Vårdvetenskap
Sjuksköterskors upplevelser av att ge stresshantering till patienter med bröstcancer: en kvalitativ intervjustudie
Författare Handledare
Anna Hagman Afsaneh Roshanai
Andrea Sandberg
Examinator
Marianne Carlsson
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
År 2013
SAMMANFATTNING
Nyckelord: Bröstcancer, sjuksköterskors upplevelser, stresshantering, psykosocialt stöd Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att ge stresshantering till kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer.
Metod: Kvalitativ explorativ intervjustudie. Åtta sjuksköterskor deltog i individuella semistrukturerade intervjuer.
Resultat: Huvudresultatet utgörs av sex kategorier: stresshanteringsbehovet hos patienterna, kompetens, primära uppgiften med uppdraget, när det kändes lyckat, när det kändes svårt och positiv upplevelse. Sjuksköterskorna uppfattade att det fanns ett stort behov av stresshantering hos kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer. Sjuksköterskorna ansåg sig kompetenta att ge stresshanteringen på grund av deras långa vårderfarenhet, de verktyg och den kunskap de fick från utbildningen. Upplevelsen av kärnan med uppdraget var att få patienten att känna
trygghet i att hantera sjukdom, behandlingar och känslor. Dessutom ville sjuksköterskorna normalisera och medvetandegöra patienternas stressreaktioner. Sjuksköterskorna menade att möten kändes lyckade då patienterna lyfte och stöttade varandra, samt upptäckte sin egen huvudproblematik. Att inte nå fram till patienterna upplevdes som svårt och frustrerande för sjuksköterskorna. I stort var upplevelsen övergripande positiv.
Slutsats: Sjuksköterskorna ansåg att stresshanteringen var en positiv upplevelse och att den även varit givande för patienterna.
ABSTRACT
Keywords: Breast cancer, nurses experiences, stress management, psychosocial support Aim: To investigate nurses' experiences of providing stress management for women with newly diagnosed breast cancer.
Method: A qualitative exploratory interview study. Eight nurses participated in individual semi-structured interviews.
Results: The main result consists of six categories: patients need of stress management, competence, the main purpose of the mission, when it felt successful, when it felt difficult and a positive experience. The nurses perceived a need of stress management in women with newly diagnosed breast cancer. The nurses considered themselves competent to provide stress management because of their long experience in health care, the tools and the knowledge they received from their education. The core of the mission was to get the patient to feel confident in dealing with illness, treatments and feelings. The nurses also wanted to normalize and raise the awareness of stress reactions. The meetings felt successful when patients supported each other and discovered their own main problems. The nurses felt frustrated and found it difficult when they didn’t get through to the patients. The overall experience was positive.
Conclusion: The nurses felt that the stress management was a positive experience and that it also had been rewarding for the patients.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Introduktion ... 1
Syfte ... 3
Metod ... 4
Design ... 5
Urval ... 5
Datainsamlingsmetod ... 5
Tillvägagångssätt ... 5
Bearbetning och analys ... 6
Tabell 1 ... 6
Etiska överväganden ... 7
Resultat ... 7
Tabell 2 ... 8
Sjuksköterskornas upplevelser av stresshanteringsbehovet hos patienterna ... 8
Kompetens ... 10
Primära uppgiften med uppdraget ... 11
När det kändes lyckat ... 12
När det kändes svårt ... 13
Positiv upplevelse ... 14
Diskussion ... 14
Resultatdiskussion ... 15
Metoddiskussion ... 17
Slutsats ... 18
Referenslista ... 19
Bilagor ... 23
Bilaga 1 - Informationsbrev ... 23
Bilaga 2 - Intervjuguide ... 24
1
INTRODUKTION
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor världen över idag. År 2008 diagnostiserades cirka 1,38 miljoner kvinnor med bröstcancer, vilket motsvarar 23 % av alla cancerfall - 458 000 avled till följd av sin bröstcancer (Ferlay et al., 2010). År 2010 var incidensen för bröstcancer i Sverige 7917, detta motsvarar 30,1 % av alla cancerfall i Sverige (Socialstyrelsen [SoS], 2011). I samband med ett cancerbesked reagerar människor på olika sätt (Cancerfonden, 2009). Stress är en vanlig reaktion på att leva med cancer (Liang, Dunn, Gorman & Stuart-Harris, 1990). Det som framförallt skapar stress hos cancerpatienter är recidiv, behandlingen och förluster som berör socialt liv, familj och förtidig död (Antoni, in press). Kombinationen bröstcancer och kronisk stress har visats ge många negativa
konsekvenser till exempel: ökat Body Mass Index [BMI] och midjemått, deoxiribonukleinsyra [DNA] skador och hämmat immunförsvar (McGregor & Antoni, 2009). Resultatet i en studie (Liang, Dunn, Gorman & Stuart-Harris, 1990) visade att patienter med en cancerdiagnos upplevde att känslomässig stress var ett av de områden som skapade mest oro. Koopman et al.
(2001) påvisade att 70 % av undersökningsgruppen som bestod av 100 kvinnor med
bröstcancerdiagnos upplevde en betydande stress som var relaterad till bröstcancern (fem på en sjugradig stresskala). I studien framkom även att 15 % av kvinnorna uppfyllde kriterierna för Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) tillföljd av bröstcancerdiagnosen.
I en studie visades att patienternas stresskattning minskade signifikant genom ett stresshanterings- och återhämtningsprogram. I denna studie fick kvinnor med
nydiagnostiserad bröstcancer först genomgå två gruppverksamheter, en individuell sektion och tre uppföljningssamtal via telefon. Stresskattningsskalan innefattade olika stressbetingade livshändelser samt social oro. Resultatet visade att skattningarna på stresskalan minskade signifikant efter interventionen (Loprinzi, Prasad, Schroeder & Sood, 2011). I en studie av Antoni och medarbetare (2006) fick bröstcancerpatienter genomgå ett
stresshanteringsprogram i grupp. Kvinnorna i undersökningsgruppen minskade sin stress relaterat till cancern signifikant efter utbildningen jämfört med kontrollgruppen.
Målet med bröstcancerbehandling är att förlänga levnadstiden och öka patienternas
livskvalitet, utöver det är denna patientgrupp i stort behov av psykologiskt stöd (World Health Organization [WHO], 2012). Höga nivåer av stress i samband med behandling har påvisats
2 hos kvinnor med bröstcancer (McGregor & Antoni, 2009). Många patienter med en
bröstcancerdiagnos anser sig vara i behov av hjälp att lösa psykologiska problem och att de behöver ett större psykosocialt stöd från hälso- och sjukvården (Landmark, Bøler, Loberg &
Wahl, 2008; Schmid-Büchi, Halfens, Dassen & van den Borne, 2011). Landmark och medarbetare (2008) visade även i sin studie att denna patientgrupp har många obesvarade frågor och bristfällig information angående sitt sjukdomstillstånd och de behöver hjälp från hälso- och sjukvården för att bättre förstå sin situation. Under 2000-talet har större
psykosociala undersökningar genomförts gällande undervisning om stresshantering för patienter med framförallt bröstcancer. Detta resulterade i en positiv inverkan på patienternas livskvalitet (Antoni, in press).
I Sverige utgör socialarbetare ett psykosocialt stöd till patienter med en cancerdiagnos och enbart ett fåtal psykologer arbetar med denna patientgrupp (Arving et al., 2007). Enligt Arving och medarbetare (2005) anser Maguire att utbildning bör ges till sjuksköterskor för att de ska kunna arbeta med de psykosociala problem som patienterna upplever. Forskning visar att livskvaliteten hos cancerpatienter skulle kunna förbättras genom att låta sjuksköterskor hålla i olika hjälpprogram för patienterna (Galway, Black, Cantwell, Cardwell, Mills &
Donnelly, 2012).
I en studie (Charalambous, Papadopoulos & Beadsmoore, 2008) intervjuades cancerpatienter och sjuksköterskor angående deras syn på kvalitativ cancervård av sjuksköterskor. Bland annat följande egenskaper efterfrågades hos sjuksköterskan: att kunna ge känslomässigt stöd, att kunna föra ett samtal som möter patientens behov angående både fysiska och psykiska problem, kunna ge tillräcklig och förståelig information om patientens sjukdomstillstånd och att besitta professionell kompetens grundad på erfarenhet och kliniska färdigheter.
Charalambous och medarbetare (2008) anser att ovan nämnda kvaliteter ska ingå i
omvårdnaden av cancerpatienter och för att sjuksköterskorna ska kunna erhålla dessa behöver de få stöd och utbildning.
Arving och Holmström (2011) undersökte specialistsjuksköterskors upplevelser av att arbeta inom området onkologi. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde det stimulerande att kunna använda sig av sin breda kunskap och att utöva två professioner samtidigt, det vill säga sjuksköterska med kompetens inom socialpsykologi. Å andra sidan upplevde de en osäkerhet
3 angående vad deras kompetensbeskrivning innehöll, vilken roll de hade och vilka deras
ansvarsområden var. De upplevde också att de fick kämpa för att bli accepterade av andra professioner inom sjukvården.
En explorativ studie genomfördes där tio sjuksköterskor intervjuades angående sin upplevelse av att ge psykosocialt stöd till patienter med cancersjukdom. Studien presenterade fyra teman som speglade sjuksköterskornas upplevda svårigheter i arbetet: frustration, se till sitt eget välmående, hinder för bra kommunikation och ilska. Författarna anser att sjuksköterskor inom onkologi är i stort behov av stöd och handledning för att i sin tur kunna utgöra ett bra
psykosocialt stöd för denna patientgrupp (Watts, Botti & Hunter, 2010).
I en studie av Hellbom et al., (2001) fick sex sjuksköterskor möjligheten att utbildas i hantering av cancerpatienters psykosociala problematik. Sjuksköterskorna ansåg efter utbildningens slut att den inhämtade kunskapen var mycket värdefull i deras dagliga arbete med cancerpatienter. De var positivt inställda till denna möjlighet till utveckling inom kunskapsområdet. Dock kunde de se svårigheten i att avvara tid till arbete med psykosocial hälsa i den redan tungt belastade arbetssituationen.
Föreliggande studie bygger på en interventionsstudie gjord av Nordin et al., (in press) där sjuksköterskor utbildades i att ge stresshantering till kvinnliga patienter med nydiagnostiserad bröstcancer. Det är av intresse att undersöka sjuksköterskornas upplevelser av att ge
stresshanteringen eftersom tillgänglig vetenskaplig litteratur erbjuder begränsad mängd vetenskapliga studier inom området. Studieresultatet kan komma till användning för att förbättra kvaliteten på det stöd som sjuksköterskor inom bröstcancervården är i behov av.
Detta för att de i sin tur ska kunna utgöra ett professionellt stöd för denna patientgrupp.
Syfte
Syftet med föreliggande studie är att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att ge stresshantering till kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer.
4
METOD
Föreliggande studie baserades på en interventionsstudie av Nordin och medarbetare (in press) där elva sjuksköterskor på kirurg- och onkologkliniker i Falun, Gävle och Uppsala utbildats i att ge stresshantering till kvinnliga patienter som nyligen hade diagnostiserats med
bröstcancer. Sjuksköterskorna utbildades under fyra dagar i att ge stresshantering för steg ett.
Utbildningen i steg ett innehöll kunskap om bröstcancer, behandling, biverkningar av behandling, stressreaktioner samt egen hantering av stressreaktioner. Därefter
vidareutbildades ett antal av sjuksköterskorna till att ge stresshantering för steg två. De fick utbildning och utbildade sedan i sin tur patienterna i följande teman: 1. Vad är stress,
belastning och reaktion? 2. Stressens olika symtom. 3. Negativa tankar och typ A-beteende. 4.
Typ A-beteende samt självregistrering. (Typ A-beteende har en individ som oftast har bråttom, försöker hinna med så mycket som möjligt och upplever en känsla av kronisk tidspress. Detta leder till att individen lätt blir irriterad, otålig och arg.) 5. Irritation och ilska.
6. Framtiden: vad är viktigt? 7. Cancer, stress och relationer. 8. Relationer, förväntningar och föreställningar. 9. Kropp, lust och sex. 10. Återblick: vad har du lärt dig från träffarna?
Genomgående i träffarna var att de ovan nämnda områdena kopplades till
bröstcancerdiagnosen. Fokus var stress som reaktion på bröstcancerdiagnosen. Vad stress är och hur det yttrar sig. Vilka tankar och känslor som uppstår och hantering av dessa. Vårdande av relationer till närstående samt tankar och förväntningar på framtiden. Övergripande var att skapa en trygghet hos patienterna med detta forum där de öppet kunde samtala om dessa problemområden.
Patienter som deltog i studien stod i begrepp att starta adjuvant behandling. Syftet med interventionsstudien var att undersöka huruvida patienter kan bli hjälpta av en grundläggande stresshanteringsutbildning av sjuksköterskor. Interventionsstudien utformades enligt stepped care approach. Stepped care approach innebär att behandlingen av psykologiska problem sker på olika intensiva nivåer. Den första nivån i denna studie var en två timmar lång
grundutbildning i stresshantering för samtliga patienter. Patienter som därefter visade kliniska tecken på stress, till exempel trötthet, likgiltighet, oro och hjärtklappning (Hjort, 2010)
relaterat till bröstcancerdiagnosen erbjöds att följa steg två, en mer intensiv nivå. Dessa patienter randomiserades till stresshantering i grupp eller individuellt.
5 Design
Denna studie är en kvalitativ explorativ intervjustudie.
Urval
Urvalet bestod av de elva sjuksköterskorna som deltog i interventionsstudien (Nordin et al., in press) som gav stresshanteringen i Falun, Gävle och Uppsala. Av dessa valdes en bort på grund av inklusionskriteriet: yrkesverksam. Samtliga tio yrkesverksamma sjuksköterskor utgjorde därmed det strategiska urvalet i föreliggande studie. Bortfallet utgörs av två sjuksköterskor som tackade nej till att delta. Åtta resterande sjuksköterskor utgjorde undersökningsgruppen. Alla sjuksköterskor var kvinnor med en medelålder på 50 år.
Medelvärdet på sjuksköterskornas vårderfarenhet var 27 år. Bortfallet innebär en förlust av dessa två sjuksköterskors upplevelser av att ge stresshanteringen. Författarna anser dock att detta inte har någon större betydelse för studiens resultat eftersom undersökningsgruppen innefattar sjuksköterskor som både hållit i stresshantering steg ett och steg två.
Datainsamlingsmetod
Data samlades in med hjälp av individuella semistrukturerade intervjuer. Faktafrågor och öppna huvudfrågor med tillhörande fördjupningsfrågor utformades och utgjorde en
intervjuguide (bilaga 2) för att uppnå syftet med studien. Sex öppna huvudfrågor ställdes som syftade till att undersöka upplevelser av: kärnan med uppdraget, lyckade och svåra möten, behov och utbildning. Intervjuguiden testades genom en provintervju, detta för att prova dess relevans i förhållande till studiens syfte. Intervjuguiden ansåg därefter vara relevant och användes som underlag för intervjuerna. Författarna ansåg att provintervjun innehöll värdefull information och inkluderades därav i studiens resultat.
Tillvägagångssätt
Sjuksköterskorna kontaktades angående föreliggande studie. Ett informationsbrev skickades till sjuksköterskorna via e-post med information om studiens syfte och upplägg (bilaga 1).
Deltagarna gavs möjlighet att avböja medverkan i studien genom att skicka ett e-post
meddelande till författarna. Intresserade sjuksköterskor kontaktades via telefon för plats- och tidsbokning av intervju.
6 Datainsamlingen ägde rum i Falun, Gävle och Uppsala beroende på enskild sjuksköterskas yrkesort. Varje intervju tog cirka 30 minuter. Under intervjuerna närvarade båda författarna, varav en intervjuade samtidigt som den andre lyssnade och förde stödanteckningar. Vid de olika intervjuerna alternerade författarna intervjuroll respektive medlyssnarroll. Efter varje intervju diskuterades intervjun för att stämma av att både författarna förstått sjuksköterskans upplevelser på samma sätt. Denna återkoppling blev en kvalitetssäkring där risken för missförstånd minimerades. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades med hjälp av en transkriberingsnyckel och programmet Express Scribe.
Bearbetning och analys
Materialet bearbetades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Kvalitativ innehållsanalys används inom vårdvetenskapen för att kunna tolka texter på olika nivåer, som till exempel transkriberade intervjuer i föreliggande studie. Metoden används för att på ett strukturerat sätt kunna behandla omfattande material. Att arbeta enligt induktiv ansats innebär att materialet tolkas och analyseras objektivt och förutsättningslöst. Nedan beskrivs
analysprocessen som utfördes för varje analysenhet, det vill säga den transkriberade intervjun (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008).
Analysenheten studerades från början till slut för att skapa en översiktlig bild av materialet.
Efter genomläsningen fördes en diskussion om innehållet författarna emellan och domäner markerades i texten, vilka grundades i huvudfrågorna. Meningsbärande enheter lyftes fram ur domänerna och kondenserades till kortare texter. Därefter kodades materialet för att sedan delas in i olika underkategorier och kategorier (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Se exempel, tabell 1 nedan.
Tabell 1.
Meningsenhet Kondenserad meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
… att de får bli lite mer trygga i sig själva så att säga och att man inte behöver spinna iväg på nått med de här stressbeteendena som man har …
De blir mer trygga i sig själva så att de inte spinner iväg på stressbeteendena de har
Trygg patient Trygghet
Primära uppgiften med uppdraget
7 Förstå varför man
reagerar på ett visst vis som man gör, att det inte är något som är konstigt utan så här reagerar vi när vi utsätts för stress
Få patienten att förstå varför och hur hon reagerar när hon utsätts för stress, samt normaliserande av stressreaktioner
Förståelse för och normaliserande av stressreaktioner
Medvetandegöra stressreaktioner
Etiska överväganden
Etiska riktlinjer om forskningsetik avseende humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning (Eriksson, 2000) tillämpades. Enligt dessa riktlinjer, informerades sjuksköterskorna om studiens syfte skriftligt och muntligt. De blev informerade om att deltagandet är frivilligt och att de kunde när som helst, under studien, avbryta utan vidare förklaring. Deltagarna blev även informerade om att personuppgifter behandlas i enlighet med personuppgiftslagen (SFS, 1998:204). Allt material avidentifierades, behandlades konfidentiellt och raderades. Resultatet presenteras på gruppnivå och enskilda individers svar går inte att identifiera.
Studien följde fyra etiska principer: respekt för autonomi, icke skada, göra gott samt principen om rättvisa, vilka Holloway och Wheeler (1996) anser bör följas för att en studie ska vara etiskt korrekt.
Enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS, 2003:460) behövde inte denna studie etikprövas eftersom studien skett på högskolenivå. Studien är godkänd skriftligt från verksamhetscheferna (Bilaga 3) vid de avdelningar där sjuksköterskorna arbetade. Godkännande för eventuell publicering inhämtades skriftligt från de medverkande sjuksköterskorna.
RESULTAT
Sex kategorier identifierades från de individuella intervjuerna: stresshanteringsbehovet hos patienterna, kompetens, primära uppgiften med uppdraget, när det kändes lyckat, när det kändes svårt och positiv upplevelse. Nedan presenteras underkategorier och kategorier i tabell 2.
8 Tabell 2.
Underkategori Kategori
Utbildningsbehov
Behovet större än deltagarantalet
Samtalsbehov Stresshanteringsbehovet hos patienterna
Behov av forum Behov av fler träffar Stor kunskap
Kände sig kompetent
Erfarenhet Kompetens
Utbildningen Utveckling Trygghet Kontroll
Medvetandegöra stressreaktioner
Patientansvar Primära uppgiften med uppdraget
Se patienten Vägledning
Ge verktyg till förändring Bra gruppdynamik
Eget initiativ När det kändes lyckat
Besvarat frågor
Negativ stämning i gruppen
Ej tillräcklig kompetens När det kändes svårt Inte nå fram
När gruppdeltagare mår dåligt
Positiv Positiv upplevelse
Sjuksköterskornas upplevelser av stresshanteringsbehovet hos patienterna Många av sjuksköterskorna uttryckte att det fanns ett stort behov av
stresshanteringsutbildning hos kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer. Sjuksköterskorna uppfattade det som att patienterna aldrig kunde få för mycket information och möjlighet till
9 att prata. Det fanns ett stort behov av att träffa andra kvinnor i samma livssituation och
sjukdomsfas. Två sjuksköterskor sa följande:
”… det finns ett behov, det finns ett jättebehov hos bröstcancerkvinnor att prata och få information … det känns som att det nästan aldrig kan bli för mycket hos den stora majoriteten.”
”Kvinnorna har ett jättestort behov av det här tror jag. De pratar väldigt mycket om att de vill träffa andra i samma sits och som är i ungefär samma fas som dom också.”
Sjuksköterskorna upplevde även att patienterna hade ett stort behov av att prata med
vårdprofessionen. En sjuksköterska menade att många av dessa kvinnor är mycket ensamma i sitt sjukdomsbesked, det var otillräckligt att enbart samtala med familj och närstående. Dessa kvinnor hade ett behov av att prata med utomstående, vilket tillgodosågs på dessa träffar.
”Ibland tror jag att de är ganska ensamma de här kvinnorna i det här beskedet som man gärna vill prata om och man kan ju inte prata ihjäl de hemma … om inte annat är det ett bra forum att träffa andra i liknande situationer.”
Trots att alla sjuksköterskor var eniga om att det fanns ett stort behov av stresshantering hos kvinnorna, var det paradoxalt nog svårt att få patienterna till utbildningarna. Några
sjuksköterskor menade att många kvinnor angav att de var alldeles för trötta av behandlingen, och att detta var orsaken till varför de inte kom. Andra orsaker till lågt deltagarantal ansågs vara att det händer mycket runt en patient så som behandling, läkarbesök och undersökningar, de har varken möjligheten eller tiden. Enligt sjuksköterskorna befinner sig kvinnorna i denna patientgrupp mitt i livet, många har barn och familj. Upptagningsområdet var stort vilket innebar att många hade långt att åka till träffarna, detta ansågs vara ytterligare en orsak till lågt deltagarantal. Sammanfattningsvis belyser följande citat förhållandet mellan stort behov och lågt deltagarantal:
”Jag tror att det finns ett jättestort behov. Behovet är större än vad vi lyckades få med
kvinnor till grupperna för man har långt att åka och det är mitt i livet och svårt att få till det i vardagen.”
10 Sjuksköterskorna upplevde att när kvinnorna väl gick utbildningen hjälpte den de mycket och de upplevde också att kvinnorna i steg ett ville ha mer. De fick frågor från patienterna som:
”Är det inget mer än det här? Vi vill ju träffas igen”
”Det här var bra, får vi ingenting mer?”
”Är det här enda gången vi får ses?”
Sammantaget poängterade flertalet sjuksköterskor att det fanns en efterfrågan hos patienterna att träffas mer än en gång.
Kompetens
Det fanns delade meningar angående sjuksköterskornas upplevelser om huruvida de kände sig kompetenta och trygga i rollen att ge stresshanteringen till patienterna. För många grundades tryggheten i deras långa vårderfarenhet. Det fanns en allmän uppfattning bland
sjuksköterskorna att de inte fann det problematiskt att föreläsa om bröstcancerdelen i och med att de arbetat länge inom onkologi.
”Jag kände mig tillräckligt kompetent med tanke på min långa erfarenhet inom vården …”
De upplevde sig också kompetenta i att ge stresshanteringen eftersom utbildningen som sjuksköterskorna fick gav dem tillräckligt med kunskap och verktyg. En sjuksköterska uttryckte:
”Kände mig absolut kompetent. Jag fick verktyg för att hantera den första delen som vi hade.”
”… utbildningen var bra på så vis att man blev medveten om sin egen stress och det är ju en förutsättning för att kunna hantera andra människors stress så det var bra.”
En del av sjuksköterskorna upplevde en osäkerhet i stresshanteringen inledningsvis, de utvecklades dock under arbetets gång. Efter varje gång förvärvades kunskap och efterhand blev de mer konfident med materialet vilket gjorde dem mer trygga i sin roll som
stresshanteringsledare. Dessutom utgjorde handledningen en trygghet och ett stöd under
11 studien, vilket gav sjuksköterskorna möjlighet att ventilera och få återkoppling på scenarion som känts svåra eller lyckade. Genom handledningen kunde de utbyta kunskap med varandra.
”Det är ju först när du kliver ut och prövar dina vingar som du förstår vad du egentligen gett dig in på … det hände ju saker med mig också hela tiden under arbetets gång.”
Primära uppgiften med uppdraget
Sjuksköterskorna delade uppfattningen att den primära kärnan i uppdraget var att få patienterna att känna trygghet i att hantera sjukdom, behandlingar och känslor, genom att informera om cancer och stressreaktioner. En annan del av kärnan var att normalisera och medvetandegöra patienternas stressreaktioner. Få patienten att förstå varför och hur hon reagerar när hon utsätts för stress. Koppla stressreaktioner till material och övningar för att få patienterna att greppa vardagslivets stress.
”Försöka få en så trygg patient som möjligt som kan hantera sitt sjukdomsbesked … som kan hantera sina känslor lite bättre.”
Att förmedla till patienterna att de har ett egensvar att arbeta med sig själva, att kunna ta ansvar för sin egen stress, upplevdes också vara kärnan i uppdraget. Sjuksköterskorna ansåg att de inte kunde hjälpa patienterna om de inte var beredda att arbeta med sig själva.
Patienterna måste ha motivationen och viljan att arbeta för en förändring, sjuksköterskorna kan inte förändra situationen åt dem utan gav dem verktyg till förändring. Detta belyses med följande citat:
”Alltihop handlar om, om de inte är beredda att jobba med sig själva kan jag inte hjälpa till ett dugg, det är inte jag som gör jobbet.”
Sjuksköterskorna upplevde att en annan del av kärnan var att ansvara för att vägleda gruppen.
Det innebar bland annat att aktivera den passiva och tillbakadragna patienten, få alla att komma till tals och ventilera sina känslor. Styra gruppen till att bli självgående utan att få deltagarna att känna sig ensamma, sjuksköterskorna skulle därmed utgöra ett stöd tillsammans med materialet.
12
”Min uppgift var att hålla ihop gruppen … det är ju gruppens aktivitet som räknas och för mig handlar det ju om då att hålla tråden, se till att alla som vill kommer till tals och att det inte spårar ur … som motorn i det hela så att säga eller motorn ska jag inte säga, för det är ju gruppen som är motorn egentligen och det är ju jag som styr. Så känns det jag är där för att styra.”
När det kändes lyckat
Sjuksköterskorna tillfrågades angående ett möte under stresshanteringen som de upplevde som lyckat. Det framkom att många kände att det blev lyckat när deltagarna diskuterade, hade en god kommunikation och fick utbyte av varandra. Sjuksköterskorna upplevde det även som lyckat när gruppdeltagarna vågade visa känslor, stöttade och lyfte varandra. En annan
upplevelse av när det var lyckat var när patienterna själva kom fram till vad deras huvudproblematik var och hade motivation till att förändra. Detta ansågs som positivt eftersom det blev en bekräftelse på att kunskapen och informationen i materialet hade nått fram till deltagarna. Bidragande faktorer till lyckade möten var också bland annat när många frågor besvarats, när patienterna fått så kallade aha-upplevelser och sagt att detta var något de skulle ta med sig och arbeta med i framtiden. I stort var den gemensamma uppfattningen att mötena hade varit till mestadels lyckade.
”Jag upplevde det som positivt när gruppen lyfte sig själva och det känns positivt när man vågar visa sina känslor, att man stöttar varandra.”
Känslor som sjuksköterskorna uttryckte då de berättade om dessa lyckade möten var att det kändes bra, en ynnest, det var speciellt att få denna goda patientkontakt, en bekräftelse, fantastiskt, positivt, tillfredsställande och att det var energigivande. Citatet nedan skildrar en sjuksköterskas lyckade möte:
”En kvinna gjorde ett starkt intryck på mig … hon var mitt i livet … hon var jätte jätte jättestressad. Hon var väldigt duktig på att ge gruppen och hon fick saker tillbaka från
gruppen hela tiden. Men det var ett otroligt slit, både hon slet och gruppen slet och slet liksom alla för att få till det … när hon slutade sedan fick jag en sådan bekräftelse att hon var så otroligt glad för det hon hade fått. Jag tänkte liksom: JA! För henne hade det här varit en jätte jätte jättehjälp. Det var fantastiskt!”
13 När det kändes svårt
Några sjuksköterskor tyckte att det var svårt när en deltagare påverkade hela gruppen med negativ och kritisk attityd. Det skapade en obekväm och orolig känsla. Det kändes svårt för sjuksköterskorna att bemöta henne på ett lämpligt sätt utan att rikta för mycket fokus på henne på gruppens bekostnad.
”I en grupp var det en kvinna som satte sig längst ner i hörnet. Den gruppen den dagen kändes inte riktigt okej … hon var väldigt kritisk till allting och de patienterna är inte så lätta att hantera … andra blev påverkade av den negativa stämningen, att hon satt där i hörnet … hon ville inte delta.”
En annan gemensam svårighet var då sjuksköterskorna kände att de inte nådde fram, när det inte blev någon process och ingen märkbar förbättring för patienten. En kvinna var inte mottaglig då hon fortfarande var chockad och hade svårt att ta till sig den information som gavs. Hon gick därifrån med samma inställning som hon kom. Detta kändes jobbigt för sjuksköterskan. Sjuksköterskorna fann det svårt och frustrerande när de inte kunde bryta igenom patienternas skyddsmurar. Vissa patienter, i steg två, kunde till exempel påstå att de inte hade några problem samtidigt som sjuksköterskan visste att denna patient skattat stress.
”Det allra svåraste är när dom säger att ’Jag har inga problem sörru’ och så ser man att de är alldeles spända men vet att dom är där för att dom skattat problem men det går inte att komma åt det … jag känner att jag inte når fram.”
”Å det gick inte att komma igenom den där muren det var jättesvårt. Det är ju frustrerande för jag har ju tio till … man blir väldigt frustrerad när man inte kan nå dom.”
I dessa sammanhang upplevdes en känsla av frustration. Likaså i situationer där patienten endast deltog halvhjärtat eller inte alls, det var svårt att hålla uppe ett engagemang och en motivation till att fortsätta försöka hjälpa patienten.
Två sjuksköterskor fann det svårt när de visste att en patient mådde mycket dåligt. Det var svårt att veta vad som låg inom ansvarsområdet. En kvinna kom sporadiskt till träffarna, detta skapade en stor oro hos sjuksköterskan över ovissheten om vad kvinnan gjorde och hur hon
14 mådde när hon inte kom. Det var jobbigt och svårt att veta hur mycket hon skulle ta kontakt med kvinnan.
”Jag tyckte det var väldigt svårt när jag visste att någon mådde dåligt … Då var det lite jobbigt att ha den där oron, liksom inte veta riktigt hur mycket jag ska ta kontakt och hur mycket jag ska lämna henne ifred. Vad är mitt ansvar?”
Positiv upplevelse
Sjuksköterskorna beskrev upplevelsen av att ge stresshanteringen som övergripande positiv.
De använde ord som: fantastiskt, spännande och roligt. Det hade varit mycket roligt att gå utbildningen och en ynnest att få vara med. Det var lärorikt och mycket givande med många bra tankar.
”Jag skulle inte vilja vara utan de här erfarenheterna. Det här skulle jag verkligen vilja fortsätta med om det blev en uppföljning.”
Några av sjuksköterskorna ansåg att det var mycket positivt att de hade avsatt tid till samtalen med kvinnorna. De kunde planera en agenda för samtalet i förväg och de visste att de inte skulle bli avbrutna under samtalets gång. De menade att detta var ovanligt i deras dagliga arbete som sjuksköterska, där de ofta blir störda och att tiden inte räcker till.
”Det var tillfredställande att ha tiden att strukturera upp. Att man har möjligheten att styra.
Här hade man ju tiden och det är ofta tiden som är bekymret i vården, den finns inte där. Sen är det ju det här, det är rent ego att det har givit en mycket själv som person. Man har lärt sig mycket. Att få göra en sån här sak är en ynnest. Jag tycker det har givit mig jätte jättemycket, både professionellt men även också som person. Jätteroligt, jätte jätte roligt. Men lite sorgligt också nu när det är slut.”
DISKUSSION
Studiens huvudresultat utgörs av sex kategorier: stresshanteringsbehovet hos patienterna, kompetens, primära uppgiften med uppdraget, när det kändes lyckat, när det kändes svårt och positiv upplevelse. Sjuksköterskorna uppfattade att det fanns ett stort behov av stresshantering
15 hos kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer. Sjuksköterskorna ansåg sig kompetenta att ge stresshanteringen på grund av deras långa vårderfarenhet, de verktyg och den kunskap de fick från utbildningen. Upplevelsen av kärnan med uppdraget var att få patienten att känna
trygghet i att hantera sjukdom, behandlingar och känslor. Dessutom ville sjuksköterskorna normalisera och medvetandegöra patienternas stressreaktioner. Sjuksköterskorna menade att möten kändes lyckade då patienterna lyfte och stöttade varandra, samt upptäckte sin egen huvudproblematik. Att inte nå fram till patienterna upplevdes som svårt och frustrerande för sjuksköterskorna. I stort var upplevelsen övergripande positiv.
Resultatdiskussion
Samtliga sjuksköterskor upplevde att det fanns ett stort behov av utbildning i stresshantering hos kvinnor med bröstcancer och att många patienter uttryckte ett behov av att träffas mer än en gång. Detta överensstämmer med det WHO (2012) framhäver, nämligen att denna
patientgrupp är i stort behov av psykologiskt stöd. Ytterligare stöd för detta visas i en studie (Koopman et al., 2001) där 70 % av undersökningsgruppen upplevde en betydande stress relaterad till bröstcancerdiagnosen. Det har även påvisats att höga nivåer av stress
förekommer i samband med behandling hos denna patientgrupp (McGregor & Antoni, 2009).
Dessa ovan nämnda resultat (Koopman et al., 2001; McGregor & Antoni, 2009) visar att denna patientgrupp upplever stress i relation till bröstcancerdiagnosen och med tanke på patienternas efterfrågan att träffas mer än en gång enligt författarnas studie, anser författarna att det finns ett stort behov av stresshantering hos dessa kvinnor.
En gemensam upplevelse bland sjuksköterskorna var att stresshanteringsutbildningen hjälpte kvinnorna mycket. Detta finner stöd i vetenskapliga studier (Antoni, in press; Antoni et al., 2006; Loprinzi et al., 2011) som har visat att undervisning i stresshantering har en positiv inverkan på livskvalitet och minskar stress relaterat till cancerdiagnosen signifikant.
Sjuksköterskorna uppfattade att patienterna aldrig kunde få för mycket information och möjlighet till att prata. De upplevde det som lyckat när de kunde tillfredställa patienternas informationsbehov genom att kunna besvara deras frågor. En studie (Landmark et al., 2008) visade att kvinnor med bröstcancer har många obesvarade frågor, bristfällig information angående sitt sjukdomstillstånd och är i behov av stöd från hälso- och sjukvården för att bättre förstå sin situation. Landmark och medarbetare (2008) visade därmed att denna patientgrupp
16 har ett stort informationsbehov, vilket också sjuksköterskorna upplevde då de gav
stresshanteringen. Därför anser författarna att det är av vikt att kvinnor med bröstcancer får utbildning om cancersjukdomen, men även i hanteringen av sin situation. Sjuksköterskorna uttryckte också att det fanns ett stort behov hos patienterna att få prata med vårdprofessionen, det var otillräckligt att enbart samtala med familj och närstående, tyckte de. Detta är i linje med studier (Landmark et al., 2008; Schmid-Büchi et al., 2011) som visat att patienter med en bröstcancerdiagnos anser sig vara i behov av ett större psykosocialt stöd från hälso- och sjukvården.
Kärnan i uppdraget var enligt sjuksköterskorna att få patienten att känna trygghet i hantering av behandling, sjukdom och känslor, genom att informera om cancer och stressreaktioner. De kände sig kompetenta att ge stresshanteringen i och med utbildningen och handledningen de fått. Sjuksköterskor som arbetar inom onkologi behöver stöd och utbildning för att kunna utföra en god omvårdnad av patienter med cancer (Charalambous et al., 2008; Watts et al., 2010). Enligt Arving och medarbetare (2005) anser Maguire att utbildning kan underlätta sjuksköterskornas arbete med de psykosociala problem som patienterna har. Författarna upplever att sjuksköterskorna ansåg att utbildningen och handledningen de fått var mycket viktig och utgjorde deras grund som de kunde stödja sig emot under
stresshanteringsutbildningarna.
Sjuksköterskorna fann det svårt och frustrerande när de upplevde att de inte kunde nå fram till patienterna under stresshanteringen. Denna upplevda känsla återfinns i en studie (Watts et al., 2010) där frustration framhävdes som en svårighet i arbetet med att ge psykosocialt stöd till patienter med cancer. En annan svårighet med att ge stresshanteringen handlade om
osäkerheten kring vad som ingick i deras ansvarsområde, det vill säga var gränsen för uppdraget gick. Samma osäkerhet upplevde intervjuade specialistsjuksköterskor inom onkologi, de upplevde en osäkerhet angående vilken roll de hade och vilka deras
ansvarsområden var (Arving & Holmström, 2011). Författarna anser att det kan vara av vikt att detta problemområde kontinuerligt ventileras och diskuteras i samband med
sjuksköterskornas handledning för att hjälpa sjuksköterskorna att utgöra ett fullgott stöd.
Slutligen upplevde sjuksköterskorna att det var mycket positivt att ha avsatt tid till att arbeta med patienternas psykosociala problematik. I en studie av Hellbom och medarbetare (2001)
17 framkom att sjuksköterskorna uttryckte svårigheter i att avvara tid till arbete med
psykosocialhälsa, på grund av en redan tungt belastad arbetssituation. Detta anser författarna visar vikten av att sjukvården avsätter tid till arbete med psykosocial hälsa gällande kvinnor med bröstcancer.
Metoddiskussion
Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att ge stresshantering till kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer, detta anser författarna är besvarat i studiens resultat. Studien ämnade till att explorativt undersöka sjuksköterskornas upplevelser, därför valdes kvalitativ innehållsanalys som lämplig metod för att på bästa sätt identifiera subjektiva upplevelser. För att kvalitetssäkra och pröva intervjuguidens relevans utfördes en
provintervju. Inga förändringar gjordes i intervjuguiden, provintervjun uppfyllde studiens syfte och inkluderades därav i studiens resultat. Under intervjuerna närvarade båda författarna detta för att ytterligare kvalitetssäkra genom att den som satt med och lyssnade fick en mer övergripande bild av samtalet och såg till att intervjun resulterade i att besvara syftet. Efteråt diskuterade författarna intervjun för att se att de hade en samstämmig bild av sjuksköterskans upplevelser, detta för att minimera risken för missförstånd och egna tolkningar. Varje
analysenhet lästes och analyserades gemensamt, där diskussion fördes angående olika tolkningar och abstraktionsnivåer. Detta ökar studiens tillförlitlighet. Genomgående i det presenterade resultatet stärks varje delgiven upplevelse med ett citat, vilket också stärker studiens tillförlitlighet då läsaren ges möjlighet till egen tolkning (Lundman och Hällgren Graneheim, 2008).
Författarna anser att studiens bortfall har en viss betydelse för studiens resultat, eftersom dessa två sjuksköterskors upplevelser går förlorade. Värt att tänka på är varför de tackade nej.
De som tackade nej kan ha haft andra upplevelser av stresshanteringen än de sjuksköterskor som valde att delta, vilket hade varit av stort intresse för studien. Å andra sidan innefattar undersökningsgruppen sjuksköterskor med de olika rollerna från både steg ett och steg två, det fanns därmed representanter från båda grupperna.
Svagheter med studien som författarna har identifierat är att under studien framkom att en del av deltagarna hade samtalat med varandra angående deras upplevelser av stresshanteringen innan de individuella intervjuerna. Detta kan ha påverkat möjligheten att få fram individuella
18 tankar och känslor. En annan svaghet är att många av deltagarna uttryckte att det var svårt att komma ihåg hur de upplevde olika situationer, de menade att det var så länge sedan de höll i utbildningarna. Det hade varit till studiens fördel om denna utförts i närmare anslutning till interventionsstudien som sjuksköterskorna deltog i. Författarna anser att vidare
undersökningar är av intresse att utföra angående utveckling av den handledning och
utbildning som ges till sjuksköterskor med liknande uppdrag. Detta för att genomförd studie har visat sjuksköterskornas upplevda svårigheter och framgångar och kan på så sätt utgöra en grund för vad som är viktigt att fokusera på i vidare utveckling av utbildningen.
Studien är av praktisk betydelse inom vården av kvinnor med bröstcancer, eftersom studiens resultat kan användas till att förbättra kvaliteten på det stöd och utbildning gällande
stresshantering som sjuksköterskor inom bröstcancervården är i behov av. Detta för att de i sin tur ska kunna utgöra ett professionellt stöd i den psykosociala problematik som patienterna upplever i samband med sin cancersjukdom. Enligt författarna bör stresshanteringen implementeras i omvårdnaden av patienter med bröstcancer. Avslutningsvis vill författarna understryka värdet av att sjuksköterskor ges möjlighet till utbildning och handledning i arbetet med stresshantering hos kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer.
Slutsats
Sjuksköterskorna ansåg att stresshanteringen var en positiv upplevelse och att den även varit givande för patienterna.
19
REFERENSER
Antoni, M.H. (in press). Psychosocial intervention effects on adaption, disease course and biobehavioral processes in cancer. Brain, Behavior, and Immunity. doi:
10.1016/j.bbi.2012.05.009
Antoni, M.H., Wilmberly, S.R., Lechner, S.C., Kazi, A., Sifre, T., Urcuyo, K.R,…Carver, C.S. (2006). Reducton of cancer-specific thought intrusions and anxiety symptoms with a stress management intervention among women undergoing treatment for breast cancer.
American Journal Psychiatry 163(10), 1791-1797.
Arving, C. & Holmström, I. (2011). Creating a new profession in cancer nursing? Experiences of working as a psychosocial nurse in cancer care. Journal of Clinical Nursing, 20(19-20), 2939-2947. doi: 10.1111/j.1365-2702.2011.03709.x
Arving, C., Sjödén, P-O., Bergh, J., Hellbom, M., Johansson, B., Glimelius, B. & Brandberg, Y. (2007). Individual psychosocial support for breast cancer patients: a randomized study of nurse versus psychologist interventions and standard care. Cancer Nursing, 30(3), E10-E19.
doi: 10.1097/01.NCC.0000270709.64790.05
Arving, C., Sjödén, P-O., Bergh, J., Thalén Lindström, A., Wasteson, E., Glimelius, B . &
Brandberg, Y. (2005). Satisfaction, utilisation and perceived benefit of individual psychosocial support for breast cancer patients – A randomized study of nurse versus psychologist interventions. Patient Education and Counseling, 62(2), 235-243. doi:
10.1016/j.pec.2005.07.008
Cancerfonden. (2009). Efter cancerbeskedet. Stockholm: Cancerfonden. Hämtad 3 december, 2012, från http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/for-patienter/Vardagen-forandras/Efter- cancerbeskedet/
Charalambous, A., Papadopoulos, R. & Beadsmoore, A. (2008). Listening to the voices of patients with cancer, their advocates and their nurses: A hermeneutic-phenomenological study
20 of quality nursing care. European Journal of Oncology Nursing, 12(5), 436-442. doi:
10.1016/j.ejon.2008.05.008
Ferlay, J., Shin, H. R., Bray, F., Forman, D., Mathers, C. & Parkin D. M. (2010). Globocan 2008. Cancer Incidens and Mortality Worldwide. IARC CancerBase No. 10: Lyon:
International Agency for Research on Cancer. Hämtad 27 mars, 2012, från http://globocan.iarc.fr
Galway, K., Black, A., Cantwell, M., Cardwell, C.R., Mills, M. & Donnelly, M. (2012).
Psychosocial interventions to improve quality of life and emotional wellbeing for recently diagnosed cancer patients. Cochrane Database of Systematic Reviews, (11). doi:
10.1002/14651858.CD007064.pub2
Hellbom, M., Brandberg, Y., Kurland, J., Arving, C., Thalén-Lindström, A., Glimelius, B. &
Sjödén, P-O. (2001). Assessment and treatment of psychosocial problems in cancer patients:
an exploratory study of a course for nurses. Patient Education and Counseling, 45(2). doi:
10.1016/S0738-3991(00)00198-1
Hjort, P. (2010). Stress. Stockholm: Vårdguiden. Hämtad 24 maj, 2012, från www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Stress/
Holloway, I. & Wheeler, S. (1996). Qualitative research for nurses. Oxford: Blackwell Sciences
Koopman, C., Angell, K., Turner-Cobb, M.J., Kreshka, M.A., Donnelly, P., McCoy, R….
Spiegel, D. (2001). Distress, Coping, and Social Support Among Rural Women Recently Diagnosed with Primary Breast Cancer. The Breast Journal, 7(1), 25-33. doi: 1075- 122X/01/$15.00/0
Landmark, B. T., Bøler, A., Loberg, K. & Wahl, A. K. (2008). Women with newly diagnosed breast cancer and their perceptions of needs in a health-care context. A focus group study of women attending a breast diagnostic centre in Norway. Journal of Clinical Nursing, 17(7b), 192-200. doi: 10.1111/j.1365-2702.2008.02340.x
21 Liang, L.P., Dunn, S.M., Gorman, A., & Stuart-Harris, R. (1990). Identifying priorities of psychosocial need in cancer patients. Breast Journal Cancer, 62, 1000-1003.
Loprinzi, C.E., Prasad, K., Schroeder, D.R. & Sood, A. (2011). Stress Management and Resilience Training (SMART) Program to Decrease Stress and Enhance Resilience Among Breast Cancer Survivors: A Pilot Randomized Clinical Trial. Clinical Breast Cancer, 11(6), 364-368. doi: 10.1016/j.clbc.2011.06.008
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. M. Granskär & B.
Höglund-Nielsen (Red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (ss. 159- 172). Lund: Studentlitteratur
McGregor, B. A. & Antoni, M. H. (2009). Psychological intervention and health outcomes among women treated for breast cancer: A review of stress pathways and biological
mediators. Brain, Behavior, and Immunity, 23(2), 159-166. doi: 10.1016/j.bbi.2008.08.002
Nordin, K., Rissanen, R., Ahlgren, J., Burell, G., Fjällskog, M.-L., Börjesson, S. & Arving, C.
(2012). Design of the study: How can health care help female cancer patients reduce their stress symptoms? A randomized intervention study with stepped-care. BMC Cancer, 12(167), 1-6. doi: 10.1186/1471-2407-12-167
Schmid-Büchi, S., Halfens, R. J. G., Dassen, T. & van den Borne, B. (2011). Psychosocial problems and needs of posttreatment patients with breast cancer and their relatives. European Journal of Oncology Nursing, 15(3), 260-266. doi: 10.1016/j.ejon.2009.11.001
SFS 1998:204. Personuppgiftslag. Stockholm: Justitiedepartementet. Hämtat 14 dec, 2012, från http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-
Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Personuppgiftslag-1998204_sfs-1998- 204/?bet=1998:204
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm:
Utbildningsdepartementet. Hämtat den 14 dec, 2012, från
22 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460- om-etikprovning_sfs-2003-460/?bet=2003:460
Socialstyrelsen. (2011). Cancer Incidens in Sweden 2010. Stockholm: Socialstyrelsen.
Hämtad 27 mars, 2012, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18530/2011-12-15.pdf
Watts, R., Botti, M. & Hunter, M. (2010). Nurses’ perspectives on the care provided to cancer patients. Cancer Nursing, 33(2), E1-8. doi: 10.1097/NCC.0b013e3181b5575a
World Health Organization. (2012). Cancer. World Health Organization. Hämtad 27 mars, 2012, från http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs297/en/
23
BILAGOR
Informationsbrev
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Stresshantering vid bröstcancer
Med detta brev tillfrågas du om deltagande i en studie om hur du som sjuksköterska med utbildning i stresshantering upplevde den stresshanteringsbehandling du gav till kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer.
Varför görs studien?
Denna studie är en C-uppsats som genomförs av två sjuksköterskestudenter vid Uppsala universitet. Detta är en uppföljning av den interventionsstudie där du som sjuksköterska på kirurg- och/eller onkologklinikerna i Falun, Gävle eller Uppsala utbildades i att ge
stresshantering till kvinnliga patienter nyligen diagnostiserade med bröstcancer. Syftet med denna studie är att undersöka hur du uppfattade din roll. Resultatet av studien kan användas för att förbättra kvaliteten på vården som ges och det stöd som sjuksköterskor inom
bröstcancervården är i behov av.
Vilka får vara med och hur går studien till?
Alla sjuksköterskor som utbildades i stresshanteringsbehandlingen tillfrågas att delta i denna studie. Deltagandet är frivilligt och kan avbrytas när som helst under studien utan vidare motivering. Varje deltagare kommer att intervjuas individuellt i aktuell arbetsort. Intervjuerna beräknas ta ca 30-40 min.
Hur behandlas data?
Intervjuerna kommer att spelas in och sedan transkriberas och därefter raderas. Vi har tystnadsplikt och personuppgifter kommer inte att nämnas i studien. Allt material
avidentifieras och behandlas konfidentiellt samt förstörs efter studien. Resultatet kommer att presenteras på gruppnivå och det kommer inte vara möjligt att identifiera enskilda individers svar.
Kontakta oss via e-post senast fredag den 14 september (vecka 37) om du inte vill delta i studien. Om du inte avböjer kommer vi att kontakta dig via telefon mellan vecka 38 och 39.
Tack på förhand!
24 Intervjuguide
Faktafrågor Namn:
Ålder:
Kön:
Arbetsplats:
Yrkeserfarenhet:
Specialistutbildning:
Huvudfrågor med tillhörande följdfrågor Varför ville du genomgå utbildningen?
Hur uppfattar du behovet av utbildningen du gav till patienterna?
Hur upplevde du den utbildning i stresshantering som du fick? (4 dagar + några extra dagar för steg 2).
- Var utbildningen tillräcklig?
- Kände du dig tillräckligt kompetent för att ge stresshantering?
- Saknades något? I så fall vad?
Vad var själva kärnan i din uppgift med stresshanteringen?
Berätta om ett möte där du kände att du hade lyckats med din uppgift.
- På vilket sätt var det lyckat?
- Hur agerade du då?
- Vilka tankar och känslor väcktes?
Berätta om ett möte där du kände att det var svårt.
- På vilket sätt var det svårt?
- Hur agerade du då?
- Vilka tankar och känslor väcktes?
Kan du berätta om upplevelsen av att ge stresshanteringen i stort med några få ord?
