Indien som utopi och verklighet
Om den teosofiska rörelsens bidrag till indisk utbildning och politik 1879-1930
Per-Olof Fjällsby
Historia
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
DOKTORSAVHANDLING | Karlstad University Studies | 2012:21
Indien som utopi och verklighet
Om den teosofiska rörelsens bidrag till
indisk utbildning och politik 1879-1930
Per-Olof Fjällsby
Distribution:
Karlstads universitet
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper 651 88 Karlstad, Sweden
054 700 10 00
© Författaren
ISBN 978-91-7063-425-3
Tryck: Universitetstryckeriet, Karlstad 2012 ISSN 1403-8099
Karlstad University Studies | 2012:21 DOKTORSAVHANDLING
Per-Olof Fjällsby
Indien som utopi och verklighet - Om den teosofiska rörelsens bidrag till indisk utbildning och politik 1879-1930
WWW.KAU.SE
Förord
Att skriva en avhandling har i mitt fall inneburit ett engagemang som varat under ett helt decennium. Min lärare Lennart K. Persson vid Göteborgs universitet ställde efter min D-uppsats frågan om jag skulle välja det indiska eller värmländska spåret. Om jag varit medveten om komplexiteten i mitt ämnesval hade jag med stor säkerhet valt ett mer närbeläget ämnesområde.
Eftersom jag själv inte har eller haft någon personlig relation till teosofin kunde jag inte föreställa mig de svårigheter som låg framför mig. Ändå har resan varit både intressant och givande. I den svenska debatten läste jag redan i början av 1980-talet Peter Cornells ”Den hemliga källan” och fick där en första inblick i de esoteriska och ockulta föreställningar som fanns/finns inom såväl teosofin som antroposofin, men att rörelsen även haft politiska ambitioner i Indien var för mig en nyhet.
Idén till avhandlingen uppstod i Indien när jag första gången mötte berättelsen om mrs Annie Besant och filosofen Krishnamurti – den en gång utpekade världsläraren. Vid ett besök i den reformpedagogiska Krishna- murtiskolan träffade jag av en händelse Pupul Jayakar, en legendarisk kvinnlig politiker, författare och dessutom Indira Gandhis historieskrivare.
Hennes morgonsamling för ett hundratal barn mellan 4 och 15 år handlade om relationen mellan Indien och Pakistan – kvällen innan hade det varit landskamp i cricket mellan de båda – temat var fredlig samexistens mellan nationer. Jag fick en första aning om en relation mellan familjen Nehru och Teosofiska sällskapet, vilken senare bekräftades. Jag fick även en inblick i teosofernas tidiga engagemang inom indisk högre utbildning och deras anknytning till Banaras Hindu Universitys historia.
Eftersom avhandlingsarbetet dragit ut i tid har forskningsdiskursens fokus förflyttats. Under de första åren stod den religiösa nationalismen i centrum.
Dess historiska bakgrund söktes vid tiden omkring sekelskiftet 1900 när den indiska nationalismen först formulerades. Senare har den postkoloniala diskursen dominerat inom forskningen. Båda har haft viss relevans för mitt arbete.
Jag har haft fyra aktiva handledare som jag vill tacka. Inledningsvis den redan nämnde docent Lennart K. Persson som uppmuntrade mitt ämnesval.
Jag knöts senare till det internationella seminariet vid Göteborgs universitet och hade en kort tid professor Tommy Svensson som handledare. Värdefulla synpunkter under denna tid fick jag av professor emeritus Karl Reinold Haellqvist som gick bort ett knappt år efter att vårt samarbete inletts. Min nästa handledare har varit professor emeritus Sune Åkerman som knöts till
Karlstads universitet efter sin pensionering. Sune har betytt mycket som läsare och handledare. Sune har en aldrig sviktande förmåga att med sin stora erfarenhet uppmuntra en tröttkörd doktorand. Den siste i raden av handledare som fört arbetet i hamn har varit professor Tekeste Negash nu verksam vid Uppsala universitet och tidigare Högskolan i Dalarna. Tekeste har hela tiden uppmuntrat mig och även fått mig att inse att alla aspekter av Teosofiska sällskapet inte behöver tas med i avhandlingen.
I Indien har jag haft stort stöd från ett antal personer. Framlidne dr. Om Prakash Sharma, professor P.B. Krishna, professor T.K. Biswas, dr. Rana P.
B. Singh, professor Dipak Malik, dr. Anjou Upadhyaya och professor Priyankar Upadhyaya alla vid Banaras Hindu University samt dr. Depti Pande och dr. Vijay Shivapuri vid Vasanta College.
Jag har också glädjen att ha goda kamrater på Avdelningen för politiska och historiska studier och tillgång till ett aktivt forskningsseminarium. På ämnet historia vill jag tacka Therese, Anki, Kenneth, Peter, Bengt, Martin S.
och Martin Å., doktoranderna Ramona och Anders samt tidigare kollegor Christer och Lennart. Ett särskilt tack till Peter Olausson för genomgång av manus och uppmuntran efter slutseminariet. Vid sidan av kollegor vill jag tacka historieämnets administratör Monica Falk, min prefekt Gerhard Fellsman samt personalen vid Karlstads universitetsbibliotek för utmärkt hjälp med alla boklån från när och fjärran.
Vänner ska också nämnas för stöttning och läsning under vägen, dels mina kamrater i löparspåret, Hans Lödén och Sten-Olof Ullström, dels religionshistorikerna Kjell Härenstam och Marc Katz som delar mitt intresse för Indien. Dessutom mina tidigare kollegor utbildningsledarna Torbjörn Borgsten och Olle Österling. Ett särskilt tack till Margaretha Ullström för värdefulla synpunkter och korrekturläsning från pärm till pärm.
Sist men inte minst vill jag tacka min familj och mina släktingar. Min kära Inga-Lill som blivit expert på teosofi efter all kriarättning. Inga-Lill är den främsta anledningen till att avhandlingsprojektet slutförts. Ett tack också till Robert, Joel och Rebecca som aldrig uttalat tvivel när avhandlingsarbetet dragit ut på tiden.
Karlstad april 2012 Per-Olof Fjällsby
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Kapitel 1. Inledning ... 9
Undersökningen ... 11
Metodologiska överväganden ... 13
Avhandlingens teoretiska perspektiv ... 15
Tankestil och tankekollektiv ... 15
Andra teoretiska perspektiv ... 18
Källor och annat material ... 21
Inomteosofisk litteratur ... 22
Biografier ... 25
Utomteosofiska forskningsläget ... 27
Den tidiga kritiken ... 28
Ockultismen ... 32
Teosofiska sällskapet som reformrörelse i Indien ... 33
Teosoferna i de historiska översikterna ... 34
Avhandlingens disposition ... 41
Kapitel 2. Teosofiska sällskapet – idéer och rörelse ... 43
Teosofin – en spegling av 1800-talets tankeströmmar ... 44
H.P. Blavatsky och H.S. Olcott – teosofins grundare ... 48
Skrifter och lära ... 53
Människan och det universella broderskapet ... 54
Raser och nationer ... 55
Den ockulta kunskapsvägen ... 59
De andliga mästarna ... 61
De första kontakterna med Indien ... 62
Mahatmaskandalen ... 67
Blavatskys sista år ... 70
Medlemmar, organisation och rörelse ... 72
Medlemsutveckling 1875-1930 ... 73
Vilka blev medlemmar? ... 75
Försöken att skapa teosofiska idealsamhällen ... 78
Ambivalens inför det moderna – ett rörelseperspektiv ... 80
Moderniseringskritiska rörelser i Storbritannien ... 83
Annie Besant – den engelska tiden ... 88
Mötet med det förlovade landet ... 100
Hur kan Besants vandring mellan olika rörelser förklaras? ... 103
Kapitel 3. Reformrörelser och framväxten av indisk nationalism .... 107
Det brittiska inflytandet – en kolonisering av tänkandet ... 107
En nationalistisk rörelse växer fram ... 111
Reformrörelsernas olika karaktär ... 114
Teosofernas etableringsfas i Indien ... 120
Västs vetenskapliga auktoriteter ifrågasätts ... 125
Teosofernas förhållande till kristendom och kristen mission ... 130
Broderskapstanken och de sociala frågorna ... 134
Relationen till andra reformrörelser ... 136
Brahmo Samaj och Prarthana Samaj ... 136
Arya Samaj ... 142
Ramakrishna och Vivekananda ... 145
Muslimska reformrörelser ... 150
Teosoferna och islam – den första perioden ... 152
Indiska nationalkongressen ... 153
Vem tog initiativ till Indiska Nationalkongressen? ... 157
Sammanfattning ... 161
Kapitel 4. Utbildning på nationalistisk grund ... 165
Litteratur och tidigare forskning ... 167
Etableringen av ett kolonialt utbildningsideal ... 173
Försöken att nationalisera den högre utbildningen ... 180
Teosoferna och utbildningsfrågan ... 185
Teosofernas pedagogiska grundsyn ... 186
Det nationella stadiet i människans utveckling ... 189
Den moderna pedagogikens föregångare ... 191
Konfessionell religionsundervisning ... 193
Sekulära ämnen i nationens tjänst ... 194
Det teosofiska utbildningsidealet – en sammanfattning ... 197
Central Hindu College i Benares ... 198
Sanatana Dharma – läroböcker och undervisning ... 203
Central Hindu College Magazine ... 208
Utbildning och politik ... 212
Kritiken mot Central Hindu College ... 220
Malaviyas universitetsprojekt ... 222
Annie Besants University of India ... 225
Det gemensamma universitetsprojektet ... 233
Invigningen av Banaras Hindu University ... 235
Incidenten i Benares ... 236
BHU – efterföljare till CHC? ... 239
Sammanfattning ... 242
Kapitel 5. Åter i politikens centrum ... 247
Home Rule-rörelsen och dess förspel ... 247
Det politiska landskapet före kriget ... 249
All India Moslem League och INC ... 252
Militanta grupperingar ... 255
In i politikens centrum ... 257
Den politiska agitationen ... 259
Indiens framtida roll kräver sociala förändringar ... 263
Det framtida styrelseskicket ... 266
Opinionsbildning med två fronter ... 269
Krigsutbrottet ... 270
Försöket att ena kongressen ... 272
Home Rule- rörelserna etableras ... 277
Kolonialmaktens hantering av Home Rule-rörelsen ... 281
Lucknowpakten ... 289
Besant interneras ... 293
Besants ordförandetal till INC 1917 ... 298
Ett ordförandeskap med problem ... 306
Kritiken av Non- Cooperation Movement ... 310
Politisk isolering ... 314
India Bill – ett sista försök att återta initiativet ... 316
Förhoppningen om en ny världslärare går om intet ... 319
Sammanfattning ... 320
Kapitel 6 Indien som utopi och verklighet – en sammanfattning ... 325
Relationen till andra reformrörelser ... 327
Utbildningsfrågan ... 330
Den politiska arenan ... 333
Politisk isolering ... 336
Ockultism och politisk trovärdighet ... 338
Avslutningsvis ... 339
India: utopia and reality – a summary ... 343
Ordförklaringar ... 356
Källor och litteratur ... 359
Otryckt och tryckt arkivmaterial ... 359
Central Hindu College Magazine ... 359
Elektroniskt publicerat material ... 361
Övriga otryckta källor ... 362
Periodica ... 362
Litteratur ... 363
Personregister ... 375
Kapitel 1. Inledning
Hur inleds en avhandling för att fånga läsarens intresse och samtidigt rikta fokus mot den undersökning som ligger framför? Jag har valt att teckna två bilder utifrån artiklar, den ena från en svensk lokaltidning, Nya Wermlandstidningen, skriven för ett sekel sedan. Den andra, mer dagsaktuell, från den indiska dagstidningen The Hindu, från 2004. Båda anknyter till det Teosofiska sällskapets verksamhet i Indien vid tiden för förra sekelskiftet. I Nya Wermlandstidningen, (NWT) den 9 juni 1910 kunde man under rubriken
”En hednisk hindu om missionärernas verksamhet” läsa:
Med anledning – åtminstone närmaste – ett af Mrs Annie Besant fäldt omdöme, att alla de reformrörelser, som för närvarande genomströmma Indien, ha sin rot i teosofernas läroframställning, har en hindu (icke kristen) i en tidning United India skrivit bl.a. följande: Vi hålla före, att de flesta af de goda krafter, som för närvarande äro i verksamhet i Indien, leda sitt ursprung ej från teosofernas dunkla och fanatiska läror, utan från den nobla kår af främmande missionärer, hvilka i hängifvet och själfuppoffrande
arbete alltid varit de främste när det gäller att verka för Indiens väl.1
Vad gömmer sig bakom denna enspaltare i en av Sveriges konservativa landsortstidningar? Ett syfte tycks vara att tillbakavisa den teosofiska rörelsens anspråk på att representera de reformrörelser som vid denna tid verkade i Indien. Artikelförfattaren pekar på konflikten mellan missionen och teosofin och väljer att citera en ”hednisk hindu”, som sin religiösa tillhörighet till trots, ser det allt igenom positiva i missionärernas verksamhet för att lyfta Indien moraliskt ur vidskepelse och misär. Artikeln tycks vidare förutsätta att Annie Besant, sedan tre år tillbaka ordförande i Teosofiska sällskapet, var en för den värmländska läsekretsen välkänd person.2 Österländska trosläror förmedlade av teosofer utövade ett inflytande inte minst inom intellektuella och konstnärliga kretsar i väst.3
1 Nya Wermlandstidningen 9 juni 1910.
2 Redan 1882, sju år innan övergången till teosofin översattes Besants kontroversiella bok om familjefrågor till svenska. Under 1890-talet föreläste hon i Sverige vid tre tillfällen. Enligt Josephine Ransom i A Short History of Theosophical Society, Adyar, 1938, s. 298, föreläste hon i Stockholm 1894 vid det Teosofiska konventet. Fyra år senare besökte hon Göteborg, Uppsala, Stockholm och Kristiania och föreläste under rubrikerna, Theosophy and Christianity, The Immortality of the Soul och Man and his Destiny, Ransom s. 326. År 1907, ett år innan artikeln i NWT skrevs, besökte hon åter Sverige och föreläste i Malmö, Göteborg och Stockholm, Ransom, s. 374.
3Även i Värmland finns spår av detta inflytande. I Olle Holmbergs bok Frödings mystik beskrivs poetens förhållande till teosofin, hur Fröding påverkades av teosoferna A.P. Sinnets och H.P.
Blavatskys skrifter. Här kan vidare nämnas konstnären Gustaf Fjaestad, tongivande inom konstnärs- kollektivet Rackstadgruppen utanför Arvika. Fjaestad flyttade 1898 till Värmland och var aktiv som
Teosofin inspirerade politiskt verksamma.4 Ett exempel är Kata Dahlström, den kanske mest namnkunniga kvinnliga socialistiska agitatorn vid denna tid.
Kata Dahlström var buddhist och teosof.5 Parallellt med sina agitationsresor i Sverige – från gruvbygder i norr till stenbrotten i söder – gav Dahlström föreläsningar om buddhism och andra österländska trosriktningar och riktade kritik mot det kristna dogmsystemet. Hon sympatiserade med den gnostiska kristendomssynen och ville få till stånd en försoning mellan kristen, grekisk och österländsk visdom.6
Den andra bilden är hämtad från The Hindu 27 juni 2004 med rubriken
”Fasaden finns kvar – kommer själen att gå förlorad”. Artikeln uppmärksammar en historisk konferensbyggnad i Chenai, (tidigare Madras) Gokhale Hall, som förfallit och hotas av rivning. Vegetationen hotar att ta över trevånings- byggnaden som tvingas hålla stängt av säkerhetsskäl. Byggnaden förklaras ha ett stort historiskt värde för sin roll i Indiens moderna historia, men är inte byggnadshistoriskt skyddad:
Huset byggdes med stöd från Annie Besant som bildade Young Men’s India Association 1914. Föreläsningshallen namngavs efter Gopal Krishna Gokhale. Det var i Gokhale Hall som Annie Besant höll sina berömda föreläsningar under temat ”Wake Up India”. I byggnaden grundades Home
Rule League år 1916.7 (Detta och följande citat är min översättning från
engelska om inte annat anges.)
teosofisk föreläsare ända fram till 1930-talet. Se Hans-Olof Boström, 'Tanke och struktur i Gustaf Fjæstads måleri.', Det skapande jaget / redaktion: Irja Bergström ...., s. 69-80, 1996.
4 Ett exempel på intresset för Annie Besant inom socialdemokratin finner man i kvinnoförbundets tidskrift, Morgonbris, som startade en artikelserie i tio avsnitt om Annie Besants liv som påbörjades i Morgonbris 1910. Se Morgonbris juni 1910, s. 10 ff.
5 I Kata Dahlströms Brahmanismen, Buddhismen och Teosofin, Stockholm, 1923, är det framför allt Annie Besant, i den då splittrade teosofiska rörelsen som Dahlström refererar till. Av skriften framgår att hon kommit till buddhismen via teosofin. Framför allt utgår hon ifrån Annie Besants tolkning av den teosofiska läran. Hon går också till försvar för den kontroversiella Madam Blavatsky, en av grundarna till det Teosofiska sällskapet.
6 Fredrik Ström försöker sammanfatta grundtankarna i Dahlströms åskådning på följande sätt:
”Vad som särskilt tilltalade henne inom teosofin var dess strävan efter en universell vishetsreligion grundad på människokärlek och broderskap. Det gudomliga utgör människans innersta och är oförstörbart. Efter en rad av inkarnationer renas det goda från det onda hos människan. En var får efter sina gärningar – det man sår får man skörda – en lag som gäller även på det andliga området.
Människan är en dubbelvarelse – där ett högre och ett lägre jag kämpar om herraväldet. Målet är att höja den jordiska tillvaron till allt högre förnuft, humanitet, idealitet genom att besegra och tämja djuret i människan. Människan måste lita till sitt högre jag och bli sin egen frälsare. Hon måste lita till egna krafter och till sin vilja att prestera det goda”. Fredrik Ström, Kata Dahlströms liv öden och äventyr i kampen mot herremakten: en krönika, Stockholm, 1930, s. 312 f.
7 ”The building was built with the resources of Annie Besant, who founded the YMIA in 1914. The lecture hall was named after Gopala Krishna Gokhale. It was in Gokhale Hall that Annie Besant delivered her famous "Wake Up India" series of lectures. The Home Rule League was founded here in 1916.” Saptarshi Bhattacharya, ʻFacade may remain, will the Soul be lost?ʼ The Hindu, 27 juni 2004, <http://www.hindu.com/2004/06/27/stories/2004062705850100.htm>
Artikeln beskriver vidare hur byggnaden varit platsen för inspirerande tal av mahatma Gandhi och nobelpristagaren Rabindranath Tagore. I artikeln framhålls att det var här som Annie Besant höll sitt Madras Parliament där ministrar i Nehrus kabinett skolades politiskt.8 Dess betydelse för en nationell indisk kultur inom musik och dans poängteras i artikeln. Indiens stora artister uppträdde här under 1930- och 40-talet beskyddade av bland andra den kvinnliga dansösen Rukmini Devi Arundale. Här ordnades årliga konserter av Indian Fine Arts Society fram till 1950.9
Med dessa exempel vill jag rikta uppmärksamheten på att den teosofiska rörelsen i början av 1900-talet var en tankeriktning med betydligt större inflytande än vad vi idag föreställer oss. Idag är Teosofiska sällskapet mest känt för att ha inspirerat olika New Age-rörelser. Med exemplet Kata Dahlström belyses hur teosofiska och österländska filosofiska influenser även fanns inom rörelser vi idag inte förknippar med dessa. Citatet från NWT 1910 pekar på de reaktioner teosoferna mötte för sin kritiska inställning till missionen, men även på den pretentiösa bild rörelsen förmedlade av sin roll för de indiska reformrörelserna. Artikeln i The Hindu 2004 om Gokhale Hall förmedlar bilden av teosofin involverad i politisk mobilisering. Föreläsnings- serier under den nationalistiska rubriken, Wake Up India, politisk skolning i ett för ändamålet särskilt inrättat parlament och en kulturell verksamhet för en indisk nationell kultur var några ingredienser. Bilden som förmedlas är att teosofer spelade en aktiv politisk roll vid sidan av kända personer som mahatma Gandhi och Rabindranath Tagore. Det är denna politiska roll i den nationella mobiliseringen i Indien vid tiden för förra sekelskiftet som jag närmare vill granska i föreliggande avhandling.
Undersökningen
Avhandlingens syfte är att medverka till en fördjupad kunskap om den teosofiska rörelsens politiska ambitioner och agerande inom den fram- växande nationalistiska rörelsen i Indien under tiden 1879-1930. En central fråga blir att söka förklara hur en numerärt liten rörelse utvecklad i väst på kort tid kunde skaffa sig ett politiskt inflytande. Detta sker genom en analys av olika yttre och inre faktorer som påverkade teosofernas verksamhet och
8 Artikeln nämner här bland andra Krishna Menon, försvarsminister, K.C. Reddy, chief minister i Karantaka och den tidigare presidenten Venkataram.
9 Saptarshi Bhattacharya, ʻFacade may remain, will the Soul be lost?ʼ i The Hindu, 27 juni 2004,
<http://www.hindu.com/2004/06/27/stories/2004062705850100.htm>
ställningstaganden under ovanstående period. Jag har valt följande tre områden för min undersökning:
att undersöka den teosofiska rörelsens bakgrund, ideologi och organisation. Vad kännetecknade rörelsens relation till det moderna samhällets framväxt? I vilken utsträckning anknöt rörelsen till en västerländsk respektive en österländsk tanketradition? Vilka över- gripande målsättningar fanns för verksamheten? Vilken var visionen och hur skulle den förverkligas? Vilka vände teosoferna sig till och vilka engagerade sig i rörelsen? Vilket motstånd mötte de?
att analysera den teosofiska rörelsens verksamhet i ljuset av en framväxande nationalism i en indisk kolonial kontext.
Vilka utmärkande drag fanns i teosofernas nationsuppfattning? Hur och på vilka grunder skulle nationell identitet och enighet skapas i Indien? Hur såg teosoferna på den indiska nationella frågan i relation till det brittiska imperiet? Vilka vände de sig till och vilka var mot- ståndarna och utifrån vilka grunder fördes motståndet?
att analysera orsaker till att rörelsens politiska inflytande minskade efter år 1919. Vilka yttre och vilka inre faktorer med- verkade till att den teosofiska rörelsen marginaliserades inom politiken?
Den tidsmässiga avgränsningen motiveras av att teosofernas verksamhet i Indien tog sin början år 1879, fyra år efter att Teosofiska sällskapet grundats i New York. Undersökningens slutår 1930 motiveras av bedömningen att teosofernas självständiga roll i indisk politik vid denna tidpunkt hade ebbat ut.
Utifrån en inledande historisk bakgrundsteckning över sällskapet och dess idé- och rörelseutveckling avgränsas undersökningen mot huvudsakligen två arenor, vilka bedöms som intressanta utifrån mitt syfte. Förutom att under- söka teosofernas agerande och ställningstagande på den nationella politiska arenan i Indien, behandlas mer specifikt deras engagemang i utbildnings- frågan. Det var på dessa arenor som teosofernas politiska ambitioner i Indien tydligast kom till uttryck.
Teosofernas engagemang inom utbildningsområdet, samt dess betydelse för rörelsens politiska inflytande, har tidigare endast indirekt berörts i tidigare forskning. Inte heller har deras principiella hållning i frågor som rör utbildning och försök att nationalisera utbildningens innehåll som ett led i en
politisk strategi explicit behandlats tidigare. Det finns som framgår av kapitel 4, aktuell utbildningshistorisk forskning som kontextuellt belyser olika aspekt- er av utbildningsområdets betydelse i ett nationalistiskt sammanhang.
I undersökningen görs inte, som i tidigare historieskrivning, en tydlig åtskillnad mellan de olika arenorna – istället uppmärksammas sambandet mellan de olika verksamheterna. Avsikten är att ge en fördjupad och mer sammansatt bild av rörelsens politiska ambitioner, framgångar och tillkorta- kommanden.
Kapitlet behandlar fortsättningsvis metodologiska överväganden, teoret- iska utgångspunkter, källor och annat material samt ger en beskrivning av forskningsläget. Avslutningsvis beskrivs avhandlingens disposition. I det teoretiska avsnittet presenteras Ludwik Flecks begrepp tankestil och tanke- kollektiv. I behandlingen av källor och annat material görs en distinktion mellan inom- och utomteosofiskt material. Beskrivningen av forskningsläget behandlar tidigare forsknings bedömning av Teosofiska sällskapet som reformrörelse samt teosofernas engagemang i den indiska nationella rörelsen.
Aktuella biografier samt en överblick av teosoferna i de historiska över- sikterna avslutar forskningsläget.
Metodologiska överväganden
Mitt val av avhandlingsämne har fört mig in i en för mig ny historisk och kulturell kontext. Eftersom min undersökning sträcker sig över mer än fyra decennier har litteraturstudier, även inkluderande samtida litteratur, samt bedömning av förändringar i den politiska kontexten varit en viktig del i arbetet. Relevanta primärkällor i förhållande till syftet har på så sätt kunnat utkristalliseras och analyseras i en fortlöpande process under arbetets gång.10 Urvalsproblematiken, att ta ställning till vilka källor som är relevanta i den rikliga textproduktion som omger det teosofiska sällskapet, har varit central i undersökningen. Ett annat problem har varit att avgöra i vilka sammanhang texter skrivits och hur de använts. Frågan om en text kan anses representativ för rörelsen eller enbart bör ses som ett uttryck för en enskild individ är källkritiskt problematisk. I Teosofiska sällskapets fall förstärks svårigheten av att dess ledande företrädare ofta markerade att de av stadgemässiga skäl uttalade sig som privatpersoner i politiska sammanhang. Samtidigt bildar deras uttalanden ett politiskt mönster som kan uppfattas som representativt för den teosofiska rörelsen. Regeln för denna studie är att försöka bedöma
10 John Tosh, Historisk teori och metod, Lund, 1991, s. 64 f.
uttalanden och enskilda texter från fall till fall med hänsyn tagen till inre och yttre opinioner. Centralt för textförståelsen är också att bedöma målgruppens betydelse för textens innehåll. Jag har valt att skilja på texter som vänder sig inåt i rörelsen från de texter som används i ett utåtriktat politiskt syfte.
Analysen kompliceras av att rörelsen dessutom verkade i olika kulturella kontexter med en östlig (indisk) respektive västlig publik för ögonen. En föreläsning under samma rubrik inför Fabian Society i London skiljer sig naturligtvis såväl till innehåll och form från en föreläsning inför studenter i Benares i Indien.
Texternas bruksaspekt gör det vidare nödvändigt att beakta deras genretillhörighet. De texter som används för att beskriva teosofernas första tid i Indien, böcker och tidskriftsartiklar, bär drag av missions- och i andra fall reseskildringar. De texter som granskas i utbildningsavsnittet är läroboks- texter och tidskriftsartiklar med integrerade didaktiska målsättningar.
Lärobokstexter är dessutom underställda en offentlig granskning för ett god- kännande vilket naturligtvis påverkar innehållet. I undersökningens avslut- ande kapitel är texterna tydligare propagandistiska och retoriskt anpassade för att användas i politiska sammanhang. Här dominerar tidskrifts- eller dagstidningstexter som i flera fall bygger på förlagor från politiska tal. I framför allt de senares fall utgör inskränkningar i pressfriheten som censur, men även självcensur viktiga faktorer att ta hänsyn till. När det gäller talen som refereras är innehåll och språkbruk naturligtvis anpassat på motsvarande sätt till publik och sammanhang som beskrivs ovan.
Även andra yttre omständigheter att ta hänsyn till vid bedömning av texters spridning är faktorer som läskunnighet och språkkunskaper, vilket i Indien naturligtvis starkt begränsar den direkta mottagargruppens storlek.
Merparten av de tryckta alster som teosoferna producerade skrevs dessutom på engelska, vilket naturligtvis ytterligare reducerade möjligheterna att nå ut till en bredare läsekrets.11
Min textanalytiska metod kan beskrivas som ett försök att kontextualisera innehållet genom att framhålla texternas centrala argument och analyser.
Därefter diskuteras de i sitt sammanhang på ett mer generellt plan. Metoden innebär att belysande citat och refererande avsnitt binder samman fram- ställningen. Eftersom undersökningen tidsmässigt sträcker sig över ett halvt sekel har jag dessutom valt att arbeta in kortare historiska sammanfattningar.
Avsikten är även här att nyanser i texternas innehåll och budskap tydligare
11 Undantag är de läroböcker i religionskunskap som producerades av Central Hindu College samt politiska pamfletter som under Home Rule-rörelsen 1916-1919 översattes till folkspråken och gavs ut i massupplaga. Se kapitel 3 och 4.
skall framgå med hänsyn tagen till förändringar i kontexten i vilken texterna producerades och brukades.
Avhandlingens teoretiska perspektiv
En rörelses verksamhet och utveckling väcker frågor om jordmånen för dess idéer men också frågor om dess organisatoriska kännetecken. Samspelet mellan idéinnehåll, organisation, verksamhet och kontext är därför av vikt att undersöka. De teoretiska perspektiv som utgör undersökningens tolknings- ram är viktiga för vad som uppmärksammas i källmaterialet.
Tankestil och tankekollektiv
För att tillfredsställande kunna tolka den teosofiska rörelsens agerande och inflytande, har jag valt att söka stöd i en teori som inbegriper relationen mellan rörelsers inre och yttre verksamhet över tid. Jag tar här hjälp av den polske vetenskapsteoretikern Ludwik Flecks teori om tankekollektiv och tankestilar.12
Fleck definierar ett tankekollektiv som en gemenskap av människor vilka utbyter idéer med varandra. Inom tankekollektiven utvecklas på så sätt ett visst gemensamt vetande och en viss kultur som bildar en särskild tankestil.
Tankestilen bygger på gemensamma tankebildningar hos kollektivets med- lemmar, till exempel vetenskapliga idéer, föreställningar om verkligheten, normer, värderingar och ideologi. Liksom all annan stil består tankestilen, enligt Fleck, av ett bestämt stämningsläge som förverkligas genom en bered- skap till ett selektivt förnimmande och ett motsvarande riktat handlande.
12 I Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum, (1934, i sv.översättning 1997) hävdar Fleck att vetenskapen hyser en alltför stark tilltro till objektivitetens möjlighet. Istället framhåller han tankestilens och samhällets inflytande över kunskapsprocessen. Han uppmärksammar, vid sidan av forskaren och forskningsobjektet, en tredje faktor för att forskningsresultat skall kunna framstå som ett faktum, nämligen den fackvetenskapliga forskarmiljön och dess idébildningar. Med denna tredje påverkansfaktor förs en historisk och sociologisk dimension in. I analysen av den fackvetenskapliga miljön och dess förmåga till motstånd, anpassning eller förändring, använder sig Fleck av begreppen tankestil (denkstil) och tankekollektiv (denkkollektiv). Genom att utveckla teorin om tankekollektivet som bärare av en tankestil och dess betydelse för hur ett faktum kommer till, har Fleck uppfattats som en föregångare till Thomas Kuhns paradigmteori och till konstruktivismen. Flecks egen empiriska kunskapsteoretiska undersökning utgick från det vetenskapligt väldokumenterade sambandet mellan Wassermanreaktionen och sjukdomen syfilis. Fleck, med utgångspunkt i den medicinska forskningen, intresserar sig för hur något som vid en viss tidpunkt betraktats som ett vetenskapligt faktum vid en senare tidpunkt kommit att bli betraktat som en förlegad fördom. Fleck, vilket är intressant i detta sammanhang, ser inte någon avgörande skillnad mellan vetenskapliga och utomvetenskapliga miljöer eller organisationer. Det kan vara religiösa eller politiska samman- slutningar eller löst sammanflätade konstnärliga kretsar som samlas kring en speciell kunskapsinriktning. Se Bengt Liliequists inledning samt Flecks förord s. 13 f.
Tankestilen kan därför definieras som ”en riktad varseblivning med en mot- svarande tankemässig och saklig bearbetning av det varseblivna”13. Tanke- stilen är enligt Fleck ofta förenad med en för kunskapsområdet teknisk eller litterär stil.14
Tankekollektivet utvecklar på så sätt gemensamma uppfattningar om vilka problem som är centrala, vilka omdömen som befinns adekvata samt vilka kunskapsmetoder som bör komma till användning.
Den kollektiva gemenskapen leder till en social förstärkning av tankestilen, vilket kan leda till ett tanketvång. Ett tanketvång kan framträda i tillfälliga, momentana, tankekollektiv som uppträder i det vardagliga mötet människor emellan, eller i stabila tankekollektiv vilka bildas i anslutning till organiserade sociala grupper. I de stabila tankekollektiven fixeras tankestilen och formal- iseras. Den praktiska funktionen, skriver Fleck, kommer då att dominera över den skapande stämningen, som reduceras till en bestämd, diskret och slät- struken nivå.
Betydelsen av tankekollektiv och tankestilar är inte begränsad till organisationer eller rörelser. Tolkningsutrymmet vidgas till att också omfatta hela samhällen med en tidsmässig räckvidd som kan sträcka sig över hela epoker. Flecks teoretiska modell påminner här om Kuhns paradigm och Michel Foucaults diskursbegrepp. Är man född in i ett tankekollektiv är det svårt att frigöra sitt tänkande från detta. Tanketvånget leder till att de som vågar hävda en annan åsikt betraktas som heretiker av den kollektiva stämman och tystas. Ett nytt stämningsläge skapar en ny tankestil och andra värderingar. Det finns dock, enligt Fleck, alltid rester kvar av den gamla tankestilen som bildar spår i ett utvecklingshistoriskt samband.15
De stabila tankekollektiven uppvisar en viss formell och innehållsmässig slutenhet som uttrycks i en egen terminologi, i lagar, seder och bruk. Äldre tiders gillen är exempel på detta med en egen komplex tankevärld. För den oinvigde är denna komplexitet omöjlig att överblicka vilket resulterar i en auktoritär tankepåverkan. Nybörjaren, skriver Fleck, införs med milt tvång i ett tankesystem vars bärande delar måste te sig fullständigt oförståeliga. I varje tankegemenskaps organiska slutenhet sker en avgränsning av problem som är möjliga alternativt omöjliga att formulera. Därigenom, menar Fleck,
”uppkommer specifika värderingar och en karakteristisk intolerans som är gemensamma drag för varje sluten gemenskap”.16
13 Fleck 1997, s. 100.
14 Fleck 1997, s. 100.
15 Fleck 1997, s. 100.
16 Fleck 1997, s. 104.
Oberoende av ett tankekollektivs ideologiska inriktning eller organisation finns det gemensamma strukturella kännetecken som medverkar till tanke- stilens inre slutenhet och tröghetstendens. Tankekollektivets medlemmar är indelade i två nivåer eller kretsar. Den första nivån består av en esoterisk krets (kärnan som ses som eliten), medan den andra nivån, flertalet, utgörs av en exoterisk grupp (massan) av sympatisörer. Närmast den rådande tankestilen står den esoteriska kretsen, vars medlemmar ansvarar för att idéerna förs ut till den exoteriska kretsen. Den exoteriska kretsens medlemmar har normalt ingen omedelbar förbindelse till den högre kretsen. De måste, för sin kontakt med tankestilens föreställningar, hysa förtroende för de initierade medlem- marna i den esoteriska kretsen. Samtidigt är den esoteriska kretsen beroende av den exoteriska kretsens förtroende och åsikter. Detta ger en viss cirkulation av begrepp som tolkas och omtolkas.17 Har de exoteriska med- lemmarna en starkare position i tankekollektivet får relationen en demokratisk färgning som befordrar utveckling. Är elitens position starkare distanserar den sig från mängden, vilket leder till att hemlighetsmakeri och dogmatik dominerar. I denna senare situation, menar Fleck att religiösa tankekollektiv befinner sig.18
Ett interkollektivt utbyte av tankar mellan olika tankekollektiv kan resultera i en förskjutning eller en förändring av tankarnas värde och på sikt förändra stämningsläget. Men ju större skillnaden är mellan olika tankestilar desto mindre blir tankeutbytet eftersom terminologi och begreppsförståelse lägger hinder i vägen för ett meningsfullt utbyte. En radikal förskjutning innebär att nya möjligheter öppnar sig som kan leda till upptäckter och skapande genom att nya fakta uppkommer. En passage i tankestilen blir möjlig genom att nya begrepp knyts till de gamla. Detta, menar Fleck, är den viktigaste kunskapsteoretiska betydelsen av det interkollektiva tankeutbytet.
En individ tillhör ofta flera tankekollektiv och kan i vissa fall fungera som förmedlare i det interkollektiva tankeutbytet. Fleck poängterar att den stilriktigt utformade enhetligheten i tänkandet som social företeelse är mycket mer uttalad än det logiska tänkandet hos den enskilde individen. Individens logiska motsägelsefulla element utvecklas inte till psykologiska motsägelser eftersom de hålls åtskilda. En person kan därför upprätthålla flera tankestilar samtidigt. Vissa samband gäller som trosfrågor andra som kunskapsfrågor, även om detta inte logiskt kan motiveras. Vanligt, menar Fleck, är att en individ upprätthåller två tankestilar som står långt från varandra, eftersom de
17 Fleck 1997, s. 105.
18 Fleck 1997, s. 105.
då kan behålla sin slutenhet. Det är däremot inte lika lätt att upprätthålla närbesläktade tankestilar eftersom de inte på motsvarande sätt kan hållas åtskilda. Kampen mellan dessa kan endera resultera i improduktivitet eller medverka till att en ny tankestil utvecklas i gränsområdet.19
Min användning av Flecks tankestilsteori motiveras av flera skäl. För det första är den väl lämpad att systematiskt beskriva den unga teosofiska rörelsens förmåga att knyta an till stämningsläget i en modern brytningstid till skillnad från de etablerade stabila tankekollektiven, t.ex. kyrkan.
För det andra anser jag att Flecks indelning i en inre esoterisk och en yttre exoterisk krets ter sig tillämpbar mot bakgrund av den teosofiska rörelsens organisatoriska kännetecken. Relevant är här vidare diskussionen om det religiösa tankekollektivets slutenhet och tanketvång vilket påverkar möjlig- heten att hålla samman rörelsen.
För det tredje finner jag Flecks påpekande att individer ofta upprätthåller motsägelsefulla tankestilar samtidigt betydelsefullt för min undersökning.
Detta mot bakgrund av att den teosofiska rörelsen verkade på olika arenor i skilda historiska och kulturella kontexter och har setts som en utpräglad eklektisk rörelse.20
För det fjärde ser jag en styrka med att använda tankestilbegreppet för dess flexibilitet i förhållande till komplicerade inre och yttre processer över längre tidsperioder. Kravet på kontextualitet blir här tydligt för att som historiker någorlunda rättvist kunna skildra den tid och de människor som är föremål för vårt intresse. Uppslutningen, även från ledande nationalister kring det brittiska imperiet i Indien vid första världskrigets utbrott, är ett exempel som av eftervärlden uppfattats som motsägelsefullt. Vi behöver här påminna oss om vår egen oförmåga att tänka utanför vår samtids tankestilar.
På motsvarande sätt riskerar vi av eftervärlden att uppfattas som exempel på bristande insikt eller medvetenhet.
Andra teoretiska perspektiv
Användningen av Flecks teoretiska perspektiv erbjuder som framgått ett brett tolkningsutrymme. Samtidigt finns det ett behov av att komplettera Fleck
19 Fleck 1997, s.108 f.
20 En intressant jämförelse, menar jag, kan göras med social identitetsteori, som Amartya Sen uttrycker i Identitet och våld: illusionen om ödet, Göteborg, 2006. Sen skriver att var och en av oss har olika identiteter som är kopplade till olika grupper som vi tillhör på samma gång. Var och en av dessa grupper skänker identitet utan att för den skull utesluta andra identiteter. Sens kritik riktar sig mot den förgrovning som sker i debatten när en människa, en nation eller en civilisation reduceras till uttryck för en enda identitet. s. 55 f.
med begrepp och teorier som tydligare anknyter till de historiska sammanhang som avhandlingens olika delar behandlar.
I motsats till övriga reformrörelser i Indien hade det Teosofiska sällskapet sin bakgrund i väst. För att tolka rörelsens framväxt i väst och dess relation till andra rörelser tar jag hjälp av bland andra idéhistorikern Inga Sanners begrepp moraliskt utopiska rörelser. Begreppet belyser konflikten mellan en strävan efter individuell frigörelse och rädslan för social upplösning i en brytningstid som när det moderna tränger undan enhetsstaten. Teosofiska sällskapet är hos Sanner en av flera rörelser, fastän sinsemellan olika, som ger uttryck för samma tankefigur.21
I indisk kontext befann sig rörelsen i spänningsfältet mellan en västerländsk antiauktoritär tradition med tydliga moderna drag och ett sökande efter en socialt sammanhållen kultur med fortsatt starka band mellan tro och vetande. En aspekt av denna problematik är frågan om teosofin huvudsakligen skall ses som en produkt av västerländskt tänkande trots de tydliga inslag som finns av österländsk filosofi i dess lära. Det av historikern Kenneth W. Jones lanserade begreppet reverse ackulturation finns mot denna bakgrund anledning att pröva i relation till teosofins verksamhet i Indien.22 Frågan aktualiserar en diskussion om relationen mellan det universella kontra det kulturellt specifika i en historisk utvecklingsprocess.
Min avsikt är att undersöka Teosofiska sällskapets verksamhet i ljuset av denna diskussion.
Eftersom undersökningsperioden sammanfaller med framväxten av en indisk nationalism är de teoretiska perspektiven i den moderna nationalism- forskningen centrala. Betoningen av de konstruerande dragen i nations- bildandet reser en rad intrikata frågor i en kolonial kontext. Bland andra har de indiska historikerna Bipan Chandra och Romila Thapar pekat på att det indiska nationalstatsprojektet har delar av sitt ursprung i kolonialmaktens kunskaps- och organisationsformer. De postkoloniala länderna tvingas därför än idag att delvis hämta sin nationella identitet från vad som tidigare formulerats av kolonialmakten.23
Före det brittiska kolonialväldet fanns enligt Thapar ingen övergripande föreställning om en nationell indisk samhörighet. Indien uppfattades som en
21Sanner söker här stöd i Johan Asplunds diskussion om tankefigurer vilka bestäms och formas av vad som är tänkbart i mötet med en materiell verklighet. Detta är en förklaring till att rörelser av skiftande karaktär kan ge uttryck för samma tankefigur. SeInga Sanner, Att älska sin nästa såsom sig själv: om moraliska utopier under 1800-talet, Stockholm 1995, s. 10 f.
22 Kenneth W. Jones, Socio-religious reform movements in British India. The New Cambridge History of India. III.I, Cambridge, 1989, s. 179.
23 Håkan Thörn, ʼModernitet, nationalism, imperialism – den indiska nationen i historiskt perspektivʼ i Häften för Kritiska studier 3/93.
civilisation med en rad kulturella identiteter som utvecklat ett system för samexistens.24 Den nationsbildningsprocess som påbörjades under koloni- alismen beskrivs av Chandra under begreppet nation in making, vilken tog sin början under 1800-talet.25
Frågor om nationell historieskrivning blir i detta perspektiv av stor betydelse. Historiska metaberättelser som utvecklades under 1800-talet i väst, ramade in den brittiska, men även den indiska historieskrivningen. Thapar pekar här på teorin om den orientaliska despotismen som frånerkände Indien en egen utvecklingspotential – en tankefigur som återfinns i 1800-talets brittiska liberala och koloniala historieskrivning.26 I en annan metaberättelse hyllas ett storslaget indoeuropeiskt förflutet, vilken vi även känner igen från svensk och nordisk historieskrivning, men som i Indiens fall följts av en nedgång och kulturell efterblivenhet i förhållande till utvecklingen i väst. Det var huvudsakligen den indoeuropeiska metaberättelsen som den indiska nationella historieskrivningen anknöt till under tiden för min undersökning.
Berättelsen innehåller, enligt mönster från nationalistisk historieskrivning, även ett tredje steg – upprättelsen – som svarade mot behovet av föränd- ringar, där förändringen normativt relateras till den rekonstruerade histo- rien.27 Jag återkommer till de historiska metaberättelsernas betydelse i sam- band med teosofernas engagemang i skola och högre utbildning i kapitel 4.
Ytterligare en fråga av intresse för undersökningen är nationalismens religiösa infärgning i Indien. Bilden av Indien som utpräglat andligt i förhållande till det materialistiska väst etablerades också under 1800-talet.
Nationalekonomen Amartya Sen, som stöder sig på sociologen Partha Chatterjee tillbakavisar inte denna beskrivning, men ser den som resultatet av en kluven diskurs – en följd av ett långvarigt kolonialt maktinnehav. Inom ekonomi, teknik och vetenskap var väst överlägset och kopierades, medan inom det andliga området, som uppfattades ligga närmast människan dit kolonialmakten inte hade tillträde, var hon suverän – ja även överlägsen kolonialmakten.28
24 Intervju med Romila Thapar i Björn Hettne, ʼMilitanta nationalister tar över dagens historieskrivning i Indienʼ, Sydasien, 2000/2
25 Bipan Chandra, India's struggle for independence 1857-1947, Harmondsworth, 1989[1988], s.22f.
26 Romila Thapar, ʼSome Appropriations of the Theory of Aryan Race relating to the Beginnings of Indian Historyʼ, i Invoking the Past the Uses of History in South Asia, Daud Ali (red), Oxford University Press 2002[1999].
27 Jörn Rüsen, Berättande och förnuft: historieteoretiska texter, Göteborg, 2004, s. 61 ff.
28 Amartya Sen, Identity and Violence: the illusion of destiny, New York, 2006, s. 90.
Källor och annat material
Merparten av det primärmaterial som används är tryckt rörelsematerial, det vill säga material som publicerats av rörelsen själv eller av närstående grupper eller personer. Här finns naturligtvis böcker men framför allt tidningar, tidskrifter, pamfletter och talsamlingar, författade i syfte att skapa opinion och gemensamma referensramar hos avsedd grupp eller hos allmänheten generellt.29 Flera av de ledande inom den teosofiska rörelsen var verksamma som författare, journalister och hade dessutom erfarenhet av tidnings- /tidskriftsutgivning och i vissa fall av politiskt opinionsarbete.
I det överflöd av tidnings- och tidsskriftsmaterial som producerats av Teosofiska sällskapet har jag valt att koncentrera min undersökning till de tidskrifter och tidningar som har ett politiskt mobiliserande innehåll. De främsta exemplen är tidskrifterna Central Hindu College Magazine, The Commonweal samt dagstidningen New India. Min bedömning är att dessa hade en delvis annan läsekrets än de renodlade teosofiska tidskrifterna. Detta innebär att mindre uppmärksamhet ägnats åt exempelvis teosofernas internationella tidskrift The Theosophist, vars inriktning är en annan.
Förutom rörelsens egna tidningar och tidskrifter kompletteras käll- materialet med annat samtida tryck, exempelvis från brevsamlingar och årsberättelser. I källmaterialet ingår även material från andra samtida rörelser eller personer som på olika sätt var medaktörer, alternativt motarbetade den teosofiska rörelsens ambitioner. Vidare finns promemorior från den brittiska kolonialförvaltningen och säkerhetstjänsten Central Investigation Department (hädanefter CID). Av intresse är här den vittför- grenade säkerhetstjänstens bedömning av säkerhetsläget, inrapportering om politiska aktiviteter från regionalt säkerhetsansvariga samt diskussioner och förslag till åtgärder mot den politiska oppositionen redovisade. Följande arkiv och bibliotek har använts under avhandlingsarbetet:
National Archives of India, NAI, New Delhi, med material från den koloniala administrationen inkluderande den brittiska säkerhetstjänsten (CID), bland annat History Sheet of Mrs Annie Besant. Vid NAI finns också tillgång till privata brevsamlingar, bland annat Gokhale Papers som innehåller brevväxling mellan bland andra Annie Besant och Gopal Krishna Gokhale. Jag har i min undersökning använt brev daterade mellan maj 1907 till januari 1915.
Bharat Kala Bhavan, Banaras Hindu Univerity, Varanasi. Fri tillgång till arkivet efter ansökan. Framför allt har jag använt mig av Central Hindu College
29 Tosh 1991, s. 61 f.
Magazine, en tidskrift som gavs ut under åren 1903-1912 med Annie Besant som ansvarig utgivare.
Adyar Library and Research Centre, Chenai, som innehåller det internationella Teosofiska sällskapets bibliotek etablerat redan 1886 med vidhängande arkiv (verksamhetsberättelser, samtida litteratur m.m.). Noteras här bör att tillgången till visst material var begränsat för icke-medlemmar.
Library at the Indian Theosophical Society, Varanasi. Ett förhållandevis litet bibliotek men med rik tillgång på samtida tal- och brevsamlingar samt litteratur.
Nehru Memorial Museum & Library, New Delhi, med tillgång till kongress- handlingar och bl. a. familjen Nehrus personliga korrespondens. Här finns viss tillgång till orginalhandlingar samt via mikrofilm till samtida tidningar, tidskrifter och litteratur.
The British Library Newspaper Collection, London (tidningar, tidskrifter från perioden)
Steinerbiblioteket, Åbo Universitet, som har Nordens största samling av samtida esoterisk litteratur samt tidskrifter.
Påpekas bör att en del av det samtida källmaterialet under pågående avhandlingsarbete blivit tillgängligt via Internet i faksimiltryck.
Inomteosofisk litteratur
Litteraturen om det teosofiska sällskapet kan med fördel indelas i inomteosofiskt och utomteosofiskt material. Det inomteosofiska behovet av att dokumentera och beskriva rörelsens historia har varit en viktig del av verksamheten sedan rörelsen startade på 1870-talet. Fortlöpande har nya upplagor getts ut av dagboksanteckningar och självbiografier från de första decennierna av rörelsens historia. Grundarna madam Blavatskys samlade skrifter och H. S. Olcotts dagböcker Old Diary Leaves ges fortfarande ut i nya upplagor. Blavatsky uppskattas ha skrivit mer än ett tusen artiklar under perioden 1874-189130 enligt förordet till Blavatsky Collected Works XIV. Delar av Annie Besants skriftliga inomteosofiska produktion ges också ut i nya upplagor, exempelvis The Ancient Wisdom, Seven Great Religions (ursprungligen Four Great Religions), Seven Principles of Man, för att nämna några. En historik har getts ut, A Short History of the Theosophical Society (Ransom 1938) som kronologiskt ger den officiella historien utifrån Adyarteosofins horisont.
30 Uppgiften hämtad ur förordet till Blavatsky Collected Works XIV, Theosophical Publishing House, Madras, 1964.
De splittringar som skett inom den teosofiska rörelsen vid flera tillfällen har lett till en fortgående diskussion, ofta av apologetisk karaktär, mellan olika grupperingar. Sedan 1985 finns en inomteosofisk historisk tidskrift, Theosophical History Magazine, utgiven av en av de till Adyarteosoferna kritiska amerikanska sektionerna. Vidare Esoteric History, som via Internet erbjuder möjligheter att ta del av valda delar av teosofisk litteratur, såväl nyskrivet material som äldre skrifter.31
Ett nära nog oöverskådligt antal tidskrifter, pamfletter och böcker i religionsfrågor har utgivits under årens lopp. Förutom primärt teosofiska skrifter översattes och spreds i väst populariserade upplagor av österländska religionsurkunder. Bland andra den då för en bredare västerländsk publik okända indiska berättarskatten som Mahabharata och Ramayanasagan.
Teosoferna medverkade på så sätt till ökad kännedom om österländska religioner utanför en snävare akademisk krets. Men rörelsens ambitioner att lansera egna översättningar och religionshistoriska tolkningar väckte reaktioner från grupper och akademiker som underkände teosofernas själv- påtagna roll som uttolkare av österländska religioner. Bland dessa fanns företrädare för missionen, men även neohinduiska grupper som Ramakrishna Math and Mission och Arya Samaj var kritiska och en tidig polemik förekom.32
The Theosophist, sällskapets internationella tidskrift, som utkommit sedan 1879, behandlar endast undantagsvis politiska frågor. Två tidskrifter av tydlig politisk karaktär, med Besant som redaktör, är som nämnts centrala för avhandlingen, dels Central Hindu College Magazine, språkrör för Central Hindu College i Benares, samt The Commonweal, ett politiskt veckomagasin vilket gavs ut under Home Rule-rörelsen. Den dagstidning som speglar Home Rule-rörelsen är New India, som stod under Besants kontroll och utkom med sitt första nummer hösten 1914. New India blev en av de ledande nationalisttidningarna i Indien under första världskriget.
Av visst intresse för att ringa in den teosofiska visionen om Indien är India Bond or Free, som utkom först 1923. Även denna bok består av ett urval bearbetade föreläsningar och artiklar som publicerats under nästan tre decennier. I denna ger Besant uttryck för sin vision om ett självständigt Indiens politiska organisering. Av större intresse är The Birth of New India, även den huvudsakligen bestående av föreläsningar och pamfletter, bland
31< http://www.alpheus.org/html/contentindices/esoteric_history_index.html >[2012-04-22]
32 Se bl.a. H.S. Olcott, Old Diary Leaves, second series, 1878-83, Madras 1900 och Ransom 1938, som beskriver polemiken närmare. Vivekanandas kritiska inställning till teosoferna beskrivs bl.a. av Gwilym Beckerlegge i The Ramakrishna Mission: the making of a modern Hindu movement, Delhi, 2000, s. 60, som citerar Vivekananda ”would have cleared India … from this upstart humbugs”
(Theosophists) CWSV, VII:506.
andra flera av Wake Up India föreläsningarna. Flera av dessa kom till direkt användning år 1917, under den tid när teosofernas engagemang och stöd inom den nationella rörelsen var som störst.
Källkritiskt finns det, menar vissa forskare, anledning till extra vaksamhet vad gäller teosofisk historieskrivning. År 1915 utkom Besants How India Wrought for Freedom: The story of the National Congress Told from Official Records, som är ett exempel på teosofisk historieskrivning om den Indiska nationalkongressen (INC). I denna beskriver Besant hur initiativet till INC togs av personer närstående den teosofiska rörelsen 1884 – ett år innan kongressen bildades. Uppgiften har senare ifrågasatts i indisk historie- skrivning.33
Det är föga förvånande att den teosofiska historieskrivningen ofta är propagandistisk, vilket förstärkts av den polariserade diskussion som omgett rörelsen redan från dess grundande. Händelser som misskrediterat den teosofiska rörelsen omnämns mycket sparsamt i den inomteosofiska littera- turen – eller ges en överslätande tolkning – vilket i och för sig inte är unikt för teosoferna. Det finns som i all rörelseforskning anledning att behandla rörelsens egna utsagor och ”forskning” med försiktighet. Den amerikanske sociologen Gregory Tillet ser allvarliga problem i hur den teosofiska själv- bilden presenteras samt hur den undviker för rörelsen obehagligt material.34 I nya upplagor redigeras innehållet i teosofiska skrifter som upplevs som otidsenliga. Det rör sig bland annat om beskrivningar av raser – åsikter som idag skulle ge rörelsen dåligt rykte.35 Citat används även på ett missvisande sätt, dels genom urval, dels genom att viktiga delar av den ursprungliga texten utelämnas. Tillet menar att detta sker medvetet och citerar en av de teosofiska ledarna, Charles M. Leadbeater i frågan:
Allt som gör gott skall fritt berättas, men den som äger kunskap måste själv avgöra i vilken utsträckning han vill dela med sig av sina kunskaper till sina
medmänniskor.36
33 Chandra 1989, s. 80 f.
34 Gregory Tillet, ʻThere is no religion higher than trustʼ, iTheosophical History, volym 3, april 1989, ss. 42-50.
35 I föreläsningen Eastern Castes and Western Classes, tidigare utgiven 1917, skriver Besant ”those who belong, say to some undeveloped type of man, like the Veddahs of Ceylon, are not equal to the highly developed races that you find in this land, that you find in the West as the leaders of the civilization”. I 1997 års utgåva av samma föreläsning saknas denna skrivning; Annie Besant, The Birth of New India, Theosophical Publishing House, Adyar, 1917, s. 240 respektive Wake up India, vol XXII, Oct.97-Sept.98, s. 93 ff.
36”Whatever will do good is freely told; but the possessor of knowledge must be permitted to use his discretion as to what portion of it he will share with his fellow-men.” Tillet 1989, s. 43.
