C- uppsats
Mellan tro och misstro
De kloka i det svenska allmogesamhället
Författare: Angelika Thelin
391 82 Kalmar / 351 95 Växjö
Abstract
In this essay I have taken a look at the discourse surrounding the cunning folk of Swedish folklore. By analysing folk legends I have attempted to discover what place the cunning folk held in religious and secular society. Through analysis of the thoughts, beliefs and discourse surrounding what help, harm and use of religious symbols were ascribed to the cunning folk in the material I have come to the conclusion that the cunning folk existed in an ambivalent state within society. They were seen and talked of as both helpful and harmful, and they were placed on the outskirts of the practices of the Christian church. All of this in turn gave them a set a part position, both in a positive and negative sense, in both the religious and secular society alike. Through the theory and method of discourse analyses I will show how the societal discourse surrounding the cunning folk both shaped their place and was shaped by their presence in society.
Innehåll
1. Inledning ______________________________________________________ 4 2. Syfte _________________________________________________________ 5 3. Frågeställningar _________________________________________________ 5 4. Material _______________________________________________________ 6 5. Metod_________________________________________________________ 7 6. Definitioner ____________________________________________________ 8 7. Teori _________________________________________________________ 8 8. Tidigare forskning ______________________________________________ 10 9. Bakgrund _____________________________________________________ 13 10. Analys _____________________________________________________ 15 10.1. Vad för saker talade man om att kloka hjälpte till med? _____________ 16 10.2. Vilken skada ansågs de kloka orsaka? ___________________________ 22 10.3. Hur talar man om de klokas användning av kristna symboler i sin1.
Inledning
Svensk religionshistoria är fylld med brokig variation. Att denna flora av avvikelse inte lärs ut är olyckligt, eftersom den bidrar till en mer omfattande och sanningsenlig bild av hur det svenska folket har tänkt och trott. Det svenska folket var kristet, gick i kyrkan på söndagarna och läste katekesen, men de trodde också på tomtar, älvor och annat övernaturligt.1
Ett uttryck för denna blandade religionsyn är de kloka. De kloka levde i brytpunkten mellan kristendomen och folktron. De ansågs kunna både hela och skada, och kunde ses som
instrument för både Gud och djävulen, beroende på vem man frågade.2 Diskursen kring dessa kloka är varierad och motstridig. Sägnerna om de kloka lever kvar, genom folklivsarkiv och samtida berättelser. Dessa sägner är brokiga, men trots detta så kan man se mönster i
uppteckningarna. Diskursen kring de kloka hamnar ofta i två läger, sägner om hur de kloka kan hjälpa människor och sägner om hur de kan skada. Att sägnerna är så polariserade visar på det ambivalenta förhållande som människor hade till de kloka och deras kraft. En
ambivalens som återfinns i de klokas position i den religiösa medvetenheten och det sekulära samhället.
Det jag framför allt kommer att undersöka i detta arbete är vad diskursen kring de kloka kan säga om hur de passade in i det religiösa allmogesamhället. Sättet jag har valt att gå till väga är att titta på vilken hjälp man ansåg att de kloka gav och vilken skada man talade om att de kunde göra. Genom detta hoppas jag kunna få en bild av den relation som människor och samhälle tycks ha haft gentemot de kloka. Detta i sin tur säger något om var de kloka passade in i samtida sociala och ekonomiska samhällsstrukturer. Genom att sedan titta på hur
diskursen gick kring de klokas användning av religiösa symboler och religiöst material i utövandet av sina tjänster så hoppas jag kunna få klarhet i hur de kloka relaterades både till kyrkan och till folktron.
Med hjälp av dessa båda infallsvinklar så hoppas jag kunna fånga diskursen kring den kloke och skapa en djupare förståelse för människors attityder mot denna folkets läkare och
trollgubbe och vad det säger om deras plats i det sekulära och religiösa samhället. Jag önskar
föra fram i ljuset denna brokiga del av vår religionshistoria och låta den bli sedd och hörd. För faktum kvarstår, de klokas historia är en pusselbit i vår egen långa religionshistoria.
2.
Syfte
Syftet med mitt arbete är att undersöka de klokas plats i det religiösa allmogelandskapet genom att undersöka hur kloka har beskrivits i svenska folksägner. Jag fokuserar på vad kloka ansågs kunna göra, både gott och ont och även hur de beskrivs använda vissa kristna symboler i sin utövning av folkmagi.
Att titta på vad människor ansåg att de kunde göra kan ge en inblick i hur människor såg på och relaterade till fenomenet kloka. Att titta på deras användning av kristna symboler kan ge klarhet i hur de kloka befann sig mitt i en motstridig diskurs kring kyrkan och folktron. Båda dessa vinklar belyser på ett eller annat sätt hur de kloka passade in i samhället genom att belysa hur människor och institutioner talade om dem.
Anledningen till att jag valde detta syfte är att jag för det första personligen finner det
intressant men också för att allmogens folktro, attityder och inbördes diskurser kring samhälle och tro ofta kommer bort. I skolans värld läggs fokus ofta på de stora världsreligionerna och heterogena bilder av attityderna och strukturerna inom dem. Denna typ av folktro som
diskurserna kring de kloka representerar är relevant för eleverna då det är en del av deras egen religiösa historia. Oavsett om eleverna är födda och uppväxta i Sverige eller någon annanstans så är det troligt att de har ett religiöst och historiskt förflutet där någon version av kloka existerar eftersom det är ett sådant vida spritt fenomen.
3.
Frågeställningar
När det kommer till mina frågeställningar så har jag valt att dela upp dem i tre, samt att ha ett övergripande filter på dem. Frågeställningarna visar på olika fasetter av hur kloka passade in i allmogesamhället och dess religiösa landskap via människors och institutioners attityder till dem.
3. Hur talar man om de klokas användning av kristna symboler i sin folktromagi?
Jag är som sagt också intresserad av vad diskursen kring dessa saker innebar för de klokas plats i samhället. På grund av detta så kommer jag att lägga det som ett övergripande filter på samtliga frågor för att finna de klokas plats i det religiösa och världsliga samhället.
4.
Material
Det material som jag har valt att använda mig av är uppteckningar av sägner från runt om i Sverige. Jag fick tillgång till uppteckningarna genom Institutet för språk och folkminnes sägenkarta.3 Eftersom uppteckningarna kommer från hela Sverige så ger de en mer tillförlitlig bild av hur folktron och diskursen kring denna, rörande, i mitt fall kloka, faktiskt såg ut. Ett mer geografiskt begränsat material skulle kunnat leda till en mer begränsad analys kring sägnerna runt de kloka. Eftersom min frågeställning handlar om de olika sätt kloka beskrivs och diskuteras av människor genom folktron så föreföll sägenupptäckningar kring ämnet vara ett givande material att analysera.
Naturligtvis så finns det både positiva och negativa sidor med detta material. Att det rör sig om sägner gör att de ibland är något svårtolkade, eftersom man sällan har tillgång till den specifika bakgrund och det precisa sammanhang som sägnerna nedtecknades i, man har ofta endast tillgång till en bredare allmän samhällelig bakgrund, vilket kan försvåra utläsningen av vad man faktiskt trodde och talade om kring just kloka. Trots detta så tror jag att valet att använda folksägner som material är det som bäst ger mig möjlighet att undersöka och besvara mina frågeställningar.
Sägenkartan består av hundratals sägner enbart kring kloka. På grund av detta så har jag tvingats göra en prioritering och sålla ner materialet till sägner som på något vis relaterar till mina frågeställningar. Jag har valt att använda mig av ett material på 39 sägner som på ett eller annat sätt är lämpliga för mina frågeställningar och mitt övergripande syfte. Jag har valt att bara använda mig av sägner från den kategori som i sägenkartan kallas för ”kloka”. Trots att jag på detta vis begränsar mitt material så anser jag att jag har gott och väl tillräckligt med material att analysera för att besvara mina frågeställningar.
5.
Metod
Den metod som jag kommer att använda mig av är textanalys i form av en kvalitativ
diskursanalys.4 Denna typ av analys ger mig möjligheten att genom att läsa mitt material få svar på, inte bara på mina frågeställningar, men också på mitt övergripande filter om de klokas plats i samhället. Detta då diskursanalys kan syfta till att utläsa hur samtalet kring ett ämne speglar ämnets roll i samhällsstrukturen.5 Textanalyser kan även användas kvantitativt, men jag har valt att använda diskursanalys som är en kvalitativ metod.6 Eftersom mina frågeställningar är av en kvalitativ natur så måste även analysmetoden vara det. Jag valde också att använda mig av en kvalitativ metod därför att jag finner den typ av frågeställningar mer intressanta. Det finns naturligtvis flera andra metoder som skulle kunna fungera, men jag valde att använda mig av denna då den lämpar sig väl för den typen av undersökning som jag vill göra.7
En ren innehållsanalys skulle till exempel kunnat vara intressant om jag var intresserad endast av vad som specifikt finns uttalat i sägnerna.8 En narrativ analys skulle ha kunnat fungera om jag velat titta på olika typer av sägner och hur deras berättelser ser ut.9 Materialet i sig skulle alltså kunnat analyseras med flera olika metoder men eftersom jag är intresserad av vad sägnerna kan säga om tankar och attityder i samhället så lämpar sig en diskursanalys bäst.10 När det kommer till mitt tillvägagångssätt så började jag med att samla in mitt material, sägner kring kloka. Jag analyserar detta material genom den kvalitativa diskursanalysen för att få svar på mina frågeställningar. Genom att läsa texterna finner jag vissa teman, eller mönster, som i sin tur kan hjälpa till att besvara mina frågeställningar då de visar på större samhälleliga kontexter.
Det finns naturligtvis möjliga problem med denna metod. Det är en metod och teori som kräver att forskaren tolkar materialet.11 Liksom i all annan form av tolkning så är det omöjligt att som forskare vara helt objektiv. Våra tolkningar görs alltid i ljuset av det samhälle och den kultur som vi själva är en del av. Detta är naturligtvis något som man måste vara både
4 Bergström, Göran och Boréus, Kristina, Textens makt och mening, 2018, Studentlitteratur, Polen och
Jörgensen, Marianne and Phillips, Louise, Discourse analysis,2002, s. 25, Sage, India.
5 Jörgensen and Phillips, 2002, s. 27 6 Bergström och Boréus, 2018, s. 50
77 Bergström och Boréus, 2018, s. 38 och Bergquist och Svensson, 1999, s. 23 8 Bergström och Boréus, 2018, s. 50
medveten och ödmjuk inför och som kräver att man i största möjliga mån objektivt förklarar och motiverar de tolkningar man utför. Denna typ av subjektivitet är dock inte bara en möjlig felkälla utan också en tillgång för inlevelse i analysen och för att på bästa möjliga sätt kunna förstå vad materialet kan säga oss. På grund av detta så bidrar en medveten tolkning av materialet inte till några större problem för arbetets validitet och reliabilitet.
6.
Definitioner
Under denna rubrik så kommer jag att definiera två av de begrepp som utgör grunden för mitt arbete. Dessa begrepp är sägen och kloka. Genom att förklara vad jag menar med dessa ord och hur jag har använt dem hoppas jag kunna öka förståelsen och förenkla läsningen av mitt fortsatta arbete.
Sägen: Sägen är ett begrepp som kan vara svårdefinierat och som definieras olika av olika forskare.12 Den sägendefinition som jag har använt mig av kommer från Tangherlini. Jag valde denna definition då den fångar både den sanningshävdande och den platsspecifika aspekten av en sägen:
While the folktale uses reality in an ironic way, legend tries to reconstruct reality in a believable fashion. Legend narrative is linked to outer reality, opposed to the inner reality of folktale, making specific allusions to verifiable topographic features or historical personages. Also, unlike folktale, the core of a legend narrative consists of a single experience.13
Kloka: Jag har valt att definiera kloka som ” människor som på ett eller annat sätt tros ha övernaturliga krafter och kunskaper”. Detta är en mycket bred definition, detta för att kunna fånga in den stora variation som finns bland sägnerna om de kloka. Att arbeta med en bred definition tillåter mig att använda sägner där människor utför övernaturliga handlingar trots att de i sägnen inte kallas just för kloka.
7.
Teori
Den teori som jag har valt att använda mig av i mitt arbete är diskursanalytisk teori.14 Diskursanalytisk teori är en strukturalistisk teori som bygger på tanken att man genom att
12 Dégh, 2001, s. 24
13 Tangherlini, Timothy, It happened not too far from here, s. 373, Western Folklore, Vol. 49, No. 4 (Oct., 1990),
pp. 371-390
studera det språk och de diskurser som ett samhälle använder kring ett ämne så kan vi få en uppfattning om de attityder och strukturer som finns i samhället kring det valda ämnet.15 Diskursanalys används ofta som en metod, men har också en inbyggd teori som den bygger på. Eftersom diskursanalytisk teori är en framför allt strukturalistisk teori, med lingvistiskt påbrå, så anammar den de strukturalistiska tankarna kring hur strukturer i samhället påverkar diskurser och hur dessa diskurser i sin tur speglar dessa samhällsstrukturer.16 Detta gör att det är en teori som har stor möjlighet att vara till stöd för mitt eget arbete.
Teorin ger en bas för tanken att de sägner som jag undersöker kan säga något om det samhälle som de berättades i och därmed spegla de strukturer och attityder som bestämde vilken plats de kloka hade i samhället. Forskare har använt sig av denna teori på olika vis, flera
grundantaganden har de flesta användarna av teorin ändå gemensamt.17 Detta gäller framför allt tanken om att språk och diskurser både formas i och formar de samhälle de uppstår i. Även tanken om att diskurser är en social handling med sociala betydelser är också vanlig.18 Teorin kritiseras ibland för att lägga allt för stor vikt vid den påverkan som diskurser har i samhället, samt för att utgå från att allt är relativt och föränderligt då diskurser inte visar på någon objektiv sanning utan bara upplevelser och perspektiv på verkligheten.19 Detta är inte helt ogrundad kritik men den är applicerbar endast på en väldigt hårdragen form av
diskursanalytisk teori. Ofta fokuserar forskning inom denna teori på både diskursiva och icke diskursiva samhällsfenomen och dess samspel, snarare än att lyfta det ena över det andra.20 När det kommer till kritiken kring verklighets- och kunskapssyn så är det just det, en skillnad i grundsyn, där diskursanalys har en mer socialkonstruktivistisk syn än vissa andra teorier.21 Genom att relatera mina resultat till diskursanalytisk teori så hoppas jag kunna ge mina resultat en validitet och teoretisk bas som på ett relevant sätt förstärker mina egna tolkningar och slutsatser av materialet. Detta genom att förklara hur de resultat som materialet ger kan sägas beskriva något viktigt om mer än bara den individuella texten.
8.
Tidigare forskning
Jag har influerats av flera verk som jag på ett eller annat sätt finner relatera till mitt arbete eftersom delar av deras arbeten, material eller tankegångar går att applicera på min egen undersökning. Bland tidigare forskning så finns det flera olika teman, dessa teman är
religionens samröre med folktron, folklig läkekonst, kyrkan och folktron, kloka och samhället samt forskning kring sägner.
Religion och folktro
Ett verk som jag har tagit inspiration ifrån är en artikel av Gunnar Granberg. Hans artikel ”Kyrkan och folktron” är en del av boken Folkdikt och folktro.22 I sin artikel så fokuserar Granberg på hur den kristna kyrkan påverkade, eller misslyckades med att påverka, utövandet av folktro i Sverige. Han menar att folktron satt så djupt inne i människor att kristendomen inte kunde rubba den. Detta ledde enligt Granberg till att kristendomen lade sig som ett lager uppepå folktron och blandades med den istället för att ta över dess plats.23
Anledningen till att denna artikel är av relevans för mitt arbete är fler än en. Granbergs text handlar inte direkt om kloka men flera av de slutsatser som han kommer fram till går att applicera även på de klokas situation.24 Han nämner både kyrkliga förbud mot magi och om svartkonstböcker, något som jag i mitt material kan relatera till kloka även om inte Granberg själv gör denna direkta koppling. Granbergs text är dessutom relevant då den talar om hur de svenska allmogesamhället levde med en blandning av kristendom och folktro.25 Detta är viktigt eftersom det hjälper till att förklara de klokas plats och funktion i samhället.
I boken Varken gud eller natur har Linda Oja tittat på synen på magi i Sverige under 1600- och 1700-talet.26 Oja har lagt särskild vikt på att undersöka hur olika samhällsklasser såg på magi. Det hon kommer fram till är att överklassen var kritiska mot magi, framför allt skadlig magi, kyrkans män var även oroade över oskadlig magi, medan allmogen var mer positivt inställda till användandet av framför allt oskadlig magi.27 Ojas text lägger inte fokus på kloka
22 Granberg, Gunnar, Folkdikt och folktro, 1978, s. 121, Liber, Lund 2323 Granberg, 1978, s. 141
24 Granberg, 1978, s. 134 25 Granberg, 1978, s. 131
utan snarare på människor som anklagats för att vara häxor.28 Trots detta är den intressant eftersom det som Ojas arbete framför allt bidrar med är en kontext kring en religiös
tankevärld. Den förtydligar vilken typ av magi som ansågs existera och vilka attityder olika människor i olika samhällsklasser hade gentemot dess utövande och existens. På detta vis blir texten användbar för mig då jag kan utläsa olika attityder kring magi och sedan använda detta för att se på de kloka i mitt eget material.
Folklig läkekonst
Ett viktigt tidigare verk är boken Barnet i folktron av C-H Tillhagen.29
Tillhagens bok handlar framför allt om de olika former av folktro som finns kring barnets konception, födelse och uppväxt. Bokens fokus ligger inte på de kloka men ger ändå en inblick i hur kloka och folktron relaterade till varandra. Tillhagen menar att kloka kunde till exempel vara behjälpliga med att förlösa barn, se till att oönskade graviditeter inte fortskred, göra så att kvinnor som ville ha barn blev gravida samt förhindra en oönskad graviditet helt och hållet.30 Så trots att boken i sig inte handlar om kloka så är den ändock full med viktig information därom.
Även ett annat av Tillhagens verk har varit viktigt som grund för min undersökning. I boken
Folklig läkekonst skriver Tillhagen om de olika sjukdomar och botemedel som fanns i det
svenska allmogesamhället.31 Tillhagen lyfter fram bristen på utbildade läkare, framför allt på landsbygden och relaterar detta till den bredd av huskurer och husmorsråd som florerade.32 Något som gör boken intressant för min undersökning är att Tillhagen också till viss del belyser de kloka. Bland annat så tar han både upp skadlig och oskadlig magi i förhållande till den folkliga läkekonsten.33 Detta är intressant då det går att relatera till två av mina egna frågeställningar. På detta vis har verket kunnat vara influerande trots att dess huvudfokus inte ligger på de kloka utan snarare på folklig läkekonst i allmänhet.
Kloka och samhället.
28 Oja, 1999, s. 235
29 Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s. 63, 1983, LTsförlag, Stockholm 30 Tillhagen, 1983, s. 16
Två verk som varit viktiga är Timothy Tangherlinis artikel How do you know she´s a witch?34
Och Laura Starks artikel Sorcerers and Their Social Context in 19th-20th Century Rural
Finland.35 Både Tangherlini och Stark tittar på kloka och andra magiutövare i nordisk folktro.
Tangherlini fokuserar på den danska varianten av kloka medan Stark tittar på den finska traditionen. Båda artiklarna lägger vikt vid hur kloka passade in i sitt samhälle och är därför mycket intressanta för min undersökning. Deras resultat ger mig något att relatera till och att bygga vidare på i min egen undersökning. Ingen av dem tittar på svenska förhållanden, men jag anser att materialet är relevant som referens när jag tittar på kloka i svensk kontext. Tidigare forskning kring sägner.
Linda Déghs bok Legend and belief 36är också ett verk som varit relevant för mig. Dégh fokuserar på sägner och hur de kan förstås och användas. Hon menar att sägner är komplexa ting som har en plats och en kontext som är viktig för att förstå vad sägnen innebär och vill säga. Dégh menar också att sägner säger någonting om sin kontext. Detta gör att hennes bok är användbar för mitt arbete, eftersom den belyser kopplingen mellan sägen och kontext. Ett sista arbete som har varit av intresse för mig är Bengt Af Klintbergs The types of the
Swedish folk legend.37 Klintberg gör i detta arbete en uppställning av olika sägner i kategorier och visar på mönster och typer som är vanliga inom folktro. Detta är naturligtvis av intresse för min undersökning, då det inte bara handlar om ett liknande material utan också om att tolka och dela in sägner, på ett sätt som är behjälpligt för att finna svar på mina
frågeställningar.
Tidigare forskare har främst fokuserat på andra aspekter av det sekulära och religiösa
samhället, där kloka endast har vidrörts som en faktor och inte som en del av deras egentliga syfte.Det är inte heller någon som fokuserar direkt på hur kloka uppfattades av andra
människor och hur man talade om dem i svensk kontext. Istället så har fokus hos tidigare forskare legat på annat och tagit upp kloka i periferin. De gånger som ett något mer direkt
34 Tangherlini, Timothy, How do you know she´s a witch?, Western Folklore, Vol. 59, No. 3/4 (Summer -
Autumn, 2000), pp. 279-303
35 Stark, Laura, Sorcerers and Their Social Context in 19th-20th Century Rural Finland, ARV: Nordic Yearbook
of Folklore 63:7–29 (2007).
36 Dégh, Linda, Legend and belief, 2001, Indiana University Press, Bloomington
fokus har lagts på kloka så har det främst handlat om kloka som konkret kategori, i relation till lagar och institutioner, inte om uppfattningarna kring dem.
9.
Bakgrund
Det svenska allmogesamhället var en plats där livsvillkoren styrdes av flera olika faktorer. De flesta människor levde som bönder med begränsade tillgångar. Slog skörden fel eller
kreaturen dog så påverkade det inte bara den enskilda bonden utan spred ringar ut till den agrara samhällsstrukturen som han var en del av.38 Att resa tog lång tid på illa belagda och leriga vägar, vilket gjorde att människor på landet till stor del höll sig kvar i samma trakt under längre perioder.39 Detta skapade små samhällen där alla kände alla och där varje ort hade sin egen tydliga interna hierarki och maktstruktur.40
En annan faktor som skapades av allmogesamhällets knappa medel och isolering var en stor brist på läkare eller människor med medicinsk utbildning.41 Antalet läkare jämfört med antalet invånare i Sverige var litet även i städerna, och i än större utsträckning på landsbygden.
Gemene man i allmogesamhället hade alltså en förhållandevis liten möjlighet att få tillgång till riktig läkarvård. Detta både på grund av läkarbrist men också på grund av de höga kostnaderna.42 Att komma i kontakt med en läkare kunde ofta vara ett stort åtagande som innebar att resa flera timmar till närmaste stad vilket medförde att vara borta från den egna gården eller arbetet under denna tid, något som inte var önskvärt eller ens möjligt för många på en regelbunden basis. 43
både på naturlig och övernaturlig väg.46 Bristen på läkare och allmogesamhällets hårda livsvillkor bidrog alltså till en allmän användning av och tilltro till traditionsbaserad folkmedicin.47
Förutom de fysiska och ekonomiska villkoren som fanns i det svenska allmogesamhället så fanns det ännu en viktig komponent som hade en stor påverkan på samhällets struktur och människors vardagsliv och tankevärld. Kyrkan var en central institution som på ett eller annat vis påverkade alla.48 Det svenska allmogesamhället var ett kristet samhälle starkt präglat av kyrkliga hierarkier och moralregler. Samtidigt så var det ett samhälle som också präglades av en tilltro till traditioner och äldre tiders folktro.49
Folktron på sådant som övernaturliga väsen och magi var något som genomsyrade den svenska allmogen på ett sätt som kyrkan och dess kristna tankevärld hade svårt att komma åt.50 Kyrkans officiella hållning var att folktron var missledande och borde undvikas av goda kristna.51 På grund av detta sågs öppen tilltro till dessa traditionella kunskaper med kritiska ögon och var till och med förbjudna enligt både statlig lag och kyrklig praxis, detta gällde framför allt användandet av magi.52 Alla former av magi kom, enligt kyrkan, från djävulen och demoniska makter och var därför ond.53
För många av allmogesamhällets vanliga människor så var dock blandningen mellan
kristendom och folktro något helt acceptabelt.54 Många menade att det handlade om två helt olika saker, kristendomen var religion, medan folktron var tradition. Dessa två koncept tävlade inte om plats hos gemene man utan sågs som lika grundade i sanning och den verklighet de såg runt omkring sig.55
En biverkan som kyrkans kritiska hållning till folktron hade var dock att befästa dess äkthet i människors sinnen.56 Prästerna predikade om att oknytt och magi var djävulens verk,
samtidigt som de inte lät människor tvivla på djävulens existens. Detta ledde föga förvånande till att människor ansåg att eftersom djävulen existerade så måste hans verk, magi och smånytt också vara verkliga och besitta verklig makt.57
Kyrkans predikningar mot folktron bidrog alltså till att öka tilltron till dess existens samtidigt som det skapade ett klimat där folktron och kyrkan stod i olika ändar på en skala, den ena god och den andra ond. Detta kan mycket väl ha bidragit till att folktro delades upp i olika
kategorier för gemene man, det som var bra och billiga huskurer, och som hjälpte en med jakten sågs som ofarlig tradition medan det som var konstigt och misstänkt sågs som djävulens verk.58 Båda kunde dock utan större problem samexistera med kristet tankegods utan större konflikt för människor i allmänhet.59
Allmogesamhället var alltså en plats där fysiska och ekonomiska faktorer bidrog till en tillit och ett beroende av folkmedicin grundat i traditionell folktro, samtidigt som det var ett samhälle präglat av kristna värderingar och dess misstro mot den traditionella övernaturliga folktron.
10.
Analys
När man arbetar med sägenmaterial så måste man vara medveten om att man sällan har tillgång till hela bilden, det finns ofta bakgrundsinformation som man inte kan nå.60 Den enda information man har är en lösryckt berättelse, tagen ur sitt sammanhang. Detta gör att det är svårt att uttala sig om huruvida informanterna verkligen trodde på de sägner de berättar eller om de endast återberättar något de anser vara en uppdiktad historia för upptecknarna.61 Vissa forskare menar att sägner skrevs ner i situationer där människor bads berätta specifika saker som de kanske inte brukade tala om eller tro på.62 Trots detta så kan sägnerna säga något om de tankar som fanns kring kloka, den tradition som levde kvar och som människor verkar ha 56 Granberg, 1978, s. 121 57 Granberg, 1978, s. 123 58 Tillhagen, 1977, s. 26 59 Malmstedt, 2002, s. 159 60 Dégh, 2001, s. 207
61 Georges, Robert och Jones, Michael, Folkloristics, 1995, s. 62, Indiana University Press, Bloomington och
Dégh, 2001, s. 95
tyckt att det var värt att föra vidare.63 Detta innebär att sägner kan visa på hur diskursen kring kloka såg ut. Det som människor valde att föra vidare i sägenform kan sägas spegla deras attityder och tankar kring vad de berättade. Dessa attityder uppstod inte i ett vakuum utan påverkades och påverkade samhället runt omkring. Detta gör att man genom att analysera de attityder som diskursen i sägnerna visar på kan ge svar på vilken plats de kloka hade i samhället.64
10.1. Vad för saker talade man om att kloka hjälpte till med?
Flera av de sägner som jag har undersökt visar på att en stor del av diskursen kring kloka handlade om hur de kunde hjälpa till med olika typer av bot för sjukdomar. En av mina sägner som behandlar just detta visar på en intressant inställning till de kloka. Så här berättar Erik Karlsson från Umeå:
Jag hade en förfärlig tandvärk, och jag vart gillad [rådd] till allt möjligt. Till och med jag var till en käring i Kasamark, som skulle kunna bota tandvärken. Hon hade tagit fingret under ett selvskre [silverskred, ett tåg av mygglarver], och då skulle hon kunna bota med det. Hon var blind, och jag gatt [måste] ta i fingret hennes och ledsaga det in i mun — och då åt hon snusen, så dom var alldeles... (gör en min av vedervilja). Och int vart jag något bättre. Jag vart gillad [rådd] jag skulle blåsa in i mun på en groda också, och det gjorde jag, men int hjälpte det heller. Jag vart också underrättad att jag skulle ta en sticka ur ett träd, som växte där tre vägar gick ihop, och så skulle jag peta med den, så jag fick blon på den, och så skära i barken och sätta in stickan under. Men ingenting hjälpte. Men jag vet dem som riktigt kunde bota tandvärken. Holmgren på Teg han kunde, och 'n Anders Westman i Röbäck lärde sej utav han. Han botade en morbror till mej en gång. Han snickrade till en pinne åt 'n, och själv fick han peta i tandhålet med den. Sen tog gubben stickan och stoppade den i fickan. Vad han sen gjorde med den, det vet jag int, men han hade aldrig nån tandvärk sen i sitt liv.65
Här ser vi att informanten har ett något tudelat förhållande till de kloka och deras kunskaper. Å ena sidan så säger han sig själv ha varit i kontakt med en klok som inte besatt förmågan att bota hans tandvärk. Å andra sidan så tycks han fortfarande tro på de klokas förmåga att på övernaturlig väg bota just tandvärk. Detta visar på ett förhållningssätt och kanske på en allmän diskurs kring de kloka där ett misslyckat försök att bota inte är tillräckligt för att
63 Dégh, 2001, s. 98
64 Jörgensen and Phillips, 2002, s. 20
minska betydelsen av andras berättelser om de kloka och om mytologin kring dem.66 Detta visar på att man talade om de kloka som innehavare av magisk makt. Viss forskning menar att Kloka var i konkurrens med varandra.67 Kanske skulle det kunna förklara användandet av en ny klok när en annan misslyckades. Allt detta skulle kunna tyda på att det var en del av deras tänkande kring övernaturliga krafter att folk själva uppsökte kloka och åtminstone delvis trodde på sägnerna om dem.
I mitt material ser man tydligt att det var vanligt att tala om hur de kloka kunde vara till hjälp med olika sorters åkommor och skador, vilket i sin tur innebär att en betydande del av
diskursen kring kloka verkar ha handlat om deras hjälpande kraft. I det föregående exemplet så berättades det att en metod som de kloka troddes använda var att ”sätta bort” tandvärken i ett träd. En annan metod som de kloka tycks ha ansetts behärska visas i flera av de sägner som jag har tittat på.
När jag var liten pojk så var jag med farfar när han skulle bota en som hade vrickat foten. Gubben hade en talgbit med sig och med den strök han på det onda stället och så mumlade han och mumlade. Till sist började han gråta, gubben, så tårarna trillade. När alltihop var färdigt så sa han till den som hade vrickat sig. ”Nu för du inte tacka mig, utan det vore bra om du hade en tobaksbuss att ge mig så att jag finge tacka dig istället”. De hade för sig att om den som var sjuk tackade så hjälpte inte läsningen utan då måste de läsa om igen. Men när de läste så mumlade de så otydligt så det gick inte att höra vad de sade och inte ville de lära ut det heller.68
Så här berättar Per Nilsson i Ekshärad. Att kloka ansågs kunna ”läsa bort” sjukdomar och skador är något som mitt material visar tydligt. Sägnerna om bortläsning är spridda över Sverige och tyder på att detta var en del av vad man skulle kunna kalla mytologin kring de kloka och därmed tydligt en del av en större diskurs.69 Tanken om att det var en välkänd tro och diskuterad tanke, att kloka kunde läsa bort sjukdomar är något som stärks även i andra arbeten om kloka och framför allt om folklig läkekonst.70 Som sagt så finns det flera exempel på bortläsning i mitt material, till exempel berättar Gertrud Sofia Johansson från Kisa att
”Sjukdomar kunde också läsas bort. Jag skulle kunna säga namnet på en gumma inte långt härifrån som fortfarande läser bort ormbett.”71
Kloka ansågs enligt mitt material även kunna hjälpa till vid övernaturliga skador och åkommor. Om detta berättar P.A Nilsson från Västerbotten.
Jag var i Luleå och arbeta, och jag kom ut för elakt en gång. Det brände åtminstone alldeles i ansiktet och illsved. Då gick jag till en käring där, som skulle förstå sej på sånt där, och hon sa jag skulle komma igen på kvällen efter arbetet. Då tog hon tre stenar, en ur luften, en ur jorden och en ur vattnet och hov in dem i järnspisen och elda dem röd, och så hade hon en vattenbalja och hov dem dit. Och stenen som var ur luften han for i småbitar, men de andra höll. Då hade jag råkat för i luften, sa hon. Och så fick jag dricka opp ett glas utav det där vattnet. "Resten gör jag själv", sa hon. — Blev ni bra? — Ja nog blev jag bra nog. 72
Den här sägnen vittnar om att man tänkte att de kloka kunde bota övernaturliga sjukdomar, eller ”elakt” som informanten kallar det. Här ser vi hur man talade kring hur de kloka arbetade, den ritual som informanten beskriver finns beskriven hos andra som har tittat på folkmedicin.73 Detta gör det troligt att det var något som människor talade om och förde vidare till andra, på så sätt påverkande andras syn på de kloka.
Tidigare forskare har lyft fram att de kloka också var behjälpliga när det kom till
havandeskap, födsel och fosterfördrivning.74 Anledningarna till att jag inte ser denna del av diskursen, som ändå verkar vara vanlig i andras material kan vara flera. Kanske så finns den typen av berättelser påvisade någon annan stans än i sägenkartans samlingar, men det som jag finner troligast är att detta var tabubelagda ämnen. Tabubelagda ämnen är en intressant del av diskursen kring ett ämne. Samhällets strukturer påverkar våra tankar kring vad som är tillåtet och inte tillåtet att tala om.75 Detta sprider sig sedan ut till människors diskurs i form av tabubelagda ämnen. Samtidigt så kan tabubelagda ämnen som människor ändå talar om bryta tabun.76 Människor kan alltså genom att öppna upp sin diskurs kring tabubelagda ämnen tvinga bort de sociala inställningar som gjorde ämnet tabu från första början. Det material jag
71http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/record/55908 72http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/record/50703 73 Tillhagen, 1977, s. 96
74 Tillhagen, 1983, s. 184
har använt har skapats genom att upptecknare kommit hem till människor och bett dem berätta sina sägner. Kanske ansågs ämnen som fosterfördrivning och preventivmedel för privata och skandalösa för att delas med främmande människor. För att inte tala om att båda dessa procedurer var förbjudna enligt lag under lång tid.77 Detta skulle kunna förklara varför mitt material skiljer sig från andras på denna punkt. Det visar också på att vissa delar av diskursen kring kloka fortfarande var så pass tabubelagd, något som troligtvis påverkats av tabubeläggning kring ämnen så som föräktenskapliga förhållanden och abort.78 Alltså kan man se att diskursen kring kloka i detta avseende påverkades av andra diskurser runt omkring. En stor del av diskursen kring de kloka verkar röra sig kring tanken att de kunde kunna bota. Dessa exempel gäller botandet av människors sjukdomar, men materialet är också fyllt av sägner som gäller botandet av djur. Djur, liksom människor antogs kunna drabbas av så väl naturliga som övernaturliga sjukdomar som de kloka skickades efter för att bota.79
Så här berättar Anna Sofia Karlsson från Norra Vi:
Det fanns också en annan kobotare som jag hörde många gånger, när han läste över djur. De ledde ut djuret till honom, och han läste: Vita kalvar, svarta, röa, di som inte vill leva får di lägga dom på röra. Jag tycker, att det var en otäck bön, så han får inte skriva, vem han var. Somliga djur vart bättre, andra dog, och dem fick de lägga på "röra" stenrösena.80
Även här är det alltså tal om att läsa bort det onda, i detta fall appliceras de klokas konster på ett djur istället för en människa men den allmänna tanken kring vad den kloke kunde och hur han arbetade är den samma, vilket återigen tyder på att detta var en väl utbredd uppfattning och en tydlig del av en allmän diskurs.
Här visar informanten också upp motstridiga attityder gentemot den kloka. Hon verkar finna honom användbar och beskriver honom i positiva ordalag som en botare, samtidigt som hon uttrycker negativitet mot den klokes metoder.81 Detta visar på en intressant motstridighet inom diskursen kring de kloka.
Ett annat exempel på att människor förhöll sig ambivalent till de kloka finns att hitta i en annan sägen som jag funnit i mitt material. Informanten är Per Johan Gustavsson från Rogslösa, han berättar:
I Hageby insjuknade en difölunge en söndagsmorgon. Bondens son Gustaf frågade fadern, om han skulle hämta trollkäringen. — Nej, det får du inte göra, blev svaret. Men då gjorde Gustaf upp med sin mor, att hon skulle ge fadern kaffe på sängen och hålla honom inne, medan han hämtade trollkonan. Hon kom och gjorde likadant som när hon botade oxen. Fölungen skuttade upp, alldeles frisk. När bonden fick veta, hur det hade gått till, vart han glad, men själv ville han inte ha med trollkäringen att göra.82
I denna berättelse ser vi att de klokas hjälp var eftertraktad men deras sällskap inte likaså. Detta visar att diskursen kring kloka var tudelad. De talades om som människor med makt att hjälpa samtidigt som de beskrevs med negativa ordalag som människor som man förargade på egen risk. Trots denna ambivalens, och i vissa fall ren motvilja, tycks människor ändå ha sökt hjälp hos de kloka. Mitt material visar att man tillkallade kloka för att bota många olika sorters djur, både hästar, kor och grisar dyker upp i de sägner som jag har läst. Detta skulle kunna tyda på att den hjälpsamma aspekten av de kloka var starkare i diskursen än den farliga. Det skulle dock också kunna betyda att man på grund av samhälls- och ekonomiska skäl inte hade något annat val än att vända sig till kloka för hjälp oavsett risk. Detta skulle i sin tur ha kunnat påverka diskursen kring de kloka då samhällsfaktorer så som ekonomi påverkar hur människor tänker och agerar kring de kloka.
I ett lantbrukarsamhälle så är djuren något av det viktigaste och värdefullaste man har.83 Det faktum att man litade på de kloka med deras välfärd tyder på en hög grad respekt för de klokes kunnande, desamma gäller naturligtvis tilliten vid omhändertagandet av den egna hälsan. Åter igen föreslår detta att samhällets inställning till och diskurs kring de kloka var tudelad. Som materialet har visat så talade man om de kloka som att de kunde hjälpa och hade makt att bota. Samtidigt så tycks det finnas en viss motvilja mot de kloka, som speglas i ordval och utsagor från informanterna. Här kan man också se att samhället och diskurserna kan sägas spegla varandra och hänga ihop. Hälsan och boskapen var viktiga faktorer i
allmogesamhället och ingen riktig läkare eller veterinär fanns att tillgå.84 Detta gjorde så att de människor som istället fyllde dessa funktioner, de kloka, färgades positivt eftersom samhällskulturen behövde deras tjänster. På samma sätt så kan vi se att genom att hjälpa till med dessa saker så skapade de kloka själva den positiva diskursen kring sig, som sedan spred sig till allmänt medvetande som påverkade lokalsamhällets sätt att se på och tala om dem. här kan vi alltså se att samhället påverkar diskurs och diskursen påverkar samhället. Samtidigt så ser vi att det verkar finnas delar av diskursen som framställer de kloka i ett mer negativt ljus. Även detta lär ha påverkats av det samhälle där diskursen fördes. Dessa två bilder av de kloka kan tyda på att de var människor som inte riktigt passade in. Tron på deras kunskaper gjorde dem upphöjda medan deras olikhet gjorde dem bortstötta. Den tidigare forskningen på området kloka visar att kloka ofta var individer som ansågs annorlunda, till exempel
människor med missbildningar.8586 Detta är något som det finns spår av även i mitt material. Per Johan Johansson från Vallerstad berättar:
Johan i Hamra hade en so som var sjuker. Han hämtade Mutt-Adel. Det påstods att Adel var lite trolsker. Han gav soa brännvin och krut, och bra vart hon. Vad det var för fel på soa vet jag inte, men jag minns, att det hände 1901 eller 1902. Adel var en underlig kropp. Han gjorde aldrig något karlarbete.87
Här är det tydligt uttryckt att informanten och andra med honom, ansåg att denne kloke var underlig och annorlunda. Att mannen kunde bota grisar tycks vara accepterat men mannen själv tycks inte vara helt accepterad. Informanten uttrycker att den kloke var underlig och aldrig gjorde något karlarbete. Detta uttalande tycks ha en negativ underton som tyder på att den kloke inte ansågs vara lika mycket karl som andra. Detta är inte svårt att koppla till andra diskurser som fanns i samhället samtidigt som man talade om de kloka. I detta fall diskurser kring de handikappade, svaga och icke arbetsföra. Detta var grupper som ur ett
samhällsperspektiv inte passade särskilt väl in i samtidens bondesamhälle, där hårt
kroppsarbete var nödvändigt.88 Dessa grupper kunde alltså ses som både en ekonomisk och troligtvis också social börda for allmogesamhället. Att de kloka länkas med dessa grupper lär ha påverkat diskurserna kring dem och färgat dem i ett mer negativt ljus.
84 Tillhagen, 1977, s. 3
85 Von Sydow, Carl Wilhelm, Det ovanligas betydelse i folktro och sed, 1978, s. 108, Liber, Lund 86 Tillhagen, 1977, s. 48
Tidigare forskning har visat att kloka ibland själva odlade den mystik som omgav dem, detta för att verka mer utomvärldsliga och kraftfulla.89 Detta är något som mitt material inte säger mycket om men som det inte heller motsäger. Om så vore fallet så skulle det kunna vara ett intressant exempel på hur människor aktivt kan utnyttja de diskurser som finns runt omkring dem. Det skulle kunna ses som ett försök från de klokas sida att använda en negativt färgad diskurs till, för dem, positiva ändamål och i processen kanske förändra samhällssynen genom diskursen.
Svaret på min första frågeställning blir alltså att mitt material visar att det som man talade om att de kloka främst kunde hjälpa till med var att bota de sjuka, vare sig det rörde sig om djur eller människor. Materialet visar också att diskursen kring de klokas plats i samhället var nära inflätat med deras nytta för andra och att de anförtroddes med några av samhällets viktigaste komponenter. Det verkar också som om människor åtminstone till viss del trodde på och litade till mytologin som tycks ha funnits kring de kloka och deras kunskaper och deras kunskaper eftersom det verkar vara en så aktiv del av den förda diskursen som visar sig i sägnerna.90 Flera informanter berättar om sådant som de har sett själva, men många berättar om sådant som de har hört sägas om de kloka. Detta tyder på att berättelser om de kloka ansågs vara tillräckligt viktiga och intressanta att föra vidare, vilket i sin tur tyder på att de var en viktig del av samhällsbilden för åtminstone en del människor.91 Vi kan alltså se att
diskurserna kring de kloka när det handlar om vad de kunde hjälpa till med är over lag positivt färgade då de påverkades av samhällets bild av vad som var viktigt av sociala och ekonomiska skäl. Samtidigt så ser vi att bitar av diskursen tycks ha en mer negativ skärpa, också den som en spegel av samhälleliga förhållanden. Detta är vad jag ska undersöka i min nästa
frågeställning.
10.2. Vilken
skada ansågs de kloka orsaka?
Att de kloka ansågs besitta särskilda kunskaper och kunde hjälpa människor med allehanda saker och att detta var en integrerad del av diskursen kring dem är tydligt. Samtidigt så är det lika tydligt utifrån mitt material att diskursen kring de kloka var långt ifrån enbart positiv. Vad man kan se i materialet är att de kloka även talas om som farliga. De kloka verkar inte ha
ansetts som trevligt sällskap utan hölls på armlängds avstånd.92 Förklaringen till detta kan kanske finnas i den skada som man talade om att de kloka kunde orsaka.93 Vilken denna skada var, som människor tänkte sig att kloka kunde göra är min andra frågeställning. I mitt material finns flera berättelser där informanten talar om de klokas skadliga förmågor. Även här gäller det skador mot både djur och människor. Så här berättar Gustaf Pettersson från Malingsbo:
Det var en dalgubbe som var inne här på ett ställe och beta, för det var ett arbetslag han vad med som hade körningar, och far min var med, han. Och de tog sej en sup till smörgåsa, och då skulle dalgubben bju på en köttbit till supen. Men då var köttet borta, och han vart arg och svor på att om inte den lämna tillbaka det han tjaet skulle han råka illa ut. Men ingen av karlarna svara någe. Och han fråga en gång till, vem som tjaet biten, men alla var tysta. Då sa han, att den som hade tjaet köttbiten skulle mista ögat, och han rita opp ett öga på matspannslocket och högg kniven mitt i ringeln. Då börja katta där i huset på te jama under sänga, och hon kom fram och ögat hängde ut på'na. "Om jag vetat att dä var du, skulle jag inte ha gjort däj så illa", sa dalkarln. Och köttet låg under sänga, för katta hade tagit det.94
Denna typ av magisk skadegörelse finns på flera ställen i mitt material, något som visar att det var en utbred del av diskussionen kring kloka. Exemplen beskriver samma eller liknande procedur som denna informant, att kloka med hjälp av nålar kunde förblinda människor på avstånd.95 En av dessa sägner kommer från Surteby, Där Fritz Nilsson berättar:
Det fanns sådana förr som kunde sticka ut ögonen på folk. De ställde upp den människan de ville komma åt i vatten och så stack de ut hennes ögon med en nål. Här var en kvinna som fick en unge med en gift karl. Men hon stämde en ogift inför rätta. De kom båda till Skene och mannen blev dömd att lägga till kvinnan. Men när han gick ut ur rättssalen så viskade han i örat på henne: "Detta skall du inte ha gjort för inte! Kom ihåg att jag sade det." Följande år när pigan gick i slåttern, stack det till i båda hennes ögon på en gång och hon blev blind.96
ut för skada, utan bara någon annan som anlitat dem. Att den här delen av samtalet kring kloka existerar är intressant och har troligtvis starka kopplingar till sammanhållningen i allmogesamhället. I små och relativt isolerade trakter är det kanske inte så konstigt att det skapas rykten om faran att stöta sig med grannar. Att denna fara sedan tillskrivs människor som av sociala och ekonomiska skäl redan anses annorlunda är föga förvånande. Det är tydligt att diskursen på så vis kommer från och speglar det samhälle som den existerar i.
I flera sägner så kan vi se att diskursen kring de kloka visar på en allmän attityd där de kunde ses som både hjälpsamma och skadliga samtidigt, beroende på vilken sida av handlingen man befann sig på. Detta gäller framför allt fall då de kloka blivit anlitade för att göra skada som ett led i att hämnas någon oförrätt. Axel Josef Ramstedt från Tidersrums ger oss ett sådant exempel:
Torparen berättade senare, hur han har sig åt för att bota bössan. Han gick till en gumma nånstans i Småland som hade rykte om sig att kunna lite av varje. Hon tog fram en bok som var så gammal, att bokstäverna var röda, och där läste hon, hur fallet skulle behandlas. Gumman kunde trolla på avstånd, och hon satte på bonden en sjukdom, så att han blev sängliggande. Frampå vårsidan var han så illa däran, att han inte kunde hålla sig längre utan nästan kröp iväg till torparen. När han kom in, tog han bössan från väggen. Då först släppte krämporna, och bössan blev duglig igen. På torparn var det heller inget fel, utan han kunde hålla på med sin jakt.97
Bössskämning eller förgöring av bössor verkar ha varit ett vanligt problem som många sa skedde på magisk väg, därför var det kanske naturligt att gå till den kloke för magisk hjälp.98 Det vi kan se är att sättet som den kloka hjälper är genom att sätta sjukdom på folk. Det är också något som omnämns av flera tidigare forskare inom området. 99 Att kloka var farliga därför att de kunde sätta magiska sjukdomar på folk är något som har kommit upp flera gånger i mitt material och därmed visar på ett utbrett samtal kring ämnet. Det är tydligt att diskursen kring kloka var så pass välkänd att människor i allmänhet kände till den och tog den, åtminstone delvis, för sanning.
97http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/record/56212 98 Tillhagen 1977, s. 64
Något annat som är intressant i det ovanstående exemplet är beskrivningen av den bok som den kloke använder. En gammal bok med röda bokstäver. Den beskrivningen, framför allt de röda bokstäverna stämmer in på beskrivningar av svartkonstböcker som andra forskare har hittat i sitt material.100 Användandet av en svartkonstbok för att bringa skada verkar alltså vara vad informanten talar om.101 Flera av de sägner som jag har arbetat med innehåller antydningar om svartkonstböcker, men på grund av deras tänkta koppling till djävulen, som i detta sammanhang är en figur från kristen tro så har jag valt att ta upp de sägnerna senare, under min tredje frågeställning som rör just kopplingen mellan kristendom, folktro och de kloka.
En annan typ av skada som man talar om att kloka kunde ställa till med i mitt material är att ”ställa fast” någon eller något. Detta innebar att på magisk väg hindra någon från att röra sig ur fläcken.102 Det finns flera exempel på denna typ av förfarande i mitt material. Tre
informanter från Borgsjö berättar tillsammans denna sägen:
För närmare 100 år sedan var i Borgsjö en person, som kallades Pôsskän (enligt en senare uppgift av Jon Petter Jonsson i Hallsta, 87 år skulle denna person vara Jon Persa väster i Ångebyn) Denna Pôsskän mötte en gång en vinterdag några personer, som körde timmer i skogen. Själv hade Pôsskän ingenting på sitt kördon; han var nämligen på väg till skogs för att lassa på ett timmerlass. De, som kommo med sina lass, hade bråttom (mer än nödvändigt!) och fordrade, att P. skulle köra ur vägen för dem. Det var mycket snö och dålig väg. Utan att han visste ordet av, togo de resolut P:s häst och doning och lyfte alltsammans i snön på sidan om vägen. P. låtsades, som om ingenting hänt. Men då P. på kvällen kom körande med sitt lass, så stodo de andra kvar på samma ställe med sina lass. "Ha ni inte kommit längre än och voro så brottom i morse?" frågade Pôsskän, som nämligen hade trollat så, att de ej kunde taga sig ur fläcken (som straff för deras tilltag). De hade fått stå där hela dagen. "Kör nu!" sade P. till dem, och hästarna gingo åter som vanligt.103
Något som är mycket intressant med denna sägen är att samma klok omnämns i en annan av de sägner jag har tittat på. Informanten härrör från samma ort som de övriga tre, men fyller ut bilden av vad just denne kloke kunde göra genom att förtälja flera sorters skada som denne man sades ha gjort. Så här berättar Anna Nordell från Borgsjö:
100 Tillhagen, 1977, s. 76 101 Oja, 1999, s. 21 102 Tillhagen, 1977, s. 64
I västra Ångebyn bodde för mycket länge sedan en trollkunnig person vid namn Jon-Pers Per. Bl.a. var han duktig att stä blo "stämma blod". Om han ville vara stygg mot någon granne, kunde han gå en ring i skogen runt dennes kor, och då kunde korna omöjligen gå utanför denna ring. En person hade en gång fått sin slipsten sönderslagen, så att den blivit sned. Denna person gick då till Jons-Per Per för att få hjälp. Då sade J.-P. Per till en, som han "såg" hade skadat
slipstenen: "Så sned som denna sten blivit, så sned skall Du bli i käften." Han blev så också nästa dag, varför han fann för gott att erkänna sitt nidingsdåd. "Syndaren" förblev sned i käften några dagar. J.-P. Per "släppte efter" på sin trollmakt undan för undan, så att käften på den andre blev mindre och mindre sned för varje dag. Detta gjorde han för att visa sin makt. Han (J.-P. Per) kunde också säga till dem, som körde timmer och hade stora lass (de, som ville vara duktiga!) [i synnerhet värmlänningarna!!]: "Kör nu, om du kan!" Och lasset gick då inte att få ur fläcken. Dessutom kunde J.-P. Per en hel del andra "konster", som A.N. f.n. ej kan minnas.104
Som tidigare nämnts så handlar det bland annat om att ”ställa fast”, något som dykt upp även i samband med andra kloka i mitt material. Att ställa fast djur beskrivs i materialet, ibland som ett busstreck och ibland som något allvarligare. Oftast så handlar det om att den kloke straffar någon för deras elakhet eller skrytsamhet. I den andra sägnen om denne kloke så ser vi att även här finns ett element av att de kloka kan vara farliga när de anlitas att vara det.105 Att kloka kunde på olika vis vanställa och skicka sjukdom på tjuvar och andra brottslingar för att straffa dem eller få dem att erkänna sitt brott har dykt upp på flera ställen i mitt material och i tidigare forskning från andra kontexter.106 Här blir det ju tvetydigt om detta ska klassificeras som att den kloke är hjälpsam eller farlig, men det man säkert kan säga är att denna typ av sägen ger uttryck för något som de kloka sades kunna göra i skadlig väg. Kanske är det inte så långsökt att tro att människor tänkte sig att om kloka kunde göra denna typ av skada för betalning, så kunde de nog göra den av ilska och illvilja också. Detta är något som åter igen passar in i den dåtida samhällsbilden.
Något annat som är intressant är att vi i båda sägnerna ser spår av att förklara och till viss del försvara den klokes agerande. Detta tyder på att diskursen kring de kloka var så pass inbördes motstridig att man utan större problem kunde anklaga och försvara de kloka i samma andetag. Detta bör också speglas i samhällsbilden där de kloka är ett hot mot sociala relationer och ekonomi, i form av att sätta sjukdom på människor och djur, samtidigt som de är den enda
möjliga boten mot dessa problem och därmed kan kräva ett visst mått av respekt i ett samhälle där hälsa och boskap är av enorm betydelse. I den första sägnen så verkar informanterna ha velat vara tydliga med att timmermännen var oförskämda och hade mer bråttom än de borde, vilket får det att låta som om informanterna menar att den kloke handlade i självförsvar. Den andra sägnen beskriver den kloke i mer negativa ordalag men informanten har samtidigt valt att nämna att den kloke var duktig på att ”stämma i blod”, alltså att på, ofta magisk väg, stoppa blödningar från skador och sår. Detta är naturligtvis något som skulle kunna klassas som mycket hjälpsamt, och som också dyker upp i mitt material, i sägner där de kloka framställs som nyttiga och hjälpsamma.107
Denna blandning av de kloka som farliga samtidigt som man framhåller deras hjälpsamhet ekar av samma dubbelhet som fanns i det material där de kloka främst beskrevs som
hjälpsamma.108 Där lyfte informanterna fram alla de läkande och skyddande saker de kloka kunde göra, samtidigt som de uttryckte en motvilja mot dem. Här är det tvärt om, mitt i sägner om allt det skadliga som kloka kunde göra framhålls även deras läkande kunskaper. Åter igen så tyder detta på en ytterst blandad samhällsställning som leder till en motstridig diskurs kring till de kloka, så som hjälpsamma och farliga.
En annan sägen som visar på något som de kloka kunde göra, som återigen kan anses skadligt, är att genom att använda sig av vatten få upp en bild av folk som man sedan kan skada.109 Så här berättar en onämnd informant från Otterstad i västra Sverige:
En präst hade förlovat sig med en flicka [i Finland], ock när han for hem till Sverige, sa hännes fader till honom, att om han icke kom tillbaka inom år, så var han olycklig. Ock när årsdagen kom, blev han bekymrad, för han var rädd för gubbens hotelse. Men så mötte han en finnegubbe, som frågte, vad han var ledsen för. Då talte han om det. "Jag skall jälpa dig", sa gubben. Ock så bar de in vatten i en så. Då bad gubben, att prästen skulle titta i vattnet. Det gjorde han. Då frågte gubben, om han ser något. "Jag ser ett stort bärg, ock en gubbe kommer upp på bärget med en bössa." — "Tag din bössa ock skjut, innan han hinner att skjuta", sa gubben. Ock prästen sköt i vattnet, ock gubben föll ned för bärget. Hade icke prästen varit så kvick att skjuta, så hade gubben skjutit honom.110
107http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/record/53608 108http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/record/56126 109 Tillhagen, 1977, s. 63
Flera saker är intressant med denna sägen. Det var enligt tidigare forskning vanligt att de kloka var människor som ansågs underliga, detta gjorde att man också tillskrev klokhet och magiska krafter till minoriteter.111 I mitt eget material dyker upp både finnar som här men också romer, som beskrivs utföra klokas verk.112 Andra forskare har också hittat sägner där samer beskrivs på liknande sätt.113 Detta förstärker tanken om att de som ansågs kloka på olika vis var i samhällets utkant. Det var vanligt att utpeka inte bara marginaliserade grupper som kloka utan också människor som levde långt bort, och framför allt norrut.114 Denna finngubbe skulle kunna uppfylla båda dessa kriterier. Detta visar också tydligt på hur pass påverkad av samhället diskursen kring de kloka var. Det är grupper som är tydligt
marginaliserade i samhället, både socialt och lagstadgat, som framför allt beskrivs som kloka. Vilket tyder på att diskursen bidrog till att förmedla en annorlndahet kring de människor som utpekades som kloka. Här är det också tydligt att flera olika diskurser har flutit samman och påverkar varandra, där tal om minoriteter och kloka har blivit samma och behandlas med samma misstänksamhet.
Det är också intressant att det i sägnen är en präst som söker hjälp från den kloke. Detta visar åter igen på dubbelheten i diskursen.115Kyrkan var en viktig samhällspåverkare i
allmogesamhället och förhöll sig mycket kritisk till klokskap och magi i allmänhet. 116 Detta lär ha starkt påverkat attityder kring de kloka och därmed samtalet kring dem. Trots detta så finns det i diskursen en viss acceptans för kloka, så pass utbred att till och med präster kunde söka deras hjälp. Detta visar på hur diskurserna kring de kloka var olika på institutionell och privat nivå, där samhällets styrande förde en mycket mer kritisk diskussion kring kloka än vad som talades om hos gemene man. Jag har dessutom hittat flera andra exempel på präster som har samarbete med kloka. Detta är dock något som jag väntar med att beröra tills min tredje frågeställning.
En sista sak som är intressant med just denna sägen är att jag i mitt material har hittat den på två vitt skilda platser i Sverige. Exemplets variant är från Otterstad i västra Sverige, men samma sägen, dock med något skilda formuleringar dyker upp på gotländska Fårö på Sveriges
111 Von Sydow, 1978, s. 110
112http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/record/51092 113 Tillhagen, 1977, s. 49
114 Af Klintberg, 2010, s. 242
östkust.117 Att dessa två vitt skilda platser rapporterar samma sägen är intressant då det visar att det inte är en sägen med direkt lokal anknytning utan att det snarare rör sig om en
vandringssägen. 118 Vissa forskare talar om att somliga sägner faller inom olika kategorier av sägentyper som kan likna varandra över stora områden.119 Kanske är det något sådant som har hänt här. Det skulle också kunna vara ett exempel på hur diskursen kring de kloka inte var bara lokalt förankrad utan hade en viss övergripande, sammanhållen nationell spridning. Genom alla dessa exempel så är det tydligt att de kloka i allmänhet tillskrevs kunskaper om att bringa skada och att detta också var en betydande del i diskursen kring dem. Enligt mitt material så verkar de kloka ha tänkts kunna göra en lika stor variation skada som nytta, vilket tyder på en inbördes motstridig diskurs, inte bara kring vare sig de var farliga eller nyttiga utan också kring vilken skada eller nytta de kunde göra. Det är intressant att de verkar tänkas skada samma kategorier som de hjälper, djur och människor.120 Under min första
frågeställning reflekterade jag över att de kloka anlitades till att bota dessa två kategorier, något som tydde på en något upphöjd status i samhället. Här antas de bifoga desamma skada. Att man tänkte att kloka kunde skada på olika sätt talar om en mer utstött position där de bör hållas på armslängds avstånd. Detta kan åter igen sägas spegla samhällsförhållanden där någon som kan orsaka skada mot ekonomin genom att skada boskap och mot sociala förhållanden genom att göra människor sjuka ses som mycket problematiska och därmed nästan som brottslingar. Samtidigt som de sociala och ekonomiska förhållandena skapade en situation där de klokas kunskaper var så pass viktiga och välbehövda att det inte varken gick eller var önskvärt att enbart avhålla sig från dem och deras tjänster.
Trots att mitt material visar att man tillskrev kloka förmågan att skada så är det tydligt att man ändå bad dem om hjälp och sökte sig till dem. Flera av de kloka i materialet utför skadliga handlingar, men på någon annans begäran. Alltså skulle man kunna säga att deras skadliga förmågor också till viss del var användbara för människor även om det inte tycks vara något som accepterades allmänt. Troligtvis på grund av statens och kyrkans officiella
ställningstagande mot kloka och deras tjänster. Staten möter bara de kloka som anklagas för brott, och har därför antagligen en mer negativ inställning än de bönder som möter kloka som
117http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/kartor/sagenkartan.html#/record/52371 118 Af Klintberg, 2010, s. 10 och Dégh, 2001, s. 87
botar den livsviktiga mjölkkon. Båda dessa ställningstaganden blandas samman till en enda inbördes motstridig diskurs kring de kloka som på ett tydligt sätt kan sägas spegla deras komplicerade plats i samhället.
10.3. Hur talar man om de klokas användning av kristna symboler i sin
folktromagi?
I mina två första frågeställningar så var det framför allt samhällsstrukturer, sociala och
ekonomiska som bildade ett ramverk för diskursen kring de kloka. I denna sista frågeställning så är det en annan viktig samhällsfaktor som påverkar diskursen, kyrkan och religionen. De kloka levde i en värld som var starkt färgad av kristendomen, och för vissa kanske lika starkt av folktrons traditionella naturmakter.121 Kyrkans officiella hållning var att de kloka var, i värsta fall i förbund med djävulen, och i bästa fall missriktade, okunniga och ogudaktiga.122 Denna motvilja mot de klokas verk från kyrkans sida gör det intressant att titta på hur
människor beskriver de klokas användning av kristna symboler och symbolik, i en del i deras utövning av vad som från kyrkans håll officiellt klassades som djävulskap, men som kanske för folk i allmänhet snarare sågs som traditionell folkmagi.123 Det är denna fasett av diskursen kring de kloka, deras användning av kristna symboler, som min tredje frågeställning handlar om.
Flera informanter från materialet har berättat sägner om hur de kloka använde sig av olika typer av kristna symboler, ibland fysiska, och ibland i form av kristet tankegods, vilket visar på att även detta var en del av den pågående diskursen kring de kloka. En av de informanter som berättar en sägen med dessa inslag är Jon Petter Jonsson från Medelpad:
Vid ett ställe i Borgsjö skulle man en gång ro ett lik över sjön. Båten var tät, men det oaktat började den att sjunka ned till vattenytan mer och mer. När man kommit så pass långt, att man nära nog kommit fram till stranden, där kyrkan stod, blev plötsligt en person i båten så rädd, att båten helt skulle sjunka, att han började ropa. Då tog en annan, som var med båten och som ansågs vara litet trollkunnig, fram en krita (var fick han den ifrån?) och ritade ett kors på kistan. Då började båten höja sig igen och faran var över.124
121 Malmstedt, 2002, s. 144 122 Granberg, 1978, s. 131 123 Granberg, 1978, s. 122
I denna sägen så ser vi att den kloke använder sig av korset för att påtvinga övernaturliga makter att släppa taget. Att kloka använde sig av kristna symboler är något som människor inte verkar ha ansett främmande då det finns återberättat i flera av mina sägner. Detta tyder på att det var något som människor talade om, tillräckligt mycket för att den pågående diskursen skulle nedtecknas som sägen. I sägnen så används den kristna symbolen som ett hjälpmedel mot mörka makter, även om den används av en klok snarare än en präst. Detta skulle kunna visa att de kristna symbolerna i sig ansågs vara så mäktiga att de gav kraft till vem som än använde dem. Man skulle också kunna säga att exemplet visar att diskursen kring klokas användande av kristna symboler åtminstone var delvis positiv, då den kloke i sägnen beskrivs som hjälpande.
Kanske är det troligt att även kloka själva trodde att kristna symboler och objekt kunde ge kraft. Detta vore sannolikt då de levde i samma samhälle och med samma institutioner och diskurser som andra människor. De kloka levde i en värld där kristendomen var en del av vardagen, det vore därför inte så konstigt om även de trodde på det som kyrkan hävdade, att Guds makt fanns i dess väggar.125 Något annat som är intressant är att de kloka använder kristna symboler på sitt eget vis och det är ibland otydligt om det är Guds eller djävulens kraft de försöker frammana. Så här berättar en okänd informant från Gästrikland:
Lönnas bodde hos sin morbror, gubben Tyr, och där fick han lära sej all möjlig trolldom. Fast han var så utfattig, när morbrodern dog, så han måste gå och dygna i socknen, vågade ingen göra honom något illa. När Anders Lönn hade gått och läst för prästen, så lärde gubben Tyr honom hur han skulle få jaktlycka. Han skulle ta nattvardsbröd och spara det, och vinet skulle han spruta ut i en liten flaska som han hade inlindad i en näsduk i handen. Lönnas gjorde som gubben Tyr sa, och när han kom hem från kyrkan satte han fast nattvardsbrödet på en ladugårdsvägg, och så sköt han till måls på det. Just som skottet träffade brödet, så såg han Frälsaren med törnekrona i ett enda ögonblick, och då grät han som ett barn, för han tyckte det var hemskt. Det föll tre blodsdroppar ner på en silkeshalsduk som han brett ut under. De dropparna smorde han bösspipan med invändigt, och sedan kunde han bestämma vart djure skulle komma när han var ute på jakt.126
Här ser vi en sägen där en klok har fört vidare sin kunskap till nästa generation. Användandet av oblatbröd för allehanda ändamål, så som läkekonst och för att förbättra skörden är vanligt
125125 Oja, 1999, s. 143
