Välkommen till Lagos
En semantisk översättning från engelska till svenska
Isabel Valencia
Tolk- och översättarinstitutet
Magisteruppsats 15 hp Vårterminen 2020
Handledare: Yvonne Lindqvist Språkgranskare: Louise Ratford Examinator: Cecilia Wadensjö English title: Welcome to Lagos.
2
Ett varmt tack till
Annika Eller Emma Lyngedal
Erik Falk Hiltrud Awad Stephen Haughey
För att ni har gett av er tid och er kunskap.
Jag har inte skrivit den här uppsatsen ensam, utan med er ovärderliga hjälp.
Hanna Hagström Therése Liberman
För alla skratt och tårar vi delat.
3
Välkommen till Lagos
En semantisk översättning från engelska till svenska
Isabel Valencia
Sammanfattning
Postkolonial teori har skiftat intresset från västerländska diskurser till frågor som ideologi, ojämlika maktförhållanden och etik. I samband med översättningsvetenskapens kulturella vändning på 1980-talet, började översättningsvetare ifrågasätta översättningsstrategier som antingen assimilerar (domesticering) eller stereotypiserar (exotisering) källkulturen. Newmark (1981) föreslår en semantisk, källtextorienterad översättningsprincip och menar att så länge den åstadkommer en likvärdig effekt, är en ordagrann översättning inte bara den föredragna, utan den enda godtagbara översättningsmetoden. Denna uppsats är en kommentar till min egen översättning av de första 17 kapitlen i romanen Welcome to Lagos, skriven av den nigerianska författaren Chibundu Onuzo. Källtexten har översatts med hjälp av en semantisk översättningsstrategi. Kommentaren fokuserar på tre aspekter som krävde särskild uppmärksamhet under översättningsarbetet, eftersom de utgör betydande utmaningar för semantiska överföringssätt: kulturspecifika begrepp, stilfigurer och talspråksmarkörer. I kommentaren framförs att den semantiska översättningsstrategin fungerade bra på den övergripande textnivån; även om specifika översättningsproblem ibland fick angripas med ett mer kommunikativt förhållningssätt för att åstadkomma en idiomatisk måltext med likvärdig effekt i målkulturen.
Nyckelord
Översättningsvetenskap, semantisk översättningsstrategi, afrikansk litteratur, postkolonial
översättningsteori, översättning av kulturspecifika begrepp, översättning av stilfigurer, översättning av talspråksmarkörer, nigeriansk pidgin
Abstract
Postcolonial Studies shifted the interest from Western discourses to issues of ideology, power inequality, and ethics. As a consequence of the cultural turn in translation studies in the 1980s, scholars started questioning translation strategies that either assimilate (domestication) or stereotype (exoticization) the source culture. Proposing a semantic, source-text oriented translation principle, Newmark (1981) argues that as long as an equivalent effect can be achieved, literal translation is not just the preferred, but the only acceptable procedure. This paper comments on my own translation of the first 17 chapters of the novel Welcome to Lagos, written by Nigerian writer Chibundu Onuzo. The source text was translated using a semantic translation strategy. The commentary focuses on three key aspects that demanded particular attention during the translation process, due to the fact that they present significant challenges to semantic transfer methods: culture-specific items, stylistic devices, and spoken language markers. As the commentary suggests, the semantic translation strategy worked well on the global text level; occasionally, however, specific translation problems had to be dealt with using a more communicative approach in order to produce an idiomatic target text with an equivalent effect in the target culture. Keywords
4
Innehåll
1 Inledning... 6
1.1 Avgränsning ... 6
1.2 Disposition ... 6
2 Presentation av källtext och författare ... 7
2.1 Presentation av källtexten och författaren ... 7
2.2 Sammanfattning av källtextens handling ... 7
3 Förutsättningar för översättningen ... 8
3.1 Teoretisk bakgrund ... 8
3.1.1 Käll- och målspråksorienterade förhållningssätt ... 8
3.1.2 Översättning ur ett postkolonialt perspektiv ... 10
3.1.3 Översättning av kulturspecifika begrepp ... 12
3.1.4 Översättning av talspråksmarkörer ... 15
3.1.5 Översättning av stilfigurer ... 17
3.2 Måltextens kontext, syfte och målgrupp ... 19
3.3 Stilstudie av källtexten ... 19 3.3.1 Metod ... 19 3.3.2 Presentation av materialet ... 20 3.3.3 Källtextens kontext ... 20 3.3.4 Talspråksmarkörer ... 23 3.3.5 Stilfigurer ... 25
3.3.6 Sammanfattning av källtextens kännetecknande drag ... 26
4 Vald översättningsprincip ... 27
4.1 Översättningsstrategi ... 27
4.2 Översättningsprocedurer ... 28
5 Översättning: käll- och måltext ... 29
6 Översättningskommentar ... 29
6.1 Kulturspecifika begrepp... 29
6.2 Talspråksmarkörer ... 33
6.2.1 Dialog på pidginengelska ... 35
6.2.2 Dialog på amerikansk engelska ... 42
6.3 Stilfigurer ... 44
7 Slutkommentar ... 47
Referenser ... 49
5
Källförteckning ... 49
Bilagor ... 51
1 Källtext och måltext ... 51
6
1 Inledning
Den kulturella vändningen inom översättningsvetenskapen utvidgade gränserna för översättningsforskningen från renodlat lingvistiska till sociokulturella frågor (Bendegard 2014:36–37). Postkolonial översättningsteori har dragit uppmärksamhet till de etiska dimensionerna av främmandegörande respektive domesticerande översättningsstrategier, och problematiserat översättningar som antingen exotiserar eller assimilerar källkulturen. Den visar att översättning många gånger innebär en intensiv manipulering och förenkling som gestaltar det främmande i en form som är acceptabel för målkulturen (Bassnett 2013:349–350). En översättningsprincip som framstår som särskilt lämplig ur postkolonial synvinkel är Newmarks (1981) källtexttrogna, semantiska översättningsstrategi. Denna strategi strävar efter att återge den exakta kontextuella betydelsen i originalet i så stor utsträckning som målspråkets semantiska och syntaktiska strukturer tillåter. Översättningens kvalitet bedöms därmed utifrån hur väl den återger källtextens betydelse (Newmark 1981:39, 63). I samband med föreliggande uppsats har jag översatt de första 17 kapitlen av romanen Welcome to Lagos, skriven av den
nigerianska författaren Chibundu Onuzo, som jag sedan diskuterar i en
översättningskommentar. Källtexten utmärker sig bland annat för sina hybrida drag, med inslag av kulturspecifika begrepp och dialoger på olika nigerianska språk och varieteter. Samtidigt har författaren medvetet avstått från postkoloniala översättningsprocedurer som cushioning och contextualization (se Gyasi 2006:111–120), vilket gör berättelsen mer främmande för läsare som är obekanta med källkulturen. Dessutom gör det berättelsen mer mångbottnad, eftersom den kan förstås på olika nivåer beroende på hur insatt man är i den kulturella och historiska bakgrunden. Ingen av Onuzos romaner har översatts till svenska tidigare. I förlängningen är syftet med denna uppsats att sprida kännedom om och väcka intresse för afrikansk litteratur och kultur bland svenska läsare. Genom att följa en källspråksorienterad, semantisk översättningsstrategi hoppas jag kunna åstadkomma en källtextnära översättning på naturlig och idiomatisk svenska som i största möjliga mån representerar författaren och källkulturen.
1.1 Avgränsning
Källtexten uppvisar flera intressanta drag som skulle kunna diskuteras i
översättningskommentaren. På grund av uppsatsens begränsade längd har jag dock valt att fokusera på tre områden: kulturspecifika begrepp, talspråksmarkörer och stilfigurer.
1.2 Disposition
7
avsnitt. Det första avsnittet består av den teoretiska bakgrunden, där jag redogör för käll- och målspråksorienterade förhållningssätt, postkoloniala perspektiv på översättning samt översättning av kulturspecifika begrepp, stilfigurer och talspråk. Därpå följer en kort beskrivning av översättningens kontext, syfte och målgrupp. Det tredje avsnittet är en stilstudie av källtexten. I den fjärde delen beskriver jag den översättningsprincip som fått prägla alla aspekter av översättningsarbetet. Del fem är en hänvisning till bilaga 1 (källtext och måltext). I den sjätte delen kommenterar jag min översättning utifrån de tre aspekter som jag ägnat särskild eftertanke åt under översättningsarbetet: kulturspecifika begrepp, talspråksmarkörer och stilfigurer. Uppsatsen avrundas med en sammanfattande slutkommentar.
2 Presentation av källtext och författare
I denna del presenteras först källtexten och dess författare, och sedan följer en kortfattad resumé av källtextens handling.
2.1 Presentation av källtexten och författaren
Chibundu Onuzo föddes 1991 i Lagos, Nigeria, men flyttade till London när hon var 14. Vid 21 års ålder debuterade hon med romanen The Spider King’s daughter.1 Boken som diskuteras i denna uppsats heter Welcome to Lagos och är Onuzos andra roman. Den utgavs 2017 av Faber and Faber och består av 354 sidor med korta och händelserika kapitel. Ingen av Onuzos romaner har översatts till svenska tidigare.
Recensioner beskriver intrigen och vändningarna som Nollywood-liknande med mycket levande karaktärer.2 Romanen har även beskrivits som handlingsdriven3, vilket kan bero på en fartfylld intrig där karaktärernas personliga egenskaper beskrivs mycket sparsamt.
Författaren identifierar sig själv som etnisk yoruba och igbo4, och källtexten – som är skriven på standardengelska – innehåller även dialoger på yoruba, igbo, nigeriansk engelska samt nigeriansk pidginengelska.
2.2 Sammanfattning av källtextens handling
Welcome to Lagos tar sin början i Nigerdeltat, där soldaterna Chike och Yemi deserterar från armén i protest mot skjutningar av civilbefolkningen. Under vapenhot tvingar de med sig gerillakrigaren Fineboy som vägvisare. På färden möter de flickan Isoken, som förlorat sina
1https://www.theguardian.com/books/2017/jan/01/chibundu-onuzo-welcome-to-lagos-interview 2https://www.theguardian.com/books/2017/jan/18/welcome-to-lagos-by-chibundu-onuzo-review 3http://www.startribune.com/review-welcome-to-lagos-by-chibundu-onuzo/480990521/
8
föräldrar i samband med konflikten i området. De fyra reser till Lagos och ombord på en buss träffar de Oma, en hemmafru på flykt undan sin mans misshandel. Denna brokiga skara individer inleder ett äventyrsfyllt liv i Lagos undre värld där de lyckas klara sig med en hel del tur, men framför allt tack vare sin vänskap och solidaritet.
Welcome to Lagos är en roman om krig, våld, korruption och kriminalitet, men även om vänskap och kärlek. Den målar upp en färgstark bild av Nigerias huvudstad Lagos, samtidigt som den försiktigt kritiserar politiska och sociala missförhållanden i landet med hjälp av humor och ironi.
3 Förutsättningar för översättningen
Denna del är indelad i tre avsnitt. Den börjar med en överblick över de teorier som legat till grund för såväl valet av såväl källtext som översättningsprincip. Det andra avsnittet redogör kort för måltextens kontext, målgrupp och syfte. Det tredje och sista avsnittet består av en stilstudie av källtexten.
3.1 Teoretisk bakgrund
Här beskrivs uppsatsens teoretiska ramverk, som ligger till grund för den översättningsprincip som definieras i del 4. Den teoretiska bakgrunden består av fem underrubriker, motsvarande fem teman som varit centrala för utformningen av översättningsstrategin och för själva översättningsarbetet. Dessa teman är: käll- och målspråksorienterade förhållningssätt, översättning ur ett postkolonialt perspektiv, kulturspecifika begrepp, talspråksmarkörer samt stilfigurer.
3.1.1 Käll- och målspråksorienterade förhållningssätt
9
menar innebär en etnocentrisk, och därmed oetisk, reducering av den främmande texten till den mottagande kulturens värderingar (Venuti 1995/2008:15). I stället förespråkar Venuti främmandegörande översättningsprinciper som en form av strategisk kulturell intervention som synliggör källtextens främmande identitet genom en medvetet markerad, källtextnära översättningsstil (Venuti 1998:241–242).
Newmark (1981) anser att klyftan mellan tonvikt på källspråket respektive målspråket alltid kommer att kvarstå som ett övergripande problem inom översättningsteori och -praktik. För att minska klyftan föreslår han användningen av de alternativa termerna semantisk respektive kommunikativ översättning. Kommunikativ översättning har som målsättning att åstadkomma en effekt på målspråksläsarna som ligger så nära som möjligt originalets effekt på källspråksläsarna. Semantisk översättning strävar efter att återge den exakta kontextuella betydelsen i originalet i så stor utsträckning som målspråkets semantiska och syntaktiska strukturer tillåter. Förutsatt att en likvärdig effekt kan uppnås gäller för såväl kommunikativ som semantisk översättning att en ordagrann översättning inte bara är den föredragna, utan den enda godtagbara översättningsmetoden. Om det däremot uppstår en konflikt mellan de två strategierna (t.ex. om en semantisk översättning resulterar i en abnorm måltext eller om den inte åstadkommer samma effekt i målkulturen), bör en kommunikativ översättning tillämpas (Newmark 1981:38–39). Newmark tar visserligen avstånd från tanken på en fullständigt likvärdig effekt, som han menar är omöjlig att uppnå om källtexten ligger utanför målspråkets tid och rum (Newmark 1981:69). Han ger emellertid ett exempel som illustrerar den typ av likvärdig effekt han anser bör få företräde framför ordagrann översättning: för att kommunicera samma budskap måste bissiger Hund och chien méchant översättas kommunikativt till beware of the dog!, och inte semantiskt till dog that bites eller bad dog (Newmark 1981:39). När jag använder begreppet ”likvärdig effekt” i denna uppsats utgår jag från Newmarks definition. Även om jag är medveten om att det är en tolkningsfråga och att likvärdig effekt inte kan mätas på ett entydigt sätt, har ovanstående exempel fått utgöra ett rättesnöre i mitt översättningsarbete. Det innebär att jag översatt källtextnära i den utsträckning en ordagrann översättning inte resulterar i en oönskad effekt som sannolikt avviker från författarens avsikt. Newmark (1988:45) identifierar åtta översättningsstrategier som han presenterar i ett V-format diagram med källspråksorienterade strategier till vänster och målspråksorienterade strategier till höger (figur 1).5
10
Enligt Newmark är semantisk och kommunikativ översättning de enda strategier som uppfyller kraven på korrekthet och ekonomi. För expressiva texter som romaner används i allmänhet en semantisk strategi, och texten återges på författarens lingvistiska nivå (Newmark 1988:39, 47).
3.1.2 Översättning ur ett postkolonialt perspektiv
Den kulturella vändningen inom översättningsvetenskapen utvidgade gränserna för översättningsforskningen från renodlat lingvistiska till sociokulturella frågor (Bendegard 2014:36–37). Den postkoloniala översättningsforskningen intresserar sig för de ojämlika maktrelationerna mellan länder, och därmed mellan språk. Översättning ses inte som en teknisk process där en text överförs från ett språk till ett annat, utan som ett fenomen som understödjer alla kulturella transaktioner. Det gäller såväl översättningsprocessen som själva urvalet av verk, eftersom det i första hand är texter som överensstämmer med målkulturens bild av källkulturen som blir utvalda. Översättning utgör många gånger en intensiv manipulering och förenkling som gestaltar det främmande i en form som är acceptabel för målkulturen (Bassnett 2013:343, 349–355). Det kan leda till att främmande texter exotiseras, vilket Alvstad påpekar i sin granskning av en indisk romansvit som översatts till svenska. Hon menar att publiken inte bara har accepterat, utan rentav uppskattat de stereotypiska representationerna av en före detta koloniserad kultur som getts en exotisk förpackning i översättningsprocessen (Alvstad 2017:158). Motsatsen till exotisering är domesticering; att ta det främmande ur sitt sammanhang och plantera det i ett narrativ som målpubliken är förtrogen med. Goodwin (2010:19–24) menar att översättaren måste försöka förstå ”den andre”, utan att skillnaderna absorberas av målkulturen. Som exempel nämner Goodwin en fallstudie av dokumentären Jenin, Jenin, där en palestinsk man säger på arabiska: Vad kan jag säga? Vid Gud, vid Gud, vårt hem är inte längre ett hem.6 I undertexterna har detta blivit: Vad kan jag säga? Inte ens Vietnam var så här illa.7 Översättaren har bedömt att budskapet inte kan framföras med en
11
ordagrann översättning, och har därför placerat talaren i ett nytt sammanhang som lättare kan förstås av den engelsktalande publiken.
12
därmed upphör att vara ett verktyg för dominans. Gyasi menar att afrikanska författare som skriver på europeiska språk skapar ett dubbelt språk som får en lingvistisk såväl som politisk betydelse. För att kunna analysera den nya generationens afrikanska litteratur måste man därför ta hänsyn till författarnas kreativa process, det vill säga politiken och processen bakom skrivandet (Gyasi 2006:111–120). Dessa frågor berörs även i avsnitt 3.3.3 Källtextens kontext samt i del 4 Översättningsprincip.
3.1.3 Översättning av kulturspecifika begrepp
Detta avsnitt ligger till grund för min hantering av kulturspecifika begrepp, som beskrivs närmare i översättningskommentaren (avsnitt 6.1). Svane (2002) menar att översättning är en komplicerad process som inte kan förklaras enbart med strikt lingvistiska metoder. När en text hänvisar till en konkret verklighet som ofta inte är densamma för avsändare och mottagare, kan det skapa översättningsproblem. Skillnader mellan olika språktraditioner och tankesätt aktualiseras nödvändigtvis av språkliga uttryck som hänvisar till kulturspecifika förhållanden. Det kan röra sig om oöversättbara kulturfenomen förknippade med bestämda tidpunkter och nationella traditioner, eller översättning av egennamn och beteckningar på organisationer och samhällsfunktioner (Svane 2002:16–17, 103). Svane kallar den relation som råder mellan ett ord och ett konkret eller abstrakt objekt vars existens ordet förutsätter för referens. De kulturella termerna kallar hon för kulturspecifika referentiella uttryck och definierar dem så här:
Kulturspecifika referentiella uttryck har samma egenskaper som referentiella uttryck i allmänhet men utmärker sig dessutom genom att den referent som förutsätts är oskiljbar från en specifik kulturell kontext. Det kan vara fråga om institutionellt förankrade begrepp eller föremål, geografiska platser eller uttryck som på något sätt hänvisar till kulturella vanor, religion eller andra traditioner (Svane 2002:43).
13
referentiella uttrycken vara omedelbart förståeliga för målspråksläsaren utifrån dennas egen språkliga och kulturella bakgrund, men samtidigt ge lokalfärg i form av ett intryck från en annan kultur. Dessutom är gränserna flytande mellan vad som är kulturspecifikt och inte, och översättaren riskerar att antingen överskatta sina läsare som inte identifierar den avsedda referenten och därmed inte får någon koherent förståelse av texten; eller underskatta läsarna och lägga till förklaringar som stör förståelsen och gör att texten upplevs som redundant i stället för koherent. För översättaren blir det oftast en fråga om intuition när det gäller att uppskatta läsarnas kunskaper och förutsättningar (Svane 2002:26, 86, 89, 92).
Svane (2002:96–98) identifierar sju procedurer vid översättning av kulturspecifika referentiella uttryck (figur 2). Dessa kategorier ingår i ett kontinuum som sträcker sig från mycket källtexttrogna till mycket fria procedurer.
14
• Direkt återgivande utan ändringar innebär att Chief Sandayo återges direkt i den svenska texten som Chief Sandayọ.
• Direkt återgivande med ortografisk anpassning till målspråket innebär att Chief Sandayọ ersätts med chief Sandayo.
• Direkt återgivande med morfologisk anpassning till målspråket innebär att Niger Delta blir Nigerdeltat.
• Direkt återgivande med förklarande kommentar innebär att Nigerian Journal blir dagstidningen Nigerian Journal.
• Direkt översättning är en mycket vanlig procedur som innebär att fresh European flowers blir europeiska snittblommor. Svane (2002:97) påpekar att proceduren ofta inte är särskilt lyckad, eftersom viktiga aspekter av det ursprungliga uttryckets referentiella funktion riskerar att gå förlorade. I detta exempel understryker referensen till Europa att det handlar om en lyxvara som importerats till Nigeria för dyra pengar, medan svenska läsare antagligen inte uppfattar referensen till Europa som ett uttryck för lyx.
• Översättning med godkänd ekvivalent innebär att KVA ersätts med kVA (för kilovoltampere).
• Semantisk anpassning innebär att windows and doors flung open ersätts med fönster och dörrar öppna på vid gavel.
• Referentiell anpassning innebär att den ghananska alkoholdrycken Alomo Bitters byts ut mot exempelvis Absolut vodka i den svenska måltexten.
• Kulturell omskrivning innebär att uttryck som har starka associationer i källspråkskontexten ersätts med ett uttryck som anses framkalla liknande associationer i målspråkskontexten, t.ex. from frying pan to fire blir ur askan i elden.
• Omskrivning med naturalisering innebär att namn i källspråkskulturen ersätts med motsvarande namn som tillhör målspråkskulturen, t.ex. Ministry of Transport blir Infrastrukturdepartementet eller Transportstyrelsen (beroende på vad som är mest relevant i sammanhanget).
• Omskrivning med generalisering innebär att en specifik beteckning ersätts med en allmän, generisk term, t.ex. garganeys blir fåglar snarare än årtor.
15
• Utelämnande är en vanlig metod som används när översättaren anser att en specifik information inte är nödvändig. I skönlitterära prosatexter är det möjligt att utelämna ganska många detaljer utan att helhetsintrycket ändras och utan att målspråksläsarana saknar information.
• Tillfogande av ett uttryck som inte finns i originalet kan förekomma i fall där översättaren vill precisera vad som åsyftas. Precis som vid specificering gäller att det tillfogade måste överensstämma med kontexten för att vara acceptabelt. Här ingår kompensation (försök att skapa balans med ett annat textställe där en term utelämnats) och komplettering (när översättaren vill ”förbättra” texten genom sin översättning).
3.1.4 Översättning av talspråksmarkörer
Detta avsnitt ligger till grund för min hantering av källtextens dialoger, som beskrivs närmare i översättningskommentaren (avsnitt 6.2). Dialoger kan ha olika funktioner, som att beskriva miljöer, driva handlingen framåt och framförallt presentera och utveckla karaktärer. Den direkta anföringen i en roman har ofta en lägre stilnivå än relationen, vilket många gånger beror på författarens strävan efter realism i sitt romanprojekt (Lindqvist 2005:149, 166). Som allmänna talspråkliga drag kan nämnas implicitet, brist på planering, icke-flyt, enkel meningsbyggnad, frånvaro av satsförkortningar och långa bestämningar, reducerande ord- och böjningsformer, emfatiska omskrivningar, dubbla satsled, diskursmarkörer, tags och meningsfragment. Dessa kan bland annat ta sig uttryck i tvekpauser, självkorrektion och understrykande upprepning (Lindqvist 2005:151–152, 158). Markörerna kan finnas på fonologisk/ortografisk, morfologisk, lexikal och syntaktisk nivå. Exempel på talspråksmarkörer är gått och ätit i stället för gått för att äta, det fonologiska dom i stället för de/dem, kortformer som mycke’, fråga’ och sa (i stället för mycket, frågade och sade), den talspråkligt färgade subjunktionen ifall för om samt pronomen som mej och eran i stället för mig och er. Det är möjligt att kompensera för normaliseringen av en talspråksmarkör med procedurer på andra nivåer (Lindqvist 2005:151, 157–158, 165).
Lindqvist (2005:151–152) beskriver tre tendenser som antas vara verksamma när olika språkvarieteter i skönlitteratur översätts:
16
2. Om särskilda markörer för en specifik språklig varietet finns i översättningen, är de vanligen färre till antalet än i källtexten.
3. Även om källtexten har både fonologiska/ortografiska, morfologiska, lexikala och syntaktiska markörer tenderar översättningen att ha främst lexikala markörer.
Vid översättning av tal i prosa kommer ofta käll- och målspråkliga stilistiska normer och konventioner i konflikt med varandra eftersom bruket av talspråksmarkörer är både genre- och kulturspecifikt. Lindqvist visar till exempel att de specifika AAVE8-fingerade markörerna i ett
källtextutdrag inte gett något avtryck i motsvarande målspråksstycke (Lindqvist 2005:150, 158–159).
Enligt Newmark (1988) är det normalt sett acceptabelt att texter med en stor andel kulturellt innehåll förlorar betydelse i varierande grad i samband med översättningsprocessen. Dialekter anses vara bland de svåraste kulturella elementen att översätta. När ett litterärt verk innehåller dialekter, måste översättaren avgöra vilken av följande funktioner de har:
• Att signalera användningen av slang. • Att visa sociala klasskillnader. • Att indikera lokala kulturdrag.
Newmark anser det bäst att ignorera ”bristfällig grammatik” och ”felaktigt uttal” i originalet eftersom sådana språkliga egenskaper är irrelevanta i en dialekt, som är en språkvarietet i egen rätt och inte en avvikelse från standardspråket. Han ser inte heller något behov av att ersätta en gruvarbetares dialekt på zulu med en walesisk gruvarbetares dialekt – vilket hur som helst bara är möjligt om översättaren är mycket kunnig i walesisk dialekt. Hans rekommendation är att
17
producera naturligt, klasslöst slangspråk med måtta, att göra antydningar till dialekten, och att endast överföra en liten andel av de dialektala källspråksorden (Newmark 1988:194–195). Översättningen av engelska talad av icke-modersmålstalare förtjänar särskild uppmärksamhet eftersom det rör sig om ett ”kolonialspråk”. Fioupou (2006) studerar exempel från nigeriansk litteratur för att undersöka hur vardagsvarieteter av afrikaniserad engelska kan översättas till franska. Hon menar att översättarens uppgift är att hitta en motsvarande varietet av franska, samtidigt som man undviker stereotyper. Sannolikheten att hitta en likvärdig varietet är naturligtvis större när både käll- och målspråket har en kolonial historia på samma kontinent. Nigeriansk pidgin har därför framgångsrikt översatts till F.P.A. (Français Populaire d’Abidjan), och båda varieteter har visat sig vara effektiva verktyg för humor och satir. Fioupou tillägger att det inte är någon enkel uppgift att översätta språkbruk som avviker från standardvarieteten, och att översättarens metoder är beroende av målspråket (Fioupou 2006:75–82).
3.1.5 Översättning av stilfigurer
18
semantiska översättningsstrategi, och jag kommer i största möjliga utsträckning att försöka bevara källtextmetaforerna.
Figur 4 visar Lindqvists (2005:121) modell över olika teoretiska möjligheter att översätta bildspråk, och åtföljs av en kort beskrivning av de olika översättningssätten. Bildvinster kan användas som ett sätt att kompensera för bildförluster (Lindqvist 2005:140).
1. Översättning sensu stricto innebär att bildliga källspråksuttryck ordagrant skrivs om på målspråket så att både bildled och sakled bevaras.
2. Vid bildersättning byts källspråksbildledet ut mot ett annat målspråksbildled.
3. Vid bildförlust överförs ett bildligt uttryck i källtexten till måltexten med bibehållen sakledsbetydelse, men utan bildspråk.
4. Bildvinst innebär att ett icke-bildligt uttryck i källtexten översätts med ett bildligt uttryck.
5. Bildstrykning betyder att ett bildligt källspråksuttryck utelämnas i måltexten. Skillnaden från kategorin bildförlust är att källtextens bildliga uttryck stryks helt i måltexten så att inte ens en icke-bildlig betydelse kvarstår.
6. Bildtillägg innebär att översättaren lägger till ett bildligt uttryck i måltexten som saknar motsvarighet i källtexten (Lindqvist 2005:121–127).
19 3.2 Måltextens kontext, syfte och målgrupp
I detta avsnitt beskrivs kort kontexten, syftet och målgruppen för min måltext. Enligt skoposteorin ska en översättning uppfylla sitt syfte, som bör anges explicit eller implicit i uppdraget. Detta består av ett mål samt villkoren för hur målet ska uppnås (inklusive tidsfrist och ersättning), som ska förhandlas fram av uppdragsgivaren och översättaren (Vermeer 1989/2004:234–237). Detta beskriver antagligen de typiska förhållandena vid översättning av skönlitterära verk. I denna översättningsuppgift är dock situationen en annan, eftersom det varken finns en uppdragsgivare eller en målgrupp i egentlig bemärkelse, och därmed inget givet syfte. Jag kommer därför att arbeta som om jag översatte på uppdrag av författaren själv, och syftet blir det jag tror att författaren hade velat baserat på det jag vet om henne och om den kontext källtexten har uppstått i (se avsnitt 2.1 och 3.3.3). Mitt övergripande syfte är att göra afrikansk litteratur tillgänglig på svenska för att sprida kännedom om och väcka intresse för afrikansk litteratur och kultur. Ett kännetecknande drag hos många postkoloniala texter är författarnas ideologiska ambitioner och vilja att utbilda sina läsare (Granqvist 2006:97). Jag tror att även Onuzo vill utbilda människor om nigeriansk kultur och historia, samt om landets sociala och politiska problem. Detta gör hon med humor och stor finess, vilket gör texten underhållande och hoppfull snarare än dyster. Allt detta vill jag återspegla i min översättning. Eftersom jag vill representera författaren i största möjliga utsträckning kommer jag att försöka återskapa måltextens stil såväl som format (meningarnas och styckenas längd, användning av skiljetecken, etc.). Målgruppen kan definieras som svenska läsare, både vuxna och ungdomar från cirka tretton år.
3.3 Stilstudie av källtexten
Denna stilstudie har som målsättning att identifiera stildrag i källtexten som är av betydelse för översättningsarbetet. Själva metoden är hämtad från Lagerholm (2008) och går ut på att genomföra en systematisk och grundlig analys. Den börjar med en kort presentation av materialet och dess kontext innan jag fortsätter med analysen av fyra olika aspekter som framstod som särskilt viktiga för översättningsarbetet, och som kan delas in i följande rubriker: Kontext (inklusive kulturell kontext, vilket kommer att ligga till grund för diskussionen om kulturspecifika begrepp), Talspråksmarkörer samt Stilfigurer. Avsnittet avrundas med en sammanfattning av källtextens kännetecknande drag.
3.3.1 Metod
20
presentation av materialet och av textens kontext samt en systematisk analys av stilmarkörer. Analysen avslutas med en syntes där de sammanfattade stilintrycken resumeras. Metoden kan användas för brukstexter såväl som litterära texter. Lagerholm skiljer på litterär stilanalys och stilstudie av litterära texter. De senare används för att undersöka olika stilmarkörer och hur de kan förklara läsupplevelsens effekt (Lagerholm 2008:246). I denna uppsats har jag använt Lagerholms metod för stilstudie av litterära texter för att lyfta fram källtextens särskiljande drag på olika språkliga nivåer i syfte att förbereda och underlätta översättningen av texten. En viktig del av detta arbete är att identifiera läsupplevelsens effekt, i syfte att försöka återskapa den i måltexten.
3.3.2 Presentation av materialet
Det material som ska analyseras och översättas består av de 17 första kapitlen i romanen Welcome to Lagos, vilket motsvarar 94 sidor, 20 941 ord eller 116 143 tecken inklusive blanksteg. Samtliga kapitel innehåller dialoger. Bokens dialoger är på standardengelska, nigeriansk engelska, nigeriansk pidginengelska, yoruba och igbo.
3.3.3 Källtextens kontext
Under denna rubrik kommenteras kort det sammanhang romanen har uppstått i. Källtextens kontext har stor betydelse för översättningsarbetet, i synnerhet för hanteringen av kulturspecifika begrepp (avsnitt 6.1). Lagerholm påpekar att språket påverkas av kultur och samhälle (Lagerholm 2008:43–44). Hellspong och Ledin menar att man för att kunna tränga in i och förstå en text måste sätta sig in i dess kontext. De skiljer mellan tre olika nivåer: situationskontext, intertextuell kontext och kulturkontext. Den kontext som har störst räckvidd är kulturkontexten, som skiljer sig åt mellan olika länder och tidsperioder (Hellspong & Ledin 1997:41–44). Den källtext som analyseras här har inspirerats av verkliga händelser och utspelar sig mot bakgrund av den konflikt som blossade upp i Nigerdeltat på 1990-talet. Författaren säger själv att romanens handling har inspirerats av en verklig händelse, nämligen massakern i Odi 1999.9 Odi är en stad i delstaten Bayelsa, där romanen tar sin början. Enligt uppgifter från CIA10 kan Nigerias befolkning delas in i följande etniciteter: hausa 30 %, yoruba 15,5 %, igbo
15,2 %, fulani 6 %, tiv 2,4 %, kanuri/beriberi 2,4 %, ibibio 1,8 %, ijaw/izon 1,8 %, andra 24,7 %. De språk som talas är engelska (officiellt språk), hausa, yoruba, igbo, fulani samt över 500 andra inhemska språk. Religionstillhörigheten uppskattas till muslimer 53,5 %, katoliker 10,6 %, övriga kristna 35,3 %, andra 0,6 %. Nigerias etniska och kulturella mångfald är
21
påfallande i Welcome till Lagos, och tar sig bland annat uttryck i spänningar mellan olika etniska och religiösa grupper (exempel 1 och 2):
1) ‘She had dreadlocks for goodness’ sakes. And she was Igbo and you could hear it when she spoke.’
‘Don’t start that.’
‘I don’t have anything against Igbo people. Mrs Eze is a perfectly charming and—’ (S. 47)
2) It showed a certain tolerance that his street in Surulere should boast both a church and a mosque, tolerance from his neighbours, with whom he should have long since banded to demolish both buildings. (S. 50)
Referenserna till religionsutövningens betydelse i Nigeria löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Här följer ytterligare ett exempel (3):
3) Prayer was all the recommendation he heard for Nigeria these days. For every crisis, eyes were shut, knees engaged, heads pointed to Mecca and backs turned to the matter at hand. He did not remember the country being so religious in his childhood. Faith used to be a part of the landscape, glimpsed in wax rosaries and white celestial robes, in wooden prayer beads and the vivid scarves his mother wore when she went to the mosque. None of this obtrusive proselytising, loudspeakers on every corner, blasting calls to prayer and songs of praise. (S. 49–50)
Om vi zoomar in närmare på kontexten hamnar vi på den intertextuella nivån, som har att göra med att texter alltid är påverkade av andra texter som de tar efter eller reagerar på. Onuzo nämner själv att hon inspirerats av sin fars muntliga historieberättande och av de böcker hennes mor fått läsa som barn under sin koloniala utbildning.11 Källtextens mest uppenbara intertextuella influens är Bibeln. Den första referensen till Bibeln kommer redan i första kapitlet:
4) He sat on his bottom bunk and unbuttoned his shirt before drawing out a slim Bible from his pocket. He read the Bible often now, flicking into a new passage each day, one evening on the plains of Jericho, the next in the belly of a whale, sunlight streaming through the blowhole and into his underwater cell. He liked the improbable images, flakes of manna falling like dandruff from the sky; the formal language of thees and thous, begetting and betrothing betwixt the Jordan and the Red Sea. (S. 7–8)
Dels nämns själva boken med sitt namn, dels följer en mängd referenser till olika bibeltexter samt till det ålderdomliga bibelspråket (thees and thous). Det finns fler referenser till Bibeln i
22
källtexten. Karaktärerna läser ofta i Bibeln, och det förekommer insprängda bibelcitat som i exempel (5):
5) The lord is my Shepherd, I shall not want. He had read the psalm that morning and it had given him hope. (S. 89)
Källtexten innehåller även en hymn på igbo skriven av den nigerianska kompositören Harcourt Whyte (exempel 6) som återges på originalspråket, men förklaras i direkt anslutning i följande textstycke. Detta förklarande textstycke är unikt för boken eftersom det utvecklar en kulturspecifik referens ganska ingående, vilket är ovanligt för källtexten.
6) Atulegwu. Nwoke atulegwu. Atulegwu. Nwanyi atulegwu. Atulegwu. Nwanta atulegwu. Atulegwu. Newnu Okwukwe.
Nihi na Chineke n’edu gi si gi atulujo. (S. 90)
Förutom löptext och dialoger innehåller källtexten flera inbäddningar i form av utdrag ur den fiktiva tidningen Nigerian Journal som inleder de kapitel där de förekommer och utgör en upptakt till kapitlets handling. Dessa inledande inbäddningar är skrivna i journalistisk stil som imiterar tidningsartiklar, som i exempel (7):
7) With the UK charity Job Plus estimating that over two million people are unemployed in Lagos, the jobless of this city outnumber the populations of Gabon, Luxembourg and Kiribati combined. The Lagos State Commissioner for Job Creation, Wasiu Balogun, stated that these new figures were ‘rubbish lies’. ‘Jobs Extra, or whatever their name is, should go back to the UK and face their own problems,’ he said in an interview granted to the Nigerian Journal. (S. 83)
Källtexten innehåller dessutom inbäddningar i form av ett stycke utformat som ett inbjudningskort till ett bröllop samt fiktiva vägskyltar som är tryckta med avvikande typsnitt vilket ger texten en levande, serietidningsartad karaktär (exempel 8):
8) Welcome to Lagos. Pay Your Tax.
Eko o ni bajẹ.
(S. 72)
23
genom staden, och hon började reflektera mer över den.12 Romanen är alltså skriven ur ett dubbelt perspektiv, inifrån och utifrån. Samtidigt som författaren har en inblick i livet i Lagos, kan hon även se den med en utomståendes ögon. Resultatet är en både detaljerad, skarpsynt och kritisk beskrivning av det nigerianska samhället. Författaren kan antas ha haft flera syften med texten. I egenskap av skönlitterärt verk har den en estetisk funktion. Samtidigt bygger den på verkliga händelser som Onuzo beskriver med ett kritiskt förhållningssätt, och romanen kan därför sägas ha en delvis informativ och social funktion. Källtextens mottagare kan vara såväl nigerianska läsare som andra engelskkunniga läsare. Boken innehåller en mängd kulturspecifika referenser och dialoger på olika språk som många nigerianska läsare sannolikt förstår. Det går utmärkt att läsa boken för nöjes skull som svensk läsare. Samtidigt bör nämnas att de kulturella begrepp och referenser som förekommer i källtexten sällan översätts eller förklaras. Det gäller såväl de historiska och kulturella fenomen som utgör bakgrunden till berättelsen, som kulturspecifika ord som dodo (s. 5) och juju (s. 11) samt dialogerna på pidgin. Som svensk läsare kan man därför behöva göra egna efterforskningar om man vill förstå fler av textens nyanser, såsom den underliggande samhällskritiken. Min målsättning är att måltexten ska vara ungefär lika begriplig för en svensktalande person som källtexten är för en icke-nigeriansk engelsktalande person som inte förstår pidgin.
3.3.4 Talspråksmarkörer
Flera av bokens karaktärer har ett talspråksbetonat uttryckssätt, vilket framgår av olika talspråksmarkörer som slang, svordomar, ett antal olika språk och språkvarieteter, samt kodväxling inom samma dialog eller till och med inom samma mening. Ett exempel på svordom ges i exempel (9) nedan:
9) ‘What the hell? You asked me for food and I’m getting it.’ (S. 18)
En annan talspråksmarkör är slang, som i exempel (10) nedan. JJC är en förkortning för Johnny Just Come, vilket är ett nigerianskt slanguttryck för nyanlända personer, i synnerhet naiva nykomlingar.13
10) As for the newcomers, two types only: a JJC with a destination and a JJC whose ambition saw no further than reaching the city. (S. 71)
24
En framträdande talspråksmarkör är användningen av nigeriansk pidginengelska. Exempel (11) är en dialog som utspelar sig i kantinen på en militärbas.
11) ’O boy, you see Tina today? That her bobby.’ ‘What of her nyash?’
‘Like drum.’ ‘I go beat am first.’
‘You think she go ‘gree for you?’ ‘Why she no go ‘gree?’ (S. 4)
Talspråksmarkörerna används ibland för att visa karaktärernas sociala status. Chike som har en universitetsutbildning talar korrekt engelska, medan Yemi som är en enkel soldat i lägsta graden alltid talar pidgin eller en blandning av engelska och pidgin. I exempel (12) får vi ta del av Omas mentala process, som visar att hon ser ned på Yemi eftersom han inte kan tala ”standardengelska” utan endast pidgin.
12) Chike’s right-hand man could not speak standard English… (S. 84–85)
Ordväxlingen mellan Chike och en potentiell arbetsgivare i exempel (13) visar ytterligare på engelskans status i Nigeria. Chikes språkfärdigheter gör honom överkvalificerad för jobbet som chaufför. Arbetsgivarens replik är i sin tur ett exempel på nigeriansk engelska (utelämnad artikel i for driver), samt kodväxling (pidginordet oya).
13) ‘Good morning, sir. My name is Chike Ameobi and this is Yẹmi Ọkẹ. We saw the recruitment sign for drivers. We would like to make an application.’ ‘All this English for driver? Oya where are your references.’ (S. 88)
Förutom standardengelska, nigeriansk engelska och nigeriansk pidginengelska, förekommer en fingerad amerikansk engelska som kännetecknar karaktären Fineboy (exempel 14):
14) ‘How can? Y’all are my Lagos crew.’ (S. 94)
25
emellertid i form av mentala processer och säger kanske mer om vad karaktärerna känner för varandra än om hur de faktiskt ser ut.
15) Chike alone did she trust, if only for his strong and gentle manner. He was handsome. (S. 85)
16) She was another man’s wife, a man who had not thought much of her, beautiful as she was. (S. 97)
Exempel 17 och 18 visar två explicita beskrivningarna av Fineboys utseende. De få egenskaper som nämns bidrar till att driva handlingen framåt, snarare än att ge en detaljerad beskrivning av karaktärens utseende.
17) His eyes were deeply planted in his face, giving him a starved look, but the rest of his features were regular. A furrow ran along the middle of his forehead, a crevice that deepened when he looked beyond and saw no signs of a Nigerian army. (S. 15–16) 18) Chike had grown accustomed to the back of their hostage’s head, his thin neck, the pulpy scar behind his left ear, the scattering of razor bumps on his otherwise smooth hairline, clipped within the last few days, in a militant camp no less. Perhaps, as well as a barber’s, the militants had cinemas and shopping malls. (S. 17)
Inte heller karaktärernas personligheter beskrivs av berättarrösten, utan vi lär känna dem genom deras handlingar, repliker, mentala processer samt hur andra karaktärer förhåller sig till dem. Sammanfattningsvis spelar dialogerna en central roll för källtextens intrig och karaktärsutveckling, och talspråksmarkörer kommer därför att diskuteras mer ingående i översättningskommentarens avsnitt 6.2.
3.3.5 Stilfigurer
Lagerholm beskriver flera olika kategorier av stilfigurer, men påpekar samtidigt att det inte är givet hur kategoriseringen ska göras. Det viktigaste i en stilanalys är inte indelningen, utan att man identifierar stilfigurerna och vilken effekt de har (Lagerholm 2008:153–168). Källtexten innehåller en mängd stilfigurer av olika slag. Nedan ges exempel på vad som skulle kunna betraktas som metafor (1), personifikation (2), besjälning (3), retorisk fråga (4), hyperbol (5), liknelse (6), synekdoke (7), hopning (8), variation (9), ordlek (10), parallellism (11) samt metonymi (12).
1) The militants would be out in the creeks tonight, piercing the pipes that crisscrossed the region, sucking out oil, insects drawing on the lifeblood of the country. (S. 5)
26
3) Evening swept through the Delta: half an hour of mauve before the sky bruised to black. (S. 3)
4) Who was to blame? Not for a soldier to answer. (S. 6)
5) [The] officer was a stocky box of a man, his bulk filling the head of his table. (S. 4) 6) Soldiers clustered in groups, their cigarette ends glowing like fireflies. (S. 6)
7) The chickens scattered at their second entrance, darting behind the old car in a streak of clucking feathers. (S. 29)
8) Isoken did not speak until they reached Edepie Motor Park. It was a large, trampled field with vehicles of all sizes coming and going, small, dusty minivans, large, sleek luxurious buses, trailers with art twisting all over their bodies, movements and noise and dust rising from the spinning tyres. A market had sprung up for the human traffic, clothes, books, food, toys on display for the discerning traveller. (S. 31)
9) […] he would look out of the window […] breathing in the changing air, and the landscape changing, and the people changing… (S. 33)
10) Evening was falling. The bus was filling. (S. 33)
11) For every crisis, eyes were shut, knees engaged, heads pointed to Mecca and backs turned to the matter at hand. (S. 50)
12) Lagos would kill you if you wasted time on yesterday. (S. 87)
Även ironi kan betraktas som en sorts stilfigur. Källtexten är rik på förstucken samhällskritik i form av ironi och satir (exempel 13 och 14).
13) The oil companies worked at all hours, filling and floating barrels of oil to overseas markets that decided what they were worth: fifty dollars today, hundred tomorrow and the whole of Nigeria’s fortunes rose and fell on what foreigners would pay for her sweet crude. (S. 6)
14) Even at sixteen, he had known it was partly rubbish, the dross of an empire, the dregs of a martial philosophy that had led countless Africans to fight for ‘King and Country’. (S. 33) Källtexten uppvisar dessutom på vissa håll en fonetisk känslighet. Exempel (15) är ett exempel på allitteration (mellan närstående ord) som ger meningen en viss rytm och estetisk effekt.
15) Evening swept through the Delta: half an hour of mauve before the sky bruised to black. (S. 3)
Syftet med dessa exempel är inte att ge en uttömmande beskrivning av källtextens bildspråk eller att försöka kategorisera dess stilfigurer, utan helt enkelt att visa på den bredd av stilfigurer som förekommer i källtexten. I översättningskommentarens avsnitt om stilfigurer (6.3) beskriver jag närmare hur jag arbetat med källtextens bildspråk.
3.3.6 Sammanfattning av källtextens kännetecknande drag
27
sammanhang som ligger till grund för handlingen. Källtexten har en handlingsdriven intrig vilket bland annat är ett resultat av sparsamma karaktärsbeskrivningar. Samtidigt bidrar såväl dialoger (ofta med framträdande talspråksmarkörer) som inre monologer till att driva handlingen framåt och utveckla karaktärerna. Källtexten är dessutom rik på stilfigurer som ger liv åt miljöer och händelser, samt inbäddade stycken och intertextuella referenser som förbinder källtexten med olika litterära genrer.
4 Vald översättningsprincip
I denna uppsats skiljer jag på översättningsstrategi och översättningsprocedur. En
översättningsstrategi är måltextens övergripande orientering, eller princip. En
översättningsprocedur är en specifik metod som används på en given plats i texten (van
Doorslaer 2007:226). I detta avsnitt definierar jag först den övergripande
översättningsstrategin, och sedan nämner jag några översättningsprocedurer som kommer att tillämpas mer eller mindre konsekvent på några av de främsta typerna av översättningsproblem jag har identifierat i källtexten (se del 3 Stilanalys och del 6 Översättningskommentar).
4.1 Översättningsstrategi
28
kan bidra till att väcka läsarnas intresse och inspirera dem till att göra egna efterforskningar. Källtexten innehåller flera passager som förlöjligar eller uttrycker samhällskritik mot exempelvis utländska oljeföretag, nigerianska politiker och religiösa rörelser. Texten kan således betraktas som en satir. Därför är det relevant att notera att ändringar i de referentiella uttryckens grad av förståelighet kan resultera i att texttypen ändras. Ett exempel är Gullivers resor, som inte förklarar de uttryck som till följd av tidsavståndet är obegripliga för en modern läsare. Det ändrar troligen texttypen från satirisk roman till underhållningsroman (Svane 2002:88). Jag är medveten om att min valda översättningsstrategi kan få liknande konsekvenser, men jag tror som sagt att författaren velat skapa en roman som kan läsas på olika nivåer och som inspirerar läsarna att göra egna efterforskningar. Jag är även medveten om att översättningen av afrikansk litteratur kräver extralingvistiska färdigheter utöver rena språkkunskaper, och att mina kunskaper om Nigerias kultur och språk är begränsade, något som jag försökt kompensera för så gott det går genom att ta reda på så mycket jag kan om källtextens kontext.
4.2 Översättningsprocedurer
29
själv skapa en markerad, pidgininspirerad svenska, vilket jag har kommit fram till är det alternativ som bäst överensstämmer med översättningens syfte. Mitt tillvägagångssätt vid översättningen av dialoger diskuteras i avsnitt 6.2. Vad gäller stilistisk nivå tänker jag i första hand följa översättarens stilnivå, och i de fall källtexten inte anger stilnivå (t.ex. skillnader som sa/sade), så kommer jag i första hand att använda ledig och modern svenska (dvs. sa hellre än sade; ner hellre än ned). Slutligen kommer jag att försöka återspegla källtextens format vad gäller typsnitt, meningsindelning, användning av skiljetecken samt textens längd.
5 Översättning: käll- och måltext
Se bilaga 1.
6 Översättningskommentar
I avsnitt 3.3 Stilstudie av källtexten, analyserades källtextens kontext och utmärkande drag under tre rubriker: Källtextens kontext, Talspråksmarkörer samt Stilfigurer. Dessa rubriker ligger till grund för översättningskommentaren, som jag delat in i följande kategorier:
• Kulturspecifika begrepp: berör utvalda textegenskaper som diskuterades i avsnitt 3.3.3 Kontext.
• Talspråksmarkörer: bygger på avsnitt 3.3.4 Talspråksmarkörer. • Stilfigurer: bygger på avsnitt 3.3.5 Stilfigurer.
6.1 Kulturspecifika begrepp
30
viss mån är domesticerande; likaså de mer målspråksorienterade procedurerna referentiell anpassning, omskrivning med naturalisering, omskrivning med generalisering, omskrivning med specificering, utelämnande samt tillfogande, även om enstaka undantag förekommer. Ett viktigt kulturspecifikt inslag i källtexten är dialogerna på andra språk än standardengelska. Dialoger på yoruba och igbo har överförts oförändrade till måltexterna, medan dialoger på nigeriansk engelska, nigeriansk pidginengelska och amerikaniserad engelska har varit föremål för särskilda översättningsprocedurer som förtjänar en egen diskussion och kommer att behandlas närmare i avsnitt 6.2 nedan. Föreliggande avsnitt handlar därför främst om enskilda kulturspecifika referentiella uttryck som på ett tydligt sätt placerar texten i sin kulturella kontext. Källtexten är rik på sådana referenser, och vi hittar flera redan i bokens första paragraf. Här är det intressant att notera att författaren i stort sett aldrig förklarar kulturspecifika begrepp med hjälp av postkoloniala översättningsprocedurer som cushioning och contextualization (se avsnitt 3.1.2), som exempel (1) visar:
1) Evening swept through the Delta: half an hour of mauve before the sky bruised to black. (S. 3)
Kvällen svepte över Deltat och himlen färgades violett innan den svartnade som ett blåmärke.
Detta är bokens allra första mening. En geografisk plats nämns: the Delta. Bokens titel, Welcome to Lagos, antyder att källtexten utspelar sig i Nigeria. Därifrån är det relativt lätt att lista ut att ”deltat” är en referens till Nigerdeltat. Senare i texten omnämns platsen också som the Niger Delta, men i den första meningen har författaren alltså valt att inte ge någon närmare förklaring till den geografiska referensen. Om jag hade valt en mer målspråksorienterad översättningsstrategi, hade jag antagligen hjälpt den svenska läsaren på traven genom att åtminstone översätta med Nigerdeltat. Om jag hade velat underlätta ännu mer för läsaren hade jag kunnat lägga till en förklarande kontext så att läsaren inte ens skulle behöva slå upp Nigerdeltat. Dock har jag ju förbundit mig till en semantisk översättningsstrategi och därför är målsättningen att inte lägga till några förklaringar i måltexten som saknar motsvarighet i källtexten. En ytterligare geografisk referens som antagligen är obekant för en svensk läsare är Benin i exempel (2):
31
som liksom Lagos och Port Harcourt ligger i södra Nigeria. Ett enkelt sätt att undvika missförstånd hade varit att översätta till just Benin City, men jag tror att det har varit källtextförfattarens avsikt att göra läsaren nyfiken och få denna att ta fram en karta över Nigeria, och jag vill åstadkomma en liknande effekt med min svenska översättning. Förutom de geografiska referenserna förekommer referenser till valutor (dollar, naira) och måttenheter (gallons, miles, paces). Sådana begrepp har inte förklarats (amerikanska dollar, nigerianska naira, engelska mil etc.) eller konverterats till svenska måttenheter (kilometer, liter etc.):
3) By fourteen, he could crawl a mile under barbed wire, shoot accurately from a hundred
paces, lob a grenade, curving it in a neat arc that landed on its target.
När han var fjorton kunde han krypa en mile under taggtråd, skjuta pricksäkert från hundra stegs håll och kasta en granat i en prydlig båge så att den landade på sitt mål. (S. 9)
Visserligen ger inte galloner, steg och miles en genomsnittlig svensk läsare någon uppfattning om exakt sträcka och volym, men ordvalet ger lokalkulör åt måltexten vilket jag bedömer som viktigare i sammanhanget. Ytterligare kulturspecifika begrepp i källtexten är referenser till mat, kläder och material. Liksom andra kulturspecifika begrepp har de överförts direkt utan förklaring, men en nyfiken läsare kan lätt söka reda på deras betydelse:
4) Roadside food was there for the foraging, suya skewered and grilling, meat pies trapped in lit-up glass cages, golden nuggets of puffpuff bobbing in vats of hot oil,
boli and groundnut to be mashed together in one mouthful. (S. 79)
Där fanns gatumat för den som letade efter föda, rykande varma suyaspett, köttpajer fångade i upplysta glasburar, gyllene puffpuff som låg och guppande i kar med het olja, boli och jordnötter att tugga i sig i samma munsbit.
Ordet wrapper förekommer två gånger i källtexten som benämning på kvinno- såväl som manskläder.
5) Officers and lower ranks sauntered into the building in an assortment of mufti: woollen bobble hats and black T-shirts, wrappers knotted over the arm or tied round the waist, the slovenly slap of slippers flip-flopping their way inside. (S. 3) Officerare och soldater släntrade in i byggnaden i civilkläder: stickade yllemössor och svarta t-shirtar, wrappers knutna över axeln eller runt midjan, flip-flops som smällde mot golvet.
32
traditionella dräkter med specifika namn, som ofta omfattar lösa tygstycken som knyts på olika sätt om kroppen. Men eftersom källtexten använder wrapper om både mans- och kvinnokläder, och bärarens etniska identitet inte alltid är känd, vore det riskabelt att ge dessa plagg en mer könsspecifik eller etnicitetsbunden översättning till svenska (omskrivning med specificering enligt Svanes modell). Lösningen har därför blivit att behålla det mindre specifika begreppet wrapper.
Många av källtextens kulturspecifika begrepp har med religiösa eller andliga seder att göra, vilket tydligt visar att Nigeria är ett mångkulturellt land där såväl kristendom och islam som olika typer av animism och magi utövas:
6) Chike’s men said bullets bent when they touched Colonel Benatari, that metal bounced off skin made impenetrable by juju. (S. 11)
Chikes mannar sa att kulorna ändrade kurs när de träffade överste Benatari, att metallen rikoschetterade mot hans hud som gjorts ogenomtränglig av juju.
Ord som juju, en typ av västafrikansk ”trollkonst” som är vanlig i Nigeria, har överförts direkt till måltexten. Däremot har intertextuella referenser till världsreligionerna kristendom och islam anpassats efter svenska konventioner för att ge en ”likvärdig” effekt på svenska läsare. Hit hör exempelvis det flertal bibelcitat som förekommer i källtexten:
7) Our soul is escaped as a bird out of the snare of the fowlers: the snare is broken, and we are escaped. (S. 65)
Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.
Det är okänt vilken av otaliga bibelöversättningar som källtextens karaktärer använder, och det vore naturligtvis möjligt att hämta översättningarna från Bibel 2000, som är den senaste svenska översättningen. Eftersom källtextens handling utspelar sig på nittiotalet, det vill säga före Bibel 2000, har jag dock valt att översätta bibelcitaten med motsvarande verser ur Kyrkobibeln från 1917. Många av bibelreferenserna i svensk litteratur kommer från äldre versioner av bibeln, och det placerar min översättning i en rik tradition av intertextualitet med ett traditionsrikt och uttrycksfullt bibelspråk.
Ett exempel på en översättning där jag tagit mig större frihet att avvika från källtexten är i följande fall, vid översättningen av en reklamskylt:
8)
Bournvita Welcomes You to Lagos:
33
Bournvita Välkomnar Dig till Lagos:
En Stad Full av Energi.
Bournvita är en näringsberikad mjölkdryck avsedd att ge styrka och energi. En översättning i copywriting-anda som framhäver fördelarna med produkten har därför valts i stället för en direkt översättning som ”ett framstående centrum”, vilket låter ganska intetsägande på svenska. Här har jag gjort bedömningen att en lokaliserad översättning bättre förmedlar den känsla författaren vill skapa hos läsaren när karaktärerna rullar in i Lagos ombord på en buss och möts av en pulserande storstad med blinkande reklamskyltar. Jag har dock valt att använda samma versalisering som originalet i exemplet ovan och på flera håll i texten, vilket är oidiomatiskt på svenska och därmed tillför en främmandegörande effekt. Exempel (8) kan betraktas som ett sällsynt fall i måltexten av det Svane kallar kompensation, vilket är en typ av tillfogande.
6.2 Talspråksmarkörer
34
användningen av skriftlig pidgin är avsaknaden av ett standardiserat stavningssystem. Exempel (9) bryter mot standardengelskan genom utelämnad artikel framför substantivet driver, och kan kanske bäst klassificeras som nigeriansk engelska, som enligt Alo & Mesthrie (2008:331) har en märkbar tendens att utelämna artiklar som är obligatoriska i standardengelska. Dessutom är ordet Oya14 snarast att betrakta som pidgin, och har därför överförts direkt till måltexten:
9) All this English for driver? Oya where are your references. (S. 88) All denna engelska för chaufför? Oya var är era referenser.
Vad ska en chaufför med all denna engelska till? Kom igen, var är era referenser?
Jag har gjort mitt bästa för att bevara elementen av nigeriansk engelska och nigeriansk pidginengelska även i denna typ av dialoger. Replikerna på nigeriansk engelska är dock få, och betydligt mindre markerade än pidginengelskan. De bidrar inte på samma sätt till att utveckla intrig och karaktärer, och ägnas därför ingen större uppmärksamhet i denna uppsats.
Vad gäller nigeriansk pidgin, är denna språkvarietet en produkt av kontakten mellan engelskan och nigerianska språk, i synnerhet språken i Nigerdeltat. Samtidigt finns tecken på influenser från portugisisk pidgin, som man tror förekom i Nigeria innan de engelska kolonisatörerna anlände (Elugbe 2008:55). Det har uppskattats att mer än hälften av Nigerias 140 miljoner invånare talar nigeriansk pidgin flytande, vilket gör varieteten till det mest talade språket i Nigeria, det afrikanska språk som har flest talare, och det största kreolspråket i världen med goda marginaler. Ett växande antal människor talar pidgin som förstaspråk, och det är troligt att 70 till 80 procent av Nigerias befolkning kommer att tala pidgin flytande inom en generation. Nigeriansk pidgin kan delas in i flera regionala varieteter som påverkats av sina respektive lokala substrata, sammantaget cirka 400 nigerianska språk15. Vissa av dessa varieteter genomgår fortfarande en pidginisering, medan andra varieteter numera kan betraktas som kreolspråk i och med att de används av ett stort antal människor som deras främsta kommunikationsmedel i alla deras dagliga aktiviteter (Faraclas 2008:340).
Min ursprungliga plan var att producera en måltext med mindre markerade dialoger; dels för att översättningsvetare som Newmark (1988) anser det acceptabelt, dels för att det verkar vara normen, vilket Lindqvist (2005) visar. Dessutom är det en betydligt enklare och mindre tidskrävande procedur än den jag till sist valde. Jag provöversatte därför två kapitel där pidgindialogerna överfördes till svenskt talspråk rikt på slanguttryck. Detta ledde emellertid till
14http://naijalingo.com/words/oya
15 Enligt CIA Factbook talas det över 500 språk i Nigeria (se avsnitt 3.3.3), men det är alltså bara ca 400 språk
35
en läsupplevelse som inte alls motsvarade källtexten, och som gjorde att texten förlorade sin hybrida karaktär. Som jag visade i stilanalysen (avsnitt 3.3), använder källtexten talspråksmarkörer såväl för att signalera slang som för att visa sociala klasskillnader och indikera kulturdrag. Karaktärernas respektive sätt att tala bidrar även till att beskriva deras identitet och personlighet. Därför bör de olika typer av talspråk som förekommer i källtexten vara tydligt åtskiljbara även i måltexten för att åstadkomma en liknande effekt. Av dessa anledningar övergav jag tidigt idén om ett relativt neutralt språk, och bestämde mig för att skapa tydligt markerade måltextdialoger. För att kunna göra det var jag bland annat tvungen att skapa en sorts ”pidginsvenska” som skiljer sig markant från standardsvenska (se avsnitt 6.2.1 nedan). Tack vare detta har 100 procent av källtextens pidgindialoger fått markerade översättningar i måltexten. Bilaga 2 innehåller en fullständig översikt över de repliker som fått en särskild behandling i måltexten i sin egenskap av nigeriansk engelska, nigeriansk pidginengelska eller amerikansk engelska. Där finns även en liten pidginengelsk–pidginsvensk ordlista.
6.2.1 Dialog på pidginengelska
I det som följer redogörs kort för några utmärkande syntaktiska och morfologiska drag hos nigeriansk pidginengelska så som den talas i sin mesolektala16 form i Port Harcourt i södra Nigeria (baserat på Faraclas 2008:340–366), samt hur jag har hanterat dem i min svenska översättning. Jag har alltså hämtat inspiration från pidginengelskans lingvistiska särdrag och försökt återskapa dem i mina ”pidginsvenska” dialoger med målsättningen att åstadkomma en liknande effekt för den svenska läsaren. Det är viktigt att poängtera att pidgin inte är resultatet av ett misslyckat försök att tala standardengelska, utan en kod som kombinerar egenskaper hos engelskan, det främsta lexifierande språket, med fonetiska och strukturella egenskaper hos flera afrikanska substrata (Mair 1992:281). Moderna tiders nigeriansk pidginengelska utvecklades och stabiliserades under perioden mellan femtonhundratalet och artonhundratalet (Gut 2008:36). Därför finns ingen anledning att behandla pidginengelska som en typ av ”nyengelska” eller ”invandrarengelska”. För att lyfta fram den nigerianska pidginengelskans långa historia, har jag ibland använt gammalmodiga ord som finna i stället för hitta och uppmaningen varsam i stället för försiktig.
16 Mesolekt är en språkvarietet inom ett kreolkontinuum från basilekt till akrolekt, där basilekten är den
varietet som ligger längst ifrån, och akrolekten den som ligger närmast, standardspråket (i detta fall engelska). Se vidare: https://www.dictionary.com/browse/mesolect?s=t;
36
a) Oböjda verb (Faraclas 2008:341–348, 356)
I nigeriansk pidgin böjs inte verben för att visa tempus, aspekt eller modalitet. Till exempel verbet be som motsvaras av svenskans vara böjs inte efter person, och jag har översatt det konsekvent med vara (10). Befintlighet kan även uttryckas mer emfatiskt med na, se punkt (o) längre ned. Tempus anges ofta medelst ett hjälpverb, adverb eller sammanhanget. Ett exempel är aspektmarkören don, som visar att en handling är avslutad, och som jag konsekvent översatt med den dialektala svenska preteritumformen blitt (11); samt aspektmarkören go, som uttrycker futurum och där jag konsekvent har använt gå (12). Vad gäller övriga verb har jag i allmänhet använt motsvarande svenska verbs infinitivformer i översättningen.
10) You think say we be soldier for nothing? (S. 16) Du tro att vi vara soldat för inget?
Tror du att vi är soldater för inget?
11) ‘Oya make we go,’ Yẹmi said, ‘I don tire for this their army.’ (S. 13) ”Oya så vi gå”, sa Yẹmi, ”jag blitt less för denhära doms armé.” ”Kom så går vi”, sa Yẹmi, ”jag har tröttnat på deras armé.”
12) Nah me go beat am first. (S. 4) Na mej gå slå på’n före.
Det är jag som ska slå på den först.
b) Ofullbordad aspekt med dey (Faraclas 2008:344)
Det finns flera sätt att markera ofullbordad aspekt i nigeriansk pidginengelska, och ett av dem är med det förställda hjälpverbet dey som kommer från engelskans there is. Jag har överfört denna verbkonstruktion till svenska i form av presens indiaktiv av huvudverbet. Hjälpverbet har således försvunnit ur översättningen, som exempel (13) visar:
13) Soldier man wey lost for bush, no dey find fellow soldier. Dey look road. (S. 19) Soldatman som vilse för bush, inte finner soldatkompis. Letar väg.
Två soldater som är vilse i bushen kan inte hitta sina kamrater. De letar efter vägen. När dey står ensamt kan det likställas med ett pågående being, och jag har då översatt med e (i betydelsen är):
14) My mother is dead. My father dey for Ijẹbu. (S. 81) Min mama e död. Min papa e för Ijẹbu.
Min mamma är död. Min pappa bor i Ijẹbu.
c) Hjälpverbet fit (Faraclas 2008:348)
