NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 113-16 Mark- och miljödomstolen 2016-03-18
Nacka Strand
KÄRANDE
[Kvinnan, född 1930, adress]
Ombud: [Ombud 1, adress]
SVARANDE
Uppsala Vatten och Avfall AB, 556025-0051 Box 1444
751 44 Uppsala
Ombud: [Ombud 2]
Uppsala Vatten och Avfall AB 751 44 Uppsala
SAKEN
Särtaxa
_____________
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen fastställer att det inte finns förutsättningar för att ta ut en anläggningsavgift i enlighet med Uppsala Vatten och Avfall AB:s särtaxa för området Starbo och att [kvinnan] ska betala en
anläggningsavgift för sin fastighet i enlighet med normaltaxan för Uppsala kommun.
_____________
BAKGRUND
[Kvinnan] äger fastigheten Uppsala Kvarnbo 2:8. Fastigheten är belägen inom verksamhetsområdet för Uppsala kommuns allmänna va-anläggning. Uppsala Vatten och Avfall AB (bolaget) är huvudman för anläggningen.
Förbindelsepunkt har upprättats och anvisats för fastigheten. Bolaget har fattat beslut om särtaxa för området Starbo inom vilket [kvinnans] fastighet ligger.
Inom Starbo finns det en samfällighet som inte ingår i verksamhetsområdet. Samfälligheten ligger inom detaljplanerat område, medan övriga fastigheter i området inte gör det.
Målet inleddes genom en ansökan till statens va-nämnd. Vid årsskiftet 2015/2016 upphörde statens va-nämnd och samtliga mål lämnades över till den mark- och miljödomstol inom vars domsaga den aktuella va-
anläggningen är belägen eller är tänkt att vara belägen. Sedan den 1 januari i år har därför det här målet handlagts vid mark- och miljödomstolen, Nacka Tingsrätt.
YRKANDEN M.M.
[Kvinnan] har begärt att mark- och miljödomstolen ska fastställa att det inte finns några förutsättningar för att ta ut en anläggningsavgift i enlighet med bolagets särtaxa för området Starbo och att hon ska betala en
anläggningsavgift för sin fastighet i enlighet med normaltaxan.
Bolaget har motsatt sig [kvinnans] krav.
Målet har avgjorts på handlingarna sedan parterna beretts tillfälle att slutföra sin talan.
GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN
<b>[Kvinnan]</b> har i huvudsak anfört följande.
Kommunfullmäktige beslutade om normaltaxa som skulle börja gälla från januari 2009. Därefter har bolaget beslutat om särtaxa. Bolaget har inte kunnat visa upp något protokoll eller någon annan handling som styrker att det har haft rätt att besluta om särtaxa. Vid den första intresseanmälan som fastighetsägarna fick av bolaget framgick det att normaltaxa skulle gälla för området. De har fått olika prisuppgifter avseende utbyggnaden av området.
Ett antal fastigheter i området Kvarnbo, som ligger precis utanför Starbo, har anslutits till den allmänna va- anläggningen. Fastighetsägarna för dessa fastigheter har fått betala betydligt lägre anläggningsavgift än fastighetsägarna i Starbo. Det finns två områden i Uppsala (Sunnersta och Stenhagen) som topografiskt är jämförbara med Starbo. Normaltaxa har gällt för dessa områden.
Det finns direktiv för hur stora tomterna får vara i Starbo. Det framgår bl.a. av detaljplanen. Hon förstår inte hur bolaget har kommit fram till att det i framtiden kan styckas av och bebyggas upp till 55 fastigheter inom området när det av detaljplanen framgår att fastigheterna ska vara stora. Bolaget har varit otydligt och även räknat in en tomt med fornminne som inte får bebyggas.
De boende i Starbo ska inte behöva betala för att bolaget väljer det dyrare alternativet för utbyggnaden i området. Bolaget har inte gjort några riktiga utredningar. T.ex. kände bolaget inte till att några av husen har källare, vilket är viktigt i va-sammanhang. Om bolaget hade löst in samfällighetens anläggning, hade de flesta fastigheter kunnat använda sig av självfall. Det finns inte någon kalkyl från bolagets sida över vad det skulle ha kostat att ansluta fastigheterna till samfällighetens anläggning.
Det finns en gammal plan för Starbo som bygger på en lösning med självfall, men inte heller detta har bolaget undersökt. Fastigheter söder om Sanders väg har möjlighet till självfall, eftersom det finns undantag för en ledning som går till Flogstavägen. Fastigheterna norr om Sanders väg hade kunnat ansluta sig med en självfallslösning till samfälligheten. Hon menar också att det fanns andra alternativa lösningar för området som bolaget inte har kontrollerat eller följt upp. Fastigheterna uppe på åsen har drabbats mer än de övriga. Åtta fastigheter på Sanders väg hade haft självfall, om bolaget hade valt en annan lösning. En gemensam infiltrationsanläggning fanns sedan tidigare i området. Det finns servitut för ledningar för dessa fastigheter.
Vidare finns det en fastighet (Uppsala Kvarnbo 2:11) som hade en enskild lösning med möjlighet för sex
fastigheter att ansluta sig till den lösningen. Den fastigheten och eventuellt tillkommande avstyckningar från den fastigheten behöver inte betala någon anläggningsavgift, vilket inte är skäligt och rättvist. Några få
fastighetsägare ska således betala för den lösning som bolaget har valt.
<b>Bolaget</b> har i huvudsak anfört följande.
Det finns förutsättningar för särtaxa. Bolaget har därför rätt att ta ut anläggningsavgift enligt beslut om särtaxa för Starbo. Va-taxan för år 2012 som har getts in har inte ändrats. Det finns inte något beslut från
kommunfullmäktige avseende särtaxa för Starbo. Kommunen får anses ha delegerat frågor om särtaxa och bestämningen av särtaxeavgiften till bolaget. Den 31 januari 2005 beslutade kommunfullmäktige att bemyndiga kommunens VA och avfallsnämnd att fatta beslut om särtaxa för anläggningsavgifter för vatten- och
avloppsanslutningar för avgränsade områden. Den 9-10 juni 2008 beslutade vidare kommunen att utan inskränkningar föra över hela VA- och avfallsverksamheten till bolaget. Bemyndigandet om att för avgränsade områden fatta beslut om särtaxa måste därför anses ha förts över till bolaget. Det innebär att bolaget kan besluta om avgiftsnivån i särtaxeområdet, men att de normativa delarna av taxan som beslutats av
kommunfullmäktige ska gälla. Beslutet om särtaxa och dess avgifter för Starbo har tagits av bolagets styrelse.
Kvarnbo ligger utanför verksamhetsområdet. De fastigheter inom Kvarnbo som har anslutit sig till den allmänna va-anläggningen har gjort det genom en avtalslösning.
Bolaget menar att Stenhagen och Sunnersta inte kan jämföras med Starbo, eftersom det handlar om
exploateringsområden med flerfamiljshus i bl.a. Stenhagen. Förtätningsområden har bolaget inte jämfört med Starbo. Stenhagen ingick inom verksamhetsområdet redan 1980. Även om det på senare år har byggts ut parhus m.m. i Stenhagen, har stora delar av området varit utbyggt sedan 1980-talet. Området kan därför inte jämföras med Starbo.
För att inte riskera att den särtaxa som gäller i Starbo sammantaget skulle ge intäkter som överstiger kostnaderna m.m. har bolaget räknat in dubbelt så många fastigheter, dvs. 55 st. Kostnadstäckningen för 55 fastigheter blir ändå låg och endast 40 %, om man räknar anläggningsavgift i enlighet med normaltaxan. Inte heller särtaxans intäkter täcker kostnaderna för utbyggnaden av Starbo.
Bolaget kan idag inte uttala sig om detaljplanens innehåll. Om det visar sig att avstyckning till 55 fastigheter inte kan ske, blir kostnadstäckningen med särtaxebestämmelsen 60-70 % istället för 80 %.
Hittills har det kostat 10 553 000 kr att bygga ut området. Ytterligare kostnader om 50 000 – 100 000 kr per fastighet tillkommer för LTA-pumparna. Bolaget kommer att ansvara för pumparna.
En omfattande förstudie har gjorts där man har testat och provat olika va-lösningar för området. Sammantaget har bolaget med hänsyn till ekonomi, funktionalitet och topografi valt den billigaste lösningen.
Av ingiven handling ”Orientering Starbo” framgår det att området väster om Starbo är ett naturreservat. Starbo kommer därför inte tillåtas att växa. Bolaget vet därför med säkerhet att inte fler än 55 fastigheter kan komma att bebyggas. I den handlingen finns en s.k. geologisk karta där de rödmarkerade områdena visar var berg finns. Sammantaget menar bolaget att det är svårt att få en självfallslösning i området med hänsyn till de topografiska förhållandena. Den mest rationella och funktionella lösningen är LTA-avlopp, dock har några fastigheter kunnat få självfall.
Bolaget har i ett tidigt skede haft kontakt med samfälligheten, som dock inte var intresserad av att ingå i verksamhetsområdet. Deras anläggning är ny och godkänd och det har inte funnits sådana miljö- och hälsoskyddsaspekter att det funnits förutsättningar för att tvångsinlösa den. Bolaget har inte heller kunnat se
några ekonomiska fördelar med att lösa in anläggningen, och kan inte heller uttala sig om vad det skulle ha kostat att lösa in den. Samfällighetens anläggning är ansluten till det allmänna va-nätet.
Bolaget har inte valt ett dyrare alternativ, utan det billigaste och mest lämpliga med hänsyn till områdets karaktär. Det var bättre att korsa väg 55 p.g.a. att det fanns en dagvattenledning i området. Bolaget har tryckt ned ledningen under väg 55. En oförutsedd händelse gjorde att man fick borra sig under vägen, men bolaget hade tagit höjd för sådana oförutsedda händelser i budgeten. Den budget för arbetena som framgår av inlämnade kalkyler har hållits.
Frågan om att lägga en ledning utmed naturreservatet skulle innebära att bolaget hade fått runda utmed
markinfiltrationen. Bolaget har fått dispens för att bygga ut en ledning på naturreservatet. Den ledning som finns till Flogstavägen är en enskild ledning som tillhör en enskild lösning och skulle inte räcka till för att ansluta hela området. Om bolaget hade valt alternativet med en anslutning till Flogstavägen, skulle det innebära en ca 700 m lång ledning och vara ett dyrare alternativ än den lösning som har valts för Starbo.
Bolaget har försökt att upprätta förbindelsepunkterna vid varje tomtgräns så att inte några ledningar ska behöva korsa över andra fastigheter. Där det har funnits förutsättningar för självfall har den lösningen valts, men man har haft topografin emot sig.
De initiala kontakter som bolaget haft med fastighetsägarna har gällt hur området skulle kunna se ut om det skulle ingå i verksamhetsområdet.
Bolaget har en överenskommelse med fastighetsägaren när det gäller Kvarnbo 2:11. Fastighetsägaren äger vägarna inom Starbo. Med hänsyn till att intrång skett på vägarna och fastigheten samt till att den anläggning som fanns på fastigheten blev onyttig och lösts in av bolaget har fastighetsägaren kompenserats. Sammantaget menar bolaget att fastighetens spillvattenanläggning, inlösen av den enskilda anläggningen och intrånget på vägarna jämnar ut sig mot att fastighetsägaren för Kvarnbo 2:11 och för fem avstyckade fastigheter inte behöver betala någon anläggningsavgift.
BEVISNING
Parterna har lagt fram skriftligt material.
DOMSKÄL
Mark- och miljödomstolen anser att [kvinnans] talan ska bifallas. Skälen för den bedömningen är följande.
Enligt vattentjänstlagen ska varje kommun meddela föreskrifter om hur taxan för de allmänna vattentjänsterna ska se ut i den egna kommunen. Det krävs att kommunfullmäktige tar ställning till de normativa delarna av taxan, dvs. de rättsliga taxeföreskrifterna med grunderna för avgiftsuttaget. Däremot kan kommunen överlåta till huvudmannen för den allmänna va-anläggningen att med tillämpning av dessa taxeföreskrifter bestämma avgifternas belopp (34 § vattentjänstlagen).
Det är således kommunens uppgift att fatta beslut om hur taxan för de allmänna vattentjänsterna ska utformas i den egna kommunen. Om kommunen, som i det här fallet, inte själv är huvudman för den allmänna va-
anläggningen, är det inte nödvändigt att kommunen bestämmer de exakta avgiftsbeloppen i kronor och ören.
Grunderna för avgifternas fördelning och hur de ska beräknas måste dock bestämmas av kommunen. Det kan sedan av praktiska skäl delegeras till t.ex. ett bolag som är huvudman att i enlighet med kommunens
taxeföreskrifter beräkna hur stora avgifterna blir. Den beräkningen blir då att betrakta som ett förvaltningsbeslut – utan normativ karaktär, dvs. en tillämpning av vattentjänstlagens avgiftsregler och kommunens
taxeföreskrifter. I praktiken blir det då fråga om att fördela de kostnader som är nödvändiga för va-
verksamheten mellan fastighetsägarna och andra användare på det sätt som kommunen har bestämt i sina taxeföreskrifter (prop. 2005/06:78 s. 96 f).
I nyss nämnda lagmotiv redogörs för olika alternativ för hur taxan kan utformas. Ett alternativ är att taxan inte innehåller några bestämda avgiftsbelopp, utan olika avgiftsparametrar som kan viktas med hjälp av relationstal.
Ett annat alternativ kan vara att kommunen beslutar om hela taxan inklusive belopp, men samtidigt anger att beloppen endast står för avgiftsparmetrarnas relativa vikt i taxan och att de inte är nominellt bindande för huvudmannen. Det får sedan bli huvudmannens sak att beräkna de slutliga avgiftsbeloppen i
överensstämmelse med de relationer som följer av den beloppsnivå som kommunen angett. Den kommunala självstyrelsen ger naturligtvis också kommunen rätt att helt binda taxebeloppen.
I det här fallet har kommunfullmäktige den 12 december 2008 antagit en anläggningstaxa för vatten och avlopp i Uppsala kommun. Taxan bygger på att avgifterna ska fastställas i en särskild prisbilaga. Så har också skett och sedan den 1 januari 2009 och tills vidare gäller vissa avgifter generellt för Uppsala kommun. Det är fråga om en avgift för varje uppsättning servisledningar som dras fram till en förbindelsepunkt, en grundavgift för varje fastighet, en avgift per kvm tomtyta och en avgift per lägenhet.
Den 10 december 2012 fattade kommunfullmäktige beslut om att utöka verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen i Uppsala kommun till att omfatta även Starbo. Den 29 augusti 2012 antog styrelsen för bolaget en prisbilaga för Starbo att gälla från och med den 10 december 2012. Priserna enligt den bilagan är betydligt högre än de som gäller generellt för Uppsala kommun, med undantag för avgiften per kvm tomtyta som är lägre.
Mark- och miljödomstolen kan konstatera att det inte finns någon koppling mellan anläggningstaxan för Uppsala kommun som antagits av kommunfullmäktige och den prisbilaga för Starbo som antagits av bolaget i den meningen att det i taxan anges beräkningsgrunder för avgifterna och att prisbilagan endast innebär en
tillämpning av föreskrifterna i taxan. Tvärtom innebär den prisbilaga som bolaget antagit att särtaxa ska gälla för Starbo. Som redan framgått kan inte bolaget fatta beslut om vilken taxa som ska gälla. Inte heller kan
kommunfullmäktige delegera rätten att fatta ett sådant beslut till ett bolag.
Prisbilagan för Starbo kan därför inte göras gällande mot [kvinnan]. Hennes krav på att mark- och
miljödomstolen ska fastställa att det inte finns förutsättningar för att ta ut en anläggningsavgift i enlighet med bolagets särtaxa för Starbo och att hon ska betala en anläggningsavgift i enlighet med normaltaxan ska därför bifallas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 425) Överklagande senast den 8 april 2016.
Johan Rosén [Tekniska rådet]
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Johan Rosén, ordförande, och [tekniska rådet].
