Huvudämne
Tyska och lärande
Lärarutbildningen, Malmö högskola
www.mah.se/lut/ksm
Tyska och lärande
– en huvudämnespresentation
I ett huvudämne inom lärarutbildningen vid Malmö högskola förs ett traditionellt akademiskt äm- nesinnehåll samman med det innehåll som gäller lärande, skola, undervisning, elever, samhällskon- text etc. I huvudämnet Tyska och lärande lär sig studenterna hantera tyskan i klassrummet så att den blir levande, varierad, innehållsrik och lockande. Huvudämnet är ett professionsämne, en mångsi- dig yrkesutbildning, som ger studenterna kompetens att undervisa i tyska i grundskolans senare år och gymnasieskolan. Utbildningen till lärare sträcker sig över nio terminer. Förutom fem terminers huvudämnesstudier ägnar studenterna tre terminer åt sidoämnesstudier och en termin åt lärarupp- dragets allmänna villkor. Utbildningen sker i nära samarbete med en partnerskola där studenterna är placerade under hela sin utbildning och där de under vissa perioder lär känna lärarens vardag och så småningom själv börjar undervisa och ta ansvar för verksamheten.
För att kunna vara en såväl engagerad som engagerande lärare i språkklassrummet krävs en gedigen språkfärdighet, så att man som lärare känner sig trygg i målspråket. Därför fäster utbildningen stor vikt vid skrivande och muntliga aktiviteter av olika slag. Till detta kopplas studier av tyskans gram- matik, uttal och ordbildning men också andra frågor kring språkanvändning som språknormer och språkliga variationer. Genom litteraturstudier, både skönlitteratur och sakprosa, och mötet med språ- ket i andra medier förbättras studenternas språkfärdighet. Som blivande tysklärare måste man också sätta sig in i samhällsförhållanden och aktuella händelser i de tyskspråkiga länderna och framför allt reflektera kring allt man läser, ser och hör. En av utbildningens utgångspunkter är att mening skapas i mötet mellan läsaren/mottagaren och texter av olika slag.
För att kunna undervisa i tyska måste studenterna ha gedigna kunskaper om hur språkinlärning och språkutveckling sker i olika sammanhang. För det krävs teoretiska studier men framför allt gransk- ning av och reflektion över hur dessa kan tillämpas i praktiken. Därutöver är kunskaper om hur barn och ungdomar lär sig, om pedagogiskt ledarskap och hur problem av olika slag kan hanteras av största vikt för att kunna skapa en språkutvecklande läromiljö i klassrummet.
Inledning
I anslutning till Bolognaprocessen, den nya examensordningen och högskoleverkets granskning av den nya lärarutbildningen har samtliga enheter inom Lärarutbildningen i Malmö fått i uppdrag att beskriva sina respektive huvudämnen i en text som håller samman huvudämnets bärande innehåll och ger uttryck för dess grundtankar. Dessutom syftar texten till att utgöra en grund för det fortsatta förändringsarbetet. En beskrivning av enheten Kultur, språk, medier inleder denna text. Här framgår grundhållningen inom det kunskapsfält som enheten representerar och som enhetens huvudämnen utgår från. Därefter följer presentationen av huvudämnet Tyska och lärande.
Kultur, språk, medier
Enheten Kultur, språk, medier (KSM) omfattar huvudämnena Bild och visuellt lärande, Engelska och lärande, Kultur, medier, estetik, Svenska i ett mångkulturellt samhälle och Tyska och lärande.
Huvudämnena utvecklas inom ramen för den högskolegemensamma profilen utbildningsvetenskap.
Detta innebär också en utveckling av enheten i samarbete med andra områden på Malmö högskola.
KSM:s huvudämnen utmärks av en tydlig yrkesinriktning samtidigt som de eftersträvar en akade- misk utbildning av god kvalitet. Yrkesinriktningen tar sig bland annat uttryck i att ämnena didakti- seras, riktas mot lärandefrågor. På KSM finns också forskarutbildningsämnet Svenska med didaktisk inriktning (SMDI).
Man kan betrakta KSM som en lärarutbildningsenhet för humaniora. Men kunskapsområdet har inte ett traditionellt akademiskt perspektiv på humanistiska studier utan präglas av tvärvetenskaplighet.
Det som binder ihop enheten är intresset för hur kunskap och mening skapas i språkliga samman- hang, bärs fram via olika medier och ger uttryck åt människors sociala och kulturella tillhörighet.
Med kultur menar vi den symboliska betydelse som människor lägger in i handlingar, tänkesätt och ting och som signalerar tillhörighet till en viss gemenskap. Begreppet kultur förstås alltså i en bred, antropologisk snarare än en snäv, estetisk bemärkelse. Kulturanalytiska perspektiv ingår i alla huvudämnen. Även språk, liksom ”text”, uppfattas i en utvidgad mening. Bild, musik, rörelse etc.
är språk som skapar texter där ordet inte alltid dominerar. Ett annat inslag i vår syn på språk och kunskap är den starka betoningen av kontextens, det sociala sammanhangets betydelse för lärandet.
När vi talar om medier slutligen är det något mer än massmedia vi tänker på. Medier är teknolo- giska verktyg, analoga och digitala, som gör språkliga upplysningar, kunskaper och föreställningar tillgängliga för gemensam bearbetning. Barns och ungas medieanvändning ingår i deras kunskaps- bildning och identitetsarbete. Den är därför en viktig resurs i undervisningen. Medierna är exempel på lärandets nations(gräns)överskridande karaktär. Internationalisering och globalisering är påver- kanskrafter som uttrycks på olika vis i utbildningen. KSM har t.ex. internationella kurser, och inter- nationalisering fungerar dessutom som ett perspektiv i huvudämnets kurser som bl.a. konkretiseras genom internationella jämförelser, internationell kurslitteratur, studieresor och nätverkssamarbeten.
Internationaliseringsarbetet har flera syften. Ett är att förbereda för en skola där internationalisering fungerar som ett av flera övergripande perspektiv. Ett annat syfte relateras till ökad interkulturell förståelse och förbättrad utbildningskvalitet. Studenters och lärares mobilitet och utbildningens in- ternationalisering utgör medel för att nå dessa syften.
Kunskaper om omvärlden och oss själva är inte statiska, utan skapas och omskapas i samspel med andra. Lärande sker alltid i en social kontext, vilken inte endast har betydelse för lärandet utan också är en del av detta lärande. Läraruppdraget ställer därför krav ”på kompetens att fungera tillsammans med människor samt på kunskap om människor” (Att lära och leda. Lärarutbildningskommitténs
betänkande, SOU 1999, s. 10). Det är krav som lärarutbildningen ska förbereda studenten för, dels som ett innehåll i undervisningen, dels genom de arbetsformer som används. Både verksamhets- och högskoleförlagd tid ställer t ex studenten inför uppgifter där samarbete erfordras och där reflek- tion över rollen som pedagogisk ledare uppmuntras. Kunskapsområdet Lärande i en social kontext utgör en central del av utbildningen och bygger vidare på stoff som behandlas under utbildningens inledande kurs Att bli lärare. Det innefattar kunskaper som är centrala i all lärarutbildning men som får en karakteristisk gestaltning inom respektive huvudämne. Lärande i en social kontext går som en röd tråd genom KSM:s huvudämnen och studeras särskilt i vissa kurser.
Vi tänker oss att studentens lärarkunskap fördjupas successivt, från att vara av mer allmänt och teoretiskt slag till att mer få formen av förtrogenhetskunskap. Vår ambition är att studenten lär sig problematisera sina kunskaper och erfarenheter och utvecklar ett kritiskt, reflekterande förhållnings- sätt till sin pedagogiska verksamhet. En lärarutbildning bör vara såväl personligt som professionellt utvecklande. Studenten tillägnar sig ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper och praktisk-peda- gogiska färdigheter. Utbildningen blir framgångsrik då dessa kompetenser integreras, blir en del av lärarens person och manifesteras i handling.
Tyska och lärande, 150 högskolepoäng
De uppgifter en lärare i framtiden kommer att stå inför kräver gedigna kunskaper dels inom det äm- nesområde hon/han ska undervisa i, dels inom ett för läraryrket gemensamt utbildningsvetenskapligt stoff som rör t.ex. lärande, socialisation och demokrati. Huvudämnet Tyska och lärande är därför ett professionsämne där ämnet tyska under hela studietiden integreras med innehåll som utifrån just detta ämnesområde belyser lärararbetets villkor. Fokus ligger alltså på studenten både som lärande och som blivande lärare och därför är uppdraget i utbildningen dubbelt. På så vis skiljer sig huvud- ämnet från ämnet Tyska vid andra högskolor och universitet i Sverige.
Skolämnet Tyska i grund- och gymnasieskolan samt inom vuxenutbildningen syftar till att utveckla elevernas kommunikativa förmåga, till att vidga deras perspektiv på omvärlden och på olika kultu- rer samt inte minst till att eleverna ska utveckla sin lust och förmåga till att lära sig språk. I lärar- uppdraget ingår vidare att kunna få elever att omfatta vårt samhälles normer och värden, att göra skolan till en god miljö för lärande och utveckling, att främja elevernas ansvarstagande i och infly- tande över sina studier samt analysera, bedöma och främja elevernas kunskapsmässiga utveckling.
Utbildningen ges med inriktning mot grundskolans senare år, gymnasieskolan och vuxenutbild- ningen. Huvudämnets uppbyggnad syftar till att studenterna ska kunna skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter som ett läraruppdrag inom ämnesområdet tyska kräver. Därtill ska studenterna i sina huvudämnesstudier skaffa sig beredskap för att också kunna undervisa i ett eller flera andra skoläm- nen, vars ämnesinnehåll de studerar inom ramen för sina sidoämnesstudier. Huvudämnesstudierna omfattar inte bara högskoleförlagda studier utan dessa kopplas tydligt samman med konkret skolar- bete på en partnerskola under den verksamhetsförlagda tiden.
Tre huvudspår
I huvudämnet Tyska och lärande är kommunikation ett centralt begrepp. Språket är ett kommunika- tionsmedel i den meningen att det alltid vill förmedla något. Språkliga handlingar är kommunikativa handlingar som med det vidgade textbegreppet kan manifesteras på många olika sätt, som dagboks- anteckningar, samtal, brev, litterära texter, musik, film osv. Språket ger oss en möjlighet att tolka vår omvärld, skapa mening och försöka förstå. På så sätt går språkutveckling, kunskapsutveckling
och personlighetsutveckling hand i hand. Denna insikt präglar huvudämnet Tyska och lärande, inom vilket studenten utvecklar och fördjupar sina kunskaper och sin medvetenhet om Språk, Kultur och Lärande. Dessa tre huvudspår i huvudämnet behandlas inte separat i olika kurser utan hålls samman genom ett övergripande fokus i respektive kurs och relateras till studentens erfarenheter från sin partnerskola.
I det första huvudspåret Språk ligger tyngdpunkten på studentens språkfärdighet i tyska, såväl den muntliga som den skriftliga. Denna är en grundläggande förutsättning för att hon/han ska kunna fullgöra sitt uppdrag som tysklärare i skolan och kräver att studenten skaffar sig och utvecklar en medvetenhet om språket. Den språkliga medvetenheten innefattar inte bara kunskaper om tyskans struktur, dess grammatik, fonologi och ordbildningsmöjligheter utan också förtrogenhet med språk- lig variation, normbegrepp och hur kommunikation fungerar i olika kontexter. Språklig medvetenhet är en förutsättning för att man som tysklärare för eleverna ska kunna gestalta en inlärningssituation i skolan på ett språkutvecklande sätt.
Också det andra spåret som fokuserar den kulturella medvetenheten har ett dubbelt perspektiv.
Kultur manifesteras i språket och för en blivande språklärare gäller det att utnyttja den potential som finns i detta. Vi möter kultur i olika former överallt, i konst, i litteratur, i traditioner och i vardags- livet. Kulturstudier får inte bara bli faktaförmedling utan måste också innebära reflektion kring och förståelse för andras levnadsvillkor. Förtrogenhet med målspråksländernas kultur är givetvis för en tysklärare en förutsättning för att i ett mångkulturellt klassrum kunna få till stånd samtal med och mellan eleverna här och nu och på så sätt möjliggöra interkulturell förståelse. Den kulturella med- vetenheten innefattar i grund och botten frågor om makt och demokrati utifrån olika perspektiv som t.ex. genus, klass och etnicitet. I textreceptionen är dessa frågor en självklar utgångspunkt.
Det tredje spåret innebär medvetenhet om lärandet och lärandets villkor. Lärandet är i högsta grad kontextberoende, dvs. det äger rum i en social kontext av något slag och är i grunden alltid interak- tivt; i skolan är detta mycket tydligt. Om man ska lära sig ett språk är det viktigt att man kommer underfund med vilka vägar det finns för en positiv språkutveckling. Stor vikt fästs vid detta i huvud- ämnet Tyska och lärande, inte bara för studentens skull utan minst lika mycket som förberedelse för den framtida lärargärningen. Ämnesdidaktiska och praktisk-pedagogiska frågor behandlas genom hela utbildningen där bl.a. aspekter som gruppdynamik, konflikthantering och elever i behov av särskilt stöd lyfts fram.
Två nivåer
Huvudämnet Tyska och lärande är uppdelat i två nivåer: en grundnivå och en avancerad nivå.
Grundnivån bygger vidare på de kunskaper i tyska språket som studenten har med sig från gymna- sieskolan samt utbildningens inledande kurs om läraruppdraget. Den avancerade nivån är tänkt som en fördjupning och breddning av de kunskaper som studenten tillägnat sig under grundnivån. Varje nivå omfattar tre terminers studier i huvudämnet och det allmänna utbildningsområdet med kurser om 15 högskolepoäng (se bilaga).
På och mellan de två nivåerna finns progression av olika slag. Studenten ska utveckla sin förmåga att analysera, tolka och ta ställning till olika texter, dvs. inta ett vetenskapligt förhållningssätt gente- mot dem. Progression ligger också i komplexiteten i kursernas kunskapsinnehåll och i de krav som ställs på studentens språkfärdighet.
För att studenten ska kunna nå och utveckla kunskap krävs att hon/han synliggör sina tankar och erfarenheter i läroprocessen. På båda nivåerna är meningsskapandet centralt och studenten produce- rar kontinuerligt texter utifrån detta. Ett sätt att kommunicera tankar och erfarenheter är att skriva, vilket utvecklar inte bara tänkandet utan även språkets innehåll och form som inbördes beroende av varandra, dvs. språkfärdigheten. Studentens skrivande går därför som en röd tråd genom hela utbild- ningen och dess språk- och kunskapsutvecklande potential tas tillvara i varierande former och med en klar progression mot ett vetenskapligt skrivande. Ett självständigt arbete omfattande 15 högskole- poäng skrivs på respektive nivå.
Utöver eget ansvarstagande betonar utbildningen i enlighet med läraruppdraget och de arbetssätt stu- denten kommer att möta i dagens skola ett gemensamt ansvar för lärandet. Som komplement till den lärarledda undervisningen förväntas studenten ta tillvara de resurser för lärande som finns i student- gruppen för att därigenom ta ett ökande självständigt ansvar för sitt eget lärande. Detta arbete kan ta sig olika former som t.ex. nätbaserade projektarbeten eller studiebesök. På den avancerade nivån visar studenten sin ökade kompetens och större självständighet genom att t.ex. gå från deltagande i seminariediskussioner till att kunna leda en sådan diskussion.
De olika kurserna utgår från konkreta lärandemål och dessa examineras utifrån den integration av de tre huvudspåren som ligger till grund för huvudämnet Tyska och lärande. Examinationen – muntlig och/eller skriftlig, individuell och/eller i grupp – är anpassad efter studentens successiva utveckling av sin lärarroll och går mot en ökad grad av kritiskt granskande och självständigt ställningstagande.
På båda nivåerna finns varje termin verksamhetsförlagd tid på en partnerskola, där studenten tar del av skolarbetet i dess helhet. Inom ramen för sitt huvudämne undervisar studenten i ökande grad för att mot slutet dels självständigt planera, genomföra, utvärdera och utveckla sin egen undervisning, dels ta aktiv del i partnerskolans utvecklingsarbete. De erfarenheter av olika slag som studenten skaffar sig under sin verksamhetsförlagda tid ställs mot och fogas samman med kursinnehållet under den högskoleförlagda tiden, så att en positiv växelverkan mellan praktik och teori utvecklas.
Grundnivå
Huvudspåren i huvudämnet – Språk, Kultur och Lärande – finns representerade i alla kurserna, men de är inte isolerade moment i respektive kurs utan aspekter som interagerar med varandra. För att kunna genomföra en kommunikativ språkundervisning ställs stora krav på lärarens språkfärdighet och kunskap om målspråkets struktur. Stor vikt fästs därför vid att studenten ökar sin språkliga med- vetenhet, bl.a. genom att hon/han studerar tyskans grammatik, fonologi och ordbildning, kombinerat med färdighetsövningar av olika slag. Den kulturella medvetenheten utvecklar studenten i mötet med texter enligt det vidgade textbegreppet och utifrån dessa problematiseras kultur- och identi- tetsbegreppen. Här studeras bl.a. litteratur som rör och berör ungdomar och som ger insyn i mål- språksländernas samhällsförhållanden och historia, tidnings- och tidskriftsartiklar, musik och film.
Mötet med dessa texter resulterar i olika slags språkutvecklande produktioner som innefattar inte bara verbala uttrycksmedel utan även estetiska uttrycksformer som t.ex. film och drama. Därutöver möter studenten på grundnivån olika teorier om lärande och språkutveckling. Skolans språksyn som den kommer till uttryck i styrdokumenten och dess konsekvenser för språkundervisningen diskute- ras som utgångspunkt för utbildningen till tysklärare. Studenterna tillägnar sig grundläggande kun- skaper om bl.a. pedagogiskt ledarskap, gruppdynamik och konflikthantering.
Genom den verksamhetsförlagda tiden får studenten möjlighet att bli förtrogen med partnersko- lans verksamhet och sätta denna i relation till de teorier om språkinlärning och språkanvändning, om barns och ungdomars lärande, om pedagogiskt ledarskap och om grupprocesser som behandlas under den högskoleförlagda tiden. I kurserna på grundnivån granskar studenten dessa möten mellan praktik och teori och förhåller sig kritiskt till dem både muntligt i seminarieform och skriftligt i det självständiga arbetet på grundnivån Att se och förstå undervisning och lärande. Studenten skaffar sig kunskap om de redskap hon/han behöver för sitt forskande lärande vad gäller t.ex. informations- sökning, källhantering och IKT-användning. Media och IT används som lärande verktyg som skapar förutsättningar för att utveckla lärarrollen i riktning mot mer elevaktiva arbetssätt.
Avancerad nivå
De tre huvudspåren fördjupas och breddas på den avancerade nivån. Genom språklig analys av texter med hänsyn till språklig variation, stil och språksociologi vidareutvecklar studenten såväl sin språkliga medvetenhet som sin språkfärdighet. Teoretisk analys kombineras fortlöpande med stu- dentens egen textproduktion där ökade krav på språklig korrekthet och nyanserad uttrycksförmåga ställs. Studenten fördjupar och breddar sin kulturella medvetenhet genom studium av skönlitteratur som speglar människors livsvillkor under olika tider. Här möter studenten centrala teman i äldre och moderna texter insatta i sitt idé- och kulturhistoriska sammanhang med paralleller till konst och musik, vilket bildar utgångspunkt för jämförande kulturanalyser. Studenten fördjupar sina kunska- per om språkinlärning och språkutveckling, jämför olika teorier och granskar kritiskt och självstän- digt dessas relevans i den komplexa skolverkligheten. Därtill analyserar och bedömer studenten elevtexter av olika slag och problematiken kring bedömning och betygsättning som stöd för elevers kunskaps- och språkutveckling behandlas. Studenten skaffar sig vidare en fördjupad handlingskom- petens för att möta alla elever utifrån deras specifika förutsättningar.
Även i den verksamhetsförlagda tiden och den avslutande tvärvetenskapliga kursen som fokuserar på det förändrade läraruppdraget i en decentraliserad skola utvecklar studenten sin pedagogiska kompetens så att hon/han kan ta ett självständigt ansvar, omsätta teorier i egen praktik och bidra till skolutveckling. Studenten dokumenterar pedagogiska erfarenheter och förhåller sig till dem i en kritisk granskning förankrad i didaktiska teorier. Därigenom utvecklar och synliggör studenten sin professionsidentitet.
På denna nivå finns ett fortlöpande fokus på forskningsmetodiska frågor och ett nyanserat och för- djupat vetenskapligt skrivande, vilket utmynnar i det självständiga arbetet på avancerad nivå omfat- tande 15 högskolepoäng i form av ett examensarbete.
