Är ideologierna döda i samhällskunskapsläromedel?

Är ideologierna döda i

samhällskunskapsläromedel?

En jämförande studie av ideologiernas plats och användning i tre samhällskunskapsläromedel för gymnasiet

Xavier Volpato

Självständigt arbete – Samhällskunskap AV, Kompletterande pedagogisk utbildning Huvudområde: Samhällskunskap

Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: Ht 2018

Handledare: Calle Hansson Examinator: Göran Bostedt

Förord

1

Abstrakt

Den följande uppsatsen avser att belysa hur olika samhällskunskapsläromedel presenterar och använder ideologierna från ett didaktiskt perspektiv. Uppsatsen är en beskrivande studie som med hjälp av idealtyper analyserar hur ideologier används i samhällskunskapsläromedel för gymnasieskolan med ämnesdidaktik i åtanke. Den utgår ifrån att ideologier är användbara och koherenta politiska paradigm samt kraftiga verktyg för att belysa samhälleliga val och frågor. En genomtänkt användning av ideologierna skulle kunna skapa en stödjande struktur för elevernas lärande och gynna en problematiserande ansats i undervisning där nyckelbegrepp introduceras tidigt, nyanseras och skattas med hjälp av ideologierna. Med den här utgångspunkten analyseras tre läromedel med hjälp av idékritik och vissa inslag av diskursanalys. Slutsatsen är att ideologiernas potential som ämnesdidaktiska verktyg inte tas tillvara i de analyserade läromedlen. En annan slutsats är att det förekommer en relativt stor variation i hur ideologierna presenteras, förklaras och används från övergripande och vagt till utförligt om än inte problematiserande. Vissa ideologier som liberalism och feminism får en särställning och normativt stöd från författarna. En avslutande diskussion problematiserar de påträffade likheter och skillnader mellan läromedlen och kopplar dessa till skolan som politisk arena. En sats förslag görs som indikerar hur ideologierna kan användas för att strukturera samhällskunskapsstoffet och göra dess undervisning mera begriplig för eleverna.

2

Innehållsförteckning

Hur beskrivs och aktualiseras de olika ideologierna? ... 16

Förtydligas samhällsvetenskapliga frågors ideologiska bakgrund? ... 25

Synliggörs ideologiernas skiljelinjer samt deras idéhistoriska relation till varandra och till upplysningen? ... 42

Kopplas de svenska partierna till en viss ideologi och uppmanar läromedlen eleverna att bli medlem i ett parti? ... 44

Diskussion... 46

Ideologierna presenteras ytligt och osystematiskt ... 46

Ideologierna används normativt utan problematiserande diskussion ... 47

Den idéhistoriska tråden är överlag svag genom läromedlen ... 48

Ideologiernas negativa konnotationer ... 48

Ideologiernas behandling, skolpolitiska intressekonflikter och tolkningsutrymme ... 49

Ideologierna och ämnestraditioner ... 50

En didaktisk och idéhistorisk rättvisande användning av ideologierna ... 51

3

Introduktion

Inledning

När jag under min pedagogiska utbildning började ta till mig läroplanens kursmål inom samhällskunskap letade jag efter en tankestruktur som kopplade den ekonomiska, den sociologiska och den politiska delen och undrade vilka verktyg kursplanen skulle föreslå för detta ändamål. Min insikt var att ideologier var bra placerade för att bli en stark beståndsdel av en sådan struktur. Dock var ideologier i det närmaste frånvarande från skolverkets presentation av ämnets syfte och lärandemål. Ordet ”ideologiska” används flyktigt på följande sätt: ”kunskaper om historiska förutsättningars betydelse samt om hur olika ideologiska, politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållanden påverkar och påverkas av individer, grupper och samhällsstrukturer.” (Skolverket, 2011:143) I den högskoleförberedande kursen samhällskunskap 1b är ideologier en liten underdel av en punkt bland de tio punkter som utgör det centrala innehållet. (Skolverket, 2011: 150) Ordet ideologier nämns inte för samhällskunskap 1a1 som är ämnad för yrkesförberedande program.

4 kommer att följa resultatdelen och i diskussionen kommer jag att försöka knyta ihop resultat och potentiella orsaker till dessa för att sedan indikera möjliga vägar till en produktivare användning av ideologierna i samhällskunskapsundervisning. Både resultat och diskussion påvisar ett didaktiskt och kritiskt perspektiv på den nuvarande läroplanen där mina ämnesdidaktiska principer till stor del härstammar från Ekendahl, Nohagens och Sandahls verk om samhällskunskapsdidaktik (2015) och mitt synsätt på läroplanen och allmändidaktik inspireras av Englund (2005) och Fritzell (2012). Detta innebär en syn på läroplanens formulering som en politisk aktivitet där olika intressen försöker göra sig gällande och läroplanens realisering som en tolkning där handlingsutrymme finns och politiska åsikter är närvarande. Det innebär också en syn på didaktik som prioriterar helheten och avser att motstå en uppfattad fragmentisering av kunskap och möjliggöra elevernas bildning (Fritzell, 2012:140-161). Följaktligen blir didaktikens mål bland annat att återskapa en helhet med hjälp av centrala frågor och begrepp samtidigt som dessa begrepp problematiseras. Begreppens centralitet i didaktik understryks empiriskt av bland annat Håkansson och Sundberg (2012: 264) och är en viktig källa i den av mig framställda syn på bra didaktik. Frågorna inbjuder eleverna till samtal och dialog vilket gör att elevernas aktiva deltagande gynnas och att deras kunskap fördjupas (Ib., 264). Användning av frågor och centrala begrepp tillåter en progressiv och dialogisk fördjupning av elevernas kunskaper där eleverna utmanas kognitivt ifrån deras uttryckta utgångspunkt (Ib., 265). Därifrån härleder jag en sats didaktiska principer som kommer till användning i den här uppsatsen och kan sammanfattas på följande sätt: för det första, att det är nödvändigt att synliggöra centrala samhällsfrågor tidigt i undervisning och återkomma regelbundet till dessa. Det tillåter eleverna att fördjupa sina kunskaper och ställningstaganden om samhället och samhällsorganisation. För det andra, att en regelbunden användning av centrala begrepp och frågor återskapar helhet i undervisning och bidrar därmed till elevernas bildning. För det tredje och sista, att centrala begrepp och frågor ger undervisning en struktur som är meningsbärande och skapar möjlighet för eleverna att placera sina nyare och äldre kunskaper i den här strukturen. En dialogisk, helhetsfokuserad, begreppscentrerad ansats ger språket en tydlig centralitet i lärandet. Den förutsätter att elevernas nuvarande kunskapsnivå kommer att uppenbaras i dialogen för att sedan utmanas och utvecklas och därmed tas till nästföljande nivå. Därmed kan också min didaktiska ansats betraktas som sociokulturellt inspirerad.

Bakgrund

5 samhällskunskapsläromedel som undersöks kvalitativt för att lägga fram läromedlets grundläggande värderingar och ideologier. Skolverket (2006) har lagt fram i en rapport med titel i enlighet med skolans värdegrund? att läromedlen antog en mer eller mindre synlig normativ ansats där kön, etnicitet och sexuella läggningar representerades i ett svenskt, manligt och heteronormativt perspektiv. Undersökningen påpekade också att nyare läromedel påvisade en avsevärd förbättring gentemot äldre sådana. I forskningsrapporten läromedlens roll i undervisning från Skolverket (2006) påpekades vikten av läromedlen för läraren och eleverna som stöd i lärande och planering av undervisningen. Denna understryker relevansen av läromedlens innehåll och struktur i själva undervisningen och ger belägg för att hur ideologierna hanteras i läromedlen påverkar i vilken omfattning, när och hur de blir föremål för undervisningen.

6 diskursanalys – hur vissa värderingar, ideologier och samhällsbilder präglar läromedlen utan att presenteras som öppna ställningstaganden. På det sättet uppdagas en viss brist på neutralitet som baseras på outtalade politiska och etiska värderingar. Medan allsidighet och öppna ställningstaganden rekommenderas betraktas inte ideologierna som möjliga didaktiska verktyg utan snarare som tendentiösa inslag i samhällsvetenskapliga analyser.

Arwes uppsats (2010), däremot, såg ideologierna som redskap för att utveckla elevernas kritiska tänkande och hjälpmedel i ett problematiserande perspektiv. Hans analys av hur samhällskunskapsläromedel hanterar EU leder till slutsatsen att en majoritet av dessa är föga problematiserande och gör inte bruk av ideologierna som problematiseringsverktyg. Därmed ligger Arwes perspektiv nära mitt. Medan han examinerar hur läromedlen använder sig av ideologier för att behandla EU på ett problematiserande sätt behandlar jag hur ideologier används i läromedel för att belysa andra aspekter av samhällskunskap och skapa en bakgrundsstruktur till undervisningen. Att läromedel är politiska produkter som påvisar tecken av ideologiska strider är en syn som stöds bland annat av Englund som ser hela urvalsprocessen av stoff som ideologiskt präglad: ”jag har i detta kapitel argumenterat för att valet av innehållet i undervisningen på alla nivåer är uttryck för politiska handlingar och maktrelationer.” (2005:137) Det finns därmed en levande och aktuell forskning som fokuserar samhällsvetenskapliga läromedel och både förklarar och synliggör deras ideologistyrda innehåll.

När det handlar om samhällskunskapsdidaktik indikerar Långström och Virta vikten av att utveckla elevernas kritiska tänkande som en medborgerlig dygd och en av deras mål är att visa hur kontroversiella och känsliga ämnen kan hanteras i samhällskunskapsundervisning. Långström och Virta lägger också fram att det finns en inneboende spänning mellan utveckling av det kritiska tänkandet och samhällskunskapens roll som socialisationsämne där kohesion och majoritetsnormer framförs. Utan att påtala ideologierna på ett direkt sätt hjälper författarna att förstå varför ideologierna intar en särställning inom samhällskunskap: som redskap för opposition står de i kontrast till socialisationsmålet. Som sammanhängande politiska paradigm blir de användbara verktyg för att skärpa det kritiska tänkandet (Långström & Virta, 2016:23-33).

7 Grundläggande begrepp ska introduceras tidigt och användas regelbundet för att gynna elevernas kunskapsutveckling. Dock poängteras inte ideologi som verktyg för dessa ändamål. Det tycks därmed finnas en plats för att fortsätta granska kritiskt hur samhällskunskapsläromedel skildrar och använder ideologierna: det handlar inte så mycket om läromedlens ideologiska läggning utan snarare om läromedlens didaktiska användning av ideologier.

Syfte

Mitt syfte är att klargöra vilken betydelse ideologier tillmäts i samhällskunskapsläromedel för gymnasiet. Detta kan preciseras med den följande forskningsfrågan:

vilken betydelse tillmäts ideologierna i samhällskunskapsläromedel för gymnasieskolan i ett didaktiskt perspektiv?

Beskrivs ideologierna utförligt eller tilldelas de en avskild och liten plats jämfört med den stoffsmängd som presenteras i läromedlen? Och hur ser själva beskrivningen ut? Kopplas den till elevernas vardag och påbörjade politiska liv eller visas ideologierna som gångna händelser och krafter som har spelat ut sin roll? Tanken är att en presentation av ideologierna som verkande och aktuella politiska paradigm ger eleverna möjligheten att klargöra sin egen ställning till dessa och att få en fördjupad förståelse av hur en viss politisk samhällssyn stödjer politiska ställningstaganden, val och riktningar. En presentation av ideologierna som gångna fenomen berövar däremot eleverna möjligheten att använda dessa för att vässa, begrunda och klargöra sina egna politiska åsikter och sin förståelse av aktuella politiska händelser och debatter.

8 jämlikhet och lika möjligheter? Dessa frågor inbegriper en stark ideologisk ansats där ideologiernas svar på vad som menas med grundläggande samhällsbegrepp synliggörs och kontrasteras.

Det handlar sedan om att problematisera samhälleliga val som ideologiska snarare än att presentera dem som fakta eller enbart som system. Däri inkluderas till exempel demokrati, mänskliga rättigheter, välfärd men också marknadsekonomi och frihandeln. Uppkomsten av dessa handlar om ekonomiska konflikter mellan olika samhällsgrupper – vilket förmedlar ett historiematerialistiskt synsätt på samhällsutvecklingen – men också om en idéhistorisk utveckling där olika idéer och begrepp tolkas på skiftande sätt och föder nya begrepp. Det är i det här senaste perspektivet att ideologierna kan inta en framstående plats och det moderna samhällets institutioner och system skildras delvis som resultat av ideologiernas fruktbara motsättningar.

Till sist skulle en stark ideologisk ansats i ett didaktiskt perspektiv kedja ihop moderna ideologier som feminism och ekologism med äldre ideologier samtidigt som äldre ideologiers relation till varandra och till upplysningsidéer synliggörs. På det sättet byggs upp en logisk-historisk kontinuitet som klargör den idéhistoriska utvecklingen och sträcker sig till nutid och elevernas omvärld. På en och samma gång sker kontrastering, kontextualisering och uppbyggande av en bärkraftig kunskapsstruktur som gynnar lärande (Ekendahl, Nohagen och Sandahl, 2015:106-130).

9

Metod

10

Bred ideologisk ansats

(ideologierna definieras på ett brett och fördjupat sätt, aktualiseras, permanenteras och inkluderar begrepp som demokrati, ekonomiska teorier, nationalism och jämställdhet).

Stark ideologisk problematisering

Ideologierna

problematiseras ifrån sin syn på grundläggande begrepp (frihet, rättvisa, solidaritet, jämlikhet). Ideologier används för att belysa samhällets olika val och problem (styrelseskick, ekonomi, individ gentemot kollektiv, hållbarhet, osv)

Starkt ideologisk kedjande.

Ideologiernas arv från upplysningen och från varandra visas tydligt. Ideologiska skiljelinjer förtydligas. Partiernas ideologiska anknytning indikeras. Möjlighet till idébaserad kollektiv handling indikeras.

Smal ideologisk ansats

(ideologier definieras som historisk företeelse med

svag aktualitet. Nationalism, demokrati, jämställdhet, ekonomi stannar utanför) Svag ideologisk problematisering. Ideologierna presenteras ifrån sina egna antaganden. Samhällets olika val förklaras utan stöd från ideologierna

Svagt ideologiskt kedjande.

Svag eller ingen koppling ideologierna emellan. Skiljelinjer förtydligas inte. Partiernas ideologiska anknytning svagt antydd eller

inte hanterad. Ingen möjlighet till idébaserad kollektiv handling läggs fram.

11 presenteras som aktuell eller inaktuell. Resultat presenteras i form av svar på olika frågor. Dessa frågor återspeglar innehåll av idealtyperna.

I mitt arbete har jag mött flera metodologiska svårigheter: till att börja med har jag nöjt mig med en analys av tre läromedel vilket ställer frågan om resultatens generaliserbarhet. Det kan vara så att andra läromedel påvisar en annan behandling och användning av ideologierna. Jag har bläddrat igenom två andra pappersläromedel och sett liknande mönster (det handlar om Samhällskunskap 123 från Liber (2013) och Samhällskunskap 1b också från Liber (2017)) – men detta ersätter inte en mätning av de valda läromedlens marknadsandel. Sedan har jag letat efter litteratur om ideologierna och samhällskunskapsdidaktik. Jag hittade i huvudsak äldre litteratur där ideologiernas avmattning diskuteras. Det handlar bland annat om Bells verk (2000) och Fukuyamas verk (1992). Även om denna litteratur var äldre än tio år var debatten om ideologiernas plats i våra samhällen relativt lätt att aktualisera. Angående samhällskunskapsdidaktik hittade jag tre böcker varav enbart en tydligt diskuterade hur samhällsämnena kan göras till en didaktisk enhet. Till sist har min analys till viss del försökt avslöja normativa ställningstaganden om ideologierna och inte enbart påvisat hur ideologierna används i ett didaktiskt perspektiv. Detta förklarar en innehållsanalys som gör bruk ibland av idékritik och diskursanalys och ibland nöjer sig med att jämföra ett innehåll med konstruerade idealtyper.

12

Resultat

Hur definieras ordet ideologi och vilken plats tillmäts ideologierna i läromedlen? Definitionerna varierar mycket mellan läromedlen i precision och omfattning. I Reflex 123 är ideologierna en underdel av kapitlet ”demokrati och diktatur” som bland annat behandlar de mänskliga rättigheterna, demokrati och demokratiska former. Ideologiernas presentation tar fem sidor varav tre för konservatism, liberalism och socialism. De resterande två sidorna används för att introducera fem andra ideologier: fascism och nazism, feminism, ekologism och nationalism. Hela boken omfattar 495 sidor. Reflex 123 presenterar ideologierna på följande sätt:

En politisk ideologi är en samling idéer och åsikter om hur samhället ser ut och borde se ut. Ideologierna uppstår under vissa förutsättningar som en reaktion på vissa händelser. Till exempel uppstod socialismen som en reaktion på det begynnande industrisamhällets hårda villkor. De gamla ideologierna konservatismen, liberalismen och socialismen utvecklades under 1800-talet men används än idag när vi vill karaktärisera politiska åsikter, tidningar eller personer. (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2012:145).

ARENA 123 behandlar ideologier och partier i ett avsnitt som bär samma namn ”ideologier och partier”. Ideologiernas presentation sträcker sig över 19 sidor för en bok som har totalt 471 sidor. Presentation av konservatism, liberalism och socialism är 13 sidor lång. Fascism och nazism intar två och en halv sidor, ekologism en halv sida, feminism två och en halv sidor. Nationalism presenteras inte som en ideologi i samband med de andra ideologierna. Ideologiernas presentation åtföljs av en presentation av politikens dimensioner (tre sidor) och av de svenska partierna. Totalt omfattar kapitlet 32 sidor. ARENA123 anger följande definition av ideologierna:

Flertalet partier bekänner sig till en eller flera ideologier. En ideologi kan beskrivas som ett försök att förklara världen och en beskrivning av hur man vill förändra den. De första ideologierna, liberalismen och konservatismen uppstår under slutet av 1700-talet som en reaktion mot den samhälle som då fanns, men också som ett försvar för detta samhälle. (Karlsson, 2014:145) Forum 123 presenterar ideologierna i ett avsnitt som heter ”politikens grunder”. Avsnittet behandlar först ”makt och politik (fyra sidor), följd av ”vad är demokrati?” (nio sidor), ”demokratins problem” (tre sidor), ’demokratiska styrelseskick” (sex sidor) och ”politiska ideologier” (tolv sidor). Forum 123 anger följande definition av ideologierna:

En politisk ideologi är en sammanhållen syn på samhället och hur det bör se ut. Annorlunda uttryckt är en politisk ideologi en samling svar på vissa viktiga frågor som politiker och filosofer sökt svar på genom tiderna. Det är i stort sett samma frågor som i exemplet med de skeppsbrutna i början av kapitlet:

- Hur ska samhället styras? (…)

13 - Vilka mål ska vi sträva mot? (…)

- Vilka medel ska vi använda for att nå målen? (…) - Vem ska äga vad? (…)

- Hur ska överskottet i samhället fördelas? (…)

En viktig funktion hos de politiska ideologierna är att ge oss en kompass eller en karta för hur vi ska se på världen. Den ger oss vägledning i konkreta vardagliga frågor och den hjälper politiker att fatta beslut som ligger i linje med deras inre övertygelse. (Brolin & Nohagen, 2011:362-363) Definitionerna skiljer sig i längd, innehåll, omfattning och presentation. Reflex 123 anger en definition som är kort och innehållsfattig: det handlar om en ”samling idéer” (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2012:145) vilket inte säger något om hur idéerna hänger ihop. Det är också en definition som inte omfattar någon möjlighet till handling: det görs en deskriptiv definition av samhället (”hur samhället är eller borde se ut”). (Ib., 145) Ideologiernas födelse är inte tidsspecificerad men vi lär oss att ideologierna enbart ör en ”reaktion på vissa händelser” (Ib., 145). Detta leder till slutsatsen att ideologierna inte är permanenta eller nödvändigtvis aktuella: om händelserna inte sker så uteblir ideologierna. Det är också berättigat att undra om ideologierna kvarstår när de orsakande händelserna har mattats av eller slutat att verka. Socialismen anges som ett exempel av hur en ideologi föds. Det handlar dock enbart om ett exempel. Vilka ideologiernas nyckelfrågor är anges inte. Strax efter definitionen läser vi att det finns ”gamla ideologier” (Ib., 145) – vi lär inte oss samtidigt om det finns nya – som används än idag. Att beskriva ideologier som ”gamla” tidsstämplar ideologierna och markerar deras ålder på bekostnad av deras aktualitet. Att de ”används än idag” (Ib., 145) ger ett intryck av seglivade fenomen och ifrågasätter fenomenets permanens: hur blir det då imorgon? Är en fråga som inte besvaras. Det finns inget tecken på att ideologierna har en möjlig framtid.

Definitionen kan också läsas med en pedagogisk och didaktisk ansats: vilka associationer gör en gymnasieelev med ordet ”gammalt”? Tolkas det positivt? Det är knappast troligt att ett sådant ord leder eleven att ta till sig ideologierna som användbara begrepp eller identitetsmarkörer. Gymnasieelever betecknas ständigt som tillhörande ungdomsgruppen. Något gammalt är därmed något som står långt ifrån dem och bygger en motpol snarare än ett av jagets attribut. Ifrån ett didaktiskt perspektiv finns det flera tydliga tillkortakommanden i den angivna definitionen:

14 - Ämnet har inte problematiserats – åtminstone inte inledningsvis. Den vaga

definitionen och frånvaro av tankeväckande frågor ger ingen anknytningsyta åt eleverna (Ekendahl, Nohagen och Sandahl, 2015:111).

- Annorlunda uttryckt saknas tydliga element för att förankra kunskapen (Håkansson och Sundberg, 2012:262-263) samtidigt som själva definitionen saknas tydlighet – objektets egenskaper är vaga och kontrasteras inte med en lämplig bakgrund. Det kan självklart argumenteras att detta är lärarens uppgift. Jag fokuserar däremot på vilket sätt läromedlets innehåll kan stå på egna didaktiska ben.

Arena 123 definierar ideologierna på ett lika kortfattat sätt: ideologierna beskrivs som ”ett försök att förklara världen och en beskrivning av hur man vill förändra den.” (Karlsson, 2014:145) Definitionen är vag – ett försök att förklara världen kan lika väl vara det som fysikern gör med sina ekvationer eller det som biologen gör när den förklarar hur arter lever och är beroende av varandra. Att det handlar om hur samhället uppfattas skulle kunna preciseras. Ändå föregås definitionen av ideologierna med påståendet att ”flertalet partier bekänner sig till en eller flera ideologier”. Därmed förankras ideologierna i nuet och kopplas till ett annat fenomen som är partierna. Partierna har en viss aktualitet och förekommer ofta i medierna. På det sättet skapas möjligheten för gymnasieelever att associera ideologierna med svenska partier vilket ökar ideologiernas relevans. Samtidigt är definitionen inte enbart deskriptiv men också kopplad till handling: ideologierna beskriver hur man vill förändra världen vilket antyder att ideologierna innehåller ett recept för politisk påverkan. Det kan kontrasteras med Reflex 123 definition som enbart indikerar att ideologierna beskriver hur ”samhället är eller bör se ut” (Almgren, Höjelid & Nilsson, 2012:145) vilket inte visar ideologier som ett förändringsverktyg.

15 Forum 123 ger den längsta och tydligaste definitionen av ideologierna. Ideologierna definieras inte som ett historisk kontingent fenomen utan snarare som permanenta: det handlar om en ”samling svar på vissa viktiga frågor som politiker och filosofer sökt svar på genom tiderna” (Brolin & Nohagen, 2011:362). Detta går mycket längre än att koppla ideologier till vissa samhälleliga händelser som Reflex 123 gör. Det antyder att ideologier har djup (det handlar om filosofiska frågor) och att de är en essentiell del av ett organiserat samhällsliv. Medan Arena 123 och Reflex 123 fortsätter med en historisk presentation av ideologierna utvecklar Forum 123 definitionen genom att klargöra vilka frågor ideologierna försöker svara på. Frågorna är delvis teoretiska: ”hur ska samhället styras?” (Ib., 362) men åtföljs av konkretare frågor som ”vilka ska få vara med och bestämma?” (Ib., 362) samt kopplar ideologierna till styrelseskicket och de föregående paragraferna: ”ska det råda demokrati eller diktatur?” (Ib., 362).

Det finns tydliga fördelar med de ställda frågorna. Frågorna klargör vad ideologierna avser och hur de styr och orienterar våra politiska och samhälleliga val. De gör också ideologier till ett centralt begrepp som kopplas till styrelseskick (demokrati eller diktatur) och ekonomiska samt sociala frågor (med bland annat begrepp som överskott och ägandet). Det finns därmed möjligheten för eleverna att använda ideologier som delar av en röd tråd (Ekendahl, Nohagen & Sandahl, 2015: 106) och få en ökad förståelse för samhällets helhet. Att demokrati och diktatur presenteras som ideologiska val är dessutom att göra demokrati till en ideologisk fråga. Detta skapar underlag för att öka elevernas kritiska förmåga enligt läroplanen (Skolverket, 2011: 143): demokrati tappar inte sin överideologiska skepnad men blir däremot ett diskussionsändamål.

16 Hur beskrivs och aktualiseras de olika ideologierna?

I reflex 123 listas konservatism, liberalism, socialism, fascism och nazism, ekologism och nationalism som ideologier. Konservatism problematiseras inte som ideologi, i betydelse att konservatism inte innebär en vision för ett idealsamhälle men kan snarare beskrivas som en vilja att bevara en existerande samhällsordning och undvika snabba förändringar. Läromedlets definition av ideologi som ”samling idéer och åsikter om hur samhället ser ut och borde se ut” (Almgren, Furelid, Höjelid & Nilsson, 2017:145) ägnar sig dock åt att ifrågasätta konservatism som politisk ideologi. Samtidigt förnekas konservatism politisk aktualitet: ” i Sverige finns knappast längre någon konservatism enligt 1800-tals modellen där man förespråkar att överheten ska ha makten. Inte heller finns det någon politiker som i en valrörelse slår sig för bröstet och skryter med att hand eller hon är konservativ.” (Ib., 146) Detta påstående tycks inte vara aktualiserat – Sverigedemokraterna betecknar sig öppet och tydligt som ett konservativt parti. Därmed förnekas konservatismen politisk aktualitet och begränsas till andra områden än politiken. Författarna påstår i samma avsnitt att ”däremot används ordet konservativ ibland i t.ex. kultur- och skoldebatten. En kulturkonservativ person tar t.ex. avstånd från alla nya konstriktningar som breder ut sig och vill att t.ex. scenkonst och målerikonst inte experimenterar sönder det som en gång var bra och som publiken var van vid.” (Ib., 146) Konservatism förnekas därmed en ideologistatus som kan likställas med andra verkande ideologier.

17 värld träder fram: ”det som debatten gäller i Sverige och i många andra länder är hur omfattande det sociala skyddsnätet ska vara (…)” (Ib., 147). Att beskriva den ideologiska debatten som en fråga om välfärdens omfattning leder till slutsatsen att liberalismen är en politisk praktik utan likvärdig alternativbild. På det sättet är varken konservatism eller liberalism riktiga ideologier.

Socialismen är den tredje beskrivna ideologin. Författarna förklarar socialismens födelse som en reaktion till de hårda arbetsvillkoren i 1800-talets fabriker. Socialdemokrati och kommunism förklaras vara socialismens två grenar Kommunismen avfärdas som aktuell eller verkande ideologi: ”den splittringen finns kvar idag, men sedan det kommunistiska systemet föll i Sovjetunionen och övriga Östeuropa 1989 är den kommunistiska formen av socialismen endast en vindpust.” (Ib., 148) Det som återstår är en socialdemokrati med starka liberala förtecken: ”(…) (O)ch socialdemokratin har under det senaste decenniet accepterat mer liberala tankegångar, inte bara i Sverige utan också i andra länder.” (Ib., 148) På detta sätt bekräftas att liberalismen är en överordnad ideologi och att socialdemokrati kan inordnas under en liberal ideologisk paraply.

Fascism och nazism presenteras som historiska företeelser. Det finns ingen beskriven aktualitet för bägge ideologier och det går inte att bedöma om de har anhängare idag eller ej.

18 Ekologism presenteras i presens utan kronologi, huvudfigur eller förgreningar. Den sägs vara ”miljörörelsens ideologi” (Ib., 149) och därmed får ekologismen ordagrant ideologistatus. Presentationen i presens indikerar att ideologin är levande men ekologismen kopplas inte till aktuella frågor som till exempel hållbarhetsfrågan vilket gör dess aktualitet tvetydig. Ideologins relation till den ekonomiska liberalismen påtalas indirekt: ”Miljörörelsen ifrågasätter om ekonomisk tillväxt i alla lägen är något eftersträvansvärt.” (Ib., 149) På det sättet pekas inte ekologismen som en alternativ ideologi till liberalismen – det handlar om att ifrågasätta tillväxten i vissa fall men inte principiellt.

Nationalismen ordnas av Reflex 123 under ideologierna men i själva texten beskrivs nationalismen som ”ett tankesystem” (Ib., 150) medan ordet ideologi inte används. Nationalismen ges en stark historisk prägel ”ofta beskrivs nationalismen som en åsiktsriktning som växte fram på 1800-talet och enade Italien och Tyskland (…)” (Ib., 150). Lite längre fram i texten avfärdas den här typen av nationalism som inaktuell: ”Idag tar nästan alla avstånd från den typen av överdriven nationalism.” Istället förblir något som inte längre har en ideologisk karaktär: ”det finns en samhörighetskänsla och en sådan är nödvändig för att ett samhälle ska hålla ihop.” (Ib., 150) En känsla är knappast jämförbar med ”en samling idéer om hur samhället ser ut och borde se ut” (Ib., 145). Även om nationalism tas upp som ideologi avfärdas samtidigt nationalism som idé och betecknas snarare som en känsla. Hur känslan uppstår och kan leda till politisk handling är svårt att avgöra.

Sammanlagt indelas ideologier i två grupper i Reflex 123: en grupp med historiska förtecken där ideologierna presenteras som förlegade: det handlar om konservatism, kommunism och en typ av nationalism som går utöver en ”samhörighetskänsla” (Ib., 150), och en grupp av överideologier där socialliberalism och feminism kan räknas. Socialdemokrati visas som en ideologi med växande liberala förtecken eftersom den ” under det senaste decenniet accepterat mer liberala tankegångar, inte bara i Sverige utan också i andra länder” (Ib., 148) och kan därmed associeras till första gruppen. Ekologism presenteras kortfattat och utan politiska mål som tydligt skulle motsäga den liberala överideologin. Det kan sägas att Reflex 123 argument om ideologierna målar upp en utveckling mot politisk pragmatism där ideologiska skiljelinjer har tonats ner och ersatts av gradskillnader i sakpolitiska frågor.

19 sätt som kan aktualiseras och appliceras i nutid: det handlar om att ”människan är inte av naturen god” (Karlsson, 2014: 146) och att ”samhället ska utvecklas utan snabba förändringar” (Ib., 146). Modern konservatism i svensk skepnad exemplifieras med försvar av monarkin, motstånd mot homosexuellas rättigheter och motstånd mot EU medlemskapet. Längre fram definieras konservatism negativt som följs: ”Samtidigt kan man säga att den moderna konservatismen är att se som broms av samhällsutvecklingen” (Ib., 146). Att den här definitionen inte hänger ihop med den angivna definitionen av ideologierna: ”(E)tt försök att förklara världen och en beskrivning av hur man vill förändra den” (Ib., 145) nämns inte. Konservatism kopplas till ett flertal politiska partier, nämligen Sverigedemokraterna, Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna. Därmed beskrivs konservatism som aktuell och verkande även om dess ideologiska natur inte problematiseras fullt ut.

På samma sätt som konservatismen får liberalismen en tidsförankring i den franska revolutionen. (Ib., 148). Liberalismens kärnvärderingar listas vilket gör det möjligt att använda listan i nuet och applicera den till bland annat de svenska partiernas program och handling. Därmed får ideologin sin aktualitet: dess kärnvärderingar uttrycks i allmänna termer som blir användbara kriterier för att bedöma en politisk riktning. Ekonomisk liberalism och politisk liberalism separeras inte. Socialliberalism presenteras som den dominerande ideologin tillsammans med socialdemokrati i dagens Sverige: ”socialliberalismen är kanske den ideologi som tillsammans med socialdemokratin dominerar dagens samhälle”. (Ib., 150) Nyliberalism introduceras i slutet av presentationen (Ib., 150) och sägs inte ha påverkat de svenska partierna nämnvärt: ”Nyliberala idéer kan i Sverige i dag endast i liten utsträckning spåras hos Moderaterna.” (Ib., 150) Samtidigt påstås att nyliberala idéer har haft en tydlig påverkan på policy: ”den privatisering av offentlig verksamhet som då skedde i många länder är ett exempel på en politik i nyliberal riktning. I Sverige har det t.ex. gällt avregleringen av elmarknaden och friskolereformen.” (Ib., 150) Liberalismen knyts därmed inte bara till politiska partier i nuet men också till aktuella politiska frågor och debatter. På det sättet visas den konkreta verkan som en ideologi kan anta genom att utforma myndigheter och institutioner.

20 om valfrihet och jämlikhet: ”många socialdemokrater oroar sig för att ökad valfrihet ska öka de sociala skillnaderna och de motsätter sig av samma skäl idén om att lägre löner och minskad anställningstrygghet skulle minska arbetslösheten. I mångt och mycket är just konflikten mellan valfrihet och social jämlikhet den viktigaste ideologiska konflikten i stora dela av världen.” (Ib., 155).

Fascism och nazism presenteras i samband med mellankrigstiden och andra världskriget. Nazism presenteras som en del av fascismen. Nazismen aktualiseras genom att beskrivas som levande men starkt marginaliserad idag samtidigt som en brottslig idéströmning: ”Efter andra världskriget har nazistiska idéer haft mycket få anhängare. Icke desto mindre förekommer de. Rasistisk förföljelse och rasistiska kränkningar kallas i svensk lagstiftning för ’hets mot folkgrupp’ och är förbjudet.” (Ib., 160).

21 ideologi – dvs. som en syn på vårt samhälle och dess organisation som kan motsägas av andra syner – men snarare som ett pågående arbete mot en bakgrund av säkerställda fakta vilket delvis lägger feminism bortom kontroversiella diskussioner. Radikalfeminismen beskrivs som idé och politisk rörelse men dess verkan i dagens Sverige skildras inte.

Det bör noteras också att nationalism inte presenteras som en ideologi och lämnas utanför kapitlet. Nationalism introduceras i bokens andra kapitel ”individen i samhället” och underordnas en rubrik som heter ”norm och kategori”. Arena 123 skriver att ”nationalism innebär att man håller den egna nationen som mer eller mindre bättre än andra nationer. I en mer välvillig beskrivning handlar nationalism om en kärlek till den egna nationen som inte behöver betyda att man ser ner på andra.” (Ib., 28) Nationalismen får därmed inte ideologistatus – det handlar om en inställning eller en känsla (kärlek). Mångkulturalism introduceras inte som ideologi i läromedlet. Istället introduceras det mångkulturella samhället som ett faktum.

Sammanlagt presenterar Arena 123 ideologier på ett utförligt sätt med en tydlig historisk förankring samtidigt som ett antal ideologier positioneras i dagens politiska debatt. Revolutionära ideologier som kommunism, anarkism och syndikalism får enbart en historisk behandling utan att beskrivas som aktuella och verkande. Ingen överideologi nämns i kapitlet och ideologiskt närmande diskuteras inte som sådant. Vissa idéer som mångkulturalism och nationalism lämnas utanför kapitlet eller boken och kan därmed hamna utanför en ideologisk debatt. Ekologismen och feminismen presenteras i huvudsak i nuet. Ekologismens inflytande visas indirekt. Endast feminismen sägs bekämpa faktiska orättvisor och dess samhällssyn placeras därmed ovanför opinionsdebatten.

22 Konservatism presenteras som en reaktion till den franska revolutionen. Den moderna konservatismens kärnvärderingar skildras som oförändrade (”det privata ägandet, nationen, familjen, människors olika förutsättningar och behov”) (Ib., 365) medan andra värderingar ska ha lånats från andra ideologier som liberalism och socialism. Konservatism problematiseras som ideologi eftersom den handlar om ett bevarande av traditioner och inte ett försvar av en bestämd politisk ordning: ”konservatism är egentligen ett besvärligt begrepp att använda eftersom det kommer av latinets conservare som betyder bevara.” (Ib., 365) Konservatism kopplas inte till aktuella debattfrågor eller vissa svenska partier. Vi lär oss att den finns i modern form men inget skrivs om dess nuvarande påverkan.

Socialism presenteras som en reaktion till den ekonomiska liberalismens konsekvenser på 1800-talet. Den klassiska splittringen mellan den reformistiska och den revolutionära socialismen presenteras strax därefter. Dock saknas en beskrivning av socialdemokratin och vad den står för. Varken socialismen eller socialdemokratin aktualiseras genom att kopplas till dagens politiska frågor. Det presenteras i slutet av kapitlet en schematisk utveckling av socialism och liberalism längst en tidsaxel. På schemat indikerar en pil att reformsocialism och socialliberalism närmar sig varandra: ”modern europeisk socialdemokrati närmar sig marknadsliberalt tänkande” (Ib., 372). Socialdemokratins aktualitet visas därmed indirekt. Det ska också indikeras att hela presentation av socialismen görs i preteritum medan liberalism och konservatism delvis presenteras i presens.

Ekologism presenteras i presens och kopplas till miljöhänsyn och hållbar utveckling. Ekologismens påverkan alluderas utan att förtydligas: ”I Sverige kan man säga att ekologismen blev en kraft att räkna med i och med folkomröstningen om kärnkraft 1980.” (Ib., 368).

Feminismen presenteras i presens ifrån sina mål. Inga förgreningar introduceras i kapitlet och feminismens mål likställs med jämställdhet. Eftersom det handlar om att ”varje människa har samma möjligheter oavsett kön” (Ib., :368) kan man anta att det är liberalfeminismen som presenteras.

Anarkism och syndikalism presenteras avskilda från socialismen. De förklaras idémässigt men kopplas inte till aktuella frågor.

23 världskriget. Fascism och nazism inskrivs i nuet: ”I dag har både fascismen och nazismen dykt upp i nya skepnader, framförallt i västvärlden. Dessa nya grupperingar är ofta mycket små, men de kan stundtals vara välorganiserade.” (Ib., 369) Därmed visas fascism och nazism som marginella men aktuella och verkande tack vare sin organisation.

Forum 123 avsluta kapitlet om ideologierna genom att ställa frågan ”vilken betydelse har ideologierna i dag?” (Ib., 371) Svaret som ges tenderar att bekräfta en avideologiserad syn på samhället: ”vi är i stort ense om hur det välfärdssamhälle vi byggt ska se ut. En del anser därför att ideologierna har spelat ut sin roll. Politikerna verkar vara eniga i det mesta.” (Ib., 371) Lite längre fram skriver Forum 123 att ”när socialismen, liberalismen och konservatismen formulerades fanns inte datorer, kärnkraft och genteknik.” (Ib., 371) Med det skapas en motsättning mellan den tekniska utvecklingens senaste produkter och de klassiska ideologierna och dess aktualitet ifrågasätts starkt. Att de klassiska ideologierna skulle inneha en viss permanens förnekas samtidigt: ”De politiska ideologierna behöver ständigt förnyas” (Ib., 371), tycker författarna.

Sammanlagt presenterar Forum 123 ideologierna på ett kortfattat sätt. Konservatism, liberalism och socialism betecknas som klassiska ideologier och enbart konservatism och liberalism kopplas uttryckligen till sina moderna skepnader. Socialismen behandlas enbart på ett historiskt sätt. Feminismen och ekologismen beskrivs i present och ges en viss aktualitet. Anarkism och syndikalism särskiljs ifrån socialismen och kopplas inte till nuet medan fascism och nazism beskrivs som uppdykande. Varken nationalism eller mångkulturalism beskrivs som ideologier. Ideologiernas aktualitet och verkning försvagas i kapitlets slutparagraf där mycket vikt läggs på en påstådd värdegemenskap och samförstånd.

24 ideologier skiljer sig på policypunkter men inte i sin globala samhällssyn. Även om ideologier är aktuella är deras slag utkämpade med liberalismen som utnämnd vinnare. Ideologiernas verkan och aktualitet är därmed begränsad. Från ett pedagogiskt perspektiv är denna ideologisyn föga ägnad åt att skapa debatter och främja lärandet. Synliggörande av ideologiska skiljelinjer tillåts inte eftersom skiljelinjerna sägs ha suddats bort. Därmed blir åskådliggörandet – att göra kunskapsobjektet ”åskådligt för åskådaren” – (Sundh, 2012:141) svårt och lärandet likaså.

Medan Reflex 123 ger liberalismen en överideologistatus visar Forum 123 de flesta ideologierna som historiska händelser i behov av förnyelse och anpassning. Det finns en tydlig motsättning mellan en ursprunglig definition av ideologierna som sätter vikten på ideologiernas permanens och en slutsats som lägger krav på ideologisk anpassning till den tekniska utvecklingen. Forum 123 ger ideologierna tydliga historiska utgångspunkter men en mycket svagare aktualitet. Den svagare aktualiteten minskar ideologiernas relevans för eleverna. Relevans är enligt Ekendahl, Nohagen och Sandahl ett nyckelelement i samhällskunskapsdidaktik (2015:112) i och med att den tillåter eleverna att relatera till det undervisade stoffet.

Arena 123 skiljer sig tydligt från Reflex 123 och Forum 123 genom att tillmäta ideologierna en mera detaljerad beskrivning både historiskt och i nuet. Ideologiernas förgreningar presenteras i detalj och tillåter därmed en kunskapsfördjupning. Strax efter presentationen av ideologierna presenteras de svenska politiska partier som kopplas till de olika ideologierna. Detta gör ideologierna gripbara och för dem närmare eleverna. Det görs inga kommentarer som tyder på en avideologisering av samhället och samhällsdebatten. Den konfliktfyllda dimension som ideologierna innebär aktualiseras också i och med följande mening: ”I mångt och mycket är just konflikten mellan valfrihet och social jämlikhet den viktigaste ideologiska konflikten i stora delar av världen.” (Karlsson, 2014:155).

25 Att beskriva ideologierna som i konflikt med varandra och synliggöra deras skillnader ägnar sig åt användningen av tankeredskapen som gynnar lärandet. Enligt Ekendahl, Nohagen och Sandahl (2015:80) är att jämföra och kontrastera och att byta perspektiv två tankeredskap som stödjer undervisningen. Det förutsätter att det finns egenskaper som skiljer sig och skilda perspektiv. Utelämnandet av aktuella och inflytelserika ideologier – vilket alla läromedlen gör - förminskar möjligheten att visa dessa olika perspektiv och att situera dem i nutid. Den enbart historiska presentationen av vissa ideologier (Forum 123) och den alluderade ideologiska konvergensen (Reflex 123) bidrar på samma sätt till förtunnandet av den ideologiska debatten.

Sammanfattningsvis kan läromedlens ideologiska ansats sammanfattas på följande sätt enligt den idealtypiska matrisen som tidigare presenterats:

Arena 123 Forum 123 Reflex 123

Stark ideologisk ansats Svag ideologisk ansats Svag ideologisk ansats

Förtydligas samhällsvetenskapliga frågors ideologiska bakgrund?

Med ideologisk problematisering menar jag två saker: för det första, hur olika ekonomiska och politiska modeller, system och företeelser presenteras eller inte presenteras som ideologiska val och för det andra hur ideologierna själva problematiseras ifrån grundläggande politiska frågor bland vilka jämlikhet, rättvisa, individens frihet gentemot kollektivet och legitimitet är framträdande. För det första skulle en stark ideologisk problematisering bland annat betyda att mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, frihandel, marknadsekonomi presenteras och problematiseras som ideologiska val. Detta förutsätter att alternativa vägar presenteras med för- och nackdelar eller åtminstone att begreppens ideologiska innehåll synliggörs. Det innebär emellertid inte att möjliga alternativ till demokrati, frihandel, jämställdhet och marknadsekonomi ska likställas med dessa. Men det ska föras ett resonemang som blottlägger vilka ideologiska val och avvägningar demokrati, jämställdhet, frihandel osv. förutsätter.

26 deras ideologiska bakgrund, alternativ och konsekvenser? Eller analyseras de snarare som system eller modell utan att deras underliggande värderingar synliggörs?

Forum 123 presenterar samhället som första kapitel i momentet kultur. Samhället blir därmed en kulturell företeelse snarare än en politisk sådan. Samhället presenteras från ett organiskt perspektiv där olika behov leder till olika funktioner. Det handlar bland annat om behov av skydd, bostad, kläder samt psykologiska och sociala behov av gemenskap. (Brolin & Nohagen, 2011:40) Sedan introduceras arbetsdelningen och pengar i ett globalt perspektiv där vårt beroende av andra understryks. Kapitlet avslutas med att olika typer av samhällen introduceras i kronologisk ordning från jägar- och samlarsamhällen till framtidens samhälle som betecknas som globalt på följande sätt: ”utvecklingen går vidare. I dag verkar nationer och gränser få allt mindre betydelse. Vi svenskar är med och bygger ett europeiskt samhälle genom medlemskapet i den Europeiska Unionen (EU) och kanske ett världssamhälle genom Förenta Nationera (FN). Människor, varor, pengar och information rör sig i allt snabbare takt över nationsgränserna.” (Ib., 44-45) I den här beskrivningen av samhällsutvecklingen är ideologierna frånvarande. Det som beskrivs är en utveckling där tekniska uppfinningar spelar en avgörande roll men där den samhälleliga förändringar inte presenteras som konsekvenser av ideologiska val. Bland annat visas den fria rörelse som ett faktum utan koppling till ideologiska beslut.

27 väsentliga områden i livet.” (Ib., 74) Bristen på jämställdhet kallas också för orättvisa: ”det råder en speciell genusordning – och den är orättvis.” (Ib., 74) Rättvisa kan betraktas som ett basbegrepp inom politik och ett nyckelbegrepp som förklaras olika av de olika ideologierna. Att beskriva den rådande genusordningen som orättvis utan ideologisk problematisering av begreppet rättvisa stödjer inte elevernas kapacitet att ”utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt till samhällsfrågor” som läroplanen föreskriver (Skolverket, 2011:143).

Vidare problematiseras etnicitet, ålder och klass som underdelar av momentet ”individen och kulturen”. Etnicitet presenteras som en ”samhörighetskänsla” som sägs övergå till en ”nationalkänsla” om den omfattar en hel nation (Ib., 77). Relationen mellan individen och gruppen problematiseras inte ifrån den samhälleliga utvecklingen i en individualistisk riktning. Den individualistiska ansatsen är däremot uppenbar: ”Förr visste de flesta hur livet skulle bli. Många blev kvar på hemorten, förblev gift med samma person och behöll sitt yrke hela livet ut. Detta skapade en känsla av trygghet – men gav kanske inte så mycket frihet.” (Ib., 63). Den ideologiska problematiseringen kan därmed anses vara svag. Liberalismens frihetsanda i mening individens frihet och dess relation till den moderna individualismen hade varit ett sätt att problematisera individens roll i samhället och förklara spänningen mellan individen och gruppen, likhet och olikhet. Som Heywood understryker: ”many of the tensions within liberal ideology can, indeed, be traced back to those rival ideas of uniqueness and equality.” (Heywood, 2012:28)

28 dessutom möjligheten att agera politiskt på ojämlikheten. Den föreslagna lösningen – att använda sitt kulturella kapital i frånvaro av ekonomiskt kapital – framkommer tydligt som ett individuellt svar och inte som ett politiskt sådant.

29 marknadsekonomi härstamma från liberalismen och planekonomi från socialismen. Därefter presenteras två ytterligare typer: blandekonomi som associeras med socialliberalismen och kretsekonomi som kopplas till ekologism. På det sättet görs en tydlig koppling mellan politiska ideologier och ekonomiska system. Dock är den ideologiska problematiseringen i själva verket problematisk: den introducerar den ekonomiska liberalismen som ett brott mot den ekonomiska självhushållningen. På det sättet kopplas marknadsekonomin till den tekniska utvecklingen istället för att vara en reaktion mot merkantilismen: ”de ansåg att en friare ekonomi skulle skapa bättre förutsättningar för en snabbare ekonomisk utveckling än den traditionella jordbruksekonomin som i huvudsak byggde på självförsörjning.” (Ib., 187) Dock är det oppositionen mot merkantilismen som är tydligast i den ekonomiska liberalismen: Som Syll formulerar det (2002:92) ”I grunden hade man en liberal syn på ekonomin och man vände sig mot merkantilistiska regleringar och tvång.”

Att ha presenterat tradition som en ideologi och självhushållning som dess ekonomiska applicering leder till en bräcklig problematisering av ekonomiska teorier och system. Det tenderar att likställa marknadsekonomi och industrialisering och suddar bort skillnaden mellan ideologi, ekonomisk teori och ekonomiskt system. Den ideologiska problematiseringen försvagas vidare genom att presentera blandekonomin som det ekonomiska system mot vilket alla länder konvergerar: ”man skulle därför kunna säga att många av dagens samhällen väljer att lösa de ekonomiska huvudfrågorna utifrån en socialliberal ideologi vars ekonomiska system är en blandning mellan marknad och plan som brukar kallas blandekonomi.” (Brolin & Nohagen, 2011:188). Lite längre fram på samma sida rangordnas de olika länderna på en axel där planekonomi och marknadsekonomi är de motsatta polerna. Där placeras Sverige bredvid Ryssland och Kina som står på axelns mitt. Den problematiska relationen mellan politisk frihet och näringsfrihet synliggörs inte. Den ideologiska problematiseringen av ekonomiska system kan sammanfattningsvis betraktas som tydlig men försvagad av en otillräcklig begreppsproblematisering och en normativ konvergensansats.

30 ställningstagande som inte synliggörs. Marknadsekonomins återkommande kriser och bubblor är exempel på det problematiska i själregleringspåståendet. Alltså kan den ideologiska problematiseringen beskrivas här som frånvarande. En problematiserande ansats hade kunnat lyfta fördelningsfrågan och regelverksfrågan i samband med laissez-faire begreppet. Det är först i samband med en förklaring av prismekanismer som marknadsekonomins nackdelar tas upp (Ib., 202) och betecknas som ”begränsningar”. Marknadsekonomin kopplas till orättvisa: ”utan politiska ingrepp skulle den fria konkurrensen leda till orimliga orättvisor mellan friska och sjuka eller mellan starka och svaga”. (Ib., 202). Marknadsekonomin problematiseras därmed i samband med grundläggande politiska frågor såsom rättvisa. Men problematiseringen avstannar i och med att ingen analys av rättvisans olika aspekter görs i samband med marknadsekonomin.

Handeln presenteras i ett kapitel med titeln ”varför handlar länder med varandra?” och lägger vikt på frihandelns fördelar med bland annat en paragraf som heter ”alla tjänar på handeln” där man kan läsa följande: ”men för att handeln ska fungera på bästa möjliga sätt bör den vara fri. De länder som på olika sätt försöker skydda det egna näringslivet från utländsk konkurrens kommer i det långa loppet att förlora.” (Ib., 310) Det läggs till att ”därutöver måste ytterligare ett villkor uppfyllas. De inkomster som kommer ur produktion och handel måste fördelas någorlunda rättvist inom och mellan länderna. Först då kommer alla att tjäna på handeln.” (Ib., 311) Därefter presenteras Ricardos teori om komparativa fördelar där det exempel som används baseras på ett utbyte av ost och vin. Även om frihandeln förklaras som en teori med liberal inspiration så saknas det en ideologisk problematisering av själva frihandeln. Hur kommer det sig att frihandeln förespråkades av ett land med en hegemonisk position vid teorins skapelse? En starkare ideologisk problematisering skulle skapa en alternativ berättelse för frihandelns fördelar. Att i-länderna över en lång tid har skyddat sina industrier tillhör en alternativ berättelse. (Chang, 2008) Avsaknaden av en ideologisk problematisering där frihandelns politiska rötter synliggörs gör att frihandelsberättelsen varken kontrasteras eller kontextualiseras (Ekendahl, Nohagen & Sandahl, 2015:130). Därmed gynnas inte utveckling av studenternas kritiska förhållningssätt som undervisning i samhällskunskap avser att utvecklas (Skolverket, 2011:143).

31 motsats till diktatur. Efteråt diskuteras demokratins natur och framväxt (Ib., 344-352) samt demokratins koppling till de mänskliga rättigheterna. Författarna skapar en tydlig länk mellan den moderna demokratins framväxt och de materialhistoriska och idéhistoriska omständigheterna som gynnade demokratin: ”Vår moderna syn på demokrati föddes istället ur de tankar om människors lika värde och mänskliga rättigheter som uppstod i Västeuropa och Nordamerika under upplysningstiden på 1700-talet.” (Ib., 344) Därefter nämns den vetenskapliga revolutionen, industrialiseringen och den ekonomiska och sociala förändringen som begynnande faktorer (Ib., 345).

I samband med demokrati introduceras de mänskliga rättigheterna som en nödvändig förutsättning för demokratin. I anslutning till det diskuterar författarna hur demokratiska samhällen kan skydda sig mot terrorism och fortsätta att respektera de mänskliga rättigheterna. Därefter presenteras de kommunistiska regimerna som partidiktaturer vilka likställde demokrati och ekonomisk jämlikhet. Därmed finns en problematiserande diskussion kring demokratibegreppet. Politisk demokrati diskuteras i samband med ekonomisk jämlikhet och mänskliga rättigheter. Dock stannar diskussionen där och problematiserar inte vidare frihetsbegreppet och jämlikhetsbegreppet även om dessa introduceras. Att frihet och jämlikhet kan tolkas positivt och negativt eller med andra ord politiskt eller ekonomiskt är frågor som är klart aktuella och inte tas upp i samband med diskussionen om demokrati. Francis Fukuyama (2015:445) skriver: ”Karl Marx’s Communist utopia did not materialize in the developed world because his global proletariat turned into a global middle class.” Det är ett annat sätt att säga att den ekonomiska jämlikheten är att betrakta i samband med demokratifrågan. Även om det finns en ideologisk problematisering i presentation av demokratin så avstannar diskussionen i ett tidigt skede och utnyttjar inte möjligheten att diskutera demokratins grundfrågor. Demokrati introduceras som enbart politisk vilket försämrar möjlighet till kunskapsfördjupning och debatt.

Sammanfattningsvis är läromedlets organisation och stoffets presentation till en viss del ideologiskt problematiserade även om problematiseringen kan anses vara svag av de följande anledningarna:

- En tydlig normativ ansats kan skönjas i samband med att jämställdheten, frihandeln och marknadsekonomi diskuteras. Den normativa ansatsen gör att diskussionen inte är av en fördjupande karaktär.

32 diskuteras därmed utan direkt samband med politik och politiska ideologier och fråntas möjligheten att förändras genom organiserad politisk handling. - Grundläggande samhälleliga frågor får en relativt ytlig begreppslig

problematisering. Det handlar bland annat om jämlikhet och frihet vilka är avgörande för att förtydliga demokratins nyckelfrågor.

33 maktfördelning och den politiska jämlikhet som ska känneteckna demokratin. Att problematisera en individualistisk ansats skulle belysa spänningsrelationen mellan gruppen och individen och visa vägar till förändring genom idébaserad handling. Istället skriver författaren att det handlar om att ”titta förbi maktordningar” – en tydlig individuell handling: ”tittar vi förbi maktordningar kan åtminstone en del av dem med tiden försvagas och kanske försvinna.” (Ibid., 21)

Klass presenteras först som ett tvetydigt begrepp: ”det finns olika definitioner av vad en klass är för något och olika definitioner fungerar mer eller mindre bar i olika samhällen.” (Ib., 21) Sedan ges ordet klass sitt historiska sammanhang i och med att Marx presenteras. Den marxistiska klassuppfattningen sägs inte kunna appliceras i Sverige: ”I dagens Sverige fungerar Marx klassindelning dåligt.” (Ib., 23) Klassbegreppet försvagas ytterligare i slutet av diskussionen genom följande påstående: ”förmodligen skulle inte särskilt många protestera mot påståendet att medelklass idag är normen.” (Ib., 25). Medan författaren påpekade i första kapitlet att socialism och liberalism hade lett till den moderna demokratins födelse kopplas inte i det här kapitlet ideologierna till samhällets nuvarande tillstånd. Utveckling av välfärden och den allmänna utbildningen nämns till exempel inte som bidragande orsaker till medelklassens tillväxt. Därmed syns klassindelningen i Sverige som frikopplad från ideologiskt inflyttande och ideologiska rörelser.

34 Etnicitet presenteras som sista del av den sociala skiktningen följd av en problematisering av intersektionalitet, underordning, diskriminering och segregering. Författaren antar en positiv ton genom att påstå att den svenska etniska normen är i förändring i rätt riktning: ”och det som är den etniska normen i dagens Sverige kommer säkert att vara annorlunda om femtio år. Förmodligen kommer ’svensk’ i ännu mindre utsträckning att associeras till utseende och namn, ungefär som ’amerikan’ idag inte associeras till utseende och namn”. (Karlsson, 2014:29) Lite längre fram presenteras integration som en nödvändighet: ”integrering är en förutsättning för att ett mångkulturellt samhälle ska fungera.” (Ib., 31) Mångkultur introduceras som ett faktum men problematiseras inte som ideologi. Dessutom problematiseras inte kultur som politisk kultur: hur påverkas det demokratiska samhället om det finns skilda politiska kulturer etniska grupper emellan? Här finns det ett tydligt tillfälle att diskutera och problematisera vidare demokrati, liberalism och individualism.

Kapitlet avslutas med överläggningar om segregering och segregeringens konsekvenser. (Ib., 33-34). Segregering presenteras som negativ: ”segregeringen medför också att underordningen förstärks.” (Ib., 34). Som förslag för att motverka segregering föreslås att bostäder byggs så att folk blandas och det fria gymnasievalet läggs fram som ett steg i rätt riktning. Segregering kopplas väl till klass: ”inom en och samma stad uppstår bostadsområden där bara medelklassen har råd att bo” (Ib., 33) dock utan ideologisk problematisering. Klassernas närvaro ifrågasätts inte och etnicitet visas inte som en ny förklaringsfaktor för ojämlikhet och orättvisa.

Demokrati och diktatur introduceras i följande kapitel och demokratins olika förutsättningar och skepnader beskrivs på ett detaljerat sätt. Det ska noteras att demokrati fick en ideologisk koppling och problematisering i första kapitlet där sambandet mellan upplysning, demokrati, liberalism och socialism gjordes. Dock tas kopplingen inte upp igen i kapitlet om demokrati och diktatur. Demokratins förutsättningar förklaras och demokrati rättfärdigas ifrån sina egna meriter: ”demokratins utgångspunkt är istället att ett samhälle där alla medborgare är med och bestämmer är moraliskt riktigt och dessutom överlägset när det gäller att lösa samhällsproblem och garantera mänskliga rättigheter.” (Ib., 37) Att gå ifrån människornas lika värde och politisk jämlikhet skulle bygga en tydligare struktur för att rättfärdiga demokrati och gå ett steg vidare i det normativa resonemanget. Hur ska annars ”moraliskt rätt” förstås?

35 med kopplas de mänskliga rättigheterna till liberalismen: ”Artiklar 1-21 är klassiska rättigheter i liberal västerländsk tradition.” (Ib., 417) Sedan fördjupas diskussionen kring de positiva och negativa rättigheterna: ”Vi har således en inneboende konflikt i de mänskliga rättigheterna. Man kränker ju delvis rätten till individens strävan efter lycka och ännu mer rätten till egendom om man beskattar hårt. Å andra sidan, vilka möjligheter har svältande och bostadslösa att sträva efter lycka?” (Ib., 417) En fördjupande problematisering kan skönjas i den fortsatta diskussionen kring den positiva och den negativa friheten. Det kan dock noteras att kopplingen till liberalism och socialism förblir svag och oförklarad. Därmed går läromedlet miste om en ytterligare möjlighet att förankra kunskapen genom ideologisk problematisering. Det ekonomiska ämnet introduceras som ett system snarare än en idé. Det görs ingen koppling mellan marknadsekonomi, kapitalism och ekonomisk liberalism. Kapitalism och marknadsekonomi presenteras som ett skeende utan ideologisk anknytning: ”senare, när pengar används som betalningsmedel och varor tillverkas för försäljning på en marknad, ha vi fått en marknadsekonomi eller kapitalism.” (Ib., 179) På samma sätt introduceras planekonomi utan koppling till den socialistiska ideologin och marxismen. Därmed blir ekonomi avideologiserad i bokens introduktion. Blandekonomi introduceras efter planekonomi och sägs vara allas ekonomiers kännetecken: ”i själva verket är alla världens länder blandekonomier, där blandningarna ser lite olika ut.” (Ib., 180) Följaktligen förloras möjligheten att problematisera ekonomiska system ifrån sina grundläggande antaganden och värderingar.

36 Frihandeln introduceras som enbart positiv i det långa loppet: ”frihandel gynnar på lång sikt alla länder. Produktionen kommer att ske där det är effektivast och därigenom växer ekonomierna och levnadsstandarder ökar”. (Ib., 233) Lite senare presenteras Ricardos teori om komparativa fördelar samt Heckscher-Ohlins teorem och faktorpriserna. Den detaljerade presentationen saknar dock element som tillåter utveckling av den kritiska förmågan (Skolverket, 2011:143). Bland annat kopplas inte de komparativa fördelarna till teorier om utveckling. Och att teorin gynnar den dåvarande handelshegemonen – England – utelämnas också. Brist på ideologisk problematisering och idéhistorisk anknytning gör att frihandeln hanteras på ett systemiskt och tekniskt sätt. Att koppla frihandeln till begreppet frihet och liberalismen skulle tillåta en frågande och problematiserande ansats: vems frihet? Vilken typ av frihet? Med vilka konsekvenser? I slutet av kapitlet diskuteras frihandelns motgångar på senaste tiden: ”vi lever också i en tid av ökande protektionistiska strömningar något som vi tydligt ser genom att protektionisten Donald Trump blev president i USA år 2016 och genom Storbritanniens beslut att lämna EU (Brexit)”. (Ib., 250) Även om det påpekas att frihandeln skapar förlorare på kort sikt finns det ingen kritisk analys av protektionismens återkomst. Den normativa ansats som dominerar i kapitlet hindrar en ideologisk problematisering av frihandeln där de komparativa fördelarna ifrågasätts: att sälja tyg förutsätter kapitalinvesteringar i maskiner och att sälja vin enbart arbetskraft. Att frihandeln också kan beskrivas som ojämna maktrelationer där den svaga parten exploateras vore en valid alternativberättelse som kunde gynna elevernas kritiska förmågas utveckling. Socialism och liberalism, med deras olika syn på friheter och rättigheter, vore två angelägna ideologier för att belysa frihandelns nuvarande svårigheter.

Arena 123 använder sig av ideologisk problematisering när samhället introduceras och när de mänskliga rättigheterna tas upp. Däremot är ideologierna frånvarande när demokrati och diktatur presenteras. Och ideologierna försvinner helt när människokategorier läggs fram. En strukturalistisk, normbaserad ansats kan skönjas som inte visar hur kvinnans rättigheter och ställning har förbättrats och hur ytterligare förändringar kan åstadkommas. Bokens ekonomidel presenteras enbart på ett systemiskt sätt och låter helt bli att blottlägga det ekonomiska systemets ideologiska fundament.

37 och visas vara i huvudsak negativ: ”men det finns en allvarlig historisk bakgrund till stereotyper och uppkomsten av dem. På 1800-talet fick nationalismen allt större betydelse som politisk idé. Varje folk, nation, skulle ha rätten att bilda en egen politisk enhet, en nationalstat. Då var det viktigt att avgränsa det egna folket, nationen, gentemot omvärlden. (…) Det egna folket värderades högt. De andra, som inte uppfyllde kriterierna att höra till, värderades lägre och var därför underordnade.” (Almgren, Höjelid, Nilsson, 2012:49) Den andra sidan av nationalism handlar om en ”rent juridisk term” (Ib., 48). Att nationalism som identitet skapar en utegrupp eller en underordning som inte är kompatibel med en liberal syn på människan och politik kommer inte fram. En ideologisk problematisering hade ställt alla människors lika värde emot nationalismens grundantaganden och stärkt budskapet.

Etnicitet beskrivs som ”en känsla av samhörighet för en grupp knuten till det vi brukar definiera som kultur, nämligen språk, religion, seder och bruk.” (Ib., 50) Etnicitetens kulturella aspekt tonas fram: ”ibland används begreppet etnicitet och kultur för att beskriva samma sak. Sverige kan alltså då beskrivas som multietniskt eller mångkulturellt samhälle.” (Ib., 50) Etnicitetens relation till det nationella samhället diskuteras inte eftersom etnicitetens politiska och normativa aspekter inte tas upp och samhället inte definieras som begrepp. I samma anda läggs mångkulturalitet fram som en egenskap utan att mångkulturalism introduceras som ideologi. Etnicitet och mångkulturalitet har dock en problematisk relation till nationen, demokratimodeller, globalisering och liberalism. Som Heywood formulerar det: ”instead of advancing a comprehensive world view which maps out an economic, social and political vision of ”the good society”, multiculturalism is, rather, an arena within which increasingly important debates about the balance in modern societies between cultural diversity and civic unity are conducted.” (2012:317) Bristen på ideologisk problematisering gör att etnicitetens olika aspekter inte kommer fram och att integration och assimilation – vilka är aktuella och omdebatterade samhällsfrågor – inte tas upp.

38 (Almgren m.fl., 2012:55). Även om analysen visar tydliga skillnader mellan de olika klasserna vad utbildning, hälsa och dödlighet, ekonomi och fritid angår så avslutas kapitel med att ”det bör påpekas att det är en lång rad andra faktorer förutom klasstillhörighet som styr människors livschanser. Social ojämlikhet är mer än klass.” (Ib., 57) Återigen skulle ideologierna kunnat användas till elevernas fördel i diskussionen om klass. Begreppen orättvisa, jämlikhet och frihet är frånvarande i diskussionen. Liberalism, socialism och konservatism, med sina skilda svar på vad som bör vara jämlikt och vad som ska betraktas som orättvist är anpassade verktyg för en fördjupande diskussion där eleverna får betänka och begrunda sina egna åsikter. Som Ekendahl, Nohagen och Sandahl uttrycker det: ”Det är viktigt att eleverna tränas i att gå den svåra balansgång som finns mellan vetenskapliga och ideologiska problem.” (2015:77) För att detta ska kunna hända krävs att ideologiska frågor lyfts fram med dess begreppsapparat.

I paragraf om kön beskrivs hur kvinnor diskrimineras systematiskt i samhället. Paragrafen avslutas med följande slutsats: ”Det finns en genomgående skillnad i kvinnors och mäns möjligheter och chanser att göra sig gällande i samhället idag. Vinnarna är männen och förlorarna är kvinnorna.” (Almgren m.fl., 2012:59) De värden som tillåter ställningstagandet förblir osynliga: utgångspunkten har tydliga liberalfeministiska förtecken där kvinnans framgång mäts efter hennes representation i samhällets maktpositioner. Frånvaro av en introduktion till feminism gör att värderingar och vetenskapliga påståenden blandas och är svåra att särskilja. Social skiktning och underordning är kapitlets avslutande diskussion där diskrimineringslagen visas som Sveriges svar på av social skiktning skapade orättvisor. Möjligheten att organisera sig politiskt med avsikt att påverka uteblir. Den rättsliga vägen, där diskrimineringsombudsmannen nämns, uppstår som den enda vägen för att korrigera orättvisor.