Pre-, peri- och
postoperativ omvårdnad
Operation
Akut eller planerad
Eftervård på sjukhus eller poliklinisk
Öppen eller laparoskopisk
Detta har betydelse för vilken narkos/bedövning som väljs samt hur den
pre- och postoperativa vården ser ut.
Anestesi
Anestesi (narkos och bedövning) är potentiellt livsfarligt.
Den tyngsta riskfaktorn för dödsfall i samband med anestesi är patientens tillstånd före anestesin. Detta är viktigare än både det kirurgiska ingreppet och typen av anestesi.
PREOPERATIV BEDÖMNING
Görs av narkosläkare före operationen.
Syftar till att ta reda på patientens hälsotillstånd samt planera
narkos/bedövning och postoperativ vård.
Beroende av patientens tillstånd samt typen av ingrepp tas beslut om vilken anestesiform som passar bäst.
Preoperativ bedömning
Tidigare erfarenheter av anestesier och ev. komplikationer.
Hälsotillstånd, aktuell medicinering.
Cirkulation: EKG på alla över 65 år eller misstanke om hjärtsjd. Blodtryck och puls.
Andning: lungfunktion.
Luftvägar: anatomiska avvikelser, ex inskränkt nackrörlighet, dålig gapförmåga
Laboratorieprover preoperativt
Blodgruppering tas på alla patienter och även bastest på de allra flesta.
I övrigt riktad provtagning beroende på typ av ingrepp samt patientens
hälsotillstånd.
De vanligast blodproven som tas är blodstatus och Na/K.
Förberedelser inför operation
För att undvika aspiration av magsäcksinnehåll ska patienten vara fastande.
Patienten ska tvätta hår och kropp med hudrengöringsmedel innehållande klorhexidin.
Läppstift och nagellack ska avlägsnas.
Håravkortning omkring operationsområdet med sax. Undvik rakhyvel!
Operationsområdet ska vara märkt av operatör:
ex höger ben ska ha en tydligt markerad pil.
Kissa före operationsstart
KAD i vissa fall, ex collumfraktur, höftprotes
Förberedelser inför operation
Patienten ska ha ID-band.
Sängen ska vara renbäddad och märkt med patientens namn.
Personliga tillhörigheter lämnas på vårdavdelningen. Glasögon och lösa tänder bibehålls om patienten önskar.
Generell anestesi
Sövning
Ofta en kombination av läkemedel som ger medvetslöshet, smärtlindring och muskelavslappning.
Andning och cirkulation påverkas ofta negativt av anestesi, vilket kräver noggrann övervakning under hela operationen.
Andning
Andningen understöds under operationen med konstgjord andning via ett
andningssystem som kopplas till en respirator.
Generell anestesi
Viktigt att patienten ligger i en skön ställning under operationen och att inget klämmer eller skadar patienten.
Under anestesi sjunker
kroppstemperaturen. Det är därför viktigt att patienten hålls varm med ex filtar, bairhugger.
När operationen är klar avslutas tillförsel av narkosmedel.
Patienten börjar så småningom andas spontant.
Regional anestesi
Ytanestesi = lokalanestesimedlet appliceras lokalt direkt på hud eller slemhinna. Ex. Emla- kräm vid nålstick, gel vid kateterisering.
Infiltrationsanestesi = lokalanestesimedlet injiceras i anslutning till den vävnad som ska bedövas. Ex tandläkarbedövning, borttagande av naevus, bedöva sårkanter vid större kirurgi.
Perifer nervblockad = bedövning av nervplexa, ex bedövning av armflätan.
Central nervblockad = ryggbedövning
Central nervblockad
Vid ingrepp i buken och nedre delen av kroppen.
Spinal anestesi
Epidural anestesi
Kontraindikation: koagulationsstörningar, infektion eller tatuering i insticksområdet
Spinal anestesi
Lokalanestesimedlet ges spinalt, dvs i
subarachnoidalrummet.
Enbart för ingrepp på nedre kroppshalvan.
Begränsad till nivåer L2- S1 för att undvika mekanisk skada på ryggmärgen.
Oftast endosinjektion
Duration ca 1-4 timmar.
Epidural anestesi
Lokalanestesimedel tillförs genom en tunn kateter med spetsen placerad i
epiduralrummet.
Kan ges som engångsdos, men vanligast som kontinuerlig infusion.
Används mest som postoperativ
smärtlindring, eller som smärtlindring vid trauma, ex revbensfrakturer.
Postoperativ övervakning
Under de första timmarna efter
operationen kräver patienten kontinuerlig övervakning på uppvakningsavdelning.
Tidiga postoperativa komplikationer är smärta, illamående, blödning,
cirkulationspåverkan och andningsdepression.
I senare stadier kan sårinfektion, djup ventrombos och övriga
sänglägeskomplikationer uppkomma.
Kontroller postoperativt
Välbefinnande: vakenhet, smärta, illamående, kräkningar och oro.
Andning: andningsrörelser och frekvens, saturation, syrgas, andningsgymnastik
Cirkulation: puls, blodtryck, Hb, blödningar, temperatur.
Elimination: urinproduktion, förmåga att tömma urinblåsan, mage igång,
sårdränage
Kontroller postoperativt forts.
Nutrition: illamående, kräkningar, näringsdropp, kost.
Hud: operationsområde (sår, blödning), trycksår.
Aktivitet: postoperativa förhållningsregler, tidig mobilisering
Smärta: smärtlindring, regelbunden skattning av smärtintensitet med VAS- skala.
Skötsel postoperativa sår
Inspektera förband och omgivande hud regelbundet.
Låt förbandet sitta orört så länge som möjligt, minst en vecka, om det inte finns tecken på sårruptur, infektion eller blödning. Detta för att minska risken för att bakterier kommer in i såret.
Vid duschning ska förbandet täckas om det inte är ett förband som tål dusch.
Om det blöder igenom förbandet så är barriären bruten och förbandet tas bort, såret rengörs och nytt sterilt förband appliceras.
Observera att omläggning och rengöring görs med steril metod, dvs med sterila instrument, sterilt material och sterila vätskor (natriumklorid) med principen att arbeta från rent till orent.
Sårinfektion
Postoperativa sårinfektioner är en av de vanligaste typerna av vårdrelaterade infektioner.
Postoperativa sårinfektioner bör registreras och ingå i en löpande komplikationsregistrering (SOSFS 2011:9).
Symtom på sårinfektion är rodnad, svullnad, värmeökning, smärta, gult sårsekret och ev. feber.
Vid tecken på infektion ordineras sårodling av läkare.
Odlingen tas efter rengöring av såret och före ev.
antibiotika ges.
Odlingen tas alldeles innanför sårkanten eller djupt i sårets botten.
Dränage
Syftet med dränage är att säkerställa fri passage för blod och vätska från sår.
På så sätt avlastas inre suturer och risken för infektioner minskar.
Dränage
Aktivt dränage = vätskan sugs ut genom ett rör som är kopplat till en suganordning (antingen via sug i vägg eller undertryck i behållare).
Passivt dränage = vätskan rinner ut passivt genom ett rör (ofta samma typ av dränage, men utan sug).
Suturer
Olika typer av sår kräver olika suturtekniker och material beroende på var såren är
placerade på kroppen.
Det vanligast sättet är att sy enstaka suturer med icke resorberbar tråd.
Agraffer
Suturer kan också ersättas av agraffer, eller sk staples.
Suturtagning
Tidpunkt för suturtagning bestäms utifrån sårets lokalisation och hur stor hudsträckning området utsätts för.
När man ska avlägsna suturer måste man alltid inspektera såret och bedöma om det är lämpligt att ta suturerna utifrån hur väl såret är läkt.
Om såret glipar eller vätskar kan det innebära att vissa suturer måste sitta kvar längre.
I vissa fall kan man behöva låta suturerna sitta upp till tre veckor.
Det är opererande läkare som ordinerar tidpunkt för suturtagning.
Suturtagning - riktmärken
Kroppsområde Tid för suturtagning
Ansikte 5-7 dagar
Hals och bröstkorg 7-10 dagar Buk, rygg, ljumskar och lår 10-12 dagar Händer, fötter och underben 14-21 dagar
Suturtagningsteknik
Vid suturtagning används ren rutin.
Suturer tas med pincett och sax.
Agraffer tas med agrafftång.
Efter suturtagning förstärks ev. glipor i såret med s k strips.
