Dendrokronologiens tilforlidelighed
Bartholin, Thomas S.
Fornvännen 93:2, s. 141-142
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_141
Ingår i: samla.raa.se
Debatt
Dendrokronologiens tilforlidelighed
Roar Hauglid udtaler, om n o g e n , skepsis över-for d e n d r o k r o n o l o g i e n . Med hans henvis-ninger til forskere, aktive i 1950-erne og 1960-e r n 1960-e , forstår m a n også hvorfor. Ing1960-en af d1960-e norske, svenske eller finske forskere, som den-gang arbejdede med skovfyr, Pinus sylvestris, for-m å e d e at opbygge laengere, fejlfrie grundkur-ver. Som regel var det »den lille istid«, fra slut-ningen af 1500-tallet til ind på 1600-tallet, som m e d ekstreme tilvaekstproblemer, der gav pro-blemer. Disse forskere var desuden meget op-laget af transformationer af tilvaekstkurverne efter indviklede statistisk matematiske model-ler og glemte måske at se på v i r k d i g h e d e n , år-r i n g e n e selv, og vel isaeår-r p år-r o b l e m e år-r n e m e d m a n g l e n d e årringe. På d e n a n d e n side havde disse forskere d o g ikke tilgang til c o m p u t e r -teknik, som er et n0dvendigt redskab for at k u n n e b e h a n d l e de uhyre store datamaengder, som er n0dvendige, for at k u n n e udnytte den-drokronologiens egentlig meget simple forud-saetninger til praktiske resultater. Roar Hauglid b u r d e aflaegge et af de nationelle, nordiske dendrokronologiske laboratorier et bes0g for at se hvordan m e t o d e n har udviklet sig i de se-neste 25 år, og skal vaere meget velkommen her på Nationalmuseet i Köbenhavn.
Alf Bråthen er en person, som heller ikke ser u d til at beherske d e n n e teknik. Det h a r h a n nu for a n d e n gäng d e m o n s t r e r e t Förste g ä n g var hans undersogelser på eg fra Syd-vestsverige, som viste sig at i n d e h o l d e funda-mentalt grove fejl, som det blandt andet blev påvist af Harald Andersen på Skalk. Vi må dog erkende, at efter at Bråthen har korrigeret sin sydvestsvenske g r u n d k u r v e for de påviste fejl, er d e n blevet velfungerende. Tilfojes skal det også, at den meget omdiskuterede datering af H e d a r e d s Stavkirke n e t o p har k u n n e t bekraef-tes på nye prover, udtaget i förbindelse m e d den n e t o p afsluttede renovering: Den kan tid-ligst vaere fra ca 1510. Dette bekrarftes ikke blöt
m o d Bråthens kurve, m e n også m o d a n d r e e g e g r u n d k u r v e r fra Sydsverige.
A n d e n gäng er d e n , som h a r givet anled-ning til den n u verserende debat {Dated wood from Gotland and the diocese of Skara, Hikuin 1995). Selv i n d e n publikationen forelå, i dis-kussioner m e d Erland Lagerlöf om Lärbro kir-kes datering var det klart, at Bråthens arbejde måtte vaere fejlbehaeftet Dette kan nu m e d me-get stor lethed konstateres ud fra d e n grund-kurve for fyrretrae fra Mälardalen, som han pn-blicerer i sin bog. Der er en grov fejl, som ind-traeffer o m k r i n g år 1400, og som betyder at dateringer for d e n n e tid bliver 9 år for gamle. Det kan endvidere ses, at der i perioden for år 1400 også m å vaere a n d r e fejldateringer ind-regnet i g r u n d k u r v e n .
Det tjener ikke til Bråthens undskyldning, at han ikke har haft samarbejde m e d fagfolk. Havde han udnyttet d e n naerliggende mulig-hed at kontrollere sin kurve mod den af L. Löf-strand i 1983 publicerede kurve for fyrretrae fra Småland {Medellida Träkyrkor I, Småland, Sveri-ges Kyrkor, vol. 192), k u n n e det forventes, at han selv havde fundet sin fejl.
OK. Kan m a n n u bebrejde Bråhten hans fejl? Han arbejder j o som uaflonnet amatör. Be-brejde kan man d e r i m o d forlaget Hikuin, som har publiceret hans resultater. Fra National-museets side var forlaget blevet gjort opmaerk-som på, at arbejdet antagelig var fejlbehaeftet. Bebrejde kan man de, der har anbefalet Berit Wallenbergs Stiftelse m e d flere at yde bidrag til bogen. Bebrejde kan også man de forskere, som har leveret Bråthen prover, u d e n garanti for, at de er sikret for eftertiden.
Da dateringen af Lärbro Kirke på Gotland er central i d e n n e d e b a t og i kirkehistorisk sammenhaeng, skal j e g h e r gengive, hvad j e g skrev h e r o m i Bebyggelsehistorisk tidskrift, 19, 1990 p. 57:
142 Debatt
IARBRO KIRKE
De dendrokronologiske undersogelser af Lärbro kirke er her medtaget for at vise de muligheder til at belyse et kirkebyggeris udvikling, som en dendro-kronologisk analyse kan give.
I arbejdet med opbygningen af en dendrokrono-logisk grundkurve for fyr på Gotland er, foruden ca 200 prover fra levende traeer rundt om på 0en, mere end 500 prover fra kirker og andre bygninger blevet undersogte. Grundkurven er nu fuldt udbygget til-bage til 1124 og har vist sig at have läng geografisk raekkevidde, idet den benyttes til dateringer i det nordlige Polen og har således vaeret til uvurderlig hjaelp ved opbygningen af grundkurven for dette område. Alle anvendelige prover er udnyttet i grund-kurveopbygningen og arbejdet er for så vidt faerdigt, når det gaelder den oprindelige målsaetning. For ti-den bearbejdes proverne yderligere for at få de un-dersogte objekter daterede. Det sker ved en detaille-ret gennemgang af hver enkelt prove, uanset om den er benyttet til grundkurven eller ej. Som et eksempel på de resultater, som herved fremkommer, skal her naevnes resultaterne fra Lärbro kirke. 67 boreprover er udtaget i kirkens tårn, skib og kor. j\rkitekturhis-torisk er tårnet interessant, blandt andet fordi det oprindelige byggestillads er bevaret överst i tårnet.
Undersogdsen har givet folgende resultater: TÅRNET: A. Nedre bjaelkelag: Tommeret faeldet i vinterhalvårene 1339-1340 og 1340-1341. B. 0vre bjaelkelag: Tommeret faeldet i vinterhalvåret 1340-1341. C. »Bjaelkeroset» över övre bjaelkelag: Tommeret faeldet i vinterhalvåret 1341-1342. D. Stil-lads for överste hvaelving, stående pä »rosetten«: Tommeret faeldet i vinterhalvårene 1339-1340 og
1340-1341. E. Nedre bjaelkelag i ny tårnhat: Tom-meret faeldet i vinterhalvåret 1872-1873.
SKIBET: Bjaelker: Tommeret faeldet i vinterhalv-året 1722-1723.
KORET: Sammenblanding af tömmer faeldet 1) Vinterhalvåret 1458-1459, 2) Vinterhalvåret
1459-1460, 3) Ca 1488, 4) Ca 1692 og 5) Vinterhalvåret 1838-1839.
Byggestilladset synes således at kunne have vaeret anvendt fra tårnbyggeriets start, senest 1340 og sidste gäng, tidligst 1342, til understotning af överste hvael-ving i tårnet, hvorfra man ikke har fundet behov for at fjerne det.
Thomas Bartholin Nationalmuseet/NNU Ny Vestergade 11, DK 1471 Köbenhavn K
Problemen med
14C-datering av kalkbruk
Christian Loven skrev en skarpögd a n m ä l a n {Fornvännen 1997) om första volymen i serien Ålands kyrkor av Äsa Ringbom och Christina Remmer. Boken i n n e h å l l e r en m ä n g d tolk-ningar, till vilka det kanske är skäl att åter-k o m m a i andra s a m m a n h a n g . H ä r vill j a g bara k o m m e n t e r a m e t o d e n att datera m u r a d e bygg-n a d e r med hjälp av radioaktivt kol (14C) i
mur-bruket.
Metodens i och för sig sunda g r u n d p r i n c i p upptäcktes på 1960-talet och sedan dess har på olika håll gjorts en stor mängd försök att da-tera byggnader m e d m e t o d e n . Resultaten såg först lovande ut, men lika ofta fick man resultat som är helt oacceptabla, eller d ä r resultaten från ett och samma objekt (byggnad) varierade avsevärt och avgjort från varandra. Så små-n i små-n g o m tysmå-nade ismå-ntresset för kalkbruksdate-ringen, m e n dock inte helt. Vid Kastelholms slott samt vid Kökars franciskanerkonvent,
båda på Äland, har man sedan mitten av 1980-talet tagit prov av kalkbruk ( S o n n i n e n , Erä-metsä & J u n g n e r 1989, s. 99-107) och även om resultaten kan sägas ha varit lika kontroversi-ella som tidigare ansåg m a n att m e t o d e n är värd att utvecklas. Här instämmer jag, eftersom byggnadforskningen är i stort behov av att få en m e t o d som direkt kan d a t e r a m u r e n och inte strukturer av organiskt material som i en del fall är s e k u n d ä r a i förhållande till date-ringen av m u r n i n g e n . Dessutom finns faran att de som tycker illa om dateringar kan påstå ad absurdum att vilket virke som helst är ombytt, h u r omöjligt det än tekniskt skulle ha varit.
Processen m e d kalkbruksdateringens ut-veckling u n d e r de senaste åren har inte gått till på ett sätt som krävs av en vetenskaplig metod-utveckling. Projektet Ålands kyrkor antog me-toden genast då projektet startades i början av 1990-talet, och man har k u n n a t följa dess olika
