"Det är ett hyfsat viktigt arbete vi har!: En kvalitativ studie av 1985 samt 2010 års skollag med fokus på rektorsrollen

  Rapport nr:

2011ht4959

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier.

Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp.

”Det är ett hyfsat viktigt ansvar vi har!”

- En kvalitativ studie av 1985 och 2010 års skollag med fokus på rektorsrollen

Författare: Katarina Falkeborn

Handledare

Pia Skott

Examinator

Ylva Bergström

Sammanfattning

Detta examensarbete syftar till att beskriva 1985 samt 2010 års skollag och vad

kommunala rektorer anser om den nya skollagen. Utgångspunkten har var varit att utifrån en kvalitativ textanalys redogöra för de båda lagtexternas explicita rektorsregleringar samt, utifrån en enkätstudie, undersöka rektorernas uppfattningar om hur den nya lagens regleringar kan komma att påverka deras uppdrag.

Lagtexterna skiljer sig åt beaktansvärt. Från att endast benämna rektor som skolans ledare och som ansvarig för skolverksamhetens utveckling, till ramar där rektors ansvar och befogenheter i detalj tydligt framhävs. Utifrån en läroplansteoretisk ansats analyseras förändringarna i den nya lagen. Resultaten visar att staten detaljstyr rektor i större mån i den nya skollagen. Rektors handlingsutrymme kan därmed upplevas mer begränsat än i 1985 års skollag. Enkätsvaren visar tudelade åsikter där resonemang om kommun, stat, ansvarsfördelning samt det pedagogiska ledarskapet förs.

Nyckelord: Utbildningspolitik, rektor, kvalitativ textanalys, enkät, skollag.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.   Inledning  ...  4  

2.   Bakgrund  ...  5  

2.1 Skolans styrning – från centralisering till decentralisering  ...  5  

2.2 Rektorsrollen i den decentraliserade skolan  ...  6  

2.3 Den nya skollagen (2010:800) - en övergripande bild av reformen  ...  7  

2.4 Skolverkets stöd för implementering av skolreformer  ...  8  

3. Tidigare forskning  ...  10  

4. Teoretiska utgångspunkter  ...  12  

4.1 Läroplansteori  ...  12  

4.2 Arenor för skolans styrning  ...  13  

4.3 Förhållandet mellan läroplan och arenor för skolans styrning  ...  14  

4.4 Juridiska, ideologiska och ekonomiska aspekter av skolans styrning  ...  14  

4.5 Pedagogiskt ledarskap  ...  15  

5.   Syfte och frågeställningar  ...  16  

6.   Metod  ...  17  

6.1   Metodval och avgränsning  ...  17  

6.2 Urval  ...  18  

6.3 Etiska överväganden  ...  19  

6.4 Reflektioner över metoden  ...  19  

7. Resultat och analys  ...  20  

7.1 Formuleringsarenan - 1985 samt 2010 års skollag  ...  20  

7.2 Realiseringsarenan - rektorers uppfattningar om den nya skollagen  ...  24  

8.   Diskussion  ...  28  

9. Konklusion  ...  31  

10. Referenser  ...  32  

Bilaga 1  ...  34  

1. Inledning

Skollagen (SFS 2010:800) är en av Sveriges mest omfattande lagar och gäller all form av utbildning; från förskola till vuxenutbildning. Den nya skollagen trädde i kraft den 1 juli 2011 och utgör enligt regeringen ”basen för kunskap, valfrihet och trygghet”.

Lagen förklaras vara anpassad och moderniserad för att passa in i en mål- och resultatstyrd verksamhet. På ett tydligt sätt skall den spegla ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och på liknande sätt de uppgifter olika beslutsfattare skall ha i ett decentraliserat system.

Att man från statligt håll valde att genomföra reformen motiverades med att den gamla skollagen från 1985 ansågs vara omodern. Ett huvudargument var att skolan genomgått stora förändringar, inte minst inom styrsystemet. Skolan har gått från att vara statligt detaljstyrd till en mål- och resultatstyrd verksamhet där kommuner samt andra huvudmän idag bär det betydelsefulla ansvaret för genomförandepraktiken.

I Utmaningar för skolan – den nya skollagen och de nya reformerna som Skolverket publicerat framgår att en av de viktiga förändringarna i skollagen avser Sveriges rektorer.

I den nya skollagen skall rektorn besluta i fler frågor, leda och samordna det pedagogiska arbetet samt verka för att den interna utbildningen som bedrivs ute i Sveriges skolor utvecklas.

Rektorn har i uppdrag att besluta om sin enhets inre organisation, om eventuell

stödundervisning för elever, skolans kontakter med arbetslivet samt kontakter med det omgivande samhället. I skollagen regleras även de rektorer som efter den 15 mars 2010 anställts/anställs inom skolans verksamhet skall genomgå en befattningsutbildning.

Vid införandet av den nya skollagen bestämdes också att Skolverket under åren 2010 – 2012 skulle ansvara för att förtydliga reformen.

Som ett led i detta höll Skolverket under hösten 2010 nationella informationskonferenser för landets rektorer. Under dessa

konferenser behandlades de delar av skollagen som är direkt kopplade till rektorns ansvar.

Varje kommun beslutade huruvida man ansåg om deras rektorer skulle medverka eller ej.

Denna studie inriktas på de förändringar som tillskrivits rektor i den nya skollagen samt vad rektorer som medverkat i Skolverkets nationella implementeringsprocess anser om 2010 års skollag.

1Regeringens proposition 2009/10:165.

2 Ibid.

3Ibid.

4Skolverket: Utmaningar för skolan – den nya skollagen och de nya reformerna. Skolverket, 2010, s. 4.

5Ibid.

6 Ibid.

2. Bakgrund

I följande avsnitt ges en kortfattad historisk bakgrund till den nya skollagen. Vidare beskrivs rektorns roll i en decentraliserad skola, en övergripande bild av de förändringar som gjorts i skollagen samt Skolverkets insatser för implementeringsarbetet.

2.1 Skolans styrning – från centralisering till decentralisering

Under 1970-talet började den statliga styrningen av skolan ifrågasättas och argument för att flytta skolans styrning till kommunal nivå synliggjordes.

Denna tid präglades starkt av decentraliseringstankar och ett lokalt inflytande sågs som positivt i många hänseenden.

De som besluten berör skulle själva vara med och påverka och man menade därav att centralstyrning av kommunala verksamheter var odemokratiska tillvägagångssätt.

Jämlikhetsbegreppet hade länge genomsyrat den politiska retoriken om skolan. I den centralt styrda skolan skulle alla elever ges lika förutsättningar och skolorna skulle ha liknande organisation, resurstilldelning och samma innehåll oavsett kommun och geografiskt läge. Nu uppmuntrade man istället olikhet. ”En likvärdig utbildning” skulle syfta till att utbildningsväsendet tog hänsyn till individers olikheter och skulle därför organiseras utifrån respekt för individers olika behov och intresse.

I en regeringsproposition från 1981 fastställdes dessa tankar. Förslaget gick ut på att riksdag och regering skulle ansvara för en övergripande politisk styrning av skolan.

Myndigheten Skolöverstyrelsen skulle har ansvar för planering och nationell utvärdering medan regionala skolmyndigheter, länsskolnämnderna, skulle ansvara för stöd till lokal skolutveckling. Kommunerna tillskrevs ansvaret för det praktiska genomförandet och dess utveckling.

Staten skulle ta ansvar över nationella mål och riktlinjer, ge finansiellt stöd och utvärdera skolans måluppfyllelse medan kommuner stod för lokaler, utrustning, läromedel och personal. Skolan skulle gå från en regelstyrd organisation till en mål- och resultatstyrd verksamhet.

De nya skolreformerna kom att realiseras under 1990-talet. Dessa förändringar

innebar en stor, omfattande förändring av skolans organisation, både nationellt och lokalt.

På nationell nivå väcktes debatt då samtida skolminister Göran Persson beslutade att lägga ned Skolöverstyrelsen. Man anklagade Skolöverstyrelsen för många av de problem som den centralt styrda skolan hade haft.

Istället skulle två nya myndigheter tillsättas:

Skolverket och Statens institut för handikappfrågor i skolan. Skolverket blev ansvarigt för nationell uppföljning och utvärdering och aktörer på lokal nivå ombads kontakta

myndigheten om hur de skulle tolka sitt uppdrag. Över tid har Skolverkets uppdrag och roll förändrats och idag skall myndigheten verka för att riksdagens och regeringens nationellt uppställda mål verkställs i Sveriges skolor.

Inom kommunen var och är det idag kommunfullmäktige samt kommunstyrelsen som är de högst beslutande politiska organen. Ansvaret för det offentliga skolväsendet inom kommunerna ligger dock på den eller de nämnder som har ett stort ansvar inom den                                                                                                                

7Ulf P. Lundgren: ”Ramfaktorteori och praktisk utbildningsplanering”, Pedagogisk forskning i Sverige nr 1, 1999, Malmö: Gleerup, s. 31 – 41.

8Ann Quennerstedt. ”Kommunens ansvar och inflytande på skolområdet”, i J. Pierre (red.): Skolan som politisk organisation. Malmö: Gleerups, 2007, s. 51

9Ibid., s. 54.

10Bo Lindensjö & Ulf P. Lundgren: Utbildningsreformer och politisk styrning. Stockholm: HLS Förlag, 2000, s.

95.

11Ibid., s. 101.

12www.skolverket.se 2011-10-27.

lokala politiken.

Kommunen har frihet att själv bestämma hur man väljer att organisera skolväsendet vilket innebär skillnader från kommun till kommun.

De förändringar som beskrivits brukas sammanfattas med att skolan har kommunaliserats. I enlighet med forskare betraktas detta avsnitt som att skolan

decentraliserats.

Staten har inte sagt ifrån sitt ansvar för skolan då regeringen styr skolan genom olika styrmedel. Kommuner och skolor kan betraktas som en del av

statsförvaltningen. Därav utvecklas inte bara politiska mål för verksamhetens praktiska genomförande, utan även politiska förväntningar på olika aktörer inom kommun och skola.

Följande figur är hämtad från Rapp

för att påvisa skolans styrning. Den visar hur olika aktörer hänger samman i en målstyrd verksamhet.

Statlig nivå Kommunal nivå Skolnivå Riksdag  Kommunfullmäktige  Rektorer Regering Skolstyrelse Lärare, elever

Myndigheter Skolverket

2.2 Rektorsrollen i den decentraliserade skolan

I samband med 1990-talets reformer blev rektorerna kommunala tjänstemän med uppdrag att leda skolverksamheten. Emellertid regleras rektorernas uppdrag formellt i nationella styrdokument. Både skollag och läroplaner betonar rektors ansvar för den dagliga verksamheten inom skolan. Utöver de statliga dokumenten förväntas rektorer ha kännedom om kommunallag samt andra kommunala bestämmelser.

Decentraliseringen under 1990-talet innebar att förutsättningarna för rektorns arbete varierar mellan kommuner.

I somliga kommuner delas skolor in i rektorsområden eller verksamhetsområden vilket i sin tur innebär att rektorerna arbetar tillsammans med andra rektorer i s.k. ledningsgrupper. Ledningsgrupperna kan i vissa fall innebära att rektorer från olika verksamhetsområden (förskola, grundskola samt gymnasium) samverkar.

Rektorer i kommunala skolor samlas vanligen till möten med kommunens skolchef och                                                                                                                

13 Skollagen (2010:800) 2 kap 2 §

14 Ann Quennerstedt mfl. ”Förändringar i skolans organisation och styrning”, i J Pierre (red.). Skolan som politisk organisation. Malmö: Gleerups, 2007, s. 36-37.

15 Pia Skott: Läroplan i rörelse. Det individuella programmet i möte mellan nationell utbildningspolitik och kommunal genomförandepraktik. Uppsala: Uppsala Studies in Education, nr. 122, 2009, s. 42.

16 Ibid., s. 43.

17 Stephan Rapp: Rektor och lagen. En studie av skolans pedagogiska ledare. Stockholm: Norstedts Juridik, 2009, s. 91.

18 Maria Jarl: ”Det professionella är politiskt – om rektorsrollen i den decentraliserade skolan”, i J Pierre (red). Skolan som politisk organisation. Malmö: Gleerups, 2007, s. 101-120.

19 Jarl, s. 105.

dennes eventuella underchefer. Denna chef verkar som en slags spindel i nätet i kommunikationen mellan rektor och den politiska ledningen i kommunen.

Rektorsrollen i ett decentraliserat system är komplex.

I rollen ingår att navigera bland statliga och kommunala uppdrag, där rektor har ansvar för att skolan når de nationellt uppställda målen samtidigt som han eller hon har kommunens förväntningar på sig att ansvara för kommunala angelägenheter, så som exempelvis skolans budget. Likväl är rektor chef över lärarna och inte alltför sällan har lärare och kommuner olika syn på hur rektor skall leda verksamheten. Lärarna vill, å ena sidan, att rektor skall vara delaktig och närvarande i den pedagogiska verksamheten medan kommunerna, å andra sidan, vill att rektor skall prioritera administrativa arbetsuppgifter på skolan.

Att rektor ansvarar för arbetsgivarfrågorna är också en infallsvinkel på hur rektors arbete i en mål- och

resultatstyrd organisation är komplex. Rektor sätter bland annat lärarnas lön, vilket inte sällan upplevs problematiskt då lärare och rektor arbetar väldigt tätt ihop.

Rektorns arbetsvillkor och yrkesutövande kan förklaras som ett korstryck mellan krav och förväntningar från olika håll.

Rektors roll i en decentraliserad skola förväntas motsvara dels en förvaltande chef, dels en pedagogisk ledare. Rollen som förvaltande chef innebär att rektor, för statens räkning, ansvarar för den enskilda skolans styrning.

Att rektor är pedagogisk ledare medför att rektor har det övergripande ansvaret för skolverksamheten som i helhet inriktas på att nå de nationellt uppställda målen.

2010 granskades rektorer i 30 grundskolor. Granskningen visar att många faktorer formar rektors ledarskap i en decentraliserad skola. Vanligtvis utövas en medvetenhet om nationella styrdokument och huvudmännens riktlinjer där rektorerna tillsammans med lärarna utarbetat en vision om vad skolan vill åstadkomma. Rektorerna arbetar under olika förutsättningar; med olika ledningsstrategier samt olika stora personalgrupper och

elevantal. Inspektionen visar att det inte finns en färdig modell att utgå från för ett framgångsrikt skolledarskap i en decentraliserad skola. Dock menar Skolinspektionen att det finns kunskap om hur ett pedagogiskt ledarskap kan utformas, vilket rektorerna bör få ta del av för att kunna utforma sitt personliga ledarskap.

2.3 Den nya skollagen (2010:800) - en övergripande bild av reformen

I regeringspropositionen Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet

beskrivs den rådande skollagen (1985:1100) som ålderdomlig i förhållande till de beskrivna

förändringarna gällande skolans styrning. Statlig detaljstyrning har ersatts av en

decentraliserad ansvarsfördelning där kommuner och andra huvudmän bär huvudansvaret.

20Ibid.

21 Gösta Kåräng: ”Pedagogiskt ledarskap. Korrelationsundersökningar inom Skolverkets nationella utvärderingar av grundskolan 1992 och 1995”, i Pedagogisk forskning i Sverige, 1997, nr 4, s. 263-278.

22 Jarl, s. 104.

23 Dan Collberg & Haukur Viggósson: ”Detta är ett nollsummespel. Rektor som lönesättare”, i Nära gränsen?

Perspektiv på skolans arbetsliv. Resultat från nio skolforskningsprojekt vid Arbetslivsinstitutet i Malmö, Malmö:

Arbetslivsinstitutets Förlag, 2004, 115-151.

24 Gunnar Berg: Skolledarskap och skolans frirum. Lund: Studentlitteratur, 2011, s. 37.

25 Ibid., s. 162.

26 Ibid., s. 162 – 164.

27 Skolinspektionen: Rektors ledarskap. En granskning av hur rektorer leder skolans arbete mot ökad måluppfyllelse.

Kvalitetsgranskning. Rapport 2010:15. Stockholm: Skolinspektionen, 2010.

28 Regeringsproposition 2009/10:165

Förändringar som pekats ut som viktiga i den nya skollagen är bland annat att samma regler skall gälla för såväl offentliga som fristående skolor om inget annat anges. Det innebär att läroplan, kurs- samt ämnesplan, bestämmelser i skolformsförordningar samt övriga föreskrifter är allomfattande och gäller både kommunala och fristående skolor.

Skollagens föreskrifter slår fast att elever får ökad rättssäkerhet. Konkret innebär detta att både elever och vårdnadshavare har rätt att överklaga frågor som till exempel gäller åtgärdsprogram, nekad skolplacering och skolskjuts.

Den förra lagens krav på kvalitetsredovisningar samt kommunala skolplaner tas nu bort. Huvudmannen bär istället ansvaret för att planera, följa upp och utvärdera

verksamheten utifrån lämpligaste metod. Arbetet skall dokumenteras och krav ställs nu på huvudmannens agerande om det vid utvärdering framkommer brister inom

verksamheten.

Huvudmannens ansvar är också att anställa lärare som är utbildade för den undervisningen läraren skall bedriva. Lagen kompletteras med föreskrifter om vilken utbildning som krävs för den utbildning läraren är tänkt att arbeta med.

Den nya skollagen förtydligar därtill rektorns roll. Rektorn skall besluta i fler frågor och äger rätten att delegera enskilda ledningsuppgifter som rör skolans inre organisation.

Undantag är dock de frågor som rektor själv fått som delegation från huvudman. De frågor som rektor idag skall besluta om rör bland annat enskilda elevers behov av särskilt stöd i enskild undervisningsgrupp, enskild undervisning, samt anpassad studiegång.

Skollagen fastställer också att rektor ansvarar för att elevers betygssättning sker på ett korrekt sätt. Att betygen utfärdas på korrekt sätt innebär att betyg skall sättas av den eller de lärare som ansvarar för undervisningen vid den tidpunkt betygen skall sättas.

Ytterligare en innovation i skollagen är regleringen av rektorers behörighet.

Kommuner, landsting och huvudmän för fristående skolor skall se till att rektorer anställda efter 15 mars 2010 genomgår en befattningsutbildning.

Utbildningen skall påbörjas snarast möjligt efter anställning och skall vara genomförd inom fyra år efter tillträdesdagen.

2.4 Skolverkets stöd för implementering av skolreformer

2008 utformade Skolverket en implementeringsmodell som avsåg att fungera vid större reformer. Denna modell byggde på att Skolverket skulle erbjuda huvudmän utbildning av lokalt utsedda nyckelpersoner. Antalet nyckelpersonerna beräknades dels utifrån hur många skolor dels hur många elever huvudmannen ansvarade för.

Modellen testades vid implementeringsarbetet när nationella mål och prov infördes för årskurs 3. Skolverket fungerade då som stöd för kommuner och fristående skolor. I deras arbete med implementeringen besatt huvudmannen ansvaret för organisationen samt implementeringsarbetet på lokal nivå.

Genom att utvärdera stödet vid implementeringsarbetet av målen samt proven i åk 3 kunde Skolverket få kunskap om vad som fungerat bra och mindre bra. Utvärderingarna visade tydligt att en av de viktigaste aktörerna i ett implementeringsarbete är rektor.

29 Skolverket: Utmaningar för skolan. Den nya skollagen och de nya reformerna. Stockholm: Skolverket, 2010, s. 4-5.

30 Ibid.

31 Ibid.

32 Ibid.

33 Ibid.

34 Skollagen 2010:800, 2 kap § 12

35 Skolverket: Rektorsprogrammet. Hämtad: 2011-11-18

36 Skolverket: Skolverkets insatser för implementering av skolreformer. Hämtad: 2011-11-15.

37 Skolverket: Skola i förändring. Om reformerna i den obligatoriska skolan. Hämtad: 2011-11-15

Motiven bakom detta ansågs vara att rektor är pedagogiskt ansvarig samt den person som i slutändan skall se till att genomförandet av nya reformer utförs på skolorna. Hur rektorer förstår och förhåller sig till nya styrdokument är av stor betydelse för ett

implementeringsarbete.

För implementeringen av den nya skollagen, läroplanen, betygsskalan och

kursplanerna slog Skolverket fast, på liknande sätt som 2008, att det var huvudmannens ansvar att organisera och genomföra implementeringen på lokal nivå. För att understödja huvudmannen i denna process erbjöd Skolverket därför stöd för implementeringsarbetet.

Följande principer var utgångspunkten:

• implementeringsarbetet skulle riktas mot skolhuvudmän, rektorer, lokalt utsedda nyckelpersoner och lärare samt

• implementeringsarbetet skulle utformas med hänsyn till skolornas praktiska möjligheter och ekonomiska resurser.

Implementeringsarbetet syftade alltså till att nå alla nivåer inom utbildningskedjan och var uppdelat i tre etapper:

• Steg ett innebar att huvudmän, beslutsfattare och förvaltningschefer (för både kommunala och fristående skolor) erbjöds nationella informationskonferenser.

Konferenserna behandlade skollagen men också insatser som kom att finnas till stöd vid det lokala implementeringsarbetet. Dessa konferenser hölls i maj – juni 2010.

• Steg två hölls september – oktober 2010 och riktades till rektorer, biträdande rektorer samt förvaltningschefer. Dessa konferenser inriktades på de delar av skollagen som är direkt kopplade till rektorns ansvar. Under dessa konferenser bearbetades även de nya läroplanerna samt nya betygsskalan.

• Steg tre delades in i två delar. Den första delen riktades till lokalt utsedda nyckelpersoner inom grundskolan, sameskolan och specialskolan. Dessa nyckelpersoner utsågs av huvudmannen på lokal nivå och konferenserna hölls januari – mars 2011. Under dessa konferenser erbjöd Skolverket utbildning och stöd för att kunna kommunicera innehållet i de nya kursplanerna. Målet var att dessa nyckelpersoner skulle känna sig väl förtrogna med kursplanerna för att sedan i den egna organisationen sprida kunskapen vidare.

Den andra delen inom steg tre riktade sig till lärare som arbetade inom särskolan samt lärare inom

grundskolan som arbetade med integrerade elever.

Dessa konferenser hölls i februari – april 2011. Konferenserna innehöll en konstruktion av den samlade läroplanen där diskussioner kring denna hölls. De gavs också tillfälle att diskutera läroplanens och kursplanernas mål samt uppbyggnad och funktion.

38 Ibid.

39 Skolverket: Skolverkets insatser för implementering av skolreformer. Hämtad: 2011-11-15.

40 Ibid.

41 I skollagen 7 kap 9 § definieras en integrerad elev som ”en elev i grundskolan som får utbildning inom grundsärskolan”.

3. Tidigare forskning

Denna studie behandlar två teman. Det första är hur 1985 och 2010 års skollag explicit uttrycker rektors juridiska regleringar. Det andra är rektorers reflektioner över den nya skollagens omskrivningar med fokus på hur deras yrkesroll explicit framhävs. Relevant forskning för examensarbetet handlar dels om styrsystemet, dels om rektorers position i detta.

I pedagogisk forskning inriktad mot styrning riktas uppmärksamheten till de

omfattande reformer skolan genomgick under 1990-talet. Lundgren

har i sin forskning diskuterat utbildningsreformerna med fokus på grundskolan. De nya reformerna innebar bland annat att staten införde nya styrdokument mot en tydlig mål- och resultatstyrning, reformerade betygsystemet, byggde ut gymnasieskolan, införde fristående skolsystem samt ändrade lärarutbildningen. Reformerna sjösattes mitt under en statsfinansiell kris vilket inte medförde ekonomiska förbättringar inom skolan. För skolans del präglas denna period av starka resursneddragningar.

Forskning har också diskuterat olika aspekter av skolans styrning och har identifierat tre olika inriktningar för att förstå denna.

De olika formerna benämns som juridisk, ideologisk samt ekonomisk styrning av skolan. De olika formerna av styrning är relaterade till varandra och påverkar varandra på olika sätt.

I och med decentraliseringen under 1990-talet har pedagogisk forskning inriktad mot kommunernas ansvar för skolan uppmärksammats.

Studier visar att kommunen gavs ett stort, lokalt handlingsutrymme samt stora möjligheter och befogenheter att organisera skolorna. Forskning anammar läroplansteorin vilken i sin tur förklarar kommunens ansvar utifrån tre diskurser. Kommunen som resultatansvarig innebär att kommunen ses som ansvarig för utbildningens resultat samt måluppfyllelse. Utifrån diskursen Kommunen som icke-part ses kommunen som en länk mellan staten, skolan och de verksamma inom skolan. Kommunen som politisk-ideologiskt handlande innefattar den diskurs där kommunens ansvar konstrueras utifrån rådande ideologier och politiska strömningar. Vidare menar forskning inriktad mot styrning att skolan regleras utifrån ett spänningsfält mellan just kommun och stat.

Politikerna har ett övergripande ansvar, vilket sedan skall konkretiseras i skolans vardag.

Forskningen problematiserar svårigheten i de politiskt formulerade målen som skall tolkas och verkställas i en kommunal skolverksamhet. Lärare och rektorer är de som har bäst kännedom om den egna verksamhet, vilket komplicerar deras utövande i en politiskt styrd skola.

Annan forskning med fokus på styrsystemet visar hur den juridiska styrningen, i konkret gestaltning genom skollagen, bemöts på olika nivåer i styrsystemet.

Undersökningen uppmärksammar dels formuleringsprocessen, dels realiseringsprocessen.

Denna studie tar avstamp i liknande resonemang– det vill säga hur utbildningspolitiska dokument rör sig mellan olika nivåer i styrsystemet. På liknande vis tas utgångspunkten i en statligt utformad skollag och hur denna transformeras till aktörerna på

realiseringsarenan.

Examensarbetets andra delstudie omfattar en av aktörerna i skolans styrning, med

42 Ulf P. Lundgren: ”Utbildningsreformer och utbildningsforskning” i Pedagogisk forskning i Sverige, nr 3, 2002, Malmö: Gleerups, s. 233-243.

43 Lindensjö & Lundgren, s. 25.

44 Ann Quennerstedt: Kommunen – en part i utbildningspolitiken? Örebro: Örebro Studies in Education, 2006, nr 14.

45

46 Skott, 2009.

fokus på rollen som rektor. I Rektors ledarskap – styrningssammanhang och stil

diskuteras rektors förändrade roll efter de skolreformer som rådde under 1990-talet. Studien diskuterar hur skolans decentralisering påverkat rektors uppgifter och ansvar. Rektor förväntas vara en pedagogisk ledare och aktivt ta del av den pedagogiska verksamheten i skolan. Samtidigt förväntar sig staten att rektor aktivt skall vara den som bland annat ansvarar för skolans kvalitetsarbete, implementering av politiska beslut och svara för att skolan når det nationellt uppställda målen. Studien visar också att rektors ansvar att genomföra politiska direktiv i mångt och mycket upplevs som en utmaning. Studien fokuserar på 1997 års beslut gällande kvalitetsredovisningar och de utmaningar rektorer mötte i och med förändringarna. Forskningen beskriver denna utmaning som en spänning mellan nationell- kommunal- och skolnivå.

I en decentraliserad skola har rektor två uppdragsgivare.

Den ena är den kommunala uppdragsgivaren. Kommunen styr rektor genom att bland annat anställa rektor och ge ekonomiska resurser. Den andra är statliga styrningen som sker genom olika

styrdokument. Rektorer ser ofta läroplanen som det mest centrala styrdokument vilket tillämpas dagligen i skolans verksamhet. Att rektor ser en problematik gällande juridiska dokument menar forskning beror på att det inte sker tillräcklig fortbildning i att navigera bland lagar och grundskoleförordningar. Undersökta kommuner erbjuder sällan rektorer någon juridisk utbildning, vilket torde vara en central utgångspunkt för att förstå och tillämpa skollagen i verksamheten. Flertalet av tillfrågade rektorer känner en stor tveksamhet vid tolkningen av skollagen och konsulterar ofta en kollega.

I Pedagogiskt ledarskap. Korrelationsundersökningar inom Skolverkets nationella undersökningar av grundskolan 1992 – 1995

diskuteras hur rektorns roll påverkats av skolans

decentralisering. Från att tidigare tolkat regler och verkat som administratör skall rektor idag framstå som pedagogisk ledare i skolans verksamhet. Rektor ansvarar till större del för att skolan arbetar i enlighet med läroplanen och skollag. Forskningen visar att

begreppet pedagogisk ledare i mångt och mycket upplevs som en komplicerad befattning.

Studien redovisar en undersökning där det pedagogiska ledarskapet bedömts av

Skolverkets personal samt ett antal verksamma lärare. I relation till hur dessa bedömningar gjordes, ställdes även elevernas studieresultat mätt i standardprov och data om skolans inre arbete. I studien klargörs att rektorns pedagogiska ledarskap korrelerade positivt i förhållande till skolans inre arbete. Samvariationer av positiv karaktär mellan ledarskap och hur väl skolan förankrade kunskap framkom. Forskningen visar dock att koppling mellan elevers studieresultat och det pedagogiska ledarskapet inte existerade.

Examensarbetet tar sitt avstamp i en del av den juridiska styrningen, närmare

skollagen och fokus på rektorsroll i denna. Studier visar att rektors förhållande till juridiska dokument inte alltför sällan upplevs som problematiskt.

Det finns även en skiftande kunskap bland rektorer om skolans juridiska styrdokument. Med avstamp i tidigare forskning och att rektorsrollen nu förtydligas ämnar detta examensarbete att jämföra 1985 och 2010 års skollag samt redogöra för rektorers uppfattningar om förändringar.

47 Anna Maria Svensson: Rektors ledarskap – styrningssammanhang och stil. Umeå: Statsvetenskapliga institutionens skriftserie, 2010:1.

48 Stephan Rapp: Rektor och lagen. En studie av skolans pedagogiska ledare. Stockholm: Norstedts Juridik, 2009, s.

26.

49

.

50 Gösta Kåräng: ”Pedagogiskt ledarskap. Korrelationsundersökningar inom Skolverkets

nationella utvärderingar av grundskolan 1992 och 1995”, i Pedagogisk forskning i Sverige, nr 4, 1997, s. 263-278.

51 Olof Johansson (red.): Rektor – en forskningsöversikt 2000-2010. Stockholm: Vetenskapsrådet, 2011.

4. Teoretiska utgångspunkter 4.1 Läroplansteori

Svensk läroplansteori betonar att skola och undervisning ingår i större sociala och

kulturella sammanhang. På så vis avlägsnas inte utbildning från resten av samhället utan är något som äger rum i direkt samspel med omgivningen. Att se relationen samhälle – skola är nödvändig för att på så vis analysera varför en viss undervisningsprocess får ett visst innehåll, struktur och utfall.

Läroplansteorin syftar enligt Lundgren till att framhålla den filosofi och de

föreställningar som ligger till grund vid utformandet av en läroplan. Läroplansteorin byggs upp utifrån medvetenhet och grundläggande principer om hur omvärlden skall

organiseras.

För att förstå begreppet läroplan hänvisar Lundgren till engelskans

curriculum.

Begreppet curriculum avser inte endast ett konkret dokument. Den innefattar även den filosofi och de föreställningar som ligger bakom dokumentets framställning.

Läroplan definieras således i ett vidare perspektiv. Det är utbildningspolitiska dokument som på olika sätt förenar samhället och skolan i form av ideologisk eller juridisk text.

I denna studie används begreppet läroplan för den specifika juridiska text som skollagen är.

Lundgren poängterar att varje läroplan innebär en styrning av en påverkansprocess.

Styrning fordrar någon form av kontroll. Det är också dessa två processer – styrning och kontroll – som är centrala element i en läroplansteori.

Lundgren menar vidare att man bör strukturera benämningen läroplan och hänvisar till tre olika nivåer:

Den första nivån innefattar hur värderingar, kunskaper och erfarenheter väljs ut och organiseras. Lundgren hänvisar till frågan varför en viss kunskap värderas högre i undervisningssammanhang. Svaren återfinns i olika ideologier om utbildning och hur dessa formar, styr och kontrollerar utbildningens mål, innehåll metoder och formerna för kontroll. Den andra nivån avser det konkreta styrandet av en utbildning samt hur en läroplan utvecklas. Nivå två behandlar även beslut- och kontrollprocesser när ett konkret styrdokument för utbildningen utformas. Den tredje nivån behandlar frågor hur en konkret läroplan gestaltas och styr den faktiska undervisningsprocessen.

Över tid har läroplansteorin preciserat sambandet mellan dem som formulerar

läroplanstexter och dem som realiserar dessa i kommuner och skolor. I examensarbetet är detta centralt, för att på så vis förklara nästkommande avsnitt.

52 Ulf P. Lundgren: Att organisera omvärlden. En introduktion till läroplansteori. Stockholm: Utbildningsförlaget, 1989, s. 7.

53 Ibid., s. 16.

54 Ibid., s. 10.

55 Lundgren, s. 16, Skott, s. 27.

56 Skott., s. 45.

57 Lundgren, s. 16.

58 Ibid.

4.2 Arenor för skolans styrning

Skolans styrdokuments formerande och realiserande kan betraktas utifrån tre olika nivåer.

Formuleringsarenan innefattar den arena där utbildningspolitiska beslut formuleras.

Dessa beslut formuleras på politisk nivå genom lagar, mål och riktlinjer för skolans verksamhet. Dessa uttrycks genom skollag, läro- och kursplaner. Styrdokumenten ligger till grund för skolans verksamhet och ger skolans personal riktlinjer i yrkesutövningen.

Realiseringsarenan innefattar de som skall genomföra politiskt formulerade beslut, dvs. den kommunala nivån. Metoderna för att uppfylla de uppställda målen är upp till skolorna själva att besluta om. Till stor del påverkas genomförandet av hur väl beslutsfattarna har kommunicerat dessa.

Att beskriva relationen mellan formulerings- och realiseringsarenan utan att benämna en tredje arena menar Lindensjö & Lundgren är nästintill en omöjlighet. Det är på transformeringsarenan politiska intentioner tolkas, förverkligas och förmedlas.

Transformeringsarenan verkar som en länk mellan formuleringsarenan samt

realiseringsarenan.

En aktör på transformeringsarenan är Skolverket. Detta är centralt för examensarbetet, då implementeringsarbetet av 2010 års skollag behöver sättas i sitt

sammanhang. Därmed går det att förstå Skolverket som en aktör på

transformeringsarenan, det vill säga i arbetet med textens transformering till de verksamma. Nedan illustrerar figuren hur relationen mellan formuleringsarena, transformeringsarena och realiseringsarena ser ut. Vid implementeringen av 2010 års skollag bidrog som tidigare nämnts Skolverket med nationella informationskonferenser.

Medan delstudie ett koncentreras till den text som produceras på formuleringsarenan, ses delstudie två i relation till transformerings- och realiseringsarenan. Teorin utgör således en viktig del av studiens disposition då resultat- och analysdelen presenteras.

Formuleringsarenan utgörs här av 2010 samt 1985 års skollag och utgör följaktligen delstudie ett. Transformerings- samt realiseringsarenan utgörs av Skolverket och kommunala rektorer verksamma i grundskolan. Dessa utgör därmed delstudie två.

59 Lindensjö & Lundgren, s. 172.

60 Ibid.

61 Ibid., s. 175.

Form ule rin gsa ren a    

Real ise rin gsa ren a

Transformeringsarena

4.3 Förhållandet mellan läroplan och arenor för skolans styrning  

Studien baseras på en läroplan (skollagen) och dess förhållande till mötet med en annan nivå i styrsystemet. Att undersöka texter och deras rörelse mellan olika nivåer innebär inte att det endast är den färdiga texten (t.ex. skollagen) som studeras, utan även realiseringen av texten.

Inom läroplansteorin finns studier av texters rörelser mellan olika arenor.

På formuleringsarenan pågår textproduktion som i sin tur, genom färdig text, styr realiseringen. Över tid utvärderas realiseringen och resulterar i skrivna texter om hur intentionerna utformats i praktiken. I form av t.ex. forskningsrapporter och utvärderingar kopplas dessa tillbaka till formuleringsarenan.

Skott definierar detta som läroplanscykeln som således visar ett textuellt växelspel mellan arenorna (se figur nedan).

Följande figur är hämtad från Skott⁶⁵ för att illustrera detta växelspel.

Skott fastställer att en läroplan förändras mellan de olika nivåerna i ett styrsystem. Därav sker en läroplansförskjutning, vilket åsyftar att någonting händer då läroplanen transformeras till realiseringsarenan.

Med avstamp i detta resonemang undersöks i detta arbete

lagtexters konkreta gestaltning samt hur 2010 års skollag upplevs av rektorer.

4.4 Juridiska, ideologiska och ekonomiska aspekter av skolans styrning

De beslut som från riksdag och regering påverkar skolan får genomslag genom tre olika styrmedel. Dessa styrmedel betecknas som den juridiska styrningen av skolan, den ekonomiska styrningen av skolan samt den ideologiska styrningen av skolan.

Den juridiska styrningen av skolan sker med lagar, förordningar eller andra rättsligt bindande regler. Inom skolans område är det endast staten som har befogenhet att stifta lagar samt andra rättsligt bindande regler. Den juridiska styrningen sker via statliga dokument och det mest centrala styrdokument är skollagen som beslutas av riksdagen.

Andra styrdokument är bland annat läroplaner, grundskole- och gymnasieförordningen, kursplaner och Skolverkets föreskrifter inom olika områden.

62 Skott, s. 45.

63 Ibid.

64 Ibid., s. 48.

65

66Ibid., s. 49.

67 Lindensjö & Lundgren, s. 25 ff.

68 Jarl mfl.: ”Förändringar i skolans organisation och styrning”, i Jon Pierre (red.) Skolan som politisk organisation. Gleerups, 2007, s. 27 ff.

Den ideologiska styrningen av skolans verksamhet innebär styrning av innehåll, mål och resultat.

Inom ett målstyrt system innebär detta att staten formulerar mål vilket i sin tur styr innehållet i skolans verksamhet. Den ideologiska styrningen återfinns såväl i juridiska dokument som dokument av rådgivande karaktär. Den ideologiska styrningen påverkar tänkandet snarare än att fungera som tydliga rättsregler. Dokument av

rådgivande karaktär syftar till att utgöra ett gemensamt tänkande bland skolans personal och är av ytterst vikt i ett målstyrningssystem. Exempel på detta är målen i de faktiska läroplanerna.

Ett annat verktyg att reglera skolan är den ekonomiska styrningen.

Genom att utforma finansiella villkor, via anslag och anslagssystem samt budget- och

redovisningssystem, styrs innehållet i skolans verksamhet i olika grad. Med riktade bidrag kan staten stimulera och stödja verksamheter i skolor och kommuner som staten vill satsa på.

Dessa tre former av styrning är relaterade till varandra vilket innebär att ekonomisk liksom ideologisk styrning kräver en juridisk reglering. Att styra skolan är inte en mekanisk process och det finns inte något ensidigt ”uppifrån-och-ned-perspektiv” i regleringen av skolan.

I den första delen fokuserar studien till viss del på det ansvar som explicit regleras i skollagen. Då ansvar diskuteras i studien används Lundströms

definition av juridiskt ansvar. Juridiskt ansvar innefattar påföljdsansvar reglerat i lag. Lundström menar att det juridiska ansvaret är externt, vilket innebär att det är någon annan än individen själv som föreskriver och bedömer handlingen.

Ansvar i examensarbetet innefattar således rektorns juridiska ansvar reglerat i skollagen.

4.5 Pedagogiskt ledarskap

I tider då examensarbetet skrivits har läroplansteorin inte lagt fokus på ledarskapets betydelse i realiseringsarbete med utbildningspolitiska dokument. Därför kompletteras detta för examensarbetets del med det pedagogiska ledarskapets betydelse. Detta ledarskap inbegriper två väsentliga delar: målen och resultaten och är en central uppgift för rektorer verksamma i en mål- och resultatstyrd skolverksamhet.

Målen är det som anger vad som skall uppnås medan resultaten anger hur utvärdering och uppföljning av måluppfyllelsen skall gå till. Rektor ges utifrån denna definition ett lokalt handlingsutrymme. Denne besitter rätten att inom sin organisation delegera ansvar och befogenheter till lägre nivåer inom organisationen, det vill säga lärare och andra anställda. Detta är ett arbetssätt som ökar medarbetarnas motivation och engagemang.

Det pedagogiska ledarskapet rektor utövar bör således vara inriktat mot följande:

- att ha ett övergripande ansvar för verksamheten.

Begreppet pedagogiskt ledarskap används i examensarbetet för att analysera lagtexterna samt rektorernas enkätsvar. Begreppet används även under diskussionsdelen.

69 Lindensjö & Lundgren, s. 25 ff.

70 Jarl mfl;, s. 28.

71 Lindensjö & Lundgren, s. 25

72 Jarl mfl., s. 26.

73 Lindensjö & Lundgren, s. 26 ff.

74 Mats Lundström: Ansvarstagande och normativ teori. Statsvetenskaplig tidskrift, 1988, s. 223-239.

75 Ibid., s. 225.

76 Arne Maltén: Det pedagogiska ledarskapet. Lund: Studentlitteratur, 2000, s. 171.

77Ibid.

78 Ibid., s. 159.

5. Syfte och frågeställningar

Utifrån tidigare redogörelser tar denna studie sitt avstamp i två läroplaner producerade på formuleringsarenan med fokus på rektorsuppdraget. Syftet är att klargöra läroplanernas explicita regleringar av rektor samt undersöka hur kommunala grundskolerektorer

uppfattar förändringen av den explicita regleringen av rektorsuppdraget i 2010 års skollag.

För att besvara syftet besvaras följande frågeställningar:

• Hur skiljer sig regleringen av rektorsuppdraget åt i 1985 och 2010 års skollag?

• Hur uppfattas 2010 års skollags rektorsregleringar av kommunala grundskolerektorer som

medverkat i Skolverkets nationella informationskonferenser gällande implementering av nya

skolreformer?

6. Metod

I detta avsnitt presenteras metodval och avgränsning, urval, etiska överväganden samt reflektioner över vald metod.

6.1 Metodval och avgränsning  

Det finns två övergripande typer av textanalys vilka benämns som kvantitativ och

kvalitativ. I detta examensarbete behandlar delstudie ett 1985 samt 2010 års skollag utifrån en kvalitativ textanalys, då studien fokuserar på en mer djupgående undersökning av de båda lagtexterna. Utförandet kräver noggrann läsning för att på så vis finna det dolda och väsentliga innehållet.

1985 och 2010 års skollag används således i ett vetenskapligt syfte och har bearbetats från helheten till delarna. Hänsyn har även tagits till texternas kontext.

Då lagtexterna har analyserats föreligger ett bakomliggande arbete i form av en

lässtrategi, vars metod bestod av två delar. Inläsningsfasen bearbetade lagtexternas helhet, för att kategoriskt organisera var rektors regleringar i 1985 samt 2010 års skollag framhävs.

Då studien avgränsas till att behandla kommunala grundskolerektorer, är det skollagens explicita regleringar av dessa som är i fokus. Genom inläsningen lästes texterna

översiktligt och kontexten uppmärksammades. Syftet var att klargöra var och vad

skollagarna explicit framhäver rektors regleringar.

I utläsningsfasen lästes de utvalda delarna.

Här sattes texten i relation till studiens perspektiv och teori. Då texterna studeras med en annan utgångspunkt sker en förskjutning vilket innebär att texten får en annan betydelse, då den används i ett vetenskapligt syfte.

1985 samt 2010 års skollag placeras in i ett annat sammanhang än lagtexterna annars tagit form inom.

Efter in- och utläsningsfasen har lagtexterna kategoriserats utifrån två teman:

- Lagtexternas explicita regleringar. Under detta tema redovisas var i lagtexterna rektor explicit framhävs. Avsikten är att klargöra var och hur i de båda lagtexterna rektor regleras.

- Styrsystemet. Denna del behandlar hur skollagens förändringar kan ses i ett större sammanhang. Under detta tema redovisas skollagens explicita regleringar i relation till läroplansteoretiska aspekter.

Denna uppdelning av text innebär att tolkning skett och att författaren på så vis skapar en individuell betydelse i lagtexterna.

Å ena sidan kan lagtexternas innehåll betraktas som något som de flesta läsare kan enas om – att texten behandlar skolans juridiska regleringar.

Å andra sidan görs ett urval och texterna får således en annan betydelse. Textens betydelse grundar sig i författarens utgångspunkter och kan därmed analyseras utifrån studiens syfte.

Skollagen från 1985 har genomgått åtskilliga förändringar

och i studien används den skollag som utfärdades 1985-12-12 med ändringar införda fram till och med SFS 2005:21.

1985 samt 2010 års skollag avgränsar i denna studie två läroplaner producerade på formuleringsarenan.

79

Norstedts Juridik AB, 2009, s. 238

80 Esaisson , m.fl.: s. 237.

81 Carl Anders Säfström: ”Att förskjuta perspektiv: ”Läsning som omvänd hermeneutik” i Carl Anders Säfström & Leif Östman (red.)Textanalys. Lund: Studentlitteratur, 1999, s. 237-244.

82 Ibid., s. 238.

83  Lennart Hellspong: Metoder för brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur, 2001, s. 13.  

84 Regeringens proposition 2009/10:165, s. 5.

Delstudie två behandlar svar på en öppen fråga i en enkätstudie. Enkät förordas då man i undersökningar syftar till att fastställa attityder och åsikter, vilket är fallet med examensarbetet.

Enkäten är utformad av Centrum för skolledarutbildning, Umeå universitet, vilka hade i uppdrag att granska implementeringsarbetet av 2010 års skollag.

Totalt besvarade 774 verksamma rektorer inom kommunala och fristående för-grund- och gymnasieskolor enkäten. Enkäter behandlas vanligen i kvantitativa undersökningar,

dock fokuserar denna studie på rektorers öppna svar. Genom att ha öppna frågor har rektorer givits möjlighet att tala fritt och därför är även delstudie två av kvalitativ karaktär.

Efter att ha erhållit tillstånd att använda enkäten beslutades efter analys av frågorna att behandla kommunala rektorers öppna svar. Den öppna frågan som analyseras var hur rektorerna tolkade att beteckningen rektor nämns flertalet gånger i den nya skollagen (se fråga 18, bilaga 1). Enkäten besvarades av sammanlagt 276 kommunala

grundskolerektorer, som är geografiskt spridda över Sverige. De öppna svaren har

sammanlagt besvarats av 215 av dessa rektorer. Av svaren redovisas ett urval av dessa som är representativa för den helhet som analyseras i examensarbetet. Svaren har analyserats utifrån en tematisk analys och har brutits ned, studerats och jämförts. Svaren har därefter kategoriserats för att stämma överens med studiens syfte och frågeställning.

Svaren har kategoriserats utifrån följande teman:

- 2010 års skollags explicita regleringar. Under detta tema redovisas rektorernas uppfattningar om hur den nya lagens explicita regleringar upplevs.

- Styrsystemet. Under detta tema redovisas rektorernas uppfattningar om skollagens förändringar påverkar deras roll i styrsystemet.

Avsikten är inte att klassificera rektorerna på annat sätt än i vilken skolform de är verksamma inom. Således görs ingen skillnad på rektorernas kön, ålder eller etnicitet. I visst anseende kan denna delstudie uppfattas som en sekundäranalys, då enkäten är konstruerad av Centrum för skolledarutbildning, Umeå universitet.

Emellertid är de öppna enkätsvaren obehandlad empiri och utgör således en primär analys av data.

6.2 Urval  

I skrivande stund har Skolverket inte kunnat fastställa en exakt siffra på hur stor andel av Sveriges rektorer som medverkade vid deras implementeringsarbete av 2010 års skollag.

Dock har man fastställt en ungefärlig siffra på ca 7000 inbjudningar som skickades ut.

Utifrån dessa inbjudningar deltog ca 4671 rektorer och av dessa besvarade 774 rektorer enkäten. Enkäter har ofta en tendens till att resultera i bortfall av respondenternas svar, vilket kan förklara den låga svarsfrekvensen av rektorerna.

Av de 774 rektorerna valdes gruppen kommunala grundskolerektorer ut av praktiska skäl. Av 276 kommunala

grundskolerektorer besvarade sammanlagt 215 av dessa den öppna enkätfrågan. Av dessa behandlar denna studie 197 öppna svar.

Viktigt att notera är sålunda att enkäten gått ut till rektorer som medverkat i

Skolverkets informationskonferenser. Kommunerna har valt om/vilka rektorer som skall                                                                                                                

85 Rolf Ejvegård: Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur, 2009, s. 49.

86 Jan Teorell & Torsten Svensson: Att fråga och att svara. Samhällsvetenskaplig metod. Malmö: Liber, 2007, s. 90.

87 Bryman., s. 243.

88 Ibid., s. 528.

89 Ibid., s. 244.

90 Teorell & Svensson, s. 91.

medverka. Detta kan medföra att rektorernas enkätsvar inte är ett representativt urval i statistisk mening. Därav görs generaliseringar med varsamhet.

6.3 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet har publicerat forskningsetiska principer som syftar till att påvisa normer för förhållandet mellan forskare och undersökningsobjekt. Denna studie har tagit hänsyn till det individsskyddskrav Vetenskapsrådet publicerat i Forskningsetiska principer inom humanistisk – samhällsvetenskaplig forskning.

Som tidigare nämnts är enkätsvaren insamlade från Centrum för skolledarutbildning, Umeå universitet. I enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer skall sådan information bedömas från fall till fall. Den vetenskaplige ledaren för

utvärderingsuppdraget har gett sitt tillstånd till att denna undersökning bedrivs.

Då materialet är inhämtat från Centrum för skolledarutbildning finns ej tillgång till rektorernas personuppgifter. Därav kommer inte några personer i undersökningen känna sig kränkta på grund av att någon enskild individ indikeras.

6.4 Reflektioner över metoden  

För den som intresserar sig för regleringar av skolan bör skollagen ses som en central källa, då denna behandlar just detta. Som tidigare nämnts har rektorers uppfattningar om den nya skollagens regleringar behandlats utifrån en enkätstudie. Förvisso hade empirin från enkäten kunnat kompletteras med intervjuer, dock har detta inte varit möjligt av tids- och utrymmesbrist.

Läsaren bör beakta två aspekter. Den första rör analysen av juridiskt material.

Författaren har ej någon juridisk bakgrund vilket kan medföra eventuella skillnader i analysen av materialet, från exempelvis en tränad jurist.

Den andra aspekten rör enkätfrågan. Det är en fråga med öppet svar, vilket kan medföra en dimension av tolkning hos respondenterna. Det innebär att de kan tolka frågan på olika sätt, och därför betona olika aspekter av frågan i sitt svar.

Läsaren är följaktligen en aktiv konstruktör och därför finns risk för ett individuellt skapande av 1985 samt 2010 års skollag såväl som rektorernas öppna enkätsvar. För att undvika detta har intentionen varit att tydliggöra tillvägagångssättet noggrant. Dock finns en medvetenhet om att andra forskare kunde ha valt andra citat av rektorerna då

personliga tolkningar är omöjliga att bortse från.

91 Vetenskapsrådet: Forskningsetiska principer inom humanistisk – samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm:

Vetenskapsrådet, 2002.

92 Per Olov Svedner: ”Litteraturläsningen – betydelseskapande och positionsval” i Carl Anders Säfström &

Leif Östman (red.)Textanalys. Lund: Studentlitteratur, 1999, s. 204-221.

7. Resultat och analys

Nedan redovisas resultatet i förhållande till de olika delstudierna, där den första fokuserar på skollagen, medan den senare fokuserar på rektorernas enkätsvar. Delstudierna

presenteras under två teman: Lagtexternas explicita regleringar samt styrsystemet. Den förstnämnda innefattar var i lagtexterna rektor explicit regleras. Under styrsystemet ses skollagens explicita regleringar i förhållande till läroplansteorin.

7.1 Formuleringsarenan - 1985 samt 2010 års skollag Lagtexternas explicita regleringar

De båda lagtexterna har gemensamt att de synliggör rektor som huvudansvarig för den egna bedrivna skolverksamheten.

Emellertid regleras rektor i 1985 års skollag i mindre omfång där ansvaret begränsas till ett fåtal skrivningar.

För ledningen av utbildningen i skolorna skall det finnas rektorer. Rektorn skall hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Det åligger rektorn att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Som rektor får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt.

Genomgången av hela 1985 års skollag visar att det ingenstans går att finna ytterligare textavsnitt som explicit framhäver rektors regleringar. Tydligare direktiv är inget som åskådliggörs i 1985 års skollag. Rektorer som verkat under 1985 års skollag har fritt lämnats åt tolkandet av vad ”förtrogen med det dagliga arbetet” samt ”verka för att utbildningen utvecklas” innebär i praktiken.

Under examensarbetets bakgrundsavsnitt har redan antytts att 2010 års skollag

genomgått en mängd förändringar. I denna del presenteras dock förändringarnas karaktär, vilket skall tydliggöra mer specifikt vad de nya förändringarna innebär. I resultatet av första delen av 2010 års skollag redogörs skollagens regleringar där ansvaret explicit framhävs.

Lagen berättigar rektor att reglera sin enhets inre organisation och ger rektor ansvar att delegera arbetsuppgifter till personal som har tillräcklig kompetens att utföra denna

arbetsuppgift.

2010 års skollag synliggör rektors ansvar över elever i behov av särskilt stöd. Skollagens regleringar menar att då behovet är fastställt skall rektor se till att ett eventuellt åtgärdsprogram utarbetas.

Då stöd i tänkbar grad inte kan anpassas efter elevens behov skall rektor särskilt ansvara för elevens anpassade studiegång.

Rektors ansvar åligger att elevens anpassade studiegång motsvarar övrig utbildning inom den aktuella skolformen.

Skollagen fastställer även att rektor besitter övergripande ansvar för skolans betyg.

Rektor skall verka för att betyg sätts av legitimerade lärare. I de fall då betyg inte kan sättas av legitimerade lärare är rektor ansvarig för beslutet av elevens betyg.

Likväl åligger det                                                                                                                

93 Skollagen (1985:1100), 2 kap 2 § och skollagen (2010:800) 2 kap 9 §

94 Skollagen (1985:1100), 2 kap 2 §

95 Skollagen 2 kap 10 §

96 Skollagen 3 kap 9 §

97 Anpassad studiegång regleras i skollagen genom ”avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen.”

98

99 Skollagen 3 kap 16 §

rektor att rätta elevers betyg då skrivfel eller andra otillförlitligheter uppenbaras.

Rektor har även ett tydligt ansvar då skolan får kännedom om att kränkande behandlingar

försiggår. Skollagen slår fast att rektor är skyldig att anmäla händelsen till huvudmannen.

Huvudmannen är sedan skyldig att utreda omständigheterna samt vidta åtgärder.

Studien syftar emellertid till att klargöra rektors explicita regleringar i läroplaner producerade på formuleringsarenan. Då 2010 års skollag uttrycker en tydligare ram över rektors befogenhet att fatta beslut i fler frågor, redovisas dessa i nästkommande stycke.

Skollagen slår fast då en elev inom en skolverksamhet vid upprepade tillfällen stört ordningen eller gjort sig skyldig till en allvarlig skadegörelse beslutar rektor hur saken skall utredas.

I de fall då åtgärder satts in, men dessa inte givit resultat, skall rektor besluta i frågan om omplacering.

Omplacering skall göras i första hand inom skolverksamhet. Då denna omplacering inte leder till önskade effekter skall rektor besluta i frågor gällande omplacering vid annan skolenhet. Detta beslut skall fattas gemensamt vid den mottagande skolenhetens rektor.

Rektor skall besluta om avstängning i grundskolan. Avstängningen skall genomföras i enlighet med rådande principer som lyder följande:

hänsyn till andra elevers trygghet och studiero, ovan beskrivna åtgärder som ej givit resultat samt att eleven skall erbjudas kompensation för den undervisning han eller hon går miste om vid avstängning”.¹⁰⁵ Vid avstängning skall huvudman informeras.¹⁰⁶

Skollagen fastställer att rektorer beslutar i frågor gällande elevers ledighet samt befrielse

från skolans verksamhet.

Utöver detta får rektor besluta hur skolans individuella utvecklingsplan

skall utformas. Förutom elevens kunskapsutveckling i förhållande till ämnenas kunskapskrav konstaterar skollagen att rektor beslutar om den individuella utvecklingsplanens innehåll. Individuella utvecklingsplanen kan innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt, inom ramen för läroplanen, om rektor beslutar detta.

Ovanstående resonemang är alltså skollagens explicita regleringar av rektors ansvar samt befogenhet att besluta i frågor. Här bör 2010 års skollags obligatoriska

befattningsutbildnings tillkomst sättas in i sitt sammanhang. Detta torde vara att staten, genom utbildningens reglering, garanterar att rektorsrollen får en likvärdig grund att stå på för att kunna utöva ovanstående. Befattningsutbildningens tillkomst regleras enligt

följande i lagen:

Varje huvudman ska se till att rektorerna går en särskild befattningsutbildning eller en utbildning som kan jämställas med denna. Utbildningen ska påbörjas snarast möjligt efter det att rektorn har tillträtt sin anställning och vara genomförd inom fyra år efter tillträdesdagen.

100Skollagen 3 kap 20 §

101 Skollagen 6 kap 10 §

102 Skollagen 5 kap 9 §

103 Skollagen 5 kap 12 §

104 Skollagen 5 kap 13 §

105Skollagen 5 kap 14 §

106 Skollagen 5 kap 16 §

107 Befrielse regleras i skollagen genom: en elev i en skolform som får på begäran av elevens vårdnadshavare befrias från skyldighet att delta i obligatoriska inslag i undervisningen om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår.

108 Skollagen 7 kap 18 och 19 §

109 Individuell utvecklingsplan är ett skriftligt dokument som läraren tillsammans med vårdnadshavare och elev upprättar vid utvecklingssamtal. Den individuella utvecklingsplanen skall innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till varje ämnes kunskapskrav samt sammanfatta de insatser som behövs då elev inte uppnår målen.

110 Skollagen 10 kap 13 §