Kommentar till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillförlitlighet Bråthen, Alf Fornvännen 1998(93), s. 258-259 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_258 Ingår i: samla.raa.se

Kommentar till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillförlitlighet

Bråthen, Alf

Fornvännen 1998(93), s. 258-259

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_258

Ingår i: samla.raa.se

258 Debatt

rat. Ingen arkeologi är teorilös, endast teorio- m e d v e t e n . På I n t e r n e t finns ingen intersub- jektiv diskussion som lyfter fram och belyser te- ori. Dokumenten innehåller i allmänhet heller inga referenser. Den intellektuella miljö och den associationssfär, i vilken d o k u m e n t e n har tillkommit, är således endast implicit synlig mellan r a d e r n a . Allt detta är inte anmärk- ningsvärt. I n t e r n e t i n n e h å l l e r information, inte kunskap, och chattande, inte diskussion.

I n t e r n e t a r k e o l o g i n avser att förmedla data, sammanställningar av data och tolkningar av sammanställningarna, inte att diskutera förut- sättningarna för tolkningarna. Det lättsamma surfandet på nätet leder inte in i vetenskaplig diskussion, utan till osorterad information.

Den elektroniska motorvägen är den breda vä- gen. Utefter den finns ett stort utbud av talrika åsikter och synsätt. Studenternas i n n e b o e n d e känsla för kritiskt tänkande säger dem, att ställa sig tvivlande till alla. De leds inte av auktorite- ter till att sortera d e m i m e r och m i n d r e beak- tansvärda. De leds dock inte heller av en egen g e n o m t ä n k t och uppövad reflekterande håll- ning i sin misstänksamhet. De väljer som de zappar mellan TV-kanaler och stoppar in och tar ut videoband och h o p p a r mellan webbsidor och slår av och på sin walkman. De är åtmins- tone konsekventa.

Mig har det tagit tre års deltagande obser- vation tillsammans m e d den nya generationen IT-studenter för att förstå, att j a g måste föränd-

ra de g r u n d l ä g g a n d e arkeologikurserna. Nyt- tan av I n t e r n e t för arkeologin och i undervis- ningen är oomtvistlig, m e n j a g börjar också se problematiska och bekymmersamma sidor. Vad New Age har m e d saken att göra, har j a g ä n n u inte börjat tänka på.

Referenser

Victor, H. 1997. Frälsning, fördömelse eller bara funktionellt verktyg? Om informationsteknologi

(IT) och arkeologi. Tor, 29 (s. 439-456).

Två debattartiklar om New Age:

Gunnarsson, S. 1998. New Age - en demokratifara.

Humanisten. Tidskrift för kultur- och livsåskåd- ningsdebatt, 2, 1998 (s. 6-7).

Hammar, O. 1998. New Age. En modern folktro.

Forskning äf Framsteg, 4, 1998 (s. 8-11).

Följande internetadresser använder jag till övnings- uppgifter inom A-kursen i arkeologi:

http://www.natmus.dk (det danska Nationalmuseets bronsålderskatalog)

http://www.dokpro.uio.no/ (det norska dokumen- tationsprojektet med bland annat ett kart- och bildanknutet fornminnesregister)

http://www.hf.uio.no/iakn/roger/lithic/sarc.html (Stone Age Reference Collection från IAKN vid Universitetet i Oslo)

http://www.hum.mh.se/Arkeologi/Trindyx/de- fault.html (databas över norra Europas trindyxor frän HUM vid Mitthögskolan)

Stig Welinder Institutionen för humaniora, Mitthögskolan 831 25 Östersund

Kommentar till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillförlitlighet

T h o m a s Bartholin anmärker i sin artikel i Forn- vännen 1998/2 att den referenskronologi för fur, som j a g publicerade i Dated wood jrom Gol- land, innehåller ett fel så att dateringar äldre än omkring 1400 är 9 år för gamla.

I min skrift presenteras på sid. 28 och 29 en överlappning i referenskronologin mellan en yngre del och en medeltida del. U n d e r upp- byggnadstiden tilläts de i d e n yngre delen in-

g å e n d e sekvenserna att få tillhörande årtal ut- skrivna.

I den medeltida delen skrevs inga årtal ut, eftersom dessa skulle k u n n a vara ledande och därvid h ä m m a u p p m ä r k s a m h e t e n vid de par- tiella eller heltäckande granskningar, som fö- rekom m e d några m å n a d e r s mellanrum. Gra- fer av mätvärden från prov som var samtida m e d varandra samlades i g r u p p e r på ritfilm.

Fornvännen 93(1998)

Debatt 259 Vid den successiva uppbyggnaden av kronolo-

gin fanns ganska m å n g a blad m e d grafer till- gängliga. Ett antal kronologier byggdes u p p o b e r o e n d e av varandra. Kopplingen mellan bladen markerades endast m e d ett streck, detta för att tvinga fram samma kopplingsarbete vid senare tillfallen, allt eftersom mera material till- fördes. Avsaknaden av utskrivna årtal på ritfil- m e n var en kanske överdriven försiktighetsåt- gärd m e d många fördelar m e n också en dold nackdel, vilket långt senare skulle visa sig.

När Lars Löfstrands partiella kronologi för fur gällande fem medeltida träkyrkor i Små- land kom ut 1983 gav mitt material vid jämfö- relse i d a t o r b e a r b e t n i n g samma tidsangivelse (Medeltida Träkyrkor I, Löfstrand sid. 244-250, Sveriges Kyrkor vol. 192). Löfstrands utredning är föredömligt klar och lätt att följa. Redan 1980 hade j a g av Löfstrand fått tre partiella kro- nologier m e d medeltida material, som så vitt j a g m i n n s överensstämde m e d mitt material

inom de o m r å d e n där det fanns g e m e n s a m täckning.

Bartholins a n m ä r k n i n g att d e n medeltida delen skulle vara behäftad m e d ett fel syntes av- lägsen m e n gav anledning till förnyad gransk- ning. Förnyad jämförelse m e d Löfstrands kro- nologi visade att d e n n a h a d e fått en 9 år äldre tidsposition än den angivna. Alltså fanns ett fel, vilket var mycket s v å r u p p t ä c k t Vid samman- ställning till en stor e n h e t i datorn hade en för- växling skett mellan två streck m e d 9 e n h e t e r s mellanrum på tidsskalan. Detta kombinerades m e d att två prov h a d e en säker placering på d e n yngre delen av kronologin m e n också

fanns m e d på något blad i den äldre tidsdelen, utan utskrivna årtal, m e d utmärkt koppling till a n d r a blad. Felet följde m e d in i d a t o r n s ano- nymitet.

H u r ett fel u p p k o m m e r är av intresse och fö- remål för analys inom teknik och naturveten- skap. Ovanstående u t r e d n i n g är därför moti- verad. Vad gäller dateringarna i min skrift är det mycket enkelt att korrigera d e m . För alla d a t e r i n g a r angivna äldre än 1370 a d d e r a r man 9 år.

Bartholin insinuerar att j a g skulle brista i min del av bevarandet av träprov. Jag ansvarar för att proven överlämnas till antikvariska myn- digheter exakt så som överenskoms en gång i Dendrokronologiska Sällskapet, där represen- tanter för Riksantikvarieämbetet och SHM var n ä r v a r a n d e . Någon a n n a n överenskommelse finns inte.

Bartholin hävdar vidare att j a g inte har haft samarbete med fackfolk. Jag har haft ett mycket gott samarbete m e d forskningsinstitutioner vid två engelska universitet. I slutet av 1970-talet ö v e r l ä m n a d e j a g exempelvis mätvärden från m e r än 500 ekprov till den ena av dessa insti- tutioner (UEA). Professor H a r o l d Fritts vid University of Arizona har lagt ned en hel del tid i vårt samarbete. Forskare från hans institu- tion har vid tre tillfållen besökt mig och tagit d d av mitt arbete.

Alf Bråthen Lunnevägen 2, 46144 Trollhättan Diskussionen om dendrokronologi är härmed avslu-

tad för denna gång. Redaktionen

Fornvännen 93(1998)