för Läroplan

?

Lgell

SKOLÖVERSTYRELSEN

Läroplan för grundskolan

Utbildningsförlaget Supplement

Planering

Kompletterande anvisq$|Dfr och kommentarer

o r <

PEC <

Förord

Läroplan för grundskolan består av en allmän del (del I) och en supplementdel (del II), båda utfärdade av SÖ enligt förordnande i Kungl Maj:ts brev den 29 maj 1969.

Supplementdelen innehåller kompletterande anvisningar, kommentarer och exempel till kursplanerna och till vissa avsnitt i allmänna anvisningar för skolans verksamhet. Av praktiska skäl är den uppdelad på häften, varierande i fråga om både omfång och karaktär.

SÖ avser att efter hand revidera och komplettera supplementdelen med hänsyn till erfarenheterna vid läroplanens tillämpning. SÖ är därför angelägen om att sådana erfarenheter på lämpligt sätt och efter hand förmedlas till SÖ.

Stockholm den 1 augusti 1969

Kungl Skolöverstyrelsen

Produktlon • 1969 Svenska Utbildnings­

förlaget Liber AB Redaktlon • Ulf Åkersten Formgivning • Paul Hllber

Teckningar • Ivan Harlin Producent • Rune Jarenfelt

Tryck • Bröderna Lagerström AB Stockholm 1969

Andra tryckningen

Innehåll Dagsschemat och arbetssättet 16

Motiv för ändringar i schemauppläggningen 17 1. SCHEMAEXEMPEL FÖR LÅG- OCH

MELLANSTADIET 18

AVDELNING 1 2. SCHEMAEXEMPEL FÖR HÖGSTADIET 20

SKOLAN SOM ARBETSPLATS 4 Förutsättningar 20

AVDELNING II Lokaler 20

KONFERENSER od 5 Arbetsorganisation 21

Rektor som arbetsledare 5 Samverkan svenska — orienteringsämnen 22

Elevmedverkan 6 Personal 23

Gemensamma aktiviteter 6 Fritt valt arbete 23

Kollegium, klasskonferens, ämneskonferens o d 6 Körsång, solosång och instrumentalmusik 23 Studieråd på högstadiet 7 Fördelning av orienteringsämnestid 24

Elevvårdskonferens 8 Elevernas val av tillvalsämne 24

Tid för klassföreståndaruppgifter 8 Organisationsplaner 24

Samarbet8nämnd 9 Kommentarer till schemaexemplet 24

Veckokonferens 10 AVDELNING VI

AVDELNING III SYNPUNKTER PA HÖGSTADIER AV ANNAN

SKOLARBETETS ORGANISATION 10 STORLEK 28

Planering 10 Förutsättningar 28

Schemaläggningen 11 Högstadium med fyra paralleller 29

Arbetspassens längd 12 Högstadium med tre paralleller 35 Raster, uppehåll och förflyttningar 12 Högstadium med två paralleller 36

Variation 12 Högstadium med en "parallell" 37

Ämnessamverkan 13 Högstadium med åtta paralleller 38

Arbetslag på högstadiet 13 AVDELNING VII

AVDELNING IV SCHEMAEXEMPEL, ORGANISATIONSPLANER,

RESURSTIDENS ANVÄNDNING 14 TJÄNSTEFÖRDELNINGSPLANER 41

Resurstimmarnas användning på låg- och mellan­ Schemaexempel med tidsmodulen 30 min 42

stadiet 14 Schemaexempel med tidsmodulen 20 min 48

Resurstimmarnas användning på högstadiet 14 Organisationsplaner 56

AVDELNING V Sammanställning av antalet lärartimmar på

SCHEMAEXEMPEL 16 grundskolans högstadium 62

Bestämmelser beträffande undervisningstiden per Tjänstefördelning 63

vecka, dag och lektion 16 Schemaexempel för högstadiet 66

Avdelning I

Skolan som arbetsplats

Resultatet av verksamheten i skolan är liksom på flertalet andra arbetsplatser beroende av en fortlö­

pande samverkan mellan människor. En god ge­

menskap och ett gott samarbete mellan dem som arbetar i skolan är en viktig förutsättning för att skolans mål skall förverkligas. Alla som arbetar i skolan, dvs skolledare, lärare, elever, skolsocial personal, vaktmästare, skolmåltidspersonal och an­

nan personal, har en eller flera roller i denna sam­

verkan.

En god samverkan ökar möjligheten inte endast för ett väl fungerande och resultatrikt skolarbete utan också till trivsel för alla. Den kan byggas un­

der och främjas på många olika sätt. Gemenskaps­

känslan kan stärkas under det dagliga arbetet, när man tillsammans diskuterar och utbyter åsikter, läser och lyssnar, tecknar och målar, sjunger och spelar, leker och idrottar, likaväl som under spe­

ciella stunder av fest och högtid. Den kan utveck­

las ytterligare exempelvis då lärare och elever dis­

kuterar och beslutar om undervisningens upplägg­

ning, urvalet av lärostoff och användningen av olika arbetssätt och läromedel. Känslan av samhörighet inom elevgruppen spelar en stor roll när eleven till­

ägnar sig sociala attityder och vanor, som ofta ut­

formas med ledning av kamraternas förväntningar.

Skolan skall också verka för att samverkan och gemenskap vidgas utanför de enskilda klasserna.

Möjligheterna härför är många: en klass kan be­

söka en annan, t ex för att se teater eller film, paral­

lellklasser kan samlas för att sjunga eller spela till­

sammans, olika klasser kan bjuda varandra till

"klassens timme", under friluftsverksamheten kan elever från olika årskurser ha gemensamma övning­

ar. Det är därvid särskilt viktigt att äldre och yngre i en skola får tillfälle att träffas och arbeta tillsam­

mans samt hjälpas åt så ofta detta är praktiskt och pedagogiskt möjligt.

För att denna strävan att skapa både samverkan och känsla av gemenskap i skolan skall bli fram­

gångsrik är det väsentligt, att eleverna där upplever trygghet och trivsel. En viktig förutsättning härför

är att arbetssättet tillgodoser elevernas behov av självverksamhet och att eleverna i arbetet möts med förtroende och känner sig uppskattade. Att få uppleva god gemenskap, att få gå upp i ett sam­

arbete med uppgifter som de förstår och accepte­

rar och att känna sig kunna göra en insats betyder mycket för dem likaväl som för vuxna. Arbetsupp­

gifter som avser t ex deras fritidsliv och trivseln i klassen eller skolan är det i många fall naturligt att överlåta på eleverna själva.

Det fordras i regel att mera uppmärksamhet äg­

nas frågor kring samhörighet och samarbete i de större skolenheterna än i de mindre. Påfrestningar­

na på eleverna blir särskilt påtagliga, när många samlas inom ett begränsat område. Anonymiteten i hopar och köer och den likriktning, som ofta kan sätta sin prägel på arbete och samvaro, påverkar ofta negativt ansvarskänsla och uppförande. Sär­

skilt i de större skolenheterna är det därför viktigt, att man låter eleverna bära sin del av ansvaret för hela skolans och för klassens gemensamma ange­

lägenheter. Denna delaktighet — och det gäller oavsett skolenhetens storlek — kan systematiskt tränas genom att eleverna redan under det första skolåret får uppdrag att sköta och ta ansvar för de­

lar av arbetet i klassen. Den vidareutvecklas i olika samarbetsorgan i skolan och i det fria föreningsli­

vet.

Denna elevcentrerade syn på verksamheten i skolan ställer självfallet krav på all dess personal.

Den måste sålunda ständigt vara beredd att låta eleverna vara med om att påverka samvaron och arbetet i skolan.

Det bör vara naturligt för varje elev att efter för­

måga och intresseinriktning delta i flertalet av sko­

lans aktiviteter. Det skall också vara naturligt för eleven att fråga och diskutera med alla inom sko­

lan, dvs inte bara med lärare och andra som elever­

na får en direkt kontakt med i undervisningen.

Självverksamhet hos eleven skall uppmuntras och ledas in på utvecklande banor, och detta bör ske med öppenhet och vilja att sätta sig in i elevernas upplevelser i omvärlden.

Kraven på samverkan i skolan gäller inte bara de direkta relationerna mellan skolans personal och eleverna. Samarbetet mellan de vuxna i skolan måste också fungera. Hänsyn, tolerans, samarbets­

vilja och solidaritet dem emellan är en förutsättning för att skolan skall lyckas med att göra dessa be­

grepp till realiteter bland eleverna.

Skolan måste vidare ha goda kontakter med för­

äldrarna, bl a för att få kännedom om elevens situa-

B

tion i dess helhet. Skolan bör därför hålla 8ig orien­

terad om elevens hem- och fritidsmiljö, och föräld­

rarna bör på olika sätt få tillfälle att ta aktiv del i skolans arbete. Kraven på föräldrakontakt gäller inte bara den skolsociala personalen, dvs skolläka- re, skolpsykolog, yrkesvalslärare, skolsköterska, kurator m fl, utan alla som har direkt kontakt med eleverna som individer.

Avdelning II Konferenser o d

Skolarbetets resultat är i stor utsträckning beroen­

de av ett samarbete mellan flera personer. Genom sammankomster med föräldrar och lokala myndig­

heter samt med personer, som på ett eller annat sätt har beröring med skolan och dess elever, sker en kontinuerlig samverkan med det omgivande samhället. Vid sammanträden med skolans perso­

nal samordnas och utvecklas den interna verksam­

heten liksom också vid olika slag av konferenser mellan lärare, mellan lärare och elever och mellan lärare och skolledare samt genom verksamhet un­

der planerings- och studiedagar.

Olika slag av konferenser är sålunda viktiga in­

slag i skolans inre arbete. De är nödvändiga bl a för aktualisering och samordning av elevvårdande uppgifter, för planering av samarbete med hem­

men, för överläggningar om studiernas uppläggning och kursernas innehåll samt för planering och sam­

ordning av undervisningen inom enskilda avdel­

ningar, inom samma eller angränsande årskurser och stadier, i enskilda ämnen och i ämnesgrupper.

Rektor som arbetsledare

För trivseln i skolan är rektors funktion som arbets­

ledare av största betydelse. Det gäller bl a sådana

uppgifter som att hålla kontakt och samråda med

olika personalkategorier, med elever och föräldrar,

C

att leda det konkreta pedagogiska arbetet och att ge de nyanställda en omedelbar och allsidig intro­

duktion i skolarbetet.

Elevmedverkan

Skolan måste inrikta sig på att göra eleverna del­

aktiga i utformningen av skolarbetet. Detta kan bl a ske genom olika former av elevrepresentation, men effekten i fråga hör mycket nära samman med med den totala pedagogiska situationen i skolan. Ett äkta elevansvar växer knappast fram i en skola där undervisningen i det hela karakteriseras av en auk­

toritärt präglad pedagogik. Endast där man lyckas skapa ett demokratiskt förhållande mellan skolleda­

re, lärare och elever finns de rätta förutsättningarna för ett sådant elevansvar. Både vuxna och barn föl­

jer där samma handlingsmönster: de tillämpar hell­

re i demokratisk ordning tillkomna konferens- och gruppbeslut än de anammar och effektuerar givna påbud och föreskrivna undervisningsmodeller. Det är därför angeläget att skolarbetet i det hela utfor­

mas så, att förutsättningarna för en god elevdemo­

krati efter hand byggs upp från det första lågstadie­

året till högstadiets sista årskurs.

Skolans allmänna trivsel och ordning främjas ge­

nom att eleverna själva får delta i vissa av skolans beslut och ges medansvar. En sådan medverkan kan gynnas genom ett aktivt och i demokratisk ordning tillkommet elevråd. Detta bör få resurser i form av lokaler och material, och dess arbete bör på olika sätt stimuleras och stödjas. På detta sätt underlättas bl a elevernas möjligheter att ta initiativ till och utöva olika förenings- och fritidsaktiviteter.

Det är vidare betydelsefullt att elevrepresentanter­

nas uppgifter och ansvarsområde på olika ålders­

stadier inom grundskolan diskuteras och precise­

ras. Skolan bör också känna ansvar för att elever­

na får en praktiskt inriktad information rörande or­

ganisations- och sammanträdesteknik.

Gemensamma aktiviteter

För att ge tillfälle till ökat samarbete och medverka till ökad samhörighet mellan elever i en klass eller i olika klasser i en skolenhet bör ordnas gemen­

samma arbeten och gemensamma samlingar. Sam­

verkan och samvaro med detta syfte kan beröra en, två eller flera klasser, hela årskurser eller alla elever i skolenheten. Dessa gemensamma aktivi-

A 6 | Konferenser od

teter bör varieras till form och innehåll.

Gemensamt arbete kan anordnas i klassen eller i skolan regelbundet, t ex varje vecka. Det kan även planeras in i skolarbetet mera regelbundet och an­

knyta till händelser och företeelser inom skolan el­

ler i samhället i övrigt.

För morgonsamlingar anslås enligt skolstadgan en viss tid för varje dag. Den anslagna tiden be­

höver inte tas i anspråk varje dag utan kan sam­

manföras till färre och längre gemenskapstillfällen under skolveckan. Den gemensamma planeringen av morgonsamlingarna är väsentlig. På en skola bör det finnas en kommitté eller nämnd för de ge­

mensamma morgonsamlingarnas planering, där lä­

rare av olika kategorier, klasslärare och lärare med olika ämnesinriktning samt elever bör vara repre­

senterade. Till övriga samlingar kan rektor också enligt skolstadgan samla eleverna för högtidlighål­

lande av minnesdag eller för annat särskilt ända­

mål.

Kollegium, klasskonferens, ämneskonferens o d Om kollegier, klasskonferenser, ämneskonferen­

ser och överläggningar beträffande frågor om er­

forderlig samordning av undervisning i olika äm­

nen lämnas föreskrifter i skolstadgan 7 kap.

Klasskonferensens uppgift är närmast att hand­

lägga frågor rörande en klass eller flera klasser, som undervisas gemensamt.

Ämneskonferensen på högstadiet och motsvaran­

de anordningar på låg- och mellanstadiet har bl a till uppgift att i anslutning till läroplanen närmare planera skolarbetet. Väsentliga delar av den mera översiktliga planeringen bör ske vid början av höst­

terminen och vårterminen och i slutet av läsåret. I det senare fallet bör arbetet exempelvis avse att sammanfatta resultat av den verksamhet som före­

kommit under läsåret för att tjäna som underlag för planering av kommande läsår och att inför detta ge förslag om schemauppläggning och studie­

planer samt planering av läromedels- och ma­

terialbehov. Vid planering i början av en termin bör förutom information och instruktion rörande skolar­

betet bl a följande kunna förekomma: systematisk genomgång av riktlinjer för undervisningen samt gällande huvudmoment och anvisningar, genom­

gång av och överläggningar om studieplaner och andra hjälpmedel för kursuppläggningen, invente­

ring och uppordning av böcker och andra lärome­

del för planerade kursavsnitt, planering av studie-

B

besök, exkursioner och friluftsverksamhet, samord­

ning av undervisningen i olika ämnen och i paral­

lellklasser, som behandlar samma kurser periodvis.

Behovet av väl genomtänkta, konkreta studiepla­

ner, både av allmän karaktär och med lokal an­

knytning, sammanhänger med kursplanernas upp­

byggnad och anvisningarnas innehåll och inrikt­

ning. Inom de ramar som anges där, finns utrymme för en betydande frihet i arbetet. Detta är en av förutsättningarna för att goda resultat skall uppnås i undervisningen och för en fortsatt utveckling av skolarbetet. Friheten är emellertid förenad med skyldighet att planmässigt ordna och bedriva un­

dervisningen inte endast inom ramen för en­

staka arbetspass utan också på längre sikt.

Dispositionsförslag till studieplaner och exem­

pel på ordnade sekvenser av lärostoff och verk­

samheter finns i anvisningar och kommentarer i läroplanen. Lokala studieplaner bör vid behov ut­

arbetas, varvid de nyss nämnda anvisningarna kan tjäna till ledning. I ämnen, där studier i den när­

maste omgivningen är det centrala eller utgör vä­

sentliga inslag, t ex hembygdskunskap, naturkun­

skap, biologi och samhällskunskap, måste studie­

planerna med nödvändighet ges lokal anknytning.

Alla studieplaner skall utgöra förslag, som tilläm­

pas allt efter föreliggande förhållanden. Lärarnas och lärarlagens aktiva planering av studierna i sam­

verkan med eleverna är viktigare än de färdiga stu­

dieplanerna.

Studieråd på högstadiet

Elevarbetet, individuellt eller i grupp, gör det ofta nödvändigt att gruppera eleverna på högstadiet i arbetsenheter om två eller flera klasser. Vid en skolenhet omfattande sex paralleller utgör tre klas­

ser en lämplig sådan enhet.

Då skolans arbete organiseras i större enheter än en klass, måste för varje sådan enhet en viss gemensam undervisningsplanering göras, och sam­

verkan mellan lärare, elever och föräldrar ständigt ske. För arbetsenheten inrättas därför lämpligen ett 8 k studieråd, i vilket en av de i enheten undervi­

sande lärarna utses till samordnare (Aec). Därut­

över deltar klassföreståndarna i berörda klasser samt representanter för lärare, elever och föräldrar.

Till studierådet kan även knytas en assistent med bl a vissa elevregistrerande och elevvårdande upp­

gifter.

C

Elevvårdskonferens

Samverkan i olika avseenden är nödvändig mellan alla som arbetar i skolan för elevernas bästa. Den är särskilt betydelsefull när elever av olika orsaker får svårigheter i skolarbetet. Vid den organiserade samverkan, som äger rum vid elevvårdskonferen­

sen, behandlas frågor som rör skolsvårigheter hos enskilda elever eller grupper av elever. I sådan konferens deltar rektor eller studierektor, klassfö­

reståndare, skolpsykolog, skolläkare, skolskö­

terska, skolkurator och yrkesvalslärare. Vid behov kallas annan personal inom och utom skolan. I kon­

ferensen kan vidare delta föräldrar och elever.

Elevvårdskonferenser bör hållas regelbundet och helst på bestämd tid varje eller varannan vecka.

Schemat bör läggas så, att berörda lärare kan del­

ta. Rektor eller den han utser kallar till konferens och bifogar föredragningslista dels till ordinarie deltagare i konferensen, dels till särskilt kallade eller adjungerade personer.

Vid elevvårdskonferens behandlas i huvudsak följande frågor: planering av elevvårdsarbetet;

överläggningar och eventuella beslut om utred­

ningar och därav föranledda åtgärder; kontinuerlig uppföljning av de vidtagna åtgärdernas resultat och fortsatt planering i anslutning därtill; planering av insatser i fråga om skolmiljön i förebyggande syfte.

Var och en av skolans personal kan ta upp till preliminär diskussion frågor som rör elev med sär­

skilda skolsvårigheter. Deltagarna i konferensen bör på förhand informeras om vilka elever som kommer att diskuteras. I vissa fall kan denna för­

beredande överläggning resultera i att speciella åtgärder vidtas inom klassens ram. I andra fall behandlas frågan i elevvårdskonferensen och be­

slut fattas om eventuell utredning och om de åtgär­

der som skall vidtas liksom om fördelningen av ifrågavarande arbetsuppgifter mellan deltagarna i konferensen.

Alla som medverkat i en utredning bör om möjligt föredra sin del vid elevvårdskonferensen. Genom att frågorna på detta sätt belyses från pedagogisk, medicinsk, psykologisk och social synpunkt ges goda möjligheter till en förutsättningslös diskussion och planering av erforderliga åtgärder. Hänsyn måste givetvis tas till befintliga behandlingsresur­

ser, men elevvårdskonferensen bör också arbeta för att anpassa skolans resurser efter det aktuella behovet, t ex av olika slag av specialundervisning.

Det är nödvändigt att eleven och elevens föräldrar snarast får en nyanserad och saklig information om

8 I Konferenser od

resultaten av utredningar och om planerade åtgär­

der.

Det är viktigt att i samråd med eleven och för­

äldrarna komma fram till lämpliga åtgärder. Verk­

ställandet av beslutade åtgärder fördelas på delta­

garna i elevvårdskonferensen allt efter deras kom­

petens och arbetsbelastning.

Minnesanteckningar om beslutade åtgärder bör föras bl a för att underlätta uppföljningsarbetet.

Vissa frågor rörande elever med akuta eller djup­

gående svårigheter diskuteras för uppföljande åt­

gärder med kortare tidsintervall, medan andras tas upp med längre intervall. Om en vidtagen åtgärd inte visar sig effektiv är det angeläget att man prövar en annan. Principen bör emellertid i regel vara den, att man börjar med att pröva mindre in­

gripande åtgärder. I elevvårdskonferensen medde­

las när insatta åtgärder förbättrat elevens situation, och överenskommelse träffas huruvida den konti­

nuerliga uppföljningen kan upphöra.

Vid elevvårdskonferensen bör ges utrymme även för överläggningar och beslut om förebyggande insatser. Det kan exempelvis gälla åtgärder och aktiviteter för att främja trivsel och omvårdnad om eleverna, för att förbättra lärares och annan perso­

nals arbetssituation och för att förbättra kontakt­

formerna mellan skolan och föräldrarna.

Eftersom många ömtåliga frågor behandlas i elev­

vårdskonferensen bör rektor vid konferensens bör­

jan alltid erinra om vikten av att skydda enskilda människors integritet. Även om flera befattningsha­

vare i elevvårdskonferensen inte har en juridiskt bindande tystnadsplikt åligger det var och en att iaktta diskretion med vad han erfarit.

Tid för klassföreståndaruppgifter

Klassföreståndarens möjligheter att ägna sig åt de enskilda eleverna i klassen bör på olika sätt stär­

kas. Detta kan ske bl a genom koncentrationsåt­

gärder i form av samverkan mellan olika ämnen på grundskolans högstadium.

Undervisningstiden under de 2—4 första veckor­

na av barnets första skolår bör genom gruppindel­

ning begränsas och successivt utökas, bl a så att övergången från hemmet till skolan underlättas för nybörjarna. Denna anordning gör det också möjligt att på ett tidigt stadium individualisera undervis­

ningen inom klassens ram. Härigenom kan man

även få ett säkrare underlag för uttagning av elev

till specialundervisning. Under denna tid kan det vara lämpligt att den eller de lärare som skall hand­

ha specialundervisningen biträder klassläraren i ny- börjarklasserna vid t ex eleviakttagelser, diagnosti- sering och individuell handledning.

Samma anordning med successiv ökning av un­

dervisningstiden under de 2—4 första veckorna av läsåret kan efter medgivande av SÖ få tillämpas försöksvis i årskurserna 4 och 7. Antalet vecko­

timmar under 2—4 veckor i början av skolåret mins­

kas då till lägst hälften i varje ämne. Lärarna får därigenom tillfälle att under de inledande veckorna på varje stadium möta eleverna i mindre grupper.

Det är viktigt att för skolarbetet värdefull infor­

mation utväxlas mellan avlämnande och mottagan­

de lärare, t ex då elever övergår från ett stadium till ett annat. Särskilt viktig blir sådan information inom högstadiet med dess ämneslärarsystem. Där­

vid bör samtliga lärarkategorier medverka, så att alla ämnen och verksamhetsformer får komma med vid bedömningen av elevens totalsituation.

Under elevernas första tid i skolan är det särskilt viktigt, att läraren skaffar sig så ingående informa­

tion som möjligt om varje enskild elevs utveck­

lingsnivå i olika avseenden och följer förändring­

arna i utvecklingen i syfte att anpassa undervis­

ningen därefter.

Information om barnets utveckling före skolstar­

ten får läraren i första hand genom föräldrarna. Det är vidare önskvärt, att informella kontakter äger rum mellan lågstadiets lärare och förskolans lärare för att underlätta elevernas övergång från förskolan till grundskolan. Detta kan exempelvis ske på det sättet, att förskolans lärare och elever inbjuds att besöka en lågstadieklass i arbete, delta i skolmål­

tiden, besöka skolsköterskans mottagning etc.

Ytterligare information bör kunna inhämtas vid de elevvårdskonferenser som hålls i slutet av nybör­

jarnas första månad i skolan.

Samarbetsnämnd

Frågor som berör flera intressegrupper inom sko­

lan kan finna sin lösning inom ramen för samarbets- nämndens verksamhet. Huvuddragen för dess orga­

nisation och funktion återfinns i skolstadgan med därtill hörande anvisningar.

Nämndens arbete måste syfta till att ge elever, lärare och övrig personal en positiv arbetsstiuation samt att förebygga uppkomsten av problem.

C

Skolledning Elevråd Elever Vecko

Elever Kollegium

konferens

Lärare Föräldrar

Veckokonferens

Genom kontinuerliga konferenser, t ex varje vecka, i vilka skolledning, yrkesvalslärare samt represen­

tanter för lärare och elever deltar, kan man vid större skolanläggningar snabbt informera om frågor rörande skolarbetet. Samtidigt får man vid dessa konferenser tillfälle till överläggningar kring viktiga skolfrågor. En sådan konferens kan t ex utformas på ovanstående sätt.

Avdelning III

Skolarbetets organisation

önskvärda förändringar i skolans inre arbete för­

svåras av schemats utläggning på traditionellt sätt i korta arbetspass om 40 minuter. Onödig tid åtgår till igångsättnings- och avslutningsmoment, förflytt­

ningar m m. Omkring de korta ofta återkommande rasterna uppstår ofta oro och disciplinsvårigheter.

Problem av detta slag löses visserligen inte endast genom en teknisk förändring av schemat, utan en större satsning på planering, samverkan i olika former och trivselfrämjande åtgärder än tidigare är nödvändig.

Ändringen av dagsschemat är befogad med hän­

syn till den nuvarande synen på inlärningsförlop­

pet, den motsvarande tillämpningen av bl a ett mera rörligt och laborativt arbetssätt och den nu allt rikligare tillgången på läromedel av olika slag.

Planering

Utgångspunkten för skolans

na

är klassen, dvs en grupp med maximalt 25 eller

30 elever. Viss typ av information, en introduktion till ett arbetsområde eller en sammanfattning kan emellertid ibland med fördel ske i en större elev­

grupp (storklass), medan experimentellt arbete och intervjuer kan fordra delklassgrupperingar. Då man önskar genomföra gruppsamtal mellan elever är grupperingar om 10—15 elever önskvärda, och då man vill att elever skall genomföra vissa arbeten i grupp, bör man sträva efter grupperingar på exem­

pelvis 3—5 elever.

Elevgrupperingen måste således vara flexibel och kunna varieras allt efter de växlande be­

hoven i skolarbetet. Organisationen i skolan får inte vara statisk. När man gör t ex en detaljpla­

nering av olika arbetsområden inom en årskurs, bör man samtidigt bestämma sig för ändamålsenliga elevgrupperingar. Detta kan ske, då man vet syftet med arbetet och vilka resurser man har att arbeta med (personal, lokaler, tid, läromedel).

All verksamhet i skolan är målbestämd och tids­

begränsad och måste därför vara planmässig.

Noggranna förberedelser underlättar väsentligt ar­

betet i skolan och är en viktig förutsättning för goda resultat. Detta förberedelsearbete förutsätter i sin tur, att skolledning och lärare äger sådan kän­

nedom om de mål och riktlinjer, som gäller för skolans verksamhet i det hela, att de mera i detalj kan precisera och utforma den del därav som be­

står av undervisningen i de olika ämnena.

Skolledningens planering av

undervisningen omfattar de inslag i undervisningen, som skall ingå i två eller flera ämnen på respektive stadium eller som fortlöpande skall beaktas på mera än ett sta­

dium. Den avser vidare den praktiska yrkesorien­

teringen, studiebesöksverksamheten, lägerskol­

verksamheten, resurstimmarnas användning och fritt valt arbete. Vid planeringen bör särskilt be­

aktas de svagpresterande och handikappade ele­

vernas problem. Skolledningens planering görs i samråd med berörda lärare och elever samt yrkes­

valslärare, skolläkare, skolsköterska, skolpsykolog och skolkurator.

B

Lärarnas planering av undervisningen på längre sikt, dvs för hela stadiet, läsåret, terminen eller andra perioder av varierande längd, bör bl a bestå i att lärarna tillsammans med eleverna skaffar sig överblick över stadiets och läsårets hela kursinne­

håll. Urvalet av lärostoff inom de ramar som hu­

vudmomenten föreskriver är en av de viktigaste för­

beredande åtgärderna. Detta urval måste grundas på ett mera i detalj angivet mål för ämnet eller hu­

vudmomentet i fråga. Ett lämpligt sätt att göra detta kan vara att redan i det inledande skedet noga tän­

ka igenom vilka resultat av undervisningen man se­

nare vill utvärdera och hur detta skall ske.

Beträffande övriga anvisningar för lärarnas pla­

nering av undervisningen på längre sikt se allmän­

na anvisningar om planering i allmän del (s 105).

En preliminär tidsplan, med tid inräknad även för repetitioner, prov, redovisningar m m, är till gagn för det fortsatta arbetet. Därvid bör observe­

ras, att skolstadgan inte lämnar utrymme för anord­

nande av skrivningar annat än på vederbörande ämnes egna timmar. Om längre tid i något enstaka fall skulle behövas, kan lektionsbyte dock ske med annan i klassen undervisande lärare.

Vid de dagliga förberedelserna måste läraren eller arbetslaget klargöra för sig, vart man syftar med varje arbetspass och vilka resultat som skall eftersträvas, vilket lärostoff som skall behandlas, hur arbetet bör bedrivas och vilka läromedel som bör utnyttjas. I detta sammanhang kan pekas på t ex betydelsen av att ordna skolarbetet så, att eleverna får möjlighet att ordentligt tränga in och fördjupa sig i en enda eller några få uppgifter utan att splittra intresset och engagemanget på allt­

för många uppgifter samtidigt. Den tid som för varje årskurs tilldelats de olika ämnena och ämnesgrup­

perna bör därför inte delas upp på alltför många arbetstillfällen och aktiviteter.

Schemaläggningen

Dags- och veckoschemats utformning har stor be­

tydelse när det gäller att realisera de mål läropla­

nen uppställer för skolans arbete. Möjligheterna att välja olika verksamhetsformer är också beroende av schemats utformning. Den tekniska utläggning­

en av de olika arbetspassen skall således spegla mål och verksamhetsformer.

Redan innan schemaplaneringen börjar måste man sålunda helt ha gjort klart för sig vilka under- visingsformer och arbetssätt man vill tillämpa,

C

så att önskade förändringar av skolans inre arbete kan påverka schemaarbetet. .

Att helt eliminera håltider på högstadiet torde vara svårt. I schemaläggningsarbetet skall dock he­

la tiden finnas en strävan att nedbringa håltider­

na till ett minimum. De håltider, som uppkommer bl a beroende på resurstimmarnas flexibla plane­

ring, bör man så långt möjligt fylla med menings­

full sysselsättning. Tiden kan t ex användas för fritt valt arbete, fritidsaktiviteter av olika slag etc.

All schemaläggning måste ta hänsyn till elevens totala situation i skolan. Genom bl a undervisning­

ens organisation i längre arbetspass, samlad un­

dervisning och periodläsning samt planering av vis­

sa ämnen för perioder på två eller tre veckor kan en lugn rytm i skoldagen och skolveckan åstad­

kommas.

Möjligheterna att uppnå samverkan mellan olika ämnen och att skapa utrymme för olika verksam­

hetsformer m m står i ett självklart och direkt sam­

band med schemaläggningsarbetet. Schemat bör utformas på ett sådant sätt, att det ger möjlighet till användning av olika organisatoriska modeller inom t ex orienteringsämnena.

Underlaget för arbetsenheten på högstadiet va­

rierar beroende på antalet paralleller: 2 eller 3 klasser. En stor del av undervisningen kan för des­

sa klasser samordnas, bl a genom parallelläggning av undervisningstiden i olika ämnen. Härigenom skapas en arbetssituation, som rätt upplagd med­

verkar till att åstadkomma en bättre samverkan mel­

lan olika ämnen och ämnesgrupper.

Arbetspassens längd

Några generella regler för fördelningen av under­

visningstiden på enskilda ämnen inom ett arbets­

pass kan inte ges, utan denna bör bestämmas ut­

ifrån den aktuella undervisningssituationen. Erfor­

derlig hänsyn skall givetvis tas till vederbörande ämnes karaktär och till de arbetssätt och läromedel som används. Följande riktlinjer kan dock tillämpas vid schemaläggningen.

Orienteringsämnen och estetisk-praktiska ämnen, tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi samt ak­

tiviteter inom fritt valt arbete bör få förhållandevis lång sammanhängande tid. Detsamma kan också gälla matematik, särskilt då man har tillgång till och kan utnyttja programmerat och laborativt material.

Eftersom ämnet svenska innehåller så många olika aktiviteter kan det ofta vara lämpligt att även för detta ämne anslå förhållandevis lång sammanhäng­

ande tid.

A

12 I Skolarbetets organisation

I årskurserna 3 och 4 bör undervisningen för engelska fördelas på fyra undervisningstillfällen varje vecka. I övriga årskurser bör lämpligen 40 eller 60 minuter anslås vid varje undervisningstill­

fälle. Användningen av ett varierat arbetssätt, vid vilket olika läromedel kommer till användning, kan dock göra det möjligt att under vissa arbetspass även undervisa längre tid i ett sträck i de moderna språken.

Beträffande gymnastikämnet, där av fysiologiska skäl skild undervisning för flickor och pojkar under vissa arbetspass kan bedömas nödvändig, upp­

kommer problem vid utläggningen i arbetsenheter om tre klasser på högstadiet. Kravet på lika många övningstillfällen per vecka och årskurs som det finns veckotimmar i ämnet bör tillgodoses på alla stadier. Exempel på hur schemat därvid kan utfor­

mas framgår av avdelning V.

Raster, uppehåll och förflyttningar

Skoldagens begynnelse- och sluttider utgör den ram inom vilken en rad aktiviteter av olika slag äger rum. Vid en organisation av skoldagen i längre arbetspass kan det vara lämpligt att förutom lunch­

rasten utlägga en längre rast såväl före som efter lunch. Dessa raster blir inte alltid gemensamma för alla elever. Även lunchrasten kan infalla olika för olika klasser och arbetsenheter. Den kan variera i tid från 40 till 60 minuter.

Organisationen av skoldagen med längre arbets­

pass medför i viss utsträckning, att förflyttningar och ämnesbyten måste ske under lektionstid. Vis­

telsen i korridorer, grupprum och specialsalar lik­

som omgrupperingar i klassrum utgör emellertid betydelsefulla pedagogiska situationer, som skall tillvaratas bl a för elevernas sociala fostran. För att åstadkomma minsta möjliga irritationsmoment för såväl elever som lärare bör dessa byten om möj­

ligt göras vid jämna hel- och halvtimmar. Längre förflyttningar till och från undervisningslokal räknas ingå i rast.

Lämpliga uppgifter för t ex skolans samarbets- nämnd eller elevråd kan vara att planera aktiviteter på rasterna och att organisera och driva en elevca­

feteria i matsalen.

Variation

Särskilt betydelsefullt i alla klasstyper på lågstadiet och mellanstadiet men även på högstadiet är att beakta elevernas behov av variation i skolarbetet.

Detta måste tillgodoses genom en planmässig kom-

bination av olika undervisningsformer och arbets­

sätt.

Variation i undervisningen kan också åstadkom­

mas genom att läromedel av olika slag utnyttjas och genom inslag av fortlöpande naturiakttagelser, studiebesök, musikinslag, kortare rörelsemoment, dagsaktuellt stoff m m. Ibland kan det vara naturligt att eleverna, enskilt eller i grupp, gör kortare up­

pehåll när ett avsnitt eller en arbetsuppgift slut­

förts.

Ämnessamverkan

Undervisningen bör planeras så, att lärostoff som hör samman i elevernas föreställningsvärld så långt möjligt hålls samman i skolarbetet. Den bör därför i stor utsträckning byggas upp kring stoffenheter i den form eleverna möter dem i det dagliga livet.

Lärostoff, som förekommer inom olika ämnen på samma stadium, kommer vid en sådan planering ofta att ingå i samma stoffenhet. Denna samordning av lärostoff från bl a olika orienteringsämnen avser att åstadkomma en mera enhetlig inlärningssitua­

tion för eleverna. Ett sådant syfte kan också upp­

nås genom att lärostoff inordnas i tidsmässigt kon­

centrerade ämnesbundna områden. Studierna inom en årskurs bör avse en bearbetning av sådana val­

da områden. Den del av t ex ämnet religionskun­

skap, som normalt kommer att läsas ämnesbundet även vid en utläggning av religionskunskap i sam­

verkan med orienteringsämnena, är huvudmomen­

tet bibelkunskap. När ämnesbunden undervisning ges, bör den ske i koncentrationsundervisningens form. Det betyder att utlagd tid för orienteringsäm­

nena (på högstadiet samhällsorienterande ämnen) disponeras för denna undervisning. Vid årskurs­

planeringen tillses att ämnena erhåller den tid som anges i timplanerna.

Befrielse från undervisning i ämnet religionskun­

skap enligt skollagens 27 § skall avse endast den ämnesbundna undervisningen. Samlad undervis­

ning, i vilken ämnet religionskunskap ingår, kan däremot ingen elev befrias från.

Arbetslag på högstadiet

De ökade kraven på skolan måste innebära, att man söker sig fram till rationellare lösningar än de nuvarande för att förverkliga skolans mål. Man måste ställa sig frågan om inte därvid de nuvarande resurserna kan utnyttjas bättre. I synnerhet gäller detta den kvalificerade arbetskraften. Lärarens of­

ta individuellt utförda planering behöver därvid

C

kompletteras av en aktiv samverkan med andra lä­

rare. Såväl planeringsarbetet som elevvården och möjligheterna att effektivt utnyttja de ständigt vid­

gade resurserna, bl a i form av läromedel, blir li­

dande på den isolerade arbetssituation i vilken da­

gens lärare i regel arbetar. Efter hand som skolans roll som informationsgivare minskar och informa- tionsgivningen i skolan dessutom delvis övertas av olika slags läromedel kommer lärarens funktioner att länkas över mot planering och handledning av elevernas självständiga studier. Samtliga dessa för­

ändringar talar för ett närmare samarbete mellan läraren och hans kolleger.

Arbetet leds således av en eller flera lärare, som tillsammans med elever och i förekommande fall assistenter, experter, biträden m fl utgör ett arbets­

lag, vilket i samråd väljer och planerar lärostoff och arbetsuppgifter, genomför arbetet, sammanfattar och diskuterar arbetsresultaten samt ställer dem i relation till företeelser i livet utanför skolan. An­

svaret för bl a detaljernas utformning åvilar den enskilde läraren, som härigenom får en viktig funktion vid planeringen.

Avdelning IV

Resurstidens användning

I timplanen tilldelas vissa ämnen ett antal överskju­

tande lärartimmar som kan användas på olika sätt.

Tidigare har de utnyttjats enbart för delning av klass i grupper, för att på så sätt underlätta en in­

dividualiserande undervisning och olika slag av särskilt handledningskrävande verksamheter. Det är nödvändigt, att olika vägar prövas i avsikt att utröna det med hänsyn till den totala pedagogiska effekten mest ändamålsenliga sättet att utnyttja dessa resurstimmar (rt). För att ge utrymme för en sådan prövning anges i timplanen endast en eko­

nomisk ram för utnyttjandet. Resurstimmarna utgör denna ekonomiska ram uttryckt i överskjutande an­

tal lärartimmar per vecka i respektive årskurs. Med resurstimme förstås således antalet veckotimmar för lärare som överstiger antalet veckotimmar för elever i ämne eller ämnesgrupp. Användningen av A 14 I Resurstidens användning

resurstimmarna beslutas av skolledare och lärare i samråd på sätt som bäst gagnar undervisningen i vederbörande klass eller tillvalsgrupp inom ramen för de föreskrifter som är meddelade i bestämmel­

serna i anslutning till timplaner.

Resurstimmarnas användning på låg- och mellanstadiet

överskjutande antal lärartimmar på låg- och mel­

lanstadiet kan användas för undervisning i mindre eller större grupper. I klasser av b- och B-typ kan de också disponeras för samverkande undervisning av två eller flera lärare. Vid undervisning i grupper skall gruppernas storlek och sammansättning av­

passas efter elevernas behov av individuell hand­

ledning och undervisningssituationens art samt un­

der hänsynstagande till omständigheter av betydel­

se för arbetsordningen, exempelvis skolskjutsar.

Gruppernas storlek bör således inte fixeras för längre tid. Det ankommer på vederbörande lärare att ordna eleverna i grupper.

Resurstimmarnas användning på högstadiet Det föreslagna arrangemanget med resurstimmar på högstadiet skapar relativt stor frihet för den en­

skilda skolan att utnyttja resurserna på lämpligas­

te sätt.

Den mest personalkrävande anordningen är den nu tillämpade, där undervisning normalt sker med högst 30 elever och där överskjutande lärartid an­

vänds för att dela klassen i två grupper. Men re­

surstimmarna på högstadiet — i svenska, oriente­

ringsämnen, slöjd, hemkunskap, finska och tillvals­

ämnen — får i viss utsträckning användas för annat än undervisning i grupp av en lärare, t ex undervisning i grupper av varierande storlek och undervisning med flera samverkande lärare, med­

verkan av annan personal och användande av lärar- ersättande läromedel. En mängd faktorer påverkar möjligheterna att på detta sätt utnyttja resurstim­

marna. Av avgörande betydelse är bl a den aktuella undervisningssituationen och tillgången på material och lokaler. Inom den ram som anges i timplanen skall dock skolledare och lärare i samråd planera användningen på sätt som bäst gagnar undervis­

ningen i vederbörande klass eller tillvalsämne. Inom den totala läsårsramen kan förekomma en eller fle­

ra av de angivna anordningarna.

Anordningen med resurstimmar tillåter således,

att man vid planeringen kan se till att resurstiden

utnyttjas på ett sätt som nära anpassas till under-

B

visningens syfte och elevernas varierande förut­

sättningar. Att använda expertmedverkan kan vara särskilt lämpligt när man vill tillvarata den informa­

tion, som olika yrkesföreträdare kan lämna, t ex brand-, polis- och sjukvårdspersonal. Då eleverna arbetar med stoff, som kräver stort inslag av expe­

rimentellt arbete, kan det vara ändamålsenligt, att eleverna utför detta i mindre grupper med hand­

ledning av lärare. Detta kan exempelvis motiveras av att man vill undvika vissa riskmoment. Det kan även vara nödvändigt på grund av begränsad till­

gång på läromedel. I andra fall kan laborationer i helklass vara att föredra. Användningen av resurs­

timmar som grupptimmar bör i regel inte låsas till bestämda tider på arbetsordningen utan helst be­

stämmas vid detaljplanering av, t ex det enskilda arbetsområdet.

Det kan vid skolledningens och lärarnas plane­

ring inför läsåret av hur resurstimmarna lämpligen bör användas visa sig ändamålsenligt att vissa upp­

gifter som hittills utförts av lärare i stället kommer att åvila annan personal, t ex assistenter, biträden eller experter.

Experter från ungdomsorganisationer och fack­

liga organisationer kan t ex tillföra undervisningen stimulerande material genom föreläsningar över specialämnen eller ge överblickande orienteringar.

De arbetsuppgifter, som lämpligen kan utföras av biträdespersonal, är bl a praktiska förberedelsear­

beten, handhavande av tekniska läromedel och ru- tingöromål av varierande slag.

Assistenter kan biträda i undervisningen även med vissa pedagogiska uppgifter. Användningen av denna personalkategori måste dock noga balanse­

ras mot behovet av fullt utbildad lärarpersonal. De arbetsuppgifter som kan åvila assistenter är bl a

att biträda vid undervisningen genom att sköta ru- tingöromål;

att utföra för- och efterarbeten i samband med un­

dervisningen;

att svara för ordningen på materialen i institutioner och ämnesrum under lärares ledning;

att ordna, förvara och distribuera arbetsmaterial;

att göra vissa beställningar och ev inköp av behöv­

liga läromedel efter samråd med lärare;

att kontrollera och bokföra elevernas arbetsuppgif­

ter;

att registrera elevaktiviteter och studieframsteg en­

ligt lärares anvisningar;

att handha teknisk apparatur, t ex AV-apparatur;

att övervaka eleverna vid självständigt arbete, grupparbete och diskussioner och därvid besvara enklare frågor;

att utföra enklare rättningsuppgifter, t ex av upp­

gifter utförda med ledning av programmerat ma­

terial;

att utarbeta åskådningsmaterial, t ex stordia, stenci- ler m m;

att handlägga enklare elevvårdande uppgifter, t ex hjälpa eleverna med praktiska problem, frånvaro­

kontroller samt

att biträda som sekreterare vid konferenser.

De här uppräknade arbetsuppgifterna kan vid större skolenheter fördelas på två eller flera assis­

tenter. Klassföreståndaren måste, när det gäller assistentens elevvårdande uppgifter, ständigt infor­

meras om de av assistenten gjorda iakttagelserna.

Eventuella åtgärder av mera genomgripande art bör alltid vidtas av läraren eller skolledningen.

Av det sammanlagda antalet resurstimmar i svenska, orienteringsämnen, slöjd, hemkunskap och tillvalsämnen skall enligt timplanebestämmelserna på högstadiet 80 procent inräknas i underlaget för ordinarie och icke ordinarie lärartjänster medan 20 procent får användas även för insatser av annan karaktär. Om det i en kommun inte är möjligt att be­

sätta alla tjänster i nyss nämnda ämnen, får mera än 20 procent av resurstimmarna användas för in­

satser av annan karaktär.

Av resurtimmarna får i varje årskurs användas högst 1 veckotimme i svenska, 1 veckotimme i sam­

hällsorienterande ämnen (Sk Hi Ge) och 2 vecko­

timmar i naturorienterande ämnen (Bi Ke Fy).

Resurstimmarna i hemkunskap, slöjd, ekonomi, konst och teknik disponeras om antalet elever i klass eller grupp är lägst 17. Detta innebär exem­

pelvis, att — om så anses fördelaktigt för schema­

läggningen och därmed för det totala resultatet av undervisningen i vederbörande klass — arbetet kan bedrivas i helklass under gemensam ledning av två lärare eller av lärare och annan personal.

I hemkunskap i årskurs 9 får dock endast 1

/

veckotimme för lärare fördubblas medan återstå­

ende

/

veckotimme avses för undervisning i barnkunskap i helklass. För ämnet maskinskriv­

ning har i årskurserna 8 och 9 anvisats enbart resurstid, vilken på lämpligt sätt bör anges på schemat. Då någon utökning av elevtiden ej av-

A 16 | Schemaexempel

ses, skall eleverna använda sig av denna tid på så sätt att de i maskinskrivningssalen kan utföra arbete ingående i annat ämne. Om en klass t ex har samhällsorienterande ämnen samtidigt som re­

surstimmar i maskinskrivning förekommer kan ele­

verna förlägga en del renskrivningsarbete till ma­

skinskrivningslokalen och få sakkunnig handled­

ning.

Om antalet elever i tillvalsgrupp för nybörjarun- dervisning i tyska eller franska eller för undervis­

ning i finska är lägst 21, får antalet veckotimmar för lärare ökas med 37.

Användningen av resurstimmarna måste bli fö­

remål för en mycket noggrann planering. Se avdel­

ning V schemaexempel.

Avdelning V Schemaexempel

Bestämmelser beträffande undervisningstiden per vecka, dag och lektion

Den dagliga undervisningen skall i regel om­

fatta högst sex lektioner för elever i årskurserna 1 och 2 samt högst åtta lektioner för övriga elever i grundskolan. Lektionernas längd är enligt tim­

planen 40 minuter. Detta är att betrakta som en tidsmodul, vilken i den utsträckning som bedöms lämpligt kan sammanläggas till längre arbetspass eller delas på kortare pass. Måttenheten för raster är 10 minuter. Måltidsrast kan omfatta (10+40 + 10

= ) 60 minuter. (Skolstadgan 5 kap 35—37§§ Kungl Maj:ts prop 1968: 64).

Dagsschemat och arbetssättet

Systemet med relativt korta lektioner, åtskilda av korta uppehåll för rekreation och utomhusvistelse, hör nära samman med den i skolan tidigare helt dominerande undervisningsformen. En huvudsakli­

gen verbal undervisning med lärarens genomgång

och förhör som de viktigaste momenten i en lektion

gjorde det tidigare nödvändigt att man tillämpade

korta arbetspass. Elevernas behov av rörelse

B

tillgodosågs mest under rasterna, i viss mån även under lektioner i övningsämnen och laborationer i läroämnen. I de förhållandevis små skolorna behöv­

de elevernas förflyttningar från klassrummet ut i det fria och därifrån in igen inte ta särskilt lång tid i anspråk, utan större delen av rasterna kunde verk­

ligen användas av eleverna i avsett syfte. De ofta förekommande korta rasterna var i äldre skolor nödvändiga för luftväxlingens skull.

Utvecklingen av skolans inre arbete har efter hand resulterat i åtskilliga förändringar i undervis­

ningsformer och arbetssätt, vilka bör beaktas vid dags- och veckoschemats' utformning. De viktigas-

tigaste av dessa förändringar är:

att en mångsidig elevaktivitet kännetecknar det nutida arbetet, vilket bl a betyder, att ett laborativt arbetssätt tillämpas i flertalet ämnen;

att lärarens huvuduppgifter nu är att organisera in­

lärningstillfällen och att fungera som handledare;

att en samlad eller samordnad undervisning efter­

strävas, vilket bl a betyder, att man ofta arbetar med större sammanhängande arbetsprojekt och att man söker åstadkomma samverkan mellan olika ämnen;

att studiebesök, exkursioner och utflykter förekom­

mer relativt regelbundet.

Lärare som praktiserar sådana arbetsformer har gjort den erfarenheten att arbetet försvåras, om man skall tillämpa ett traditionellt dagsschema och en traditionell planering av veckans arbete. I detta sammanhang bör framhållas att det på många korta arbetspass splittrade dagsschemat medför, att naturliga undervisningsenheter ofta blir sön- derstyckade, att samverkan mellan olika ämnen försvåras och att förhållandevis mycken tid åtgår för elevernas omställning till nytt arbete.

Motiv för ändringar i schemauppläggningen Några av motiveringarna för en schemaupplägg­

ning med längre sammanhängande arbetspass och färre men längre raster i grundskolan är följande:

1. genomförandet av önskvärda förändringar i sko­

lans inre arbete underlättas;

2. elevernas tid och krafter kan utnyttjas på ett mer rationellt sätt (färre igångsättningsmoment, avslut­

ningsmoment, förflyttningar);

C

3. oro och disciplinsvårigheter som ofta uppstår i samband med de korta rasterna i de stora skolorna undviks;

4. ett ändrat dagsschema är befogat med hänsyn till den nuvarande synen på inlärningsförloppet, den motsvarande tillämpningen av ett mera rörligt och laborativt arbetssätt och den nu allt rikligare till­

gången på läromedel av olika slag;

5. de förbättringar som skett i fråga om de hygie­

niska förhållandena i skolorna, t ex beträffande ventilation och värmereglering reducerar behovet av korta raster;

6. måltidsuppehållet bör i regel inte vara kortare än en timme (Sö:s handbok i skolhygien, andra upplagan, s 491 och Kungl Maj:ts prop 1968:64 s 25).

Det bör dock särskilt observeras att verksamhet med längre arbetspass förutsätter ett från hygie­

nisk synpunkt acceptabelt inomhusklimat. Meka­

nisk ventilation av klassrummen är synnerligen angelägen. Om sådan inte finns måste klassrum­

men regelbundet vädras under arbetspassen.

A

1. SCHEMAEXEMPEL FÖR LÅG- OCH MELLANSTADIET

Enligt de inledningsvis angivna bestämmelserna ut­

gör den totala undervisningstiden per vecka i en årskurs med exempelvis 35 veckotimmar (=35 lek­

tioner å 40 minuter) 1 400 minuter.

En nykonstruktion av en schemamodell med läng­

re sammanhängande arbetspass, åtskilda av ett färre antal men längre raster, bör göras så, att den lätt kan anpassas till olika lokala förhållanden och önskemål. Detta kan åstadkommas, om man bygger upp schemat kring en relativt liten tidsenhet, för­

slagsvis 30 minuter. En sådan tidsenhet benämns här period (P). Antalet perioder per vecka (vp) för årskurserna 1—6 av klasstyp a och A blir enligt nedanstående tabell.

Schemaexempel med tidsmodulen 30 minuter il­

lustreras på s 42—47.

Tidpunkterna för arbetspassens och rasternas början och slut bör bestämmas så, att skoldagen får en lugn arbetsrytm utan onödigt minuträknande.

Tidsenheten 30 minuter per modul har visat sig lämplig på låg- och mellanstadierna.

De fysiologiska krav som ställs på ämnet gym­

nastik gör det nödvändigt att gymnastiklektionerna

Ä m n e

1 2 3 4 5 6

Ä m n e Antal vp Antal vp Antal vp Antal vp Antal vp Antal vp Ä m n e

E L E L E L E L E L E L

Svenska 12 20 15 18 12 13 12 13 11 11 12 12

Matematik 5 9 5 8 6 8 6 6 7 7 7 7

Engelska 3 3 3 3 5 7 5 7

Musik 1 1 2 2 3 3 3 3 2 2 2 2

Teckning 2 2 3 3 3 3

Slöjd 3 4 4 4

Gymnastik

2 2 3 3 4 4 4 4 4 4 4 4

Orienterings­

ämnen 7 8 7 9 9 9 11 11 11 11 10 10

Summa 27 40 32 40 40 45 47 47

* Lektionstimmar om 40 minuter i schemaexemplen för låg- och mellanstadiet s 42—47.

18 | Schemaexempel. Låg- och mellanstadiet

sprids ut som enstaka lektioner över hela veckan och inte slås samman till längre och mindre ofta återkommande arbetspass. För att den effektiva undervisningstiden inte i onödan skall ^duceras genom att tas i anspråk för omklädnad jh dusch bör tillräckligt lång rast eller raster placeras intill gymnastiklektionen och utnyttjas för detta ändamål.

Detta innebär att för att få t ex tre undervisnings­

tillfällen i gymnastik per vecka kan man anslå 40 minuter vid varje tillfälle följd av t ex en 20 minu­

ters rast eller med en 10 minuters rast före och en 10 minuters rast efter. Utrymmen för sådana raster har lämnats i schemaexemplen för klasstyp a och A.

Genom att tidsenheten 30 minuter per modul av­

viker från stadgans 40-minutersmodul, framtvingas ofta en mera genomtänkt pedagogisk planering av skolarbetet. Stadgans 40-minuterslektioner kan lätt slås samman i längre pass på schemat utan att det behöver ge anledning till en lika grundlig planering.

De organisatoriska fördelarna med 40- och 20-mi- nutersmodulerna är dels en bättre överensstäm­

melse med nuvarande timplaner, ämne för ämne och årskurs för årskurs, dels administrativa lätt­

nader vid tjänstefördelning och löneberäkningar.

Schemaexempel med tidsmodulen 20 minuter il­

lustreras på s 48—55.

I exempel för klasstyp b och B på s 50—55 har antytts möjligheter till samverkan mellan svenska och orienteringsämnen, samt vilken eller vilka års­

kurser som lämpligen bör få direkt handledning av läraren. Detta markeras med pilar i schemat på så sätt att om pilen är riktad åt vänster («-) avses direkt handledning för den lägre årskursen och om den är riktad åt höger (-*) direkt handledning för den högre årskursen. Understrykning markerar ämne eller grupp med direkt handledning av lärare.

En förutsättning för att läraren skall kunna ägna sig åt direkt handledning av en grupp är dock, att upp­

gifterna för de andra gruppernas självständiga ar­

bete är väl planlagda.

Då resurstimmarna skall utnyttjas för klasslära­

rens undervisning i grupp kan detta lämpligen ord­

nas så, att arbetspasset på morgonen under den tid gruppundervisning pågår för den ena gruppen un­

der två eller fyra dagar förlängs med 20 minuter.

Denna grupp får sedan motsvarande ledighet i början av första arbetspasset under eftermiddagen.

Beträffande planeringen och genomförandet av

skolarbetet inom längre arbetspass under ovan

nämnda förutsättningar kan i detta sammanhang en-