UV SYD R AP PORT 2006:2 AR KEOLOGI SK UTR EDN ING 2005
Boplatser vid Gustavslund,
Helsingborgs stad och kommun
Skåne, Helsingborgs stad, Gustavslund, Helsingborgs kommun Bo Strömberg
Riksantikvarieämbetet
Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd
Odlarevägen 5 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv
© 2006 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2006:2 ISSN 1104-7526
Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2006
Innehåll
Sammanfattning 5 Bakgrund 5
Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar 5 Målsättning och metod 9
Resultat 10
Fältarbetets genomförande 10
Område A – Boplats från äldre järnålder 12
Område B – Boplatslämningar från olika tidsperioder 13 Område C – Lämningar av oklar karaktär 15
Utvärdering 15 Förslag till åtgärd 17 Referenser 18
Arkiv 18 Litteratur 18
Administrativa uppgifter 19
Boplatser vid Gustavslund,
Helsingborgs stad och kommun
Bo Strömberg
Sammanfattning
En arkeologisk utredning har genomförts inom utbyggnadsområdet Gustavslund i Helsingborgs stad och kommun, Skåne län. Vid utred- ningen påträffades boplatslämningar från förhistorisk och äldre his- torisk tid. Tre områden (A, B och C) med fornlämningar har avgrän- sats inom planområdet. Bevarande eller fortsatta arkeologiska insat- ser föreslås för dessa ytor.
Bakgrund
Helsingborgs stad och kommun avser att inom det planerade utbygg- nadsområdet Gustavslund i stadens östra utkant, uppföra bostäder och bebyggelse för verksamheter. Av denna anledning har Riksantik- varieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, efter länsstyrelsens beslut (431-30434-05, 2005-09-26) genomfört en arkeologisk utredning av det aktuella området. Detta är 1 000 meter i nord-syd och 500 till 600 meter i öst–väst, vilket motsvarar ca 550 000 m2.
Utredningen föranleddes av planområdets omedelbara närhet till boplatser med gårdslämningar från yngre brons- och järnålder, bland annat vid Ramlösagården (RAÄ 183, Helsingborgs stad). Därtill finns höjdlägen runt en utdikad äldre våtmark. På dessa topografiska lägen kan under åkermark, dolda boplatser antas vara belägna.
Målsättningen med utredningen är att ge underlag för länsstyrel- sens fortsatta handläggning av ärendet, samt att klarlägga om bo- platslämningar eller andra former av fornlämningar finns inom det aktuella utbyggnadsområdet. Fältarbetet utfördes 24 till 31 oktober 2005. Ansvarig arkeolog är Bo Strömberg.
Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar Öster om Öresundskusten och norr om Rååns dalgång utbreder sig ett svagt kuperat landskap, som idag till stora delar är bebyggt med bostads- och småindustriområden. Arealer i söder och öster består av åker- och hagmarker, ställvis med partier med träddungar. Höjdom- rådena vid Ättekulla utgör ett topografiskt dominerande inslag i den regionala landskapsbilden. Två jämnstora drygt 2,5×2 kilometer sto- ra höjdformationer når mellan 40 och 50 m.ö.h., och består av lerjor-
dar med ställvisa inslag av morän och sand. Idag finns två stråk med bevarade gravhögar längs västra kanten av höjdområdet, samt på områdets högst belägna parti i öster. Uppgifter i litteratur och Riksan- tikvarieämbetets digitala register fornminnesinformation (FMIS) ta- lar emellertid för att en betydligt större mängd gravar fanns inom nämnda stråk. Bortodlingsgraden har varit kraftig. Enligt Skånska re- kognosceringskartan (1812–1820) utgjordes höjderna av åkermark respektive ”tufvig mark”, äng, skogsbeväxta kärr på flack mark i sän- kor (se figur 1–3). Skifteskartor från 1761–1829 visar på inägor med åker- och ängsmark (Erikson 1996).
Den arkeologiska kunskapsbild som kan knytas till Ättekulla präg- las av brons- och järnålderns kulturlandskap. I slutet av 1800-talet genomfördes omfattande utgrävningar av åtta bronsåldershögar un- der ledning av Sven Söderberg. Dokumentation från denna tid och senare bearbetningar ger en god inblick i hur monumenten var upp- byggda, samt hur de brukats och återbrukats från äldre bronsålder till slutet av förromersk järnålder (Rydbäck 1912; Persson 1978).
Under 1970- och 1980-talen genomfördes ett flertal undersökning- ar av varierande omfattningar i regionen. De sammanvägda resulta- ten visar på en hög frekvens av lämningar efter bosättningar från mellanneolitikum, bronsålder och äldre järnålder (Nagmér 1994).
Under senare delen av 1990-talet utfördes mer omfattande under- sökningar av två boplatser, varav den ena var belägen vid Raus på en terrass norr om Råån och den andra vid Ramlösagården direkt söder om det nu aktuella utredningsområdet vid Gustavslund. Vid den först nämnda lokalen vid Raus dokumenterades huslämningar från mel- lan- och senneolitikum. Dessa spår representerar en etableringsfas och delar av en i regionen tidig fast bebyggelsestruktur. En senare fas utgjordes av stråk med anläggningar som härdar och kokgropar, vilka daterades till mellersta och yngre bronsålder. Från förromersk järnål- der påträffades lämningar av två långhus som utgjorde två faser av en gård. Mot slutet av förromersk och början av äldre romersk järnålder tycks däremot området överges. Anläggningsstrukturer och fynd från senare tidsperioder finns inte representerade i dokumentationen, och serien av 14C-dateringar upphör (Omfors 1999; Carlie & Artursson 2005).
På de svagt böljande höjdområdena mot norr i anslutning till mar- kerade topografiska avsnitt med gravhögar finns spår efter flera bo- sättningsområden. Ett sådant har undersökts vid Ramlösagården (RAÄ 183, Helsingborgs stad) drygt två kilometer norr om Raus. Där fanns lämningar efter två gårdslägen vars gemensamma utbredning inom ett bosättningsområde omfattade en area omkring 250 000 m2 stor. Den västra gården var belägen på en svag stigning mot sydväst och en våtmark i norr, och det östra gårdsläget bredde ut sig på krönet av en höjdrygg och i en östsluttning mot en bäck (Aspeborg & Mår- tensson; Aspeborg 2002; 2001; Carlie & Artursson 2005).
Områdets bosättningar har traditioner från senneolitikum och bronsålder. På den östra förhöjningen etablerades en gård under för- romersk järnålder, konkretiserad genom anläggandet av ett långhus och en ekonomibyggnad. Denna gård gavs en ny gestaltning under sen förromersk järnålder respektive yngre romersk järnålder, genom byggandet av nya långhus som successivt ersatte äldre. På det västra
Fig. 2. Utdrag ur Fastighetskartan. Aktuellt utredningsområde vid Gustavslund med provschakt, kringliggande boplats- lämningar och gravhögar markerade
bosättningsområdet återfanns lämningar efter en gård som daterades till yngre romersk järnålder. Under folkvandringstid–vendeltid an- läggs en ny form av bebyggelse som utgjorde en tredje fas vid Ramlö- sagården (Aspeborg 2002, s. 251 ff.).
Det aktuella utbyggnadsområdet Gustavslund är beläget omedel- bart norr om utgrävningsytorna vid Ramlösagården och öster om ti- digare registrerade och delvis dokumenterade boplatslämningar (RAÄ 235 & 236, Helsingborgs stad). Topografiskt sett utgör områ- det ett avsnitt av en utskjutande höjdrygg i väster med svagt böljande markformationer, samt en långsträckt svag västsluttning av en mar- kant höjdrygg (N–S) i öster. Mellan dessa höjder finns ett flackt mark- avsnitt där en äldre våtmark enligt Skånska rekognosceringskartan
Fig. 3. Utdrag ur Skånska rekognosceringskartan (1812–1820). Aktuellt utredningsområde med provschakt, kringlig- gande boplatslämningar och gravhögar markerade
(1812–1820) var belägen. Från denna rann en bäck mot söder (se figur 3). På Arrhenius fosfatkarta (1929–1934) finns en tydlig förhöj- ning av fosfatvärden i en bred ring runt markavsnittet för våtmarken ifråga. Detta kan utgöra en indikation på boplatslämningar. På SGU:s jordartskarta vilar nämnda markavsnitt på silt, som omges av morän och moränlera.
I utredningsområdets nordvästra del finns en registrering i FMIS om Mårtenstorp äldre bytomt med en utbredning av 80×80 meter (RAÄ 225, Helsingborgs stad). Denna är hämtad från Charta öfver utsockne Frälse Mårtenstorps Ägor från 1792. Idag benämns gården eller bytomten Gustavslund.
Målsättning och metod
En utgångspunkt för den arkeologiska utredningen var de högst san- nolika förekomsterna av förhistoriska bosättningar inom olika delar av utbyggnadsområdet Gustavslund. En sammanhängande topogra- fisk miljö med dokumenterade gårdslämningar från järnåldern ome- delbart i söder och arkeologiska lämningar som påträffats i väster, ger en bild av en rik fornlämningsmiljö. Ovan nämnda förhöjda fosfat- värden i anslutning till en mindre numera utdikad våtmark utgör en annan form av indikation.
Utifrån länsstyrelsens kravspecifikation formulerades en under- sökningsplan som gav en bild av de naturgeografiska förutsättningar- na kring Gustavslund, den kända aktuella fornlämningssituationen och i området tidigare utförda undersökningar. Därtill specificerade länsstyrelsen att utredningsarbetet skulle riktas mot valda delar av utredningsområdet, där förekomster av fornlämningar var sannolika.
Den arkeologiska utredningens målsättning är följande;
• Att ge underlag för länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet.
• Att klarlägga om boplatslämningar eller andra former av forn- lämningar finns inom det aktuella utredningsområdet.
I undersökningsplanen avsågs fältarbetet utföras genom inventering, maskingrävning av provschakt, samt inmätning av schakt, anlägg- ningar och fynd. Merparten av arbetsinsatsen avsågs utföras i anslut- ning till markavsnittet med den idag utdikade våtmarken. Samman- fattningsvis planerades arbetet i två steg;
• En generell inventering görs av hela ytan. Provschakten maskin- grävs i anslutning till våtmarken och på topografiskt förhöjda markpartier.
• Inmätning av provschakt, anläggningar och fynd. Anläggningar- na definieras i görligaste mån utifrån ytbedömning.
I stort kunde utredningen genomföras i enlighet med detta. En för- ändring bestod dock i en intensifiering av fältarbetet på västsluttning av en utsträckt höjdrygg i nord–sydlig riktning, inom områdets nord- östra del.
Resultat
Fältarbetets genomförande
Fältarbetet inleddes med en översiktlig besiktning av området för att få en bild av mikrotopografiska förhållanden och upplöjda lösfynd.
Terrängavsnitt vilka bedömdes som intressanta för lokalisering av bosättningar eller gravar, återfanns på en långsträckt höjdrygg i öster och en förhöjning i väster. Inom dessa markavsnitt fanns även rikligt med flinta. Ett flertal bitar var upplöjda, frostsprängda eller sönders- lagna av jordbruksmaskiner. Bland flintan finns dock äldre bearbetat material som exempelvis avslag.
Delområdet runt Gustavslunds gård med boningshus, häststall och ekonomibyggnader kom inte att beröras av utredningsarbetet. Detta gäller även intilliggande hagmarker med inhägnader för hästar.
Nämnda markavsnitt kommer inte direkt att beröras av utbyggnader.
Om så sker i framtiden fallet bör dock provschakt grävas inom delar av nämnda markavsnitt, då Mårtenstorps äldre bytomt finns inom nuvarande Gustavslunds gård (RAÄ 225, Helsingborgs stad).
Fältarbetets andra huvudmoment bestod i maskingrävning av 1,6 meter breda provschakt. Totalt grävdes 22 stycken med en samman- lagd längd om drygt 2 000 löpmeter. Schaktens längder varierade i huvudsak mellan 80 och 150 meter. Dessa placerades mestadels i nordöst–sydväst, alternativt nordväst–sydöst, för att ge området en maximal täckning i förhållande till den fältarbets- och maskintid som stod till förfogande. Därtill gavs möjlighet att lokalisera stolphål in- gående i eventuella långhus, vilka ofta är orienterade i öst–västlig el- ler nord–sydlig riktning (se figur 4 & 5).
Fig. 4. Vy över svag västsluttning mot flackt markområde med en idag utdikad äld- re våtmark. Från nord–öst.
Maskingrävningen inleddes i utredningsområdets nordöstra del på en svag västsluttning, och fortsatte mot områdets sydöstra avsnitt där marken planade ut. Därefter grävdes sökschakt på en flack yta norr om bosättningsområdet för Ramlösagården och söder om en utdikad våtmark. Ytterligare schakt grävdes på en svagt markerad höjdrygg i utredningsområdets västra del.
Sammantaget påträffades 24 gropar, 18 härdar och 14 stolphål. I schakten dokumenterades även 12 lager av skiftande karaktär, samt
Fig. 5. Utredningsområdet vid Gustavslund med avgränsade fornlämningsområden och provschakt markerade. Närbe- lägna boplatsområden och topografi är markerade.
11 rännor alternativt diken av olika typer. Till fynden hör en kärnyxa från mellanmesolitisk tid och en kärna från neolitisk tid. Därtill på- träffades en keramikskärva från romersk järnålder i ytskiktet av en grop.
Område A – Boplats från äldre järnålder
På en långsmal höjdrygg i nord–sydlig riktning i planområdets syd- västra del, påträffades lämningar efter en boplats från äldre järnålder.
Fornlämningen är belägen norr om och i direkt anslutning till de år 2000 undersökta gårdslämningarna från perioderna förromersk järn- ålder till vendeltid vid Ramlösagården (RAÄ 183, Helsingborgs stad) (Aspeborg 2002). Topografiskt sett var nämnda bosättning och den nu nyupptäckta boplatsen belägna på samma höjdområde (se Områ- de A, figur 5 & 6).
Fig. 6. Område A med provschakt och anläggningstyper markerade.
I två av de fyra maskingrävda provschakten dokumenterades anlägg- ningar av olika typer. Dessa bestod av sju gropar och två stolphål. I övre skiktet av en av groparna (A220) fanns en keramikskärva (F228) med fint magrat tunt gods och glättad yta. Utifrån typologiska krite- rier kan skärvan knytas till romersk järnålder. I andra avsnitt av schaktet återfanns enstaka flintavslag.
Det arkeologiska materialet är av en typ och sammansättning som
ningar. Fornlämningen kan översiktligt och preliminärt avgränsas till ett 150×100 meter stort område. På den lokala höjdryggens norra avsnitt hittades inga arkeologiska spår. I nordöst och i öster finns ett flackt markavsnitt som är omkring 350×400 meter stort. Enligt Skån- ska rekognosceringskartan (1812–1820) var detta en våtmark. Det är möjligt att där under förhistorisk tid fanns en mindre vattensamling, kring vilken bosättningar kan ha anlagts. Idag är våtmarken utdikad och uppodlad (se figur 3).
På ett flackt markavsnitt öster om Område A och norr om den svaga förhöjning där järnåldersboplatsen vid Ramlösagården var be- lägen, maskingrävdes fyra provschakt. Då enbart ett stolphål och inga andra anläggningar upptäcktes, kan en avgränsning göras av bosättningsområdet med ursprung i bronsåldern och gårdar från för- romersk järnålder till vendeltid, till nämnda höjdparti och en utskju- tande udde mot norr.
Område B – Boplatslämningar från olika tidsperioder
Planområdets östra del utgörs ett krön och en svag västsluttning av en långsträckt höjdrygg i nord–syd. Denna drygt en kilometer långa och 600 meter breda markformation utgör i sin helhet ett markant inslag i landskapsbilden. I väster och sydväst inramar höjden tidigare nämn- da äldre våtmark, och i öster utanför planområdet utbreder sig en större sänka (se Område B, figur 4, 5 & 7).
På nämnda krön och västsluttning utbreder sig ett drygt 500 meter långt och 200 meter brett boplatsområde. I ett flertal långsträckta maskingrävda provschakt hittades arkeologiska spår som ger en bild av att olika delar av terrängavsnittet har nyttjats för bosättningar under skilda tidsperioder.
En kärnyxa indikerar en bosättning från mellanmesolitikum. Fyn- det påträffades i anslutning till två gropar (A816 & A823 schakt 799). Dessa hade en fyllning av mörkbrun mjäla, respektive mörk- brun mjäla med stenar 0,2 till 0,3 meter stora. Det är möjligt att nämnda anläggningar kan relateras till kärnyxan och representerar lämningar av en boplats från äldre stenålder (se figur 8).
På olika ställen i flera av provschakten dokumenterades lager av hårt packat material. Fyllningens sammansättning skiftade mellan gråbrun till mörkbrun mjäla, ställvis med inslag av sot och kolpartik- lar. I en del lager fanns även stenar 0,1–0,2 meter stora. Genom prov- stick med spade och skärslev kunde det konstateras att lagren var 0,1 meter djupa eller mer, och att dessa var belägna i naturliga svackor i alv av moränlera eller mjäla. I schakten hade lämningarna en utbred- ning av en till tre meter. Inga fynd påträffades i lagrens ytskikt.
En trolig förklaring till lagren är att dessa utgör lämningar av äldre markytor som bevarats i naturliga svackor, vilka inte plöjts med mo- derna jordbruksmaskiner. Lämningarna kan därför innehålla fynd och andra former av spår, avsatta under långa tidsperioder under för- historisk tid.
Ett massivt hårt packat lager (A529) återfanns på ett avsnitt i kan- ten mellan västsluttningens nedre del och den flacka markarealen där den gamla våtmarken var belägen. Lagrets fyllning bestod av hårt packad gråbrun mjäla, sot och kolpartiklar, ställvis med stenar. Dess utbredning i schaktet uppgick till närmre fem meter. Det kan betrak- tas som naturligt att ett större lager bevaras i ett dylikt mikrotopogra- fiskt läge. Samtidigt kan detta vara en konsekvens av att material,
Fig. 7. Område B med provschakt och anläggningstyper markerade.
Fig. 8. Foto av kärnyxa påträffad inom Område B.
avskräde m.m. har deponerats ut mot våtmarksområdet, eller möjli- gen den vattensamling som en gång fanns. Av denna anledning finns det skäl att anta att nämnda lager innehåller fynd och arkeobotaniskt material som kan ge en bild av hur västsluttningen nyttjats under oli-
I provschakten upptäcktes på flera platser även rännor eller diken.
Fyllningen varierade mellan gråbrun mjäla och ställvis förekomman- de stenar, respektive mörkbrun humös mjäla. Lämningarnas bredd uppgick till 0,2–0,3 meter. En ofta förekommande tolkning är att dessa lämningar är äldre täckdiken. Man bör dock vara öppen för att en del av rännorna kan ha tillkommit under andra förutsättningar och haft andra funktioner.
Över stora delar av västsluttningen påträffades anläggningar som brukar associeras med boplatslämningar från brons- och järnåldern.
Härdar återfanns utspridda, men även ansamlade i tätare stråk i nor- ra halvan av delområde B. Anläggningarna var i allmänhet nerplöjda och därför enbart omkring 0,1 meter djupa. Fyllningen bestod av so- tig mjäla med varierande sammansättning av kolbitar. En härd var omkring en meter i diameter, kraftigt sotig mjäla och kolbitar. An- läggningens yttre begränsning bestod av en cirkel med bränd lera, orange till färgen (A637).
Utspridda i schakten fanns även nio stolphål med varierande fyll- ningar av gråbrun mjäla och mörkbrun mjäla. I schakt 799 finns två närliggande stolphål (A832 & A839). och ett däremellan beläget la- ger (A848), vilket ger associationer till en byggnadslämning. Lagrets fyllning består av mörkbrun mjäla och enstaka decimeterstora runda- de stenar. Det förstnämnda av stolphålen har en fyllning av mörkbrun mjäla med sot och kol. Det senare har mörkbrun mjäla och en sten i ena kanten, vilket antyder en stenskoning.
Område C – Lämningar av oklar karaktär
I planområdets sydöstra del på en svagt markerad förhöjning öster och sydöst om markavsnittet för en utdikad äldre våtmark, påträffa- des rännor och lager av skiftande karaktär. Rännorna har en fyllning av gråbrun mjäla och är 0,5–1,3 meter breda och drygt 0,1–0,2 meter djupa. Även dessa lämningar kan ha tillkommit vid täckdikning.
Bredden är dock något för stor, varför tillkomst och funktion kan ha varit en annan än nyss nämnda. Associationer går till gränsdiken (se Område C, figur 5 & 9).
I schakt 365 påträffades en 17 meter lång (i schaktet synlig) och 0,6 meter bred ränna (A374). Fyllningen bestod av mörkbrun humös mjäla, vars tjocklek uppgick till 0,15 meter. Vid en punkt svängde rännan 90 grader och formade därvid ett vinkelrätt hörn. Nämna anläggning ger associationer till en byggnadslämning.
I flera schakt iakttogs även på sex platser lager med varierande utbredning och med fyllning av gråbrun mjäla. Dessa utgör sannolikt lämningar efter en äldre markyta som inte plöjts sönder. I matjordens ytskikt fanns obearbetad som slagen flinta.
Anläggningarna inom Område C är till sin struktur svårdefiniera- de. En förundersökning rekommenderas för att klarlägga detta.
Utvärdering
Resultatet av den arkeologiska utredningen visar på boplatslämning- ar från förhistorisk tid inom två avsnitt inom planområdet för Gus- tavslund, samt lämningar i form av rännor och lager av ännu ode- finierad karaktär inom ett tredje avsnitt. På en höjdrygg i sydväst finns anläggningar som är karakteristiska för en gårdslämning från
järnålder. På en långsträckt höjdrygg och västsluttning i öster finns lämningar från bosättningar från flera tidsperioder. Gropar och lager, fynd av en kärnyxa samt förekomst av slagen flinta i matjord antyder spår av bosättningar från mellanmesolitikum och neolitikum. Här- dar, gropar och stolphål utgör indikationer på bosättningar från brons- och/eller järnåldern. Flera av härdarna är dock till sin karaktär tunna och belägna i sluttningens nedre partier, vilket kan tyda på att dessa härrör från neolitikum. Andra härdar på sluttningens högre av- snitt har en något mer intensiv fyllning av sot, kol samt enstaka skör- brända stenar. Dessa lämningar brukar allmänt tolkas som härröran- de från yngre bronsålder och äldre järnålder. Anläggningarna är dock kraftigt nerplöjda.
Lämningarna av rännor och lager i sydöstra delen av planområdet är dock svårtolkade. Det är inte enbart en fråga om dräneringsdiken.
Strukturerna kan utgöra gränsmarkeringar och i ett fall vägglinjer. En studie av en äldre lantmäteriakt från 1792 över Mårtenstorps ägor visar ingen bebyggelse. Det råder ett stort frågetecken om vad läm-
Fig. 9. Område C med provschakt och anläggningstyper markerade.
En jämförelse mellan förekommande anläggningar i provschakt och arealer med förhöjda fosfatvärden enligt Arrhenius kartering (1929–
1934), visar inte på en absolut överensstämmelse. Boplatslämningar finns såväl inom arealer med låga som förhöjda värden. Diskussionen behöver på denna punkt nyanseras inför fortsatta fältarbeten.
Förslag till åtgärd
I första hand förordas bevarande eller skydd av de fornlämningar vil- ka är belägna inom delområdena A, B och C. Om dessa arealer inte kan undantas från exploatering föreslås förundersökningar för att närmre avgränsa, datera och karakterisera lämningarna. Detta arbete syftar även till att bedöma lämningarnas vetenskapliga potential inför eventuell slutundersökning.
Inom planorådets nordvästra del maskingrävdes inga provschakt, då delområdet nedprioriterats. Detta med tanke på ett inga byggna- tioner eller dylikt planerats där. Om så i framtiden aktualiseras bör en ny bedömning göras. Detta med tanke på närheten till Mårtenstorps gamla bytomt.
Inför en eventuell fortsättning av ärendet bör man dock ha en bild av lokalernas arkeologiska förutsättningar för kunskapsuppbyggnad.
Exempelvis kan frågor aktualiseras om gårdsstrukturer under brons- och järnålder, samt landskapsutnyttjande. Detta kan belysas på ett såväl detaljerat som övergripande sätt, genom jämförelser med resul- tat från tidigare undersökningar i närområdet.
Referenser
Arkiv
Arrhenius fosfatkartering 1929–1934.
FMIS, Helsingborgs kommun, Helsingborgs stad.
Lantmäteriet, Charta öfver utsockne Frälse Mårtenstorps Ägor, 1792.
SGU Jordartskartan, Blad Helsingborg SV.
Skånska rekognosceringskartan 1812–1820, Blad IIW201.
Litteratur
Aspeborg, H. 2002. Exemplet Ramlösagården. Aspekter på bosättning och social struktur under äldre järnålder i Helsingborgsområdet. I:
Carlie, A. red. Skånska regioner. Tusen år av kultur och samhälle i förändring. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska Undersökningar, Skrifter 34. Stockholm, s. 242–278.
Aspeborg, H. & Mårtensson, J. 2001. Ramlösagården. Järnhantering och järnåldersboplats. Skåne, Helsingborg, Gustafslund 1296, RAÄ 183. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Do- kumentation av fältarbetsfasen 2001:4.
Carlie, A. & Artursson, M. 2005. Böndernas Gårdar. I. Carlie, A.
(red.). Järnålder vid Öresund. Skånska spår – Arkeologi längs Väst- kustbanan. Riksantikvarieämbetet Stockholm.
Erikson, M. 1996. Kulturgeografisk undersökning inför arkeologisk ut- redning. Skåne, Mamöhus län, Järnvägen Västkustbanan, delen Hel- singborg–Kävlinge, 1995. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1996:36.
Nagmér, R. 1994. Arkeologiska utredningar och slutundersökningar.
Skåne, Helsingborg, Ramlösa 9:1 m.fl. 1988, 1989 och 1990. RAÄ 84, 191, 192, 193, 193:2 och 234. Riksantikvarieämbetet, Byrån för arkeologiska undersökningar, UV Syd rapport 1994:21.
Omfors, T. 1999. Boplatslämningar vid Rååns dalgång. Skåne, Helsing- borg stad, Ramlösa 9:6, VKB 1A:7. Arkeologisk Undersökning.
Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1999:14.
Persson, H. 1978. 8 gravhögar vid Ättekulla Raus sn. Skåne. Semina- rieuppsats AK003 i arkeologi, särskilt nordeuropeisk, framlagd vid docent Johan Callmers seminarium den 7 november 1978. Stencil.
Rydbeck, O. 1912. Undersökning af bronsåldershögar i Köpinge nära Ramlösa hälsobrunn i Skåne. Fornvännen 1912. Häfte 2–4, s. 81–
132.
Administrativa uppgifter
Riksantikvarieämbetets dnr: 421-3126-2005.
Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-30434-05, 2005-09-26.
Projektnummer: 1420552.
Undersökningstid: 24–31 oktober 2005.
Projektgrupp: Bo Strömberg (Projektledare) och Katalin Schmidt Sabo.
Exploateringsyta: 550 000 m2. Undersökt yta: 2 100 löpmeter.
Läge: Ekonomiska kartan, blad 3C 3b.
Koordinatsystem: Rikets 2,5 gon V.
Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6216,0 y 1309,9.
Dokumentationshandlingar: Digitalt dokumentationsmaterial förvaras hos Riksantikvarieämbetet UV Syd i form av ett Intrasisprojekt med num- mer 2005:039.
Fynd: Fynd från provschakt förvaras hos Riksantikvarieämbetet UV Syd, Lund, i avvaktan på eventuella vidare arkeologiska insatser på platserna.
UV Syds rapportserie 2006
1. Maglaby 17:2 m. fl. AU.
Anna Lagergren-Olsson
2. Boplatser vid Gustavslund, Helsingborgs stad och kommun. AU Bo strömberg
