilden och till den som blir betraktad (Hirdman 2001, 52) så menar Lutz och Collins (1993, 197) däremot att en direkt mötande blick är en form av öppen voyeurism där personen i bilden genom att möta betraktaren av bilden ger sitt medgivande till att bli betraktad. En av Lutz och Collins (Ibid) studier visade att olika typer av ögontakt användes för att dela in människor i olika kategorier så som ålder, ras, klass och kön. Till exempel så tittade kvinnor oftare direkt in i kameran än vad män tenderade att göra. Däremot så var det barn och äldre som tittade in i kameran oftast. Även en skillnad mellan fattiga och rika kunde urskiljas, där de som avbildades som fattiga oftast mötte kameran med blicken medan de som ansågs vara välbeställda oftare vände bort blicken (Ibid, 197-200). Att blicken är vänd mot kameran och direkt möter betraktaren ger därför en tillgänglighet som gör att betraktandet underlättas då den som betraktar enklare kan läsa av och granska personens ögon, som ofta ger uttryck för känslor. Den mötande blicken blir således ett strategiskt verktyg för att kunna kommunicera olika tillstånd (Lutz & Collins 1993, 197-200).

3.2.3 Postfeminism

Flera forskare som intresserat sig för feminism (Gill 2007, 260; McRobbie 2009, 12; Taft 2004, 72) är överens om att ett grundantagande inom postfeminismen är att det numera råder jämställdhet mellan män och kvinnor till följd av framgångarna som den feministiska

rörelsen under 1960- och 1970-talet, som också brukar kallas andra vågens feminism, uppnådde. Kvinnor anses således ha samma förutsättningar som män och den kollektiva feminismen som strävade efter att tillsammans förändra samhällsstrukturer som förtrycker kvinnor förkastas eftersom den inte längre tycks behövas (Taft 2004, 72). Istället omfamnar kvinnor den upplevda friheten av att nu själva kunna välja hur de vill leva sina liv. En frihet som har kommit att präglas av individualism, konsumtion och en strävan efter att förverkliga sig själv, sin sexualitet och femininitet i olika avseenden (McRobbie 2009, 5 & 75; Taft 2004, 75; Gill 2007, 259 & 262). Baumgardner och Richards (2004, 62) menar att postfeminismen skulle kunna ses som ett slags uppror mot andra feministiska ideologier som kämpat för att kvinnors värde inte ska definieras utifrån ”sex appeal” (Ibid, 61), till följd av att man anser att de berövat unga kvinnor på rätten att vara feminina och sexuella, vilket bygger på

föreställningen om andra vågens feminister som manshatande, mer maskulina än feminina, sexmotståndare.

En stor skillnad mellan postfeminismen och andra vågens feminism är således att kvinnor ska

”äga” sin femininitet och sexualitet, något som reklam- och mediebranschen utnyttjar frekvent för att främja de egna intressena. McRobbie (2009, 18) menar att kommersiella framställningar av kvinnor som tidigare skulle kritiseras för att vara sexistiska nu används för att skapa diskurser om kvinnans egen njutning och att sexualiseringen är självvald snarare än något som projicerats på henne. Gill (2007, 258) beskriver det som att istället för att kvinnor blir direkt objektifierade i reklam så framställs de nu som sexuellt attraktiva och åtråvärda subjekt som aktivt framställer sig själva på ett liknande objektifierande sätt, med skillnaden att det numera passar deras liberala intressen. Vidare innehåller även denna diskurs

utpräglade idéer om att kvinnans väg till makt i samhället går via kroppen (Gill 2007, 255;

McRobbie 2009, 62), men inte vilken kropp som helst, utan det västerländska kvinnliga idealet som innebär att vara; smal, sminkad, hårlös på kroppen men ha välmående hår på knoppen, fixade naglar, snygga kläder och smakfulla skor etc. (Gill 2007, 260). Det är här företag och varumärken presenterar sina produkter och tjänster som ”vägen" till att uppnå detta ideal, och därmed även vägen till status i samhället. De är således de som bestämmer att kvinnors makt i samhället definieras, inte bara av hur de ser ut, utan även hur de konsumerar (Taft 2004, 74).

Eftersom det framstår som att kvinnor sexualiseras under ”samtycke” så kan det vara svårt att rikta legitim kritik mot det. Är det självvalt så är det väl okej? Gill (2007, 259) och Taft (2009, 74) är överens om att det är direkt skadligt eftersom sexistiska representationer av kvinnor i media på så vis undkommer kritisk granskning i ett samhälle där sexuellt våld mot kvinnor är ett stort problem. McRobbie (2009, 68-69) pekar på ytterligare en problematisk aspekt, vilket är att den dömande maktposition som patriarkatet tidigare tillskrivits, som fått kvinnor att känna sig tvingade att se ut på ett visst sätt för att tillfredsställa och vara åtråvärda för män, nu har delegerats till mode- och skönhetsbranschen genom att få kvinnor att känna behovet av att hela tiden vara sin egen hårdaste kritiker, vilket får det att se ut som att kvinnor

”gör det mot sig själva”. I själva verket upprätthåller mode- och skönhetsbranschen de maktstrukturer, könshierarkier och normer om kvinnan som attraktiv, heterosexuell och ung (Ibid, 71) som ser till att kvinnor fortsatt är underordnade män (Ibid, 66).

3.2 Tidigare forskning

Detta kapitel berör två områden, Kvinnor och män i media samt Självpresentation i sociala media, där perspektiv från tidigare forskning presenteras. Detta för att tydliggöra samtida normer om kvinnor och kvinnokroppen.

3.2.1 Kvinnor och män i media

Lemish och Götz (2017, 10) skriver om hur vi redan som små lär oss hur vi förväntas se ut och vara som tjej eller kille. Detta i och med att representationer för vad som är manlig respektive kvinnligt är tydligt utpräglade i innehåll som riktar sig till barn och unga, såsom i barnprogram och animerade serier. Karaktärer som representerar det kvinnliga könet tenderar sexualiseras genom att ha långa ben och ögonfransar, ett vacker svall till hår, röda läppar, smal midja och stora bröst medan de manliga karaktärerna istället utmärker sig genom att vara överdrivet maskulina (Ibid, 11). Här tycks det dock, till skillnad från i fallet med de kvinnliga karaktärerna, finnas flera möjligheter för hur maskuliniteten tar form hos karaktärerna. Vanligt förekommande är stora bröstmuskler och biceps, men även att

karaktären i fråga tillskrivs rollen som expert inom exempelvis teknologi, vapen eller någon typ av forskning (Ibid, 11).

Vad gäller klädsel har de kvinnliga karaktärerna inte sällan rosa-lila plagg som är skurna på ett sätt som gör att de visar mycket hud samt accessoarer. Även karaktärernas rörelsemönster beskrivs som influerade av typiskt lekfulla ”flörtiga” poseringar. Vidare framstår de som känslomässiga, beroende av andra, utseendefokuserade, kärlekssökande och så mån om det manliga könets uppmärksamhet att agerandet tjejer emellan beskriv som bitchig till följd av upplevd konkurrens om killars uppmärksamhet. När det kommer till egenskaper finns det en tydlig koppling mellan att de som framställs som starka och duktiga tjejer också är vackra, framgångsrika och högpresterande (Lemish & Götz 2017, 11). I kontrast till detta visar den manliga karaktären inga tecken på sårbarhet utan istället dess raka motsats – styrka och beslutsamhet. Han målas upp som modig, aktiv, fyndig, rationell och ofta i ledarposition. Han är den som inte drar sig för att lösa problem med våld och samtidigt blir beundrad och

respekterad för det (Ibid).

En tydlig skillnad mellan hur tjejer och killar gestaltas är att de manliga karaktärerna är de som ”gör” medan de kvinnligas roll kretsar kring att ”betraktas”, vilket präglar hela deras existens (Hirdman 2004, 206). Denna särskiljning mellan könen görs enligt Hirdman (2004, 206) även i veckopress genom att kvinnor intar passiva positioner i bild såsom hopkrupna eller liggandes medan männen intar aktiva poser som ger löfte om rörelse och handlingskraft (Ibid, 209). Enligt Craig (1992, 208) kan maskulinitet och femininitet gestaltas på olika sätt i media beroende på vem innehållet är tänkt att konsumeras av. När Hirdman undersökte representationer av män och kvinnor i två olika tidningar, Fig Aktuellt som är en herrtidning

med utpräglade pornografiska inslag samt Veckorevyn som är en livsstilstidning riktad till kvinnor, visade det sig dock finnas betydande likheter mellan hur man representerade män respektive kvinnor.

I Veckorevyns utgåvor från 1995 anspelar innehållet genomgående på att kvinnans femininitet är ett ständigt pågående projekt där det gäller att prestera när det kommer till utseende och beteende för att tillgodose sig erotisk utstrålning (Hirdman 2004, 270), i syfte att bli mer attraktiv för män (Ibid, 203). Till sin inspiration har hon andra kvinnor som presenteras som åtråvärda ideal samt annonserade produkter som läggs fram som vägen till att känna sig nöjd med sig själv och den egna kroppen (Ibid, 206). En tillfredsställelse med sig själv som paradoxalt nog hela tiden ställs i relation till vad som attraherar män (Ibid, 270).

Även när kvinnor beskrivs som självständig och frigjord framställs det som något åtråvärt ur mannens perspektiv (Ibid, 211).

Veckorevyn visar på att mäns uppmärksamhet är avgörande för kvinnans status och att hon måste förtjäna den genom att ”jobba” på sitt utseende och på andra färdigheter som hur hon talar och för sig (Hirdman, 2004, Ibid, 270). När männens brister förs på tal finns dock ingen som helst indikation på att han skulle behöva ändra på sig för att vara kvinnan till lags, han beskrivs som älskvärd trots dessa och kvinnan uppmanas istället att stå ut med dem (Ibid, 208). Även i Fig Aktuellt, under samma år 1995, representeras kvinnan av kroppen – hennes funktion som bröst och kön i det här fallet. Detta framgår genom fokus på specifika kvinnliga kroppsdelar i närbild (Ibid, 222) och att männens ögon endera är slutna, som att han går in i sig själv och sin prestation snarare än att engagera sig i ett samspel med kvinnan, eller att han kollar på kvinnans kön under sexakten. Kvinnan, däremot, kollar i regel in i kameran, vilket beskrivs som att hon bjuder in och gör sig tillgänglig även för den som kollar i tidningen (Ibid, 220). Även de poser och vinklar som kvinnan intar, ofta genom att porträtteras ovanifrån, verkar som en kroppslig inbjudan för att fånga in läsaren (Ibid, 225).

Veckorevyn och Fib Aktuellt har olika sätt att representera kvinnan som kropp: I Veckorevyn är budskapet att kvinnans kropp är avgörande för att attrahera män, och att vara åtrådd av män är i sin tur viktigt för det egna välbefinnandet och kvinnans status. I Fib Aktuellt bekräftas mannens fokusering kring kvinnans kropp genom att kvinnan framställs som att hon är en kropp snarare än en individ. Båda tidningarna framställer mannen som presterande i situationer där kvinnan framställs som passiv för betraktelse. Han blir således, med sin handlingskraft och oberoende, överordnad henne.

3.2.2 Självpresentation i sociala medier

Det finns ingen större skillnad mellan hur kvinnor porträtteras för en kvinnlig- eller en manlig publik, idealet som avbildas förblir oftast utifrån ett perspektiv av vad som är attraktivt för män (Hirdman 2008, 98). Därigenom skapas bilden av vad en kvinna ska se ut som för att vara feminin. Allt som oftast så framställs kvinnan och kvinnokroppen i media på två sätt, inte sällan i kontrast till varandra: Den misslyckade individen och det eftersträvade idealet. Den kvinnliga kroppen blir således både ett objektifierat problem och ett ideal att sträva efter (Ibid, 99).

En studie visar att unga kvinnors självobjektifiering ökade när de skapade självpresentationer i online forum, speciellt så påvisade studien att kvinnor blev mer påverkade att

självobjektifiera sin presentation efter att de influerats av reklam som ansågs innehålla objektifiering av kvinnor och dess kropp (Hirdman 2008, 111). Det var alltså inte bara skapandet av självpresentationen som bidrog till självobjektifiering av kvinnokroppen, utan även det vi utsätts för och mottar som betraktare, påverkar sättet kvinnor presenterar sig själva online på ett själv objektifierande vis. Att presentera sig själv i ett utrymme där andra tilläts ta del av vad som publicerades visade att sättet man presenterade sig själv blev mer självobjektifierande (De Vries & Peter 2013). Intryck från andras självpresentation och andra mediers objektifiering av kvinnan har således en effekt på hur kvinnor väljer att presentera sig själva online. Medvetenheten kring kvinnors självpresentation och självobjektifiering ökar speciellt i sammanhang när de vet att de kommer bedömas av andra utifrån sitt utseende.

Idag exponeras kvinnor för, men skapar även själva, mer självpresenterande innehåll än tidigare generationer (Ibid). Enligt studien skulle det kunna vara så att lättillgängligheten av online forum där kvinnor enkelt kan självpresentera och självobjektifiera skapar nya sociala fenomen. Det vill säga där självobjetifiering blir allt vanligare och enklare att både ta del av, men även själv dela med andra (De Vries & Peter 2013).

I en studie av Hirdman (2008) så undersökte hon hur, främst unga, tjejer och killar självporträtterade sig i selfies på hemsidan Snyggast.se. På webbsidan kunde man hitta självpublicerade bilder från unga användare och ett inslag som fanns på webbsidan var att bilderna från användarna rankades i kategorierna ”tjejer-topp 10” och ”killar-topp-10”. Det var andra användare som tilldelades domar positionen att bedöma och rösta fram bilder på en skala från 1-10 i hur snygg personen i bilden var (Ibid, 112-113). Hirdman (2008, 115) fann att de tjejer som rankades högst använde sig av någon form av sexuell anspelning, så som framhävda bröst, speciella blickar och småleenden. Ofta var bilden tagen något ovanifrån, vilket enligt Hirdman tillåter betraktaren av betrakta fritt (Ibid, 115-116). Killarna som rankades högst hade som ofta bortvända blickar och var ofta upptagna med något annat än att bli fotograferade. Händerna var ofta omsluta runt deras kropp eller användes aktivt. Enligt Hirdman är dessa poser ett sätt att distansera sig från betraktaren och framstå som upptagen.

Bland killarna fanns det, till skillnad från tjejerna, ingen antydan till sexuella anspelningar (Hirdman 2008, 117).

På sociala mediet Instagram så är sexualiserande bilder mer troliga att få fler gillningar än inlägg som inte innehåller någon typ av sexuell anspelning. Enligt forskarna så skulle detta kunna bero på att Instagram visar innehåll som förespråkar just självsexualisering och där med normaliserar det, vilket kan påverkas av hur mottagarna uppfattar och vidare påverkar innehållet (Ramsey och Horan 2018). Studien visade att de kvinnor som ville ha

uppmärksamhet tenderade att använda sig av sexualiserande bilder på sig själva (Ibid). Detta har visat sig vara en strategi som fungerar. Sexualiserande bilder är mer minnesvärda och mottagarna av inlägget är därmed mer troliga att komma ihåg inlägget och diskutera det i efterhand (Ramsey och Horan 2018). Forskarna fann även att det är skillnader mellan olika sociala media när det kommer till hur vanligt självsexualisering är, tillexempel så

förekommer självsexualisering oftare på Instagram än på vad det gör på Facebook (Ramsey och Horan, 2018). Av alla sociala media som idag existerar så kan Instagram, med sitt fokus på bilddelning, skapa ett utrymme där självsexualisering ökar (Ibid). Däremot ser forskarna ingen koppling mellan självsexualisering i självpresentationen på Instagram och den egna sexualiteten. Snarare så tycks en vilja att bli omtyckt och få uppmärksamhet vara den största drivkraften till att skapa en självpresentation som anspelar på sexualisering av den egna kroppen (Ramsey och Horan, 2018). Att sexualiserande bilder på sociala media, som det nämndes tidigare, ofta får fler gillningar och positiv feedback kan enligt forskarna bero på den kultur som existerar där kvinnan objektifieras och ofta framställs som objekt där deras värde mäts i hur de ser ut (Ibid).

4. Material och metod

Eftersom studien avser analysera influencers självpresentation i bild mer djupgående, för att sedan tolka hur dessa förhåller sig till normer om kvinnor och kvinnokroppen, används kvalitativ metod (Ekström & Johansson 2019, 16; Ahrne & Svensson 2015, 10). Mer specifikt används semiotisk bildanalys för att kunna uttyda normer och diskurser som bilderna förmedlar (Lindgren & Nordström 2009, 104). Detta kapitel innehåller således en genomgång av det material, alltså bilder, och den metod, semiotisk bildanalys, som använts i studien. Först beskrivs de urvalsprocesser som föregått de bilder som kom att ligga till grund för analysen. Sedan förklaras och motiveras metodvalet. Därefter tillkommer en förklaring av hur analyserna har genomförts.

4.1 Material och urval

Studiens fokus på bilder på Instagram grundar sig i att det har kommit att bli den mest populära sociala kanalen när det kommer till bildpublicering i Sverige (Internetstiftelsen 2020, 113). Enligt statistik från rapporten Svenskarna och Internet 2020 (Ibid) är hela 9 av 10 personer i åldersgruppen 16-25 år Instagramanvändare, där 77 procent av dessa använder appen dagligen. I teoriavsnittet Medier och normer betonas att bilder i media fungerar som referensramar för hur vi förstår oss själva och omvärlden. Eftersom så stor del människor, inte minst ungdomar, använder Instagram idag menar vi att de visuella representationer som florerar där högst aktuella när det kommer till att undersöka hur normer om kvinnor och kvinnokroppen (re)konstrueras i bild i sociala medier, vilket denna studie ägnar sig åt.

Influencers besitter, som tidigare nämnt i inledningen, en position att påverka i

sammanhanget i och med deras roll som opinionsledare, vilket är anledningen till att studien undersöker just influencers bilder på Instagram. Efter genomförd urvalsprocess blev det bilder publicerade av två av Sveriges största kvinnliga influencers, Bianca Ingrosso och Angelica Blick, som kom att ligga till grund för analys i studien. Nedan förklaras först hur urvalsprocessen av influencers gick till, sedan beskrivs urvalsprocessen gällande bilderna.

4.1.1 Urval: Influencers

Inledningsvis gjordes ett strategisk urval för vilka influencers bilder som skulle undersökas i studien. Ett strategiskt urval lämpade sig väl eftersom influencerna behövde uppfylla vissa kriterier för att undersökningsmaterialet skulle komma att passa för studiens ändamål

(Ekström & Johansson 2019, 113). Inför valet av influencers sammanställdes en uppsättning kriterier som var avgörande för vilka studien kom att fokusera på. Dessa kriterier är

betydelsefulla för studiens validitet eftersom de säkerställer att materialet som samlas in och undersöks är relevant för att svara mot syfte och frågeställningar (Ekström & Johansson 2017, 14), likväl som för reliabiliteten genom att tydliggöra på vilka grunder valet av influencer gjorts så att studien går att replikera (Ibid, 13). Kriterierna, som både Blick och Ingrosso uppfyllde, var att influencern i fråga:

● Har minst en miljon följare, vid tillfället då studien genomförs, och därmed möjlighet att nå ut till och påverka många människor.

● Definierar sig som kvinna, eftersom studien undersöker just normer om kvinnor och kvinnokroppen.

● Publicerar livsstilsrelaterat innehåll, vilket i denna studie innebär att de bilder som publiceras i influencerns Instagramflödet är av olika karaktär. Det handlar om innehåll som representerar influencerns sätt att leva såsom bilder på hem och inredning, mat, mode, skönhet och uteliv.

● Detta kriterium förhåller sig till urvalsramen för bilder, som förklaras mer ingående i nästa avsnitt, genom att minst 50 procent av de stillbilder som publicerats inom urvalsramen (från 1 mars till och med 31 mars) skulle vara bilder på influencern själv.

Detta var en viktig faktor eftersom det är just influencerns självpresentation i bild som analyserats i studien. Om influencern publicerat få bilder på sig inom urvalsramen blir det således svårt att göra ett representativt urval för hur hon presenterar sig själv i bild.

Bland de influencers som uppfyllde samtliga av ovanstående kriterier sållades influencers vars bilder till stor del bestod av familjeliv och barn bort eftersom studien, som tidigare

4.1.2 Urval: Bilder

I studien analyserades tolv bilder, sex bilder på Ingrosso och sex bilder på Blick. Bilderna är tagna från influencernas egna Instagramkonton där de publicerats offentligt. Därför gjordes bedömningen att dessa bilder kunde analyseras utan tillåtelse av influencerna i fråga. Vidare valdes bilderna ut genom ett strategiskt urval med anledning av att de skulle kunna ge en representativ bild av influencernas självpresentation (Ekström & Johansson 2019, 113).

Eftersom Ingrosso och Blick publicerat massor av bilder under sina år som aktiva på

Instagram så behövde urvalsramen också avgränsas för att kunna undersökas. Avgränsningen 1 mars 2021 till och med 31 mars 2021 gjordes med anledning av att materialet skulle ligga nära i tiden, sett till när studien genomfördes.

Urvalsprocessen gick till som så att samtliga bilder som inte föreställde influencern i fråga, exempelvis bilder på inredning, natur, byggnader och mat exkluderades inledningsvis. Även bilder på influencern tillsammans med andra personer sållades bort från urvalsramen

eftersom studien har ett starkt fokus på influencerns självpresentation. Kvar blev endast bilder på influencern, både i Ingrossos och Blicks fall. För att kunna välja bilder som var representativ för influencernas självpresentationer gicks samtliga, av de kvarstående bilderna, igenom för att bilda en uppfattning om vad som präglade Ingrossos respektive Blicks

självpresentation. Det framkom att både Blicks och Ingrossos självpresentation i bild präglades av tre individuella teman:

Ingrossos självpresentation präglades av...

● … bilder när hon är i hemmet – Bild I1 och I2

● … professionellt tagna bilder i studio – Bild I3 och I4

● … att hon dolde ansiktet när bilden togs – Bild I5 och I6 Blicks självpresentation präglades av…

● … att hon var lättklädd – Bild B1 och B2

● … fragmenterade bilder på hennes kropp – Bild B3 och B4

● … bilder som ser ut att komma från ett modemagasin – Bild B5 och B6

Utifrån dessa teman valdes två bilder per tema ut, och det var dessa som låg till grund för analysen. Genom att låta materialet, bilderna, vara styrande för vilka bilder som faktiskt skulle analyseras blev analysenheterna mer representativa i förhållande till urvalsramen, och därmed även personens självpresentation. Att säkerställa att analysenheterna är så

representativa som möjligt i förhållande till urvalsramen är också ett sätt att stärka studiens validitet (Ekström & Johansson 2019, 13 & 15) genom att, i det här fallet, bilderna som analyserats inte återgav hur Blicks och Ingrosso presenterar sig själva i bild i undantagsfall.

Bilder: Ingrosso

Bilder: Blick

4.2 Metod

4.2.1 Semiotisk bildanalys

Eftersom studien undersökte bilder användes semiotisk bildanalys för att kunna uttyda konventioner, således normer, som dessa bär på kopplat till kvinnor och kvinnokroppen.

Metoden valdes med anledning av att den är specifikt anpassad för att kunna utläsa bilders meningsbärande funktion utifrån vad Lindgren och Svensson (2009, 68) kallar för de två betydelsenivåerna. Den första nivån handlar om vad som återfinns i en bild rent konkret. Att analysera denna nivå kallas för denotation och går ut på att beskriva vad som kan ses i en bild med blotta ögat (Ibid, 68-69). Att enbart fastställa vad en bild föreställer säger dock ingenting om vilka budskap den bär på, och därmed heller ingenting om vilka normer och värderingar bilden kan sägas (re)konstruera. För att kunna säga någonting om det behöver den första, deskriptiva nivån, undersökas på djupet. Att göra det kallas för konnotation och är den del av analysen som undersöker bildens andra betydelsenivå. Att undersöka den andra

betydelsenivå, alltså att konnotera, handlar om att “plocka isär” en bilds beståndsdelar för att undersöka vad dessa bär på för kulturella associationer, för att sedan sätta ihop

beståndsdelarna igen och tolka bildens betydelse i sin helhet (Ibid, 72). Konnoteringen

handlar således om att beskriva vilka tankar, känslor och associationer som bilden ger upphov till.

Medan denotationen gjorde det möjligt att svara mot studiens första frågeställning, den om hur Blick och Ingrossos självpresentation i bild ser ut, så var konnotationen ett avgörande steg i analysen när det kommer till att svara mot studiens andra och tredje frågeställning, nämligen hur deras självpresentation i bild förhåller sig till normer om kvinnor och

kvinnokroppen samt hur deras självpresentationer kan sägas (re)konstruera rådande normer.

Detta i och med att de kulturella associationerna tolkades gentemot det teoretiska ramverk som byggts upp.

4.2.2 Analysinstrument

För att kunna analysera bilderna och öka studiens replikerbarhet framställdes en frågemall (Esaiasson et al. 2017, 25). De frågor som finns med i den är frågor som är ämnad att förtydliga bildens denotativa nivå. Det är således frågor som behöver besvaras för att kunna utveckla vidare resonemang om bildens kulturella betydelser på den konnotativa nivån i analysen. Nedan presenteras frågemallen som är uppbyggd så att den inledande frågan vid varje punkt ämnar besvara det denotativa i bilden. Denna fråga följs direkt upp med en kompletterande konnotativ fråga för att kunna resonera och ge svar på hur denotationen i bilden kan tolkas.

Frågemall

- I vilken miljö är bilden tagen: inomhus/utomhus, rumslig omgivning, hur är belysningen? Vad bidrar miljön med för känslor?

- Vad finns med i bild? Vad säger dessa komponenter om bilden?

- Var i bilden är subjektet placerad: centralt, i förgrund/bakgrund?

- Hur ser personen ut: kläder, hår, smycken, smink och andra skönhetsprodukter? Vad säger detta om personen?

- Vilket kroppsspråk och ansiktsuttryck har personen? Vilka associationer skapar dessa?

- Hur är subjektet positionerad i förhållande till kameran: sittandes/liggandes/

stående, i under-/över vinkel/neutralt, med sidan/ryggen eller bröstet mot kameran? Vad säger det om personen, vilket intryck ger positionen?

- Vart är subjektets blick riktad: in i kameran, bort från kameran, på ett objekt eller icke-mänskligt subjekt? På vilket sätt kan det tolkas?

- Vad fokuserar subjektet på, att bli fotograferad eller på någonting annat? Vad säger det om subjektet?

4.3 Tillvägagångssätt

4.3.1 Bildanalys och sammanställning av resultat

Analysen av bilderna gick till som så att bilderna analyserades var för sig utifrån frågemallen.

Vidare analyserades samtliga bilder av båda författarna separat för att sedan kunna jämföra de tolkningar som gjorts kopplat till bilderna. Detta med anledning av att minimera privata associationer kopplat till bilderna, eftersom det är de associationer som kan sägas vara gemensamma för många som är intressanta i sammanhanget. Eftersom frågorna i

frågemallen, som tidigare nämnt, är uppbyggd så att de denotativa frågorna följs upp av en konnotativ fråga så innebär det att analystexternas struktur följer samma mönster. Denotativa beskrivningar av bilden följs således upp med konnotativa noteringar löpande. När samtliga bilder analyserats bearbetades analystexterna för att sålla ut de denoteringar och

konnoteringar som inte längre ansågs relevanta för vidare analys. Slutligen analyserades texterna utifrån det teoretiska ramverket genom att, bild för bild, undersöka vilka kopplingar som gick att göra till teori och tidigare forskning. Vidare presenteras resultatet genom en komparativ redogörelse där Ingrossos och Blicks självpresentation i bild jämförs med

varandra. Detta gjordes för att belysa både likheter och skillnader mellan de två influencernas självpresentation. För att underlätta läsningen och tydliggöra vilka delar av det teoretiska ramverket som behandlas i de olika textstyckena delades resultatpresentationen in i tre delar:

Skönhet och klädsel, Posering och blickar samt Postfeministiskt perspektiv.

4.4 Metoddiskussion

Eftersom metoden som använts i studien är kvalitativ, och därmed har sin grund i att analytikern gör tolkningar av materialet, behöver studiens tillförlitlighet diskuteras. Detta eftersom tolkningar är beroende av analytikerns tidigare kunskaper och erfarenheter vilket innebär att en och samma bild, i det här fallet, kan tolkas på olika sätt beroende på vem det är som tolkar den. Tolkningar bygger således på en viss förförståelse hos den som tolkar och kan skilja sig mellan person till person då alla bär på individuella erfarenheter som kan påverka hur materialet tolkas. Det här kan ställa till det när det kommer till att hålla ett objektivt förhållningssätt kopplat till de tolkningar som görs (Ekström & Johansson 2019, 14). Det analysinstrument, den frågemall, som tidigare presenterats framställdes med

anledning att motverka fria tolkningar och därmed öka objektiviteten i studien. Detta genom att frågorna som ställs i den fungerar som ett ramverk för vad som ska tolkas i bilden.

Frågemallen bidrar även till att öka studiens replikerbarhet genom att möjliggöra att någon som inte varit med och utformat studien kan använda den för att göra om studien under samma förutsättningar (Esaiasson et al. 2017, 25).

För att stärka studiens intersubjektivitet, alltså att de tolkningar som gjordes under arbetet med bildanalysen kan sägas vara gemensamma för många och inte enbart privata

associationer, så tolkades bilderna av båda författarna separat för att sedan diskutera huruvida de tolkningar som gjorts kunde sägas ha kulturell anknytning (Ekström & Johansson 2019, 15). Detta var ett sätt att kontrollera att tolkningarna som gjorts, oberoende av varandra, är kulturellt accepterad snarare än individuella och subjektiva associationer för den enskilde (Ibid), vilket är viktigt för att studiens resultat ska kunna sägas vara allmängiltiga. Alltså att det mest troligt hade blivit samma resultat även om det var någon annan än författarna själva som genomfört studien (Esaiasson et al. 2017, 25).

När det kommer till det material som undersökts så är det väsentligt att, bilderna i det här fallet, anses lämpliga att undersöka för att svara mot studiens syfte och frågeställningar (Ekström 2019, 13). Eftersom studien syftar till att undersöka hur normer om kvinnor och kvinnokroppen rekonstrueras i influencers självpresentation i bild på Instagram så var det således av betydelse att bilderna som analyserades faktiskt var bilder där influencern i fråga förekom på bilderna och att de publicerats på hennes Instagramkonto. För att nå ambitionen att det material som undersöktes i studien var väsentligt för vad som faktiskt ämnades undersökas så gjordes ett strategisk urval (Ekström & Johansson 2019, 113). Genom att gå igenom influencernas Instagramkonton under den avgränsade tidsperioden skapades en uppfattning kring hur respektive influencer tenderar presentera sig själv i bild. Utifrån det valdes bilder som ansågs vara representativa för deras självpresentation. Att göra urvalet med hänsyn till all tillgänglig information bidrar till att ökar studiens validitet (Ekström &

Johansson 2019, 13, 15), i denna studie gjordes det genom att ta hänsyn till hur samtliga bilder i urvalsramen såg ut.

Vidare är studiens resultat giltiga för just fallet Ingrosso och Blick och anses bidra med information som är värdefull för förståelsen kring hur normer kring kvinnor och kvinnokroppen (re)konstrueras i influencers självpresentation.

5. Analys och resultat

5.1 Bildanalys

I detta avsnitt presenteras först samtliga bilder på Ingrosso tillsammans med respektive denotativ och konnotativ analys. Sedan presenteras bilderna på Blick utifrån samma struktur.

Vidare besvaras studiens första frågeställningen redan här genom att beskriva hur influencernas självpresentation i bild ser ut.

5.1.1 Bianca Ingrosso

Bild I1

Ingrosso befinner sig i vad som kan antas vara ett kök med dov belysning. Färgerna i bilden är neutrala och köket är beiget med gulddetaljer. I bilden återfinns Ingrosso lutandes över köksön gjord i en beige sten som skulle kunna vara granit eller marmor. I bakgrunden kannan man urskilja vad som antas en guldfärgad fläkt över spisen, samt en kolsyreapparat och flaskor med oljor och vin står vid sidan av spisen. Allt som allt får omgivningen tankarna att föras till en inredningstidning där ett reportage om ett lyxigt kök eller hem visas upp med denna bild. Allt från den behagliga och väldigt trendiga färgvalet av beige som genomsyrar köket och den glansigt guldiga fläkten till att det faktiskt står en vinflaska istället för lådvin vid spisen bidrar till en känsla av lyx. Framför Ingrosso liggandes på köksön finns en tidning som är stängd. Hennes blick är riktad bort från kameran snett nedåt, det upplevs som att hon

riktar blicken mot den tidning som ligger på köksön framför henne vilket skickar signaler om att hon är upptagen med att läsa den. Tidningen är däremot stängd vilket ger intrycket att hon antingen inte hunnit öppna den eller inte läsa den. Fotot känns i och med detta även

tillrättalagd och planerad för att fotograferas snarare än att bilden är spontat tagen när hon står och läser.

Ingrosso är placerad centralt i bilden och är klädd i vad som ser ut att vara en pyjamas eller underklädesset i ett satinliknande tyg i en ljusbeige färg. Setet består av en kort topp och ett par löst sittande byxor. Eftersom att toppen är av en kortare modell lämnas ett parti av magen exponerad. Trots att det är en pyjamas eller liknande så är känslan som plagget ger ändå av en lyxigare karaktär tack vare det glansiga material som kan antas vara satin som är behagligt att bära. Håret är lockat och uppsatt i en ”half-up half-down” frisyr med en hårklämma och några lockiga slingor hänger lösa kring hennes ansikte, vilket bidrar till att förmedla en avslappnad karaktär. Utöver ett halsband av en tunn kedja med ett litet hänge har hon inga smycken på sig. Hon är relativt neutralt sminkad, men det är tydligt att hon är sminkad.

Avsaknaden av smycken, den lediga uppsättningen och att hon har en pyjamas på sig ger en känsla av att hon har gjort sig redo för kvällen. Däremot så talar det faktum att hon

fortfarande är sminkad emot detta. Detta ger två tankar antingen skulle det kunna bero på att hon inte kommit så långt i sin kvällsrutin, men det ger också en känsla av att fotot är planerad och att hon är mån om sitt utseende och hur hon visar upp sig för andra.

Bilden är tagen rakt framifrån i ett neutralt läge och Ingrossos kropp är snett vinklad från kameran, i ett mellanläge mellan att stå med sidan till och att ha kroppen direkt mötande kameran. Större delen av kroppen är med i bilden. Ingrosso har en ställning där hon är lutad över köksön med händerna och underarmarna vilandes på köksöns bänkyta. Vikten är fördelad på ena benet med höften utskjuten, positionen känns stel i sin natur och således ges en känsla av att hon poserar för kameran snarare än att fotot är taget spontant. Läpparna är lätt öppna vilket ger intrycket av att hon talar när bilden tas, men det skulle även kunna ge en sexuell association vilket krokar med att hon befinner sig i en miljö, köket, där detta

ansiktsuttryck inte hör till vanligheterna.

Bild I2

Bilden är tagen inomhus i en miljö som kan uppfattas som ett vardagsrum då Ingrosso sitter i en beige soffa och är omringad av kuddar. I bakgrunden skymtas ett fönster med gardiner som släpper in naturligt ljus. Tillsammans utgör omgivningen en känsla av att vi är hemma

samma material och färg. Man kan även urskilja en troskant, som sticker upp över

resårkanten, i vit spets som matchar spetsen på BHn. Alla klädesplaggen matchar varandra i färg och är genomgående beiga med vita detaljer. Materialet av vad som liknar siden samt den mjuka beiga färgen ger en känsla av lyx och komfort, då det materialet dels inte är det billigaste samtidigt som det är ett väldigt mjukt och behagligt tyg. Ingrosso har även flera silverringar på den högra handen. Att hon sitter hemma i soffan felfritt sminkad med fixat hår samtidigt som hon är klädd i underkläder och smycken ger en helhetskänsla av att hon är väldigt mån om sitt utseende och vill visa upp en felfri fasad. Bilden upplevs för perfekt för att den ska vara naturlig, hon känns medveten om att hon fotograferas och anpassar posen efter det även om posen eftersträvar att se naturlig ut.

Hon sitter hopkrupen och sent bakåtlutad i soffan med ena armbågen placerad på soffans rygg, vilket är en position som kan kopplas till komfort och hemmamys. Samtidigt rör Ingrosso sig själv i ansiktet med pekfingret med samma arm. Självberöringen ger en

association till att hon beundrar sig själv genom smekningen. Bilden är tagen rakt framifrån i ett neutralt läge och Ingrosso sitter snett vinklad bort från kameran med hela kroppen.

Blicken är riktad i samma riktning som kroppen är riktad, det vill säga bort från kameran, och hon tittar på något utanför bilden. Detta ger ett intryck av att hon ignorerar eller bortser från den som betraktar.

Bild I3

Bilden är tagen i en studio framför en bakgrund i en beige färg och ett skarpt ljus som i sammanhanget antas vara studiolampor. Förutom Ingrosso så finns inget objekt i bilden. Med hjälp av färgerna på kläder och smink kan en koppling till sminkföretaget CAIA göras även om inga loggor eller produkter finns med i bild. De trendiga beiga färgerna ger en känsla av medvetenhet kring trender och en modernitet som lyfter bildens status. En skugga av vad som ser ut att vara någon form av palmblad eller annan växt kan urskiljas i bakgrunden, vilket ger en exotiskt känsla till bilden.

Ingrosso som är i fokus i bilden är placerad i mitten av bilden och hennes hår är lockat och utsläppt och hon bär en bronsigt sminkad look där ögonskuggan, läpparna och highlightern är framträdande. Det finns inte en enda finne eller annan felhet i hennes hy och eftersom det sällan är så i verkligheten känns bilden redigerad och retuscherad. Hon bär inga smycken förutom en ring. Naglarna är välmålade och har en randig topp i lila, rosa och ljust beiga färger med djup urringning och utan ärmar.

Ingrosso rör vid sin egen kind med hennes högra hand, den vänstra handen är placerad på den egna högra underarmen nära armbågen. Självberöringen ger en känsla av att Ingrosso

Bilden är tagen rakt framifrån vilket kan ge en känsla av jämvikt mellan Ingrosso och betraktaren ingen är överordnad den andre, betraktaren kan ha det Ingrosso har. Hon möter inte kameran och betraktaren med blicken, vilket kan tolkas på olika sätt. Blicken är istället vinklad sent nedåt, men ögonen är slutna.

Bild I4

Bilden är tagen i en studio framför en bakgrund i en beige färg och skarpt ljus kommer framifrån, från vad som kan antas vara studiolampor. Ingrosso är vad som är i fokus i bilden men i bakgrunden kan man urskilja skuggor av bladverk från vad som skulle kunna palmblad.

Sammantaget ger färgvalet och det exotiska inslaget av skuggan av palmbladet en lyxig och trendmedveten känsla.

Ingrossos hår är lockat och utsläppt och noggrant borstat över den ena axeln medans det vilar framför axeln på den andra. Detta gör att nacken är exponerad på den sida som är närmast kameran, vilket ger en öppen och inbjudande känsla att betrakta utan något som döljer hennes ansikte. Hon bär en beige topp med skrynklade puffärmar, har välmanikyrerade naglar och är bronsigt sminkad look med fokus på ögonskugga och highlighter. Det faktum att hon verkar befinna sig i en studio i relation till att hon är helt sminkad och stylad stärker känslan av en planerat professionell plåtning. Hon har dessutom ett poserande uttryck där hon är

fotograferad från sidan. Ingrossos ögon är slutna och läpparna är särade, vilket ger en känsla av sensualitet och njutning.

Händerna är upplyfta framför henne där den ena handen greppar den andra armens vrist. I den andra handen håller hon en CAIA produkt som hon lutar mot sin panna med texten

”CAIA” tydligt vinklad mot kameran, detta stärker intrycket av att bilden är tagen för marknadsföringssyfte. Självberöringen återigen kopplas till en koppling till en känsla av att Ingrosso beundrar sig själv. I detta fall skulle det faktum att Ingrosso greppar sin egen arm som hon håller en CAIA produkt i ses som att hon tilldelar produkten äran att hon ser sig själv som vacker och åtråvärd. Självberöringen och sättet som produkten lutas mot hennes panna och de särade läpparna gör även att en intim lite sexuell känsla skapas till produkten.

Bilden är tagen rakt framifrån i ett neutralt läge där Ingrosso är på samma nivå som betraktaren vilket ger en jämnvikt och ett intryck av likvärdighet mellan Ingrosso och

betraktaren. Detta, tillsammans med att hon lyfter upp produkten, skulle kunna tolkas som att genom att köpa CAIAs produkter kan du bli lika åtråvärd och vacker som Ingrosso. Ingrosso är placerad med sidan mot kameran och endast överkroppen är synlig i bilden, hennes ögon är slutna och riktade bort från kameran vilket strider emot det den jämställda nivån då hon inte möter betraktaren med bilden, samtidigt som denna avvikande blicken bjuder in att betrakta henne fritt.

Bild I5

Bilden är tagen i vad som ser ut som en provhytt i en klädbutik så det finns en spegel vid sidan av Ingrosso samt att man kan anta att hon fotar sig själv i en större spegel framför sig och ljuset kommer uppifrån i den främre delen av bilden. Bakom henne hänger ett draperi som är typiskt för provrum i klädbutiker. Att man som betraktare får följa med in i ett utrymme som man normalt inte har tillgång till ger en mer intim och personlig känsla, man får en inblick i något man normalt inte får se och får lära känna Ingrosso.

Ingrosso står i mitten av bilden och håller i mobilen som hon tar bilden med, denna mobil håller hon upplyft framför ansiktet och den har ett skal med vad som ser ut att vara CAIAs logga på. Hennes hår är stylat i en rak frisyr och utsläppt. Hon har en vit åtsittande klänning på sig som slutar mitt på låret med långa ärmar och v-ringning, som man skulle kunna anta att hon provar. Ingrosso har en poserande hållning med rak rygg där hon lägger vikten på ena benet medans det andra är framskjutet framför det andra vilket kroppen en mer kurvig

illusion och den åtråvärda timglasformen som kan kopplas till femininitet och vad som är åtråvärt.

Ena armen hänger längs sidan medans den andra håller upp mobilen framför ansiktet.

avgöra vad hon känner eller tänker, man kan bara titta på hennes kropp. Ingrosso är stående och bilden är tagen i ett neutralt läge där hon möter kameran med hela kroppen framåt. Detta gör även att eftersom betraktaren inte kan se hennes ögon så ges en känsla av att fritt kunna betrakta Ingrosso. Att Ingrosso lägger upp denna typ av bild gör att det känns som att hon vill bli skådad och beundrad, men inte sed. Det vill säga bedömd och uppvisad men ur ett

objektivt perspektiv där hon som subjekt förflyttas från kroppen.

Bild I6

Bilden är tagen i svartvitt och Ingrosso befinner sig i vad som ser ut som en provhytt. Bilden är tagen genom en spegel och ljuset kommer uppifrån, vid sidan av henne hänger kläder som hon kan ansats ha provat. Det ligger även lite kläder på golvet, vilket ger intrycket att hon tagit med sig så mycket att prova in i provhytten att krokarna inte räckte till. Bakom henne syns det typiska draperiet som skiljer henne från resten av butiken, och i och med att den är stängd har vi fått följa med in i ett utrymme som kan ses som intim och personlig då

provhytter naturligt är platser man söker för avskildhet.

I handen håller hon sin mobil vilket hon tar bilden med. Hennes hår är lockat och utsläppt. På sig har hon en figursydd kjol som går ner till vaderna. Till den har hon en topp som liknar en sportbehå med v-ringning. De åtsittande kläderna gör att hennes figur framhävs. Hon har en hållning med rak rygg och vikten är fördelad på det ena benet med en utskjuten höft. Det andra benet är placerat framför det andra benet vilket ger kroppen en mer kurvig illusion och den åtråvärda och feminint kopplade timglasfiguren. Ena armen hänger löst vid sidan av kroppen medans den andra håller upp mobilen framför ansiktet.

Ansiktet är således dolt av mobilen men hon kan antas titta på skärmen för att se vad hon fotograferar. Sammanlagt ger allt en känsla av att hon poserar för bilden med kroppen direkt mötande kameran och att man får följa med henne in i ett intimt utrymme vilket ger en inblick i hennes liv som man normalt inte får se. Samtidigt så varken ser man vad hon tänker eller känner, då hon täcker för ansiktet, utan bilden känns som att hon söker betraktarens godkännande inför det kommande köpet. Att hon täcker för ansiktet med kameran ger även en känsla av att hon är blyg och inte vill koppla sig själv till sin kropp, hon vill bli betraktad och bekräftad, men inte sedd.

5.1.2 Angelica Blick

Bild B1

I denna bild befinner sig Blick i ett större avskalat rum där inga möbler syns till. Således uppfattas hon inte befinna sig i ett hem utan snarare en lokal som används som fotostudio. I bildens bakgrund finns en vägg med dekorlist och golvet ser ut att vara av sten eller marmor.

Det är högt i tak och det går att lista ut att det finns två stora höga fönster på väggen till vänster, utanför bild, då dagsljuset lyser in och ger upphov till två fönsterskuggor läng med golvet och väggen. Både dekorlisten, det marmorliknande golvet och att det är högt i tak bidrar till känslan av att Blick befinner sig i en lyxig miljö. Detta till följd av att samtliga av dessa faktorer brukar återfinnas i trendmässiga och dyra sekelskiftslägenheter. Vidare är bilden svartvit vilket skapar en stark kontrast mellan omgivningen, som är ljus, och Blick som framhävs av mörkare toner. Detta bidrar till att hon sticker ut i bilden samtidigt som bilden upplevs ha en tuff och hård touch.

Blick befinner sig halvliggandes på golvet, centrerad i bild, och det milda dagsljus som kommer in genom fönstren lyser upp delar av hennes kropp på ett nästintill smekande sätt.

ser ut att kunna sitta ovanpå en annan person vilket skulle innebära att hon, genom att vara den som kan röra sig fritt, har kontroll över situationen. Känslan av dominans stärks av att hon, med allvarlig och fokuserad blick, kollar rakt in i kameran. På sig har hon en croppad, mörk, topp och ett par stringtrosor. Till det har hon ett par högklackade stövlar som nästan når upp till knäna. Materialet ser ut att vara endera skinn eller läderimitation. Sammantaget förstärker klädseln kopplingen till sex genom att det kan betraktas som relativt ovanligt att gå runt i stringtrosor och högklackade stövlar till vardags, utan snarare som ett sätt att klä upp sig inför en förförande situation. I och med att bilden kan antas komma från en fotografering kan det även antas att både posering, omgivning och kläder valts ut noggrant. Det är således förmodligen ingen slump att hon har just stringtrosor på sig likväl som att det inte är en slump att hon befinner sig i en pose som kan sägas göra så att betraktarens blick dras till rumpan.

Bild B2

Blick befinner sig även här i ett rätt så avskalat rum. Detta kan dock antas vara ett sovrum då det står en obäddad säng med täcken med ljusa påslakan i det. Väggarna är kala, utan tavlor eller hyllor. Att hon befinner sig i ett sovrum tillför en mer intim känsla genom att sovrum historiskt sett är ett rum för mer privata och sårbara stunder, som sömn och sex. Att rummet är så pass avskalat tar dock udden av den privata känslan eftersom rummet upplevs som opersonligt. Även denna bild är svartvit. Bildens exponering är mörk, vilket gör att bilden känns aningen mystisk. Blick befinner sig i bildens centrum, sittandes på sängen. Benen, som är placerade tätt ihop, har hon vikt så hon sitter med smalbenens framsida ner i sängen. Hon sitter lite på sniskan så att ena höften hamnar i en högre och mer framskjuten position än den andra. Den ena handen håller hon på huvudet, vilket gör att kroppen blir mer synlig eftersom armen inte skymmer den. Känslan är att posen tjänar till att visa upp kroppen på ett

smickrande sätt. I den andra handen håller hon en mobil som skymmer ena ansiktshalvan.

Det är således en selfie som är tagen i en spegel, eller en bild som ska föreställa en spegelselfie genom att mobilen hålls upp trots att bilden tas med en annan kamera.

Huvudet är vinklat aningen bakåt vilket gör att hon upplevs vara positionerad något högre i förhållande till kameran. Hennes blick är därmed vinklad lätt nedåt för att möta kameralinsen och munnen är öppen. Detta ger känslan av att Blick är betydelsefull i förhållande till

betraktaren eftersom hon är ”över” denne. Smink har hon i form av skarp uppåt-vingad eyeliner, en hint av ögonskugga och så har hon örhängen. På sig har hon en ljus croppad topp som slutar under brösten, vilket gör att konturerna av hennes spända magrutor syns. Känslan är att hon vill visa upp sin kropp, att hon är stolt över den. Den är även djupt V-ringad vilket gör att halsen och en del av bröstet är bart. På nederdelen har hon ett par ljusa trosor som går upp över höfterna och markerar midjan. Mitt fram på trosorna finns ett tryck i skissformat som skildrar bakdelen av vad som kan antas vara en kvinna, till följd att även hon har trosor på sig. Kvinnan står på alla fyra, med särade ben och rumpan, som är det främsta som syns i trycket, upp i luften och med handen smekandes utanpå trosorna. Ovanför trycket står ”Self

Service” skrivet. Trycket uppfattas som ett något kaxigt ställningstagande till att hon minsann inte behöver någon annan för att bli sexuellt tillfredsställd, för det klarar hon så bra själv. Det signalerar således både en självständighet och självsäkerhet när det kommer till den egna sexuella njutningen.

Bild B3

Denna bild är tagen i ett sovrum och större delen av bildbakgrunden utgörs av en kudde och ett täcke med äggvita sängkläder. I övre delen av bildens bakgrund syns också en vit eller lätt beige vägg. Återigen befinner alltså Blick sig i ett rum som förknippas med intimitet. Likt tidigare bilder är interiören dock väldigt avskalad och upplevs opersonlig. Bilden är tagen snett ovanifrån då bildperspektivet gör att allting i bild ses något uppifrån. I sängen, på det knöliga täcket, har en liten rund spegel på fot placerats. I spegeln kan vi se Blicks överkropp, haka och lite av håret. På sig har hon en svart triangel-BH som täcker bysten. BHn är av märket Dior, vilket framgår av de vita axelbanden och bandet som går under bysten då texten

”L A Dior” är skrivet i svart om och om igen på dessa band. Det franska lyxmärke grundat av