HARVARD UNIVERSITY. of the. Library. Museum of. Comparative Zoology

HARVARD UNIVERSITY

Library of the

Museum of

Comparative Zoology

MCZ ^UBRARt

ftPf?

ö ^{la^a}

'^l^l^m^vH

Anatomisk undersökning ölVer nå- gra ^{delar af PyttJion bivittatus} jemte comparativa anmärknin-

gar.

at

A.

RETZIUS.

oedan den

comparativa anatomien

genom

^Guviers

föreläsningar ^{i slutet} af det förra århundradet ^er-

hållit sin första egentliga grundval, ^{blef det vi-} dare fullkomnandet af Vetenskapen ojemförligt

mera

än _någonsin tillförene befrämjadt.

De sam-

tidisfa och tillväxande

Anatomerne kunde

efter

denna

tid

med

en vida säkrare _öfversigt ^anställa fullständigare speciella undersökningar

än

de,

som

i vetenskapens oordnade skick varit möjliga ^för

den

store

man,

^{hvars kall var att} omfatta dethe-

la, samt att så godt

som

_{nyskapa en} ^hel veten- skap.

De

_upptäckter ochrättelser,

som

efter

denna

tid

kommit

ⁱ dagsljuset,sträcka _sig till allasyste-

mer

af organismerne, ^{till alla} djurrikets classer och _ordningar.

Länge

dröjde det dock, innan be- hofvet ^afen fullständigare

Amphibiernes Anatomi

väckte någon

uppmärksamhet, ända

tills

Meckel

gaf en omfattande och _rikhaltig beskrifning

på

deras respirations- och digestions-organer. Till

kännedomen

af de särskilte slägtena

Draco och

Testudo,

lemnade

Tiedeman och Bojanus _oförgät-

liga bidrag.

Med

_undantag af Meckels rikhalti- ga ^arbete,

som

omfattade alla

Ampliibiernes ord- ningar, uppeböllo^sigde _öfrige

Ormanatomerne

nä- stan uteslutande vid giftorganerne och hufvudets

körtlai', ända tills»dess

Schlemm

_gaf en utmärkt correct beskrifning öfver ådersystemet;

den som

ägnar

denna

djurordning någon speciell

uppmärk-

samhet, ^finner snart, ^{att ett lika} noggrant ^studi-

um

af

Ormarnes

nerver, sinnes-organer och in- elfvor

ej blir utan

nya

^{frukter, ehuru enkel de-}

ras

byggnad

^{vid ett} ytligare betraktande än _tyc- kes vara.

Sistlidne höst

(1829) ^erhöll jag

genom ^Herr

Professor Nn.ssoNS godhet ^{det i}

Norden

_sällsynta

tillfället att anatomisera flere delar af en nyss

död Python

^hvoittatus _(Kuhl),

som

kort tid förut

ankommit

till Stockholm

med

ett fartyg fiån Java. Djuret var en

hona

af 16 fots

längd, och

hade

lidit af en tärande

sjukdom. ^Resulta- terne af

mina

undersökningar har

jag härjemte äran öfverlemna.

Strax

under huden

funnos en

myckenhet

^athe- romatösa knölar ⁱ cellväfven. Deras storlek va- rierade från

volumen

af en liten ärt till

den

af en välsk böna; de kringslötos af fasta säckar,och

innehöDo

ett gulgrått, segt, nästan kittlikt

ämne.

Flere dylika ^träffades äfven på

magen

^{och tarm-}

kanalen, samt voro utan tvifvel

uppkomne genom

ett sjukligt tillstånd.

Ögonens

^{form, då}

man

_egentligen

med

_Ögat

menar den

fastare capsel,

som

bildas af cornea och sclerotica, var _sphaerisk; deras diameter var 4| ^{lin. fr.}

m.

Cornea

var _tjock och hade framtill nästan

samma

_hvälfning,

som

sclerotica,

men

sluttadenå- got

mera mot

kanterne. Corneae diameter var^fö-

ga

mindre

än

sjelfva ögats, nemligen 4 ^{ii'^-}

Den

faller utanpå ^sclerotica och slutar

med

en utifrån kilformigt tillskärpt rand,

som

sclerotica äter

om-

fattar

*).

Då

sclerotica både utantill och _på

den

inre sidan är mörkfärgad, ^sä u])pkonniier

genom denna

dubbla _infattning tvenne mörkare _ränder, af

h

vilka

den

främreärbrun,^och

den

bakre svart.

Sclerotica är temligen tjock och _jemntjock, utan

ben

, samt så väl på yttre

som

inre sidan mörkfärgad.

Pä

det ställe der synnerven ingår, är ett enkelt häl. Ögonmusklerne,

som

äro sex

till antalet, sluta sig

bakom midten

af bulbus.

Choroidea är af sanska lös väfnad och rik- ligen belagd

med

_pigment, ^sä väl på

den mot

sclerotica vända sidan

som

_{på den,}

h

vilken vet- ter

mot membi

ana

Ruyschii, och på

denna

sedna- re bildar pigmentet ^ett

mot

_Ögats storlek ganska

tätt och _tjockt svartbrunt _lager.

Membrana

_RiiyscJm ^är _{ganska tydlig.}

Den

bekläder

nämde

pigmentlager ^{af choroidea} och ger ^{cavitetens ysl^^ ett} grönaktigt grått utseende.

Den

slutar vid randen af corpus^ciliare.

Retina är äfven temligen tjock.

Emedan

ögonen legat någon ^{tid i} spiritus,

hade den

an-

tagit en _{gulaktig färg,} var alldelesopak,och tyck- tes sluta i kanten af Zonula Zinnii.

Vid

_ögonens öppnande, ^föll

den

_tillhopa ⁱ bakre segmentet och gick något sönder, ^{så att} jag ej

kom

att under- söka det stället der

den

svarta punkten plägar

sitta.

Sjnnerven

geck odelad, snedt ⁱⁿ

genom

sclerotica, och blef vid ingången något smalare.

Glaskroppen ^{intog ett litet}

rum

^{i förhållan-}

de till linsen; dess främre segment omfattade^nå- got

mer

än halfva linsen.

*) Tab. _{I, fig.} 2.

4

Zonula

Zinnii var ganska _tydlig,

men

ulan

alla fällor och _gropar.

Den

_iitgöres af ett slätt

band, ^{hvilket bildar} en _ring

omkring den

^delen af glaskroppens främre _segment,

som

_gränsar till

gropen, hvari linsen

ligger ^infiilld. Dess främre platta yta ^är belagd ^af corpus ^ciliare. Dess _yttre

rand

slutar _sig till retina,

den

inre till

förenings- ringen emellan corpus ^ciliaie och linsens capsel.

Det

är alldeles omisskänligt, ^att

den

bildas af en egen

membran, som

^{vid maceration i} brän- vin blir

h

vi

taktig och hälft opak,

då

retina blir

med

det

samma

ogenomskinlig och _gul; äfvenså är

den mycket

^{väl skild från} glaskroppens hin- na,

som

är

mycket

^klarare; och dessutom ärdess yttre kant öfver

denna

sednare något framstående.

Några

^lineära spridda, ^helt svaga ^fläckar af pig-

ment hade

qvarstannat på ^den.

Om _någon

Ca- nalis Petiti finnes här eller

ej,

kunde

_jag

ej ur- skilja ⁱ brist på tillräkligt fina instrumenter.

Corpus

^{ciliare finnes äfven hos}

denna orm;

hade

jag ej först träffat zonula, ^så

hade

jag tro- ligen öfversett den,

emedan

_{bakre ytan} är allde- les slät.

Den

_vidtager straxt

bakom

Iridis yttre rand, ^slutar sig bakåt

mot membrana

_Ruyschii,

som

sålunda

ej bekläder _den, och är

något öfver

i fr. lin. bred.

Derigenom

^attZonula,

med h

vil-

ken den

är förenad, vid praeparationen följer glaskroppen,

men

tunica Ruyschii _följer ^choroideae pigment,

kommer

_corpus ^{ciliare att} visa _sig

som

ett mörkfärgadt

band

i

nyssnämde

region afÖgat, hvars pigment-beläggning ^är ganska tjock, svart-

brun

och fritt liggande, utannågot egetöfverdrag.

Denna

för Ögats functioner _vigtiga bildning har äfven här en inåt stående, tillskärpt,

men _jemn

kant, ⁱ hvilken linsens capsel ^sitter fästad

^), och

genom

^{hvilken detta} organ ^får en framåt

mot

Iris vänd, ^från

den

_bakre, släta skild yta,

som

är något, ehuru ganska svagt strälfårad; dess^strål- fåror _^) synas egentligen ⁱ sjelfva föreningen

med

Iris.

Den

bakåt

vända

_{ytan är,} såsom nyss ^anför- des, alldeles slät, så att ciliar-fållor och lameller på

den

heltochhålletsaknas

'*). Föröfrigt^är sjelfva bildningen ganska låg ^eller föga framstående.

Som

bekant _är, har

man

nekat ophidierne detta organ ^). D. Sömmering, anför,^att detsaknas hos Coluber _{yEsculapii ^).}

Linsen

med

sin capsel ärklotrund

(sphasrisk),

nära _2| lin. Fr.

m.

i diameter.

Emellan

sjelfva linsen och

capseln

kunde

en liten qvantitet af ett tunnare fluidum

urskiljas.

Iris har nästan

samma

diameter

som

bul- bicavitet, är således ganska ^{stor, baktill} öfverdra-

^en ^{af ett} tjockt lager mörkare,^sotbrunt pigment;

framsidan är

deremot

_något

mera

_ljus.

Innan

pigmentet ^från uvea aftvättades, syntes ^{flera tätt} sittande, ringlika ^fåror,

som

sedan försvunno.

Pupillen ^{är elliptisk;}

då den

ej

kunde

_ses, förr

än

_ögat var _uttaget och

öppnad

^{t, så kan} jagejså

2) Tab. I*

fig. ^I a.

3) Tab. I*

fig. ^I b.

^) Tab. 1*

%.

^{I c.}

^) GuviERs _Vergl. Anat. T. 2 _p. 384. Rudolphi Physi-

ol. 2 B. I abth. _{p. 193.}

^ D.

W.

Sömmering de Oculosum Hominis animalium-

qiie sectione Horizontali commentatio. _Gottingae

MDCCGXVIII.

_p. 62. "Ghoroidea-immendiate iniri-

dem

transit. IVeqiie enim _{plicae, neque processus} cili- ares ulli

conspiciuntur, neque prominens margo ⁱⁿ

coronae ciliarisloco, sed iaevir haee 6c glabra ab uvea omnino non dis terminata, aeque ac^illa pigmento^atro obducta.''

6

noga ^afgöra,

om den

stod skeft ellerlodrätt. För- modligen ^{är det} sednare händelsen

^). Pupillens kant är något ojemn, och

sjelfva öjDpningenslängd var ungefärligen ^{hälften af iridis} diameter.

Den

yttre

brädden

var

genom

^{en hvit utstående}

^rand

ganska ^{fast förenad}

med

sclerotica, just vid det

ställe, der

denna

är uti cornea infälld.

Ö^aU

^{hindliinna »år från cornea tillsidode-}

larna af hulhus, och ^är der fastväxt

med

sclero- tica

genom

^{en lös cellväf; straxt}

bakom

sclero- ticas

midt

_aflägsnar

den

_{sig något} från

densam- ma,

^{i det}

mellanrummet

_fylles af en än

tjocka- re _cellväf, och _går än vidare bakåt för att

om-

sluta det _paket,

som

_härigenom bildas af _Ögats musklar, ådror och nerver.

Sedan den

_gått nå- got

mer

än en linia

bakom

bulbi botten, vänder

den

_sig åter framåt, utanpå ^förenad

med

ett

tjockt lager af _cellväf,

som

framåt _aftager.

Mot

_gran- skapet af cornea ^blir adnata alldeles genomskin-

lig, liksom en

annan

_cornea, och _hvälfd,

samt

öfverdrages här af en tunn, blank, ^{alldeles vat-} tenklar hornlamell,

som

är en fortsättning af epidermis.

Denna

hornJamell är _det,

som

följer

med,

^då _djuret ^fäller skinnet, och sitter infattad

i

den

orbitahing, hvilken ocular-fjällen bilda, ^lik-

som

en

rund

convexo-concav _glasruta.

Denna

vackra lamell bibehöll sin fulla klarhetefter flera veckors maceration i vatten.

Man

kan således

ej säga,^att

ormarne

fälla adnata, utan endast adna-

tce epitheliiiin.

På

det anförda sättet bildar bind-

hinnan

en tillsluten säck, hvilken lik en serös

^) Hos Vipera Berns ^är pupillen äfven

elliptisk, lodrät, såledesär Blainvilles uppgift "la pupilje des serpens toujours ronde'* ^alldeles oriktig; se dess Principes d/Änatomie comparce ^{i. ilo Paris 1822.} pag. 4iö.

hinna har en _{pars reflexa,}

som

bekläder _organet, och en _pars parietalis,

som

kringsluter det ⁱ en

capsel.

Emellan

dessa bildas en cavitet.

Det

är J. Cloquet,

som

vetenskapen ^{har att tacka för} egentliga utredningen ^{af detta} parti, ⁱ det

han

visat, att tårarna här _utgjutas ochhålla caviteten fylld, samt _flyta härifrån ner i

munnen _genom

sinus intermaxillaris

*). Sjelfva gången ^{af ductus} lacrymales

kunde

_{jag ej} här bestämma,

emedan

de vid uttagningen ^blifvit skadade;

men

ⁱ ba- kersta delen af conjunctivae säck, _just ⁱ vecket,

som den

bildadeefter att hafva beklädt

Ögonmusk-

lerne, ^{för att} öfvergå ⁱ

den

_{yttre väggen} af säc- ken, syntes

fem mycket

^små,

mörkare

_papiller,

h

vardera

med

en liten öppning

midt

_uti,

som

sannolikt äro tår-utförsgångarnes

mynningar.

Tårkörteln är i

tum

_lång, 8 lin. bred, be- stående af en _{bakre, större, triangulär del,}

som mot

bakre

ändan

är

tjock,och

framom denna

sitter

en

mindre

_portion,

som

ärtunn och_bred,

med

tre flikar. Hela _körtlen,

med

_undantag af bakre än-

dan

eller spetsen, ligger hoprullad och omfattar ögonmusklernes paket, ^uti hvilket äfven _Ögats nerver och ådror _ligga.

Munnen. Tänderna

voro omgifna ^afsäckfor-

miga

^{fållor af} slemhinnan,

som

utgjorde tandköt-

tet,och voro fastadedels vid käkarne, ^delsvid

gom-

ramen. Innanförkäktänderne _lägo reservtänderin- bäddade,^ochdemotsvarandeför

gomtänderne

lågo på dessas yttre ^sida.

De

bildas

ejⁱben-alveoler utan från papiller,

som

sitta ⁱ bottnen afde motsvaran- de fördjupningarne af tandköttet, ^{så att} de äro så

*) RuDOLPHi _Physiol. 2:dra B: 2 abth._p. 60. J. Cloquet Memoire sur lexistence <& la

desposition des voies lacrymales dans les Serpens. Paris 1821.

tillsägande fastade på ^{Jjeiiens rand.}

Bland

re- serv-tänd erne funnos flera olika

utvecklings-gra- der.

En

del voio alldeles färdigbildade,

men mjuka

^{i bakersta}

ändan

och _fyllde af en rödak-

tig pulpus; andra voro vidasmärre och tillstörsta delen elJer

med

_{undantag af spetsen} alldeles

mjuka, innehållande lösare och blodfull pulpus, liknande blod pennor.

De

måste ofta fållas eller _afslitas, ty

många

^{tänder funnos lösa,dels i}

munnen,

^dels

i tarmkanalen, hvarföre ock

ersättningen måtte gå ^{lätt för} sig.

Tungan

^{är från} yttersta spetsen ^{till slutet} af

den

_skida, hvari

den

_ligger, 2 tum,

9

^{lin; från} bottnen af

samma

skida till

åen

bakre klyfningen

I t. Io. _lin;

bredden

var 3i lin. tjockleken 1 lin.

De

främre _spetsarne

hade

hvardera ^{1 1} lin. längd.

Tungan

^{är nästan} jemntjock och jemnbred. Hela

den

delen,

som

_ligger inuti skidan, ^är öfverdra- gen

med

en _tjock, fast,

men

icke

hård

slemhin- na, hvars _epithelium öfverallt är

glatt, ofvanpå tjockast och svart-spräckJigt, undertill tunnt och hvitt.

Tungan

^är

mycket

^{elastisk, fast och} böj- lig,

samt

har starka nervstammar.

Oesophcv^ics var tunnhinnig,

mycket

^vid,

i synnerhet

mot

främre ändan, samt ^{öfver allt} särdeles

uttänjelig och eftergifvande.

Mot

bakre hälften voro hinnorne något _tjockare; deinre vo- ro hoplagde ⁱ höga, mest raka, ^tätt sittande, jemnbreda, paralella ^fållor ^). Bakre

ändan

var

mycket

hopdragen. ^Inre

hinnan

var föröfrigt slät, glatt och silfverglänsande.

Den

_öfvergår^nä-

stan omärkligt ⁱ ventrikeln utan

någon

^{rätt be-}

stämd

_gräns eller hopdragning. Oesopliagi längd var vid _pass 5 fot.

') Tab. I

fig. ^I a.

9

Ventrikeln är _aflång, langsut liggande,ochöf- vcrgär,

som

_sagclt är, utan hopdragiiing^tVaii mat- strupen.

Den

är nästan _jenmtjock, dock _något

litet vidare på midten och smal vid hakre ändan.

Dess längd ^är

omkring

^{5 fot, i tum. I det till-}

sländ, _jag fann den, var ^största omkretsen ⁱ fot, Io t.

Nära

^Lakersta

ändan

är en liten i

und

ut- vidgning, ^eller antydning ^{till hlindsäck, stor}

som

en större valnöt. Straxt

hakom

detta ställe hlir

den pä ^en gäng ^{smal, sä att} omkretsen

ej är större än 2 tum, 4 ^Ihi,

Ventrikeln är lika

som

_oesophagus

inbäddad

i cellväf, således utan peritonfeal hinna.

Unge-

färligen vid midten af

magens

längd ^höija tven- ne smala serösa kanaler, en vid

h

_varje sida,

som

äro vid ändarne slutna och _gå hakat,

den

ena

till

den

lilla blindsäcken,

h

vilken

den

_omgifver,

den

andra slutar bredvid blindsäcken. Muskel-

hinnan

är vid

början och slutet af ventrikeln tunnare, dess longitudinella trådar äro i främre hälften jemt ^fördelta,

men

der de serÖsa canaler-

ne

_{börja, afskilja sig} tvenne breda och _tjocka

mu-

skelknippen, nästan liknande ligamenta ^coli,

som

gå under

nämde

canaler

ända

tilltrakten af blind- säcken.

Der

dessa

börja, blir muskelhinnan _hastigt ganska tjock (nära ¹ lin). Dess fibrer äro hvita och öfverallt ganska ^tätt

med

hvarandra förenade.

Magens

sleinhinna.

Vid

det _ställe, der

mat-

strupens^{fållor sluta,}

upphör den

^inre

hinnan små- ningom

^{att vara glatt och blir allt} tydligare och tydligare reticulerad,

genom

^{tillvaron afsmå, tätt}

sittande mucösa,

runda

_gropar.

Den

så beskaffa- de delen af

hinnan

är alldeles hvit och räcker

omkring

^{3 fot} *°).

10

) Tab. _I,

%.

^{I b.,}fig.2.

Den

var belagd ^{af ett flere linier} tjockt lager af klart slem,

h

vilket var så segt och _fast, att det _ej lät afskölja sig, utan måste

undanröd-

jas

med

knifven. Detta _slags slem

upphörde

^all-

deles vid hinnans _gräns, Efter

denna

hinnans

slut började en helt

annan

form af inre hinnan.

Den

^blef nemligen på en gång gulgrå,

mycket

tjock och ⁱ stället för de _ytterst

små runda

_gro- parne

med motsvarande

_upphöjda maskor, ^fick

den

här _långa, långsåtsittande, smala, raka och jemnbreda,

mycket

djupare gropar,

som

_omgåfvos

af upphöjningar på ^sidorne, hvilka äfven förena- des sins emellan till nätform,

men

liknande ett långs ^efter utdraget ^nät,där

maskorne

_{ligga hop-} lagde *).

Vid

_början ^af

denna hinnform

_upp-

komma

^{äfven större} fållor,

som

i

början ^äro

myc-

ket framstående, _parallela, nästan rakt bakåt _gå-

ende

och sins emellan hoplöpande,

men

_{ju längre}

de komma

^{bakåt desto} _lägre ^och

^mera

_slingran-

de

blifva de i sin gång.

Denna

tjockhinnade del af ventrikeln räckte ⁱ fot lo tum, ^tills

den

öfvergick ^till

magens

tredje region,

h

vilken var så trång, ^att

den

knappt genomsläppte pekfingret.

I

denna magens

^{smala del voro} gropar och

fållor nästan alldeles försvunne.

Den

^{räckte 2} tura

9

^{lin. bakåt, tills}

^den

^{slutade vid pylorus.} Pylo- rus

hade

en liten,

knappt

^{en linia} hög ^ruls (val- vula _pylori),

som

innehöll endast få egna ^circu- lära muskelfibrer. I cellväfshinnan fanns så väl utanpå

som

^emellande andre hinnorne flereathero- mer, och ⁱ

den

smala delen af ventrikeln voro

flere

djupa ^ulcera

med

hårda uppstående ^kanter.

Slemmet

ⁱ ventrikelns bakre hälft var

mera

tunt, lätt aftvättadt

och

i ringare

mängd.

Det förekom

') Tab. _{I, fig.} I c, fig. 3.

—

II

mig,

som om den

främre portionen vore beklädd

med

ett tunt epithelium. Detta saknades dock

med

säkerhet ⁱ

denna

sednare delen.

Af

detta förhållande ser man, ^att

magen

^hos

ophidierne ej alltid är sä enkelt bildad

som man

allmänt _antagit, och att

den

hos

denna orm

består af 3 _regioner.

Den

främre delen

förekommer mig

vara på ^{visst sätt}analog

med

_foglarnes körtelmage, då

den

följande, ehuru _{på långt} håll, har

någon

likhet

med muskelmagen

^hos RofToglar,när

man

un- dantager,^att dessa hafva epithelium. Ungefärligen

samma

bildning af ^ventrikel har

jag äfven fun- nit hos vår _vanliga Snok _fColuber

Natrix).

Främ-

re hälften af slemhinnan är hos

denna

äfvenle- des vackert reticulerad, hvit och

mycket

^tunna-

re än

den

_derpå följande delen, hvars slemhinna är mörkare _{färgad, rödaktig,} alldeles utan reticu-

lum

och bildar höga ^fållor.

Då ^den

^förra delen är

mycket

uttänjelig, ^så går

den

sednare straxt sönder, när

man

sträcker

den

_påtvären.

På sam-

ma

sätt är häräfven en _{trång pylori} del,och den- na är helt och hållet utan nät och fållor.

Hos Huggormen

(Vipera berus) ^{är likaledes} en ^del af ventrikelns slemhinna _tjockare och har på ^{inre sidan} mörkare _färg.

Tarmkanalen

är äfven liksom ventrikeln in-

bäddad

ⁱ cellväfven,

med

_undantag ^af dess ba- kersta _del,

som

har serös beklädnad och _ligger

i

samma

cavitet,

som

aflings-delarne.

Den

bildar, såsom hos de fleste

ophidier ända till det bakre stycket ^tätt följande, korta,

genom

^cellväfven

sammanvuxna

_krökningar

^), samt består af en längre

men

_trängre

tunntarm

och en vidare

men

*) Meckels _System d. vergl. Anat. 4«de Theil. Halle 1829. P" 3^*

kort groftarm, mecl en _{kort, conisk,} för

ändan

af- riuidad blindtarm.

Tunntarmens

_längd från pjlorus ^till eaecum y ^fot. Groftarmens

—

frän insertionen af Ccecum

till valvLila cloacae 3 fot.

Omkretsen

af tunntar-

men,

^en

tum Lakom

_pylorus, 3 t. 3 ^lin.

Omkret-

sen af

samma tarm

något längre bakåt

4

^{t. 2 lin.}

Vid

slutet 2 t. [Q lin.

Längden

^{af cascum 3 t. 3 lin.}

Diametern

af dess

öppning

^{i t. /lliii.}

Omkretsen

af groftarmen

4

^t.

4

^{l^*i«}

Utanpå

^{främre delen af}

tunntarmen

_gick en serös säck, liknande en bursa mucosa.

Tarmkanalens muskelhinna

är på

tuntarmen

och största delen af groftarmen temligen tjock,

men

vida tunnare än vid

ändan

af groftarmen.

De

circulära librernes lager tyckes vara tunnare

än

det _yttre longitudinella, ^livilket är jemt ^för- deladt på ^alla punkter.

Tunntarmens

slemhin-

na

har från

början ^{till slutet} uppstående, ^reticu- lära upphöjningar, liksom hos de fleste

amphi-

bier. 1 allmänhet hafva dessa fått

namn

^{af fål-}

lor (Fälten, plicae),

men

i mitt tycke ^äro de sna- rare att anse

som

franslika utväxter och borde hellre få

namn

af nätformiga

upphöjda

^strimmor

eller fransar, ^till skillnad från _egentliga fållor.

Hos denna orm

_utgå från

de samma

utefterhela

tunntarmens

längd bladformigaflikar^{^}liksomhos

flere andra amphibier och ^{fiskar. Rudolphi kal-} lar äfven dessa _fälten,

Meckel

och

Rathke

kallar

dem

vilJi

^).

^)

Då

IluDOLPHi nekar Amphibier ^{och Fiskar villi, så} brukar han benämningen

Wahre

Zotten^ och anser de anförda franslika productionerne som en öfver- gångsform ^af plicae^{till villi.} Se Rudolphi Physiologie 2:dra Bandet, ^{2;dra afd.} § ^q6. Striden,

om Am-

I första början ^af larmen ^{äro dessa fransfli-} kar så tätt sittande och så stora, att bottnen

ej

syns, utan att de bortryckas; då _upptäcker

man

det

omnämda

nätet,

men maskorne

äro knappast

så stora,

som

omkretsen ^af ett hirskorn.

Längre

bakåt bJifva

maskorne

större samt fransflikarne

mera

smala och _glest sittande, ^{så att}

maskorne

synas.

Under

det

maskorne

sålunda allt jemt tilltaga ⁱ vidd bakåt, undergå ^äfven formerne ^af flikarne

ännu

tvenne _betydliga förändringar, af hvilka

den

ena

börjar ^{i fot} lo t.

bakom den

sistnämde,och

den

andra 3 fot fråu

denna

sedna- re och räcker till tunntarmens slut.

Dessa bildningar

kunna

således hänförasun- der _fyra hufvudformer, ^{af hvilka}

den

första till-

hör

den

_region af tarmen,

som

svarar

mot

duo-

denum. De

bestodo här af _blader,

som

voro

sma-

lare vid basen och breda

mot ändan med

tunna här och der dels urnupne, ^delsinskurne kanter

'*).

De

bredare ^af

dem hade

:2 lin. bredd.

Samt-

lige voro de _krusigthoprullade,^{så att} deras egent- liga figur ej

kunde

_sgs, utan att de särskilt ut- breddes.

Under den

andra

formen

voro de _föga län- gre

än

de _föregående

men _mycket

tunnare, smala samt _greniga

genom

^flere djupa inskärningar ⁱ kanten och äfven något hoprullade ^).

De

^sutto

alla så

glest, att nätgroparne syntes.

De

af tredje

formen

voro vida _längre

än

de föregående,

mycket

^{smala och nästan} jemnbreda.

phibier och fiskar hafva villi eller icke, är således

mera en strid

om

en större eller mindreutsträckning af benämningens tydning, än

om

den ifrågavarande bildningens ^tillvaro.

^) Tab. I fi. 4 ^och 4*.

=) Tab. I

fig. 5 och 5*.

De

^{voro äfven} _hoprullade ^{och liknade i detta}

tillstånd fina trådändar.

Då

de väl utbreddes, såg

man

midtåt en

tjockare

strimma

lik central- nerven på ^{ett smalt blad, och} kanterna voro yt- terst tunna. Medellängden ^var 4 ^liuier.

De

suto glesare än de _föregående

^).

De

^af _fjerde

formen

voro åter breda vid basen, af ^olika form och storlek, en dellancettli- ka, andra _tunglika o. s. v.

De

_utgingo till stör- sta delen från hörnen af

maskorne

och voro i

samma

förhållande _glest sittande,

som maskorne

voro stora,

samt hade

betydligare tjocklek

än de

föregående ^).

I

den

lilla blindtarmen och hela groftarmen är slemhinnan utan maskor, _glatt och mest _slät,

med smä

_glest ^sittande slemkörtlar och några

små

irreguliera skrynklor.

Denna

del af

tarmen

slutar,

som

_vanligt är hos _foglar och amphibier, ⁱ

en

_{bred, ringformig} bakåt stående _valvel,

som

skiljer

den

från

genito-urinair-hålan ^{ellercloaken.}

14

tum

från pylorus fanns åter på tarmens yttre sida en

mängd små

atheromatösa svulster af

samma

beskaffenhet,

som

de förut anförde.

På

^ett ställe

hade de

_{hopat sig} i en

klump

^stor

som

en _valnöt, der

den

egna omständigheten ^in-

träffat, att de

små

svulsterne Öppnat sig inåt i

en gemensam

gång, ^{så att} det hela liknade en

körtel, ungefärligen sådan

som

korskörteln hos Dicotyle torquatus.

Längre

^{bort i}

samma tarm hade

en tre

tum

lång pinne ^af en smal rörväxt genomborrat ^tar-

mens

_väggar.

Den

ena hälften af pinnen ^{satt fri} inuti tarmen, och

den

_andra,

som

genomträngt

«) Tab. I

fig. 6 och 6*.

^) Tab. I

fig. 7 och 7*.

väggen, var kringsliiten ⁱ en _skida,

som

bildat sig af cellväfven, och

denna

innehöll tillika en icke obetydlig qvantitet af det

ofvannämde

^kitt-

lika, atheromatösa ämnet.

I groftarmen fanns på ^inre hinnan flere grå- gula, sträfva och hårda incrustationer,

som

äfven voro _tydliga producter af ett

sjukligt tillstånd.

Både

i tunna och _grofva tarmen funnos de intestinalmaskar af ett eget species ascaris äfven-

som

af en alldeles egen ^art BothriocephaluSj ^öf- ver hvilka _jag förut haft äran

lemna

_ritningar^och

beskrifningar.

Tunntarmarne

innehöllo _föröfrigt ^blott nå- got slem uppblandadt

med

^ett svartaktigt

äm-

ne, hvilket äfven

utgjorde mesta delen

afdescy-

bala,

som

^{funnos i} groftarmen.

Det svartaktiga ämnet,

som

_utgjorde största delen af_scybala,liknade en deg^{af fm,}slemblandad,

slammad

svartmylla, samt var blandadt

med

hår, benskärfvor, gräs, blader och tänder,

som

lossnat från djurets egen

mun.

Pancreas _ligger vid början af

tunntarmen

och består af en

mängd ^små

^{ovala, platta,}

^mörk-

färgade ^{körtlar, stora} ungefärligen

som

en

tum- mes

_nagel, ^från hvilka

mer

än _sjuttio särskilta utförsgångar afgå. Dessa förena _sig helt nära tarmväggen ^{till ett} något

mindre

antal och öpp-

na

_sig ⁱ _{tarmen på}

samma

ställe

som

gallgångar- ne, ^{eller i}

tum

8 lin. från pylorus.

Gallor^anerne^:

Lefvern

^{3 fot} 3|

tum

_lång, största

bredden

tvärtöfver 2 t. io _lin; största tjockleken ^{11 lin.}

Till färgen var

den mörkbrun med

svarta, nät- for

miga

^{strimmor, emellan hvilka}

parenchymet

visar _sig såsom små,^tätt sittande, _ljusare ^fläckar.

Den

är i båda ändarne tvåklufven.

På

öfre ^si-

dan

_{går en grop} ^{frän ena ändans} klyfning ^till

den

andras; ⁱ

denna

_{grop ligger} vena cava.

På

undre sidan är en annan,

denna mot-

|

svarande, hvilken upptager ^gallkärlen och_port- ådern.

I bakre

ändan

^är _klyfningen ⁸

tum

_lång,

i

den

främre i

tum

i lin.

Lefvern

kan

sålunda anses vara afdelad i

en högre och en ^{venstre del,}

med

två främre och tvä Lakre ^flikar.

Den

_högra ^{främre fliken}

är 4- ^{^-^^} längre

än den

venstra och afsmalnar

småningon

^{framåt, så att den, ett} stycke från^sitt slut, är af

samma

_tjocklek

^som

^en _{igelkotts tagg,}

och

^slutar

med

en svinborsts _tjocklek.

De

^{bakre flikarne förenas dels af vena cava} och _portädern, ^{dels af} _gallgången ^och

den

cell- väf,

som

_omgifver blod- och gallkärlen.

Portådern _går framåt i nyss

nämde

_grop

utefter organets

undre

sida och _afger endast

min-

dre, korta, på ^sidorne afgående grenar,

som

från

stammen

directe sänka _sig in i parenchymet.

Stammen

^{afsmalnar framåt och}

upphör

^{vid främ-}

re

ändan

af lefvern.

På

baksidan af lefvern _ligger vena cava i

en bred fåra och upptager lefvervenerne ^directe ur parenchymet.

Från ömse

sidor

om denna

^få- ra _afgår en serös

membran, som

^{dels bildar lef-} verns egen beklädnad, ^{dels slår sig}

om

dess si-

dor, går ^till

undre

_{ytan och} ^slutar _sig ^{till cell-} väfven ⁱ portåder-fåran.

På

detta sätt blir hvar- dera sidohälften af lefvern innesluten ⁱ en egen serös capsel liksom hos Col. natrix.

Gallgångarne ^utgå ur lefvern på

samma

ställen,

som

_{portåderns grenar} ^insänka _sig,

^och

äro vid utgåendet ^{nästan afett}hufvudhårs finhet;

gömde

]

gömde

ⁱ cellväfveii, löpa de i

mänga

slingringar och omgångar, samt ^{ingå talrika} anastomoser ^sins emellan, ^{så att} de bilda ett glest oregelbundet nät af ^ett nästan oberäkneligt ^{antal grenar.}

De

flesta förena _sig i en större gång,

som

_ligger^be-

täckt af portåderstammen. Lefvergångens vä^^ ^är särdeles _tjock och _fast, diametern ^är vid bakre

ändan

af lefvern ¹₁ ^lin. Fr.

m. Denna

_{gång går,}

liksom hos flere andra ormar, långt bakåt, ^sä att

den

här från ^{slutet af lefvern till} trakten af gallblåsan var 3 fot, 5 tum.

Under

_{vägen upp-}

tager

den

flere långa ^finare grenar,

som komma

från ^Itjfverns bakre del. I granskapet ^af gallblå- san delar

den

_sig dels till

duodenum,

^{dels till}

nämda

^{blåsa. Afståndet från} delningsstället ^till ingångsstället ⁱ gallblåsan är

4

^{tum, 2 lin., till}

ingångsstället ⁱ

duodenum

i t., 10 lin. Således är gallgångarnes längd ^till gallblåsan 3fot,

9

^tum, 2 lin., ^till

duodenum

3 fot,

6

tum, ^{2 lin. Gall-} blåsan är _oval, bredare

mot

bottnen. Dess längd

4

tum, ^{1 lin.,} diametern

midtpå

^{i tum, 5 lin.}

Dess smalare

anda

är rundad, _ej tillspetsad, och öfvergår ⁱ sju från hvarandra ^skilda _utförsgån- gar,

h

vilka anastomosera mångfaldigt ^sins emel- lan,

genom

^{dels finare dels} gröfre anastomoser och sluta ⁱ tiogångar^,

som _Öppna

_sig ⁱ

duodenum.

När man

sorgfälligt praeparerar

dem

ⁱ

den

_sega

fasta cellväfven, ^{så att} hvarje gång ^{för sig blir} tydlig, ^likna de ett rikt plexus ^{af vener.}

Gallgångarne

öppna

^{sig i}

duodenum

_jemte depancreatiska gångarne ⁱ tum, 8 ^lin.från

py

^lo-

rus

genom

^{flera små, tätt} sittande hål i en ^liten fördjupning,

som

är omgifven ^af en _ganskaliten i^ingformig ^fåll.

Mjälten lyckades

mig

^likalitet

som Meckel

_*)

att finna. Enligt

denne Lerömde

anatorns

upp-

gift skulle

mjälten saknas hos

Python,

^{Boa, Co-} luber, Vipera, ^Crotalus, Naja, Typlilops,^Tortrix,

Amphisbaena

^;

deremot

har

han

funnit

den

hos

Angvis

^{och Gaecilia.}

Af

dessa ophidier har _jag

utom den

förevarande

Python

^{endast haft till-}

fälle att

närmare

undersöka Angvis

Eryx,

^Colu- Ler natrix och Vipera ^Lerus.

Hos

dessa trenne djurarter ^ligger, vid _hörjan af

den

_egentliga tar-

men,

^{eller straxt}

bakom

_pylorus, en _{platt, ljus-} färgad, ^halfklar, merendels _{trekantig pancreas,}

som genom

korta utforsgängar ^{sluter a\^ till} det ställe af tarmen, hvarest gallgångarne

öppna

sig.

Invid främre

ändan

af

denna

körtel ligger

en rund kropp

^{af fastare väfnad, mörkare färg och} ogenomskinligt

parenchym, som

är medelst cel- lulväf ^tätt förenad

med

_pancreas ^{och hos}_somliga

exemplar

insvept ⁱ dennes omgifvande ^{tela cel*}

lularis.

Den

saknar utförsgångar, ^är hos större snokar stor

som

en större ärt, hos

huggormar

^af ordinär storlek är

den

något mindre, och hos

den

lilla Angvis ^stor

som

en lins.

Hos

_Angvis ^är

den mest

skild från

pan-

creas, och har derföre snarast ^fästat

Anatomernes uppmärksamhet, samt

blifvit erkänd att vara mjälten.

Meckel

har en gång

anmärkt

^{en hten}

rund kropp

på ^{detta ställe} hos Coluber _Elaphis och Elaps ^{fulgidus, hvilken,}

som han

_säger,hade stör- sta likhet

med

_mjälten, ^och_tilläggerhärvid,^att

om

den

constant

förekommer,

^{så bör}

den

såsom_mjäl-

te anses.

^) System ^der Verglcichende Anatomie, ^{^iv} Th. Halle 1829. p. 371.

19

Jag kan ej annat än _tro, attdetta är

samma

organ, och att det vid

närmare

undersökningar finnes hos deflestaormar, kan

hända

träffas fram- deles äfvenen liten

mjälte hos

Python

^och

Boa

?

Den

constaterade regeln ^att mjälten hos däggdjuren och _foglarne är störst hos

dem, som

lefva i en _fuktig och oren luftkrets, gäller ej för ormarne,

som

hafva detta organ

mindre

utveck- ladt än de andra ordningarne ⁱ

samma

_class,och erinra

om

_organets fullkomliga saknad hos _släg- ten

Myxine

^och

Petromyzon

^{bland fiskarne.}

Respirations-or^anenie.

Larynx

^bildar ej någon ^{särskilt del af} luftstrupen utan _hestår,

med

_undantagaf tut- brosken (cartilagines arytaenoideas), af ofullstän- diga, hopväxta broskringar,

som

alldrafrämst helt och hållit

sammansmälta

i slutranden.

Den- na

rand är hel, snedt afskuren, _ej ^olik

den

tillskurna ändan af en skrifpenna;

den

slutar

under

^{till i} medellinien

med

en smal _sty-

let och ofVantill

med

ett kort rätvinkligt fram- stående hörn,

genom

^hvilket sjelfva Öppningen, när tutbroslen _borttagas, får en

hjertformig

om-

krets.

På

Öfre sidan af strupändan ^är en smal långsgående öppning ⁱ

broskstommen

,

som

är till- sluten af perichondrium och ^sträcker sighelt nä- ra det

nyssnämda

^hörnet; på

undre

sidan är äf-

ven

en öppning ⁱ brosket, hvilken äfven är till- sluten af en tunn

membran,

^och

bakom denna

ser

man

några svaga tvärstrimmor,

som _antyda

ringa afdelningar.

Tutbroskens form och storlek, när båda äro hoplagde^{, svarar}

emot

_strupensfrämre öppning, så att de hafva _tillhopa skapnaden ^{af ett} hjert- fortnigt blad,

som

är långsefter klufvet

midt

i

tu; rima _glottidis svarar

då mot

klyfningen.

20

Hvaitdera tiitJjrosket har en_tjockare rätkant,

som

vetter

mot

rima _glottidis, och en

S-formig,

som

är

genom

^{en fast cellväf förenad}

med

kanten af strupöppningen.

De

enda Larynxs-Musklerne ^äro fyra, muscidi arjtcenoidei. Ett _par,

som

_draga

tutbrosken frän hvarandra, ^{äro större} och star- kare; de _utgå från sidorne af strupens främsta del och sluta pä främre rörligaste

ändan

af det

motsvarande

tutbrosket.

De

tvenne tillslutan-

de

muskleina _ligga utefter tutbroskens raka rand, betäcka största delen af deras öfre sida,

samt

sluta pä ^öfre och medlerstadelen af

strupkanten.

När

de

sammandraga

sig^, blir

den

vinkeln_,

som de

formera sins emellan, spetsigare,

hvarigenom de motsvarande

raka ränderneaf tutbrosken när-

mas

till hvarandra.

Den

^{del af}

munnens

inre hinna,

som

bekläder _glottis, är

mycket

vid, tjock och fast.

I främre delen af luftröret äro broskrin- garne ^{baktill slutna,} ehuru de ⁱ tillslutnings- linien äro

mycket

^{tunna; äfvenledes äro de}

på Ömse

sidor

med

hvarandra hopväxte ring vid ring.

En

del voro ofullständigt benvandlade.

Tillslutningen ^blir längre bakåt ofullständiga- re

genom

^flere

små

utringningar,

men

efter slutet af första

fjerdedelen ^tillsluta ringarne sig ej

mera

utan förenas af ett

muskellager, hvars fibrer

gå^{i skef} rigtning, och korsahvarandra un- gefärligen ⁱ räta vinklar.

Den

del af slemhinnan,

som

svarar

mot

_{ringarnes öppning, är}

tjockare,

mera

elastisk och _krusigt

randad med

_skeft,bakåt gående ^fåror,

som

_{utgå från}

begge^sidor och

mö-

tas i

spetsiga vinklar. I bakre

ändan

^af luftrö- ret är

början ^till en delning ^{i två} grenar, hvil- ka

öppna

sig en åt hvardera lungsäcken. Dessa äro endast rudimentära, på yttre sidan alldeles öppna, ^{liksom afskurne skeft öfver} _ringarne, ^så

21 att (le endast liafva en kort väggoch nAgra ^lialf- lingar på ^{inre sidan.}

Den

_{högra öppningen} är betydligt ^större än

den

venstra.

Luftrörets hela längd ^är 3 fot, 8 tum.

Högra

lungan ^är

6

fot ochi

tum

_;

den

ven- stra 3 fot, 8

tum

_läng.

Båda

_lungorne äro smala, _aflänga och in-

bäddade

_på alla sidor i cellväf, samt sträcka _sig endast

med

en _ganska kort

ända framom

luft- rörs-Öppningarne.

Väggarne

^af lungorne ^äro

med

_undantag ^af

bakre ändarne besatte

med

luftcelluler, och desse äroskilde i vissa

afdelningarsvarande

mot

de

små

lober i

däggdjurs-lungor,

som

_synaspådessasyta liksom rutor.

Från

kanterne af de rudimentära bronchial- grenarne utgår på ^{inre sidanett nätaf finabrosk,} hvars maskor äro 2 å 3 lin. breda, mest fem- kantiga.

Dessa hroskmaskor bilda

mgången

^ellerkan-

ten af

hvarje cellul-afdelningochäro sålundaana- loga

med

mynningsringarneⁱdäggdjurens ^bronchi-

er. I hörnen af maskorne äro

små

hvita brosk- knutor, ^{till storleken}

som

senapskorn. Hvarje

grupp

^eller afdelning af luftcellulerne är

genom

tunna

membranösa

dissepimenter ^afskilde från de närliggande.

När man

ser in i öppningarne,

som nämde

broskmaskor bilda, synas ^åter en

mängd ^mindre

dissepimenteroch öppningar,

som

återigen innehålla

ännu

mindre. Dessa leda till

de _egentliga luftcellulerne och motsvara på ^sitt

sätt de finaste

luflrörsgrenarne hos däggdjuren.

Äfven dessa äro alldeles afskilde från cle kring- liggande^{, så att} här liksom hos de däggande dju- ren luftrören och cellulerne alla

öppna

^{sig åt de}